FoU-Centrum Sektionen för allmänmedicin (AmC) Ridterapi Leder den även till ökad fritidsaktivitet Författare: Karin Syk Zackrisson Handledare: Staffan Norlander Projektredovisning 1:2007
FoU-Centrum/CKFD Landstinget Sörmland Kungsgatan 41, 631 88 Eskilstuna Tfn: 016-10 54 00, fax: 016-10 54 30 Hemsida: www.landstinget.sormland.se/fou-centrum R&D Centre/Centre for Clinical Research Sörmland County Council Kungsgatan 41, 631 88 Eskilstuna
Sammanfattning Ett försök gjordes att introducera ridterapi för vuxna med neurologiska skador inom öppenvården i Eskilstuna. Målsättningen var att deltagarna skulle fortsätta rida på sin fritid inom handikappridning på ridskola efter avslutad behandling på 10 ridtillfällen. En utvärdering gjordes av hälsorelaterad livskvalitet samt aktivitet med frågeformulär strax före och direkt efter avslutad ridperiod. Dessutom genomfördes en intervju 6 månader efter avslutad behandling. I denna begränsade undersökning med 9 försökspersoner och en ridperiod på 10 veckor framkom en minskning av hur stor del av tiden deltagarna känt sig nervösa, nedstämda, dystra och utslitna samt en ökning av tiden som deltagarna känt sig pigga, lugna, fulla av energi och glada. Ett genomgående problem från sin sjukdom som de alla angav var påverkad balans och 8 av dem upplevde att balansen tränades vid ridning. 4 av 9 fortsatte rida på ridskolan, 3 tänkte börja rida på annat sätt senare och 2 ville inte fortsätta rida.
Innehållsförteckning Bakgrund... 1 1.1 Bakgrund... 1 1.2 Syfte och frågeställningar... 1 2. Material och metod... 2 2.2 Inklusionskriterier... 2 2.3 Instrument... 2 2.5 Utvärdering av ridterapin... 3 3. Resultat... 3 3.1 Allmänt... 3 3.2 Upplevd förändring av livskvalitet efter ridterapin... 3 3.3 Upplevda effekter av ridterapin... 4 3.4 Ridning en egenträning att fortsätta med... 4 4. Diskussion... 5 4.1 Konklusion... 5 4.2 Tack till... 6 Refeserenser... 6
Bakgrund 1.1 Bakgrund Historiskt nämns ridning som muskelstärkande och konditionsbefrämjande av den grekiske läkaren Hippokrates f.377 f Kr. Termen Hippoterapi används då sjukgymnaster använder häst som redskap i sin behandling och patienten är en passiv ryttare. Termen Terapiridning eller Ridterapi används när sjukgymnast, arbetsterapeut, speciallärare eller psykolog använder ridning i syfte att erhålla en fysisk, psykisk och/eller social effekt. Även samspelet med hästen används i behandlingen. Termen Fritidsridning används då den handikappade främst är ryttare.(1) Vid en sökning av vetenskapliga artiklar på termerna Hippotherapy och Riding therapy erhålles 22 respektive 10 olika artiklar på Medline databasen.. Hälften av artikllarna handlar om ridningens effekt på barn med cerebral pares. Den andra hälften om ridningens effekt vid MS, ryggmärgsskador, hjärnskada eller ortopediska skador i ryggen. Dokumenterat fysiskt resultat av ridterapi som kan ses är träning av balans, styrka, ledrörlighet. koordination, muskelstyrka och muskeltonus. Psykosociala vinster kan vara ökad självtillit, förbättrad koncentration, uppmärksamhet och rumslig medvetenhet (2). I Sverige används ridterapi idag som en etablerad behandling inom barnhabiliteringen och rehabilitering av vuxna. I Sörmlands läns landsting finns det inom barnhabiliteringen. Inom primärvården i Eskilstuna rehabiliteras de vuxna neurologiskt skadade patienterna på NeuroRehab. Många patienter återkommer för träningsperioder då deras gångförmåga eller andra motoriska funktioner försämrats under behandlingsfri period och lustfyllda träningstillfällen i vardagen saknas. Att försöka slussa ut patienter till aktiviteter som upprätthåller och tränar fysisk förmåga ingår i sjukgymnastens arbete. Svårigheter finns när det gäller att hitta tillgängliga, roliga och lagom utmanande träningstillfällen i den drabbades vardag. Träning i grupp med andra som har liknande rörelsehinder uppskattas. