Regionalt program för efterbehandling av förorenade områden i Örebro län år 2007

Regionalt program för efterbehandling av förorenade områden i Örebro län år 2007 Samt ansökan om medel för inventering och undersökning av förorenade områden www.t.lst.se Publ. nr 2006:55

Omslagsbild: Ljusnarsbergs gruvfält, Ljusnarsbergs kommun. Foto: Länsstyrelsen 2

Innehållsförteckning Förord... 3 Innehållsförteckning... 4 Inledning... 9 1 Regionalt program för efterbehandling av förorenade områden... 11 1.1 Länet i ett efterbehandlingsperspektiv... 11 1.1.1 Geologiska och hydrologiska förhållanden... 11 1.1.2 Industrihistoria... 12 1.2 Förekomst av förorenade områden... 13 1.3 Miljörisker förknippade med förorenade områden... 14 1.4 Regionala mål för efterbehandlingsarbetet... 15 1.4.1 Miljökvalitetsmål... 15 1.4.2 Verksamhetsmål... 15 1.5 Strategi för efterbehandlingsarbetet i Örebro län... 16 1.5.1 Angreppssätt och metod... 16 1.5.2 Riskvärdering i ett länsperspektiv... 17 1.5.3 Prioriterade områden för utredningar och åtgärder... 18 1.5.3.1 Gruvindustri... 18 Kvarntorp... 18 Silvergruvan (vaskverket)... 19 Johannesberg... 20 Yxsjöberg... 20 Ljusnarsbergsfältet i Kopparberg... 21 Rosthyttan i Åmmeberg... 21 Zinkgruvan gamla Isåsa... 21 Håkansbodafältet... 22 Båtabogruvan... 22 Gullblanka/Gränshyttefältet... 22 4

Lilla Krigstjärnsfältet...22 1.5.3.2 Skogsindustri...22 Åsbro gamla impregnering...22 Bofors trä...23 Stribergs sågverk...23 Rönneshytta sågverk...23 Sågverk i länet...24 1.5.3.3 Sprängämnesindustri...24 Björkborns industriområde...24 Bofors skjutfält...24 1.6 Verksamheter inom efterbehandlingsarbetet i länet...25 1.6.1 Länstyrelsens organisation och samverkan inom Länsstyrelsen i efterbehandlingsfrågor...25 1.6.2 Inventeringsverksamheten...25 1.6.3 Ansvar för uppdatering av Länsstyrelsens EBH-program...25 1.6.4 Ansvar för bidragsansökningar...26 1.6.5 Tillsynsansvaret enligt Miljöbalken...26 1.6.6 Tillsynsvägledning gentemot kommunerna...26 1.6.7 Förorenade områden i den fysiska planeringen...27 1.6.8 Miljöövervakning som kontroll av läckage från förorenad mark och sediment...27 1.6.9 Samverkan i länet för efterbehandling av förorenade områden...27 1.6.10 Nätverk för kommuner och Länsstyrelse...27 1.6.11 Nätverk inom miljömålsarbetet...28 1.6.12 Kommunalt huvudmannaskap...28 1.7 Informationsstrategi...28 1.8 Databas över förorenade områden...28 1.8.1 MIFO-databas...28 1.8.2 Registrering med GIS...29 5

2 Program för utredningar och åtgärder de närmaste åren... 30 2.1 Inventeringar, undersökningar och utredningar... 30 2.1.1 Orienterade studier (MIFO fas 1)... 30 2.1.2 Översiktliga undersökningar (MIFO fas 2)... 30 2.1.3 Huvudstudie - fördjupade undersökningar... 32 2.1.4 Ansvarsutredningar... 32 2.1.5 Prioritering av de 30 mest angelägna åtgärdsobjekten... 33 2.2 Åtgärder... 33 2.2.1 Saneringsobjekt där åtgärder baseras på insats från efterbehandlingsansvarig... 33 2.2.2 Saneringsobjekt där åtgärder baseras på statliga bidrag... 33 2.2.3 Saneringsobjekt där frivilliga överenskommelser kan bli aktuella... 33 2.2.4 Övergripande åtgärdspolicy... 33 2.2.5 Tidplaner för åtgärdsprojekt... 34 2.2.6 Uppföljning av åtgärdsprojekt... 34 2.3 Åtgärder som bedrivs av särskild verksamhetsutövare... 34 2.3.1 SPIMFAB... 34 2.3.2 Försvarsmakten... 34 2.3.3 Banverket... 34 2.3.4 Vägverket... 35 2.3.5 Vattenfall... 35 2.3.6 Länsstyrelsens roll i ovan nämnda program... 35 2.4 Efterbehandling av avslutade deponier... 36 2.5 Uppföljning och utvärdering av efterbehandlingsarbetet... 36 2.5.1 Utvärdering revidering... 36 2.5.2 Kvalitetssäkring och kontroll... 36 2.6 Länsstyrelsens arbete med avsättning och registrering av miljöriskområden 36 2.7 Mottagnings- och behandlingskapacitet för förorenade massor i länet... 36 6

3 Ansökan om statliga bidrag till efterbehandlingsarbetet...37 3.1 Rambidrag för utredningar år 2007-2009...37 3.1.1 Inventering...37 3.1.2 Undersökningar...37 3.1.3 Övrigt...38 3.2 Rambidrag för åtgärder år 2007-2009...38 3.3 Rambidrag för tillsyn år 2007-2009...38 3.4 Sammanställning av ansökan om bidrag år 2007-2009...39 3.4.1 Medel för inventering...39 3.4.2 Medel för utredningar...39 3.4.3 Medel för åtgärder...40 3.4.4 Medel för tillsyn och tillsynsvägledning...40 7

8

Inledning Dagens miljöproblem hänger mer samman med användningen av industriprodukter än med tillverkningen av dem. Trots att dagens Svenska industri blivit renare lever minnet av gamla synder kvar i form av lokal nedsmutsning av mark, byggnader och sediment. I Örebro har särskilt bergshanteringen och den industri som följde i dess spår lämnat efter sig omfattande föroreningar. Med det regionala programmet fastställs den långsiktiga inriktningen för arbetet med förorenade områden i Örebro län. Det regionala programmet består av tre delar och följer i huvudsak Naturvårdsverkets anvisningar 1. I den första delen behandlas bakgrund, mål, strategier och organisation. Den andra delen är ett program som beskriver arbetet med förorenade områden under de närmaste åren. Den tredje delen består av en ansökan om statliga bidrag för inventering, undersökningar och för tillsyn. Som bilagor till programmet bifogas nyckeltal som utgör underlag för utvärdering och miljömålsuppföljning, en 30-lista med de mest prioriterade objekten i länet, samt en redovisning i enlighet med villkor i bidragsbeslut. 1 Efterbehandling av förorenade områden Kvalitetsmanual för användning och hantering av bidrag till efterbehandling och sanering, utgåva 2 2006 9

