RättspsyK. Årsrapport 2013. Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister



Relevanta dokument
RättspsyK. Årsrapport för verksamhetsåret Stora Årsrapporten. Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister

RättspsyK. Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister. Lilla årsrapporten verksamhetsåret 2010

RättspsyK. Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister. Årsrapport för verksamhetsåret 2009

RättspsyK. Grunddata och Nyregistrering av patientärende. Formulär för manuell registrering. Version 6.1. Formulär A

Årsuppföljning av patientärende

RättspsyK. Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister. Årsrapport 2011

RättspsyK. Årsrapport Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister

RättspsyK. Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister. Årsrapport för verksamhetsåret 2008

Grunddataregistrering och Nyregistrering av patientärende

Grunddataregistrering och Nyregistrering av patientärende

Överföring av patientärende till annan enhet

Personer lagförda för brott

Personer lagförda för brott år 2002

Lilla årsrapporten verksamhetsåret 2010

Övertagande av patient från annan enhet

Socialstyrelsens patientregister för f

RättspsyK. Årsuppföljning av patientärende. Formulär för manuell registrering. Formulär B. Ringa in rätt alternativ om inget annat anges.

Statistik om psykiatrisk tvångsvårdenligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT), år 2013

Vårdresultat för patienter. Elbehandling (ECT)

Personer lagförda för brott år 2000

Övertagande av patient från annan enhet

Kvalitetsregister ECT

Sluten ungdomsvård år 2001 Redovisning och analys av domarna

Rättspsykiatriskt kvalitetsregister

Kvalitetsregister ECT

Uppföljning av tvångsvård - område psykiatri

Vårdresultat för patienter 2017

Årsrapport Huvudman Landstinget i Uppsala län UPPSALA. 2 Årsrapport 2011

Allvarlig psykisk störning en svår rättspsykiatrisk bedömning Skillnader mellan svenskar och invandrare och mellan kvinnor och män analyserade

Rapport Datum: Författare: Tove Elvin. Kvalitetsregister ECT

Vårdresultat för patienter

Kvalitetsregister ECT

Överbeläggningar och utlokaliseringar juli 2013

RättspsyK. Årsrapport PDF-version. Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister

Resultat överbeläggningar och utlokaliserade patienter mars 2016

Samverkansnämnden i Uppsala-Örebro sjukvårdsregion. 1 juni 2018 Ulf Björnfot Verksamhetschef, Rättspsykiatriska kliniken Säter

Överbeläggningar och utlokaliseringar augusti 2013

Fortsatta beslut om tvångsvård av en patient som dömts. men som varit avviken sedan mycket lång tid, har inte ansetts proportionerliga.

RättspsyK. Årsrapport Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister MED EXTRAMATERIAL

RättspsyK. Årsrapport PDF-version. Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister

Kvalitetsregister ECT

Överbeläggningar och utlokaliseringar juni 2013

Bilaga 3 Datakvalitet, rapportering till kvalitetsregister m m jämförelse av landstingen

Mätning av överbeläggningar och utlokaliserade patienter september 2013

Deltagande team, fördelade per genombrottsprogram, i Bättre vård mindre tvång

Mätning av överbeläggningar och utlokaliserade patienter januari 2015

Mätning av överbeläggningar och utlokaliserade patienter juli 2014

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

Rapport 2016:2. Nationella trygghetsundersökningen Regionala resultat

RSV-rapport för vecka 12, 2014

Psykiatrisk tvångsvård

Preliminära resultat för 2017

Resultat överbeläggningar och utlokaliserade patienter september 2016

2013:10 NTU Regionala resultat

RSV-rapport för vecka 18-19, 2017

REGERINGSRÄTTENS DOM

RSV-rapport för vecka 11, 2018

Sluten ungdomsvård år 2000 Redovisning och analys av domarna

ECT etablerad behandlingsmetod svår depression muskelrelaxation och narkos generaliserat epileptiskt anfal 4 12 behandlingar i en indexserie

Rapport 2014:3. Nationella trygghetsundersökningen Regionala resultat

Resultat överbeläggningar och utlokaliserade patienter december 2015

Mätning av överbeläggningar och utlokaliserade patienter november 2014

BUSA. Behandlingsuppföljning av säkerställd ADHD

RSV-rapport för vecka 13, 2018

Konstaterade fall av dödligt våld

Underbehandling av förmaksflimmer Rapport från AuriculA till Landstingen

Kvinnors andel av sjukpenningtalet

Denna tentamen innehåller 10 frågor. Maxpoäng är 30 och gränsen för godkänt går vid 24.

Antal självmord Värmland och Sverige

Antal självmord Värmland och Sverige

Rapport 2017:2. Nationella trygghetsundersökningen Regionala resultat

Företagsamheten 2018 Södermanlands län

RSV-rapport för vecka 8, 2018

BUSA. Nationellt kvalitetsregister för behandlingsuppföljning av säkerställd ADHD

Yttrande över betänkandet Psykiatrin och lagen tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd

Influensarapport för vecka 44, 2014 Denna rapport publicerades den 6 november 2014 och redovisar influensaläget vecka 44 (27/10-2/11).

Allmänt om rättspsykiatrisk undersökning

Psykiatrisk tvångsvård. Ingrid Thernfrid Chefsöverläkare September 2012

Uppföljning av tvångsvård - område psykiatri

RSV-rapport för vecka 16, 2014

Företagsamheten 2018 Jönköpings län

RSV-rapport för vecka 13, 2017

Företagsamheten 2018 Västerbottens län

Psykiatrilagsutredning en Ny svensk lagstiftning om psykiatrisk tvångsvård m.m.

Företagsamheten 2018 Västernorrlands län

RSV-rapport för vecka 21, 2014

Landstingens och SKL:s nationella patientenkät

Primärvårdens arbete med prevention och behandling av ohälsosamma levnadsvanor 2016

RSV-rapport för vecka 9, 2018

SJÄLVMORD I SVERIGE. Författare: Guo-Xin Jiang, Gergö Hadlaczky, Danuta Wasserman. Data:

HÄLSO- OCH SJUKVÅRD Publiceringsår Bilaga 1 Graviditeter, förlossningar och nyfödda barn

RättspsyK. Årsrapport Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister E X T R AMATERIAL

Patienters tillgång till psykologer

Företagsamheten 2018 Örebro län

Konstaterade fall av dödligt våld

Företagsamheten 2018 Jämtlands län

Rättspsykiatri

Förekomst av psykisk hälsa, psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd hos barn och unga. Christina Dalman

Företagsamheten 2018 Gotlands län

Patientnämnden. Region Östergötland

Transkript:

RättspsyK Årsrapport 23 Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister

Årsrapport 23 Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister, RättspsyK www.psykiatriregister.se www.incanet.se Registerhållare (t.o.m. juni 23) Frances Hagelbäck Hanson Verksamhetschef, Chefsöverläkare Rättspsykiatri, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Göteborg Hans Andersson Verksamhetsutvecklare, Leg ssk Rättspsykiatri, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Göteborg Registerhållare (fr.o.m. juli 23 p.g.a. pensionsavgångar) Camilla Skåån Psykiatrisjuksköterska, Område vuxenpsykiatri NU-sjukvården, Vänersborg Camilla.Skaan@vgregion.se Kaj Forslund Verksamhetschef, Rättspsykiatri vård Stockholm Huddinge Kaj.Forslund@sll.se Författare Analysgruppen i RättspsyK Camilla Skåån Benjamin Wriling Marianne Ander Alessio Degl Innocenti Lars Eriksson Peter Karlberg Malin Lotterberg Håkan Cederberg Kaj Forslund Madeleine Hammar Sven Pedersen Hans Andersson Statistiker Magnus Pettersson och Alexander Abrahamsen Statistikkonsulterna Jostat och Mr Sample AB Gårdavägen, 42 5 Göteborg magnus.pettersson@statistikkonsulterna.se Sektionschef statistik Peter Gidlund Registercentrum Västra Götaland 43 45 Göteborg peter.gidlund@registercentrum.se Projektledare Anneli Ambring Registercentrum Västra Götaland 43 45 Göteborg anneli.ambring@registercentrum.se Utgivare Camilla Skåån Kaj Forslund Huvudman Regionstyrelsen i Västra Götalandsregionen 43 45 Göteborg Landsting Dalarna Gävleborg Halland Jämtland Jönköping Kalmar Kronoberg Norrbotten Skåne Stockholm Sörmland Uppsala Värmland Västerbotten Västernorrland Västmanland Västra Götaland Örebro Östergötland ISSN 2-3698 Tryckår 24 Formgivning och produktion: Ibiz reklambyrå Tryck: Litorapid, Hisings Kärra Foto: istockphoto Deltagande enheter LRV-enheten Gävleborg Östersund psykiatri Malmfältens psykiatri Rättspsykiatri Vård Stockholm Regionsjukhuset Karsudden Mälarsjukhuset Eskilstuna Umeå Rättspsykiatri Rättspsykiatri Västmanland Fontän vid Brinkåsen Vänersborg som 23 tilldelats två utmärkelser för byggnadsverk, Vårdbyggnadspriset och Helge Zimdalpriset. Innehållsförteckning Inledning... 4 Sammanfattning... 5 Vad är rättspsykiatrisk vård?.... 6 Syfte och måltal.... 7 Täckningsgrad... 8 Verksamhetsnivå.... 8 Patientnivå......................................... 8 Patientgruppen i registret... 9 Bakgrundsdata.... Tidigare psykiatrisk vård.... Tidigare missbruk... Indexbrott... Påverkad vid brottet av någon drog/alkohol... 2 Vårdtid.... 2 Domslutsår... 3 Sociala data..........................................4 Färdig för eftervård... 4 Samverkan och samverkansbehov... 4 Behov av ekonomisk hjälp... Förändring av skuldsituation.... Nätverk... 6 Boendeform... 6 Självskattningar... 7 Hälsa... 7 Livskvalitet... 8 Risk för återfall i brott... 8 Behandlingsdata... 9 Resultat... 9 Utfall av vården för några indikatorer... 9 GAF-skattning... 9 GAF-värde... 2 Klinisk skattning av symtombilden... 2 BMI... 22 Återfall i brottslig gärning... 24 Återfall i brott.... 24 Process... 25 Huvuddiagnos... 25 Missbruksbehandling.... 25 Genomförd riskanalys... 28 Farmakologisk behandling... 29 Patientenkät... 3 Insikt i sin sjukdom och problematik... 3 Tvångsåtgärder... 3 Genomförd funktions- och/eller behovsskattning.... 3 Brottsbearbetning... 32 Behandling utifrån riskbeteende.... 32 Redovisning på enhetsnivå... 34 Diskussion... 5 Utvecklingsarbete... 52 Forskning och pågående studier... 53 Fakta om RättspsyK.... 54 Handläggare i RättspsyK... 54 Registrets uppbyggnad... 54 Analysgrupp... 55 Registrets styrgrupp 23... 55

