Radon och radondotterhalt i gamla hus

i s.- """'- - SSI-rapport 90-05 Agneta Burén-Haglund Radon och radondotterhalt i gamla hus ISSN 0282-4434 Pris: 40 kronor I

Titelblad SSI KHIB Statens K B I strålskyddsinstitut Författare: Agneta Burén-Haglund Dokumentnummer: 90-05 ISSN: 0282-4434 Datum: 1990-06-12 Avdelning: Miljölaboratoriet Dokumentets titel: Radon och radondotterhalt i gamla hus. Sammanfattning: I denna rapport redovisas resultaten av de mätningar som utfördes 1985-88 av radon- och radondotterhalt i ca 100 äldre orenoverade bostäder i Stockholms län. Medelvärdet för småhus blev för radonhalten 87 Bq/m 3 och för radondotter halten 48 Bq/m 3. Gammastrålningen var låg i alla bostäder. Nyckelord: (Valda av författaren) Radon RadondcMerhalt Bostäder Byggnadsteknik Antal sidor: 22

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid INTRODUKTION 2 BYGGNADSTEKNIKENS FÖRÄNDRINGAR 2 URVAL 3 Flerbostadshus 4 Småhus 5 MÄTMETODER 5 RESULTAT 7 DISKUSSION 11 SLUTSATSER 13 REFERENSER 14 BILAGOR Frågeformulär Veckoradondotterhalt

RADON OCH RADONDOTTERHALT I GAMLA HUS. Agneta Burén-Haglund INTRODUKTION I Sverige har mätningar av radon i syfte att få fram ett medelvärde för landet tidigare genomförts 1950 [Hu56] och 1980 [Mj84]. 1950 års undersökning omfattade dock endast hus i fyra mellansvenska städer, som en del av urvalet för studium av gammastrålningen. Den här redovisade studien utgör däremot inte något slumpmässigt urval. Avsikten har varit att rekonstruera en tidigare boendesituation så autentiskt som varit praktiskt möjligt. Vid undersökningens början var det således oklart i vilken utsträckning materialet skulle medge generaliseringar till bostadsförhållanden runt år 1900 alternativt 1920, generaliseringar till Stockholms län eller mycket begränsade slutsatser. Det visade sig vara ogenomförbart att erhålla ett representativt urval. BYGGNADSTEKNIKENS FÖRÄNDRINGAR Byggnadstekniken har under de senrsts 90 åren genomgått så stora förändringar att en genomgång ligger utanför ramen för denna rapport. Här skall dock nämnas några som kan antas ha haft betydelse för radonhaltens förändring under tidsepoken. För en komplett genomgång av byggnadsteknikens förändring hänvisas till någon av de utmärkta böcker som finns i ämnet till oxempel Byggandets ord, betydelse, ursprung, historia [Dr88]. Padon kan rent allmänt tillföras en bostad från vatten, mark eller byggnadsmaterial. Höga halter hänger också samman med begränsningar i luftomsättningen (ventilationen). Omkring 1900-1920 kom radon främst från grunden.