10

1 Regionalt program för efterbehandling av förorenade områden 1.1 Länet i ett efterbehandlingsperspektiv 1.1.1 Geologiska och hydrologiska förhållanden Berggrunden i Örebro har en mycket växlande ålder med vulkanisk hälleflinta och leptit som är nära 2 miljarder år, till kalksten och alunskiffer som bildades för bara 450 miljoner år sedan. Länets mellersta delar, från norr till söder, domineras av ett bälte av leptit och leptitgnejs med ställvis inslag av sedimentära bergarter såsom sedimentgnejs och karbonatsten. I länets västra och södra delar dominerar postorogen granit, Askersundsgranit i söder och Filipstadsgranit i väster. Närkesslättens urberg täcks av kambriska bergarter i form av sandsten som är en rest av det hav som översvämmade området för 570 miljoner år sedan. Ovanpå sandstenen vilar alunskiffer och ett tunt lager av lersten och därefter kalksten 2. Figur 1. Karta över Örebro län. Copyright Lantmäteriet 2006. Ur GSD Översiktskartan ärende 106-2004/188 T. 2 Berg och malm i Örebro län, SGU PM 1987:3 11

Till övervägande del används konstgjord grundvattenbildning för den kommunala vattenförsörjningen i Örebro län. Av det totala årliga uttaget i länet, ca 30 miljoner kubikmeter, utgörs 80 procent av sådant vatten. De större tätorterna i Örebro, Karlskoga, Kumla, Hallsberg, och Lekebergs kommuner försörjs huvudsakligen genom konstgjord grundvattenbildning. Askersund och Nora använder uteslutande eller till största delen ytvatten för sin vattenförsörjning medan Degerfors, Laxå, Ljusnarsbergs, Lindesbergs, och Hällefors kommuner främst utnyttjar naturligt bildat grundvatten. Enligt Länsstyrelsens sammanställning över vattentäkter finns det 54 kommunala vattentäkter i länet. Av dessa är tre ytvattentäkter, sju har konstgjord infiltration och 44 är grundvattentäkter. I Örebro län är det framför allt kommunala vattentäkter som fått fastställda skyddsområden med skyddsföreskrifter. Det finns dock kommunala vattentäkter utan inrättat skyddsområde, liksom det finns enskilda vattentäkter utan skydd. I länet finns också grundvatten som är olämpligt att använda som dricksvatten p.g.a. naturliga förhållanden. Det gäller t.ex. områden med salt grundvatten som en rest från den senaste istiden, samt alunskiffer med grundvatten innehållande exempelvis höga sulfat- och metallkoncentrationer 3. 1.1.2 Industrihistoria Utmärkande för länets industrihistoria är främst den omfattande bergshanteringen som under lång tid bedrivits i stora delar av länet. Denna har dels resulterat i ett stort antal gruvhål som ofta använts som deponier när gruvdriften avslutats, och dels ett nästan lika stort antal upplag eller magasin där bortsorterat material deponerats i form av varp eller sand. Äldre tiders bearbetningsmetoder klarade inte av att sortera ut metaller i lika hög grad som idag och betydande mängder metaller ligger därför kvar i deponierna och läcker, eller riskerar att läcka, till omgivningen. I länet finns dessutom ett stort antal lämningar från smältverk. Från dessa är dagens miljöpåverkan begränsad i och med att materialet, slaggresterna, generellt sett inte har lika stor lakningspotential. Bergshanteringens spår är tydliga i den nordliga delen av länet, i Nora, Hällefors, Ljusnarsberg och Lindesbergs kommuner, men även i den södra, i Askersunds kommun. I Kvarntorpsområdet bedrevs från 1942 till 60-talet brytning och bearbetning av alunskiffer med syfte att producera bränsle och drivmedel. En rest från denna tid är den cirka 100 meter höga askhög som fortfarande fläckvis brinner. Även annan kemisk industri, som t ex ammoniaktillverkning, har bidragit till föroreningssituationen i området. 3 Miljömål för Örebro län 2005-2010, http://www.t.lst.se/t/amnen/miljomal/miljomal_o_mimalsarb.htm 12

Tillgången på skog har resulterat i ett flertal sågverk och massafabriker i länet. Vid sågverken har ofta impregnering och doppning förekommit vilket kan ha medfört att marken blivit förorenad. I Karlskoga och Nora har sprängmedelstillverkning förekommit under lång tid. Både produktionen och avfallshanteringen av explosiva ämnen och produkter aktualiserar efterbehandlingsfrågor. 1.2 Förekomst av förorenade områden Totalt har 3400 förorenade områden från olika branscher identifierats i Örebro län. Av dessa har i dagsläget 2600 st registrerats i MIFO-databasen. Under 2006 har databasen uppdaterats med ca 500 objekt. Uppgifter om de förorenade områdena och verksamheterna som orsakat dessa har samlats in från Länsstyrelsens databaser, gamla inventeringar, hembygdsföreningar, äldre kartmaterial, olika myndigheters arkiv, personal på de olika myndigheterna, företag samt från allmänheten. Huvudkriteriet för registrering i databasen är att verksamheten inom ett objekt finns inom en bransch vars karaktär kan förmodas leda till förorening. Som grund för urvalet av branscher ligger den s.k. branschkartläggningen. I Tabell 1 redovisas fördelningen av inventerade objekt i riskklasser enligt MIFO fas 1 och i Figur 2 redovisas de vanligast förekommande branscherna. Länsstyrelsen redovisar i år ett lägre antal inventerade objekt i riskklass 1 och 2 (206 st) jämfört med 2005 (220 st). Detta beror på den kvalitetssäkring av MIFO-databasen som startats under året (se avsnitt 2.1.1). Denna kvalitetssäkring kommer under det närmsta året även att reducera antalet inventerade objekt i riskklass 3 och 4. De objekt som är identifierade men ännu inte införda i databasen (för närvarande ca 800 st) är registrerade i en excelfil och delvis BKL-klassade. Objekten kommer utifrån Naturvårdsverkets nya branschlistor att indelas i objekt som skall inventeras eller objekt som endast ska identifieras och branschklassas. Utifrån tillgängligt material bedöms fortfarande gruvor och upplag vara den bransch där efterbehandlingsbehovet är störst. Tabell 1. Fördelning av inventerade objekt (enligt MIFO fas 1) i de olika riskklasserna november 2006. Riskklass 1 Riskklass 2 Riskklass 3 Riskklass 4 Totalt 57 149 368 172 746 13

500 400 300 200 100 0 Gruva och upplag Bensinstation Verkstadsindustri Kommunal avfallsdeponi Antal objekt Sågverk Skjutbana Kemtvätt Tillverkning av krut och sprängämnen Järn,- Stål- och manufaktur Bransch Figur 2. Fördelning av antal objekt i MIFO-databasen i de vanligast förekommande branscherna. 1.3 Miljörisker förknippade med förorenade områden Dagens miljöfarliga verksamheter har genom bättre råvaror och reningsutrustning gjort att deras betydelse som källor för föroreningar har minskat samtidigt som de gamla miljösynderna i form av förorenade områden därmed fått en ökad betydelse. Kunskapen om utsläppen från de befintliga miljöfarliga verksamheterna är förhållandevis god genom kontinuerliga mätningar och fortlöpande rapportering. Det finns idag inte någon lika heltäckande kunskap om de miljörisker som kan förknippas med förorenade områdena. Kopplingen mellan miljöövervakningen som underlag för bedömning och prioritering i arbetet med efterbehandling av förorenade områden skulle därför behöva förstärkas. Vissa insatser kan förväntas utföras genom arbetet med den svenska vattenförvaltningen. Av svensk vattenförvaltning (SFS 2004:660) följer bl.a. att kartläggning och analyser ska göras i syfte att skapa en bild av hur vattnet påverkas av olika mänskliga verksamheter och hur denna påverkan bedöms hota vattenkvaliteten. Det går dock konstatera att förorenade områden i länet står för betydande utsläpp. 14