4 Årsrapport 23 Årsrapport 23 5 Inledning Syftet med det nationella rättspsykiatriska kvalitetsregistret RättspsyK är att ge underlag till förbättringsarbete och klinisk forskning för att ge patienterna en trygg och säker vård. Årsrapporten för 23 är den sjätte sedan kvalitetsregistret startade på hösten 28. Detta är tredje året rapporten även finns i tryckt form. Årets rapport har utökats med ett antal grafer och tabeller utifrån vad verksamheter och beställare frågat efter. På enhetsnivå visas även i år i grafisk form förändringen för ett antal indikatorer för att enkelt ge en bild av utvecklingen. Vidare visas på enhetsnivå förändringar i ett antal indikatorer från det att vården inleddes tills att den avslutades. För andra gången redovisas återfall i brott första året efter det att domen om rättspsykiatrisk vård upphört. I årets rapport finns även redovisat den första publicerade vetenskapliga artikeln framtagen på data från RättspsyK. Genom att registret snabbt fick hög täckningsgrad, både vad gäller andel patienter och deltagande enheter, finns nu data för fem hela år, 29, 2, 2, 22 och 23. Detta gör att vi nu kan visa trender för ett antal indikatorer. Arbetet med att ta fram gemensamma indikatorer började 23 och har bedrivits i olika arbetsgrupper med Svenska Rättspsykiatriska föreningen som sammanhållande länk. Under hela tiden som indikatorerna togs fram hölls två årliga nationella möten med deltagare från hela landet där arbetet kontinuerligt förankrades. Ambitionen har varit att hålla nere antalet indikatorer, för att främja en hög anslutning, samtidigt som en allsidig belysning av verksamheten eftersträvats. I rapporten redovisas inte data för färre än tio patienter för att säkerställa konfidentialitet. Detta innebär att i en del sammanställningar kan enheter eller värden saknas beroende på litet antal patienter. På enhetsnivå kan materialet vara mycket litet, varför data där får tolkas med stor försiktighet. Där inte årtal anges i grafer och tabeller avses 23. Om data saknas för någon enhet i en tabell anges detta med siffran. För årsrapporterna har det gjorts uttag på skilda vis ur registret varför vissa data inte stämmer överens vid en jämförelse mellan rapporterna. Detta innebär att siffrorna i tidigare rapporter inte alltid stämmer överens med data i årets rapport för 23. I registret finns det en problematik att följa upp patienter som avslutas till enheter som inte registrerar i RättspsyK. Detta innebär att värdefulla uppföljningsdata tappas bort. Det har visat sig att även omorganisationer kan ha denna effekt ibland. Rapporteringsformulär har därför vidareutvecklats för att i någon mån kompensera för detta. Utöver denna redovisning av utfall finns RättspsyK också sedan några år med i Öppna Jämförelser, SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) med fem indikatorer; återfall i brottslig gärning under pågående vård, andel patienter med BMI > 3, patientens självrapporterade hälsa, andel patienter med förbättrad symtombild och andel patienter med förbättrad skuldsituation. I den sammanställningen redovisas utfall på landstings- och enhetsnivå för respektive variabel. Tidigare och denna årsrapport samt klinikvisa rapporter finns att läsa och hämta på: http://www.psykiatriregister.se http://www.cancercentrum.se Efter att RättspsyK nu varit igång några år, med hög anslutningsgrad och välbesökta nationella möten, kan styrgruppen trots det konstatera att det återstår en del arbete när det gäller att få verksamheterna att agera på sina data. Utifrån den kunskapen har styrgruppen under åren valt olika sätt att presentera årsrapporten för att göra den lättillgänglig och intressant för den enskilda verksamheten. Som en del i det arbetet kommer rapporten i år för tredje gången även i tryckt form och med utvecklad grafik. Det är styrgruppens förhoppning att rapportens innehåll och utformning ska bidra till att den blir läst, reflekterad kring och ge uppslag till förbättringsarbete och forskning till gagn för vårdens innehåll. Sammanfattning I rapporten redovisas resultat av vården för fem indikatorer för patienter som 29 23 dömts till vård och där vården avskrivits. Funktionsförmågan (GAF) förbättrades för 7 procent. Skuldsituationen förbättrades för drygt procent av patienterna, men försämrades för 5 procent. Symtombilden förbättrades för drygt 5 procent och försämrades för procent. BMI minskade för 4 procent, men ökade dock för drygt 4 procent. Den av patienterna självskattade indikatorn livskvalitet förbättrades för närmare 6 procent och försämrades för 2 procent. Täckningsgraden på patientnivå är fortsatt hög, 87 procent. På enhetsnivå är täckningsgraden procent. Drygt 9 procent av patienterna har haft tidigare kontakt med psykiatrisk vård. Fortsatt gäller det i högre grad kvinnor än män. Diagnosen schizofreni med dess olika varianter är vanligast både bland män och kvinnor. Dock föreligger könsskillnader. Andelen personlighetsstörningar är, åtminstone som huvuddiagnos, högre hos kvinnor, drygt 4 procent, än hos män 4,5 procent, medan schizofrenidiagnos är vanligare hos män. Påverkan av i synnerhet alkohol men även narkotika och medicinska preparat är en vanlig faktor i samband med kriminalitet, särskilt våldskriminalitet. Det framgår att 48,9 procent av de manliga rättspsykiatriska patienterna och av de kvinnliga var 26,7 procent påverkade vid de gärningar man dömts för. Ny redovisning för i år visar andelen patienter som var påverkade av någon drog/alkohol vid respektive brott. Vid misshandelsbrott inklusive våld mot tjänsteman som även visar sig vara det mest förekommande indexbrottet för både kvinnor och män, som döms till rättspsykiatrisk vård, var andelen påverkade 48,8 procent. För ungefär en femtedel av patienterna är samverkansbehovet med externa aktörer inte tillgodosett. Detta gäller i något högre grad för kvinnor än för män. Andelen patienter som har hela eller delar av sitt samverkansbehov tillgodosett är runt 92 procent. Samma patient kan alltså förekomma i båda grupperna, det vill säga att samverkansbehovet är tillgodosett vad gäller visa behov medan andra ännu inte är tillgodosedda. Den förbättrade skuldsituationen har marginellt förändrats för kvinnor och män jämfört med året innan. Patienterna skattar från och med 23 fyra indikatorer, då vi har valt att dela upp hälsa i fysisk respektive psykisk hälsa, samt livskvalitet och risk för återfall i brott. Indikatorerna hälsa redovisas således endast för 23 eftersom jämförelse inte är möjlig. Livskvalitet skattas högre av män, medan det inte är någon skillnad mellan könen när det gäller risk för återfall i brott. Återfall i brottslig gärning i slutenvård för män och kvinnor håller sig på ungefär samma nivå som förra året, procent respektive 6 procent. I öppenvård är andelen män som återfallit 3,5 procent jämfört med 22 års siffra 4,5 procent. i öppenvård redovisas ej då antalen är för få. Andelen patienter som blivit dömda till brott ett år efter att vården avskrivits 2 och 2 är 9 respektive 4 procent. Andelen patienter som bedöms färdiga för eftervård men ändå vårdas inneliggande har ökat för män med 2,4 procent. För kvinnor har det skett en ökning med 4,5 procent från 7 procent till,5 procent. Andelen patienter som varit föremål för tvångsåtgärder en eller flera gånger under vårdtiden visar i en jämförelse mellan 29 23 att männen minskat med 9, till 4, procent och kvinnorna med 2,4 procent till 6,5 procent. Detta innebär en minskning under åren för män med 5 procent och för kvinnor 4,9 procent. För enskilda tvångsåtgärder 22 23, har fastspänning minskat 3, procent för män och för kvinnor ökat med,3 procent. Avskiljande för män har ökat med 3,2 procent och för kvinnor minskat med procent. Medicinering utförd under fastspänning eller fasthållande visar att männen ökat med 2, procent och kvinnorna med noterbara 22,7 procent. Inskränkande av elektronisk kommunikation visar att männen mellan åren 2 23 har en ökning från 29,9 procent till 33,3 procent. För kvinnorna visas under samma period (2 23) en minskning från 44,7 procent till 22,2 procent, vilket innebär en halvering.

6 Årsrapport 23 Årsrapport 23 7 Vad är rättspsykiatrisk vård? Syfte och måltal Rättspsykiatrisk undersökning och rättspsykiatrisk vård I likhet med de flesta andra länder finns i Sverige möjlighet att rättsligt särbehandla personer som gjort sig skyldiga till brott och som i samband med brottet varit psykiskt sjuka. Undantaget från att döma till vanliga påföljder (fängelse, skyddstillsyn, böter, villkorlig dom, sluten ungdomsvård m.m.) anges i Brottsbalken 3 kap 6 : Den som har begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning ska i första hand dömas till en annan påföljd än fängelse. Rätten får döma till fängelse endast om det finns synnerliga skäl. I Brottsbalkens 3 kap 3 anges: Lider den som har begått ett brott, för vilket påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter, av en allvarlig psykisk störning, får rätten överlämna honom till rättspsykiatrisk vård, om det med hänsyn till hans psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård, som är förenad med frihetsberövande och annat tvång. Har brottet begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning, får rätten besluta att särskild utskrivningsprövning enligt lagen (99:29) om rättspsykiatrisk vård skall äga rum vid vården, om det till följd av den psykiska störningen finns risk för att han återfaller i brottslighet, som är av allvarligt slag. Med utgångspunkt från Brottsbalken kan den dömande instansen, vanligtvis en tingsrätt, besluta om ett psykiatriskt underlag för den påföljd som ska utdömas. Begäran om en psykiatrisk bedömning kan göras av parterna vid rättegången, åklagaren eller den tilltalade genom sin försvarare, men det är domstolen som beslutar. Den rättspsykiatriska bedömningen sker för det mesta i två steg. Den aktuella domstolen begär ett läkarutlåtande av den tilltalade, ett så kallat 7-intyg eller, med äldre språkbruk, liten sinnesundersökning, vilken fungerar som ett gallringsinstrument för vilka som ska gå vidare i bedömningsprocessen. Per år genomförs cirka 4 7 undersökningar i landet. Domstolen kan därefter begära att en rättspsykiatrisk undersökning, så kallad RPU eller stor sinnesundersökning, ska genomföras. Detta sker vid två statliga enheter, RPA Göteborg och RPA Huddinge, samt, enligt avtal med staten, vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. En rättspsykiatrisk undersökning ska enbart genomföras då det föreligger klara bevis för att den tilltalade är skyldig till de brott som han eller hon är anklagad för och då fängelse ingår i straffskalan för den åtalade gärningen. Det genomförs cirka 5 stora rättspsykiatriska undersökningar per år i Sverige. Den rättspsykiatriska undersökningen syftar till att ge domstolen, utifrån formuleringarna i Brottsbalken, svar på frågorna: Förelåg en allvarlig psykisk störning vid gärningen? Föreligger en allvarlig psykisk störning och ett vårdbehov vid tidpunkten för den rättspsykiatriska undersökningen? En rättspsykiatrisk undersökning genomförs under ganska kort tid: fyra veckor för en person som är häktad eller sex veckor för en som inte är häktad. Begreppet Allvarlig Psykisk Störning, APS, är ett juridiskt begrepp, men grundar sig på en medicinsk-psykiatrisk bedömning. Enligt regelverket beskrivs Allvarlig Psykisk Störning som tillstånd med psykotisk svårighetsgrad, oavsett etiologi, med något av symtomen förvirring, tankestörningar, hallucinationer eller vanföreställningar. Man ska vid bestämning av det psykiska tillståndets allvar se till såväl art (diagnostisk kategori) som grad (symtomens påverkan på individen och den psykosociala funktionsförmågan). Som anges i Brottsbalken kan den rättspsykiatriska vården ges med eller utan så kallad särskild utskrivningsprövning. Den vanligaste formen är med särskild utskrivningsprövning, vilket innebär att en lokal Förvaltningsrätt beslutar om friförmåner under vårdtiden (frigång och permission), överföring till öppen rättspsykiatrisk vård samt definitiv utskrivning från vården. Den rättspsykiatriska vården ska regelbundet prövas av Förvaltningsrätten var sjätte månad. Om vården sker utan särskild utskrivningsprövning beslutar chefsöverläkaren vid enheten om friförmåner, överföring till öppen vård och definitiv utskrivning. En patient har dock möjlighet att när som helst under vårdtiden vända sig till Förvaltningsrätten för att få sitt ärende prövat. Parterna har även möjlighet att vända sig till en högre instans (Kammarrätt och Regeringsrätt). Syfte Det övergripande syftet med registret är att utifrån data ge underlag för såväl kliniskt förbättringsarbete som forskning. Måltal För 23 har fyra måltal formulerats för registret med avsikt att lyfta fram några områden som är viktiga för rättspsykiatrin. Måltalen är. Andelen patienter i landet som skattar sin psykiska hälsa över eller lika med 75 på en VAS-skala ska vara minst 75 procent. 8 6 4 2 Måltalet för patientens psykiska hälsa har inte nåtts under 23. 2. Andelen patienter i landet som skattar sin fysiska hälsa över eller lika med 75 på en VAS-skala ska vara minst 75 procent. 8 6 4 2 58,4 5,2 52, 47,2 57,3 5,5 Måltalet för patientens fysiska hälsa har inte nåtts under 23. 3. Andelen patienter i landet med BMI över 3 ska vara mindre än 37 procent. 8 6 4 2 Måltalet för BMI har inte nåtts under 23. 4. Andelen patienter i landet som återfaller i brottslig gärning under vårdtiden ska vara mindre än procent. 4 3 2 39,2 5,7 Måltalet för återfall i brottslig gärning har inte nåtts under 23. Dessa måltal ska ses som måltal för registret som helhet på nationell nivå. Den enskilda enheten kan sedan sätta sitt eget måltal oavsett om detta ligger över eller under det nationella måltalet. I dagsläget har inget av måltalen nåtts. Detta får betraktas som en utmaning för verksamheterna att fortsatt arbeta med. En utgångspunkt i arbetet har varit att ha ett begränsat antal måltal som alla känner till, är utmanande, allsidiga och accepterade. 4,,5,5,5

