Slutrapport för inventering av föremål från de svenska skeppsvarven Uppdraget Styrgruppen för Nätverket Svenska Varv beslöt redan 2007.05.12 enligt protokoll Nr. 2 / 2007 att i nätverkets långsiktiga handlingsplan skall ingå att skapa en form av beståndsöversikt av varvsföremål i museisamlingar. Därtill beslöt styrgruppen 2007.10.29, protokoll Nr 3/2007 att SMM skall undersöka möjligheten att avsätta personal för uppgiften. I protokoll från Nätverket Svenska varv Nr 3/2008 av 2008.10.07 anges att arbetet har inletts med inventering av insamlade varvsföremål på museer samt att uppdraget utförs av intendent Manne Dunge. Vid styrelsemöte 2009.01.27, protokoll Nr 1/2009, behandlades frågeställningar som vad som saknas, finns dubbletter, vilka föremål finns och hur är fördelningen av föremål från olika verksamheter inom varvsindustrin. Eftersom material och föremål också finns hos fackföreningar, ideella och andra intressenter kan det vara befogat att utvidga inventeringen även till dessa. Samtidigt diskuterades planer om ett seminarium över varvsföremål i museers samlingar. Målgruppen skulle vara museipersonal men inriktningen skulle också vara till stöd för föreningar och ideellt verksamma med varvshistoria. Tid för seminariet skulle avgöras av hur tidskrävande inventeringen visade sig bli. Seminariet bedömdes tidigast kunna arrangeras under senhösten 2008. Museichef Hans-Lennart Ohlsson preciserade i augusti 2008 uppdraget: Avgränsningen är till de stora stålskeppsvarven under sent 1800-tal och framförallt 1900-talet tom. varvskrien på 1980-talet Identifiera samlingar av varvsföremål, dvs sådana föremål som på något sätt identifieras till varvsnäringen. Det kan vara verktyg, maskiner, tavlor, möbler, halvmodeller och annat. Kanske rent av hela fartygsmodeller som ju i och för sig även härrör till rederi- och sjöfartshistoria men som av ägarna klassas in som ett varvsföremål. Dessutom är det av vikt att identifiera behov i form av expertstöd, magasinsoch förvaringsbehov, vårdbehov och ekonomiska behov. I samråd med IT se om det finns någon nytta med att samlingar/utställningar presenteras som länkar eller annat sätt på SMM:s webbsidor. En förteckning/beståndsöversikt som läggs på nätverkets hemsida. Ett första resultat av inventeringen redovisades 2009.01.26 för Styrgruppen för Svenska varv samt presenterades vid varvsforum 2009. Genomförandet Redan från början togs beslutet att enda möjligheten att genomföra inventeringen var att utgå från de olika museernas egna katalogsystem. Att i stället utgå från själva 1
föremålen skulle i praktiken innebära en omregistrering av landets samtliga varvsföremål vilket tidsmässigt skulle vara omöjligt. Detta val har dock medfört att inventeringens resultat blivit helt beroende av hur väl de olika museernas registersystem fungerat. Vissa av museerna har haft väl fungerande manuella katalogsystem, andra har alla sina föremålsuppgifter överförda till en digital föremålskatalog. Men flera av de större museerna håller på att föra över uppgifter från manuella system till digitala system vilket gjort att man måste söka, leta och kombinera uppgifter från två olika ofullständiga system. Ett speciellt problem gäller för Sjöhistoriska museet som har haft en manuell registreringsblankett utan koppling till ett egentligt klassifikationssystem och där det varit svårt att föra på kompletterande uppgifter. Resultat har blivit att det varit mycket svårt att få fram vilka varvsföremål som museet äger. I stället har två provstudier gjorts om totalt ca. 8000 föremål. Dessa indikerar att Sjöhistoriska museet torde ha ca. 30 000 föremål insamlade från örlogsvarven varav ca. 35% eller 10 000 skulle kunna vara varvsföremål. En annan fråga är vad som är ett varvsföremål. I de flesta fallen har detta framgått av föremålens angivna proveniens alternativt givare. Men i några fall har det i museernas digitala registersystem varit svårt att finna uppgifter om proveniens vilket skapat vissa problem. Eftersom Styrgruppen som redovisats ovan har gett följande uppdrag: Eftersom material och föremål också finns hos fackföreningar, ideella