Kvinnor och mäns sjukskrivningsmönster Stockholms län 2010 och 2011 Hälso- och sjukvårdsförvaltningen 08-123 132 00 Sara Dahlin och Gunilla Röjdalen Juni 2012
Hälso- och sjukvårdsförvaltningen Sara Dahlin 08-123 132 69 sara.dahlin@sll.se Gunilla Röjdalen 08-123 133 96 gunilla.rojdalen@sll.se
Inledning Enligt den nationella överenskommelsen om sjukskrivningsmiljarden har landstingen ett uppdrag att säkerställa att sjukskrivningsprocessen blir jämställd, det vill säga att den håller en hög kvalitet, är rättssäker för både kvinnor och män samt bidrar till att minska omotiverade skillnader mellan kvinnor och mäns sjukskrivningar. Enligt överenskommelsen för åren 2010-2011 fick landstingen bland annat i uppdrag att analysera könsuppdelad statistik och att utarbeta en handlingsplan för en jämställd sjukskrivningsprocess. Syftet var att säkerställa en hög kvalitet samt att minska omotiverade skillnader mellan kvinnor och mäns sjukskrivningar. Stockholms läns landsting genomförde tre kortsiktiga och två långsiktiga åtgärder enligt handlingsplanen. För 2012 är villkoret att landstinget utifrån resultaten av en ny analys ska uppdatera den tidigare handlingsplanen med nya åtgärder för en jämställd sjukskrivningsprocess. De kortsiktiga åtgärderna ska genomföras under 2012, men planen ska även innefatta långsiktiga åtgärder. Sida 2
Innehållsförteckning Inledning... 2 Bakgrund... 4 Begreppsdefinitioner... 5 Syfte och metod... 7 Skillnader i sjukskrivningsmönster... 8 Analys av diagnosfördelning... 11 Psykisk ohälsa... 12 Rörelseorganens sjukdomar... 18 Långtidssjukskrivning... 20 Sjukfrånvaro... 23 Sjukfrånvaron i Stockholms län... 23 Högst i Norrtälje och lägst i Danderyd... 25 Sammanfattning... 27 Referenser... 29 Sida 3
Bakgrund Hälsan bland Stockholms läns befolkning förbättras kontinuerligt. Under perioden 2001-2010 var medellivslängden i länet 83,1 år för kvinnor och 78,7 år för män 1. Ohälsotalet, som ett mått på befolkningens hälsoläge, visar att Stockholm sett ur ett nationellt perspektiv har en relativt frisk befolkning och att såväl kvinnor som mäns ohälsotal kraftigt förbättrats de senaste åren, trots att det inom länet finns geografiska skillnader. Skillnader i hälsa beror på en rad olika faktorer, varav en del är påverkbara inom hälso- och sjukvården. Om de geografiska skillnaderna i hälsa och hälsofrämjande levnadsvanor utjämnas kan det resultera i minskad sjuklighet och därmed minskade kostnader för hälso- och sjukvården, bland annat i form av minskad sjukskrivning. Samtidigt som hälsan förbättras generellt, så visar Folkhälsorapport 2011 att det ojämlika hälsoläget i länet består. Det innebär bland annat att ungas psykiska ohälsa kvarstår, rökning bland ungdomar ökar, det alkoholrelaterade vårdnyttjandet ökar och stora geografiska skillnader för övervikt och fetma är ett fortsatt problem. Sämst hälsa och hälsorelaterad livskvalitet rapporteras av personer med sjuk- eller aktivitetsersättning. Det finns ett dubbelriktat samband mellan ohälsa/sjukdom och ekonomiska svårigheter. Enligt Folkhälsorapporten anger personer med sjuk- eller aktivitetsersättning i avsevärt högre grad än befolkningen i övrigt svårigheter att klara löpande utgifter och att de har avstått från sjukvård och läkemedel på grund av dålig ekonomi. Det finns också skillnader i kvinnor och mäns vårdkonsumtionsmönster 2, framför allt inom öppenvården. Kvinnor gör fler besök inom öppenvården och har fler vårdtillfällen inom akutsjukvård och geriatrik. Fler män vårdas inom psykiatrin. De generella skillnader som ses inom slutenvården kan till stor del förklaras av kvinnors vård i samband med graviditet och förlossning. Under senare delen av 1990-talet och fram till och med 2003 ökade sjukfrånvaron i Sverige i snabb takt. Sedan 2003 har den trenden vänt, men från och med 2011 ses åter en ökning gällande vissa försäkringsformer. Sammantaget har socialförsäkringens utgifter för rikets sjukfrånvaro sjunkit från 81 miljarder 2010 till 77,4 miljarder 2011 3. Uteslutande beror detta på att antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning minskat, eftersom kostnaderna för sjuk- och 1 Folkhälsorapport 2011, Stockholms läns landsting 2 Vården i siffror 2011, Hälso- och sjukvårdsförvaltningen 3 Socialförsäkringen i siffror 2011. I beräkningen ingår sjuk- och rehabiliteringspenning samt sjuk- och aktivitetsersättning. Sida 4
rehabiliteringspenning faktiskt ökat med ungefär 3,4 miljarder under samma period. Utgiftsökningen beror i huvudsak på att antalet sjukskrivningar under 2011 har blivit fler och att fallängderna har blivit längre. Med denna ökning, ökar också skillnaderna geografiskt och mellan könen. Att nivåerna stiger eller sjunker antas bero på förändringar i sjukförsäkringssystemet snarare än på förändringar i hälsoläge. Både kvinnor och män som varit sjukskrivna löper hög risk för förtida död, även om de varit sjukskrivna en kortare period. En risk som ökar med antalet sjukpenningdagar 4. De senaste åren har långtidssjukskrivningarna minskat. Nackdelarna med långtidssjukskrivning är många, exempelvis försämrad ekonomi, isolering, passivitet och försämrade karriärmöjligheter. I denna rapport görs därför en särskild analys av de långtidssjukskrivnas hälsoläge. Hälso- och sjukvården har i uppdrag att kvalitetssäkra sjukskrivningsprocessen så att den ses som en del i vård och behandling och att den sker utifrån en god patientsäkerhet. Följande analys görs som en del av sjukskrivningsmiljarden 2012. Begreppsdefinitioner Genus är de föreställningar som finns i samhället om det som definieras som kvinnligt eller manligt. Genus uppkommer i ett samspel mellan biologiskt kön och människans sociala och kulturella miljö och är därmed möjligt att förändra. Genusordningen bestämmer fördelning och isärhållande av uppgifter och resurser mellan könen. Ordningen utmärks både av en fördelning där det som män och kvinnor ägnar sig åt är olika, ett isärhållande, och att det som män gör värderas högre, överordnas. Hälsa definieras av WHO som ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom. Ohälsa avser brister i en eller flera av hälsans komponenter. Sjukfrånvaro är i denna rapport ett begrepp som används som benämning för olika former av ersättning från sjukförsäkringen. Sjukpenning, rehabiliteringspenning (med fasta tidsgränser), samt sjuk- och aktivitetsersättning (utan fasta tidsgränser) registrerad hos försäkringskassan. Dessa försäkringsformer kan beskrivas i dagar eller personer. Eftersom 4 Alexanderson, K; Marklund, S; Mittendorfer Rutz, E & Svedberg, P (2011) Kvinnors och mäns sjukfrånvaro, Karolinska institutet, 2011. Sida 5