8 Årsrapport 23 Årsrapport 23 9 Täckningsgrad Patientgruppen i registret Verksamhetsnivå Samtliga 25 enheter i landet rapporterar till registret vilket ger en täckningsgrad på procent. Patientnivå En täckningsgradsjämförelse mellan RättspsyK och det patientadministrativa registret PAR utförd av Registerservice på Socialstyrelsen visar en täckningsgrad på 87 procent i riket. Ur SoS rapport Rapporteringen till nationella kvalitetsregister och hälsodataregistren Jämförelser av täckningsgrader : Denna täckningsgradsjämförelse jämför data från kvalitetsregistret med uppgifter om psykiatrisk tvångsvård i patientregistret. Ur patientregistret har följande vårdtyper valts ut: Sluten rättspsykiatrisk vård enligt LRV med särskild utskrivningsprövning Sluten rättspsykiatrisk vård enligt LRV utan särskild utskrivningsprövning Ålder Figur. Åldersfördelning i registret, andel. 4 3 2 7 9 2 23 25 27 29 3 33 35 37 39 4 43 45 47 49 5 53 55 57 59 6 63 65 67 69 7 73 75 78 82 Figur 2. uppföljda patienter. 6 4 2 8 6 4 2 28 4 888 29 268 37 65 2 2 396 22 322 69 87 98 Ålder 23 22 227 224 23 Åldern på de rättspsykiatriska patienterna varierar mellan 7 och 82 år. Åldersgruppen 7 23 år utgör 6 procent av patientgruppen men är i många avseenden en grupp med stora behov. Andelen patienter över 57 år är 3 procent och även denna grupp har stora behov, inte minst på grund av somatisk sjukdom. Öppen rättspsykiatrisk vård enligt LRV med särskild utskrivningsprövning Öppen rättspsykiatrisk vård enligt LRV utan särskild utskrivningsprövning För att inkluderas i jämförelsen krävs att man varit inskriven i rättspsykiatrisk vård i något av registren under 22, det vill säga att patienten har ett slutdatum under 22 eller ett startdatum innan 22 och saknar slutdatum. Jämförelsen är på individnivå och matchningen är gjord med personnummer och uppdelningen har skett på länsnivå 2. Man Kvinna Tabell. Uppföljda patienter. 29 2 2 22 23 29 2 2 22 23 888 65 87 69 98 4 23 22 227 224 Andel () 86,4 84, 83,2 83,7 83, 3,6 6, 6,8 6,3 6,9 Ålder (medelvärde) 4,3 4,9 4,7 4,6 4,7 39,4 4, 39,9 4,5 4,2 Figur 3. nyregistrerade och avslutade patienter åren 29 23. 3 268 25 2 2 2 2 58 4 48 6 33 5 Socialstyrelsen (23). Rapporteringen till nationella kvalitetsregister och hälsodataregistren Jämförelser av täckningsgrader. Stockholm, Socialstyrelsen. Hämtad från: http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/9285/23-2-2.pdf 29 2 2 22 23 2 Socialstyrelsen (23). Rapporteringen till nationella kvalitetsregister och hälsodataregistren Jämförelser av täckningsgrader. Stockholm, Socialstyrelsen, sidan 37 38. Hämtad från: http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/9285/23-2-2.pdf Nyregistrering Avslut

Årsrapport 23 Årsrapport 23 Bakgrundsdata Data i detta kapitel är statiska och där inlämnad information inte förändras. Tidigare psykiatrisk vård Tabell 2. patienter som tidigare fått psykiatrisk vård (andel patienter anges inom parentes). Ja () Nej() antal 982 (9,9) 87 (8,) 69 2 (96,8) 7 (3,2) 222 97 (92,7) 94 (7,3) 29 Figur 4. Andel patienter som fått psykiatrisk vård innan de dömdes till rättspsykiatrisk vård. Figur 5. Andel patienter med dokumenterad historia av missbruk. 35,3 Indexbrott Ja Nej 45,7 64,7 54,3 Eftersom en rättslig särbehandling i form av överlämnande till rättspsykiatrisk vård förutsätter att fängelse ingår i påföljdsskalan är den brottslighet som de rättspsykiatriska patienterna dömts för allvarlig till sin art. Brottsligheten som de rättspsykiatriska patienterna uppvisar domineras av brott mot person (inklusive sexualbrott och rån), där misshandel inklusive våld mot tjänsteman är det vanligaste indexbrottet hos både män och kvinnor, drygt 3 procent. Ovanstående är i linje med statistik som BRÅ visar. Bland lagförda våldsbrott utgör misshandel den största brottskategorin, samt att en stor del av misshandel är relaterad till alkohol och sker på allmän plats, mellan personer som inte är kända med varandra sedan tidigare. I bland kvinnorna sticker brottet mordbrand en klassisk brottstyp i rättspsykiatriska sammanhang ut. Andelen sexualbrott är tämligen låg bland männen, cirka 8 procent, och är i det närmaste obefintlig bland kvinnorna. 8, 3,2 Figur 6. Indexbrott för män. Vållande till annans 4 död/skada Narkotikabrott 3,4,5 n=98 Figur 8. Indexbrott vid huvuddiagnos schizofreni* män. Vållande till annans död/skada 2 Narkotikabrott 9,4,7 n=56 Figur 9. Indexbrott vid huvuddiagnos schizofreni* kvinnor. Vållande till annans död/skada, Sexualbrott,3 n=75 Rån 4 3,7 Sexualbrott 2 3,9 Narkotikabrott,3 9,9 96,8 Egendomsbrott 58 5,6 Rån 22 4,3 Rån 2 2,7 Ja De individer som genom domstolsbeslut överlämnas till rättspsykiatrisk vård utgör en utsatt och sårbar grupp människor. Även innan den brottslighet, som de dömts för har en stor andel haft kontakt med den psykiatriska vården. Fortsatt gäller detta i något högre grad kvinnor än män. Nej Sexualbrott Mordbrand 4 Övriga brott 87 Olaga hot + hot mot 6 tjänsteman Mord, dråp inkl. 8 försök till Misshandel inkl. våld 349 mot tjänsteman 92 7,3 8, Figur 7. Indexbrott för kvinnor.,4 4,6 6,5 32, 5 2 25 3 35 n=224 Egendomsbrott Mordbrand 28 43 Olaga hot + hot mot tjänsteman 68 Mord, dråp inkl. försök till 86 Misshandel inkl. våld 98 mot tjänsteman Övriga brott 4 5,4 8,3 7,8 3,2 6,7 38,4 2 3 4 5 * ICD- kod F2 Egendomsbrott 4 Olaga hot + hot mot tjänsteman 7 Mord, dråp inkl. försök till Mordbrand 9 Misshandel inkl. våld mot tjänsteman 26 Övriga brott 5 5,3 9,3 3,3 25,3 34,7 6,7 2 3 4 5 * ICD- kod F2 Tidigare missbruk Vållande till annans död/skada, Utöver den psykiatriska problematiken har de rättspsykiatriska patienterna ofta också ett missbruk. Fortsatt har två tredjedelar av männen och drygt hälften av kvinnorna ett tidigare dokumenterat missbruk. Dokumenterat på ett sådant sätt att det framkommit i tidigare journalföring. Narkotikabrott Sexualbrott Rån Egendomsbrott Olaga hot + hot mot tjänsteman 3 6 22,4,3 3, 4,9 9,8 F2 diagnoserna Schizofreni med dess särdrag beskrivs i, Svensk version av International Statistical Classification of Diseases and Related health problems, Tenth Revision (ICD-) Tabell 3. patienter med dokumenterad historia av missbruk (andel anges inom parentes). Mord, dråp inkl. försök till 29 Mordbrand 62 2,9 27,7 Ja () Nej () antal 69 (64,7) 377 (35,3) 68 9 (54,3) (45,7) 29 8 (62,9) 477 (37,) 287 Misshandel inkl. våld mot tjänsteman 69 3,3 Övriga brott 2 8,5 5 2 25 3 35 www.bra.se/bra/brott-och-statistik/vald-och-misshandel.html, 24-5-4.

2 Årsrapport 23 Årsrapport 23 3 Påverkad vid brottet av någon drog/alkohol Figur. Andelen patienter som var dokumenterat påverkade av någon drog/alkohol vid brottet. 5, Påverkan av i synnerhet alkohol men även narkotika och medicinska preparat är en vanlig faktor i samband med kriminalitet, särskilt våldskriminalitet. Det framgår att nära 49 procent av de manliga rättspsykiatriska patienterna och knappt 3 procent av de kvinnliga var påverkade av någon drog vid brottstillfället. Figur. Andel patienter som var påverkade av någon drog/alkohol vid respektive brott. Mordbrand 45 Sexualbrott Mord, dråp inkl. försök till Olaga hot + hot mot tjänsteman Misshandel inkl. våld mot tjänsteman Rån Egendomsbrott Narkotikabrott Övriga brott 48,9 74 8 45 34 35 49 4 74 Ja Nej 3, 37,8 4,4 46,9 43,2 48,8 73,3 6, 63,3 26,7 Tabell 4. patienter som var dokumenterat påverkade av någon drog/alkohol vid brottet (andel anges inom parentes). Ja () Nej () antal 427 (48,9) 446 (5,) 873 5 (26,7) 37 (73,3) 87 477 (44,) 583 (55,) 6 78,6 2 4 6 8 Vårdtid Avslutade vårdepisoder 29 23 Nedanstående sammanställningar bygger på avslutade vårdepisoder under åren 29 23. I vissa av diagrammen kan en del poster ha utelämnats på grund av att antalet individer varit för få. Anledningen har dels varit att det funnits risk för identifiering, dels att medianvärdet kunnat bli missvisande om alltför få individer ingått. Gränsvärdet för antalet individer i en post har varit färre än tio. Detta innebär att summorna inte alltid blir desamma vid de olika sammanställningarna av medianvårdtider. Figur 2. Andel avslutade vårdepisoder i hela landet åren 29 23. 2 6 2 8 4 5, 7, 5,4 29 8,4 8, 6,4 2,7,4 9, 9,7 8,3 8,8 9,4 9,7 8,4 2 22 23 Sammanlagt 558 patienter skrevs ut från den rättspsykiatriska vården i Sverige under åren 29 23. Andelen kvinnor, 9 individer, utgör drygt 6 procent av det totala antalet patienter och antalet män som blev definitivt utskrivna under de tre åren är 467. Det kan tyckas anmärkningsvärt att antalet patienter som skrivs ut från den rättspsykiatriska vården ökat kontinuerligt över åren t.o.m. 22, men detta beror sannolikt på att flera patienter som skrevs ut de första åren inte hade registrerats i RättspsyK och därför inte är med i sammanställningen. Medianvårdtider för individer som blivit definitivt utskrivna från den rättspsykiatriska vården under åren 29 23 Beräkningen bygger på uppgifter från sammanlagt 558 avslutade vårdepisoder, d.v.s. då patienten blivit definitivt utskriven från den rättspsykiatriska vården. Medianvårdtiden för hela landet oavsett kön är 43 månader, (3,5 år). Det föreligger en viss skillnad i vårdtiden för män respektive kvinnor, där männens medianvårdtid är elva månader längre. Medianvårdtider vid olika rättspsykiatriska vårdenheter Figur 3. Medianvårdtider vid olika enheter, 29 23. Umeå Rättspsykiatri Rättspsykiatri Vård Stockholm LRV-enheten Gävleborg Regionsjukhuset Karsudden Riket Rättspsykiatri Västmanland 4 3 3 2 24 94 57 7 4 55 26 4 2 2 73 4 Medianvårdtiderna skiljer sig påtagligt mellan de olika rättspsykiatriska enheterna i landet och varierar mellan 2 månader (drygt,5 år) och 88 månader (drygt 7 år). För landet som helhet ligger vårdtiden, som tidigare nämnts på 43 månader, (3,5 år). Till skillnad mot tidigare år skiljer sig medianvårdtiderna vid regionklinikerna (Säter, Karsudden, Sundsvall, Vadstena och Växjö) åt. Tidigare år har vårdtiderna varit mer samlade kring riksgenomsnittet. Orsakerna till den större spridningen kan inte förklaras utifrån dessa data. En tänkbar delförklaring kan vara att klinikernas uppdrag skiljer sig något åt och att man därför delvis hanterar patientgrupper med olika vårdbehov. En annan tänkbar delförklaring kan vara att enstaka patienter (i de trots allt ganska låga utskrivningstalen) med avvikande vårdtidslängd påverkar i viss riktning. Avslutande av vården vid särskild utskrivningsprövning, som utgör vårdformen för majoriteten av patienterna, beslutas av domstol men olika faktorer såsom till exempel tillgång till specialiserad öppenvård och möjligheter till kommunsamverkan kan påverka hur rehabiliteringsförloppet ser ut vilket i sin tur kan påverka vårdtidens längd. För att närmare kunna studera den skillnad som noteras i årets data behövs ytterligare mätningar och observationstid. 2 3 32 35 36 36 37 38 4 4 42 43 43 5 54 54 62 64 7 74 88 2 4 6 8 månader Figur 4. Medianvårdtid vid olika diagnostyper för patienter med avslutad vård under åren 29 23. Övriga psykoser Affektiva syndrom Substansutlöst störning Vanföreställningssyndrom Personlighetsstörningar Pyromani Schizofreni Neuropsykiatriska syndrom Mental retardation Organiska psykosyndrom Övrigt n 56 52 26 34 45 4 26 5 2 2 46 543 3 2 3 4 5 6 7 månader Även medianvårdtiden vid olika diagnoskategorier skiljer sig markant. Längst vårdtider fem år, noteras vid organiska psykossyndrom med psykisk utvecklingsstörning och neuropsykiatriska syndrom strax efter. Vårdtiderna vid den ovanliga diagnosen pyromani bygger på uppgifter från enbart fyra individer varför resultatet bör betraktas med reservation. Domslutsår Figur. Domslutsår för patienter som vårdades 23. 7 6 5 4 3 2 29 23 24 28 999 23 994 998 Figuren visar, i femårsintervaller, vilket år patienter, som är under vård, dömdes till rättspsykiatrisk vård. 35 36 39 4 4 43 42 989 993 49 58 59 6 988 Tabell 5. Domslutsår för patienter som vårdades 23. År antal antal antal 988 24 25 989 993 32 9 4 Vid misshandelsbrott inklusive våld mot tjänsteman som även är det mest förekommande indexbrottet för både kvinnor och män, var andelen påverkade 48,8 procent. 994 998 85 2 97 999 23 6 8 74 24 28 326 67 393 29 23 475 7 592

