Barnperspektiv på trafiken vid etablering av friskolor? Helena Hartzell & Linda Hallenberg 2004 Notat 0410
2
3
4
Innehållsförteckning Innehållsförteckning 5 1 Bakgrund 6 2 Syfte 6 3 Metod 6 4 Resultat 7 4.1 Ansökningshandlingarna 7 4.2 Skolverkets bedömning 7 4.3 Kommunernas remissvar 7 5 Analys och diskussion 8 5.1 Att välja en friskola lägger större ansvar på föräldrarna? 8 5.2 Otillräckligt underlag i ansökningshandlingarna 9 5.3 Det saknas rutiner och systematiska handlingsplaner 9 5.4 Avslutande kommentarer 10 5
1 Bakgrund Barn är utsatta i trafiken och deras inflytande över trafiken i närmiljön är begränsad. Allt fler barn går idag i friskola vilket ofta innebär en längre skolväg än vad som var vanligt för ett par decennier sedan. Många barn blir skjutsade eller åker kollektivt en längre sträcka. Det innebär att barn dagligen behöver korsa flera bilvägar på sin väg till och från skolan. Friskolor etableras många gånger i lokaler som inte ursprungligen var tänkta för skolverksamhet vilket gör att de ofta saknar traditionella skolgårdar. Det är vanligt att NTF blir kontaktat av föräldrar som känner oro inför banens skolväg och problemen med skjutsande föräldrar och trafikkaos runt skolor är ett alltmer uppmärksammat problem. Samtidigt har barns rörelsefrihet begränsats allt mer under senare år och allt färre barn går själva till skolan. Sverige har undertecknat FNs barnkonvention som tydligt slår fast barns lika rätt. Barn har all rätt till rörelse och utveckling och barns bästa ska komma i första rummet i all planering. Mot den bakgrunden har Föräldraalliansen i Stockholms Stad, Fiss och NTF Stockholms län funnit det angeläget att sätta fokus på hur tillståndsprocessen vid friskoleetableringar går till. 2 Syfte Att kartlägga hur rutinerna ser ut vid ansökan om etablering av friskola för att utreda hur barnens rätt till en trafiksäker miljö beaktas i den tillståndsprocess som ligger bakom nyetableringar av friskolor. Undersökningen syftar inte till att ge en heltäckande bild av hur trafiken beaktas vid etableringar av skolor. 3 Metod För att undersöka hur ansökningar och tillståndsgivningen om att få etablera en friskola går till har vi träffat tjänstemän både hos Stockholms Stad och hos Skolverket samt gjort telefonintervjuer med alla kommuner i Stockholms län som berörts av ansökningar om nyetablering under 2002-2003 och där ansökningar lett till ett tillstånd för att starta en friskola. I den största kommunen, Stockholm har också intervjuer gjorts med de stadsdelsnämnder som berörts av ansökningar under den undersökta tidsperioden. Att undersökningen begränsats till att titta på friskoleetableringar är för att avgränsa materialet och få ett mer lättomfattligt underlag att hantera. Det betyder inte att samma kartläggning av situationen vid kommunala skolor inte vore lika angelägen att göra. Vid friskoleetableringar lämnar berörda kommuner ett remissvar som är lätt att följa upp. Vid etableringar av kommunala skolor är kommunen själv huvudman och skolverket har en lite annan roll. Intervjuer har gjorts med Birgitta Fredander, chef för tillståndsenheten på Skolverket 2004-10-18 och med Malin Annergård ansvarig handläggare på Stockholms stads utbildningsförvaltning, avdelningen för inspektion och tillsyn 2004-10-20. Telefonintervjuer med stadsdelsnämnderna i Stockholm gjordes under vecka 51. Berörda stadsdelsnämnder är Spånga Tensta, Katarina Sofia, och Bromma. Kommuner som intervjuats över telefon är: Danderyd, Norrtälje, Nynäshamn, Sollentuna Solna, Södertälje och Österåker. Kommuner som trots upprepade telefonsamtal under två veckors tid under vecka 49 och 50 inte besvarat frågorna är: Järfälla, Lidingö, Täby och Värmdö. Telefonintervjuer med stadsdelsnämnderna i Stockholm gjordes av Linda Eriksson från Föräldraalliansen och samtalen till kommuner gjordes av Susanne Jonsson från NTF. 6
