Offentlig privathet i nšrradion Jan Einarsson Tidigare publicerad i SprŒkbruk, grammatik och sprœkfšršndring. En festskrift till Ulf Teleman 13.1.1994, (s.25-36) Institutionen fšr nordiska sprœk, Lunds universitet, 1994 1
NŠr mšnniskor talar ett sprœk eller en sprœkvariant som de inte behšrskar sšrskilt všl, kan de fšrstœs bara uttrycka det som deras begršnsade sprœkbehšrskning tillœter. De framstœr dœ som lite dumma i huvudet, inte minst i sina egna šgon och šron och i jšmfšrelse med sin egen sjšlvbild frœn det egna sprœket. De tystnar. I ett samhšllsperspektiv sšgs de dœ tillhšra den "tysta majoriteten". Men mšnniskorna i den gruppen, Šr naturligtvis inte utan tankar och tal i sina egna, hemtama sprœkgemenskaper. Det Šr bara det att de inte hšrs pœ offentlighetens arena, dšr rollerna spelas av representerande aktšrer som fšr deras talan. De tysta kšnner dœ ofta inte igen sig i detta representerande tal. - Det vet všl alla! Vi stœr - kanske - infšr en europeisk centralisering. Samtidigt pœgœr en nationell och regional decentralisering av det samhšlleliga beslutsfattandet. Besluten ska ligga nšra de beršrda. Detta mœste, vad jag kan fšrstœ, innebšra en stšrre mšngd representerande tal i en stšrre mšngd offentliga organ. Betyder det att folk kommer att kšnna igen sig mer, eller innebšr det fler tillfšllen till icke-igenkšnnande? - Det vet všl ingen? Representanter som behšrskar de europeiska maktsprœken engelska, franska och tyska (inte latin eller esperanto som en del hoppas) kommer att tšnka och tala Œt oss pœ dessa sprœk i Europagemenskapen, och de och EG:s representanter kommer sannolikt att pœverka svenskan som nationalsprœk (Teleman 1992). Representanter som behšrskar offentlighetens svenska kommer dœ som nu att re-presentera vœra tankar i Sverigegemenskapen. Representanter pœ olika regionala nivœer och inom olika intressesfšrer kommer att re-formulera oss i en mšngd olika fšrsamlingar. De kommer naturligtvis ocksœ att rapportera till oss frœn sina positioner och reformulera synpunkter och beslut. Kommer detta att ška samhšrigheten mellan svenskar, smœlšnningar och medelœldringar? Kommer den škade gemenskapen i sœ fall att ske i harmoni mellan olika intressegrupper eller pœ bekostnad av grannsšmjan? I anslutning till dessa stora frœgor har jag i all ansprœkslšshet studerat hur vi och dom etableras i nšrradiosšndningar. I den sprœkvetenskapliga, filologiska, traditionen Šr det ett hedervšrt arbete att ge ut texter. Det har framfšr allt varit frœga om Šldre handskrifter med mer eller mindre utfšrliga kommentarer. Ett lika hedervšrt arbete Šr det, tycker jag, att ge ut och kommentera texter frœn vœr egen tid. Jag tšnker dœ i fšrsta hand pœ texter som bygger pœ inspelningar av tal och som riktar uppmšrksamhet mot fšreteelser som mœnga kanske Šr omedvetna om. Jag vill alltsœ bryta en lans fšr en sorts samtida talsprœksfilologi. Med utgœngspunkt i sœdana texter har jag dšrfšr hšr gjort ett utkast till en sorts sprœksociologisk studie av retoriken 'konsten att švertyga' i program som 2
sšndes i SkŒnepartiets nšrradio under nœgra dagar sommaren 1993. Partiet Šr ett lokalt missnšjesparti. SkŒnepartiets nšrradioprogram MŒnga av SkŒnepartiets och andra organisationers nšrradiosšndningar bygger pœ att lyssnare ringer till en programledare, skickar hšlsningar och šnskar en skiva. Programformen torde vara všlkšnd. Programledare under den period som jag har studerat Šr ibland partiledaren sjšlv och ibland andra skœnepartister. Kommunikationssituationen beskrivs bl.a. sœ hšr: "Vi tackar fšr uppringningen hit till vœr radio som inte har nœn sluss. Ni kommer rakt in i studion hšr till mej, och sen gœr vi ut i radion och pratar. Och vill ni inte ut i radion sœ fœr ni inte ringa hit, fšr vi har bara en ingœende telefon." MŒnga uppringare verkar vara gamla, sjuka och ensamma. De verkar lyssna varje dag och nšstan hela dagarna, mest kanske fšr musikens skull men antagligen ocksœ fšr att