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med detta arbete är att utvärdera ridterapi för vuxna med neurologiska skador inom öppenvården i Eskilstuna. Ridningen vänder sig till neurologiskt skadade personer, med målsättningen att de efter 10 behandlingstillfällen med ridterapi, ska fortsätta rida på sin fritid i grupp på ridskolan. Ett syfte är också att utvärdera om ridterapi är en lämplig behandlingsmetod inom NeuroRehabs verksamhet. 1. Hur förändrades livskvaliteten av ridterapi? 2. Vilka effekter upplevdes av deltagarna? 3. Är ridning en egenträning att fortsätta med på sin fritid? 1
2. Material och metod Studien genomfördes med en före efter design. 2.1 Försökspersoner Elva försökspersoner inkluderades i studien. Nio fullföljde ridterapin och resultaten baseras sig på dessa individer. De var sju kvinnor och två män. Ålder var 24-68 år. Följande diagnoser förekom: Multipel Skleros (fem pers), stroke (tre pers) och neuromuskulär immunopati (en pers). Sju av dem hade tidigare ridvana; alltifrån att ha provat på som liten till att tidigare ha ridit regelbundet. Två hade aldrig ridit. De två personer som valde att inte fullfölja utan avsluta efter 3-4 gånger, var rädda och tyckte det var för svårt. De tyckte att det var viktigt att prova en behandling de läst om men upptäckte att de satt högt upp på en hästrygg. De upplevde det som obehagligt, spände sig och kunde inte tillgodogöra sig terapin. 2.2 Inklusionskriterier Försökspersonerna som tillfrågades hade alla kontakt med NeuroRehab, antingen för pågående träning eller hade nyligen avslutat en träningsperiod. De tillfrågades av sin sjukgymnast om de kunde tänka sig ridning som träning och om de kunde fortsätta rida på egen hand efter avslutad ridterapi. Ingen av dem hade pälsdjursallergi. Alla nio angav att de hade problem med balans, fem hade dessutom svårt att gå och en hade känselbortfall. 2.3 Instrument Några öppna frågor kring diagnos och aktuella problem ställdes före/efter genomför ridterapi. För att utvärdera livskvalitet i form av vakenhet, utvärderades den före/efter med första sidan ur Social Impact Index (SIP) Hälsorelaterad livskvalitet utvärderades före/efter med Hälsoenkät (SF-36). Intervju genomfördes per telefon 6 månader efter avslutad ridning. De muntliga frågorna som ställdes var om de hade fortsatt att rida; om ja hur, om nej varför. Det var också om vad de upplevde att ridterapin hade givit dem. Resultaten presenteras som frekvenser av upplevd förändring. 2.4 Genomförande av ridterapin Ridterapin skedde på ridskola med två hästar som hade vana av att gå intill ramp och bära handikappade ryttare. En utbildad ridterapeut/sjukgymnast höll i 30 minuters ridinstruktion för två ryttare åt gången. Hästarna leddes av sjukgymnaster som kände till både häst och ryttare. För en av ryttarna krävdes både ledare till hästen och en person invid ryttarens ben för att säkra balansen. Ryttarna erbjöds 10 lektioner som följde en planerad stegrad utveckling av ridningen, med utrymme för individuell anpassning och rättning. Det var balanscentrering på hästryggen, följa hästens rytm, använda tyglar, använda sig av röst/sits/hand/skänkel för att styra hästen och använda stigbyglar. Ridningen skedde både inne i ridhus och utomhus i närliggande natur. 2
