Till Folkbildningsrådet Brunnsvik och folkbildningens framsyn Synpunkter till Folkbildningsrådet inför arbetet med ett samlat dokument om folkbildningens framtida roll och uppgifter inför regeringens folkbildningsproposition 2004. 1. Seminarier och rådslag 13-15 maj genomförde vi på Brunnsvik ett tredagars seminarium Folkbildning i vår tid med 90 deltagare från i första hand LO och ABF i hela landet. Dokumentationen bifogas. Centrala frågor i diskussionerna blev om och i så fall hur folkbildningen kan vara en motkraft i en tid med växande demokratiska klassklyftor samt hur ett möte mellan individens frihet och utveckling och arbetarrörelsens kollektivistiska tradition kan se ut. En radikal folkbildning har en stor uppgift att hävda det fria ordet, det breda läsandet, det öppna samtalet. En uppgift att utmana förenklade budskap och att ge rum för nya tankar och drömmar i samtalet människor emellan. Ett offentligt rum för en aktiv samhällsdiskussion. 12-15 juni samlade vårt sommarläger med LO och Attac ett 80-tal aktiva medlemmar i fackliga organisationer och Attac-grupper. En skrift från seminariet är under utarbetande och kommer att översändas senare. Vid detta tillfälle stod globalisering och rättvisefrågor i centrum. Inte minst diskuterade vi samverkan mellan nya och gamla sociala rörelser. Inom ramen för utvecklingsprojektet Morgondagens lärorum har vi sökt svar på frågor om hur ett bra samspel mellan organiserad bildningsverksamhet och vardagens lärande miljöer kan se ut. Dessa diskussioner har lett till slutsatsen att vi i vårt bildnings- och utbildningsarbete måste ha mindre av kursfixering och mer av lärande som en tydligare del av kollektivt utvecklingsoch demokratiarbete. Vår verksamhet behövs bl.a. för att medverka till mer kvalité i människors både organiserade och vilda vardagslärande. Många års arbete (kurser och seminarier) kring begreppen Pedagogiskt ledarskap respektive Lärande organisationer finns till grund för vår slutsats att en mer aktiv diskussion behövs om ledarskapets särart i demokratiska folkrörelser. Utöver det ovan nämnda har samtal förts i skolans styrelse och inom lärargruppen. 2. Svar på några av Folkbildningsrådets frågeställningar Folkbildningens roll är att vara ett fritt och frivilligt bildningsalternativ för vuxna människor, och samtidigt en aktiv och självständig aktör för demokrati, folkhälsa och lärande. Folkhögskolor och studieförbund måste fortsätta och intensifiera sitt demokratiarbete, mot bakgrund av växande demokratiska klassklyftor i arbetsliv och samhälle. Statsbidrag behövs för ett demokratilyft som stödjer ett aktivt demokratiarbete som stärker medborgarskap och stödjer folkrörelser. Folkbildningen är för oss främst en idé och ett förhållningssätt det handlar inte om vare sig ämne eller metodik. 1
Det finns anledning för folkbildningens organisationer att intensifiera den moderna demokratikampen mot bakgrund av växande demokratiska klassklyftor i arbetsliv och samhälle. Statsbidrag behövs för ett demokratilyft som stödjer ett aktivt demokratiarbete som stärker medborgarskap och stödjer folkrörelser. Vi måste lämna ett inåtvänt kurstänkande och möta människor på skolor och arbetsplatser, i bostadsområden och i sociala rörelser med deras behov och önskemål som utgångspunkt. Arbetarrörelsens folkbildningsarbete har en viktig roll att spela för kompetensutveckling och demokratisering i arbetslivet genom sin naturliga förankring i fackföreningsrörelsen samt genom ett bredare idémässigt perspektiv, tradition av från kritisk reflektion och en mer aktiv demokratisyn än vad som är fallet i traditionell utbildning. Det är angeläget att skapa former och resurser för samverkan mellan folkbildning och högskola som inte, som ofta är fallet idag, ensidigt bygger på köpta uppdragsutbildningar. Folkhögskolan kan vara en mötesplats mellan forskare från vetenskaplig tradition och de kunskapsformer som hör till