4 Resultat 4.1 Ansökningshandlingarna Vem som helst kan ansöka om att etablera en friskola. Ansökan om att starta en friskola görs till Skolverket på en särskild blankett som finns att hämta på www.skolverket.se. På blanketten fyller den sökande i uppgifter om den verksamhet man tänker bedriva. Uppgifter lämnas bland annat om skolans pedagogik, elevprognoser, kursplaner, betyg, personal, skolhälsovård, ekonomi samt lokaler och utrustning. Under rubriken lokaler redovisar den sökande lokalernas yta, speciallokaler och utrustning. Här uppmanas också den sökande att kontrollera med kommunala myndigheter (t.ex. byggnadsnämnd och/eller miljö- och hälsoskyddsnämnd) att lokalerna får användas till skolverksamhet. Att en sådan kontakt har tagits kontrolleras dock inte. Ofta finns inte ens någon lokal angiven på ansökan utan ansökan om att få etablera en ny friskola görs många gånger innan lokalfrågan är löst. Det gör att uppgifter om lokalen i en hel del fall saknas i det underlag som kommunerna får på remiss. I ansökningsunderlaget frågas inte efter uppgifter om skolvägar eller trafiksituationen i anslutning till skolan. 4.2 Skolverkets bedömning Skolverket menar att trafiksäkerhet indirekt kan vara en parameter i beslutet om att ge tillstånd eller inte för en etablering. Skolverket hänvisar då till formuleringen kontrollera med lokala myndigheter att lokalerna får användas till skolverksamhet som finns i ansökningsformuläret. Men att en sådan kontakt har tagits kontrollerar inte Skolverket. Det finns heller inget som säger att om kontakten har tagits att just barns trafiksäkerhet har vägts in i godkännandet av lokalen. Till exempel kan ansökaren ha pratat med mijlöoch hälsoskyddsnämnden om lokalerna kan användas till skolverksamhet. Miljö- och hälsoskyddsnämnden kan säkert ge okej utifrån sitt kompetensområde men knappast utifrån barns trafiksäkerhet. Skolverket säger att det är mycket ovanligt att kommunerna tar upp trafiksäkerhet i sina remissvar. Respondenten kan bara minnas ett tillfälle då det handlade om en busslinga i närheten. Respondenten menar också att även om kommunerna tog upp trafiksäkerhet och skrev att barns skolvägar skulle påverkas negativt vid en etablering så är det troligtvis inte grund för att avslå en ansökan. Det Skolverket måste ta hänsyn till från kommunernas remissvar är de effekter som kommunen bedömer att en etablering kan få för det kommunala skolväsendet. Skolverket har en snäv syn på skolors trafikmiljö. Till trafikmiljö räknar Skolverket endast den absolut närliggande utemiljön till exempel skolgården. Skolverket menar att de har svårt att lägga sig i vägen till och från skolan. 4.3 Kommunernas remissvar Ingen kommun eller stadsdelsnämnd har gjort några systematiska bedömningar av hur barns trafiksäkerhet kan påverkas vid en eventuell etablering. Det är utbildningsförvaltningen eller motsvarande som får remissen om ansökan från Skolverket. Kommunerna håller sedan remissen inom förvaltningen och den kompetens som finns där. Undantag är Stockholm stad som ber stadsdelarna att komma in med synpunkter på ansökan. Några kommuner svarar helt enkelt nej till om man tittat på hur barns skolvägar eller skolskjutsning skulle kunna påverkas av en eventuell etablering. Andra kommuner 7
menar att det är svårt att göra en sådan bedömning när lokal och adress ofta saknas. Stockholms Stad menar att de inte uppfattat att det är deras roll att göra en sådan analys och att Skolverket inte vill ha in en sådan bedömning. Stadsdelsnämnderna svarar att de inte gör några sådana bedömningar eftersom de inte anser att de äger frågan. Det innebär att varken kommuner eller stadsdelar i Stockholms län systematiskt gör någon barnkonsekvensanalys kring hur barns trafiksäkerhet kan komma att påverkas. Ingen kommun svarar att de alltid tittar på hur barns skolvägar skulle kunna påverkas. Det verkar inte heller som om kommunerna har några regelverk för hur ett besked om att en friskola fått tillstånd att etablera ska skickas vidare till berörda förvaltningar. Ingen kommun svarar att de skickar beskedet om tillstånd till den förvaltning som är ansvarig för gator och trafik. Respondenterna svarar vagt om hur beskedet delges till berörda, via intranätet, via kommunens webbplats, kommunstyrelsen delges och till vilka de sedan skickar vidare vet man inte och så vidare. 5 Analys och diskussion 5.1 Att välja en friskola lägger större ansvar på föräldrarna? Diskussionen om hur tillstånd till etablering av friskolor går till är svår. Det finns många inblandade parter och inte sällan är det en partipolitisk fråga. Det är ju ett välkänt faktum att friskolereformen har både kritiker och tillskyndare. Och vi vill här ännu en gång understryka att den här kartläggningen inte på något sett ska ses som en inlaga i diskussionen om huruvida friskolor är av godo eller ej. NTF Stockholms län och Föräldraalliansen i Stockholms Stad, FiSS är alltså inte ute efter att lägga oss i diskussionen om friskolors vara eller inte vara. Vi är intresserade av att barns trafiksäkerhet säkras när nya skolor etableras. En tankegång som vi stött på flera gånger är en förmodan om att