och andra intressenter kan det vara befogat att utvidga inventeringen även till dessa så har varvsföremål hos varvshistoriska föreningar samt folkrörelsearkiv även inventerats. Däremot har föremål hos fackföreningar inte inventerats dels för att inventeringen då skulle bli allt för omfattande dels för att inventeringen främst måste gälla vilka föremål från varven som kan anses vara bevarade för framtiden. De föremål som finns hos fackföreningarna torde i princip fortfarande kunna vara i bruk. Ett stort problem har varit att välja ut vad som är varvsföremål på de militära varven. Ända fram till 1961 var t.ex. örlogsvarvet i Karlskrona en integrerad del av marinen och det har varit svårt att avgränsa varvsföremålen från andra föremål insamlade från marinens övriga verksamheter. I Marinmusei katalog kan proveniensen vara Marinen eller Varvet helt oberoende om var föremålet använts. På samma sätt är förhållandet för Sjöhistoriska museet där det vid sidan om begrepp som Örlogsvarvet i Stockholm också finns begrepp som Marinen, Museicentralen eller Modellkammaren i Stockholm använts. För att försöka särskilja örlogsvarvens varvsföremål, i betydelsen föremål som även i bred mening använts vid tillverkning eller reparation av fartyg har här inte tagit med föremål som tillhört marinens skolor, värnpliktig och militärt anställd personal liksom inte heller vapen, föremål från Kustartilleri eller olika förband. Inte heller har det tagits med föremål som har fartyg som angiven proveniens om det inte klart angetts att varvet varit en senare sekundär proveniens. Eftersom det 2004 gjorts en särskild varvsarkivsinventering har arkivmaterial i huvudsak inte tagits med. Det finns dock några undantag där museerna själva föremålsregistrerat ritningar som föremål. Ett annat undantag är inramade fotografier som tagits med eftersom de betraktats som föremål. 2
Inventeringsblanketten De på museerna påträffade varvsföremålen har registrerats i en speciell inventeringsblankett uppdelad på 11 huvudgrupper (Modeller, Konst, Verktyg och utrustning för kontors- och konstruktionsarbete, Verktyg för tillverkning, Personligt, Utrustning, Material, Utbildning, Fartygsutrustning, Alternativ produktion och Ritningar) med ett växlande antal undergrupper. Inventeringens största svårighet har varit att ur museernas registreringsuppgifter kunna klassa in varvsföremålen i inventeringsblanketten. I de flesta fall saknar museerna uppgifter om var och hur de olika föremålen använts. Speciellt för Verktyg för tillverkning har problem uppkommit eftersom de olika varven inte bara haft olika organisation utan ibland också terminologi. Därtill kan samma verktygstyp användas inom flera verkstäder. Detta gör att antalet angivna föremål i inventeringsrapporten måste tas med en viss försiktighet och inte övertolkas. Samlingarnas omfattning Totalt har påträffats 15 976 varvsföremål men här har då i samtliga fall medräknats undernummer eftersom de olika museerna registrerat föremål på så skilda sätt. Flest varvsföremål har som nämnts troligen Sjöhistoriska museet, som kanske har så många som 10 000 föremål även om de i inventeringen bara anges till lite drygt 2000. Andra stora varvssamlingar finns på Malmö museum, Marinmuseum och Göteborgs stadsmuseum med vardera över 3000 varvsföremål. Det finns därtill en mellangrupp med ett 10-tal kommunala museer, länsmuseer eller föreningsdrivna museer som har allt från några hundra till 1000 varvsföremål. Slutligen har ett något mindre antal museer samlat in mindre än hundra varvsföremål. Föremålens proveniens Om Sjöhistoriska museet har så mycket som 10 000 varvsföremål så torde de allra flesta varvsföremål komma från Örlogsvarvet i Stockholm även om det i denna inventering bara påträffats 1222 föremål från detta varv. Annars kommer den största varvssamlingen från Kockums i Malmö med drygt 3300 föremål. Men nästan lika stor är varvssamlingen från Örlogsvarvet i Karlskrona med ca 3200. Den fjärde stora varvssamlingen med 1875 föremål har här kallats Allmänt Göteborg. Det är ett samlingsbegrepp för de varvsföremål främst på Göteborgs stadsmuseum där man vid registreringen inte angett från vilket varv föremålen samlats in. Också varvssamlingarna från Götaverken och Eriksbergs MV är stora med drygt 1600 respektive 1000 föremål. Och skulle huvuddelen av de 1875 föremål från Allmänt Göteborg föras in på dessa två varv, vilket torde vara rimligt, så skulle speciellt samlingen från Götaverken nästan komma i nivå med samlingen från Kockums. 3