Visst är alunskiffer rent allmänt känt som byggmaterial sen Salomos tid [Sa61], men användes inte allmänt. På samma sätt är det inte troligt att radonhalten i vattnet var så hög att den påverkade halten inomhus trots att man allmänt förvarade vatten i hink eller öppet ämbar. Enstaka källor kunde ha höga halter och därmed ge bidrag på grund av den öppna förvaringen, men detta gäller lokala förekomster typ Medevi Brunn och liknande. Under denna tid användes vatten från handgrävda brunnar, som inte brukar ha höga halter av radon. Vi får i stället diskutera förändringen av grund och grundläggning samt förändringar i luftomsättningen. Hus i början av seklet var i allmänhet inte utformade med betonggrund. Enstaka flerbostadshus började dock byggas med detta. Flertalet bostäder hade dock en grundmur av sten. Till golv i källaren fanns antingen sten eller tegel men såväl grus med eller utan trägolv förekom, varvid eventuell markradon utan svårighet kunna penetrera in i dåtidens bostäder om omständigheterna i övrigt gynnade detta. Under denna tid förekom bostäder och arbetsplatser även i källaren. Dåtidens ventilation berodde på uppvärmningssystemet i form av kakelugnar och vedspisar/kaminer, som ju naturligt innebar en god ventilation. Någon generell uppvärmning av samtliga boutrymmen förekom inte. Man sparade på värmen efter förmåga. Golvdrag var något nödvändigt ont. Fönster öppnades inte i onödan. Radonhalten inomhus före 1920 kan huvudsakligen ses som funktioner av insug av markluft (fri passage) och utflöde via spisar, kaminer och kakelugnar i de rum där dessa förekom. URVAL De hus som skulle ingå i undersökningen valdes för att ge så tidstrogna förhållanden som möjligt för omkring år 1900. Konkret innebar detta att de renoveringar som genomförts ej skulle ha påverkat radonsituationen, t ex skulle bostäderna

ej ha försetts med treglasfönster eller tilläggsisolerats. Det idealiska hade också varit om de boendes levnadsvanor överensstämt med boendet under den aktuella tidsepoken. Detta är självfallet omöjligt och levnadsmönstrets inverkan kan inte ens uppskattas. Flerbostadshus Bostäder har valts från Stockholms Fastighetskontor: "Lista över äldre flerbostadshus i Stockholm". Dessa var omoderna fastigheter byggda före 1920 som ej renoverats. Detta urval är dock mycket begränsat varför även halvmoderna fastigheter som ej renoverats sedan byggaret eller efter 1920 har ingått som mätobjekt. Här har de äldsta, byggda före 1910, valts, se tabell 1. I det följande har de halvmoderna fastigheterna behandlats i samma grupp som de övriga. De fastigheter som vid inspektionen visade sig vara renoverade har däremot särbehandlats. Tabell 1 Flerbostadshus Byggår Antal csmederna Urval Mätta Antal halvmoderna Urval Mätta <1850 1 1 2 1850-1870 3 1 3 1870-1890 18 6 12 1 1890-1910 26 8 25 5 1910-1920 11 7 15 1 Totalt 59 23 57 7 Bortfallet beror på att en del av fastigheterna renoverats, rivits eller utrymts. En del fastighetsägare och hyresgäster lyckades vi ej komma i kontakt med.

Småhus Småhusen valdes slumpvis från samtliga hus (fritids- och permanenthus) byggda för permanent bruk före år 1920 i Stockholms län. Det var ej möjligt att erhålla ett mera preciserat urval vad gäller byggnadsåret, då detta ej är registrerat för fastigheter byggda före 1920. Renoverade eller tilläggsisolerade hus ingick ej i urvalet. Detta urval är baserat på FTR (fastighetstaxeringsregistret) 1981 standardkategori 5-7. Det totala antalet småhus som uppfyllde dessa krav var ca 11 000 i Stockholms län. Av dessa har 650 hus valts slumpvis. Bortfallet har varit extremt stort (ca 90%) och mätningar kunde endast utföras i 70 småhus. I huvudsak beror detta på att vi ej erhållit svar från fastighetsägaren. Kravet på att få mäta i ett bebott hus under eldningssäsongen har även medfört en minskning i mängden bostäder som varit möjliga att mäta i. Det går inte att se någon tendens i bortfallet. Med undantag av skärgårdsöarna är inget område underrepresenterat. Skärgårdsöarnas bostäder har ej varit bebodda under eldningssäsongen i samma utsträckning som övriga områden. Förbindelserna till en del av skärgården är under vintersäsongen begränsade. Inte heller tycks det som om bortfallet varit knutet till någon speciell byggnadsteknik eller bostäder av något visst byggnadsmaterial. Det stora bortfallet innebär dock att de undersökta husen inte kan anses vara representativa i förhållande till urvalet. MÄTMETODER Radonhalten har mätts med en integrerande radonmätare med termoluminiscensdosimeter (TLD) beskriven tidigare [Bu81]. I varje bostad har två rum mätts samtidigt under 7 dygn, vanligtvis sov- och vardagsrum.