10000 5000 2000 2300 1000 log kg/år 100 10 90 20 28 10 7 7 Utsläpp A och B-anl. Läckage Silvergruvan Läckage Rosthyttan 1 Zn Pb Cd Figur 3. Uppskattat utsläpp/läckage av zink (Zn), bly (Pb) och kadmium (Cd) från samtliga A- och B-anläggningar i Örebro län och två av länets förorenade områden, Silvergruvans vaskverk och Rosthyttan. Observera den logaritmiska skalan. 1.4 Regionala mål för efterbehandlingsarbetet 1.4.1 Miljökvalitetsmål I augusti 2006 togs beslut om följande nya regionala miljökvalitetsmål för efterbehandlingsarbetet: Vid förorenade områden i Örebro län som innebär akuta risker vid direktexponering och som idag, eller inom en nära framtid, hotar betydelsefulla vattentäkter eller värdefulla naturområden ska undersökningar vara påbörjade vid utgången av 2006. Områdena ska vid behov vara åtgärdade vid 2010. Åtgärder ska under perioden 2005-2010 vara genomförda, vid i genomsnitt 3 prioriterade förorenade områden per år, så att miljöproblemet i sin helhet i huvudsak kan vara löst allra senast år 2050. 1.4.2 Verksamhetsmål För att nå miljökvalitetsmålen avser Länsstyrelsen under år 2007 arbeta med följande mål: Senast den 30 november 2007 ska alla identifierade objekt vara införda i MIFO-databasen och uppgifterna ska vara kommunicerade. MIFO-databasen ska under 2007 vara kvalitetssäkrad med avseende på Hällefors, Laxå, Lekeberg, Nora, Ljusnarsberg och Askersund. Vid objekt där ansvariga helt eller delvis saknas ska under år 2007 MIFO fas 2 undersökningar genomföras med statliga medel vid 7 objekt. 15

Vid samtliga Länsstyrelsens tillsynsobjekt där förorenade områden misstänks förekomma ska ett underlag motsvarande MIFO fas 1 vara framtaget senast vid utgången av år 2007. Vid de av Länsstyrelsens tillsynsobjekt där förorenade områden utgör en allvarlig risk för människors hälsa eller miljö ska fördjupade undersökningar alternativt åtgärder krävas.* En fortsatt satsning på tillsynsvägledning bl.a. i syfte att genom kommunernas tillsyn öka antalet privatfinansierade undersökningar och åtgärder vid objekt där en ansvarig huvudman finns. Fortsätta utveckla det interna kvalitetsarbetet genom upprättande av instruktioner och mallar. *Antalet objekt där krav på fördjupade undersökningar alternativt åtgärder kan komma att ställas kan för närvarande inte uppskattas i och med att översiktliga undersökningar inte är avslutade. Eftersom miljöskyddsenhetens verksamhetsplanering för år 2007 inte är klar när detta skrivs så gäller ovanstående om nödvändiga resurser ställs till förfogande. Ovanstående mål kommer att specificeras ytterligare i enhetens verksamhets- och aktivitetsplanering. Uppföljning kommer att ske varje tertial, i samband med att verksamhetsplanen följs upp. 1.5 Strategi för efterbehandlingsarbetet i Örebro län 1.5.1 Angreppssätt och metod Arbetet med EBH-frågor vid Länsstyrelsen har processorienterats. De identifierade och klassade objekten hanteras enligt flödesschemat i Figur 4. Figur 4. Flödesschema för länsstyrelsens EBH-arbete 16

Arbetet för att uppnå miljökvalitets- och verksamhetsmålen bedrivs på följande sätt: Administrering av statliga bidrag. I vissa fall agera huvudman för MIFO fas 2 undersökningar. Löpande tillsyn och prövning av miljöfarlig verksamhet. Tillsynsvägledning gentemot kommunerna. Datainsamling/förmedling (ex. inventering, datasammanställningar etc.) Förmedling av information som underlag för fysisk planering och MKB. Stödja kommunerna i deras roll som huvudman i saneringsåtgärder. 1.5.2 Riskvärdering i ett länsperspektiv Prioriterade områden för undersökning och efterbehandling i länet är i första hand de objekt som riskklassats som 1:or enligt MIFO-modellen. Prioritering av objekten sker enligt följande vägledande kriterier: Objekt där stor sannolikhet för vistelse på det förorenade området föreligger och där detta innebär akuta risker för allvarliga skador vid direktexponering. Objekt som utgör hot mot vattenförsörjningen. Objekt som innebär ett akut hot mot människors hälsa eller mot naturområden med mycket stora skyddsvärden. Objekt med skadliga halter av föroreningar som har hög prioritet i miljöarbetet pga. deras bedömda hälso- och miljöfarlighet och där föroreningarna riskerar att spridas till omgivningen. Objekt med potential för långvarig och omfattande spridning av föroreningar. Objekt där åtgärderna eller en samordning av åtgärderna är kostnadseffektiva med avseende på miljönyttan. Objekt som är akuta från ansvarssynpunkt, d v s förestående förändringar som kan försvåra kostnadstäckning exempelvis genom att ett företag är på väg att lägga ner sin verksamhet. Kriterierna bygger i huvudsak på de prioritetsgrunder som anges i Naturvårdsverkets kvalitetsmanual för användning och hantering av bidrag till efterbehandling och sanering. En stor del av länets förorenade områden utgörs av rester från gruvbrytning i form av varpupplag eller sandmagasin. Här har redan ett omfattande arbete gjorts med att identifiera objekt och att riskklassa dessa enligt den s.k. Örebromodellen. Detta finns dokumenterat i en gruvdatabas för Örebro län. I inventeringen som genomförs idag kvalitetssäkras och uppdateras de uppgifter som finns, varefter en ny riskklassning enligt MIFO fas 1 utförs. De undersökningar enligt MIFO fas 2 som genomförts vid länets gruvor har i flera fall bekräftat misstanken om omfattande föroreningar och visat på att det finns ett behov av efterbehandling. Många av dessa områden är emellertid stora till ytan vilket gör att någon bortforsling av materialet för behandling eller till deponi med största 17