folkbildningstraditionen. Stimulera jämbördig samverkan och utvecklingsarbete mellan folkbildning och högskola. Ett samarbete som kan innebära gemensamma utbildningsprogram men också lärarfortbildning, forskning i folkhögskoleoch folkrörelsemiljö osv. Ny kunskap måste kunna genereras integrerat och i nära anslutning till både den breda vuxenutbildningen och förändringsarbete i samhälls- och arbetsliv. Statsmakterna bör tydligt understryka att samspel med folkbildning/folkrörelser/ vuxenutbildare är en angelägen del av högskolans tredje uppdrag. Vi är emot samordningstankar som ett folkbildningscentrum i varje kommun. Folkhögskolan ska vara en självständig, oroande och besvärlig samarbetspartner, inte en anonym del i ett utslätat samordnat utbud. Folkhögskolan kan vara lokalt bildnings- och kulturcentrum och/eller nationellt kunskapscentrum. Detta avgörs av varje skolas inriktning, samverkansorganisationer och förutsättningar. 3. Egna frågeställningar i Brunnsviks framsynsarbete Kan folkbildningen vara en motkraft i en tid med växande demokratiska klassklyftor? Vårt eget svar är ja, samtidigt som vi konstaterar att vi har mycket mer att göra för att bredda och fördjupa radikal samhällsdebatt samt bedriva ett aktivt demokratiarbete som utmanar makthavare och auktoritära strukturer. I vår egen diskussion inför nästa måldokument diskuterar vi bl.a. vilken roll Brunnsvik kan ha i mötet mellan dagens samhällskritiska diskussion och en arbetarrörelse som aldrig kan slå sig till ro med de segrar som vunnits av (bl a) tidigare Brunnsvikare. I detta syfte bygger vi även vidare på Brunnsviks samarbete med radikala bokförlag och tidskrifter. Vid seminariet i maj 2003 höjdes många röster för mer av radikal samhällsdebatt, exempelvis kurser och studiecirklar som granskar medias verklighetsbilder. En demokrati värd namnet förutsätter att medborgarna i allmänhet har möjlighet att ta del av samhällsfrågor. Vi människor behöver redskap för kritisk läsning. En radikal folkbildning har en stor uppgift att hävda det fria ordet, det breda läsandet, det öppna samtalet. Vår uppgift att utmana förenklade budskap och att ge rum för nya tankar och drömmar i samtalet människor emellan. Ett offentligt rum för en aktiv samhällsdiskussion. 2
Statsbidraget till folkhögskolor och studieförbund motiveras framförallt av folkbildningens självständiga arbete för att utveckla demokratin. Det finns anledning för folkbildningens organisationer att intensifiera den moderna demokratikampen mot bakgrund av växande demokratiska klassklyftor i arbetsliv och samhälle. Statsbidrag behövs för ett demokratilyft som stödjer ett aktivt demokratiarbete som stärker medborgarskap och stödjer folkrörelser. Demokratiutredningens rapporter understryker allvaret när det gäller samhällsdemokratin. Arbetslivets odemokratiska strukturer uppmärksammas allt för sällan. Vi ser starka samband mellan bristen på demokrati och inflytande i arbetet och de höga sjuktalen. Hur kan vardagens miljöer stödja den enskildes livslånga och livsvida lärande? Hur kan samspelet mellan organiserat utbildnings- och bildningsarbete och vardagslärande utvecklas? Ett demokratiskt samhälle som vill praktisera en radikal demokratisyn är enligt vår mening också ett lärande samhälle. Sjunkande valdeltagande och andra tecken på vanmakt i förhållande till det demokratiska systemet understryker vikten av fördjupad kunskap och praktiskt utvecklingsarbete med sikte på lärmiljöer som främjar en deltagande demokrati. Begreppet socialt kapital återkommer ofta i debatten, och kan tas som intäkt för de traditionella svenska folkrörelsernas betydelse för demokratin och som ett väsentligt argument för bl.a. byautveckling. Märkligt nog har begreppet haft svårare att tränga in i diskussionen om arbetet och den fackliga organisering som är knuten till arbetet. Detta trots att de faktorer som lyfts fram som förutsättningar för den demokratiska utvecklingen