Radondotterhalten har mätts med en kontinuerlig radondottermätare av typ WLM-1 fabrikat Eberline, där luft pumpas genom ett filter och a-aktiviteten avläses kontinuerligt med en timme mellan varje registrering. Resultatet har meddelats som en kurva över veckans radondotterhalt, se bilaga B. Torondotcerhalten har beräknats automatiskt genom mätning av aktivitetens avklingning under fyra timmar efter avslutad pumpning. I två av fastigheterna har radondotterhalten uppskattats från en integrerande filtermätning eftersom WLM-1 enheterna inte fungerade. En TLD placerades bakom ett filter, genom vilket luft pumpades med hjälp av en stabil akvariepump. För korrektion av bakgrundsstrålningen placerades ytterligare en TLD vid akvariepumpen [Ha88]. I varje bostad har också Y-strålningen mätts mitt i rummet, från väggar, golv och tak i de rum där mätare varit placerade. Y-strålningen från grunden och från marken har också mätts utanför varje mätbostad. Mätningarna har utförts med scintillationsmätare fabrikat Scintrex. I de bostäder där vattnet kommit från egen brunn har prov tagits och radonhalten i vattnet uppmätts på laboratoriet med Ge-detektor. Där den ursprungliga brunnen funnits kvar har vattenprov tagits också från denna brunn. De boende har fyllt i ett frågeformulär, se bilaga A, där bostadens standard och nyttjande under mätperioden redovisats. Med hjälp av detta frågeformulär kunde de hus där genomgripande förändringar gjorts sorteras bort vid bearbetningen. Osäkerheten i mätningen vid mättillfället var genomgående låg. Osäkerheten hos mätinstrumentet och kalibreringen var under 20% (1 standardavvikelse), för radondotterhalten under 10% (WLM-1), för Y-strålningen under 30% samt för

radonhalten i vattnet under 10%. Vid mätning av radondotterhalten med hjälp av akvariepump och filter var osäkerheten större, kanske uppåt 40-50%. Mätrretoden utprovades under undersökningens lopp och har ej tidigare använts. Dessa osäkerheter, ^Der / avser mätperioden. För att få osäkerheten i årsmedelvärdet tillkommer osäkerheten, A. på grund av extrapolationen från mätperioden till mätning under ett helt år. = 45% och den totala osäkerheten i, årsmedelvärdet fås till A - /a + ö. vilket ger 49% t O t- P 6 L (I L för radonmätningarna och 46% för radondottermätningarna [SSl88a, SSl88b]. F-faktorn, den så kallade jämviktsfaktorn har beräknats som kvoten mellan medelvärdet av den under en vecka mätta radondotterhalten och radonhalten. Den momentana jämviktsfaktorn kan avvika avsevärt från den här beräknade som genomsnitt för en vecka. De största osäkerheterna i denna undersökning var av mer systematisk natur. Det är mycket tveksamt om generaliseringar till tidigare boendesituationer kan göras med tanke på de stora förändringarna av levnadsvanor och boendestandard sedan sekelskiftet. Även i de mest primitiva bostäderna torde till exempel bruket av eldstäderna (kakelugn och vedspisen) vara mindre nu än för 80-90 år sedan, vilket påverkar såväl radon- som radondotterhalt. Även aktiviteten och rörelsen i bostaden påverkar halterna - dagens små bostäder på landsbygden bebos i huvudsak av enstaka äldre vars vanor på alla sätt avviker från forna tiders stora trångbodda barnfamiljer. I denna undersökning förekommer dock även ett fåtal barnfamiljer. RESULTAT I urvalet har ingått 30 bostäder i flerbostadshus och 70 bostäder i småhus. En jämförelse med 1914 års Folk- och bostadsräkning [Fobl4] visar att 8.9% av befolkningen i