det ibland blir rštt sœ spšnnande med den kamp som fšrs mellan vi och dom. I programmen etableras nšmligen en pœtaglig všrme och gemenskap mellan programledarna och lyssnarna, och ocksœ mellan lyssnarna inbšrdes. Denna vi-samhet všxer sig stark genom hotet frœn olika dom-grupper, bl.a. en konkurrerande nšrradiofšrening, Opponentgruppen, med anknytning till socialdemokraterna. Den gruppens anhšngare och skœnepartisterna "busringer" till varandra och skapar dramatik i programmen. Musiken i programmen Šr till stšrsta delen folklig dansbandsmusik med texter om lšngtan, kšrlek och gemenskap. "Riktiga všnner" med Kurt Hagers var mest šnskad under min lyssnandeperiod. Att programledarna kan tillmštesgœ lyssnarnas šnskemœl om musik och texter om detta verkar bidra till den tillgivenhet som de trogna lyssnarna hyser fšr sina ledare. Vi-intimitet och harmoni Intimiteten markeras med igenkšnnande och všnliga tonfall, sšrskilt i samtal med kvinnliga programledare. Den manlige partiledaren Šr kšrvare. Alla kallar varandra vid fšrnamn och markerar nšrhet genom flitigt bruk av dem. En del anvšnder bara medlemsnummer eller nummer och fšrnamn som i det hšr exemplet med partiledaren: - Ja, hejsan, det Šr medlem 992, Gšran. - VŠlkommen hit 992! - Tack ska du ha! Jag ville šnska en liten lœt idag med Hasse Andersson, om du kan hitta den: En kvšll i juni. 3
- Ja just det. Det Šr alltsœ inte samma som JunikvŠll. - NŠ, jag hšrde att du letade efter en lœt som hette nœnting sœnt. SŒ jag tšnkte att det kanske Šr den. Men det var det alltsœ inte. Men det kvittar ju, fšr att nu Šr det ju juni mœnad, sœ dœ kan vi ju spela den hšr biten ocksœ. - Javisst Šr det det. Det Šr alldeles riktigt, Gšran. - Ja, dœ fœr ni ha en fortsatt fin dag dšruppe. - Ja tack, jag šnskar dej detsamma. En del lyssnare Šr sœ všl insatta i radions skivarkiv att de kan hjšlpa programledarna att leta upp skivor genom att ange en šnskad skivas arkivnummer. NŠrheten och gemenskapen markeras ocksœ av att en lyssnare kan hšlsa till en annan och lœta programledaren všlja skiva med motiveringen: "Du vet vad hon brukar vilja hšra". Ibland fšljs en hšlsning av en všlmenande fšrmaning, t.ex. om att mottagaren ska vara fšrsiktig med elden nšr hon grillar ikvšll. Programledarna tycks dock všja fšr alltfšr starkt personligt engagemang. En lyssnare, Rune, slutar t.ex. samtalet med att tacka fšr all všnlighet som kommer frœn "er dšruppe", dvs. pœ radion. Han hšlsar till alla cancersjuka som hœller pœ att dš, och han brister i grœt. Programledaren avbryter dœ och lšgger pœ en skiva. Strax efterœt ringer emellertid en kvinna och hšlsar till Rune som var sœ ledsen och ringde fšrut. Hon kšnner honom inte. Men han lšt sœ ledsen. - Ofta hšlsas lite devot till den Programledare som uppringaren just talar med: "Och sœ vill jag hšlsa till dej", ibland med tillšgget "och de dina". Grundmodellen pœ samtalen: presentation, skivšnskning och hšlsning byggs ibland ut med hyggesnack: - Fint všder idag! JŠtteskšnt va? - HŠrligt! Ja, det Šr det. Det Šr friskt ocksœ. - Ja, det skiftar lite grann. Den ena dan Šr det kallt. NŠsta dag Šr det varmt. - Jo, men vi fœr všl hoppas att vi ska fœ lite varmt och gott igen. - Jaja. - Nu Šr det snart midsommar. Det gœr ditœt. - Ja. Men sœ tycker jag, nšr det har varit midsommar sœ gœr det pœ andra hœllet igen sœ. - Jo. - Det tycker jag inte Šr roligt heller. - Men det Šr gott med sill och potatis. - Jo. A, det har jag Štit redan en tre, fyra gœnger innan. SŒ... - Ja, jag brukar gšra det ocksœ. Men i Œr sœ tšnkte jag, jag skulle fšrsška spara den glšdjen till midsommarafton. - svenska potatis! Aja, det har jag kšpt mœnga gœnger nu. - Ja, vad fœr du ge nu kilot? - Ja, det skiftar ju lite. FrŒn bšrjan var det 60 kronor, men nu har det gœtt ner till 18 kronor. - Ja. - SŒ, 18 och 20 Œ... Men vad jag reagerar pœ: jordgubbar. - Ja, det var ju inte svenska. Det var faktiskt belgiska. Det stœr pœ lappen. "Belgiskt" stœr det pœ, 46 kronor. Det tycker jag verkligen Šr i det saftiga laget. - Jaja. 4