4 Årsrapport 23 Årsrapport 23 Sociala data Färdig för öppen rättspsykiatrisk vård Tabell 6. patienter som vårdats i slutenvård trots att patienten bedöms vara färdig för eget boende/annan vårdform (andel patienter anges inom parentes). Behov av ekonomisk hjälp Tabell 9. patienter som är i behov av hjälp för att hantera sin ekonomi (andel patienter anges inom parentes). 2 2 22 23 Ja () Ja () Ja () Ja () 673 (63,2) 65 69 (63,5) 87 7 (6,7) 9 694 (63,3) 97 4 (69,) 23 22 (67,3) 22 64 (72,9) 225 7 (7,) 224 2 2 22 23 Ja Ja Ja Ja 6 (,) 62 5 (8,6) 592 59 (9,6) 62 64 (,) 58 (8,8) 4 6 (,9) 34 9 (7,) 28 3 (,5) 3 Tabellen visar hur stor andel rättspsykiatriska patienter som fortfarande vårdas i slutenvård trots att de bedömts kunna vårdas i öppnare vårdform, öppen rättspsykiatrisk vård. Andelen patienter som bedömts vara färdiga för rättspsykiatrisk öppenvård men ändå vårdas inneliggande är ca procent för både män och kvinnor. Andelen patienter som har behov av hjälp för att hantera sin ekonomi är stor vilket framgår av Tabell 9. Förändring av skuldsituation Figur 6a. Andel män med förändrad skuldsituation. 8 6 62,9 62,5 64, 63, 58,9 Figur 6b. Andel kvinnor med förändrad skuldsituation. 8 6 75, 66,7 62,9 64,4 59,6 Fungerande samverkan och samverkansbehov Tabell 7. patienter där det finns fungerande samverkan med externa aktörer (andel patienter anges inom parentes). 4 2 27,8 25,7 24,7 25, 29 Förbättrad 2 2 Oförändrad 22 Försämrad 28,8 9,3,8,4,9 2,3 23 4 2 3,5 26,4 27,8 27,8 8,2 6,8 6,9 9,3 9, 7,8 29 2 2 22 23 Förbättrad Oförändrad Försämrad 2 2 22 23 Ja Ja Ja Ja 999 (93,8) 65 24 (94,2) 87 82 (93,4) 9 8 (9,9) 97 94 (95,6) 23 28 (94,5) 22 2 (93,8) 225 24 (9,) 224 Tabell 8. patienter där samverkansbehov med externa aktörer finns som inte är tillgodosett (andel patienter anges inom parentes). 2 2 22 23 Ja () Ja () Ja () Ja () 2 (8,8) 65 98 (8,2) 87 95 (6,8) 9 (3,8) 97 43 (2,2) 23 53 (24,) 22 47 (2,9) 225 35 (,6) 224 Andel patienter med fungerande samverkan och andel patienter där samverkansbehov inte är tillgodosett framgår av Tabell 7 och 8. Samma patient kan förekomma i båda graferna, det vill säga att samverkansbehovet är tillgodosett vad gäller vissa behov medan andra behov ännu inte har tillgodosetts. Tabell. män med förändrad skuldsituation (andel patienter anges i parentes). Förbättrats Oförändrad Försämrats År () () () 29 72 (27,8) 63 (62,9) 24 (9,3) 2 6 (25,7) 282 (62,5) 53 (,8) 2 26 (24,7) 327 (64,) 58 (,4) 22 24 (25,) 32 (63,) 59 (,9) 23 24 (28,8) 254 (58,9) 53 (2,3) Tabell. kvinnor med förändrad skuldsituation (andel patienter anges i parentes). Förbättrats Oförändrad Försämrats År () () () 29 8 (8,2) 33 (75) 3 (6,8) 2 9 (26,4) 48 (66,7) 5 (6,9) 2 27 (27,8) 6 (62,9) 9 (9,3) 22 28 (3,5) 53 (59,6) 8 (9) 23 25 (27,8) 58 (64,4) 7 (7,8) Figur 6a och 6b beskriver andelen patienter vars skuldbörda har minskat, är oförändrad eller har försämrats. Cirka 3 procent av patienterna har en förbättrad ekonomi. Dock har cirka 7 procent av patienterna en ekonomi som är oförändrad eller försämrad. Gustavsson, Holm och Flensner påvisar att många patienter har stora svårigheter med att såväl förstå som att hanter sin ekonomi. tenderar till att ha en fördelaktigare ekonomisk utveckling över tid. Gustafsson E, Holm M, Flensner G. Rehabilitation between institutional and non-institutional forensic psychiatric care: important influences on the transition process. J Psychiatr Ment Health Nurs. 22 Oct;9(8):729-37.

6 Årsrapport 23 Årsrapport 23 7 Nätverk Tabell 2. patienter som själv uppbär kontakterna med socialt och/eller professionellt nätverk (andel anges inom parentes). 2 2 22 23 Ja () Ja () Ja () Ja () (95,3) 65 38 (95,5) 87 95 (93,7) 69 4 (94,7) 98 94 (95,6) 23 27 (98,6) 22 22 (97,4) 227 26 (96,4) 224 Andelen patienter med tillgång till ett nätverk är hög, över 9 procent vilket framgår av Tabell 2. Formuläret i årsuppföljningen ger utrymme för flera svarsalternativ vilket medför att Nätverken kan vara av såväl professionell som privat karaktär. Boendeform Patienternas tillgång till boende under merparten av året återspeglas i Tabell 3 och Figur 7. I tabell och figur ingår både inneliggande patienter och patienter som vårdas enligt lagen om öppen rättspsykiatrisk vård vilket gör att andelen patienter med boendeform stödboende utgör cirka 3 procent. Noterbart är att över 3 procent av patienterna saknar bostad. Tabell 3. Fördelning av boendeform (andel anges inom parentes). År 2 2 22 Ordinärt boende Beviljade stödinsatser Saknar bostad Stödboende 265 (25,) 2 (9,6) 376 (35,4) 39 (3,) 62 53 (26,) 3 (6,4) 64 (3,5) 73 (36,) 23 38 (25,) (9,) 44 (34,8) 392 (3,) 265 269 (25,) (,3) 362 (33,6) 334 (3,) 76 43 (9,5) 2 (9,) 84 (38,2) 73 (33,2) 22 32 (24,) 3 (,) 446 (34,4) 47 (3,4) 296 288 (25,) 8 (9,4) 378 (32,9) 374 (32,6) 48 45 (2,2) 26 (,7) 8 (35,9) 72 (32,3) 223 333 (24,3) 34 (9,8) 458 (33,4) 446 (32,5) 37 223 (2,5) 8 (,8) 39 (35,8) 357 (32,8) 88 Figur 7. Andel patienter uppdelat på boendeform under pågående vård. 5 4 3 2 2 2 2 Ordinärt boende 9 Ordinärt boende med beviljade stödinsatser 36 33 Saknar bostad 35 33 38 34 Stödboende Självskattningar Patienten erbjuds att fylla i tre stycken självskattningar där den aktuella livssituationen bedöms. Detta syftar till att ge en global bild av hur individen själv upplever sin aktuella situation i tre olika hänseenden; hälsa, livskvalitet och risk för återfall i brott. Nytt för 23 är att hälsan skattas i två delar, fysisk hälsa och psykisk hälsa. I detta avsnitt vägs ingen annan information in än den som individen själv lämnar. Personalen gör inte någon bedömning av den skattning patienten gör. Skattningarna som används är vetenskapligt framtagna och är hämtade från Structured Outcome Assessment and Community Risk Monitoring (SORM). Nedan redovisas patientens självskattade hälsa, livskvalitet och risk för återfall i brott på en VAS-skala 2. Hälsa 23 redovisas patienternas skattade hälsa uppdelad i fysisk hälsa och psykisk hälsa. Detta medför att i 23 års rapport kan inga jämförelser med 22 och tidigare år gällande hälsa göras. Patienterna skattar sin fysiska hälsa förhållandevis högt. och kvinnors skattning av sin fysiska hälsa tenderar att vara relativt lika. Figur 8a. Andel patienter som skattat sin fysiska hälsa i respektive intervall, på VAS-skala, män. n=59 25 2 5 5 5 5 2 7 2 2 3 3 4 4 5 5 6 6 7 7 8 8 9 9 7 23 Skattningen av den psykiska hälsan visar inte på några större skillnader mellan män och kvinnor. Även den psykiska hälsan skattas relativt högt av alla patienterna. Figur 9a. Andel patienter som skattat sin psykiska hälsa i respektive intervall, på VAS-skala, män. n=59 3 25 2 5 Figur 9b. Andel patienter som skattat sin psykiska hälsa i respektive intervall, på VAS-skala, kvinnor. 3 25 2 5 4 3 2 2 2 2 3 6 2 2 3 3 4 4 5 5 6 6 7 7 8 8 9 9 6 n=25 2 2 3 3 4 4 5 5 6 6 7 7 8 8 9 9 9 2 9 8 7 28 29 23 46 (2,5) 2 (8,9) 73 (32,6) 85 (37,9) 224 269 (2,5) 38 (,5) 463 (35,3) 442 (33,7) 32 Figur 8b. Andel patienter som skattat sin fysiska hälsa i respektive intervall, på VAS-skala, kvinnor. n=23 25 24 2 4 6 5 5 7 2 2 2 2 3 3 4 4 5 5 5 6 6 7 7 8 8 9 9 SORM är ett riskhanteringsinstrument utvecklat vid Centrum för våldsprevention, Karolinska Institutet, Stockholm. 2 VAS (Visuell Analog Skala, )

8 Årsrapport 23 Årsrapport 23 9 Livskvalitet Risk för återfall i brott Behandlingsdata Figur 2a. Andel patienter som skattat sin livskvalitet i respektive intervall, på VAS-skala, män. 25 2 5 25 2 5 5, 2, 5, 4, 3, 7,, 23, 2, n=637 9, 2 2 3 3 4 4 5 5 6 6 7 7 8 8 9 9 Figur 2b. Andel patienter som skattat sin livskvalitet i respektive intervall, på VAS-skala, kvinnor. 6, 4, 2, 5,, 8,, 7,, n=38 8, 2 2 3 3 4 4 5 5 6 6 7 7 8 8 9 9 Figur 2a. Andel patienter som skattat sin risk för återfall i brott mindre än på VAS-skalan, män. 8 6 4 2 76,8 29 88,2 2 9,8 2 87, 22 78,4 23 44 558 58 55 496 Figur 2b. Andel patienter som skattat sin risk för återfall i brott mindre än på VAS-skalan, kvinnor. 8 6 4 2 83, 29 7,3 2 82,4 2 92,6 22 82,4 23 Resultat I registret följs ett antal faktorer upp för att ge en indikation på utfallet av vården. Dessa består av fyra faktorer som skattats av vårdgivare (patientens skuldsituation, BMI, GAF och symtombild) och en faktor som skattats av patienterna själva (livskvalitet). Det verkar som om en större andel patienter skattats eller skattat sig som förbättrade än försämrade, även om skillnaderna verkar mindre för faktorn BMI. Utfall av vården för några indikatorer Figur 22. Andel patienter där vården avskrivits med förbättrade respektive försämrade indikatorer jämfört med ingångsvärdet under åren 29 23. Skuldsituation BMI Symtombild Livskvalitet GAF 4 69 8 29 57 Skalans värden ligger på en poängskala mellan ett och hundra ( ) där värdet anger bäst fungerande. Bedömaren har möjlighet att ange noll () då en skattning av olika anledningar inte går att genomföra. Den psykosociala funktionsnivån belyses ur två aspekter: psykiatriska symtom (t.ex. nervositet, depressiva besvär, vanföreställningar, hallucinationer) och social funktionsförmåga (t.ex. arbetsförmåga, socialt kontaktnät, ADLfunktioner). Ibland görs en gradering av var och en av dessa aspekter, ibland görs en sammanvägd gradering. Om gradering görs av båda aspekterna ska det lägsta värdet gälla som indikator på psykosocial funktionsförmåga. Gradering av psykosocial funktionsförmåga utförs på de flesta rättspsykiatriska vårdenheter. Vem som utför graderingen och i vilka sammanhang kan skifta mellan enheterna och också inom en enhet. Vid den rättspsykiatriska undersökningen kommer GAF-värdet, då den undersökte bedöms ha ett vårdbehov och rekommenderas att bli överlämnad till rättspsykiatrisk vård, i de flesta fall att ligga omkring eller under 4. 73 97 2 26 2 Självskattningarna för 23 visar att patienternas egen upplevelse av sin fysiska och psykiska hälsa (Figur 8a 9b) samt sin livskvalitet (Figur 2a b) är god både för kvinnor och för män. Den egna skattningen av risk för återfall i brott (Figur 2a b) under pågående vårdepisod har både kvinnor och män skattat som mycket låg och i vissa fall obefintlig. En ökning av skattningen av risk för återfall i brott under pågående vårdepisod finns att notera för både män och kvinnor under 23. För övriga självskattningar är resultaten likvärdiga med åren 29 22. 8 6 4 2 2 4 6 8 Försämrade indikatorer Förbättrade indikatorer Grafen visar, för ett antal indikatorer, skillnaden i registrerat värde för patienter som inom intervallet 29 23 dömts till vård och där vården avskrivits. Värdet som staplarna visar motsvarar skillnaden mellan första registrerade värdet när vården inleddes och sista registrerade värdet när vården avskrivits. I staplarna finns representerade endast de patienter där en förändring skett mellan åren. Det innebär att det för varje indikator finns en grupp patienter där ingen förändring skett, varför summan av staplarna inte är procent. Figur 23. Andel patienter med genomförd GAF-skattning. 8 6 4 2 62 29 7 62 6 2 56 56 56 54 2 22 57 58 23 GAF: Global Assessment of Functioning Scale, som är en global funktionsskattningsskala i två delar där man gör en bedömning av symtom- och allmän funktionsnivå. GAF-skattning Den diagnostiska taxonomin DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, version IV) belyser psykisk problematik utifrån fem dimensioner, så kallade axlar. Den femte axeln avser att ge ett numeriskt värde på den psykosociala funktionsförmågan, ett GAFvärde (Global Assessment of Functioning). Andelen patienter som skattats enligt GAF låg under 23 på 57 procent respektive 58 procent för män respektive kvinnor. Under de senaste fem åren förefaller nivån ha varit förhållandevis stabil runt cirka 6 procent.