stadsliknande samhällen bodde i småhus. Motsvarande andel var för landsbygden 70%. Då 60% av befolkningen bodde på landsbygden och 40% bodde i stadsliknande samhällen innebär detta att knappt hälften (=46%) av befolkningen bodde i flerbcstsdshus. Resultaten i denna undersökning har ej viktats utifrån småhus/flerbostadshus. Av de undersökta husen var 10% av flerbostadshusen byggda av trä. Endast ett småhus var byggt av sten. Denna fördelning mellan stenhus och trähus gäller troligen för den boendesituation som rådde i Stockholm (eventuellt till och med Stockholms län) runt 1912, det vill säga mellan den sjätte och sjunie bostadsräkningen i Stockholm (1910 respektive 1915). Den statistik som finns från förr är mycket ofullständig, men stämmer någorlunda för byggnadsmaterial. I urvalet ingår ej bostäder renoverade efter år 1912. Grunden hade förändrats i påfallande få hus. De äldsta småhusen i denna undersökning hade bottenbjälklaget direkt på marken. Ett av de äldsta husen (1630) var beläget i sluttning och hade delvis torpargrund. Detta hus eldades med kamin och hade låg radonhalt, 15 Bq/m 3. Samtliga småhus var belägna på landsbygden. Torondotterhalten var övervägande låg, men dock mätbar i vissa hus, främst på Brunkebergsåsen. Gammastrålningen var under 0.36 //Sv/h i samtliga här mätta bostäder. Boendematerial med förhöjd aktivitet typ blåbetong har ej förekommit. Ett hus på torpargrund låg på relativt aktiva stenar (ytrat = 1 />Sv/h). Vid valet av bostäder ur FTR exkluderades de som renoverats. Vid analys av frågeformuläret visade sig dock inte mindre än 34 bostäder vara tillläggsisolerade (därav 5 bostäder i tlerbostadshus), 9 (därav 6 i flerbostadshus) hade moderna treglasfönster. Vi har därför ej tagit med dessa bostäder vid beräkningar av medelvärden för icke

renoverade hus. Förändringen i medelvärdena på grund av detta ligger dock inom mätvärdenas osäkerhet. Fördelningen av radonhalter kan ses i figur 1. Motsvarande medelvärden finns redovisade för icke renoverade och renoverade bostäder i tabell 2. Skillnaden i medelvärden är dock ej statistiskt signifikant enligt Student's t-test. Notsvarande radondotterhalter finns redovisade i figur 2 och i tabell 2. Inte heller där är skillnaden statistiskt signifikant. Tabell 2 Resultat av mätningarna Egenskap Antal mätta Medelvärde Småhus Flerb Tot Högst-lägst Radonhalt (Bq/m 3 ) Icke renoverade Renoverade 8 61 39 87 104 62 37 78 90 598 1093-7 - 17 Radondotterhalt (Bq/m J Icke renoverade Renoverade a 61 39 39 51 48 29 43 47 346 396-2 - 4 Jämviktsfaktorn 42 0.41 0..69 0.50 0.92-0.09 Vatten (Bq/1) 21 126-126 404-2 RnD max/ RnD min 57 10 4 7 62-2 Y-stråln {(jsv/h) 100 0.15 0.28 0.19 0.36-0.09 a; Renoverade enligt frågeformuläret Fördelningen av jämviktsfaktorn för bostäderna i urvalet, det vill säga kvoten RnD/Rn, redovisas i figur 3. Vi ser att denna är högre för flerbostadshusen i staden än i småhusen på landet. Skillnaden i medelvärdena är statistiskt signifikant på 0.5%-nivån. De högsta och lägsta veckomedelvärdena framgår av tabell 2. Spridningen är

