Folkpensionsanstaltens beslut om de medicinska villkor som en sjukdom skall uppfylla för att specialersättning för läkemedel skall beviljas Folkpensionsanstalten har med stöd av 5 kap. 6 3 mom. i sjukförsäkringslagen (1224/2004) beslutat om de medicinska villkor som svåra och långvariga sjukdomar enligt statsrådets förordning (1345/2004) skall uppfylla för att specialersättning för läkemedel skall vara medicinskt motiverad. Beslut givet i Helsingfors den 31 december 2004 Sjukdomar i högre ersättningskategori (100 %) 101. Bristfällig funktion i hypofysens framlob en enhet för specialiserad sjukvård eller på undersökning av internmedicinare, endokrinolog eller pediater. 102. Hypofysär diabetes en enhet för specialiserad sjukvård eller på undersökning av internmedicinare, endokrinolog, nefrolog eller pediater. 103. Diabetes Diagnosen vid typ 1-diabetes och bedömningen av insulinbehovet vid typ 2-diabetes skall grunda sig på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård eller på specialistundersökning. Eftersom typ 2-diabetes är så allmänt förekommande godkänns också utlåtande som inte grundar sig på undersökning inom den specialiserade sjukvården eller på specialistundersökning. Ett ofta tillfälligt insulinbehov under tidigare friska kvinnors graviditet berättigar inte till specialersättning, om insulinbehovet inte blir långvarigt. Diagnosen typ 2-diabetes som ger rätt till specialersättning kan anses bekräftad om patienten har de klassiska diabetessymtomen (polyuri, polydipsi, glukosuri) och glukoshalten i fasteblodprov (fb-gluk) ur kapillär- eller venblod är minst 7,0 mmol/l eller ur plasma (fp-gluk) minst 8,0 mmol/l. Om diabetessymtom saknas är det skäl att bestämma blodets glukoshalt vid upprepade kontroller. För att specialersättning skall beviljas vid typ 2-diabetes krävs minst sex månaders läkemedelsbehandling och en beskrivning av dess resultat. När det gäller överviktiga patienter förutsätts i regel dessutom minst 6 månaders dietföring före medicineringen. Av utlåtande om typ 2-diabetes skall framgå dietföringens längd och dess inverkan på eventuell övervikt, uttryckt t.ex. genom viktindex (BMI). Vidare skall där framgå symtom och fynd, glukosstatus i blod och urin och eventuell albuminuri särskilt före inledandet av medicineringen. Uppgifter om när och var sjukdomen konstaterats skall också ges.
2 104. Bristfällig sköldkörtelfunktion Eftersom bristfällig sköldkörtelfunktion är så allmänt förekommande godkänns också utlåtande som inte grundar sig på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård eller på specialistundersökning. Av intyget skall framgå den kliniska sjukdomsbilden, när sjukdomen börjat samt eventuell etiologi. Vidare skall där framgå resultaten av laboratorieprover som visar tyreoideas funktion (t.ex. TSH och T 4 ) före behandling med sköldkörtelhormon. Rätt till specialersättning omedelbart efter sköldkörteloperation kan beviljas bara efter exstirpation. Vid hypothyreos efter annan operation eller tyreoidit är det i regel bäst att skriva utlåtandet först efter ett halvt års observation. 105. Bristfällig binjurebarkfunktion Diagnosen och bedömningen av läkemedelsbehovet skall grunda sig på undersökning inom den specialiserade sjukvården. 106. Bristfällig bisköldkörtelfunktion en enhet för specialiserad sjukvård eller på undersökning av internmedicinare, endokrinolog eller pediater. 107. Perniciös anemi och andra B 12 -vitaminabsorptionsstörningar Utlåtandet och bedömningen av läkemedelsbehovet skall grunda sig på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård eller på undersökning av specialist inom området. I utlåtandet skall eventuella fynd som stödjer diagnosen beskrivas, såsom makrocytär anemi, låg B 12 -vitaminhalt i serum och respons på tillförsel av B 12 -vitamin (ökat antal retikulocyter eller ändrade erytrocytvärden). Analys av benmärgsprov kan komplettera fynden. Förutom egentlig perniciös anemi berättigar vissa tunntarmssjukdomar och ärftlig rubbning i B 12 -absorptionen till specialersättning. Tillstånd efter bortoperation av ventrikeln berättigar alltid till ersättning. 108. Myasthenia gravis en enhet för specialiserad sjukvård eller på undersökning av neurolog eller barnneurolog. 109. Multipel skleros en enhet för specialiserad sjukvård eller på undersökning av neurolog. 110. Parkinsonism och därmed jämförbara rörelserubbningar en enhet för specialiserad sjukvård eller på undersökning av specialist inom området. Förutom Parkinsonism berättigar dopa-svarande dystoni och andra sådana förtviningssjukdomar i basalganglierna, där effekten av läkemedel mot Parkinsonism påvisats, till specialersättning.