2 Årsrapport 23 Årsrapport 23 2 GAF-värde Tabell 4. Fördelning av skattade GAF-värden (andel patienter anges inom parentes). 2 2 3 3 4 4 5 5 6 6 7 7 8 8 9 9 År () () () () () () () () () () 29 2 2 22 23 5 (,9) 9 (3,5) 76 (3,9) 9 (34,9) 2 (22,) 88 (6,) 34 (6,2) (2,) 2 (,4) (,) 547 (,) 4 (4,) 6 (6,2) 3 (3,3) 27 (27,3) 4 (4,) 6 (6,) 2 (2,) (,) (,) 99 5 (,8) 23 (3,6) 92 (4,2) 22 (34,2) 48 (22,9) 2 (,8) 4 (6,2) 3 (2,) 2 (,3) (,) 646 9 (,4) 26 (3,9) 8 (2,3) 23 (3,8) 68 (25,5) 3 (7,) 45 (6,8) 4 (2,) (,2) (,) 66 (,) (8,) 2 (7,) 48 (39,) 2 (6,3) 7 (3,8) 7 (5,7) (,) (,) (,) 23 9 (,) 36 (4,6) 2 (3,) 25 (32,) 88 (24,) 3 (6,6) 52 (6,6) 4 (,8) (,) (,) 783 4 (,7) 27 (4,5) 69 (,4) 24 (33,7) 3 (25,2) 94 (,5) 4 (6,8) 3 (2,) (,2) (,) 66 3 (2,5) 6 (4,9) 2 (6,4) 44 (36,) 32 (26,2) 9 (7,4) 7 (5,7) (,8) (,) (,) 22 7 (,) 33 (4,5) 89 (2,2) 248 (34,) 85 (25,4) 3 (4,) 48 (6,6) 4 (,9) (,) (,) 728 7 (,) 26 (4,) 73 (,) 222 (33,8) 6 (24,5) 2 (7,) 42 (6,4) 2 (,8) 2 (,3) (,) 657 2 (,6) 6 (4,9) 3 (,6) 39 (3,7) 33 (26,8) 7 (3,8) (8,9) 2 (,6) (,) (,) 23 9 (,2) 32 (4,) 86 (,) 26 (33,5) 94 (24,9) 29 (6,5) 53 (6,8) 4 (,8) 2 (,3) (,) 78 (,2) 8 (2,9) 69 (,) 95 (3,4) 92 (3,9) 9 (4,7) 43 (6,9) 8 (,3) 4 (,6) (,) 62 (,) 8 (6,2) 8 (4,) 43 (33,3) 35 (27,) (,6) 8 (6,2) (,8) (,8) (,) 29 (,) 26 (3,5) 87 (,6) 238 (3,7) 227 (3,3) 6 (4,) 5 (6,8) 9 (,2) 5 (,7) (,) 75 antal Klinisk skattning av symtombilden Patienternas symtombild och svårighetsgraden av denna skattas av behandlande personal för registret. Symtombilden skattas efter klinisk bedömning på en sjugradig skala, från inga symtom till mycket svåra symtom. I Figur 25 visas andelen patienter som skattats i respektive skalsteg, uppdelat på män, kvinnor och totalt. Igen förefaller kvinnor bedömas ha stora svårigheter i större utsträckning än män. Figur 25. Andel patienter med symtombild av olika svårighetsgrader. 8 6 4 2 3 3 8 28 32 8 7 3 2 32 28 6 5 4 3 3 9 29 3 8 7 I Tabell återfinns antal och andel patienter som skattats i respektive skalsteg för svårighetsgrad av symtom fördelat på män, kvinnor och totalt. Här återfinns data för de senaste fem åren. Sammantaget förefaller skillnaderna vara små mellan åren. Andelen som bedöms ha måttliga till påtagliga symtom uppgår till cirka 6 procent, vilket verkar motsvara föregående års siffror. Cirka 3 procent av patienterna har skattats i intervallet 3 4 och cirka 3 procent i intervallet 4 5. 3 4 motsvarar uttalade funktionssvårigheter eller viss störning av realitetsprövning/kommunikationsförmåga, 4 5 motsvarar allvarliga funktionssvårigheter eller symtom. Tabell 4 visar antal och andel patienter, fördelat på män, kvinnor och totalt, som skattats i respektive intervall under de fem senaste åren. Förändringarna över åren verkar små och det är svårt att uttala sig om någon tydlig trend i GAF-skattningarna. Möjligen kan det finnas en trend mot något högre värden, att fler patienter skattas över 4 under 23. I Figur 24 visas grafiskt fördelningen mellan olika intervall för män respektive kvinnor. förefaller få värden under 4 i något större utsträckning än män. Detta skulle kunna peka på att kvinnor som dömts till rättspsykiatrisk vård i större utsträckning har uttalade funktionsnedsättningar eller störning i realitetsprövning/ kommunikation än män. Alternativt skulle det kunna vara ett uttryck för hur kvinnor uppfattas av den rättspsykiatriska vården. Figur 24. Fördelning av GAF-värde för uppföljningar. 8 6 4 2 7 6 7 2 4 3 3 3 2 27 33 4 6 2 3 3 4 3 32 2 4 4 5 Inga Påtagliga Mycket milda Svåra Milda Mycket svåra Måttliga Tabell. Fördelning av skattad svårighetsgrad av symtom (andel patienter anges inom parentes). Inga Mycket milda Milda Måttliga Påtagliga Svåra Mycket svåra År () () () () () () () 29 2 2 22 23 28 (3,2) 5 (5,6) 2 (7,) 26 (29,4) 275 (3,) 95 (,7) 27 (3,) 888 4 (2,9) 9 (6,4) 2 (4,3) 4 (29,3) 4 (29,3) 8 (2,9) 7 (5,) 4 32 (3,) 59 (5,7) 72 (6,7) 32 (29,4) 36 (3,7) 3 (,) 34 (3,3) 28 45 (4,2) 75 (7,) 84 (7,3) 345 (32,4) 286 (26,9) (9,4) 3 (2,8) 65 4 (2,) 2 (5,9) 26 (2,8) 52 (25,6) 58 (28,6) 32 (,8) 9 (9,4) 23 49 (3,9) 87 (6,9) 2 (6,6) 397 (3,3) 344 (27,) 32 (,4) 49 (3,9) 268 32 (2,9) 83 (7,6) 83 (6,8) 347 (3,9) 39 (28,4) (,) 23 (2,) 87 2 (,9) 2 (5,5) 28 (2,7) 59 (26,8) 76 (34,5) 27 (2,3) 6 (7,3) 22 34 (2,6) 95 (7,3) 2 (6,) 46 (3,) 385 (29,5) 37 (,5) 39 (3,) 37 38 (3,3) 86 (7,4) 222 (9,2) 33 (28,6) 352 (3,4) 95 (8,2) 35 (3,) 9 6 (2,7) (4,9) 4 (7,8) 75 (33,3) 58 (25,8) 27 (2,) 8 (3,6) 225 44 (3,2) 97 (7,) 262 (8,9) 46 (29,3) 4 (29,6) 22 (8,8) 43 (3,) 384 35 (3,2) 78 (7,) 22 (8,4) 349 (3,8) 39 (28,2) 92 (8,4) 32 (2,9) 97 9 (4,) 2 (5,4) 36 (6,) 63 (28,) 72 (32,) 26 (,6) 6 (2,7) 224 44 (3,3) 9 (6,8) 238 (8,) 42 (3,2) 38 (28,8) 8 (8,9) 38 (2,9) 32 antal 5 6 6 7 7 8 8 9 9

22 Årsrapport 23 Årsrapport 23 23 BMI Figur 26a. Andel patienter med BMI 3 i slutenvård. 7 6 5, 5, 5 43,4 43,6 42,3 4 38,8 39,9 4,6 42,5 42,5 3 2 29 2 2 22 23 Figur 26b. Andel patienter med BMI 3 i öppenvård. 7 6 5, 5, 5, 54,3 5 4, 4 38,5 39, 36,5 3 33,6 34, 2 29 2 2 22 23 Tabell 6. patienter i respektive BMI-kategori enligt WHO:s definition, slutenvård (andel patienter anges inom parentes). 8,5 Undervikt 8,5 24,9 Normalvikt 25 29,9 Övervikt 3 34,9 Fetma 35 39,9 Svår fetma 4 Mycket svår fetma År () () () () () () 29 2 2 (,4) 9 (25,2) 68 (35,6) 3 (23,9) 46 (9,7) 24 (5,) 472 (,) 26 (34,2) 7 (22,4) (3,2) (9,7) 8 (,5) 76 2 (,4) 45 (26,5) 85 (33,8) 23 (22,4) 6 (,) 32 (5,8) 548 2 (,4) 3 (24,4) 9 (35,4) 38 (25,7) 52 (9,7) 24 (4,5) 537 2 (2,) 25 (26,6) 26 (27,7) 3 (3,8) 8 (9,) (,6) 94 4 (,6) 6 (24,7) 26 (34,2) (23,9) 7 (,) 34 (5,4) 63 2 (,4) 9 (23,6) 74 (34,5) 26 (25,) 55 (,9) 29 (5,7) 55 antal För såväl kvinnor som män i slutenvård ligger BMI fortfarande högt. Jämfört med föregående år är förändringen obetydlig. För män i öppenvård har BMI sjunkit, medan den för kvinnor visar en ökande trend. 2 22 4 (3,6) 33 (29,7) 27 (24,3) 2 (8,9) 8 (6,2) 8 (7,2) 6 (,) 2 (24,7) 2 (32,6) 47 (23,9) 73 (,9) 37 (6,) 66 3 (,6) 23 (24,5) 63 (32,4) 45 (28,8) 45 (8,9) 24 (4,8) 53 4 (3,8) 23 (22,) 24 (23,) 28 (26,9) 3 (2,5) 2 (,5) 4 7 (,2) 46 (24,) 87 (3,8) 73 (28,5) 58 (9,6) 36 (5,9) 67 Figur 27a. Andel patienter i respektive BMI-kategori enligt WHO:s definition, slutenvård. 8 6 5 4 24 6 24 6 4 24 Figur 27b. Andel patienter i respektive BMI-kategori enligt WHO:s definition, öppenvård. 8 6 5 7 25 4 29 6 8 23 3 (,6) 2 (24,) 3 (32,8) 2 (24,) 63 (3,5) 23 (4,9) 446 5 (5,6) 23 (25,6) 6 (7,8) 22 (24,4) 4 (,6) (,) 9 8 (,4) 35 (24,3) 69 (3,4) 34 (24,) 77 (3,8) 33 (5,9) 556 25 Tabell 7. patienter i respektive BMI kategori enligt WHO:s definition, öppenvård (andel patienter anges inom parentes). 4 2 33 24 8 26 6 3 24 4 2 42 2 3 3 2 4 9 8,5 Undervikt 8,5 24,9 Normalvikt 25 29,9 Övervikt 3 34,9 Fetma 35 39,9 Svår fetma 4 Mycket svår fetma År () () () () () () 29 (,8) 3 (26,) 47 (39,5) 3 (25,2) 8 (6,7) 2 (,7) 9 (,) 2 (6,7) 4 (33,3) 4 (33,3) (,) 2 (6,7) 2 8,5 Undervikt 8,5 24,9 Normalvikt 25 29,9 Övervikt 8,5 Undervikt 8,5 24,9 Normalvikt 25 29,9 Övervikt (,8) 33 (25,2) 5 (38,9) 34 (26,) 8 (6,) 4 (3,) 3 3 34,9 Fetma 35 39,9 Svår fetma 4 Mycket svår fetma 3 34,9 Fetma 35 39,9 Svår fetma 4 Mycket svår fetma 2 (,8) 63 (25,8) 85 (34,8) 55 (22,5) 25 (,2) 4 (5,7) 244 2 (2,6) 9 (23,) 3 (33,3) 9 (23,) 6 (,4) (2,6) 39 3 (,) 72 (25,4) 98 (34,6) 64 (22,6) 3 (,) (5,3) 283 (,4) 6 (24,9) 98 (4,7) 56 (23,2) 7 (7,) 9 (3,7) 24 2 (,) 5 (4,7) 2 (35,3) 7 (2,6) 7 (2,6) 3 (8,8) 34 (,4) 65 (23,6) (4,) 63 (22,9) 24 (8,7) 2 (4,4) 275 2 (,8) 6 (24,8) 87 (35,4) 58 (23,6) 25 (,2) 3 (5,3) 246 22 (3,3) 9 (3,) 5 (6,7) 7 (23,3) 3 (,) 5 (6,7) 3 3 (,) 7 (25,4) 92 (33,3) 65 (23,6) 28 (,) 8 (6,5) 276 3 (,4) 44 (2,) 92 (42,) 54 (24,7) (6,8) (5,) 29 23 (2,9) 4 (,4) (3,4) (28,6) 5 (4,3) 4 (,4) 35 4 (,6) 48 (8,9) 3 (4,6) 64 (25,2) 2 (7,9) (5,9) 254