10 mycket stor. Det beror dels på osäkerheten i F-faktorn (1 S - 22%, dels på en reell skillnad som beror på luftomsättningen och partikelhalten [Sw83]. Då radondotterhalten mätts kontinuerligt (1 timmes intervall) under en veckas tid (se bilaga B), finns för varje bostad såväl en högsta radondotterhalt som en lägsta. Vi kan därför göra en fördelning av de högsta radondotterhalterna i bostäderna och påstå att förr torde radondotterhalten åtminstone ha varit lägre än detta värde. Samt föra ett motsatt resonemang kring den lägsta radondotterhalten. I figur 4 har lägsta och högsta tänkbara radondotterhalt jämförts. Den övre ger ett mått på den högsta "möjliga" radondotterhalt i bostaden, den lägre följaktligen den lägsta här uppmätta. Vi kan utifrån dessa båda resultat påstå att medelvärdet av radondotterhalten kan ha legat mellan 17 Bq/m 3 och 79 Bq/m J. Tidsvariationen i enstaka bostäder kan givetvis ha haft högre maximala värden. Då skillnader ej föreligger mellan flerbostadshus och småhus redovisas dessa tillsammans i figur 4. Hur mycket radonhalten varierar mellan olika tidpunkter i en och samma bostad har tidigare publicerats [Hu56]. Denna variation kan vara hög. För att här studera motsvarande variation för radondotterhalten i dessa bostäder har kvoten RnD /RnD. beräknats för varje J bostad. RnD - den maximax min max mala radondotterhalten för en bostad och RnD. - den minimala radondotterhalten för samma bostad (jfr ovan). På detta sätt kan vi se hur mycket radondotterhalten varierar under en vecka. Husen är alla gamla, oisolerade och relativt "ursprungliga" enligt urvalsprincipen. Samtliga har självdragsventilation. Vi ser i figur 5 att radondotterhalten varierar generellt sett mer i småhus (heldragen linje) än i flerbostadshus, vilket knappast är ett överraskande resultat. De bostäder där kvoten är högst; det vill säga där radondotterhalten varierar mest, har som gemensam nämnare en relativt hög radonhalt i vattnet (>200 Bq/1).

11 Ingen av dessa bostäder har dock i sig haft höga medelvärden för perioden (<60 Bq/m 3 ). DISKUSSION Bostäderna i undersökningen utgör en mycket inhomogen grupp. De äldsta småhusen var byggda före 1600-talet, pietetsfullt vårdade - ej förändrade vad gäller material eller konstruktion - andra hus var relativt förfallna. I en del hus pågick renoveringar. Mätning har då gjorts i icke renoverade delar. I det äldsta flerbostadshuset, byggt 1730 av sten pågick omfattande renoveringar. Mätning gjordes i en vindslägenhet, som var delvis renoverad. Radonhalten var 20 Bq/m J, radondotterhalten 14 Bq/m } och y-strålningen 0.15 ^Sv/h. Kring sekelskiftet fanns i källaren ett bageri enligt värden. Många flerbostadshus hade förr arbetsplatser i källaren, vilket kunde innebära höga radonhalter under dåtidens långa arbetsdag. Marken där hade till exempel en r-strålning av ca 0.3 //Sv/h. En grovmätning i en källare visade dock ej någon extremt hög radonhalt, men någon systematisk genomgång av källarlokalernas radonhalt har ej gjorts eftersom det låg utanför ramen för denna undersökning. Det vore dock intressant och antagligen nödvändigt vid en beräkning av kollektivdosen under den aktuella tidsepoken. I de bostäder där vatten ej togs från det kommunala nätet har radonhalten i vattnet mätts. Endast i en del fall har mätning kunnat ske i den brunn där vatten togs runt år 1900. Radonhalten i ursprungsbrunnarna är relativt lågt. I övriga fall har radonhalten mätts i det vatten de boende använt sig av för närvarande, vilket ofta kommit från djupborrade brunnar. De mätvärden och det medelvärde på radonhalten i vatten som anges i tabell 2, skall därför ej uppfattas som representativt för bostädernas hushållsvatten