uppgifterna hämtats från Försäkringskassan gäller att de 14 första dagarna i sjukfrånvaroperioden 5 inte inkluderas i denna analys. Nedan beskrivs de vanligaste sjukfrånvaromåtten. Det nya sjukpenningtalet infördes av Försäkringskassan under våren 2011 för att beskriva sjukfrånvarons utveckling, vilket ersatte det tidigare ohälsotalet. Måttet anger antalet frånvarodagar som ersätts med sjuk- eller rehabiliteringspenning per försäkrad under en 12-månadersperiod. Sjuk- och rehabiliteringspenning är båda ersättningar med fasta tidsgränser. Pågående sjukfall utgår också från sjuk- och rehabiliteringspenning men anges i antal personer sista dagen i kvartalet. Sjuk- och aktivitetsersättning (SA) består av sjukersättning (förtidspension före 2003) som är en ekonomisk ersättning för personer mellan 30 och 64 år som troligen aldrig kommer att kunna arbeta heltid på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Aktivitetsersättning (sjukbidrag före 2003) riktar sig till personer mellan 19 och 29 år som troligen inte kommer att kunna arbeta heltid på minst ett år på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Dessa är sjukförsäkringsformer utan fasta tidsgränser. Jämställd vård handlar både om tillgång till och kvalitet på vård, sjukskrivning och behandling. Utgångspunkten är att kvinnor och män delvis är lika, delvis olika. Kvinnor och män är i många avseenden väldigt lika och har därmed nytta av samma behandlingar. Olika vårdbehov ska leda till olika vårdinsatser, men könsskillnader i vård och behandling kan också vara omotiverade vilket leder till att kvinnor och mäns behov inte tillgodoses i samma utsträckning. Jämställd sjukskrivning innebär att kvinnor och män ska bemötas likvärdigt, få sina behov bedömda och åtgärdade utifrån en helhetssyn kring den enskilde individens behov och förutsättningar oavsett deras kön. 5 Sjuklöneperioden Sida 6
Syfte och metod Denna rapport syftar till att beskriva sjukskrivningsmönstret för kvinnor och män i Stockholms län under 2010 och 2011. Vid beskrivning av befolkningens hälsoläge används Folkhälsorapport 2011, för beskrivning av vårdkonsumtion används Vården i siffror 2011. Sjukskrivningsdata har hämtats från Försäkringskassan och statistik över slutenoch öppenvård för specifika diagnoser samt folkhälsodata över långtidssjukskrivningar har tagits fram av Hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Området sjukskrivningar är komplext och för att undvika feltolkningar som beror på osäkerhet beträffande innehåll i data har analys av skillnader mellan åren utelämnats. På grund av olika mätmetoder är det inte heller möjligt att göra jämförelser mellan olika datakällor. En del data har inte varit möjlig att hämta ut på läns- och kommunnivå, vidare har åldersfördelning för diagnoser inte gått att få fram från Försäkringskassans databaser. Sida 7
Skillnader i sjukskrivningsmönster Kvinnor i Stockholms län står för närmare två tredjedelar av alla sjukskrivningar som startas. I december 2011 fick kvinnor ersättning från sjukförsäkringen med i genomsnitt 26,1 dagar. Motsvarande för män var 19,4 dagar. Ca 6 procent av alla sjukskrivningar bland kvinnor i Stockholms län kan relateras till graviditetsbesvär vilket därmed också förklarar en del av könsskillnaderna i sjukskrivningsmönstret. Motsvarande siffra för riket är nästan 4 procent. De största diagnosgrupperna för sjukskrivning, för både kvinnor och män, är rörelseorganens sjukdomar samt psykiska sjukdomar. Under 60- och 70-talen var det inga större skillnader mellan mäns och kvinnors sjukfrånvaro, utan det är från 80-talet och framåt som kvinnor haft fler sjukpenningdagar än män. Sverige, Norge och Danmark är de länder som uppvisar störst skillnader i sjukfrånvaro mellan män och kvinnor. Det är också de länder där kvinnors arbetskraftsdeltagande är som störst 6. Kvinnor söker vård i större utsträckning än män, men får inte alltid adekvat behandling för smärtproblematik och psykisk ohälsa och riskerar i större utsträckning än män att medikaliseras för sina problem. Kunskapsluckorna är fortfarande stora och genusperspektiv saknas fortfarande till stor del både i medicinsk litteratur och inom den medicinska utbildningen 7. Att inte se olikheter i mäns och kvinnors biologi, utan att se något av könen som norm kallas för könsblindhet. Ett exempel på sådan könsblindhet är de studier som visar att män och kvinnor med ljumskbråck opereras på samma sätt, trots att kvinnors bråck ofta sitter längre ner och längre in. Ett annat exempel är att symtomen på borrelia ofta beskrivs som cirkelformade utslag, trots att studier visar att kvinnors utslag ofta är jämnröda. Även i fråga om läkemedelsförskrivning finns det skillnader. Exempelvis förskrivs antidepressiva medel i större utsträckning till kvinnor, vilket kan tolkas som att kvinnors hälsa medikaliseras mer, men det kan också vara ett tecken på att mäns depressioner underbehandlas 8. Det finns också anledning att misstänka att mäns depressioner underdiagnostiseras, vilket forskare menar beror på att vården inte upptäcker depressioner hos män. Det kan också vara så att män har svårare att 6 Angelov, N; Johansson, P; Lindahl, E & Lindström, E-A (2011) Kvinnors och mäns sjukfrånvaro. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), rapport 2011:2 7 North F, Syme SL, Feeney A, Head J, Shipley MJ, Marmot MG. Explaining socioeconomic differences in sickness absence: the Whitehall II Study. BMJ Clinical research ed. 1993;306:361-6. Connell R. Om genus. [Gender in World Perspectiv]: Diadalos AB 2009. 8 Vårdfokus nr. 1:11, Vårdförbundet Sida 8