3 Av utlåtandet skall utöver anamnestiska fakta framgå den kliniska sjukdomsbilden (vilotremor, hypokinesi, muskelstelhet osv.). Intentionstremor, essentiell tremor eller extrapyramidala symtom som biverkningar av neuroleptikabehandling berättigar inte till specialersättning. 111. Epilepsi och därmed jämförbara kramptillstånd en enhet för specialiserad sjukvård eller på undersökning av specialist inom området. Läkemedelsbehandling av feberkramper hos barn berättigar inte till specialersättning. 112. Svåra psykoser och andra svåra mentala störningar Utlåtandet skall grunda sig på undersökning av psykiater, ungdomspsykiater, barnpsykiater eller rättspsykiater eller på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård eller vid en mentalvårdsbyrå. Med svår psykos avses ett tillstånd med klart störd verklighetsuppfattning, såsom schizofreni och vanföreställning. Också manodepressiv psykos räknas till denna grupp. Rätt till specialersättning kan beviljas vid depression bara om depressionen har psykotiska drag (kod F32.3, F33.3). De psykotiska dragen skall klarläggas i utlåtandet. Reaktiv psykos berättigar inte till specialersättning. 113. Beteendestörningar hos psykiskt utvecklingsstörda Diagnosen och bedömningen av läkemedelsbehovet skall grunda sig på specialistundersökning eller på undersökning vid en specialenhet inom området. 114. Glaukom Utlåtandet skall grunda sig på undersökning av specialist i ögonsjukdomar eller på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård. Av utlåtandet skall framgå bl.a. synnervens tillstånd, synfältet och ögontrycket samt dygnsvariationer i trycket eller resultatet av minst tre mätningar samt andra riskfaktorer (t.ex. exfoliation av linsen, myopi, pigmentdispersion). Rätt till specialersättning för glaukommediciner kan beviljas om ögontrycket minst en gång varit över 30 mmhg eller om minst två av följande kriterier uppfylls: iakttagbar synnervsexkavation synfältsdefekter ögontrycket över 21 mmhg vid upprepade mätningar. 115. Bröstcancer Diagnosen skall grunda sig på patologisk-anatomisk undersökning. 116. Prostatacancer Diagnosen skall grunda sig på patologisk-anatomisk undersökning.
4 117. Leukemier, andra maligna blod- och benmärgssjukdomar samt maligna sjukdomar i lymfatisk vävnad Diagnosen skall grunda sig på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård inom området. Till denna grupp hör utöver akuta och kroniska leukemier myelodysplastiskt syndrom, multipelt myelom, polycytemia vera, myelofibros, essentiell trombocytos och Waldenströms makroglobulinemi samt motsvarande tillstånd. Maligna sjukdomar i lymfatisk vävnad är bl.a. Hodgkins sjukdom och non-hodgkin-- lymfom. 119. Trigeminusneuralgi eller glossofaryngisk neuralgi en enhet för specialiserad sjukvård inom området eller på undersökning av neurolog eller neurokirurg. 120. Agammaglobulinemi en enhet för specialiserad sjukvård eller på undersökning av specialist inom området. Gammaglobulinbehandling ersätts när gammaglobulinbehovet är fortlöpande. Gammaglobulinhalten i serum förutsätts underskrida 2.0 g/l. 121. Svårt nedsatt könskörtelfunktion Utlåtandet och bedömningen av läkemedelsbehovet skall grunda sig på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård eller på undersökning av internmedicinare, endokrinolog, gynekolog och obstetriker eller pediater. Det kan vara fråga om sådan svår primär eller sekundär bristande könskörtelfunktion hos båda könen som kräver långvarig substitutionsterapi. Till specialersättning berättigar för tidig menopaus som här avser amenorré i minst åtta månader, upprepat förhöjd FSH-halt och tecken på estrogenbrist hos kvinnor under 40 år. Också exstirpation av äggstockarna före 45 års ålder ger rätt till specialersättning. Rätt till specialersättning kan på grund av primär bristande könskörtelfunktion beviljas kvinnor upp till 50 och män upp till 60 års ålder. Rätt till specialersättning beviljas inte för hormonpreparat som används för förebyggande och behandling av osteoporos. 122. Aplastisk anemi Diagnosen skall grunda sig på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård. 123. Kroniska störningar i D-vitaminmetabolismen Utlåtandet och bedömningen av läkemedelsbehovet skall grunda sig på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård eller på undersökning av internmedicinare, endokrinolog, nefrolog eller pediater. Till sjukdomsgruppen hör sådana rubbningar i kalcium- och/eller fosfatämnesomsättningen hos barn och vuxna som föranleds av ärftlig brist på D-vitamin eller på D-vitaminrespons (D-vitaminberoende), bristfällig absorption av fosfat i matsmältningskanalen eller bristfällig reabsorption i njurtubuli eller kronisk njurinsufficiens.