- Va!? - Ja, det Šr vad det tœl. - dom Šr inte svenska. - Ja, det Šr vad det tœl. Det Šr det. Men dom blir všl billiga. Jag tror det kommer mœnga jordgubbar i Œr. Svenska. -, jag har nog, tšnker jag, i min koloni, sœ har jag egen SKRATTAR odling. - BerŠtta nu inte var du har kolonin. Fšr dœ kanske du fœr fršmmande dšr. Jag vet var du har kolonin. - JasŒ. Ska du gœ dit dœ? - Jag fœr všl gœ och titta till den, nšr jag gœr ut med hunden. - Ja, och sœ ska jag ta kamera med. Jag ska fotografera dej. - Ja, jag brukar bli fotograferad. - Ja, sœ akta dej! - JadŒ. - Jaja. Du fœr gšrna gœ dit och smygšta. Det gšr fœglarna ocksœ. Men dom ska ocksœ leva. Det hšr samtalet kan illustrera den privata stšmningen i radion. Det handlar om vardaglighet, kšnnedom om varandra, beundran och nšrhet till ledarna, svenskhetens fšretršden - pœ ett privat och ofšrargligt sštt - och om motstœndarna som spionerar och ocksœ fotograferar sina fiender. Det finns faktiskt en spanargrupp pœ dom-sidan. Den som vill vara med i gemenskapen Šr všlkommen: Ni som vill gœ tillsammans med oss pœ všgen mot demokrati, ni plockar fram penna och papper! - All makt Œt folket stœr det i grundlagen. Men hur Šr det egentligen? SŠtt in 50 kronor pœ pg x, och ni fœr tio gœnger tillbaka! Ni fœr kunskaper, ni fœr inblick och ni kan vara med i vœra interna fšrbund: ungdomsfšrbundet, kulturfšrbundet, seniorfšrbundet och kvinnofšrbundet. Den som fšrsšker vara med utan att betala avgiften kan drabbas av en tillršttavisning av partiledaren. Det hšnde med en lyssnare som ringde och beršmde programmen och menade att de borde sšndas i Riksradion, vilket naturligtvis Šr en fascinerande orimlig tanke. Ledaren frœgar dœ: - r du medlem i SkŒnepartiet? - NŠ, men jag Šr hundraprocentig sympatisšr. - DŒ ska du inte komma och stšlla krav, om du inte ens blitt fšrdig att bli medlem. Vi driver partiet sen slutet av 70-talet under oerhšrda fšrfšljelser. Den varma, harmoniska intimitet som utgšr grundtonen i programmen verkar Škta och fyller ett behov hos lyssnarna. Som framgœtt ovan Šr dock allt inte ett harmoniskt vi. Vi-kŠnslan fšrstšrks av ett fšrfšljande dom. 5
Dom stšr oss, vi fšrfasar oss - och ger igen DŒ och dœ under programmen kommer det fram uppringare som skšndar med uttryck som "BšgajŠvel!", "Hej Hitler", "Vet du, jag skulle skšmmas fšr att kalla mej politiker." Ibland beskriver programledarna hur besvšrlig situationen Šr: "Och telefonen ringer hšr bak. Jag Šr všldigt uppvaktad, det ska ni veta." Det Šr alltsœ dom som ringer och bl.a. kallar vi-sidan fšr hšns - det Šr oklart varfšr - som i fšljande drabbning, dšr sprœklig korrekthet blir till slagtrš, nšr en kvinna ringer upp: - HallŒ hallœ. Nu kommer du ut i radio. - Det var všl Hšnsakvartetten som sjungde dšr? - Sjungde? - Ja, det passar ert sprœk. Det var precis den dšr nere. Det var nog hšnsen. Det var Hšnsakvintetten. - Har du nœt politiskt? LUREN L GGS P. NŠ, inte det, nš. Det var nœn som sjungde hšr, sa hon. T.o.m. jag vet att det heter sjšng. OvanstŒende typ av samtal ger upphov till nya samtal, dšr vi-sidan fšrfasar sig. Efter samtalet ovan ringer t.ex. Gerda och hšvdar att sprœket inte alltid Šr det bšsta i "den andra radion". "Men vi har vœrdat sprœk i vœran radio", skrattar hon, medan programledaren fšrklarar att vœr radio skšts av vanligt folk och gšrs fšr vanligt folk. Slutsatsen hon drar av det intršffade Šr att "Šn en gœng har vi visat att vi Šr bšst, dšrfšr att vi vet ju om, nšr vi gšr fel. Vi har sjšlvkritik." Gerda frœgar varfšr vi Šr "hšns" utan att fœ svar. Hon Šr glatt stridslysten: - Men Šr vi "hšns", sœ mœste det ju finnas en tupp. den Šr všl pœ andra sidan dšr. - DŒ Šr den tuppakammen, den har nog inte vuxit ut Šnnu. - SKRATTAR HJ RTLIGT, sœ roligt! A, det Šr sœ lšjligt, sœ det Šr inte klokt bara, va. Indignationen šver dom-sidans uttryckssštt och beteende leder bl.a. till samtal dšr