föräldrar aldrig skulle välja en skola som inte erbjuder en trygg skolväg. Vår erfarenhet är att så inte är fallet. För många föräldrar finns heller inget riktigt bra alternativ. Ofta spelar naturligtvis skolvägen roll då man väljer men det är långt ifrån avgörande för alla. Man ska inte heller glömma bort att äldre skolor som kanske ligger närmare hemmet inte sällan har en otrygg skolväg även de. Det viktiga är att barns trafiksäkerhet alltid vilar på de vuxna oavsett vilka val deras föräldrar eller andra vuxna människor gör. Möjligheten att välja skola till sina barn ger ökat inflytande åt elever och föräldrar vilket ses som en stor fördel. En tankegång vi mött är att eftersom friskolereformen innebär att föräldrar får ett större ansvar för sina barns utbildning och skolgång så följer också ett ökat föräldraansvar för skolvägarna och barnens trafiksäkerhet till och från skolan. Det yttersta ansvaret för att skapa trygga och säkra skolvägar måste ligga på väghållaren och kan inte flyttas över till enskilda föräldrar. Att ansvaret helt skulle läggs över på föräldrarna kan inte vara någons uppfattning. Det måste vara självklart att ett barn med en mindre ansvarsfull förälder inte ska behöva riskera livet på grund av sin förälders bristande kunskap och riskmedvetenhet. NTF och Föräldraalliansen anser att barns trafiksäkerhet alltid är vuxnas ansvar men tyvärr verkar barns trafiksäkerhet hamna i kläm vid nyetablering av friskolor. I vår kartläggning av hur ansökningsförfarandet går till och hur tillstånd ges har ett antal problemområden som hindrar eller försvårar att barns trafiksäkerhet finns med i arbetet kommit upp till ytan. 8
5.2 Otillräckligt underlag i ansökningshandlingarna Tydligt är att ansökningsformuläret inte uppmuntrar de som ansöker att göra någon närmare kartläggning av trafikmiljön. Till exempel berörs inte vägen till och från närmaste kollektiva färdmedel. Man frågar inte heller efter trafiksituationen eller hastighetsbegränsningen på vägen utanför skolan. Skolverket ser bara skolan och dess allra närmaste omgivning så som skolgård som hörande till sitt kompetensområde. Kanske är inte Skolverket rätt myndighet att behandla frågor om skolvägar men när tillståndsprocessen ser ut som den gör får bristen på sådant underlag vid ansökan orimliga konsekvenser. En annan viktig faktor som Skolverket tog upp är att de själva anser att även om kommunen påpekade negativa inverkningar på barns skolvägar skulle det troligtvis inte vara grund för att avstyrka en ansökan. När det förhåller sig på det sättet är det lätt att förstå om kommuner inte lägger ner allt för mycket möda på att kartlägga skolvägar när man inte tror att skolverket fäster någon vikt vid vad kommunen svarar. Det här är också något som många respondenter återkommer till. Kommunerna menar att skolverket inte vill ha en sådan bedömning och eftersom en sådan analys ändå inte påverkar om tillstånd ges eller inte blir den inte gjord. Andra problemställningar som flera av respondenterna, nästintill alla, återkommer till är: Att det inte finns någon lokal angiven i ansökan och därför anser kommunerna det svårt att göra en bedömning av hur barns trafiksäkerhet och skolväg kan påverkas. Det säger sig självt att det är omöjligt att göra en bedömning om det inte finns någon adress att bedöma och därmed faller hela den trafiksäkerhetsbedömning som hade kunnat göras. Ytterligare en problemställning som många respondenter återkommer till är att friskolor har stora upptagningsområden och att kommunen inte vet var barnen som ska gå i skolan bor och därför blir det omöjligt att göra en bedömning av hur barns skolvägar påverkas. Den här frågan ställs mot bakgrund av att vissa kommuner har en mycket omfattande skolskjutsverksamhet och det är för att utröna hur den påverkas som frågan i första hand ställs och besvaras. Det är alltså många gånger kommunernas skolskjutsorganisation man i första hand ser till då man frågar och svarar på hur barns skolvägar kommer att påverkas och inte barns säkerhet och trygghet. Ansökningsformuläret och tillhörande instruktioner lägger över ett stort ansvar på den som ansöker utan att någon uppföljning görs. Det enda som skrivs är att den sökande ska kontrollera med lokala myndigheter att lokalerna får användas för skolverksamhet. Det är upp till den sökande att själv förstå att även trafiken tillhör de områden man bör kontrollera med kommunen. Vore det inte intressant att ta del av den sökandes egen bedömning av trafiken och skolvägarna? Vi tror inte att alla ser trafiken och skolvägarna som det problem de faktiskt är och därför tror vi att alla skulle vinna på att de lyftes fram och formulerades i underlaget för att bättre kunna åtgärdas. 