i allmänhet ofta har stark anknytning till följderna av arbetslivets förändring. Fackliga organisationer och fackligt arbete är enligt Brunnsviks mening undervärderat som befintligt och potentiellt socialt kapital. Inom fackföreningsrörelsen pågår viktiga diskussioner om vägar till för det goda och hållbara arbetslivet. Brunnsviks folkhögskola har i utvecklingsprojektet Morgondagens lärorum sökt svar på frågor om hur vardagens kollektiva miljöer kan befrämja en deltagande demokrati samt i vilka nya eller förändrade samarbetsformer morgondagens goda lärorum kan finnas. Till de stora utmaningarna hör att utveckla ett fungerande samspel mellan organiserat lärande och vardagsinlärning, med en bättre anpassning till individers och gruppers skiftande lärstilar. Hur ser en väg ut bort från ohälsa och utslagning i arbetslivet till ett hållbart där människor brukas istället för att förbrukas? Vi har ovan pekat på demokrati och inflytande som helt avgörande för folkhälsan. En god arbetsmiljö grundas i att den kan påverkas och utformas av människor i samspel. Chefs- och ledarutveckling är därmed viktiga utvecklingsområden. Ett demokratiskt synsätt förutsätter dock ett ömsesidigt perspektiv där ledarutveckling inte är angelägenhet bara för chefer, utan för alla anställda. Våra föreställningar om leddskapet blir därmed avgörande för bilderna av ledarskapet, och ledarskapsfrågorna blir en folkbildningsfråga. Tillgång till kompetensutveckling för alla och en arbetsorganisation som gör att man får använda sina kunskaper innebär också stora möjligheter och utmaningar för folkbildningen. Många års arbete (kurser och seminarier) kring begreppen Pedagogiskt ledarskap respektive Lärande organisation finns till grund för vår slutsats att en mer aktiv diskussion behövs om ledarskapets särart i demokratiska organisationer. Som folkhögskola vill vi bidra till nyansering och fördjupning, kontrastera företagsvärldens dominerande tankemönster med motfrågor och motbilder. 3
Kan arbetarrörelsen och andra folkrörelser vara ett forum för medlemmarnas personliga utveckling? Kloka folkrörelser utvecklar en folkbildningskultur som, med Hjalmar Brantings ord vill ge människor möjlighet att förverkliga sina bästa stämningars längtan. Folkhögskolor och studieförbund är viktiga pedagogiska resurser för folkrörelser som vill vara en medlemmarnas gemensamma kunskapsresa. I folkbildningen kan ett möte ske mellan det rationella sökandet efter sanning och det stora intresse som finns för mer eller mindre metafysiska frågor och så kallade new age -idéer. Hur kan folkbildningen bidra till en rättvis världsordning? Hur kan ett möte ske mellan nya och gamla folkliga rörelser? Dessa frågor var centrala vid sommarens LO-Attac-läger på Brunnsvik. 12-15 juni var vi sammanlagt ett 80-tal personer, grovt sett hälften fackligt aktiva och hälften aktiva inom Attac. Respekt, kunskapsutbyte och tid för gemensamma samtal präglade sommarseminariet. Fackföreningsrörelsen, som både nationellt och globalt är den stora folkliga rörelsen, och nyare sociala rörelser kan lära av varandra och skapa allianser i arbetet för en rättvis världsordning. Folkrörelser och folkbildning kan till mer nätverksinriktade rörelser bidra med erfarenheter och kunskaper när det gäller exempelvis organisationsarbete och mötesdemokrati. Folkrörelser och folkbildning kan organisera möten för ömsesidigt lärande och fria samtal. Folkbildningen kan bidra till en rättvis världsordning genom att lokala och globala rättvisefrågor bearbetas i verksamheten, genom samverkan med olika rörelser samt genom att främja och delta i samverkan med folkbildnings- och folkrörelseaktiva över gränserna. 