2.5 Utvärdering av ridterapin Försökspersonerna fick fylla i frågeformulär strax innan ridperioden och direkt efter den samt svara på de muntliga frågorna 6 månader efter avslutad ridterapi. 3. Resultat 3.1 Allmänt Av de tio tillfällen som erbjöds var det två personer som närvarade alla tio, tre personer som red nio gånger, tre som red sju gånger och en som red vid sex tillfällen. 3.2 Upplevd förändring av livskvalitet efter ridterapin Inga positiva effekter av vakenhet och sömn kunde ses i SIP. Två personer angav att de sitter en stor del av dagen före ridterapin och 4 personer efter att ridterapiperioden avslutats. Två personer angav före att de sover mindre om natten numera och en person anger det efter perioden. I övrigt fanns inga förändringar i SIP. 8 7 6 5 4 3 2 1 0 nervös nedstämd dyster utsliten trött mindre mer lika Figur 1. Förändring av upplevd tid avseende negativ sinnesstämning hos 8 av deltagarna efter genomförd ridterapi. Vid en jämförelse före/efter ridterapin med SF 36 redovisas hur stor del av tiden deltagarna känt negativ sinnesstämning. Där svarar fem av åtta att de känt sig mindre nervösa, sex av åtta mindre nedstämda, fem av åtta mindre dystra, fyra av åtta mindre utslitna och tre av åtta att de känt sig mindre trötta. (fig 1). 3
8 7 6 5 4 3 2 1 0 pigg lugn energi glad mer lika mindre Figur 2. Förändring av upplevd tid avseende positiv sinnesstämning hos 8 av deltagarna efter genomförd ridterapi. Vid en jämförelse före/efter ridterapin med SF36 redovisas hur stor del av tiden deltagarna har känt positiv sinnesstämning. Fem av åtta har känt sig pigga, tre av åtta lugna, fem av åtta fulla av energi och fyra av åtta har känt sig glada och lyckliga (fig 2). 3.3 Upplevda effekter av ridterapin Sju upplevde ridning som ett positivt sätt att träna. Två var rädda för oroliga hästar och ville inte fortsätta efter avslutad ridterapi. Till dem ska läggas de två som valde att hoppa av ridterapin efter att ha provat på 3-4 gånger och varit rädda under hela träningen (men läst om att ridning var bra vid MS). Åtta av nio angav att balansen tränades vid ridterapi och de flesta kände också att muskler blev tränade. Att ridningen stärkte självförtroendet, att våga, att få en självkänsla att kunna styra hästen var också ord som fem av nio använde. 3.4 Ridning en egenträning att fortsätta med Åtta av nio nämner i intervjun att balansen tränas i ridterapi, fem av nio nämner att självförtroendet ökar och fem av nio nämner att muskler tränas i ridterapi. Vid intervjun 6 månader efter avslutad ridperiod hade fyra personer fortsatt att rida i Vilsta Ridskola Rehabgruppen, en gång i veckan. Tre önskade att fortsätta att rida på annat sätt. Som skillnader mellan ridterapi och fritidsridning, svarar de 4 ryttarna på Vilsta: att de upplevde ridterapin hade fler övningar för balans, att övningarna var mer individuellt anpassade, att ledarna brydde sig om resultatet och att säkerheten var större med samma ledare till hästen varje gång. Ridlektion som för vem som helst nu. 4
4. Diskussion Det är intressant att alla deltagare upplever sig ha nedsatt balans och ändå önskar delta i en träning där man sitter på rörligt underlag en bra bit upp över marken. Det var imponerande att se hur personer som aldrig hade ridit vågade prova på och också ville fortsätta att rida efter avslutad träningsperiod. Det var samtidigt inte konstigt att rädsla var det skäl som de fyra angav som inte ville fortsätta rida. Effekt i form av förändring av upplevd tid avseende negativ sinnestämning respektive positiv sinnesstämning var synlig i den typ av frekvensredovisning jag har valt (se figur1 och 2) Enligt Ottenbacher: treatment effects should be obvious from visual inspections of the data (3) dvs behandlingseffekter ska vara uppenbara vid visuell