söka hjälp och lever med sin depression i tysthet. Trots att män får diagnosen depression mer sällan, begår de självmord dubbelt så ofta som kvinnor 9. Det finns också skillnader i hur kvinnor och män, när de drabbas av sjukdom, upplever smärta och rehabilitering. En studie från Umeå universitet har exempelvis sett skillnader i hur kvinnor och män behandlas vid förstagångsbesök hos sjukgymnast i primärvården. Studien visade att kvinnor i högre grad lade skulden på sig själva och tyckte att de borde ha tränat mer medan männen ansåg att de hade fått ont för att de hade ett tungt jobb. De som blev bekräftade i att de hade besvär, var nöjdare med behandlingen. De som inte fick bekräftelse fortsatte att lägga skulden på sig själva, i den gruppen ingick bara kvinnor. Män som upplevde att de inte blev tagna på allvar menade att det berodde på vårdpersonalens inkompetens och sökte sig då vidare till privata sjukgymnaster, kiropraktorer eller naprapater 10. Det finns både kvalitativa och kvantitativa studier som tyder på att läkare och patient gör genus (doing gender) i sjukskrivningsprocessen. Samma process förekommer antagligen också bland Försäkringskassans handläggare. Faktorer som, vid sidan av sjukdom, förklarar mäns och kvinnors skilda sjukskrivningsmönster är exempelvis skillnader på arbetsmarknaden. Det finns även skillnader i kvinnor och mäns möjligheter att komma in på arbetsmarknaden, att stanna kvar och att utvecklas inom arbetslivet samt att kombinera arbete och familjeliv 11. Skillnaderna visar sig genom kvinnors underrepresentation i företagsledningar, löneskillnader, ojämn fördelning av föräldraförsäkringsuttag samt könsskillnader i sjukskrivningar. Kvinnors större ansvar för hem och familj, i kombination med ökat arbetskraftsdeltagande, har utpekats som den huvudsakliga orsaken till ökade skillnader i sjukfrånvaro över tid mellan könen 12. Samma forskning visar att tröskeln för att bli sjukskriven har förskjutits över tid och att denna tendens är mer påtaglig bland kvinnorna. Arbetsmiljöfaktorer är en annan förklaring till skillnader i sjukskrivningar, menar Försäkringskassan. Det startas fler sjukskrivningar per anställd i yrkesgrupper med lägre krav på utbildning. Möjligheten att kunna anpassa sina arbetsuppgifter vid besvär spelar också in. Service- och omsorgsyrken är kvinnodominerande yrken som står för ett högt antal startade sjukskrivningar. 9 Genus 1 2012, Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet 10 Genusperspektiv på rehabilitering för patienter med rygg- och nackbesvär i primärvård. Stenberg, Gunilla Umeå universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Umeå centrum för genusstudier 11 Välfärd nr 4, SCB 2011 12 Angelov, N; Johansson, P; Lindahl, E & Lindström, E-A (2011) Kvinnors och mäns sjukfrånvaro. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), rapport 2011:2 Sida 9
En annan faktor som kan förklara skillnader är att det har skett en normförskjutning om när ersättning från Försäkringskassan är aktuellt 13. Dels genom överutnyttjande då fördelarna av sjukfrånvaro sätts i relation till dess kostnad, dels genom individers och gruppers inflytande på varandra. Exempelvis har forskning visat att det kan ske från föräldrar till barn. Om föräldrarna själva har varit sjukfrånvarande så är överföringen större och barnens sjukfrånvaro kan i högre grad förklaras av familjegemensamma faktorer. Förhållandet kan vara en indikation på att samhället inte klarar att utjämna skillnader i förutsättningar mellan individer, vilket innebär att samhället är ojämlikt 14. Forskare menar att skillnader mellan könen måste sökas i ett brett perspektiv som inkluderar olika samhällsstrukturer, arbetslivets uppbyggnad samt människors livssituation. Även livsloppsperspektivet runt sjukskrivna måste beaktas 15. Att anta ett intersektionellt perspektiv det vill säga att beakta hur olika former av diskriminerande maktordningar som kön, social klass, etnicitet och ålder samverkar och i vissa fall förstärker varandra kan ge fördjupad kunskap och kanske förändrad bild av genusperspektivet. Såväl arv som miljö är betydande för variationer i sjukskrivning och fortsatt forskning bör se till hur sjukfrånvaro, arbetsvillkor och förhållanden i privatlivet samspelar för kvinnor och män 16. 13 Ibid 14 Långtidssjukfrånvaro hos föräldrar och deras barn (2012) Inspektionen för socialförsäkringen (ISF), Rapport 2012:7 15 Genus 1 2012, Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet 16 Alexanderson, K; Marklund, S; Mittendorfer Rutz, E & Svedberg, P (2011) Kvinnors och mäns sjukfrånvaro, Karolinska institutet, 2011 Sida 10
Analys av diagnosfördelning Psykiska sjukdomar och muskelsjukdomar är de två största diagnosgrupperna i riket för både kvinnor och män. En högre andel män får SA-ersättning för psykiska sjukdomar samtidigt som de i lägre grad, 29 procent jämfört med kvinnors 40 procent, får sjuk- och rehabiliteringspenning för samma diagnos. För muskeldiagnoserna är det ingen större skillnad mellan kvinnor och män i de pågående sjukfallen, medan kvinnor i större utsträckning uppbär SA-ersättning på grund av sjukdomar i rörelseorganen. Av tabell 1 framgår att muskeldiagnoser generellt är ovanligare i Stockholms län än i riket som helhet. Tabell 1 Diagnoskapitel per kön, andel pågående sjukfall respektive SA-ersättning, kvartal 4, 2011. Pågående sjukfall SA-ersättning Diagnoser Psykiska sjukdomar Muskelsjukdomar Psykiska sjukdomar Muskelsjukdomar Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Riket 40 29 25 27 32 38 33 20 Länet 39 29 17 21 40 47 26 15 SA-ersättningar per diagnoskapitel inom Stockholms län är ojämnt fördelad mellan kvinnor och män (se bilaga 1, tabell 1). Kvinnor står för 57 procent av alla ersättningar i jämförelse med mäns 43 procent. Det är framför allt för psykiska diagnoser som kvinnor och män får SA-ersättning i Stockholms län. Men det är inom diagnosgruppen muskelsjukdomar som skillnaden mellan kvinnor och män är som störst. Jämn könsfördelning är det för sjukdomar i ögat, denna diagnosgrupp är dock förhållandevis liten. Också gällande andelen i länet som uppbär sjuk- eller rehabiliteringspenning är könsfördelningen ojämn (se bilaga 1, tabell 2). Kvinnor står för 65 procent av sjukfallen jämfört med männens 35 procent. Störst skillnad är det i diagnosgruppen psykiska sjukdomar. Det är samtidigt den vanligaste diagnosgruppen för såväl kvinnor som män. Särskilda insatser riktas till dem som lider av psykisk ohälsa eller rörelseorganens sjukdomar via den nationella rehabiliteringsgarantin. Behandling erbjuds i formerna kognitiv beteendeterapi (KBT) och multimodal rehabilitering (MMR), av vilka MMR är den mest resurskrävande behandlingsformen. Satt i förhållande till andelen sjukfrånvarande inom de aktuella diagnosgrupperna (tabell 1) märks inga uppenbara signaler om att resursfördelningen inom ramen för Rehabiliteringsgarantin i länet är ojämnt fördelad mellan könen (tabell 2). Möjligen genomgår en relativt hög andel kvinnor KBT-behandling, men Sida 11