Ytterligare ett stort antal föremål, nästan 1500, är insamlad från varvet i Oskarshamn. Denna samling är speciellt värdefull eftersom man vid registreringen angett var på varvet föremålet använts och ofta också hur. Förutom dessa större samlingar finns också mellan 100 och upp mot 400 föremål insamlade från ett knappt tiotal ofta mindre varv. Men även från så stora och för orten viktiga varv som Öresundsvarvet och Uddevallavarvet finns bara 105 respektive 190 föremål insamlade. Slutligen finns allt från enstaka till några dussin föremål insamlade från ett 10-tal mindre varv. Också här kan man kanske ibland bli lite förvånad över att de lokala museerna visat så litet intresse för varvsverksamheten i sitt föremålsinsamlande. Vid inventeringen har det visat sig att det från vissa varv inte tycks finnas några föremål alls bevarade. Det gäller t. ex. Karlstad M.V. Åsiverken, Lundby M.V samt skeppsvarven i Norrköping. Samlingarnas innehåll Drygt hälften av dessa varvsföremål, totalt 8195 stycken eller 51 % av totalantalet, är Verktyg för tillverkning. Det höga antalet beror speciellt på några stora insamlingar där 1746 föremål kommit från Malmö/Kockums och 2055 från Göteborgs stadsmuseum. På vissa andra museer har man bara samlat in några få eller bara enstaka verktyg. Om man jämför antalet verktyg från de olika verkstäderna är de flest insamlade föremålen från Maskinverkstaden med 1780 föremål. Dessa maskinverktyg kommer huvudsakligen från Göteborgsvarven, troligen främst från Götaverken, med drygt 1200 registreringar. Några hundra föremål kommer också från Kockums 0ch Örlogsvarvet i Karlskrona medan det från övriga varv är väldigt lite insamlat. Plåtverkstadens verktyg är en annan stor grupp som med svets- och nitverktyg är drygt 1300. Här är insamlingen betydligt mer spridd Från Gjuteriet och Smedjan har museerna också samlat in många verktyg. Inte minst finns här mycket gjutmodeller och smidestänger. Dessa verkstäder är kanske mer begripbara och museerna mer vana att samla in föremål från denna typ av mer traditionell verksamhet. Detsamma gäller också Timmermansverkstaden där många av föremålen är handverktyg som hyvlar och yxor. Också från den mindre men mer speciella Riggarverkstaden har påfallande mycket material samlats in. Betydligt färre verktyg har insamlats från Tunnplåtverkstaden, Pannverkstaden som båda måste ha varit små verkstäder. Detta gäller också Elverkstaden och det som här kallats för Underhåll och som bl.a. innehåller dockarbete, ställningsbyggande och transporter. Påfallande få verktyg är också insamlade från Ytbehandlingen. En på sjöfartsmuseer vanlig föremålstyp är Modeller. Här har påträffats närmare 1200 stycken varav 811 är Halvmodeller. Det stora antalet beror troligen på att de inte 4
bara skall spegla och representera varvsverksamheten utan de skall också representera handelsflottans och rederiernas verksamhet. Stora samlingar av halvmodeller har Göteborgs stadsmuseum samt Sjöfartsmuseet i Göteborg. Också Marinmuseum har ett flertal liksom Malmö museum och museet i Oskarshamn. Men flest har Sjöhistoriska museet med 247 halvmodeller där de flesta kommer från Södra varvet i Stockholm och Bergsunds MV. Antalet Fullmodeller,eller som de också benämns helmodeller, som kommit från varven är betydligt färre, 114 st. Här skall man vara medveten om att huvuddelen av sjöfartsmuseernas många fartygsmodeller ofta är gåvor från rederier. Stora samlingar av fullmodeller från varven har Malmö museum samt Marinmuseum. Sedan finns det ju andra typer av modeller som Maskin- och konstruktionsmodeller samt Modeller över varvsanläggningar men dessa är betydligt färre, båda ett 30-tal. Huvudgruppen Konst, med 975 föremål, innehåller