5 124. Kongenitala rubbningar i ämnesomsättningen Diagnosen och bedömningen av läkemedelsbehovet skall grunda sig på undersökning inom den specialiserade sjukvården. Till sjukdomsgruppen hör medfödda ämnesomsättningsrubbningar (inborn errors of metabolism) för vilka det finns en etablerad substitutionsterapi, lämplig för långvarigt bruk, eller annan motsvarande terapi. 126. Kroniska koagulationsrubbningar Utlåtandet och bedömningen av läkemedelsbehovet skall grunda sig på undersökning vid en enhet för internmedicin, hematologi eller pediatrik inom den specialiserade sjukvården. Med kroniska koagulationsrubbningar förstås här närmast hemofilier och von Willebrandts sjukdom. 127. Följdtillstånd av transplantation Utlåtandet och bedömningen av läkemedelsbehovet skall grunda sig på undersökning inom den specialiserade sjukvården. 128. Gynekologiska cancerformer Diagnosen skall grunda sig på patologisk-anatomisk undersökning och bedömningen av läkemedelsbehovet på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård. 129. Essentiell trombocytopeni eller granulocytopeni en enhet för specialiserad sjukvård. 130. Maligna tumörer, vilka inte särskilt nämns ovan Utlåtandet skall grunda sig på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård och i vilken det på basis av patologiskt-anatomiskt eller bilddiagnostiskt fynd konstateras en sådan malign tumör som motiverar behandling med cytostatika eller smärtstillande medel. 132. Sarkoidos Diagnosen och bedömningen av läkemedelsbehovet skall grunda sig på undersökning av specialist inom kliniskt område eller på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård. 133. Svår kronisk bukspottkörtelinsufficiens Diagnosen och bedömningen av läkemedelsbehovet vid svår exokrin pankreasinsufficiens skall grunda sig på undersökning vid en enhet för internmedicin, gastroenterologi eller pediatrik inom den specialiserade sjukvården. Cystisk fibros ingår i ovan nämnda sjukdom som ger rätt till specialersättning. 134. Generell erytrodermi Utlåtandet skall grunda sig på undersökning av dermatolog och allergolog eller pediater eller på undersökning vid en enhet för dermatologi och allergologi eller pediatrik inom den specialiserade sjukvården.
6 Med generell erytrodermi avses här ett omfattande inflammationstillstånd i huden som uppkommit då en hudsjukdom spritt sig till över 75 procent av huden. Hudsjukdomar som i undantagsfall kan utveckla sig till generell erytrodermi är atopiskt eksem, psoriasis och medfödd lamellös iktyos. Till gruppen räknas även erythrodermia desquamativa (morbus Leiner), dermatitis exfoliativa neonatorum (morbus Ritter), Gorlins syndrom och xeroderma pigmentosum samt av mikro-organismer och av toxiner framkallade erytrodermier. 135. Blåsformigt eksem Utlåtandet skall grunda sig på undersökning av dermatolog och allergolog eller pediater eller på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård. Till denna grupp räknas alla svåra kroniska pemfigusformer, såsom pemphigus erythematosus (Senear-Ushers syndrom), vegetans, foliaceus och ocularis, samt pemfigoid. 137. Uremi som förutsätter dialysbehandling Diagnosen och bedömningen av läkemedelsbehovet skall grunda sig på undersökning inom den specialiserade sjukvården. 138. Svår anemi i samband med njurinsufficiens Rätt till specialersättning förutsätter ett utlåtande av den vårdansvariga nefrologen, hematologen, pediatern eller internmedicinaren där läkemedelsbehovet och undersökningsresultat som utesluter annan orsak till anemin framgår. Sjukdomar i lägre ersättningskategori (75 %) 201. Kronisk hjärtinsufficiens Eftersom kronisk hjärtinsufficiens är så allmänt förekommande godkänns i klara fall också utlåtande av allmänläkare, ifall det är svårt att skaffa ett specialistutlåtande eller ett utlåtande som grundar sig på undersökning inom den specialiserade sjukvården. I oklara fall skall en specialist ställa diagnosen och bedöma läkemedelsbehovet. Av utlåtandet skall framgå hjärtinsufficiensens etiologi, den kliniska sjukdomsbilden och tillståndet innan behandlingen insattes. Medicinering av hjärtinsufficiens som inletts preoperativt eller i akut fas av hjärtinfarkt behöver inte vara fortlöpande och det är därför bäst att bedöma behovet av långvarig medicinering på nytt efter ca sex månader. 202. Disseminerade sjukdomar i bindväv, reumatoida artriter och med dem jämförbara tillstånd Utlåtandet skall grunda sig på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård eller på undersökning av specialist inom området. Läkemedelsbehandling av reumatoid artrit ger rätt till specialersättning även i lugna sjukdomsfaser om patienten behöver läkemedel. Specialersättning kan beviljas också på grund av ledsjukdom vid psoriasis och vid pelvospondylit. Artros ger inte rätt till specialersättning.