jämförelsen är inte helt rättvisande eftersom Rehabiliteringsgarantin riktar sig till personer som är eller riskerar att bli sjukskrivna. Tabell 2 Personer som genomgått MMR eller KBT inom Rehabiliteringsgarantin Stockholms län, 2011. Antal Andel (%) Fördelning (%) Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män Kvinnor Män MMR 1120 556 1676 10 12 67 33 KBT 10052 4113 14165 90 88 71 29 Totalt 11 172 4 669 15 841 100 100 71 29 Psykisk ohälsa En hög andel sjukskrivningar startar på grund av psykisk sjukdom, till exempel stressreaktioner, depressioner och ångestsyndrom 17. Försäkringskassan menar att sjukskrivningar på grund av psykiska diagnoser är vanliga i yrkesgrupper som kräver teoretisk specialkompetens och där man arbetar med människor i utsatta situationer exempelvis som präster, psykologer och socialsekreterare. I slutet av 2011 var 38 093 personer i Stockholms län sjukfrånvarande på grund av en psykisk diagnos, vilket motsvarar 3 procent av befolkningen i arbetsför ålder. Av dessa utgjorde kvinnor 57 procent. I tabell 3 nedan redovisas för vilka diagnoser inom Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar som flest besök gjordes inom Stockholms län under 2011. Åldersgruppen som redovisas är 18-64 år. Medelsvår depressiv episod står för högst andel besök för kvinnor och ospecificerad depressiv episod står för högst andel besök för män. Fördelningen mellan könen är ojämn. Skillnaden mellan kvinnor och män är störst inom gruppen recidiverande (återkommande) depression. Kvinnor gör fler besök än män. Tabell 3. Öppenvård besök 2011, flest antal besök för de tre största diagnoserna, Stockholms län. Diagnos Antal Andel (%) Fördelning (%) Depressiv episod, medelsvår Depressiv episod, ospecificerad Recidiverande depression, medelsvår episod Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män 15290 6952 14 13 69 31 14395 7757 13 15 65 35 13783 5633 13 11 71 29 17 Välfärd nr 4 2011 Sida 12
Åldersindelningen av de största diagnoserna (tabell 4) visar att besöken för depression framför allt görs av personer i 25-44 års ålder. Det beror antagligen på att det befolkningsmässigt är den största åldersgruppen. Skillnaderna mellan kvinnor och män är stora och som störst i den lägsta åldersgruppen. Unga i åldern 18-19 år gör få besök för återkommande depressioner, men det är framför allt unga tjejer som gör dessa besök. Det kan betyda att flickor insjuknar i depression i lägre åldrar än pojkar och som en följd av detta också insjuknar i återkommande depressioner i lägre ålder. Andra förklaringar kan vara olika utsatthet för psykisk ohälsa, olika sökmönster eller att pojkar inte diagnosticeras för depressioner som huvuddiagnos när de är i kontakt med vården. Tabell 4. Öppenvårdsbesök 2011 för de tre största diagnoserna per åldersgrupp, Stockholms län. Diagnos Ålder Antal Andel (%) Fördelning (%) Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Medelsvår depressiv episod 18-19 626 318 4 5 66 34 20-24 1 711 661 11 10 72 28 25-44 7 442 3 052 49 44 71 29 45-64 5 511 2 921 36 42 65 35 Totalt 69 31 Depressiv episod, ospecificerad 18-19 1 110 481 8 6 70 30 20-24 1 827 1 033 13 13 64 36 25-44 6 564 3 404 46 44 66 34 45-64 4 894 2 839 34 37 63 37 Totalt 65 35 Recidiverande depression, medelsvår episod 18-19 258 44 2 1 85 15 20-24 978 331 7 6 75 75 25-44 6 466 2 735 47 49 70 30 45-64 6 081 2 523 44 45 71 29 Totalt 13 783 5 633 100 100 71 29 Sida 13
Sett till slutenvårdsbesök inom länet så ser fördelningen annorlunda ut (tabell 5). Bipolär sjukdom är en sjukdom som drabbar kvinnor och män i lika hög grad. Sett till vårdkonsumtion så har kvinnor fler vårdtillfällen inom slutenvården för bipolär sjukdom än vad män har. Flest vårdtillfällen inom slutenvård har kvinnor och män för ospecificerad depressiv episod. Tabell 5. Slutenvård 2011, fördelning av de tre största diagnoserna, Stockholms län. Antal Andel (%) Fördelning (%) Diagnosgrupper Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Bipolär sjukdom, ospecificerad Depressiv episod, medelsvår 279 154 12 10 64 36 152 132 7 8 54 46 Depressiv episod, ospecificerad 700 514 30 32 58 42 Sida 14
Om ålder läggs till som en variabel (tabell 6) så framkommer det att skillnaderna för slutenvård av bipolär sjukdom är som störst i de lägre åldersgrupperna. Män vårdas i lägre grad för depressioner fram till 25 års ålder då skillnaderna mellan könen utjämnas. I åldersgruppen 45-64 år vårdas män i högre utsträckning än kvinnor för medelsvår depression. Mönstret kan tyda på att mäns depressioner generellt sett debuterar högre upp i åldrarna, men det kan också vara en orsak av att män inte får depression som huvuddiagnos i yngre åldrar och att de underdiagnostiseras. Att kvinnor i lägre utsträckning vårdas för medelsvår depression, trots att de i större utsträckning besöker öppenvården är också något som kan vara underlag för ytterligare analyser. Orsakerna till mönstren kan inte helt förklaras av den statistik som redovisas här och bör därför undersökas vidare. Tabell 6. Slutenvård 2011, antal vårdtillfällen för de tre största diagnoserna per åldersgrupp, Stockholms län. Diagnos Antal Andel (%) Fördelning (%) Ålder Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Bipolär sjukdom, ospecificerad 18-19 24 1 9 1 96 4 20-24 32 13 11 8 71 29 25-44 112 69 40 45 62 38 45-64 111 71 40 46 61 39 Totalt 64 36 Medelsvår depressiv episod 18-19 15 5 10 14 75 25 20-24 35 18 23 14 66 34 25-44 60 59 39 45 50 50 45-64 42 50 28 38 46 54 Totalt 54 46 Depressiv episod, ospecificerad 18-19 45 36 6 7 56 44 20-24 103 83 15 16 55 45 25-44 290 196 41 38 60 40 45-64 262 199 37 39 57 43 Totalt 58 42 Sida 15
Tabellen nedan (7) visar Försäkringskassans statistik över pågående sjukfall inom Stockholms län för det fjärde kvartalet 2011. Kvinnor står totalt för 71 procent av de pågående sjukfallen, medan män står för 29 procent. Den vanligaste diagnosen är förstämningssyndrom. Det är den största diagnosen för såväl kvinnor som män, medan neurotiska och stressrelaterade syndrom är näst vanligast. Stora skillnader mellan kvinnor och män ses i de flesta diagnoserna, dock har schizofreni och organiska, symtomatiska och psykiska störningar en jämn fördelning av sjukfall. Totalt står dock dessa för en låg andel av de totala sjukfallen. Tabell 7. Pågående sjukfall diagnosavsnitt Psykiska sjukdomar, kvartal 4, år 2011 Stockholms län. Diagnosavsnitt Antal Andel (%) Fördelning (%) Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Organiska, inklusive symtomatiska, psykiska störningar 32 29 0 0 52 48 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av 49 67 0 1 42 58 psykoaktiva substanser Schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningssyndrom 159 156 1 2 50 50 Förstämningssyndrom 3114 1246 18 14 71 29 Varav Depressiv episod 1832 699 11 8 0 0 Neurotiska, stressrelaterade och somatoforma syndrom 2788 973 16 11 74 26 Varav Anpassningsstörning och reaktion på svår stress 1875 565 11 6 0 0 Beteendestörningar förenade med fysiologiska rubbningar och fysiska 123 15 1 0 89 11 faktorer Personlighetsstörningar och beteendestörningar hos vuxna 161 32 1 0 83 17 Störningar i psykisk utveckling 38 40 0 0 49 51 Beteendestörningar och emotionella störningar med debut vanligen under barn- eller 140 83 1 1 63 37 ungdomstid Totalt 6618 2651 39 29 71 29 Sida 16