allt från oljemålningar av varvschefer till enkla tryck och inramade fotografier. Många av de senare är leveransfoton eller gudmorsfotografier. Här finns också ett flertal medaljer dels på Sjöfartsmuseet från Götaverken dels på Malmö museum från Kockums. Huvudgruppen Verktyg och utrustning för kontors- och konstruktionsarbete är på drygt 1600 föremål eller en 10-del av hela varvsinsamlingen. Möjligen är gruppen Möbler med 371 enheter överrepresenterad eftersom det varit svårt att på t.ex. Marinmuseum särskilja varvsmöblerna från örlogsbasens övriga möbler. Den största gruppen på kontorssidan är ändå Kontorsutrustning med nästan 450 föremål. Cirka hälften av dessa är insamlade från Kockums. Även om kontorsutrustningen på ett varv endast marginellt skiljer sig från andra större företag är den ändå en värdefull del av föremålsinsamlingen eftersom den ger en mer komplett bild av ett storvarvs verksamhet. Och att den kommer från Kockums kan också vara lämpligt eftersom detta varv med sin omfattande militära produktion troligen haft en större andel kontors- och konstruktionsverksamhet än de flesta andra varv. Andra stora föremålsgrupper är Ritverktyg och Mallar som nog bör ses tillsammans. De är då lite drygt 500 föremål vilket kan tyckas vara mycket. Men orsaken är att alla ritmallar angetts som separata föremål även om ett flertal oftast förvarats tillsammans i schatull. Under kontorsutrustning finns också Mätredskap, totalt 245 st. Här ingår t.ex. indikatorer, termometrar, ytfinishmätare, varvräknare, salinometer och gradstockar. Från vissa varv kommer också Laboratorieutrustning, men föremålen är inte många, bara 29 stycken. 5
Det finns också en huvudgrupp som kallats Personligt med 971 föremål. Här har inventeringen delats upp i bl.a. Kläder och Skyddsutrustning även om detta inte alltid varit en så självklar uppdelning när kläderna under senare år blivit mer anpassade till verksamheten. Här är insamlingarna betydligt bredare och de flesta museer har samlat in denna typ av varvsföremål även om de stora insamlingarna i Göteborg och Malmö kvantitativt även här märks tydligt. Att övrig personlig utrustning som har höga siffror som 672 föremål beror på att en stor del av dessa är drygt 300 kontrollbrickor från Karlskrona örlogsvarv samt lika många färjepoletter från Göteborgsvarven. Det som jag kallat Fuskarbeten har olika namn på olika platser. I Karlskrona kallas de t.ex. för hemslöjd. Det är sådant man på raster eller annars tillverkat för egen räkning. När det gäller huvudgruppen Utrustning med nästan 2100 föremål så innehåller den föremål som inte är direkta verktyg eller som platsar i de andra grupperna. Den största undergruppen är Skyltar som det har visat sig vara mycket populära att samla in. Här finns allt mellan varvsskyltar till olika skyddsskyltar. Föremål från undergrupperna Dykeri och Brandkår finns det flest föremål av på Marinmuseum. Föremål tillhörande undergrupperna Byggnader och Vägar respektive Transporter är mindre och har föremål främst från de stora varven. Inte minst de varvshistoriska föreningarna har en hel del Reklamföremål. Gruppen Musik fick läggas till eftersom Malmö museum hade en större samling musikinstrument från Kockums, men det blev inga fler musikföremål insamlade från andra varv. Idrottspriser är museerna generellt tveksamma att samla in eftersom de lätt blir för många. Fackliga föremål har varit svårt att få grepp om, men de har självfallet påträffats bl.a. på folkrörelsearkiven. Huvudgruppen Material med 300 föremål är inte verktyg och utrustning utan prov på det material man bygget fartygen av. Här finns under Skrovmaterial, ca 200 föremål, som nitprover, svetselektroder, delar av fartygsplåt m.m. Maskinmaterial är betydligt mindre. Materialprover är ofta något som olika tillverkare lämnat över till varven. En huvudgrupp som förväntades bli större var Utbildning eftersom det funnits lärlingsutbildning på flera varv. Men det finns av okänd anledning bara utbildningsföremål insamlade från Kockums och Örlogsvarvet i Karlskrona. Antalet föremål är här 72 stycken. En något större huvudgrupp är Fartygsutrustning med 156 föremål. På de olika varven har det funnits vissa fartygsdelar som samlats in till museerna ofta i samband med varvens nedläggning. Det kan vara allt från logglinor till nakterhus och propellrar. Eftersom det på örlogsvarven varit så svårt att särskilja varvsverksamhet från försvarets rederiverksamheten så har jag inte tagit med någon 6