7 Till disseminerade sjukdomar i bindväv och med dem jämförbara tillstånd räknas egentliga systemiska bindvävssjukdomar, arteritis temporalis, polyarteritis nodosa, Wegeners granulomatos, kronisk aktiv autoimmun hepatit, Hamman-Richs syndrom och kroniska reumatiska ögoninflammationer (iriter, sicca-syndrom, retiniter). Bindvävssjukdom och reaktiv artrit skall för att ge rätt till specialersättning vara jämförbar med reumatoid artrit i fråga om svårighetsgrad, kronicitet och terapibehov. 203. Kronisk bronkialastma och kroniska obstruktiva lungsjukdomar som nära påminner om denna Utlåtandet skall i regel grunda sig på undersökning av specialist i lungmedicin och allergologi, internmedicin eller pediatrik eller på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård, särskilt när det är fråga om nya sjukdomsfall. Bronkialastma kan anses svår och långvarig när regelbunden läkemedelsbehandling pågått i över ett halvt år. Då astma ibland kan förbättras med effektiv medicinering i ett tidigt skede skall läkemedelsbehovet då och då bedömas på nytt. När det gäller barn under 5 år och vården inleds med inhalationsbehandling som planeras pågå över sex månader kan specialersättningsrätt beviljas genast från början. Följande fynd kan anses tala för bronkialastma: PEF-värdet eller sekundkapaciteten förbättras genom bronkodilaterande medicinering med 15 % eller mera (hos vuxna dock minst 50 l/min eller 0.15 l); PEF-värdet eller sekundkapaciteten sjunker efter arbetsprov med minst 15 % från utgångsvärdet (hos vuxna dock minst 50 l/min eller 0.15 l); dygnsvariationen i PEF-värdet är över 20 % av det högsta värdet (hos vuxna 50 l/min). På barn kan lungfunktionsprov göras bara om barnet samarbetar. Diagnosen förutsätter kliniskt klara återkommande anfall av andnöd, särskilt utandningssvårigheter. Det är ofta befogat att skriva intygen för viss tid. Rätt till specialersättning kan också beviljas för kronisk obstruktiv lungsjukdom som nära påminner om bronkialastma, om patienten har i stort sett lika stor objektivt påvisbar nytta av luftrörsutvidgande medicinering som astmapatienter. Av utlåtandet skall framgå eventuella tecken på allergi, sjukdomsutvecklingen, den kliniska sjukdomsbilden, förekomsten av eosinofila celler i blod och upphostningar eller annat slemhinnesekret och resultaten av lungfunktionsprov, där speciell vikt skall fästas vid växlingar i obstruktionen. Resultaten av hudtest och specifika eller ospecifika expositionstest kan komplettera utlåtandet. Svåra kroniska obstruktiva lungsjukdomar dvs. svår andningsinsufficiens, hör till denna grupp. Exempel på sådana är kronisk obstruktiv bronkit och/eller emfysem (COPD), astma, cystisk lungfibros och kronisk icke närmare definierad svår förträngning av luftvägarna. Också vid sjukhusundersökning diagnostiserad bronkopulmonal dysplasi (BPD) hos barn hör till gruppen. Personer med en svår kronisk obstruktiv lungsjukdom har mycket dålig andningsfunktion. Objektivt mätt är responsen på luftrörsutvidgande läkemedel liten eller osäker men patienterna har ofta subjektiv nytta av dem. Rätt till specialersättning kan beviljas i följande fall:
8 FEV1 behörigen mätt är under 40 % av referensvärdet koldioxiddeltrycket i arteriellt blod överstiger konstant 6,5 kpa. 205. Kronisk hypertoni Kriterierna för rätt till specialersättning är inte desamma som de medicinska kriterierna för inledande av medicinering. Eftersom kronisk hypertoni är så allmänt förekommande kan också utlåtande av allmänläkare godkännas, ifall det är svårt att skaffa ett specialistutlåtande eller ett utlåtande som grundar sig på undersökning inom den specialiserade sjukvården. Specialersättning för läkemedelsbehandling av hypertoni kan anses befogad, även om tecken på hjärt- och kärlkomplikationer saknas, om det diastoliska blodtrycket efter minst sex månader utan medicinering vid upprepade mätningar är minst 105 mmhg eller det systoliska blodtrycket är minst 200 mmhg och detta har följts av minst sex månaders medicinering. Lägre gränsvärden för det diastoliska trycket (95 104 mmhg) kan i okomplicerade fall anses berättiga till specialersättning om patienten är en man under 50 år eller en kvinna under 40 år; om svåra hjärt- och kärlsjukdomar förekommer allmänt hos nära släktingar under 55 år och ofta lett till döden i unga år; om patienten har diabetes eller svår hyperkolesterolemi eller annan dyslipidemi; om patientens systoliska blodtryck vid kontroller permanent varit över 180 mmhg. Komplicerade fall där lägre gränsvärden för det diastoliska trycket kan tillämpas är då klara fynd av hypertrofi av vänstra kammaren har konstaterats vid klinisk undersökning patienten har symtom och/eller tecken på organskador (hjärtinsufficiens, koronarsjukdom, cerebrovaskulär sjukdom, njurskador, retinablödningar). På basis av utredning från behandlande specialisten kan man i fråga om patienter med diabetisk njursjukdom (konstant mikroalbuminuri eller långt gånget stadium) eller annan njursjukdom eller aneurysm i stora blodkärl ha 90 mmhg som gränsvärde för det diastoliska blodtrycket. Också vid sjukhusundersökning konstaterad pulmonell hypertoni berättigar till specialersättning. Till utlåtandet fogas kopior av kontrollkort över blodtrycket och vikten. Vidare skall det finnas uppgifter om tecken på bl.a. hypertrofi av vänster kammare och belastning av vänster förmak. Också eventuella symtom på hjärt- eller njurinsufficiens och resultat av urinprov och toraxröntgen bör nämnas. Resultat av specialundersökningar skall omtalas eftersom de kan vara utslagsgivande i gränsfall. I samtliga fall av högt blodtryck skall man utesluta möjligheten av behandlingsbar primärsjukdom som orsak till hypertonin. 206. Kronisk koronarkärlssjukdom Utlåtandet skall grunda sig på undersökning vid en enhet för internmedicin eller kardiologi inom den specialiserade sjukvården. I klara fall kan utlåtande av annan läkare, baserat på långvarig vårdrelation, godkännas.