För SA-ersättningar inom de psykiska sjukdomarna (tabell 8) är mönstret följande. Förstämningssyndrom är den största gruppen för såväl kvinnor som män. Beteendestörningar förenade med fysiologiska rubbningar och fysiska faktorer är den diagnos med störst skillnader mellan könen, med 78 procent kvinnor och 22 procent män. Tabell 8. SA-ersättning för psykiska sjukdomar, kvartal 4, år 2011 Stockholms län. Diagnosavsnitt Antal Andel (%) Fördelning (%) Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Organiska, inklusive symtomatiska, psykiska störningar 223 248 1 1 47 53 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av 286 631 1 2 31 69 psykoaktiva substanser Schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningssyndrom 1521 2007 4 7 43 57 Förstämningssyndrom 4199 2635 11 9 61 39 Varav Depressiv episod 1918 1222 5 4 61 39 Neurotiska, stressrelaterade och somatoforma syndrom 3912 2398 10 8 62 38 Varav Anpassningsstörning och reaktion på svår stress 1236 970 3 3 56 44 Beteendestörningar förenade med fysiologiska rubbningar och fysiska 165 47 0 0 78 22 faktorer Personlighetsstörningar och beteendestörningar hos vuxna 1130 1008 3 3 53 47 Psykisk utvecklingsstörning 713 793 2 3 47 53 Störningar i psykisk utveckling 772 1343 2 5 37 64 Beteendestörningar och emotionella störningar med debut under 433 535 1 2 45 55 barn/ungdomstid Ospecificerad psykisk störning 116 78 0 0 60 40 Totalt 15162 13662 40 47 53 47 Sida 17
Rörelseorganens sjukdomar Exempel på sjukdomar i rörelseorganen är artroser, sjukdomar i rygg och axlar, värk eller reumatism. Enligt Försäkringskassan är det framför allt anställda i arbeten med en fysiskt krävande arbetsmiljö som leder till sjukskrivningar i detta diagnoskapitel. Sjukdomar i rörelseorganen är näst efter psykisk ohälsa, den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro. Vid årsskiftet 2011/12 fick 19 293 personer i länet någon form av sjukersättning för diagnos kopplad till rörelseorganen och 59 procent av dessa var kvinnor. Enligt tabell 9 över pågående sjukfall i Stockholms län, kan de flesta sjukskrivningar på grund av sjukdomar i rörelseorganen härledas till ryggsjukdomar. Könsfördelningen för denna diagnosgrupp är relativt jämn. Störst skillnader ses för diagnoser som Andra sjukdomstillstånd i mjukvävnader och inflammatoriska systemsjukdomar. Vad gäller sjukskrivningar inom dessa diagnoser är kvinnor kraftigt överrepresenterade. Tabell 9. Pågående sjukfall per rörelseorganens sjukdomar kvartal 4, år 2011 Stockholms län. Diagnosgrupper Antal Andel (%) Fördelning (%) Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Ledsjukdomar 943 628 5 7 60 40 Infektiösa ledsjukdomar 10 11 0 0 48 52 Inflammatoriska polyartriter 156 56 1 1 74 26 Artros 424 329 2 4 56 44 Andra ledsjukdomar 353 232 2 3 60 40 Inflammatoriska 100 28 1 0 78 22 systemsjukdomar Ryggsjukdomar 1097 827 6 9 57 43 Deformerande ryggsjukdomar 28 14 0 0 67 33 Spondylopatier 110 77 1 1 59 41 Andra ryggsjukdomar 959 736 6 8 57 43 varav Ryggvärk 546 399 3 4 58 42 Sjukdomar i mjukvävnader 752 352 4 4 68 32 Sjukdomar i ledhinnor och senor 51 30 0 0 63 37 Andra sjd i mjukvävnader 701 322 4 4 69 31 varav Andra 422 81 2 1 84 16 sjukdomstillstånd i mjukvävnader Sjukdomar i ben- och broskvävnad 41 40 0 0 44 43 Rubbningar i bentäthet och 22 20 0 0 52 48 benstruktur Andra sjukdomar i benvävnad 19 20 0 0 49 51 Andra sjd i muskuloskeletala 57 53 0 1 52 48 systemet och bindväven Totalt 2999 1940 17 21 61 39 Sida 18
Mönstret för länets SA-ersättningar (tabell 10) ser likartat ut, men med förstärkta skillnader mellan könen. Ryggsjukdomar är den största gruppen för såväl kvinnor som män. Inflammatoriska systemsjukdomar och Andra sjukdomstillstånd i mjukvävnader är de diagnoser med störst skillnader mellan könen. Vad gäller Andra sjukdomstillstånd i mjukvävnader så är 91 procent kvinnor och enbart 9 procent män. Tabell 10. SA-bestånd för rörelseorganens sjukdomar, kvartal 4, år 2011, Stockholms län. Diagnosavsnitt Antal Andel (%) Fördelning (%) Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Ledsjukdomar 1580 708 4 2 69 31 Infektiösa ledsjukdomar 22 14 0 0 61 39 Inflammatoriska polyartriter 647 193 2 1 77 23 Artros 663 384 2 1 63 37 Andra ledsjukdomar 248 117 1 0 68 32 Inflammatoriska systemsjukdomar 332 57 1 0 85 15 Ryggsjukdomar 3674 2511 10 9 59 41 Deformerande ryggsjukdomar 167 62 0 0 73 27 Spondylopatier 411 359 1 1 53 47 Andra ryggsjukdomar 3096 2090 8 7 60 40 Varav Ryggvärk 1716 1188 5 4 59 41 Sjukdomar i mjukvävnader 3272 515 9 2 86 14 Muskelsjukdomar 44 14 0 0 76 24 Sjukdomar i ledhinnor och senor 23 10 0 0 70 30 Andra sjukdomar i mjukvävnader 3205 491 8 2 87 13 Varav Andra sjukdomstillstånd i 2795 268 91 9 7 1 mjukvävnader Sjukdomar i ben- och broskvävnad 72 40 0 0 56 31 Rubbningar i bentäthet och 52 26 67 33 0 0 benstruktur Andra sjukdomar i benvävnad 20 14 0 0 59 41 Andra sjukdomar i 50 27 65 35 muskuloskeletala systemet och bindväven 0 0 Totalt 10025 4329 26 15 70 30 Sida 19
Långtidssjukskrivning Ungefär 5 procent av befolkningen i arbetsför ålder i Stockholms län var fjärde kvartalet 2011 långtidssjukskrivna med sjuk- eller aktivitetsersättning (bilaga 1, tabell 3) 18. Nedan görs en jämförelse av hälsoläget mellan långtidssjukskrivna personer och personer som arbetar som anställda. Statistiken baseras på Folkhälsodata, enkätundersökningen från 2010. Materialet som redovisas är ålderstandardiserat. Resultatet från Folkhälsoenkäten 2010 visar att majoriteten av de långtidssjukskrivna befinner sig i åldersgruppen 45-64 år. Bland de långtidssjukskrivna är 53 procent kvinnor och 47 procent män. Ungefär hälften av gruppen långtidssjukskrivna bedömer att de har förtroende för vården. En siffra som inte skiljer sig nämnvärt från dem som har en anställning. De långtidssjukskrivna kvinnorna har högst förtroende för sjukvården. De skattar sin hälsa som dålig eller mycket dålig i betydligt högre grad, drygt 53 procent, än de långtidssjukskrivna männen, 33 procent. Tabell 11 nedan visar att de långtidssjukskrivna i högre grad än anställda är dagligrökare. När det gäller konsumtion av alkohol är mönstret det omvända, där de anställda skiljer ut sig som riskkonsumenter. Störst skillnad mellan kvinnor och män är det i gruppen långtidssjukskrivna när det gäller alkoholkonsumtion. Drygt 10 procent av de som arbetar som anställda har ett BMI över 30 jämfört med nästan 23 procent av de långtidssjukskrivna. Könsskillnaderna mellan kvinnor och män inom de olika grupperna är små. Tabell 11. Levnadsvanor, andel kvinnor och män (%) Långtidssjukskriven Arbetar som anställd Kvinnor Män Kvinnor Män Dagligrökare 29,0 31,9 13,3 11,9 Högkonsumtion av alkohol 15,6 19,9 24,5 26,3 BMI 30 och över 22,8 22,5 10,1 11,0 18 Med långtidssjukskrivning avses här de längre sjukförsäkringsformerna utan fasta tidsgränser. Långtidssjukskrivna med sjuk- eller rehabiliteringspenning är ej inräknade i denna siffra. Sida 20
Det är fler män än kvinnor som anger att de har besvär av ängslan, ångest och oro (tabell 12). En fjärdedel av de långtidssjukskrivna har övervägt att ta sitt liv vilket också är en anmärkningsvärt hög siffra i förhållande till de anställda. Det är något fler kvinnor än män som haft självmordstankar det senaste året. Av dem som blivit utsatta för våld eller hot om våld de senaste 12 månaderna är de långtidssjukskrivna kvinnorna dubbelt så utsatta som de kvinnor som har en anställning. Andelen långtidssjukskrivna som det senaste året utsatts för hot och våld är 4,2 procent jämfört med 1,5 procent av de som arbetar som anställda. Tabell 12. Psykisk ohälsa, andel kvinnor och män (%) Långtidssjukskriven Arbetar som anställd Kvinnor Män Kvinnor Män Besvär av ängslan, ångest, oro 79,9 82,1 37,1 26,7 Depression en gång eller fler 57,6 43,1 17,3 7,7 Övervägt att ta sitt liv den senaste veckan eller året Blivit utsatt för hot och våld senaste 12 mån 24,6 24,6 3,2 2,8 11,7 8,3 5,9 6,3 Ungefär hälften av alla långtidssjukskrivna anger att de avstått från sjukvårdsbesök det senaste året på grund av sin ekonomi (tabell 13). De långtidssjukskrivna kvinnorna har i högre utsträckning än män avstått från att söka vård på grund av sin ekonomi. Av de långtidssjukskrivna männen är det 22,3 procent som har avstått från att hämta ut medicin på grund av dålig ekonomi, jämfört med 2,4 procent av de män som arbetar som anställda. 25,2 procent av de långtidssjukskrivna kvinnorna har avstått från att hämta ut läkemedel jämfört med 4,5 procent av de anställda kvinnorna. Tabell 13. Ekonomisk situation, andel kvinnor och män (%) Långtidssjukskriven Arbetar som anställd Avstått från sjukvårdsbesök det senaste året Avstått från att hämta ut läkemedel det senaste året Kvinnor Män Kvinnor Män 15,7 13,4 3,9 2,9 25,2 22,3 4,5 2,4 Sida 21
För att sammanfatta de långtidssjukskrivnas situation så är de i lägre grad riskkonsumenter av alkohol, med har sämre levnadsvanor, en sämre psykisk hälsa med större utsatthet för våld och mer självmordsbenägna än de som har en anställning. De har också en sämre ekonomisk situation. Vad gäller skillnader mellan könen så tycks hälsoläget i stort motsvara redan tidigare kunskap om kvinnor och mäns levnadsvillkor, där kvinnor i högre grad är deprimerade medan män i högre grad konsumerar alkohol. Det resultat som är mest uppseendeväckande är att män i större utsträckning än kvinnor rapporterar ängslan, oro och ångest samt att kvinnor uppger en avsevärt sämre självskattad hälsa än vad män gör. Sida 22
Sjukfrånvaro Sett ur ett nationellt perspektiv har både det nya sjukpenningtalet och nybeviljade SA från 2005 och framåt sjunkit, samtidigt som nivåerna för män respektive kvinnor närmat sig varandra. De hittills lägsta nivåerna för båda ersättningsformerna uppnåddes 2010 och särskilt sjukpenningtalet har därefter börjat öka. Förklaringar till ökningen är att utförsäkrade personer återvänder till sjukförsäkringen, sjukfallen blir fler och sjukskrivningarna längre. I samband med ökningen, ökar åter skillnaderna mellan könen. Andelen individer med utbetalning för sjuk- eller rehabiliteringspenning i landet har under 2011 ökat med 8,6 procent medan utbetalning för SA-ersättning minskat med 6,9 procent. Motsvarande förändring har också skett i länet (sjukoch rehabiliteringspenning har ökat 6 procent, SA-ersättning minskat 7,6 procent). I slutet av året uppgick andelen i sjukfrånvaro bland den arbetsföra befolkningen till 8,9 procent i riket, respektive 7,1 procent i länet. Av dessa utgjorde personer med sjuk- eller rehabiliteringspenning 2 procent, både på länsoch riksnivå, och två tredjedelar var kvinnor. Således är det den relativt sett låga andelen invånare med sjuk- och aktivitetsersättning (5,1 mot rikets 6,9 procent) som håller sjukfrånvaron nere i Stockholm. Sjukfrånvaron i Stockholms län Nedanstående diagram (1) visar utvecklingen för nybeviljad aktivitetsersättning för åldersgruppen 20-29 år i Stockholm. För denna typ av sjukersättning är skillnaderna mellan män och kvinnor små, frånsett en topp för kvinnor 2004. En ökning av nybeviljande kan iakttas sedan 2010. Sida 23
Diagram 1. Nybeviljade aktivitetsersättningar per 1 000 försäkrade, ålder 20-29 år. Stockholms län 2000-2011. 4,0 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 Kvinnor Män Nybeviljad sjukersättning för personer i åldern 30-64 år (diagram 2) däremot, blir till och med 2011 alltmer ovanligt och i takt med att kurvorna dalar jämnar också skillnaderna ut sig mellan könen. Diagram 2. Nybeviljade sjukersättningar per 1 000 försäkrade, ålder 30-64 år. Stockholms län 2000-2011. 25 20 15 Kvinnor Män 10 5 0 Sida 24