sannolikhet aldrig kommer att genomföras av ekonomiska skäl. Flertalet av områden är också kulturhistoriskt värdefulla. Vad som återstår är alltså någon form av behandling på plats. Vid de platser i landet som efterbehandlats (t ex Bersbo i Östergötlands län) har man valt täckning av upplaget. Även denna metod är förknippad med stora kostnader och innebär att en övervakningsperiod efter efterbehandlingen blir nödvändig. Länsstyrelsen anser därför att alternativ teknik i form av reaktiva barriärer, filter, som kan ta hand om det sura och metallhaltiga lakvatten som avgår från gruvavfall bör övervägas. En central fråga för efterbehandlingsarbetet vid äldre gruvavfallsupplag är i vilken omfattning markägaren vid sk. förvaringsfall kan åläggas att bekosta undersökningar och försiktighetsåtgärder i syfte att undvika framtida miljöskador. Eftersom det i dagsläget inte finns någon jämförbar praxis att hänföra till som stöd för handläggningen ser Länsstyrelsen gärna ett ställningstagande från Naturvårdsverket i denna fråga. Utmärkande för länet, förutom den omfattande bergshanteringen, är också en betydande tillverkning av sprängämnen, både för civil och militär användning. Både produktionen och avfallshanteringen av explosiva ämnen och produkter aktualiserar efterbehandlingsfrågor. En komplicerande faktor vid objekt där sprängämnen har hanterats är de säkerhetsrelaterade frågor som måste beaktas. Här saknas många gånger stöd för bedömning av när säkerhetsmässiga skäl måste styra om det är möjligt att undersöka eller åtgärda ett objekt. 1.5.3 Prioriterade områden för utredningar och åtgärder 1.5.3.1 Gruvindustri Kvarntorp Länets största efterbehandlingsobjekt är Kvarntorpsområdet i Kumla kommun. Flera av objekten inom Kvarntorpsområdet återfinns högt upp på länets 30-lista (se bilaga). Inom området bröt staten alunskiffer för oljeframställning under drygt 20 års tid. Dessutom bedrevs ammoniakframställning från 1956 till 1982. Detta har medfört att området idag är kraftigt förorenat av organiska föroreningar och tungmetaller, bl.a. PCB, PAH, dioxin, arsenik och kadmium. Området inventerades och riskklassades enligt MIFO fas 1 av KEMAKTA år 1996. Totalt 31 delområden identifierades varav 11 objekt tilldelades riskklass 1. Under år 2004 fick SGU i uppdrag att undersöka området enligt MIFO fas 2. Detta resulterade under år 2005 i 3 stycken rapporter; en för kvarntorpshögen, en för grundvattnet och en för markföroreningarna i övrigt. I den sista av dessa rapporter tilldelades sju stycken av de ursprungligen 11 objekten riskklass 1. För att undersöka omfattning och kostnader för huvudstudier vid dessa sju objekt ansökte Länsstyrelsen i förra regionala programmet om medel för att låta en konsult utreda detta. Pengar beviljades och SWECO VIAK AB upphandlades för att utföra uppdraget under år 2006. För att driva efterbehandlingsfrågorna inom Kvarntorpsområdet startades en arbetsgrupp under år 2005 bestående av representanter från Länsstyrelsen, Kumla kommun, Yara AB och SGU. Under 2006 har Länsstyrelsen gjort en 18

ansvarsutredning för, i första hand, de objekt som i fas 2 undersökningen tilldelats riskklass 1. Ansvarsutredningen har föredragits vid ett möte med arbetsgruppen samt skriftligt kommunicerats med berörda. Yara AB har i sitt kommuniceringssvar avseende ansvarsutredningen öppnat för att vara med och diskutera en finansiell medverkan i ett kommande undersökningsarbete. Under 2006 har även SWECO VIAK AB redovisat uppdraget avseende omfattning och kostnader för huvudstudier vid de sju riskklass 1 objekten inom Kvarntorpsområdet. Rapporten visar att kostnaderna för huvudstudier ligger på mellan ca 630 000 och 1 miljon kronor (de extra 20 % som i rapporten anges för osäkerheter och oförutsett har då inte inräknats). I rapporten från SWECO VIAK AB konstateras också att ett helhetsgrepp bör tas avseende riskbedömningar inom Kvarntorpsområdet. Syftet med detta skulle vara att ta fram en gemensam bedömningsplattform för de sju objekt som nu är aktuella, men som även skulle kunna nyttjas för andra förorenade delområden inom det större området. Detta skulle inte enbart gälla tänkbara saneringsobjekt utan även gälla massor från markarbeten och dylikt inom Kvarntorpsområdet. Ett sådant helhetsgrepp är inte unikt för större, äldre industriområden. Det har tex utnyttjats i samband med omdaningen och utbyggnaden inom norra älvstrandsområdet i Göteborg. Där har en platsspecifik riskbedömning utförts för det ca 3 km 2 stora området. 4 Kommunen har genom åren lagt ut ansenliga belopp för efterbehandling inom Kvarntorpsområdet. Mot bakgrund av detta anser Länsstyrelsen att de krav som i ett undersökningsskede skulle kunna riktas mot kommunen redan är uppfyllda genom att efterbehandlingsåtgärder har vidtagits. Detta gör att Länsstyrelsen anser att det finns skäl för att söka statliga medel motsvarande tre huvudstudier inom Kvarntorpsområdet (se vidare punkt 3.1.2 samt bilaga). Silvergruvan (vaskverket) I ett område direkt öster om Svartälven, i samhället Silvergruvan, i Hällefors kommun anlades år 1890 ett vaskverk. Vaskverket som var i bruk ett fåtal år har lämnat efter sig anrikningssand innehållande mycket höga halter av främst arsenik, kadmium, bly och zink. De höga arsenikhalterna i anrikningssanden utgör en betydande risk för människor som vistas i området. Läckaget av kadmium och zink via grundvatten bedöms också utgöra en betydande del av den totala metalltransporten i Svartälven. Om området ska vara tillgängligt för allmänheten och om det akvatiska livet ska skyddas så måste åtgärder vidtas. Genomförd huvudstudie har förordat bortschaktning av det förorenade materialet. Hällefors kommun har tagit på sig huvudmannaskapet för åtgärderna. Kommunen har redan nu upphandlat en konsult som också har upprättat nödvändiga handlingar inför den vattendom som måste sökas hos Miljödomstolen. Hällefors kommun och Länsstyrelsen har lämnat in 4 SWECO VIAK, 2002. Norra älvstranden mellan Gäötaälvbron och Älvsborgsbron. 19