deltagarna visar oro fšr hur ungdomen ska pœverkas: - Men jag undrar sœ vad det Šr fšr folk som ringer upp? - Ja, ni skulle hšrt hšr bakom, kšra lyssnare. - Ja, det Šr inte klokt va. Man skulle ju tro att dom har blitt tappade nšr dom var smœ alltsœ. - Ja, det Šr nog inte sœ lindrigt. Jag tror inte det. - Ja, det Šr inte klokt. Jag sšjer det alltsœ. Dom klagar pœ ungdomen. Men dom Šldre Šr všl inte bšttre! /.../ Ja, det Šr inte klokt. AlltsŒ jag sšjer: Vi har sjšlv fyra barn. sen har vi tvœ barnbarn /.../, dom hšr pœ radion, sœ sšjer dom: "Vad Šr det fšr mšnskor? FŒr man lov Œ sšja sœnt nšr man blir gammal?ó AlltsŒ det Šr ju inte klokt ju. - T.o.m. ungarna fšrstœr var gršnsen gœr ja. 6
- Ja, det Šr inte klokt alltsœ, va! Det existerade inte nšr en annan všxte upp. Man hšrde ju aldrig nœnting sœnt ju. - A, det hšr det kan jšmfšras med fšrr i tiden nšr tanterna var nere och tšmde soporna i soptunnan, nšr dom stod Œ sladdrade. Det Šr bara det att nu Šr det i nšrradion i stšllet. /.../ Men jag vill bara sšja: Det Šr helt vansinnigt! Vuxna mšnskor! Vilken vokabulšr! r det klokt? - NŠ, jag tycker faktiskt synd om dom, dšrfšr att livet Šr sœ hšrligt om man tar till vara pœ dom smœ stunderna. sol Œ sommar Œ kunna va všn med mšnskor Œ uppleva fina saker. IstŠllet sitter dœ gamla mšnskor pœ 60 Œr Œ dšromkring Œ bšr sej illa Œt. - Jag tycker inte det Šr klokt alltsœ. Det Šr helt vansinnigt! Som framgœtt blandas det omstšndliga fšrfasandet med retsamma tjyvnyp pœ dom-sidan. Men det fšrekommer ocksœ mer organiserade retsamheter, t.ex. nšr det organiseras en frœgetšvling som riktar sig enbart till "alla dom dšr mšnskorna". "Det Šr enbart medlemmarna i den socialdemokratiska fšrfšljargruppen som fœr lov att vara med." FrŒgetŠvlingen annonseras upprepade gœnger. Programledaren presenterar till slut tšvlingen lœngsamt och dramatiskt: "Ja, dœ kšra terrorister! Har ni nu papper och penna, sœ ska ni fœ nœt annat att gšra Šn att hœlla pœ hšr och terrorisera pœ telefon." Hon ger sœ tydliga anvisningar om hur svaren ska skickas i kuvert med pœskriften "SkŒnes bšsta radio". I instruktionen nšmner hon ocksœ ett antal frœgor som inte Šr aktuella den hšr gœngen, bl.a. ska hon inte frœga hur mœnga gram det gœr pœ ett kilo: r ni beredda nu? Det Šr ju sommar. Och dœ kan vi ta en frœga som passar till det: Om jag stickar en baddrškt eller ett par badbyxor av rent yllegarn - ni vet att yllegarn, det Šr varmt - hœller jag mej dœ varmare i vattnet nšr jag badar? FrŒgan upprepas fšrolšmpande lœngsamt liksom adressen med betoning pœ att det ska stœ "SkŒnes bšsta radio" pœ kuvertet. SŒ spelas det musik, varefter programledaren retsamt och fšrnšjt sšger: "Under tiden har telefonen ringt všldigt mycket hšr. Det Šr klart vi Šr ju SkŒnes bšsta radio." Fšrargligheten har haft avsedd effekt. Det ideliga upprepandet av "SkŒnes bšsta radio" Šr naturligtvis ett sštt att markera vi-sidans šverlšgsenhet, och uppgiften att dom ska sštta detta pœ pršnt Šr ett rštt sœ raffinerat skšnderi. Den hšr retfulla utmaningen backas upp av flera samtal: - sen betršffande den hšr frœgesporten som du utlyste hšr fšr en liten stund sen, sœ tror jag inte alls du kommer Œ fœ nœt svar. - Inte det? - NŠ, jag kan inte tšnka mej dom kan skriva. det skulle ta alldeles fšr lœng tid om dom ska ha skrivhjšlp. - A, man vet inte. Dom kanske lyckas plita ner nœt svar. /AlltsŒ ja eller nej./ - A, dœ Šr dom bšttre Šn man tror. Men jag kan inte tšnka mej det. Programledarna har en pœtaglig stršvan efter att hœlla rent, framfšr allt pœ det sprœkliga planet: "Nu Bengt, har du svurit tre gœnger. Det Šr snudd pœ avstšngningsknappen." - "Du ska inte svšra sœ mycket, Greta!" Men ocksœ 7