9 Rätt till specialersättning kan beviljas på följande grunder: Klara angina pectoris-symtom kan på basis av klinisk undersökning tolkas som kroniska och de reagerar på läkemedelsbehandling. Om vilo-ekg inte tydligt påvisar kransartärssjukdom (t.ex. infarktärr) skall diagnosen bekräftas med t.ex. ett kliniskt arbetsprov. Patienten har nyligen haft en hjärtinfarkt eller genomgått by-passoperation eller ballongdilatering eller har utöver bröstsmärtor med kontrastundersökning påvisad betydande förträngning av kransartär. 207. Kronisk hjärtarytmi Utlåtandet skall grunda sig på undersökning av kardiologi, internmedicinare eller pediater eller på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård. I oklara fall kan det krävas långvarig EKG-registrering med Holter-apparat. Rätt till specialersättning kan beviljas på följande grunder: Det är fråga om inhibitionsbehandling av konstaterad kammartakykardi eller kammarflimmer eller om hemodynamiskt signifikant kammarextrasystoli. Förekomsten av dessa rytmrubbningar bara vid en akut hjärtinfarkt berättigar inte till specialersättning. Utöver detta kan rätt till specialersättning beviljas på basis av medfödd kammartakykardibenägenhet (s.k. LQT-syndrom o.d.) då sjukdomen kräver permanent inhibitionsbehandling. Det är fråga om med EKG bekräftad recidiverande, långvarig eller svårartad supraventrikulär takykardi, som inte kan korrigeras genom vagusstimulering som patienten instruerats i. Det är fråga om inhibitionsbehandling av med EKG bekräftat anfallsvis uppträdande förmaksflimmer eller förmaksfladder eller behandling för dämpande av snabb kammarfrekvens vid permanent förmaksflimmer eller -fladder. 208. Kronisk ulcerös kolit och Chrohns sjukdom Diagnosen och bedömningen av läkemedelsbehovet skall grunda sig på undersökning av internmedicinare, gastroenterolog, pediater, kirurg eller gastroenterologisk kirurg eller på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård. 211. Genetiska svåra rubbningar i fettmetabolismen Diagnosen skall grunda sig på undersökning av internmedicinare, endokrinolog, kardiolog eller pediater eller på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård samt utlåtande av specialist. Det kan anses vara fråga om familjär hyperkolesterolemi om patienten uppfyller de två grundkriterierna nedan och ett eller flera av tilläggskriterierna. Grundkriterier: kolesterolhalten i serum är trots adekvat dietbehandling konstant minst 9 mmol/l (hos barn minst 8 mmol/l) och man har uteslutit hyperkolesterolemi i anslutning till väsentligt förhöjd triglyceridhalt i serum (t.ex. vid mycket dåligt reglerad diabetes) och sekundär
10 212. Gikt hyperkolesterolemi (orsakad av t.ex. hypotyreos, njursjukdom eller leverskada). Tilläggskriterier: familjär kolesterolemi har konstaterats hos en eller flera förstagrads släktingar (föräldrar, syskon, barn) eller senxantom konstateras hos patienten eller exceptionellt tidigt debuterad kransartärsjukdom har konstaterats hos en eller flera förstagrads släktingar (män under 45 år, kvinnor under 55 år). Diagnosen familjär hyperkolesterolemi kan också bekräftas genom påvisande av mutation i LDL-receptorgenen med DNA-teknik eller genom påvisande av funktionsstörning i LDLreceptor med lymfocytteknik. Rätt till specialersättning ger också typ III av hyperlipoproteinemi (dysbetalipoproteinemi). Utlåtandet och bedömningen av läkemedelsbehovet skall grunda sig på undersökning vid en enhet för specialiserad sjukvård eller på undersökning av internmedicinare eller reumatolog. Av utlåtandet skall utom anamnesen framgå klinisk status, urinsyre- och kreatininhalten i serum samt resultaten av röntgen- eller ledvätskeundersökningar. Specialersättning för läkemedelsbehandling av symtomfri hyperurikemi är i regel inte befogad utom vid behandling av myelo- och lymfoproliferativa sjukdomar i aktiv fas. 213. Rubbningar i fettmetabolismen vid kronisk koronarkärlsjukdom En förutsättning för rätten till specialersättning för läkemedel vid rubbningar i fettmetabolismen vid kronisk koronarkärlssjukdom är att följande kriterier uppfylls: 1. Kronisk koronarkärlssjukdom som uppfyller kraven för rätten till specialersättning för läkemedel för koronarkärlssjukdom (sjukdom 206), eller tidigare beviljad rätt till specialersättning på grund av kronisk koronarkärlssjukdom (sjukdom 206). 2. En serumkolesterolhalt på 5,5 mmol/l eller högre eller LDL-kolesterolhalt på 3,5 mmol/l eller högre, trots en adekvat dietbehandling. Halterna skall ha fastställts vid upprepade mätningar. En sekundär hyperkolesterolemi skall ha uteslutits genom tillräckliga undersökningar. Ett utlåtande om störningar i fettmetabolismen förutsätts basera sig på en undersökning vid en enhet för specialiserd sjukvård eller vara utfärdat av en internmedicinare, endokrinolog eller kardiolog eller av en allmänläkare som behandlat patienten länge. I utlåtandet skall dietbehandlingen och den behandling som riktar sig mot andra riskfaktorer i samband med koronarkärlssjukdom inklusive resultat beskrivas. Utlåtandet skall ytterligare innehålla uppgifter om de kolesterol- och triglyceridmätningar samt eventuella lipoproteinmätningar som gjorts omedelbart innan medicineringen inleddes. Detta beslut träder i kraft 1.1.2005. Mikael Forss Direktör Elise Kivimäki Avdelningschef