en bidragsansökan till Naturvårdsverket. Kommunen avvaktar besked från Naturvårdsverket innan några ytterligare åtgärder vidtas. Johannesberg Vid detta objekt som ligger vid sjön Åmmelången i Askersunds kommun finns stora mängder vasksand som innehåller mycket stora mängder metaller med mycket hög och hög farlighet. Framförallt förorenas sanden av arsenik, bly, kadmium, koppar och zink. Det finns också höga halter bly, kadmium och zink i grundvattnet samt mycket höga halter bly i ytvattnet. Spridningsförutsättningarna bedöms vara mycket stora i mark och grundvatten samt stor i ytvattnet. Området är välbesökt av allmänheten och är omgjort till rastplats med bl. a. grillmöjligheter. Rykten säger också att platsen används för bad tack vare den fina sanden. Området dränerar direkt mot Kärrafjärden och norra Vättern. Känslighet för mark, grund- och ytvatten får därmed betecknas som mycket stora. Med tanke på de höga tungmetallhalterna i vasksanden och då området är välbesökt samt dränerar direkt mot Kärrafjärdern och Vättern anser Länsstyrelsen det högst angeläget att utreda och åtgärda området. Under 2006 har en huvudstudie med kommunen som huvudman påbörjats på området. Yxsjöberg Detta område i Ljusnarsbergs kommun består av nya och gamla sandmagasinet. Höga berylliumhalter har uppmätts i ytvatten nedströms det gamla magasinet och höga volframhalter har uppmätts i nära anslutning till det nya sandmagasinet. Toxiciteten för beryllium är hög och indikationer finns även på att volfram har en hög toxicitet. Grundvattnet uppvisar också mycket höga berylliumhalter. Halterna överstiger US-EPAs dricksvattennorm med mer än en faktor 1000. Ytvatten inom det gamla sandmagasinet uppvisar också höga halter kobolt, kadmium, krom, koppar, nickel, bly och zink. Nittälven är klassad som både nationellt och regionalt särskilt värdefull i det nationella åtgärdsprogrammet för skydd av vatten, delmål 1 Levande sjöar och vattendrag. Åtgärdsprogrammet har tagits fram av Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket tillsammans med Länsstyrelserna. Nittälven och dess dalgång har mycket höga naturvärden. Dalgången är sedan länge känd för sin naturskönhet. Nittälven är även ett av länets få vattendrag som är helt opåverkat av reglering och även av utsläpp av näringsämnen. Nittälven ingår i området av riksintresse för naturvården Nittälvsdalen (RNT 76). Värdena som motiverat utpekandet inkluderar Nittälven i sig och höga geologiska värden i form av landformer och isälvsavlagringar på Nittälvsdeltat. I Nittälvsdalen och i anslutning till älven finns stora arealer äldre skog och våtmarker med höga naturvärden. De flesta av dessa områden är skyddade i naturreservat och/eller Natura 2000-områden. Av genomförd förstudie framgår att ett antal akuta åtgärder borde genomföras för att minska riskerna för recipienten. Bergslagens miljö- och byggförvaltning som är tillsynsmyndighet för sandmagasinen har inlett diskussioner med ansvariga om åtgärder. Objektet bedöms vara ett akut objekt (se bilaga) 20

Ljusnarsbergsfältet i Kopparberg Detta gruvområde karakteriseras av mycket stora mängder varp innehållande mycket stora mängder metaller. Det är framförallt bly, koppar och zink som förorenar Ljusnarsbergsfältet. Av de nämnda metallerna har bly en mycket hög farlighet, koppar en hög farlighet och zink en måttlig farlighet. Känsligheten för mark och grundvatten är mycket stor då bostadsbebyggelse med lekande barn och enskilda brunnar finns inpå gruvfältet. Spridningsförutsättningar i mark och grundvatten bedöms vara mycket stora och i ytvattnet bedöms spridningsförutsättningarna som stora. I ytvattnet är halterna av bly, kadmium, kobolt, koppar och zink mycket stora. Eftersom ph är mycket lågt i materialet kan detta betyda att stora mängder av den ursprungliga mängden metaller har lakats ut och kan återfinnas i omgivande mark och grundvatten. Grundvatten som strömmar ut från området mot Garhytteån är troligen också påverkat av metaller. Länsstyrelsen anser att det är av mycket stor vikt att utreda och åtgärda området framförallt då avfallet innehåller mycket höga halter tungmetaller och är extremt lättillgängligt för allmänheten. Under 2006 har en huvudstudie med kommunen som huvudman påbörjats på området. Rosthyttan i Åmmeberg I en metallbalans för Kärrafjärden (norra Vättern) framkom att en okänd källa bidrar med ett mycket stort årligt zinktillskott. Ett nu identifierat sandmagasin vid Rosthyttan i Åmmeberg har nu visats bidra med kvantiteter som till stor del kan förklara detta tillskott. Efterbehandling av detta område bör sannolikt medföra en minskad belastning på Kärrafjärden. Under 2006 har åtgärder på ett delområde påbörjats av Zinkgruvan Mining AB. Denna åtgärd skall utvärderas under 2007 för att hitta en lämplig åtgärdsmetod för hela området. Eftersom detta område troligen är den enskilt största punktkällan avseende zinkläckaget till norra Vättern anser Länsstyrelsen Rosthyttan som ett mycket prioriterat område för åtgärder. Zinkgruvan gamla Isåsa Denna silvergruva i Askersunds kommun började bearbetas redan på 1700-talet och brytning skedde i omgångar fram till 1877. På objektet finns ca 16 000 ton gruvavfall som innehåller stora mängder metaller som misstänks sprida sig till grundvattnet och eventuellt vidare till Vikasjön. I närheten finns två stycken bostäder och känsligheten för mark bedöms därför som mycket hög. Två brunnar finns registrerade på 500 och 800 m från objektet. För att bedöma risken för spridning av metaller från området och därmed eventuell påverkan på människor och miljön ansöker Länsstyrelsen om medel för att utföra en MIFO fas 2 utredning på objektet under 2007. 21

Håkansbodafältet Gammal koppar och järngruva i Lindesbegs kommun som bearbetats på 1700-talet fram till 1919. På området finns idag 120 000 ton gruvavfall som ställvis är kraftigt vittrat. I ytvattnet har kraftigt förhöjda halter av kadmium, zink, arsenik, koppar och kobolt påvisats. Spridningsförutsättningarna i mark, grund- och ytvatten är stora och höga halter av arsenik har påträffats i sedimenten i Jönshyttebäcken som avvattnar området. Gruvområdet ligger alldeles i närheten av bostäder, där även brunn finns. Länsstyrelsen ansöker om medel för att utföra en MIFO fas 2 utredning på området under 2007 för att vidare fastställa spridningsförutsättningarna av metaller till ytvatten och grundvatten. Båtabogruvan Vid Båtabogruvan i Nora kommun finns rester från den kopparbrytning som bedrivits på platsen. Föroreningarna utgörs av metaller och den största risken för negativa effekter utgör arsenik, koppar, bly och zink. Objektet utgör ett hot mot vattenförsörjningen eftersom sjön Yxsjön är ett vattenskyddsområde. Arsenikhalterna bedöms vara så höga att de utgör en human- och ekotoxikologisk risk. Trots de höga arsenikhalterna är det i dagsläget oklart om föroreningarna sprider sig till ytvattnet. För att utreda spridningsförutsättningarna och åtgärdsbehovet ansöker Länsstyrelsen om pengar för att genomföra en utökad förstudie under 2007. Gullblanka/Gränshyttefältet På detta objekt finns ca 68 000 ton gruvavfall som är en rest från den järnmalm som har brutits på platsen fram till 1931. Tidigare undersökningar indikerar att föreningsnivån är mycket hög med avseende på bly, koppar, krom, arsenik och kadmium. Spridningsförutsättningarna bedöms som stora i mark, grundvatten och ytvatten. Det finns även uppgifter om skador på omgivande natur. Länsstyrelsen ansöker därför om medel för att utföra en MIFO fas 2 utredning på området under 2007. Lilla Krigstjärnsfältet I detta gruvområde finns lämningar efter bly-, zink-, och silvergruvor som brutits under perioden 1740-1868. Varphögarna är ställvis kraftigt vittrade och innehåller mycket stora mängder zink, koppar, arsenik, bly och kadmium. Viss påverkan från gruvområdet syns i ytvattnet. Området ligger nära bebyggelse och det finns även brunnar på området. För att bedöma risken för spridning av metaller från området och därmed eventuell påverkan på människor och miljön ansöker Länsstyrelsen om medel för att utföra en MIFO fas 2 utredning på objektet under 2007. 1.5.3.2 Skogsindustri Åsbro gamla impregnering På detta objekt som ligger i anslutning till sjön Tisaren har impregnering av trä med kreosot, kopparvitriol och metallsalter pågått under perioden 1905-1952. Detta har medfört att idag är ett stort område kraftigt förorenat med PAH, koppar, krom och arsenik. Området ligger mellan två sommarstugeområden och har betydelse för det rörliga friluftslivet då det bland annat finns en grillplats på det förorenade området. 22