24 Årsrapport 23 Årsrapport 23 25 Återfall i brottslig gärning Figur 28. Andel patienter som återfallit i brottslig gärning i öppen- och slutenvård. 25 2 5 9, 2,2 29 3,8 5, 4,5 2 7,7 4, 3,7 6,3 2 6,5 3,8 4,5 22,9, 23 3,5 Återfall i brott För andra gången kan RättspsyK i år genom samarbete med Brottsförebyggande rådet, BRÅ, redovisa återfall i brott under ett år efter det att vården upphört. Data avser patienter där vården avskrevs under 2, 2 personer och 2, 8 personer och som var registrerade i RättspsyK. År 2 återföll 9 personer och 2 personer, vilket motsvarar 9 respektive 4 procent. Motsvarande andel återfall i brott ett år efter påföljderna fängelse är 49 procent och sluten ungdomsvård 58 procent. Process Huvuddiagnos Figur 29. Huvuddiagnoser för män. Pyromani Organiska psykosyndrom Mental retardation Substansutlöst störning Personlighetsstörningar 9 34 35 48,8,5 3, 3,4 4,5 n=97 Schizofreni med dess olika varianter dominerar bland både män och kvinnor. En majoritet av patienterna uppvisar en psykisk störning med psykotisk valör (inklusive affektiva störningar). Graferna antyder att det föreligger vissa könsskillnader. Andelen personlighetsstörningar är, åtminstone som huvuddiagnos, högre hos kvinnor än hos män medan schizofrenidiagnos är vanligare hos män. i slutenvård i slutenvård I grafen redovisas inte kvinnor i öppenvård då antalet som återfallit i brottslig gärning understiger tio. i öppenvård I grafen redovisas inte kvinnor i öppenvård då antalet som återfallit i brottslig gärning understiger tio. Återfall i brottsling gärning under vårdtiden för män har i slutenvård ökat, medan det för kvinnorna visar på en sänkning. I öppenvård är andelen återfall för män något mindre än föregående år. Då de registrerande enheterna inte har tillgång till belastningsregistret illustrerar figuren och tabellen de återfall i brottslig gärning som dessa fått kännedom om, det vill säga de fall där patienten själv meddelat att en ny brottslig gärning begåtts, om kliniken fått kunskap om återfallet på annan väg eller själv polisanmält nytt begånget brott. Alternativt att det funnits grund för polisanmälan och notering om detta gjorts i patientens journal. Möjliga felkällor är att det kan förekomma fler återfall i brottslig gärning än vården känner till. Vidare kan det mellan olika vårdinrättningar finnas olika tolerans för vad som accepteras under vårdtiden, exempelvis var gränsen för olaga hot dras. Vanföreställningssyndrom Affektiva syndrom Övriga psykoser 2 Neuropsykiatriska syndrom Schizofreni 5 Övrigt Affektiva syndrom 53 63 28 76 4,8 5,9 5,8 Övriga psykoser 2 Personlighetsstörningar 32 Neuropsykiatriska syndrom 33 Schizofreni 74 Pyromani, Organiska psykosyndrom 6 2,2 Vanföreställningssyndrom 7 2,7 Substansutlöst störning 8 4,9 Mental retardation 4,9,7 2,5 47, 2 3 4 5 Figur 3. Huvuddiagnoser för kvinnor. 7,6 8, 4,7,6 33,5 n=224 Övrigt 8 5,8 2 3 4 5 Andelen patienter som har mental retardation som huvuddiagnos, vilket i kombination med psykiatriska tilläggssymtom ibland kan utgöra en allvarlig psykisk störning, omfattar mindre än 4 procent, men är likväl en patientgrupp som medför många svårigheter att hantera i en rättspsykiatrisk vårdmiljö. Likaså kan neuropsykiatriska störningar utgöra utmaningar som inte liknar majoritetsgruppen med psykossyndrom. Denna grupp utgör nu cirka 3 procent. Missbruksbehandling Figur 3. Andel patienter med missbruksdiagnos som under sin vårdtid erhållit missbruksbehandling. 8 6 4 2 68,5 64,6 29 63,3 6,8 2 67,3 57,5 2 73,7 66,3 22 76,5 23 67,5 De rättspsykiatriska patienterna uppvisar en djupgående psykiatrisk problematik vilket framgår av de huvuddiagnoser som redovisas. Huvuddiagnosen motsvarar den som patienten skrivits in under och som ger störst funktionsnedsättning. Därutöver kan en patient ha flertalet andra diagnoser, så som missbruksdiagnoser eller kombinationer av ovanstående svårigheter. Andelen patienter med missbruksdiagnos som erhållit missbruksbehandling av något slag var under 23 drygt 7 procent. Denna siffra har ökat något under de senaste åren för hela gruppen, men kvinnor verkar av någon anledning erhålla missbruksbehandling i mindre utsträckning än män (Figur 3).

26 Årsrapport 23 Årsrapport 23 27 Figur 32a. Erhållen missbruksbehandling bland patienter med missbruksdiagnos män. 8 6 4 2 8 6 4 2 65, 55,5 59,3 4,6 4,6 42,5 35,5 3,3 36, 27,8 9,2 9, 29, 2, 6,6 6,5 7,7 2,4 9,7 3,8 29 2 2 22 23 Farmakologisk Psykoterapi Psykoeduktiva Annan Figur 32b. Erhållen missbruksbehandling bland patienter med missbruksdiagnos kvinnor. 7,3 43,2 45,5 58,2 29,7 29, 27,9 28,4 27, 27,3 27,9 7,9 6,4 4,9 29 2 Farmakologisk Psykoeduktiva 54, 2 Psykoterapi Annan 22 22, 6,9 9, 23 Figur 32a och 32b visar fördelningen mellan olika behandlingsalternativ, fördelat på män och kvinnor. I Tabell 8 framgår även siffror för kvinnor och män tillsammans. Av de specificerade behandlingsalternativen är farmakologisk behandling det vanligaste, följt av psykoedukativa metoder och psykoterapi. Annan behandling erbjuds patienter i större utsträckning än vad de psykosociala behandlingsalternativen gör. Det är dock oklart vad denna kategori innefattar. Sedan registrets start förefaller de specificerade behandlingsalternativen ha erbjudits i mindre utsträckning för varje år och annan behandling i större. 47,8 37,7 Varför denna utveckling ser ut som den gör är oklart. Vid närmare granskning av kategorin Annan behandling syns att såväl psykopedagogiska insatser och psykologisk behandling registrerats under Annan behandling, varför det kan konstateras att det till viss del rör sig om registreringsfel. Det är dock oklart om detta gjorts i större utsträckning än under tidigare år. En tänkbar förklaring är att det rör sig om en faktisk förändring i vilken behandling som erbjuds. Exempelvis kan en ökning av nykterhetskontroller och extern struktur utgöra en betydande del av ökningen i kategorin Annan behandling. Om detta i sin tur också betyder att psykopedagogiska, psykologiska och farmakologiska behandlingar minskat i frekvens så är det något som bör följas upp i kommande rapporter och beröras i verksamhetsledning. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer (27, 22 2 ), liksom av de rapporter som Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU, 2) 3, 4 sammanställer, framkommer vilka farmakologiska och psykosociala behandlingsinsatser som har bäst stöd vid missbruk- och beroendeproblematik och följaktligen rekommenderas som insatser inom vård. Rekommendationerna inkluderar: farmakologisk behandling så som disulfiram (Antabus ) och acamprosat (Campral ) psykologisk behandling så som psykodynamisk behandling, KBT och ACT psykopedagogiska insatser så som MET, MI och tolvstegsbehandling annan behandling, exempelvis urinprov och strukturerade kartläggningar så som ASI eller AUDIT/DUDIT Vid samtidig psykisk ohälsa rekommenderas att insatser inriktade på missbruket eller beroendet bör utformas i samordning med behandling för den psykiska störningen. Personer med samtidig psykisk sjukdom eller störning och missbruk eller beroendesjukdom utgör en heterogen grupp. Denna heterogenitet gör att behandlingsinsatserna måste kunna möta patienternas olika förutsättningar och problembilder. Tabell 8. missbruksbehandlingar bland patienter med missbruksdiagnos (andel anges inom parentes). Farmakologisk Psykoterapi Psykoeduktiva Annan unika patienter* År () () () () () 29 2 2 22 23 93 (65,) 9 (3,3) 76 (59,3) 49 (6,5) 297 (64,6) 26 (7,3) (29,7) 6 (43,2) (27,) 37 (68,5) 29 (65,6) (3,2) 92 (57,5) 59 (7,7) 334 (65,) 223 (55,5) 7 (7,7) 7 (42,5) 77 (9,2) 42 (63,3) 32 (58,2) 6 (29,) 25 (45,5) (27,3) 55 (6,8) 255 (55,8) 87 (9,) 96 (42,9) 92 (2,) 457 (63,) 77 (4,6) 54 (2,4) 7 (36,) 83 (9,) 436 (67,3) 33 (54,) (6,4) 7 (27,9) 7 (27,9) 6 (57,5) 2 (42,3) 64 (2,9) 74 (35,) (2,) 497 (65,9) 2 (4,6) 49 (9,7) 4 (27,8) (2,) 57 (73,7) 32 (47,8) 2 (7,9) 9 (28,4) (4,9) 67 (66,3) 243 (42,3) 6 (,6) 6 (27,9) 7 (2,4) 574 (72,8) 88 (35,5) 2 (3,8) 88 (6,6) 4 (29,) 53 (76,5) 29 (37,7) 7 (9,) 3 (6,9) 7 (22,) 77 (67,5) 27 (35,7) 27 (4,4) (6,6) 7 (28,2) 67 (75,2) * Patienten har fått en eller flera behandlingsalternativ. Socialstyrelsen. (27). Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård. Stockholm: Socialstyrelsen. 2 Socialstyrelsen (22). Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård 24 Preliminär version. Stockholm: Socialstyrelsen. 3 Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2). Behandling av alkohol- och narkotiskproblem: En evidensbaserad kunskapssammanställning Vol.. (SBU-rapport, 6:I). Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering. 4 Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2). Behandling av alkohol- och narkotiskproblem: En evidensbaserad kunskapssammanställning Vol. 2. (SBU-rapport, 6:II). Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering.