bruket av ett ord som utrotning kan leda till starkt avstœndstagande, som nšr Rickard hetsar upp sig: - Ja, dom skulle gšra en revolution och skjuta hela riksdan helt enkelt. - Au, som du sšjer. Det sšjer jag helt emot, fšrstœr du. - Jo, du fœr gšra som Castro helt enkelt, utrota dom. - NŠŠ. NŠ, nš. Nu fœr du inte sšja sœ mer pœ denna radion. Fšr det tycker jag inte alls om. - NŠnŠ. SKRATTAR LITE GENERAT. - DŠrfšr att man utrotar inga folk. Absolut inte. Det Šr jag absolut emot pœ att du sšjer. Det fœr du ta tillbaka - Ja, just det. - SŒ gšr man inte. STR NGT Man sšjer inte sœna saker om andra mšnskor. - Men dom tar ju kœl pœ dom annre stackarna hšr. - Ja, men man sšjer ŠndŒ inte sœ. - NŠ. - Det gšr man inte. - NŠnŠ FšrlŒt mej! - du, vi fœr všl spela VŒr dotter med Tommies. - Ja, SKRATTAR TILL GENERAT det Šr kanske sškrast. - Men utrotning ska vi inte ha. Absolut inte hšr! TŠnk pœ det! - Men riksdan Šr inte fšr vanligt folk. - NŠ, men dœ ska man inte sšja att man ska utrota dom. Det Šr ju hemskt ju. - NŠnŠ. OK. - DŒ har du tatt tillbaka det, Rickard. Detta utfšrliga fšrfasande huvudsakligen šver sjšlva anvšndningen av ordet fšljs sœ upp med ytterligare avstœndstaganden frœn den efter hand skamsne Rickard. Han var inte skœnepartist, framhœlls det i en kommentar efterœt. Den stšndiga kampen mellan vi och dom skapar spšnning och dramatisk nšrvarokšnsla i direktsšndningen. Den ger en sorts Kalle Blomkvist-stŠmning Œt vardagen. Och det kan behšvas. Privatoffentligheten Det hittills presenterade skulle jag vilja hšnfšra till en privat sfšr i nšrradions offentlighet. Men gršnsen mellan det privata och det offentliga Šr mycket diffus, det kommer att framgœ. Och jag tror att det Šr just denna svaga Œtskillnad mellan privat och offentligt som ger programmen retorisk effektivitet. De mer politiska Šmnen som tas upp, fr.a. av partiledaren, fšrankras nšmligen i den privata vi- och dom-anda som jag just beskrivit. De terroriserande uppringarnas samtal anvšnds fšr att misstšnkliggšra domsidans argumentering, och dom betyder dœ ofta 'socialdemokraterna': - Goddag Kal. Du snšar... - Ja. Goddag! Vad heter du? - Sverre. 8
- Jaha. Det tror vi sœ mycket vi vill pœ. LUREN L GGS P. Vi tackar hšr fšr ytterligare ett exempel pœ argumentationsteknik frœn vœra motstœndare, som ju alla vet huvudsakligen Šr socialdemokraterna. Liknande kommentarer Šr det normala efter sœdana hšr busringningar som vi alltsœ drar fšrdel av i kampen mot dom. Busringningarna anvšnds ocksœ i angrepp pœ motstœndarnas organisation och representanter och i kampen om anhšngare. Birgit ringer t.ex. och beršmmer partiledaren fšr att han spelar upp "det dšr hemska", och hon beršttar att hon hšrt en lyssnare som ringt och vittnat om sin omvšndelse frœn dom till vi-sidan: "Och det var en socialdemokrat, sa hon. Fšr det /dvs. det hemska/ var nœnting i hšstvšg". Ledaren instšmmer och sšger att visserligen tycker mœnga att det Šr "inte roligt" att hšra pœ "sœnt", och man fœr ha fšrstœelse fšr att "folk liksom inte vill veta det hšr hemska som socialdemokraterna hœller pœ med i nšrradion i Malmš". Men det Šr viktigt att det "dœ och dœ ŠndŒ kommer fram lite grann utav det". - De antydande uttrycken Šr mœnga i programmen, och de bygger fšrstœs pœ en gemensam uppfattning om verkligheten. Antydningar som uppfattas stšrker gemenskapen ytterligare. Om de inte uppfattas skapar de avstœnd. Ett skšl till att "det hemska" bšr komma fram Šr att det avslšjar motstœndarens organisation: "Fšr dom avlšser varandra. Dom har uppringningsmaskiner." Partiledaren glider sœ šver till att fšrsvara sig mot de uppringare som tycker att det Šr fel att han, som har tjšnst som politisk sekreterare i kommunen, sitter och spelar skivor pœ kommunens bekostnad. Den fšrsta punkten i fšrsvaret Šr att det Šr viktigt att hœlla kontakt med všljarna och ge dessa mšjlighet att pœpeka missfšrhœllanden. - "JadŒ. Man fœr mycket fina informationer", stšdjer lyssnaren, och ger dšrmed (omedvetet) ytterligare ett tšnkbart argument. Den andra punkten Šr att socialdemokraterna har en egen sekreterare. "Och deras socialdemokratiska lyssnare vet inte ens vad hon heter, och Šn mindre vad hon gšr." Lyssnaren suckar fšrfšrad. Detta fšrsvar anvšnds sœ som utgœngspunkt fšr att fšrklara verkligheten fšr lyssnarna och angripa motstœndarna: - Men det Šr sœ det gœr till, fšrstœr du, nšr sossarna ska vrida om šronen pœ folk och lura dom riktigt rejšlt. - BEGEISTRAT Jaja. - DŒ lœter dom sœna hšr missinformationer och felaktiga informationer och ofullstšndigheter komma fram utan att fšrklara helheten. - BEUNDRANDE h ja. - Utan Œ redogšra fšr hur det i verkligheten ligger till. Under uppringarens hšngivna samtalsstšdjande signaler drar sœ ledaren antydande paralleller till tvœ fall, dšr det fšrhœller sig "pœ samma sštt". Det fšrsta fallet ršr lokaltrafiken (ML), dšr socialdemokraterna sšgs ha fœtt folk att tro att de ville behœlla den i kommunens Šgo, nšr de i sjšlva verket varit med om att den "skulle konkurrensutsšttas med en fjšrdedel Œt gœngen 9
under fyra Œr efter varandra i stršck". Detta Šr ett Šmne som Œterkommer ofta: Det var ingen dšr. UPPRINGAREN HAR LAGT P. vi vet ju att folk ringer hela tiden fšr att blockera linjen. Det gšr dom pœ uppdrag av socialdemokraterna. Och det Šr ju socialdemokraterna i Malmš som beter sig. Dom har inga argument lšngre i politiken. Och dom argument dom har, dom fšrnekar dom sen i den politiska debatten, exempelvis i MLfrŒgan. /.../ Ja, sœ beter sig det hšr tidigare steriliseringspartiet. Det stšrsta všljarbedragarpartiet i svensk historia. Dom vilseleder alltsœ, dom Šr opœlitliga, dom fœr nedsšttande beteckningar. Det andra parallellfallet Šr kšrnkraftsfrœgan. Socialdemokraterna ville bygga ut kšrnkraften under 70-talet, dšrefter ville de avveckla den. Dom byter alltsœ Œsikt och Šr dšrigenom opœlitliga. SŒ hela den hšr svansen av sosse-eftersšgare, dom fick dœ hœlla pœ och fšrklara hur bra kšrnkraften var. Och sedan dœ nšsta dag fick dom fšrklara hur farlig och dœlig den var. Dom har alltsœ eftersšgare, dom Šr opœlitliga. OpŒlitligheten ges intensitet genom upprepning och genom de tvœ samtalandes fšrfasande šver tillstœndet. Dom-sidans busringningar och privata ohyfs fšrs alltsœ upp pœ en offentlig nivœ. Genom parallellstšllning - "det Šr likadant med" - anvšnds det tadliga beteendet fšr att angripa motstœndarpartiet fšrst pœ lokal nivœ och sedan pœ nationell nivœ. Ledaren Ledaren har svœrt fšr att bli emotsagd eller ifrœgasatt. I sœdana fall har han ett oslagbart argument, avstšngningsknappen: En uppringande Ivan hšvdar att en dam i ett tidigare program har ringt till radion och varit uppršrd šver att invandrare fœr ha egen ršrelse och šver att de, men inga andra, fœr bidrag till detta. Den kvinnliga programledaren skulle dœ, enligt Ivan, ha svalt detta och sagt: "Det vet ju alla". Detta fšrnekar ledaren, och det uppstœr en dispyt om vad som sagts. Enligt ledaren sa hon: Det fœr i och fšr sig svenskar ocksœ./.../ Men hon sa: Svenskarna blir ŠndŒ oršttvist behandlade, dšrfšr att utlšnningar som fœr sœn hjšlp, nšr dom sen gœr i konkurs kan dom ofta lœta ršrelsen gœ vidare med nytt startbidrag genom nœn slškting. SŒ sa hon. Det uppstœr en diskussion om vilka som handlšgger sœdana hšr Šrenden och som dšrfšr skulle kunna ge besked om hur det verkligen fšrhœller sig. Det kan man ta reda pœ, menar Ivan: 10
- Om man nu Šr intresserad av att sanningen ska komma fram och att korrekta uppgifter ska fšrekomma i radion. - Tror du inte att jag Šr det dœ? - NŠ, jag Šr inte riktigt sšker pœ det. - Ah, det ar en mycket grov fšrolšmpning. Efter en stund trycker ledaren pœ avstšngningsknappen och reder ensam ut hur fšrhœllandena enligt honom Šr i verkligheten. Han Šr sœrad, men fšrsonlig, sœ Ivan fœr trots allt hšra sin šnskemelodi. Lyssnare som hšrt det omdiskuterade samtalet uppmanas att ringa. Och det gšr de, fšrfasar sig och tršstar: "Det var sškert nœn sosse som ringde.'' - "Ah, det Šr dšsnack helt enkelt ju." - "Det Šr ofattbart bara" - "Ja, det Šr skršmmande". SŒ har antagligen en "sanning" etablerats i lyssnarnas sinnen. Ledaren blev angripen och lštt sœrad, men det verkar som om striden stšrkte