Området ligger i anslutning till sjön Tisaren som används som råvattentäkt för Kumla och Hallsbergs kommuner. Sedimentprovtagning har påvisat att sedimenten utanför anläggningen är förorenade av kreosot. Från området går en pir med båtplatser ut i Tisaren vilket kan medföra en kontinuerlig föroreningsspridning då sedimentet ständigt rörs om. Tisaren är sedan 2005 klassat som vattenskyddsområde och känsligheten bedöms därför som mycket stor. Därför anser Länsstyrelsen att objektet har en mycket hög prioritet vad gäller fortsatta undersökningar och åtgärder. En huvudstudie med Vattenfall som huvudman har påbörjats under år 2006. Bofors trä Mycket höga halter arsenik, krom och koppar har påträffats i marken efter den tryckimpregnering av trä med CCA-salt som har förekommit inom området. Utbredningen i marken är relativt begränsad men de totala mängderna bedöms vara stora och en mycket stor andel lakbar arsenik finns kvar i marken. Marken är dessutom mycket genomsläpplig vilket tillåter en effektiv spridning till grundvattnet som redan är kraftigt förorenat. En dränering skär genom det mest förorenade området och dränerar förorenat grundvatten direkt ut till dagvattennätet som mynnar ut i Svartälven som har utpekats som naturvärdesobjekt. Markens höga ph-värde ökar dessutom arsenikens rörlighet. Föroreningarnas mycket höga farlighet och stora spridningsförutsättningar samt områdets närhet till bebyggelse med bland annat skola, dagis och kolonilotter gör att det är mycket angeläget att fortsätta undersöka området. Karlskoga kommun har fått pengar för att genomföra en huvudstudie inom objektet. Upphandling av en huvudstudie pågår. Stribergs sågverk Detta sågverk i Nora kommun har troligen bedrivit verksamhet mellan 1923 och 1975. Det finns uppgifter om att virket blånadsskyddades genom doppning. Nedströms sågverket har starkt förhöjda halter av pentaklorfenol uppmätts. Eftersom dioxiner ofta finns som föroreningar i pentaklorfenol finns det stor risk att marken där doppningen har ägt rum kan vara förorenad med dioxiner. Två bostadshus finns på området varav en är permanentbostad och 250 m från objektet finns en badplats. Länsstyrelsen ansöker om medel för att utföra en MIFO fas 2 utredning på området under 2007. Rönneshytta sågverk Detta sågverk i Askersunds kommun startade i slutet på 1800-talet och var i drift fram till 1967 och var då en av Sveriges största sågar. Uppgifter finns om att doppning har bedrivits och inledande undersökningar har genomförts på kommunens miljöavdelnings initiativ under 2006. Dessa undersökningar har visat att marken i anslutning till doppningsplatsen innehåller mycket höga halter av dioxin i ytskiktet. Området är tillgängligt för allmänheten och ligger ett tiotal meter från en cykelväg som boende använder för att ta sig till sjön Multen. Länsstyrelsen ansöker om medel för att under 2007 utföra en MIFO fas 2 undersökning på objektet med Askersunds kommun som huvudman. 23

Sågverk i länet Länsstyrelsen bedömer att det utifrån den information som idag finns om länets sågverk inte går att avgöra vilka objekt som kan utgöra en potentiell risk för människors hälsa och miljön och därmed prioriteras för ytterligare undersökningar. Länsstyrelsen anser därför att det behöver göras en översiktlig markundersökning vid de sågverk i länet som enligt MIFO fas 1 har bedömts tillhöra riskklass 2. Erfarenhetsmässigt har det visat sig att det är mycket svårt att göra en korrekt riskklassning i samband med MIFO fas 1 inventeringen. Av objekt som enligt MIFO fas 1 har bedömts tillhöra riskklass 2 har det i flera fall visat sig, att de efter ytterligare undersökningar, har klassats upp till risklass 1. För att kunna göra en mer korrekt riskklassning och bedömning av vilka objekt som behöver åtgärdas kommer därför en fördjupad MIFO fas 1 undersökning med utökad markprovtagning att genomföras. Länsstyrelsen ansöker därför om medel för att under 2007 genomföra översiktliga markundersökningar vid 10 sågverk i länet där misstanke finns om att skadliga kemikalier kan ha använts. 1.5.3.3 Sprängämnesindustri Björkborns industriområde Ett område som bedöms ha ett stort efterbehandlingsbehov är Björkborns industriområde i Karlskoga kommun. Området omfattar cirka 300 hektar och industriell verksamhet har pågått sedan 1800-talets senare hälft. Till största delen har verksamheten varit inriktad på tillverkning av explosivämnen men den har även omfattat kemikalietillverkning, läkemedelsindustri och verkstadsindustri. En inventering enligt MIFO fas 1, som genomförs av extern konsult, startade under 2003. Området har delats in i 48 stycken delområden. Av dessa har hittills 42 objekt inventerats och riskklassats, 37 stycken enligt MIFO fas 1 och fem stycken enligt MIFO fas 2. Frågorna kring förorenade områden inom området har hittills hanterats via Länsstyrelsens tillsyn av pågående verksamheter. Det går för närvarande inte att avgöra i vilken utsträckning ansvar för efterbehandling kan krävas från enskild. Länsstyrelsen har därför påbörjat en ansvarsutredning för området som kommer att fortlöpa under 2007. Bofors skjutfält Detta område är beläget i Karlskoga, Örebro, Lekeberg och Nora kommuner och har en yta på ca 10 000 ha. Verksamhet har pågått på området sedan 1912 och innefattar förutom skjutningar även avfallsdestruktion såsom förbränning, sprängning och dumpning av industriellt avfall och ammunition. Denna verksamhet har lämnat efter sig betydande föroreningar bland annat i form av bly och kvicksilver. På området bedöms att det finns ca 25 st objekt. Av dessa har 20 st objekt riskklassats enligt MIFO fas 1. Under 2006 har Länsstyrelsen arbetat med ansvarsfrågorna för fortsatta utredningar på området. Detta arbete kommer att fortsätta under 2007 för att få till stånd utredningar på de mest prioriterade objekten inom området. 24