28 Årsrapport 23 Årsrapport 23 29 Genomförd riskanalys Farmakologisk behandling Tabell 9. riskbedömningar (andel anges inom parentes). HCR 2 SARA SVR 2 PCL Klinisk bedömning Annan År () () () () () () 29 unika patienter* 353 (52,) 5 (,7) 4 (,6) 24 (8,3) 55 (74,6) 44 (6,5) 677 59 (55,7) (,9) (,) 2 (8,9) 75 (7,8) 7 (6,6) 6 42 (52,6) 6 (,8) 4 (,5) 44 (8,4) 58 (74,) 5 (6,5) 783 474 (55,4) 6 (,7) 9 (,) 4 (8,) 583 (68,2) 2 (4,2) 855 Tabell 2. patienter som förskrivits läkemedel (andel anges inom parentes). 2 22 23 () () () () () () () () () Anti-depressiva 4 (32) 9 (43,4) 52 (33,9) 386 (26,7) 2 (4,) 498 (28,9) 43 (32,6) 2 (4,2) 543 (34,) ADHD 9 (9,3) 2 (8,4) 4 (9,) 7 (7,4) 7 (6,) 24 (7,2) 3 (9,9) 4 (5,) 45 (9,) Antikolinergika vid antipsykotikabiverkningar 468 (36,5) 77 (3,7) 545 (35,5) 434 (3,) 68 (24,3) 52 (29,) 434 (32,8) 79 (29,) 53 (32,2) 2 2 22 23 88 (54,3) 2 (,2) (,) 36 (22,2) 4 (7,4) 25 (,4) 62 562 (55,3) 8 (,8) 9 (,9) 9 (8,7) 697 (68,5) 46 (4,4) 7 432 (49,5) 2 (,2) (,3) (3,2) 66 (7,6) 4 (7,6) 873 9 (54,2) (,) (,) 22 (3,3) 9 (65,7) 26 (,7) 66 522 (5,2) 2 (,2) (,) 37 (3,2) 725 (69,8) 8 (7,3) 39 354 (35,) 3 (,3) 4 (,4) 8 (,7) 72 (69,6) 285 (28,2) 9 73 (35,6) (,5) (,) 9 (9,3) 39 (67,8) 49 (23,9) 25 427 (35,2) 4 (,3) 4 (,2) 37 (,3) 84 (69,3) 334 (27,5) 24 34 (3,2) 2 (,2) (,) 83 (8,3) 757 (75,2) 255 (25,3) 6 82 (38,) 2 (,9) (,) 9 (8,8) (69,8) 5 (23,3) 2 Lugnande och sömnmediciner med beroendepotential Lugnande och sömnmediciner utan känd beroendepotential 32 (25,) 8 (32,3) 42 (26,2) 279 (9,3) 85 (3,4) 364 (2,) 272 (2,6) 82 (3,) 354 (22,2) 455 (35,5) 6 (42,2) 56 (36,6) 388 (26,8) 9 (32,) 478 (27,7) 422 (3,9) 98 (36,) 52 (32,6) Beroendesjukdomar 8 (8,4) 8 (7,2) 26 (8,2) 25 (8,6) 6 (5,7) 4 (8,2) 27 (9,6) 9 (7,) 46 (9,2) Första generationens antipsykotika, depotsprutor Första generationens antipsykotika, per-oralt Stämningsstabiliserare antiepileptika 428 (33,4) 73 (29,) 5 (32,7) 427 (29,5) 79 (28,2) 56 (29,3) 38 (28,8) 64 (23,5) 445 (27,9) 237 (8,5) 56 (22,3) 293 (9,) 236 (6,3) 73 (26,) 39 (7,9) 28 (,7) 59 (2,7) 267 (6,8) 23 (,8) 62 (24,7) 265 (7,3) 2 (3,9) 62 (22,) 263 (,2) 95 (4,8) 73 (26,8) 268 (6,8) Stämningsstabiliserare (litium) 7 (5,5) 2 (8,4) 9 (5,9) 57 (3,9) 3 (,) 88 (5,) 82 (6,2) 24 (8,8) 6 (6,6) 386 (3,6) 4 (,3) (,9) 2 (8,4) 97 (74,3) 35 (25,) 22 * Patienten har blivit bedömd med en eller flera metoder. Andra generationens antipsykotika, depotsprutor Andra generationens antipsykotika, per-oralt 24 (9,7) 27 (,8) (9,8) 3 (9,) 29 (,4) 6 (9,3) 43 (,8) 27 (9,9) 7 (,7) 599 (46,7) 25 (49,8) 724 (47,2) 588 (4,7) 2 (43,2) 79 (4,) 644 (48,7) 34 (49,3) 778 (48,8) Här följer en beskrivning av instrumenten PCL (Psychopathy Checklist) togs initialt fram som ett diagnostiskt hjälpmedel men har även visat sig fungera bra för att predicera våldshandlingar hos individer med psykopati. HCR-2 (Historical Clinical and Risk management) används för bedömning av risk för framtida våld hos personer som lider av psykiska störningar och/ eller sjukdomar. Instrumentet kan användas för såväl riskbedömning som riskhantering men är inriktat på prevention. SARA (Spousal Assault Risk Assessment) är en klinisk checklista över riskfaktorer för partnervåld. Instrumentet utgör en strukturerad hjälp i bedömningen av risk för återfall i partnervåld. SVR-2 (Sexual Violence Risk) är en bedömningsmetod eller ett bedömningsförfarande, snarare än ett test eller en skala. Metoden är lämplig i fall där en individ har begått eller påstås ha begått en sexuell våldshandling. (25 ; Boer, Hart, Kropp, och Webster, 997 Boer, D. P., Hart, S. D., Kropp, P. R., & Webster, C. D. (997). Manual for the Sexual Violence Risk 2. Professional guidelines for assessing risk of sexual violence. Vancouver, Canada: The British Columbia Institute on Family Violence.) Av Tabell 9 framgår att risk- och farlighetsanalyser har genomförts på drygt 2 av registrets patienter, vilket motsvarar ungefär 9 procent av patienterna som följts upp i registret. Klinisk riskbedömning, som i registret inte specificerats närmare, används i störst utsträckning. Av de specificerade, strukturerade riskbedömningsinstrumenten var HCR-2 (Historical Clinical and Risk management) det vanligast förekommande. Liksom i förra årets register förefaller dock HCR-2 och PCL (Psychopathy Checklist) användas i något mindre utsträckning än åren innan 22, medan kategorin Annan förefaller öka. Möjligen är detta ett resultat av en ökad användning av lokalt utvecklade instrument eller sådana instrument som inte är valbara alternativ i nuvarande formulär. Bedömningsinstrumentet VRAG är borttaget som alternativ då det inte använts under registrets existens. Samtliga instrument som beskrivs här bredvid har bidragit till att ge risk- och farlighetsbedömningar en bättre vetenskaplig grund och en mer strukturerad tillämpning, än vad som tidigare har varit fallet. Somatiska sjukdomar 723 (56,4) 85 (73,7) 98 (59,2) 68 (47) 74 (62,) 854 (49,5) 695 (52,6) 77 (65,) 872 (54,7) Över 89 procent av patienterna tar läkemedel, 86,9 procent någon form av psykofarmaka. Könsskillnaderna är små med något högre läkemedelsanvändning bland de kvinnliga patienterna. Mer än hälften av patienterna (54,7 procent) tar någon form av läkemedel för somatiska symtom. Här ligger kvinnorna klart högre med drygt 65 procent. Vad gäller användningen av olika psykofarmaka kan generellt sägas att utvecklingen sedan 2 varit obetydlig. Det är svårt att se några klara trender och introduktionen av nya preparat har inte avsatt sig i några påtagliga förändringar. Cirka en tredjedel av patienterna behandlas med antidepressiva läkemedel, en andel som varit i stort sett oförändrad. na ligger knappt procent högre än männen. En patient kan vara förskriven flera läkemedel inom en eller flera läkemedelsgrupper. Medicinering vid ADHD vilket framför allt avser centralstimulantia ligger kvar på drygt 9 procent vilket nog fortfarande får betraktas som lågt beaktande patientgruppen. Vad gäller antipsykotika kan konstateras att förändringarna är små och att första generationens depotpreparat endast har minskat marginellt och att de nyare depotpreparaten ligger relativt konstant trots introduktionen av nya preparat med gynnsammare biverkningsprofil. Förskrivningen av beroendeframkallande anxiolytika har planat ut. De icke beroendeframkallande läkemedlen förskrivs i något högre utsträckning jämfört med 22. Det finns ingen tydlig trend över de senaste tre åren att icke beroendeframkallande läkemedel ersätter beroendeframkallande läkemedel. Vad gäller farmakologisk behandling av beroendetillstånd är emellertid andelen fortfarande låg, ca procent.

3 Årsrapport 23 Årsrapport 23 3 Patientenkät Förra året såg det ut som att andelen patienter som haft möjlighet att besvara någon form av enkät riktad till patienter fortsatte att sjunka för tredje året i rad. På tre år hade andelen minskat med en fjärdedel och 2 hade hälften av patienterna möjlighet att besvara en patientenkät. 23 ser denna negativa trend ut att ha brutits, utan att andelen är lika stor som för fyra år sedan. Figur 33. Andel patienter som haft möjlighet att besvara patientenkät. Tabell 2. patienter som haft möjlighet att besvara patientenkät (andel patienter anges inom parentes). 29 2 2 22 23 Ja () Ja () Ja () Ja () Ja () 52 (72,9) 689 574 (63,) 9 56 (54,4) 93 474 (47,2) 5 56 (56,5) 99 74 (69,8) 6 (66,9) 66 7 (62,9) 86 95 (5,) 9 9 (6,) 95 8 6 4 2 72,9 69,8 29 66,9 63, 2 62,9 54,4 2 5, 47,2 22 6, 56,5 23 Tabell 22. Omfattning av tvångsåtgärder (andel patienter anges inom parentes). Tvångsåtgärderna är uppdelade på de fyra kategorier som åtgärderna registreras och rapporteras under. Fastspänning Avskiljande Medicinering * Inskränkande av elektronisk kommunikation unika patienter ** År () () () () () 29 2 2 22 23 64 (38,) 8 (65,) 48 (29,) 37 (23,) 7 (9,) 3 (43,3) 8 (62,) 2 (4,4) 4 (3,8) 3 (2,4) 77 (38,9) 26 (64,6) 6 (3,9) 4 (2,7) 2 (9,5) 54 (36) 2 (68,5) 48 (32,2) 29 (9,6) (4,) 25 (69,4) 2 (55,6) 2 (55,6) 9 (24,3) 37 (8,2) 79 (42,5) 22 (65,9) 68 (36,8) 38 (2,5) 87 (4,7) 6 (42,4) 84 (58,3) 47 (33,3) 43 (29,9) 46 (3,4) 2 (52,6) 7 (44,7) 4 (36,8) 7 (44,7) 38 (7,3) 8 (44,5) (55,5) 6 (34,) 6 (33) 84 (4,) 45 (34,4) 89 (65) 34 (26) 4 (3,3) 38 (,9) 23 (5,) 34 (73,9) (24,4) 6 (35,6) 46 (2,4) 68 (38,6) 23 (67,2) 45 (25,6) 56 (3,6) 84 (3,3) 45 (3,3) (68,2) 4 (28,) 47 (33,3) 5 (4,) 8 (5,4) 22 (62,9) 6 (47,) 8 (22,2) 37 (6,5) 63 (35,2) 27 (67,2) 57 (3,7) 55 (3,) 92 (4,5) Insikt i sin sjukdom och problematik Figur 34. Andel patienter som bedöms ha helt eller delvis insikt i sin sjukdom. 8 6 4 2 53,5 52,2 52,9, 2, 2,3 29 Ja män Delvis män 2 2 Ja kvinnor Delvis kvinnor 22 23 Patientens insikt i den egna sjukdomen och i övrig problematik bedöms av patientens vårdgivare utifrån klinisk bedömning alternativt med hjälp av strukturerade instrument. Figur 34 visar andelen patienter med partiell respektive full insikt i sin sjukdom och problematik, fördelat på kvinnor och män samt över de senaste fem åren. Att döma av denna grafiska representation förefaller könsskillnader och skillnader mellan åren vara obetydliga. Av de som ingår i 23 års register bedömdes cirka 5 procent ha viss insikt i sin sjukdom och problematik och cirka procent ha full insikt i sin sjukdom och problematik. 55, 5,9 54, 53,7 3, 56,8 2,5,5 57, 55,7 6, 6, 3,3 4,5 Tvångsåtgärder Figur 35. Andel patienter som en eller flera gånger under året varit föremål för tvångsåtgärder enligt LRV 8/LPT 9 2. 5 4 3 2 2,4 9, 29 8,2 7,3 4, 3,4 2 2 2,4,9 22 23 6,5 4, et patienter som varit föremål för tvångsåtgärder är relativt konstant, dock har antalet registrerade patienter ökat varför den procentuella andelen patienter som varit föremål för tvångsåtgärder sjunkit. Genomförd funktions- och/eller behovsskattning Över tid har det funnits en tendens till att en större andel av de kvinnliga patienterna blir bedömda utifrån sitt funktionstillstånd jämfört med de manliga patienterna, denna trend verkar bruten i och med 23. Fortfarande är dock 6 av patienter inte bedömda. * Medicinering utförd under fastspänning eller fasthållande. ** Patienten har varit föremål för en eller flera tvångsåtgärder. Andelen män som någon gång under sin vårdtid varit föremål för tvångsåtgärder har visat en nedåtgående trend under flera år, trenden bröts dock under 23. En femtedel färre kvinnor har varit föremål för tvångsåtgärder 23 jämfört med 22. Figur 36. Andel patienter med bedömt funktionstillstånd och bedömt behov av stöd i dagliga aktiviteter. Tabell 23. patienter med bedömt funktionstillstånd och bedömt behov av stöd i dagliga aktiviteter (andel patienter anges inom parentes). 29 2 2 22 23 Ja () Ja () Ja () Ja () Ja () 3 (38,3) 786 37 (35,2) 53 434 (39,9) 88 446 (35,5) 256 468 (39,2) 94 48 (4,7) 8 8 (42,) 9 96 (45,9) 29 98 (4,2) 238 (4,7) 242 6 5 4 3 2 4,7 38,3 29 45,9 42, 4,2 4,7 39,9 35,2 35,5 2 2 22 39,2 23