hans stšllning. Folket fick anledning att visa honom sitt stšd. Det var ohyfsat att ifrœgasštta. Den som gjorde sœ var en av dom, sœ vi gœr stšrkta ur striden, och den engagerande fiendskapen hœlls vid liv. Ledaren och offentlighetens texter Ett markant inslag, fršmst i ledarens program, Šr hšglšsning av tidningstexter, huvudsakligen av artiklar i Svenska Dagbladet. Dessa behandlar skiftande Šmnen, som t.ex. frœgan om Sverige ska skicka FNsoldater till f.d. Jugoslavien, frœgan om Europagemenskapen och fšrstœs om Sveriges flyktingpolitik som Šr ett centralt Šmne fšr SkŒnepartiet. Dessa texter lšser ledaren med ett tonfall som starkt pœminner om det hos den karikerade nyhetsupplšsaren i det gamla radioprogrammet Mosebacke monarki. ven om detta lœter lšjligt i mina šron, kan tonen ge en klang av officišs kommunikž hos lyssnarna. De upplšsta texterna Šr avsedda fšr mottagare som lšser dem tyst fšr sig sjšlva. Det Šr dšrfšr svœrt att fšrstœ dem vid upplšsning, Šven fšr en som Šr van vid texttypen. Jag antar att de framstœr som mycket svœrbegripliga fšr huvuddelen av SkŒnepartiets nšrradiolyssnare. UpplŠsningarna kan bli mycket lœnga. Vid enstaka tillfšllen kommenteras innehœllet. Ibland Šr kommentaren: "Ja, det var lite krœngligt/ršrigt det hšr". Jag fšrestšller mig att upplšsningarna ger lyssnarna intrycket att ledaren Šr en man som har kontakt med den offentliga, avlšgsna och obegripliga makten. Han fšrstœr den och det sprœk som den talar. Han framstœr som Maktens representant bland det vanliga folket. 11
Ledaren ger lšsningar Den position som ledaren fœr genom sin kontakt med den avlšgsna, offentliga makten och genom den nšrhet till folket som han fœr genom viskapet gšr fšrstœs att man kan komma till honom med sina tankar och frœgor om det svœrfšrstœeliga samhšlle som omger oss: - Hej, det Šr Nisse. Skurup - vem fœr betala det? - Hur dœ? - Kalaset, det hela, vem fœr betala det? r det inte vi skattebetalare? - Vilket kalas? - Skurup - tomma lšgenheter. r det inte vi skattebetalare som fœr betala det? - Jo, det Šr klart att det Šr. - Ja, det var bara det jag ville sšja. Och sœ vill jag ha en bra inspelning av Oh, mein Papa. - Ja, vi har en. Om den Šr bra fœr du bedšma sjšlv. Hej dœ! Det svar som uppringaren ger pœ sin egen frœga fœr alltsœ en nœgot kšrv bekršftelse av ledaren. Men ledaren ger inte bara stšd Œt de betungades klagan. Han ger ocksœ lšsningar som i fšljande samtal med en manlig lyssnare som inleder med en mycket allmšn frœga: - NŠr ska vi fœ bšttre politik hšr? - Ja, vad Šr det du tšnker pœ? - Ja, det Šr bœde det ekonomiska och hela det hšr samhšllet och flyktingmottagningen och alltihopa. - Ja, det blir nšr man všljer det parti som har det riktiga programmet. - Ska dom svšlta lite hœrdare fšr att dom ska fšrstœ bšttre? - Ja, det verkar ju sœ tydligen. /É / Jag begriper inte varfšr dom gœr och ršstar pœ dom vanliga partierna som dom har gjort. - Det gœr ju inte alls. - NŠ, det gšr det ju inte. - Vi fœr ha en utrensning hšr. - Ja, všljarna fœr alltsœ ta sej samman och tšnka efter lite grann. Fšrklaringen till livets elšnde Šr alltsœ att folk inte ršstar pœ SkŒnepartiet, och fršlsningen infinner sig om de tror pœ ledaren och ršstar rštt. I annat fall fœr vi ta till utrensning bland dom. Ordet utrensning bršnnmšrks inte hšr sœ som skedde med utrotning i ett tidigare exempel. Ledaren visar hur ologiskt folk argumenterar - om de Šr socialdemokrater. Exemplet nedan handlar om en socialdemokrat som sagt sig vara fšdd socialdemokrat och dšrfšr ršstade i enlighet med detta: Och du vet nšr mšnskor liksom resonerar pœ det viset att dom Šr dœ fšdda med tvœ šron, och dom Šr fšdda med tvœ ben, och dom Šr fšdda med en nšsa. Och sœ Šr dom fšdda med en politisk uppfattning som heter att dom Šr socialdemokrater, sœ Šr det ju všldigt svœrt att Šndra pœ det. 12