fartygsutrustning från Sjöhistoriska museets insamling från Örlogsvarvet i Stockholm. Huvudgruppen Alternativ produktion. Här finns egentligen två typer av föremål. Den ena delen är äldre mekaniska produkter som de mekaniska verkstäderna tillverkade innan varvsverksamheten blev enarådande. Detta gäller dock inte Kockums som hela tiden fortsatte med en bred produktion. Här finns allt mellan gjutna paraplyställ till tröskvärk. Den andra delen är den alternativa verksamheten som varven försökte sig på innan nedläggningarna blev ett faktum. Slutligen finns en huvudgrupp Ritningar. Från några varv är också 100 ritningar eller spantrutor på aluminium insamlade som registrerats som föremål Slutsats Det finns ett mycket stort antal föremål insamlade från de svenska skeppsvarven. Insamlingen har innehållsmässigt totalt sett blivit väl spridd trots att de olika museerna liksom de andra institutionerna haft mycket olika insamlingsprofiler. En stor del av de insamlade föremålen, ca hälften, är verktyg för tillverkning vilket också tycks rimligt. Inom denna huvudgrupp dominerar maskinverkstadens verktyg insamlade inte minst från Götaverken som också haft en speciell maskinprofil genom egenutvecklade fartygsmaskiner. Annars är mycket insamlat från plåtverkstaden som varit en dominerande del av de stora skeppsvarven. Därtill finns en stor insamling från de mer traditionella hantverken gjuteri, smedja och timmermansverkstad. En stor insamling har också skett av riggverktyg troligen för att museerna ansett den vara så speciell. Däremot är det påfallande få föremål insamlade från ytbehandlingen som målning m.m. som på ett reparationsvarv är en viktig del. Det finns också en omfattande insamling av modeller och där främst halvmodeller. Påfallande många föremål är också insamlade från kontors och konstruktionsarbetet, speciellt gäller det kontorsutrustning och ritmallar. Den mer personliga insamlingen innehåller främst kläder och skyddsutrustning även om antalsmässigt olika kontrollbrickor dominerar, Även inom gruppen utrustning finns påfallande många föremål. Speciellt gäller det skyltar av olika typer. Anledningen skulle kunna vara att denna föremålsgrupp utställningsmässigt är mycket tacksamma att visa. Men det är anmärkningsvärt få stora föremål som bevarats trots att de stora dimensionerna var karaktäristiska för just skeppsvarven. Svar på uppdraget I uppdraget ingick att identifiera behov i form av expertstöd, magasins- och förvaringsbehov, vårdbehov och ekonomiska behov. Även om det ibland känts känsligt att från en statlig museiorganisation på detta sätt gå in med pekpinnar har 7
varje inventering kompletterats med en 1:a sida med denna typ av kommentarer. Sammanfattningsvis kan konstaterats följande: Avgränsningen i uppdraget skulle vara de stora stålskeppsvarven under sent 1800- tal och framförallt 1900-talet tom. varvskrien på 1980-talet. I några fall har varv som ingått i inventeringen varit såväl träskeppsvarv som stålskeppsvarv eller under den angivna tiden genomfört en övergång från trä- till stålkonstruktionsarbete. I ett fall har ett utpräglat träskeppsvarv har kommit med, Gustafssons & söner i Landskrona, eftersom två museer haft en inte obetydlig insamling av närmare 200 föremål därifrån. Enligt uppdraget skulle inventeringen behandla frågeställningar som vad som saknas, finns dubbletter, vilka föremål finns och hur är fördelningen av föremål från olika verksamheter inom varvsindustrin. När det gäller frågan vad som saknas så har insamlingen, som redovisats ovan, totalt sett blivit väl täckande. Möjligen tycks allt för få föremål vara insamlade från ytbehandlingen. När det gäller dubbletter så finns det i denna stora mängd av närmare 16 000 varvsföremål givetvis ett