Högst i Norrtälje och lägst i Danderyd Mellan 4,3 och 10,9 procent av den arbetsföra befolkningen i åldern 18-64 år i länets kommuner (se bilaga 1, tabell 3) var sjukfrånvarande i december 2011 19. Siffran för länet var 7,1 procent. För SA-ersättning var skillnaderna mellan kommuner som störst, mellan 1,6-4,6 procent av befolkningen i länets kommuner hade denna ersättningsform. Danderyd hade den lägsta och Norrtälje den högsta sjukfrånvaron bland Stockholmskommunerna. Störst skillnader mellan könen ifråga om SA-ersättning ses i Upplands Bro och för sjuk- och rehabiliteringspenning är skillnaderna störst i Salem. Bilden skiljer sig inte nämnvärt för sjuk- och rehabiliteringspenning räknat i antal sjukfrånvarodagar per försäkrad 2011 (diagram 3) 20. Lägst sjukpenningtal återfinns i Danderyd och Lidingö och det högsta hittar vi i Norrtälje och Sigtuna. Skillnader mellan könen, i fråga om sjuk- och rehabiliteringspenning, återfinns främst i Nykvarn och Salem där kvinnor är sjukskrivna drygt fem fler dagar än män. Diagram 3. Sjukpenningtalet december 2011, Stockholms kommuner, högsta, lägsta och största skillnaderna Stockholms län Riket Danderyd Lidingö Salem Nykvarn Kvinnor Män Samtliga Sigtuna Norrtälje 0,0 2,0 4,0 6,0 8,0 10,0 12,0 19 Tabellens könsuppdelade statistik är beräknad på total befolkningsmängd och därför inte jämförbar med Försäkringskassans siffror som beräknas på antal registrerade försäkrade i åldrarna 16-64. 20 se även bilaga 1, tabell 4 Sida 25
Det har tidigare angivits att andelarna av befolkningen i arbetsför ålder som uppbär sjuk- eller rehabiliteringspenning är exakt desamma i länet som i riket. Att länet trots detta har ett lägre sjukpenningtal bör indikera att långtidssjukskrivningarna ligger på en låg nivå i Stockholm jämfört övriga landet. Det ska tilläggas att vi inte ligger lägst, Östergötland och Region Skåne ligger båda lägre sett till nya sjukpenningtalet. Både mäns och kvinnors sjukpenningtal har minskat under åren 2000-2010 och den största minskningen står kvinnor för. Om det är så att förändringar i sjukförsäkringssystemet har störst påverkan på sjukpenningtalen så verkar det, sett ur ett jämställdhetsperspektiv, vara så att kvinnor i högre grad berörs av dessa systemförändringar. En aspekt att titta vidare på är om villkoren för sjukförsäkringen drabbar något kön omotiverat. För att kunna dra sådana slutsatser behöver ytterligare analyser göras. Det som försvårar en analys är att det inte finns någon basnivå att utgå ifrån, varken för kvinnor eller för män. En tolkning skulle också kunna vara att ökad kvalitet på sjukskrivningar leder till minskad sjukfrånvaro. Dock finns motstridiga uppgifter till ett sådant antagande. Bland annat visar Försäkringskassans granskningar av sjukintygen 2010 och 2011 att intygskvaliteten i Stockholms län har blivit bättre. Vid granskningen 2010 innehöll 42 procent av intygen kompletta uppgifter för Försäkringskassans bedömning av rätten till sjukpenning. En siffra som 2011, då sjukfrånvaron åter börjat öka, hade ökat till 46 procent. Ett kanske än mera anmärkningsvärt resultat är att männens intyg stod för den bästa kvaliteten i den tidigare mätningen, medan det 2011 är kvinnors intyg som håller bäst kvalitet - 48 procent godkändes 21. Kvaliteten i männens intyg hade däremot försämrats vid det senare mättillfället då 42 procent var godkända. Förbättringen av kvinnornas resultat i granskningen 2011, skedde under en period av uppåtgång i sjukskrivningarna särskilt för kvinnor. Därför är det tveksamt om sjukskrivningarnas kvalitet, i alla fall när det gäller intygen, har något betydelse för sjukfrånvaron. En annan förklaring kan vara ett bristfälligt urvalsförfarande i samband med mätningarna så att resultaten inte återspeglar en korrekt bild av situationen i länet. 21 Resultatet för 2010 var för kvinnor 39 procent och för män 48 procent. Sida 26
Sammanfattning Sjukfrånvaron i Stockholm är låg, satt i relation till övriga landet. I slutet av 2011 uppgick andelen i sjukfrånvaro bland den arbetsföra befolkningen till 8,9 procent i riket, respektive 7,1 procent i länet. Sjukfrånvaron har efter de senaste årens nedåtgång åter börjat öka. Främst gäller det sjukskrivning genom ersättningarna sjuk- och rehabiliteringspenning och mönstret ser likadant ut i Stockholm som övriga landet. Kvinnors sjukfrånvaro ökar mer än männens varför också skillnaderna mellan könen ökar. Vanligast är sjukfrånvaro på grund av psykisk ohälsa eller sjukdomar i rörelseorganen. Kvinnor står för totalt 57 procent av alla SA-ersättningar i länet. Psykiska diagnoser är vanligast för nämnda ersättningsform och det vanligaste skälet till sjukfrånvaro bland män. Störst skillnader mellan kvinnor och män är det för sjukdomar i muskuloskeletala systemet och bindväven. Även då det gäller andelen som uppbär sjuk- eller rehabiliteringspenning så är kvinnor överrepresenterade. Också här är diagnosguppen psykiska sjukdomar vanligast, men det är företrädesvis kvinnor som sjukskrivs med sådan diagnos. Muskelsjukdomarna är en ovanligare diagnos för både SA-ersättning och sjukoch rehabiliteringspenning i Stockholm än i riket som helhet. Vid en jämförelse mellan gruppen långtidssjukskrivna och anställda framträder stora skillnader i hälsoläge, levnadsvanor och ekonomisk situation. För att sammanfatta de långtidssjukskrivnas situation så är de i lägre grad riskkonsumenter av alkohol, men har sämre levnadsvanor, en sämre psykisk hälsa med större utsatthet för våld och de är mer självmordsbenägna än personer som har en anställning. På grund av sin sjukskrivning har de också en sämre ekonomisk situation. Det finns därtill framträdande skillnader mellan könen. Långtidssjukskrivna kvinnor har exempelvis en betydligt sämre självrapporterad hälsa, drabbas i högre grad av återkommande depressioner och är mer utsatta för våld och hot om våld. De långtidssjukskrivna männen rapporterar i högre grad än kvinnor högkonsumtion av alkohol och besvär av ångest och oro. Samtidigt rapporterar de långtidssjukskrivna kvinnorna och männen i lika hög grad självmordstankar. Vid sidan av sjukdom finns några olika förklaringsmodeller till skillnader i sjukskrivningsmönster mellan kvinnor och män. Hit hör bland andra skillnader i förhållande till arbete som till exempel kvinnors ökade arbetskraftsdeltagande, skilda förutsättningar och arbetsmiljö, kvinnors större ansvar för hem och familj, skilda upplevelser av sjukdom samt normförskjutning i samhället av vad som är att betrakta som sjukt. Ett flertal studier har också pekat på att patientens kön Sida 27