12 under en tidigare epok. Vatten från naturkällor som tidigare användes har i en del fall innehållit en del radon. 220 Bq/1 Rn förekom i en springkälla varifrån vatten hämtats i generationer och fortfarande hämtas i ämbar. Källan ansågs ha gott vatten som ansågs vara "stärkande". Man gick gärna 300 m för att hämta dricksvatten trots att vatten fanns indraget. En jämförelse mellan olika undersökningar i Stockholm ges i tabell 3. Tabell 3 Den genomsnittliga radonhalten (Bq/m 3 några undersökningar i bostäder i Stockholms län. från Mät- år Bostadsbestånd Småhus Flerb. Tot (Bq/m J ) (Bq/m 3 ) (Bq/m 3 ) Ref <1920 1985-7 <1946 ( 1952-4 87 62 78 25* Föreliggande und Hu56 <1983 l <1976 1983-5 1980-2 160 1 180' 6O e 155 Sv88 <1920 1980-2 170 9 Mj84 a) ej glesbyga b) avser fyra kommuner, småhus- och flerbostadslägenheter är ej åtskilda c) bostadsbeståndet består av kvinnliga lungcancerpatien ters bostäder samt kontroller d) inkl marklägenheter i flerbostadshus e) ej marklägenheter f) delresultat från den landsomfattande undersökningen [Mj84], ej representativt urval i Stockholms län g) avser hela landet, delresultat ur den landsomfattande undersökningen [Mj84] Resultaten ger inte belägg för att radonhalterna i gemen varit lägre kring sekelskiftet än under 1950-talet. I Bengt Hultqvists undersökning på 1950-talet [Hu56] gjordes dock

13 ingen distinktion mellan små hus och flerbostadshus. Inte heller vet vi i skrivande stund exakt vilka värden som skall knytas till vilken bostadsort. Hultquist rapporterade ett medelvärde på 25 Bq/m 3 för radonhalten. I den av Institutet för miljömedicin genomförda undersökningen av radonhalten i Stockholm och Stockholms län under 1980-talet var de värden som anges för just Stockholm [Sv88] 160 Bq/m 1 för bostäder med markkontakt och 60 Bq/m 3 för bostäder utan markkontakt. Dessa ligger väsentligt över motsvarande värden för bostäder i början av seklet enligt föreliggande undersökning. SLUTSATSER På grund av svårigheten att få tag i lämpliga hus för undersökningen, är det svårt att dra generella slutsatser ens för Stockholms län. Det är också svårt att jämföra resultaten från denna undersökning av hus byggda före 1920 med publicerade undersökningar av hus byggda före 1946 och före 1976. Följande slutsatser kan dock dras. * Medelvärdet för radonhalten i de undersökta småhusen var 87 Bq/m J, dock ej för dåtidens småhus generellt. Som jämförelse kan nämnas att resultatet av mätningarna på 1950-talet var lägre och att resultatet av mätningarna på 1980-talet var högre, 120 Bq/m 3, för småhus i hela landet. Intressant i sammanhanget är det medelvärde som räknades fram i samband med den landsomfattande undersökningen 1980 för småhus, som helt saknade inslag av radioaktiva material i byggnaden. Detta radonmedelvärde var 92 Bq/m 3. * Medelvärdet för radonhalten i de undersökta lägenheterna i flerbostadshusen var 62 Bq/m 3. Som jämförelse kan nämnas att resultatet av mätningarna på 1950-talet var lägre och resultaten från 1980-talet var högre, 85 Bq/m 3. Motsvarande medelvärde för de bostäder som saknade radioaktiva material var 51 Bq/m 3.