flertal dubbletter. Dels har man från vissa varv ibland samlat i fler mer eller mindre identiska föremål, dels har liknande föremål samlats in från olika varv. Men att gallra i ett museums samlingar med hänvisning till att motsvarande föremål finns från ett annat varv och på ett annat museum är inte så lätt. Är det t.ex. fullt säkert att det andra museet inte också tänker gallra i sin föremålsamling? Därtill torde det vara dyrbart eftersom det kräver att man studera de enskilda föremålen och inte bara registreringarna. Slutligen torde det vara ett värde i sig att föremålet har sin proveniens hos museets eget varv. När det gäller frågan vilka föremål som finns och hur är fördelningen av föremål från olika verksamheter inom varvsindustrin så torde detta ha behandlats ovan. Museichefs Hans-Lennart Ohlssons preciseringar uppdrog åt inventeringen att identifiera behov i form av expertstöd, magasins- och förvaringsbehov, vårdbehov och ekonomiska behov. Inventeringen har inte påvisat att museerna generellt har ett behov av expertstöd. På de flesta av de orter med större varvsföremålssamlingar finns varvshistoriska föreningar som har full kunskap om denna typ av föremål. På andra håll finns inom museerna kunskap också om dessa samlingar. I de fall där museerna inte har möjlighet till expertstöd saknar museerna också större samlingar av varvsföremål. Inte heller har inventeringen påvisat några större behov av magasins- förvaringseller vårdbehov. Inventeringen har å andra sidan i huvudsak genomförts utifrån de olika museernas egna katalogsystem och inte utifrån själva föremålen varför inte alltid föremålsmagasinen besökts eller föremålens kondition studerats. Vad som däremot finns ett större behov av på flera museer av är en fullföljning och komplettering av att föra över uppgifter från manuella registersystem till digitala system. 8
När det gäller ekonomiska behov så skall man på några av de större museerna av ekonomiska skäl gallrat och förstört ett antal föremål, enligt uppgift de större föremålen. Om gallringar måste ske är det viktigt att man undersöker vad som är insamlat till andra museer av samma typ som man ämnar gallra. Om gallringar ändå måste ske ar det viktigt att dessa dokumenteras så det inte som idag är osäkert vad som finns bevarat och vad som saknas. För att i nuläget veta vad som saknas bör samlingarna av varvsföremål på flera håll inventeras. I museichefs Hans-Lennart Ohlssons preciseringar uppdrogs också åt inventeringen att i samråd med IT se om det finns någon nytta med att samlingar/utställningar presenteras som länkar eller annat sätt på SMM:s webbsidor. Allmänna kommentarer På vissa museer finns delar av varvsföremålen utlånade inte minst till kommunala förvaltningar och det är inte helt ovanligt att lånehandlingar inte är uppdaterade. Det är viktigt att depositions- och lånehandlingar förnyas. I annat fall är det nog en stor risk att vissa av dessa föremål förkommer. Ett generellt stort problem är att museernas katalogsystem till mycket stor del saknar uppgifter om i vilken verkstad och inte minst hur verktygen använts. Detta begränsar föremålens källvärde för framtiden. Det är önskvärt att detta kompletteras. De varvshistoriska föreningarna kunde kanske vara behjälpliga här. En fråga för de större museerna är vilket ansvar dessa har för denna typ av specialinsamlingar. Det har framkommit kommentarer från kommunala museer att dess ansvar vid varvsinsamlingen bara varit att spegla kommuninnevånarnas liv. Det är de större specialmuseernas uppdrag att ta hand om specialsamlingar. Men är dessa större specialmuseer medvetna om detta? Slutligen måste det anses viktigt att museerna fortsätter att samla in varvsföremål som använts efter det att den hittillsvarande insamlingen upphörde efter den stora varvskrisen på 1980-talet. Speciellt gäller det under det för museerna på de kvarvarande varvsorterna Göteborg, Landskrona, Karlskrona, Oskarshamn och Stockholm. Karlskrona den 1 juni 2011 Manne Dunge Bilaga: 1. Utfall per institution, i storleksordning 2. Utfall per varv, i storleksordning 3. Sammanställning per undergrupp 9