5.3 Det saknas rutiner och systematiska handlingsplaner Ett annat problem är kommunernas brist på rutiner för att blanda in trafikingenjör eller motsvarande dels i remissförfarandet men också att delge denne när besked kommer om att en friskola fått tillstånd att etablera sig. För att kommunen som ofta är väghållare för de aktuella skolvägarna och närmiljön kring skolan ska kunna hastighetssäkra övergångställen, anpassa hastighetsgränser mm. måste de tjänstemän som arbetar med trafikfrågor få kännedom om när och var en skola öppnas. Den här kartläggningen har funnit att rutiner för det saknas. Skolverket tillskriver kommunen då en skola fått tillstånd att etablera där men det är upp till 9
kommunen att tillse att alla berörda förvaltningar får del av informationen. Ofta skickas beslutet till utbildningsförvaltningen eller motsvarande där det stannar. Så går det till exempel till i länets största kommun Stockholm. De som har mest insikt i trafiksituationen på de platser skolor planeras är de tjänstemän som arbetar med trafiken i kommunen. Det är de som vid sidan av elever och föräldrar bäst kan svara för hur skolvägarna ser ut etc Därför förefaller det naturligt att de skulle involveras redan i planeringsstadiet då kommunen får en ansökan på remiss. I den här kartläggningen har vi inte funnit ett enda fall där så skett. 5.4 Avslutande kommentarer Så länge kommunerna och Skolverket inte tar barns trafiksäkerhet i beaktande så är det barnen som får betala priset i form av att trafikmiljön till och från skolan inte är trafiksäker. Det är ett pris som inte är acceptabelt, därför måste de problem och hinder som finns elimineras. Barns trafiksäkerhet ska finnas med som en självklar parameter inför att tillstånd ges för en nyetablering. Barns säkerhet måste komma i första rummet. NTF och FiSS anser att trafiksäkerhet och barns förändrade skolvägar måste vara en parameter i underlaget i varje ansökan. Det borde vara självklart att barns trafiksäkerhet ska vara tillgodosedd när en skola etableras oavsett om det handlar om en friskola eller en kommunal skola. För att barnens skolvägar och närmiljö ska göras trygga och säkra krävs ett systematiskt kartläggnings- och åtgärdsarbete. Det kräver att kommunerna i sina remisser tittar på detta och då tar in kompetens som kan sakfrågan. I fall då inte lokal finns angiven måste det finnas rutiner för att följa upp dessa frågor i ett senare skede. Även om barn kommer långväga ifrån måste ändå trafiksäkerheten runt skolan vara fullgod likaså vägen till och från närmaste kollektiva färdmedel som skolbarnen kan tänkas använda. Barns skolvägar sträcker sig långt utanför skolan men skolverket ser bara till den allra närmaste omgivningen så som skolgård och uppfart. Centralt i hela processen är själva ansökan och i den frågar skolverket inte efter mer än en beskrivning av lokalerna. Eftersom frågan om skolvägarna i vidare bemärkelse aldrig lyfts fram i tillståndsprocessen är det kanske inte så förvånade om varken tjänstemännen hos kommunerna eller de som ämnar starta en friskola sätter sig närmare in i den problematiken. För att komma till rätta med problemet måste Skolverket se till att trafiksäkerhet blir en viktig faktor i underlaget för tillstånd och i remissen till kommunerna lyfta fram att en bedömning av trafiksäkerhet och skolvägar är en viktig del av ansökningsunderlaget. Med dagens situation, och då avses inte frågan om var ansvaret för barns trafiksäkerhet ligger, så lyfts problemen aldrig upp. Skolverket frågar inte efter dessa fakta och varken de som vill etablera en skola eller kommunen i vilken skolan är tänkt att ligga inventerar och dokumenterar situationen. Avslutningsvis kan också sägas att den här kartläggningen är ytterst begränsad och det behövs mer kunskap kring trafiksäkerhet och skolvägar vid alla skolor så väl kommunala som friskolor. Ytterligare intervjuer med dem som ansöker om och etablerar friskolor skulle förmodligen tillföra ytterligare kunskaper om hur bättre rutiner skulle kunna se ut. Behovet av barnkonsekvensanalyser som redskap finns inte bara vid skoletableringar. Barns perspektiv på trafiken måste i framtiden tas även vid nyetablering av bostäder och idrottsanläggningar etc, det vill säga överallt där barn rör sig måste vi få mer trafiksäkra miljöer. 10