14 * Skillnader i medelvärde för radon/radondotterhalt mellan orenoverade och renoverade bostäder var ej signifikanta. Vi kan dock konstatera (se tabell 2) att de högsta halterna finns bland de renoverade bostäderna. * Vattnet bidrog troligen inte i större utsträckning till förhöjda radonhalter inomhus på grund av att det oftast togs från grävda brunnar, som inte hade höga radonhalter. * Att det har förekommit bostäder med radonhalter över 400 Bq/m* även tidigare kan anses vara belagt. I vilken utsträckning mycket höga halter har förekommit även förr kan denna undersökning inte ge besked om. * För bostäder med mycket höga halter har radonkällan varit marken och byggnadsmaterialet. Av husen i undersökningen låg samtliga med de högsta radonhalterna på Brunkebergsåsen eller på dess förgreningar. Det förekom inga byggnadsmaterial med höga halter av radioaktiva ämnen bland de undersökta husen. Vi vet dock att bruket av alunskifferbruk eller rödmjöl som det också kallades är urgammalt och användes in på 1900-talet. Bostäder byggdes tidigare också på och av gruvrester och masugnsslagg som ofta innehöll förhöjda halter av radium. * Andelen hus byggda på mark med stor potentiell radonexhalation kan antas vara minst 10%. Detta grundas på antagandet att bebyggelsen var tämligen jämnt fördelad över landet med viss förkärlek för bebyggelse på åsar och att man undvek att om möjligt bygga på åkermark. REFERENSER Bu81 Bu90b Dr88 Buren, A., Håkansson, B., Mjönes, L., Möre, H., Nyblom, L. och Wennberg, P.: An Integrating Radon Monitor. Rapport a 82-06, SSI, Stockholm, 1982. Buren, A.: Förändringar i byggande och boende. SSIrapport 90-12, Statens strålskyddsinstitut 1990. Dravnieks, G, Byggandets ord, betydelse, ursprung, historia. Svensk Byggtjänst 1988.

15 Fobl4 Ha88 Hu56 Mj84 Sa61 1912-1914 års allmänna bostadsräkningar, Sveriges Officiella statistik, Kungliga Socialstyrelsen, Stockholm, 1920. Hagberg, N. (private communication). Hultquist, B.: Studies on Naturally Occuring Ionizing Radiations, with Special Reference to Radiation Doses in Swedish Houses of Various Types, Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens handlingar, fjärde serien, Band 6, nr 3, Stockholm, 1956. Mjönes, L., Buren, A. and Swedjemark, G.A.: Radonhalten i svenska bostäder, Resultat av en landsomfattande undersökning. Rapport 84-23, SSI, Stockholm, 1984. Sarazelius, Jonas L:son, Kumlabygden, forntid-nutidframtid, Kumla tryckeri 1961. SSl88a Statens strålskyddsinstitut, Metodbeskrivning Strålning i bostäder, Nr 5, Radondotterhaltens årsmedelvärde, Mätning med TLD-baserad integrerande radonmätare, 1988. SSl88b Statens strålskyddsinstitut, Metodbeskrivning Strålning i bostäder, Nr 6, Radondotterhaltens årsmedelvärde, Kontinuerlig filtermätning, 1988. Sw83 Sv88 Swedjemark,G.A., The equilibrium factor F, Health Phys., 45, 2:453-462, 1983. Svensson,C, Pershagen, G. and Klominek, J., Lung cancer in women and type of dwelling in relation to radon exposure, Cancer Research 49,1861-1865, 1989. BILAGOR: A. Frågeformulär B. Veckoradondotterhalt

ANTAL 15. 10. - Radon 5. I- 0. i,,n n n 100 200 300 400 500 600 700 800 Bq, m-3 Figur 1. Fördelningen av radonhalten i orenoverade bostäder. Heldragen linje utgör fördelning för småhus, streckad linje för flerbostadshus. Medelvärden har indikerats med prickad linje. ANTAL 15. 10. - Radondöttrar 5. - r 0. f - 1 1 i i i 100 200 300 400 Bq m-3 i i Figur 2. Fördelningen av radondotterhalten i orenoverade bostader Heldragen linje utgör fördelning för småhus, streckad linje för flerbostadshus. Medelvärden har indikerats med prickad linje.

ANTAL 15. F-faktorn 10. - 5. r i i i i i i i 0 0.1 0.2 0.3 0.4 0.5 0.6 0.7 0.8 0.9 1.0 F Figur 3. Fördelningen av jämviktsfaktorerna för orenoverade småhus har markerats med heldragen linje. Motsvarande fördelning för flerbostadshus har markerats med streckad linje. ANTAL 50 100 200 300 400 500 600 700 800 Bqm-3 Figur 4. Högsta (heldragen linje) och lägsta (streckad linje) uppmätta radondotterhalt. Medelvärdena för samtliga bostäder är markerade med prickad linje.