kontroll av data, vilket jag tolkar att figurerna visar. Deltagarna angav mindre upplevd tid till att känna sig trött, utsliten, dyster, nedstämd och nervös; mer upplevd tid av att känna sig pigg, lugn, fulla av energi och glad efter behandlingsperioden. Vilken annan behandling ger det!? Ridterapi är en behandlingsmetod som kräver extra resurser såsom häst, ridhus, utbildad instruktör och ledare till hästen. I Eskilstuna finns det idag en utbildad ridterapeut anställd som sjukgymnast inom barnhabiliteringen. Lämpliga hästar med ridutrustning och ridhus finns i kommunen. Hästvana och intresserade sjukgymnaster finns. Patienter blir alltmer informerade om förekomsten av ridterapi i landet och de goda resultat som kommit internationellt. Även om de 4 deltagare som fortsatte att rida i ridskolans grupp angav skillnader såsom att ridterapin hade mer individuell rättning, mer övningar för balans och att de kände sig säkrare med den så har de fortsatt att rida. Ekonomiska hinder har försökts överbryggas med bidrag från NHR (Neurologiskt Handikappades Riksförbund). Ridterapi inom NeuroRehab med möjlighet att prova på att rida några gånger för att sedan slussas ut till ridskolans verksamhet borde finnas i Eskilstuna. Detta skulle vara ett gott samarbete mellan landstingets rehabilitering och kommunens fritidsaktiviteter. Antalet försökspersoner i materialet är inte stort att dra slutsatser från. Vi kunde se att det var svårt att få full närvaro vid alla 10 ridtillfällen, vilket stämmer med vår erfarenhet är från andra typer av behandling för denna patientgrupp. Det blir återbud pga variationer i hälsotillståndet. 4.1 Konklusion Ridterapi förbättrar livskvalitet i denna patientgrupp. Förbättrad balans och ökad självtillit är också upplevda effekter. De flesta (sju av nio i vårt material) vill fortsätta rida på sin fritid efter att ha provat på. Att kunna erbjuda ridning som behandling för vuxna med neurologiska skador och att sedan hjälpa till med utslussning till egenträning är en modell som skulle passa i NeuroRehabs verksamhet. Behandlingsmetoden är en lustfylld och dokumenterad terapiform som saknas för vuxna med neurologiska skador i Sörmland men som finns utvecklad i andra landsting. 5
4.2 Tack till De patienter som har varit försökspersoner och visat sig modiga och positiva till att prova på ridterapi som behandling. NeuroRehab som har avsatt sjukgymnasttid för två sjukgymnaster till ridterapi under två terminer. Allmänmedicinskt Centrum i Landstinget Sörmland som har beviljat stipendium till tre veckors heltidslön för sjukgymnast. FoU-enheten i Landstinget Sörmland som har beviljat anslag till hästhyra under projektet. Ridterapeut/sjukgymnast Marit Näsholm som med sitt tålamod, sin pedagogik och sina kunskaper har bidragit till en god kvalitet på ridterapin. Ulla Henell som varit ledare vid alla 20 ridtillfällen och bidragit med sitt lugn och sina kunskaper till en god kvalitet på ridterapin. Staffan Norlander som tålmodigt att har läst igenom, givit råd & stöd samt sett till att det blivit en skriftlig redovisning av resultatet. Thorne Wallman som med sina goda råd bidragit till att den skriftliga redovisningen avslutats. Refeserenser 1. von Arbin C. Hippoterapi. Färentuna: KIKKULI förlag AB, 1994:9-10 2. Hammer et al.evaluation of therapeutic riding (Sweden)/ hippotherapy (United states). A single-subject experimental design study replicated in eleven patients with multiple sclerosis; Physiotherapy Teory & Practice 21(1); 51-77 2005 Jan-Mar 3. Ottenbacher KJ 1986.Evaluating Clinical Change. Strategies for occupational and physical therapists. Baltimore, Williams & Wilkins. 6