1.6 Verksamheter inom efterbehandlingsarbetet i länet 1.6.1 Länstyrelsens organisation och samverkan inom Länsstyrelsen i efterbehandlingsfrågor Länsstyrelsen har sedan hösten 2004 organiserats sig i mindre produktionsgrupper. Inom miljöskyddsenheten finns fyra produktionsgrupper med en gruppledare i varje grupp. Arbetet med förorenade områden drivs av en produktionsgrupp bestående av 3 handläggare och två inventerare. Under 2006 har en handläggare gått på föräldraledighet och en inventerare slutat. Under året var gruppen förstärkt med en miljöjurist som slutade i förtid vid halvårsskiftet. Liksom för 2005 har personalomsättningen under 2006 gjort att vissa aktiviteter tvingats senareläggas. Förlusten av miljöjurist har gjort att arbetet med ansvarsutredningar fördröjts och försvårats. 1.6.2 Inventeringsverksamheten En första länsinventering gjordes 1996-97 där riskklassning av objekten skedde enligt branschkartläggningen. En uppdatering och kvalitetssäkring av länsinventeringen påbörjades 2001 och pågick fram till januari 2006. I uppdateringen inventerades och riskklassades utvalda objekt kommunvis enligt Naturvårdsverkets MIFO-metodik (rapport 4918). Vid inventering sammanställs alla uppgifter om ett objekt, varefter en riskklassning genomförs. Därefter skickar Länsstyrelsen ut fullständiga utdrag ur databasen till fastighetsägaren och till den/de som bedriver verksamhet eller bor på fastigheten. Dessutom sker kommunicering med tillsynsmyndigheten. Berörda parter ges då tillfälle att kommentera uppgifterna och riskklassningen. Samtliga riskklassade objekt ska kommuniceras. Inventeringsarbetet har hittills bedrivits kommunvis och främst inriktats på de objekt som enligt branschkartläggningen tillhör riskklass 1 eller 2. Pågående verksamheter har inte ingått i inventeringen utan för dessa förutsätts motsvarande material tas fram via det löpande tillsynsarbetet. Länets samtliga kommuner ansågs vara uppdaterade i december 2005. På grund av att underlaget för vissa branscher fortfarande är bristfälligt samt att omfattningen har utökats med nya branscher (enligt Naturvårdsverkets branschlistor), behöver kommuninventeringarna uppdateras ännu en gång. Detta innebär en förlängning av inventeringsarbetet som beräknas vara klart tidigast 31 december 2008. 1.6.3 Ansvar för uppdatering av Länsstyrelsens EBH-program I och med att faktaunderlaget uppdateras kommer vid behov omprioriteringar angående angelägna objekt att göras. Uppdatering görs gemensamt av efterbehandlingshandläggarna och avrapporteras till enhetens chef. 25

1.6.4 Ansvar för bidragsansökningar Länsstyrelsens efterbehandlingshandläggare sammanställer kommunala ansökningar om medel till efterbehandling. 1.6.5 Tillsynsansvaret enligt Miljöbalken Miljötillsynen för Länsstyrelsens efterbehandlingsobjekt, både pågående och avslutade, utförs av efterbehandlingshandläggare vid Länsstyrelsen. 1.6.6 Tillsynsvägledning gentemot kommunerna I Länsstyrelsens arbete med tillsynsvägledning ingår att ge råd och stöd till de operativa tillsynsmyndigheterna i syfte att skapa förutsättningar för att balkens mål ska kunna uppfyllas. Här ingår också att samordna tillsynsarbetet och informationsförsörjningen i länet. Detta sker genom följande aktiviteter: Handläggarträffar anordnas vanligtvis 1 gång per år. Till dessa inbjuds samtliga handläggare vid kommunerna som arbetar med förorenade områden. Under 2006 har en handläggarträff genomförts då bl.a. MIFO-databasen, GIS-skikt, ansvarsfrågor och den fortsatta tillsynsvägledningen diskuterades. Samverkansgrupp med normalt 1-2 träffar per år. Här ingår representanter från 4 av länets kommuner samt Länsstyrelsen. Syftet med gruppen är att genom samverkan och informationsutbyte skapa förutsättningar för bättre resursutnyttjande och högre kunskapsnivå hos länets regionala och kommunala miljöskyddsmyndigheter. Kunskaper och erfarenheter från gruppens arbete förmedlas till alla miljöförvaltningar i länet. Vidare etableras ett fortlöpande samarbete där gruppens medlemmar förväntas bidra med insatser för att lösa gemensamma problem, planera och genomföra projekt mm. Gruppen ska också kunna påtala problem hos centrala myndigheter. Under 2006 har samverkansgruppen träffats en gång då bl.a. gemensamma tillsynsprojekt, MIFO-databasen och behovet av utbildningar diskuterades. Miljösamråd anordnas vår och höst för kommunerna. Dessa omfattar alla vanligt förekommande frågeställningar inom miljöområdet och riktar sig till samtliga handläggare vid kommunerna. Under 2006 har två miljösamråd genomförts. Riktade utbildningsinsatser till kommunerna genomförs efter behov och i den mån nödvändiga resurser finns tillgängliga. Under 2006 genomfördes i samarbete med övriga Länsstyrelser i Mälardalen en två dagars utbildning för kommunerna. Vid utbildningen deltog totalt 153 personer. Utbildningen behandlade bland annat utredningsmetodik, tolkning av undersökningsresultat, riskbedömningar, riskkommunikation, tillsyn och miljörättsligt ansvar. Enligt kursutvärderingen var deltagarna mycket nöjda med kursinnehållet och föreläsarnas kompetens och engagemang. Deltagarna var mycket positiva till ytterligare kurser inom området och efterlyste framförallt fördjupade kurser om riskvärderingar, platsspecifika riktvärden, riskkommunikation och juridik. 26