ANTAL 30. 20. - RnD /RnD. may min 10. 0. 20 40 60 80 100 120 RnD(max)/RnD (min) Figur 5. Fördelningen av förhållandet mellan den maximala och den minimala radondotterhalten. Heldragen linje representerar småhus, streckad linje flerbostadshus. Fördelningarnas medelvärden är indikerade med prickad linje.

STATENS STRALSKYDDSINSTITU" Miljölaboratoriet 1986-04-02 Bilaaa A FRÅGEFORMULÄR 1 Denna bostad är fast bostad fritidshus 2 Den ar byggd av Q tra D tegel sten Q betong vet ej Q annat nämligen 3 Bostaden har A Följande åtgärder har gjorts, vet vi 5 Finns kallare? (endast småhus) 6 Källargolvet är av (endast småhus) D D D D D D DD D DD varmvatten centralvärme avlopp väggar är flyttade taket är bytt fasaden har putsats fönster är bytta ja nej under del av huset grus lagd sten tegel betong trä annat nämligen Q vet ej 7 Har tillaggsisolering skett? 8 Har fönstren tätats de senaste fem åren? D a D a ja nej vet ja nej vet ej ej 9 Vilken typ av fönster har bostaden? Q moderna treglasfönster Q tvåglasfönster Q enkelglas med löst innanfönster Q enbart enkelfönster Q annat nämligen

10 Har någon bott i bostaden under mätperioden? ja Q nej [] ibland Q 11 Kryssa för de påståenden om ventilationen som är riktiga för det rum där det fyrkantiga instrumentet varit placerad. Fönstret har varit öppet en stund varje dag under mätperioden. [H Fönstret har varit öppet någon gång under mätperioden. Q Fönstret har varit stängt under mätperioden. Q Det finns ventiler för utsugning av luft (de sitter högt upp på en vägg). Ytterdörren eller balkongdörren har stått öppen under mätperioden. Rummet har varit tillbommat en natt nämligen natten den Dörren till rummet brevid har oftast stått öppen. Qj Q Q 12 Kryssa för det som förekommit under mätperioden i rummet med det fyrkantiga instrumentet. Det ger oss en uppfattning om partikelhalten. Rökning Tänd fotogenlampa eller stearinljus Stekning eller grillning där eller i rum med direktförbindelse. Brasa, t ex kakelugn eller öppen spis Dammsugning Luftfuktare i rummet. fj Q Q rn pi r-i 13 Egna synpunkter.

Bilaga B CM n cr m il) -r-t C O E CD 00 en C :o en L :o Tl Ql L 00 0) L 0 0) C 0 en c :a E L Q) -P 0 TI C0 T) O a: o Q CO O CM O m cr QQ

Hittills utgivna SSI-rapporter 1990 Rapportnummer Titel (undertitel) Författare 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 Säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftsverken Publikationer Ett referensinstrument för radonmätning Radioaktivt cesium i fisk i svenska sjöar etter Tjernobyl Radon och radondotterhait i gamla hus Bly 210 som ett mått på ackumulerad radondotterhalt En litteraturstudie Consequences in Sweden of the Chernobyl accident Utsläpp av radionuklider till vattenrecipient från svenska kärnkraftverk och från Studsvik AB Cesium i gädda efter Tjernobyl - dynamisk och ekometrisk modellering The Disposal of High Level Radioactive Waste and the Need for Assessing the Radiological Impact Cesium-137och jod-131 i dricksvatten i Sverige efter Tjernobyl Förändringar i byggande och boende SKI och SSI Informationsenheten Hans More T. Andersson et al Agneta Burén- Haglund Anita Enflo Conny Hägg J Melin, M Elbe A Bondesson T. Andersson et al G. Johansson C. Hägg Lars Mjönes Hillevi Giertz Agneta Burén- Haglund