4. Omvärldens påverkan Sociala och etniska och demokratiska klyftor växer på arbetsmarknaden, i boendet och i skolan. Det finns ett starkt behov av ökad förståelse för andra perspektiv än vårt traditionellt svenska. Fackföreningar och folkrörelser har varit oerhört framgångsrika under 1900-talet och har därmed skapat en självbild som kan vara ett hinder för att se och möta nya företeelser. Arbetslivet förändras så att vi t ex får ett högre tempo, små och slimmade organisationer, flytande befattningsgränser, individualisering, förändrade anställningsformer, kortare anställningar, ökad pendling och ökad spridning av arbetstiderna traditionellt fackligt arbete utmanas. Ohälsan i arbetslivet riktar fokus mot arbetsplatserna. Livslångt lärande, hållbart arbetsliv och utveckling av arbetsorganisationer framhålls i debatten som ledstjärnor - samtidigt som kompetensutvecklingsresurser fördelas ojämnt och utslagningen ökar. Folkbildningen behöver gå från kurs som utgångspunkt till att starkare betona lärande, utveckling och förändring i ett större sammanhang. Vi behöver utveckla samspelet mellan dagens organiserade utbildnings- och bildningsarbete och vardagens lärorum. Brunnsviks folkhögskola föddes ur mötet mellan det tidiga 1900-talets strävan efter tankens frihet och den unga arbetarrörelsen. Traditionen av bildnings- och samhällsengagemang är fortfarande giltig, men måste finna nya former i en ny tid. 4
Utbildningsväsendets utbyggnad där gymnasium idag betraktas som den grundläggande nivån och en majoritet av ungdomarna går vidare till universitet och högskolor ställer nya krav på folkhögskolan och på nya samverkansformer. En modern vuxenutbildning måste stå på flera ben. Utöver den enskildes utbildningsbehov som löntagare så handlar det också om att stärka rollen som samhällsmedborgare samt att ge den enskilde möjligheter till ett rikare liv. Marknadstänkande med upphandlingssystem inom vuxenutbildningen riskerar leda till kortsiktighet och ryckighet, och är därför menligt för vuxenutbildningens kvalité och kontinuitet. Folkhögskolor och studieförbund har här en viktig uppgift att fylla, och måste för detta tillförsäkras egna resurser. 5. Framtidsfrågor för folkbildningen Samhällets folkbildningspolitiska mål om folkbildningen som en oberoende och självstyrande kraft grundad på fritt och frivilligt sökande efter kunskap och bildning är bra och bör behållas. Samhällsbidragen måste garantera en hög kvalitativ nivå och bör därför höjas. Under 90-talet har en kraftig urholkning av statsbidragen per deltagarvecka skett samtidigt som samhället kraftigt ökat resurserna till utbildning. Balansen bör återställas, annars finns en risk att folkhögskolorna i allt för hög grad marknadsanpassar sig och folkbildningen förlorar sin själ. Idealen om kritisk reflektion och ett möte mellan teori och praktik kan inte förverkligas i ett marknadsstyrt upphandlings- och sponsringssystem, utan kräver oberoende samhällsresurser. Samhällsstödet måste också utformas så att det stödjer långsiktig kvalitetsutveckling i det livslånga lärandet. Folkbildningen bör vara basen för ett demokratilyft. Demokratiutredningen skapade ett demokratibibliotek som ett kraftfullt underlag. Dessutom finns behovet att demokratisera arbetslivet. Kriterier för ett offensivt demokratiarbete bör finnas i statsbidragssystemet. Därigenom kan folkhögskolan fungera som ett offentligt rum i samhällsutveckling och demokrati, t ex för att nå de som idag hamnar utanför och inte går och röstar. Och för att bereda mark för att vidga demokratins gränser till inte minst arbetslivets område. Sök former som stödjer folkhögskolan som självständig och kritiskt granskande demokratisk kraft i samhälle och arbetsliv. En kraftfull satsning bör göras runt valideringsfrågorna. Folkhögskolan kan inte nöja sig med att vara ett komplement när det gäller gymnasiekurser, utan måste vara ett aktivt alternativ för andra synsätt. Folkhögskolan måste leva som man lär. Krafttag måste till när det gäller utvecklingsarbete när det gäller deltagarinflytandet och demokratiska arbetsorganisationer. Brunnsvik i augusti 2003 BRUNNSVIKS FOLKHÖGSKOLA eu Per Erik Kaj Studierektor 5