Länsstyrelsen har under år 2006 satsat mycket på att lägga ut vägledningsmaterial på hemsidan. Där har bl.a. rättspraxis, mallar och annat vägledningsmaterial lagts ut. Avsikten är att genomföra en gemensam utbildning för kommunerna i Mälardalslänen även år 2007. Detta förutsätter att erforderliga medel blir tillgängliga. 1.6.7 Förorenade områden i den fysiska planeringen Länsstyrelsen efterbehandlingsgrupp deltar i den fysiska planeringen genom medverkan vid plansamråden. Kontroll sker då av om de områden som behandlas i planarbetet misstänks eller konstateras vara förorenade. De uppgifter som finns tillgängliga i MIFO-databasen kontrolleras och vid behov avges ett yttrande till länsarkitekten som samordnar Länsstyrelsens yttrande till kommunen. 1.6.8 Miljöövervakning som kontroll av läckage från förorenad mark och sediment Ett projekt rörande information om sedimentprover tagna i sjöar och vattendrag har genomförts. Under tidsperioden augusti till december 2005 sammanställdes och tillgängliggjordes data om sedimentprover tagna i Örebro län. Informationen sammanställdes i en databas som i dagsläget innehåller resultatet från 50 olika undersökningsprogram inom vilka drygt 550 punkter har provtagits och drygt 18500 analyser har utförts. En målsättning är att nya sedimentprover kontinuerligt ska matas in i databasen. 1.6.9 Samverkan i länet för efterbehandling av förorenade områden Samverkan i länet för sanering av förorenade områden sker som tidigare nämnts i form av miljösamråd, handläggarträffar, samverkansgrupp och riktade informationsinsatser. Länsstyrelsen har också ett mycket aktivt samarbete med Forskningscentrum Människa-Teknik-Miljö (MTM) vid Örebro Universitet där Länsstyrelsen bland annat ingår i referensgruppen för ett forskningsprojekt angående blandförorenade massor. Under året har dessutom en lokalavdelning för nätverket Renare Mark bildats i Örebro. 1.6.10 Nätverk för kommuner och Länsstyrelse Länsstyrelsen deltar i nätverket Gruvor i Bergslagen tillsammans med länsstyrelserna i Värmland, Dalarna, Västmanland, Östergötland och Uppsala där SGU samordnar aktiviteterna. Frågor kring riskklassning och alternativa åtgärdsmetoder ingår i gruppens intresseområde. Länsstyrelsen i Örebro län medverkar även i Mälarlänsgruppen där länsstyrelserna i Uppsala, Stockholm, Södermanland, Västmanland och Gotlands län ingår. Två till tre träffar anordnas årligen med rullande värdskap. I övrigt se punkt 1.6.6. 27

1.6.11 Nätverk inom miljömålsarbetet Miljömålsarbetet i Örebro län bedrivs i nära samverkan med länets aktörer. Hittills står 47 organisationer bakom miljömålen och är med och arbetar för att de ska nås. Grunden för länets miljömålsarbete är det samarbetsavtal som undertecknades 2002 mellan 15 organisationer; länets tolv kommuner, Örebro läns Landsting, Skogsvårdsstyrelsen Värmland- Örebro och Länsstyrelsen i Örebro län. Vi har kommit överens om att gemensamt sätta länets nya miljömål och arbeta för att nå målen. Ett regionalt miljömålsråd och en styrgrupp leder och samordnar arbetet. 1.6.12 Kommunalt huvudmannaskap Naturvårdsverket har som policy att det i första hand är kommunerna som tar huvudmannaskapet för EBH-objekt utan ansvarig och därmed också ansöker om bidrag. Kommunerna har varit och kommer att vara huvudmän för vissa undersökningar och åtgärder. Normalt ligger då huvudmannaskapet hos kommunstyrelsen eller en teknisk förvaltning. Länsstyrelsen har i några fall där omständigheterna gjort att det bedömts nödvändigt tagit på sig huvudmannaskapet för undersökningar. 1.7 Informationsstrategi Länsstyrelsen ansvarar i dagsläget för insamling, registrering och lagring av data om förorenade områden i MIFO-databasen. För att öka tillgängligheten till denna information har Länsstyrelsen distribuerat MIFO-databasen tillsammans med ett tillhörande GIS-skikt till samtliga länets 12 kommuner. En person arbetar aktivt med databasen i länets 4 norra kommuner. I övriga kommuner används databasen endast som ett tittskåp. Länsstyrelsen sköter all nyregistrering och uppdatering av uppgifter i databasen åt dessa kommuner. Informationen till kommunerna kommer att uppdateras minst 2 ggr per år. I ett led för att sprida information och ytterligare öka tillgängligheten till informationen om förorenade områden har Länsstyrelsen lagt ut ett mer omfattande informationsmaterial på den externa hemsidan. Ett kartdokument med information ur MIFO-databasen finns tillgängligt för kommuner, allmänhet, konsulter osv. Syftet med publiceringen av uppgifterna är att lyfta en del arbetsbörda från Länsstyrelsen (t.ex. konsultförfrågningar angående MIFO-databasen) samt att eventuellt förekommande felaktigheter skall kunna rättas till. 1.8 Databas över förorenade områden 1.8.1 MIFO-databas Länsstyrelsen använder sig av MIFO-databasen för registrering av uppgifter om förorenade områden. Samtliga länets kommuner har fått tillgång till informationen i Länsstyrelsens databas, dels genom en egen version av databasen och dels i form av geografiska data (ett GIS-skikt). 28

1.8.2 Registrering med GIS Tillgång till uppgifterna i MIFO-databasen finns i form av geografiska data (ett GISskikt) inom Länsstyrelsen. Då en begränsning med MIFO-databasen är att uppdatering av kartmaterialet inte sker automatiskt vid ändring av uppgifter, uppdateras skiktet manuellt var fjärde månad. Länsstyrelsen har inte resurser till att utveckla en egen sådan koppling, utan inväntar GIS-applikationen GISforMIFO som för närvarande utvecklas vid Länsstyrelsen i Uppsala län. 29

2 Program för utredningar och åtgärder de närmaste åren 2.1 Inventeringar, undersökningar och utredningar 2.1.1 Orienterade studier (MIFO fas 1) Trots att alla länets 12 kommuner nu uppdaterats och uppdateringen nu anses klar, finns det fortfarande brister inom vissa branscher samtidigt som nya objekt tillkommit från identifieringen enligt de nya branschlistorna. För att göra inventeringen komplett har därför ännu en uppdatering och kvalitetssäkring påbörjats. Även denna sker kommunvis och beräknas vara klar tidigast 31 december 2008. Identifieringen av förorenade områden i Örebro län färdigställdes i december 2005. Alla nytillkomna objekt har lagts in i MIFO-databasen och ska antingen inventeras eller endast identifieras och branschklassas. Detta arbete ingår i den nya uppdateringsomgången, liksom registrering av samtliga länets pågående verksamheter. I Örebro län drivs även ett MIFO-projekt bland länsstyrelsens egna tillsynsobjekt. Vid verksamheter där förorenade områden misstänks förekomma ska ett underlag motsvarande MIFO fas 1 vara framtaget senast 30 september 2007. En sammanställning av inkommet material kommer sedan att göras och de verksamheter som sedan anses utgöra en allvarlig risk för människors hälsa och miljö kommer krav på fördjupade undersökningar alternativt åtgärder att ställas. 2.1.2 Översiktliga undersökningar (MIFO fas 2) Prioriterade områden för undersökningar i länet är i första hand de objekt som enligt MIFO fas 1 bedöms tillhöra riskklass 1. Prioriteringen sker enligt de kriterier som redovisas under stycke 1.5.2. Under 2006 har slutrapportering skett av fyra stycken MIFO fas 2 undersökningar som genomfördes under 2005 av MTM vid Örebro universitet. Under året har dessutom två MIFO fas 2 undersökningar genomförts med kommunen som huvudman. 30