och socioekonomiska status har betydelse för sjukskrivning. En annan orsak kan vara att läkare och patient gör genus i sjukskrivningsprocessen. Analysen beskriver länets situation i fråga om sjukfrånvaro. För att kunna förklara vad skillnaderna beror på och hur olika faktorer samvarierar behöver siffrorna relateras till exempelvis befolkningssammansättning, arbetsmarknadsläge, individdata, generationshistorik och data från olika typer av vårdinrättningar. I detta behöver jämställdhetsperspektivet finnas med. När jämställd sjukskrivning analyseras är det viktigt att också få tillgång till åldersuppgifter. Detta har inte varit möjligt att få ut från Försäkringskassan. SLL:s egen vårdstatistik visar dock att ålder har betydelse. Det vore därför intressant att ytterligare fördjupa analyser som svarar på frågor om vad kvinnors dubbla roller har för betydelse i sjukskrivningssammanhang. Ansvaret för hem och familj vilar ofta på kvinnor. Ofta blir jämställdhetsperspektivet belyst vad gäller småbarnsföräldrars situation och då utifrån mammarollens alla krav. Ett perspektiv som är viktigt att uppmärksamma är yrkesarbetande kvinnor som befinner sig inom sektorer med stora påfrestningar på kroppen. Kraven på dessa kvinnor är ofta höga, de är på väg ut ur arbetslivet och i en fas där de inte längre har ansvar för egna barn, men däremot tar ett stort ansvar för barnbarn samt egna åldrande föräldrar. Vilken roll spelar sjukskrivning för dessa kvinnor och hur kan hälso- och sjukvården påverka sin roll i detta? Ett viktigt uppdrag för hälso- och sjukvården är att inte bara se till diagnos utan att också fokusera på behov utifrån funktionsförmåga. Användandet av hjälpmedel för att göra funktions- och aktivitetsbedömningar i enlighet med ICF förväntas leda till högre kvalitet och ökad jämlikhet i bedömningar, beskrivningar och insatta åtgärder i samband med sjukskrivningar. Sett ur ett jämställdhetsperspektiv kommer detta att vara positivt för kvinnor. Sammanfattningsvis leder analysens resultat fram till en mängd frågeställningar. Varför får män diagnosen depression så sent i ålder? Vad ligger bakom skillnader i intygskvalitet mellan könen? Varför är kvinnor sjukskrivna så många fler dagar än män i Nykvarn och varför är sjukfrånvaron i Danderyd så mycket lägre än i Norrtälje? Är de skillnader som framkommit omotiverade eller skäliga? Handlingsplanens inriktning blir därför bland annat fördjupade analyser som kan komma närmare ytterligare förklaringar till skillnaderna inklusive hälso- och sjukvårdens påverkbara roll i detta. Sida 28
Referenser Alexanderson, K; Marklund, S; Mittendorfer Rutz, E & Svedberg, P (2011) Studier om kvinnors och mäns sjukfrånvaro, Karolinska institutet, 2011 Angelov, N; Johansson, P; Lindahl, E & Lindström, E-A (2011) Kvinnors och mäns sjukfrånvaro. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), rapport 2011:2 Connell R. Om genus. [Gender in World Perspectiv]: Diadalos AB 2009. Folkhälsorapport 2011. Stockholms läns landsting Genus 1, 2012, Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet Långtidssjukfrånvaro hos föräldrar och deras barn (2012) Inspektionen för socialförsäkringen (ISF), Rapport 2012:7 North F, Syme SL, Feeney A, Head J, Shipley MJ, Marmot MG. Explaining socioeconomic differences in sickness absence: the Whitehall II Study. BMJ Clinical research ed. 1993;306:361-6. Socialförsäkringen i siffror 2011. Försäkringskassan Stenberg, Gunilla (2012) Genusperspektiv på rehabilitering för patienter med ryggoch nackbesvär i primärvård. Umeå universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Umeå centrum för genusstudier Vården i siffror 2011, Hälso- och sjukvårdsförvaltningen, Stockholms läns landsting Vårdfokus nr. 1:11, Vårdförbundet Välfärd nr 4, SCB 2011 Sida 29
Bilaga 1 Tabell 1 Sjuk- och aktivitetsersättning fördelat på kön och diagnoskapitel, kvartal 4, år 2011 Stockholms län. Diagnoskapitel Antal Andel (%) Fördelning (%) Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män -000 2936 3249 8 11 47 53-999 35 39 0 0 47 53 Vissa infektions- och parasitsjukdomar 269 395 1 1 41 59 Tumörer 639 348 2 1 65 35 Sjukdomar i blod och blodbildande organ samt vissa rubbningar i immunsystemet 93 46 0 0 67 33 Endokrina sjukdomar, nutritionsrubbningar och 629 453 2 2 58 42 ämnesomsättningssjukdomar Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar 15162 13662 40 47 53 47 Sjukdomar i nervsystemet 2344 1769 6 6 57 43 Sjukdomar i ögat och närliggande organ 150 150 0 1 50 50 Sjukdomar i örat och mastoidutskottet 412 219 1 1 65 35 Cirkulationsorganens sjukdomar 1254 1619 3 6 44 56 Andningsorganens sjukdomar 422 300 1 1 58 42 Matsmältningsorganens sjukdomar 475 278 1 1 63 37 Hudens och underhudens sjukdomar 211 101 1 0 68 32 Sjukdomar i muskuloskeletala systemet och bindväven 10025 4329 26 15 70 30 Sjukdomar i urin- och könsorgan 212 124 1 0 63 37 Graviditet, förlossning och barnsängstid 32 12 0 0 73 27 Vissa perinatala tillstånd 16 22 0 0 42 58 Medfödda missbildningar, deformiteter och kromosomavvikelser 422 366 1 1 54 46 Symtom, sjukdomstecken och onormala kliniska fynd och laboratoriefynd 1013 468 3 2 68 32 Skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre orsaker 1305 1160 3 4 53 47 Yttre orsaker till sjukdom och död 27 28 0 0 49 51 Faktorer av betydelse för hälsotillståndet och för kontakter med hälso- och sjukvården 220 146 1 0 60 40 Totalt 38303 29283 100 100 57 43 Sida 30
Tabell 2 Pågående sjukfall, fördelat på kön och diagnoskapitel, kvartal 4, år 2011 Stockholms län. Diagnoskapitel Antal Andel (%) Fördelning (%) Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män -000 1783 1075 10 12 62 38 Vissa infektions- och parasitsjukdomar 96 92 1 1 51 49 Tumörer 1299 630 8 7 67 33 Sjukdomar i blod och blodbildande organ samt vissa rubbningar i immunsystemet 40 26 0 0 61 39 Endokrina sjukdomar, nutritionsrubbningar och ämnesomsättningssjukdomar 170 93 1 1 65 35 Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar 6618 2651 39 29 71 29 Sjukdomar i nervsystemet 626 365 4 4 63 37 Sjukdomar i ögat och närliggande organ 50 62 0 1 45 55 Sjukdomar i örat och mastoidutskottet 71 37 0 0 66 34 Cirkulationsorganens sjukdomar 400 624 2 7 39 61 Andningsorganens sjukdomar 210 117 1 1 64 36 Matsmältningsorganens sjukdomar 244 174 1 2 58 42 Hudens och underhudens sjukdomar 73 68 0 1 52 48 Sjukdomar i muskuloskeletala systemet och bindväven 2999 1940 17 21 61 39 Sjukdomar i urin- och könsorgan 138 82 1 1 63 37 Graviditet, förlossning och barnsängstid 1057 0 6 0 100 0 Vissa perinatala tillstånd * * * * * Medfödda missbildningar, deformiteter och kromosomavvikelser 34 32 0 0 52 48 Symtom, sjukdomstecken och onormala kliniska fynd 426 195 2 2 69 31 Skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre orsaker 659 835 4 9 44 56 Yttre orsaker till sjukdom och död * * * * * * Faktorer av betydelse för hälsotillståndet och för kontakter med hälso- och sjukvården 179 89 1 1 67 33 Totalt 17175 9189 100 100 65 35 Sida 31