32 Årsrapport 23 Årsrapport 23 33 Brottsbearbetning Figur 37. Andel patienter med pågående eller genomförd brottsbearbetning. 8 6 4 2 Ja 2, 33, 47, Nej Ej tillämpligt* * Patienten är så gravt sjuk att han/hon inte är i stånd att genomgå eller tillgodogöra sig brottsbehandling. Andelen patienter som under sin vårdtid genomgått brottsbearbetning har konstant legat strax under 5 procent. Under 23 sjönk siffran till av 3 patienter. En orsak kan vara att antalet patienter som bedömts vara för sjuka för brottsbearbetning ökat påtagligt under 23. Ytterliggare en problematik ligger i att det inte finns någon enhetlig definition på innebörden av brottsbearbetning. Tabell 24. patienter med pågående eller genomförd brottsbearbetning (andel anges inom parentes). 9, 45, 36, 2, 47, 33, Ja Nej Ej tillämpligt * År () () () 29 2 2 22 36 (45,7) 293 (43,8) 7 (,5) 669 47 (45,2) 38 (36,5) 9 (8,3) 4 353 (45,7) 33 (42,8) 89 (,5) 773 333 (37,9) 429 (48,9) 6 (3,2) 878 75 (46,) 62 (38,) 26 (6,) 63 48 (39,2) 49 (47,2) 42 (3,6) 4 346 (4,2) 426 (49,5) 89 (,3) 86 7 (4,5) 83 (48,) 2 (,6) 73 46 (4,2) 59 (49,2) 9 (,5) 34 435 (46,9) 376 (4,6) 6 (2,5) 927 75 (4,2) 82 (45,) 25 (3,7) 82 5 (46,) 458 (4,3) 4 (2,7) 9 3 (32,6) 45 (47,3) 92 (2,) 954 Behandling utifrån riskfaktorer Behandling med psykoterapi utifrån bedömda riskfaktorer forsätter även 23 att visa en nedåtgående trend för både män och kvinnor, andelen behandlade har mer än halverats sedan 29. Psykoedukativa metoder som behandlingsform har en fortsatt nedåtgående trend för män, medan trenden för kvinnor är mer konstant. Behandling med läkemedel fortsätter att vara klart dominerande, drygt 9 av patienter behandlas med läkemedel. Figur 38a. Andel patienter som får behandling utifrån identifierade riskfaktorer. 8 6 4 2 8 6 4 2 9,9 92, 93, 35,5 33,7 29, 23,5 9,3 29 Farmakologisk Psykoedukativa 29 6,5 2 2 29,6 28,9 26,4 22,6 8,2 8,6 2,9 6, 2,5 2 Psykoterapi Annan 2 9, 9,6 22 22 23 Figur 38b. Andel patienter som får behandling utifrån identifierade riskfaktorer. 89, 9,7 9, 89,6 42,6 39,6 Farmakologisk Psykoedukativa 38,4 34,4 9,8 8,5 3,5 29,9 28,7 Psykoterapi Annan 36, 2,2 24, 92,2 6,7 23 35, 23,9 Tabell 25. behandlade patienter utifrån identifierat riskbeteende (andel patienter anges inom parentes). Farmakologisk Psykoterapi Psykoedukativa metoder Annan unika patienter* År () () () () () 29 2 2 22 23 597 (9,9) 9 (29,) 233 (35,5) 27 (9,3) 657 (95,4) 9 (89,) 4 (39,6) 43 (42,6) 2 (9,8) (95,3) 687 (9,6) 23 (3,5) 276 (36,4) 47 (9,4) 758 (95,3) 77 (92,) 97 (23,5) 282 (33,7) 38 (6,5) 837 (92) 37 (9,7) 58 (38,4) 52 (34,4) 28 (8,5) (9) 97 (9,8) 255 (25,8) 334 (33,8) 66 (6,8) 988 (9,8) 798 (93,) 79 (2,9) 254 (29,6) 94 (22,6) 858 (92,3) 2 (9,) 48 (28,7) 5 (3,5) 5 (29,9) 67 (89,8) 95 (92,7) 227 (22,) 35 (29,8) 244 (23,8) 25 (9,8) 827 (9,) 48 (6,) 265 (28,9) 67 (8,2) 98 (9,3) 64 (89,6) 44 (24,) 66 (36,) 37 (2,2) 83 (96,3) 99 (9,) 92 (7,4) 33 (3,) 24 (8,5) (92,) 87 (9,6) (2,5) 233 (26,4) 64 (8,6) 88 (88,9) 66 (92,2) 3 (6,7) 63 (35,) 43 (23,9) 8 (92,3) 973 (9,7) 4 (3,2) 296 (27,9) 27 (9,5) 6 (89,5) Figur 39a. Andel patienter som behandlas med psykoterapi. 5 4 3 2 39,6 38,4 29, 29 23,5 2 28,7 2,9 2 24, 6, 2,5 22 Figur 39b. Andel patienter som behandlas med psykoeduktiva metoder. 5 4 3 2 42,6 35,5 34,4 33,7 3,5 36, 29,6 28,9 23 26,4 6,7 35, * Patienten har fått ett eller flera behandlingsalternativ. Figur 39c. Andel patienter som behandlas på annat sätt. 5 4 3 2 9,8 9,3 29 8,5 6,5 2 29,9 22,6 2 2,2 22 23,9 8,2 8,6 23 23 66 (36,) 82 (44,8) 35 (9,) 83 377 (33,2) 533 (46,9) 227 (2,) 37 * Patienten är så gravt sjuk att han/hon inte är i stånd att genomgå eller tillgodogöra sig brottsbehandling. 29 2 2 22 23

34 Årsrapport 23 Årsrapport 23 35 Redovisning på enhetsnivå Tabell 26. Ålder och könsfördelning för uppföljda patienter på enhetsnivå. Ålder (medelvärde) Andel kvinnor () Andel slutenvård* () LRV-enheten Gävleborg 9 45,2 5,3 33,3 Malmfältens psykiatri < Mälarsjukhuset < 67 43, 7,9 46, Regionsjukhuset Karsudden 3 38, 8,3 87, 2 4,8 8,3 62,5 38 46,5 34,2 27,3 8 38,2 22,2 87,5 25 36,3 8, 4, 87 39,3 7,2 8, 66 4,,2 5, 82 4,6 9,5 64, 56 42, 6, 62, 29 38,2 7,2 92,3 42,4 26,7 33,3 29 42,6,3 63, 73 44,2,6 57, 3 42,7 25,8 5, 7 39,2, 5, 7 38,7 24,3 66,7 Rättspsykiatri Vård Stockholm 88 44,2,4 46,6 Rättspsykiatri Västmanland 57 39,4 2,3 5, 94 42,9 3,8 52,3 Umeå Rättspsykiatri < Östersund psykiatri < Riket 322 4,6 6,9 58,5 * Där uppgift kunnat hämtas i registret Figur 4. Andel patienter med förbättrad respektive försämrad symtombild mellan åren 22 och 23. 3 6 Rättspsykiatri Västmanland 4 Rättspsykiatri Vård Stockholm Regionsjukhuset Karsudden 3 47 23 26 3 3 Riket 936 LRV-enheten Gävleborg 4 2 7 49 2 59 59 7 6 4 2 2 4 6 Försämrad symtombild Förbättrad symtombild Symtombilden mäts på en sjugradig skala med stegen inga, mycket milda, milda, måttliga, påtagliga, svåra och mycket svåra. En skillnad på minst ett steg i skalan åt något håll redovisas i figuren som en förändring. Figur 4. Andel patienter med ökat respektive minskat BMI mellan åren 22 och 23. 7 Rättspsykiatri Vård Stockholm 65 48 2 Riket 588 Regionsjukhuset Karsudden 9 47 Figur 42. Andel patienter med ökade respektive minskade återfall i brottslig gärning mellan åren 22 och 23. 2 2 36 4 Regionsjukhuset Karsudden 87 Rättspsykiatri Vård Stockholm 72 39 LRV-enheten Gävleborg 2 24 46 Riket 76 Rättspsykiatri Västmanland 32 36 8 33 59 48 2 5 5 2 Ökat återfall Minskat återfall I figuren redovisas ett minskat antal återfall i brottslig gärning som en förbättring (grön stapel) och på motsvarande sätt ett ökat antal återfall som en försämring (röd stapel). Figur 43. Andel patienter med förbättrad respektive försämrad skuldsituation mellan åren 22 och 23. Regionsjukhuset Karsudden Rättspsykiatri Vård Stockholm Riket 9 72 36 35 43 2 22 Årets rapport redovisar per enhet andel patienter som förbättrats respektive försämrats mellan åren 22 och 23 för indikatorerna symtombild, BMI, återfall i brott och skuldsituation. Från och med i år skattas upplevd hälsa i två delar, fysisk hälsa och psykisk hälsa. Detta innebär att jämförelse med tidigare år inte är möjligt. I figurerna på nästa sida visas staplar för endast den andel patienter där en förändring skett mellan åren. Det innebär att det för varje enhet kan finnas en grupp patienter där ingen förändring skett. Viktigt att notera är att enheterna kan se olika ut, utifrån om enheterna bedriver både sluten- och öppenvård. I följande figurer redovisas resultat endast för enheter med minst patienter registrerade. LRV-enheten Gävleborg Rättspsykiatri Västmanland 3 3 3 2 26 8 28 2 8 6 4 2 2 4 6 8 Ökat BMI Minskat BMI I figuren redovisas varje förändring mellan mätningarna på minst en decimal. Som förbättring (grön stapel) redovisas ett minskat BMI vilket gäller för de flesta patienter och på motsvarande sätt som försämring ett ökat BMI (röd stapel). I det enskilda fallet kan dock ett ökat BMI vara en förbättring. 28 23 26 Rättspsykiatri Västmanland 22 2 4 2 2 4 6 8 Försämrad skuldsituation Förbättrad skuldsituation I figuren redovisas skillnaden i skuldsituation mellan åren.

36 Årsrapport 23 Årsrapport 23 37 Figur 44. Genomsnittligt BMI per enhet i slutenvården. Malmfältens psykiatri Mälarsjukhuset Östersund psykiatri Umeå Rättspsykiatri LRV-enheten Gävleborg Rättspsykiatri Vård Stockholm Rättspsykiatrin i Skåne Figur 45. Genomsnittligt BMI per enhet i öppenvården. Malmfältens psykiatri Mälarsjukhuset Regionsjukhuset Karsudden RPK Landstinget Kronoberg Umeå Rättspsykiatri Östersund psykiatri Rättspsykiatri Vård Stockholm Tabell 27. Genomsnittligt BMI per enhet i slutenvården. 2 2 22 23 Enhet BMI (kg/m 2 ) BMI (kg/m 2 ) BMI (kg/m 2 ) BMI (kg/m 2 ) LRV-enheten Gävleborg < 27,4 < < Malmfältens psykiatri < Mälarsjukhuset 34 3,8 24 29,7 < 28 29,2 Regionsjukhuset Karsudden 8 3 6 29,8 29,3 95 29,9 < 2 27,2 < 2 28,9 < < 7 27,3 3 26 2 26,4 4 27,2 2 3,4 < < 8 29,8 2 3, 39 3,8 38 3 22 33, 3 33,2 2 3, 8 3,2 46 29,9 4 3,2 3 29,9 3 3,2 28,2 2 3,2 2 29,9 24 29,5 37 29,8 38 29,2 35 29,2 4 28 < 2 32,2 2 32,5 33,3 7 33,5 89 27,9 8 28,8 74 29,2 75 29, 3,2 3 28,6 3 32,7 3 33,4 < < < < 37 28,3 38 27,4 43 28,8 42 28,3 Rättspsykiatri Vård Stockholm 68 27,4 65 26,8 83 27, 63 27,8 Rättspsykiatri Västmanland 29 3, 28 29,7 3,6 23 29,7 44 29,4 37 3,3 57 3 36 29,3 Umeå Rättspsykiatri < < < < Östersund psykiatri Riket 63 29,2 66 29,4 67 29,5 556 29,6 Riket Rättspsykiatri Västmanland Rättspsykiatrin i Skåne Regionsjukhuset Karsudden RPK Landstinget Kronoberg Riket 5 2 25 3 35 4 2 2 22 23 Rättspsykiatri Västmanland LRV-enheten Gävleborg 5 2 25 3 35 4 2 2 22 23

38 Årsrapport 23 Årsrapport 23 39 Tabell 28. Genomsnittligt BMI per enhet i öppenvården. 2 2 22 23 Enhet BMI (kg/m 2 ) BMI (kg/m 2 ) BMI (kg/m 2 ) BMI (kg/m 2 ) LRV-enheten Gävleborg 2 35 29,6 2 29,9 3,3 Malmfältens psykiatri < < Mälarsjukhuset < 9 29,7 25 29,5 < 27 29, Regionsjukhuset Karsudden < < < < < < 2 29,5 < < < 7 29,9 3 27,5 28,9 < < 9 28,9 25 28,7 6 3,5 < 33 < < < < 29,9 6 28,8 28,6 27 < < < < < < < < < < 54 28, 64 28,4 6 28,2 57 28,7 < < < 29,9 < < < < 26,4 4 28,6 2 29,4 25 Rättspsykiatri Vård Stockholm 86 28,9 48 28,6 53 27,8 22 27,8 Rättspsykiatri Västmanland < 8 32 7 3,8 < 3 28 24 27,3 25 29, Figur 46. Medelvärde av patienternas BMI vid uppföljning 22 respektive 23. Mälarsjukhuset Östersund psykiatri Umeå Rättspsykiatri Rättspsykiatri Vård Stockholm 44 Riket 93 LRV-enheten Gävleborg Regionsjukhuset Karsudden 9 Rättspsykiatri Västmanland år 23 6 6 68 59 44 2 24 7 44 32 55 27 34 25 5 2 25 3 35 4 22 23 kg/m 2 Umeå Rättspsykiatri < Östersund psykiatri Riket 283 29, 275 28,7 276 29 254 29,3