Den hšr všltaliga och švertygande argumentationen lšggs sœ som grund fšr en anklagelse mot socialdemokraternas ledare som sšgs veta om att deras všljare ršstar pœ dem vad som Šn hšnder. DŠrfšr kan de gšra som de vill. Anklagelsen underbyggs med exempel pœ socialdemokraternas omsvšngningar i olika frœgor: De har varit fšrst fšr kšrnkraft, sedan emot; mot EG, sedan fšr. Dessutom - och detta Šr ocksœ ett Œterkommande argument - har de fšrt en politik fšr tvœngskastrering som de skyller pœ andra. Den lyckade argumentationen mot medfšddheten mynnar alltsœ ut i anklagelser om opœlitlighet och maktfullkomlighet hos ledarna och fœraktig skockmentalitet hos všljarna. Den uppringande mannen understšdjer och fšrstšrker argumentationen: "Dom Šr nœgra konstiga mšnskor i alla fall. Jag hoppas inte dom kommer tillbaks. Fšr dœ har vi ju folkfšngelset direkt". Dom Šr alltsœ konstiga och farliga. Det verkar som ledaren har tvœ standardlšsningar pœ landets problem. De framfšrs ofta, t.ex. i fšljande sekvens dšr uppringaren fšrst pekar pœ behovet av lšsning. - Vi behšver ha igœng ekonomin hšr i Sverige pœ kanon alltsœ. - Javisst, och det kan vi fœ med. Det Šr inte svœrt. Det Šr bara att gšra som vi sšjer. - Om vi sšnker timlšnerna och jobbar fler timmar, dœ behœller vi efterfrœgan inom landet, och sen fœr vi ner priserna. - Ja, men det Šr ocksœ fel att alla de hšr flyktingarna Œker hem och har ett par, tre hundra tusen var med sej. Och Šr dšr dœ en miljon i Sverige, sœ gœr hela vœrt kapital ut ju. - Ja, men dom fœr inte 300.000 med sej nšr dom Œker hšrifrœn. - Ja, dom har en hel stor del pengar nšr dom Œker hšrifrœn pœ semester. Vi hœller en mœnads semester, och dom hœller tvœ mœnaders semester i sina hemland. - Ja, men dom fœr ju inte sœ mycket pengar med sej. Men dšremot sœ kan dom ju fœ diverse bidrag hšr och fšrbšttringar som dom sen kan ta med sej hem. - Men dom har smœ fšretag som dom gœr och samlar pœ hšr i nio mœnader om Œret ju. Allt det dšr det tar dom ju med sej sen nšr dom Œker hem, och sen kommer dom tillbaks bara igen. Sen sštter dom igœng i nio mœnader. - Mm. - Det Šr sœ det gœr till hšr idag ju. Det Šr dšrfšr vi Šr bankrutt hšr oppe. - Nja, det Šr inte enda anledningen. Men det Šr en betydande orsak till att ekonomin Šr dœlig. - Det Šr ju hela den s.k. flyktingpolitiken, det Šr ju helt klart. - Ja, vi har ju alldeles fšr mœnga av dom nu hšr. - Ja. Enkla och begripliga lšsningar ges pœ den obegripliga offentligheten. Det andra argumentet i citatet ovan om "den s.k." flyktingpolitiken kopplas till det fšrsta om produktiviteten, och invandrarna ges skuld fšr allt elšnde. Synpunkterna formuleras i stor utstršckning av den uppringande och nyanseras en aning av ledaren. Men tillsammantaget blir samtalet ett horribelt stšd fšr den invandrarfientlighet som Šr utmšrkande fšr de flesta 13
uppringare som yttrar sig i frœgan. Ledaren instšmmer hummande i ryktesspridningen, gšr inget fšr att hœlla rent i det hšr avseendet. I vi- domrelationen stœr nu dom fšr 'invandrare šver huvud taget'. Retoriken och demokratin Den politiska retoriska kraften i programmen Œstadkoms knappast av nœgon aristoteliskt logisk argumentation. vertygandet sker i stšllet genom fšrsœtliga kopplingar mellan privathet och offentlighet. En vi-samhet byggs upp mellan programledare och lyssnare genom vardaglig nšrhet, smœprat, musik, sjšlvhšvdelse, renhœllning i ordbruk m.m. Vi-samheten fšrstšrks genom antagonism mot dom som busringer, skšndar och smutsar ner. Detta ger vi-sidan anledning att fšrfasa sig och stšrka gemenskapen genom motangrepp pœ dom. Denna ungdomsboksaktiga kamp fšrs sedan šver till en mer offentlig nivœ dšr dom fœr stšrre betydelseomfœng. Oftast stœr dœ d o m fšr 'socialdemokraterna' eller 'invandrarna'. Ledaren framstœr som en Kristus-gestalt som har kontakt med Makten och kan Maktens sprœk. Men eftersom, han ocksœ talar den tysta majoritetens sprœk, kan man všnda sig till honom med sin lšngtan till en bšttre tillvaro. Han kan fršlsa frœn okunskap och anonymitet. Han framstšller sig som sanningsšlskande och fšrsonlig, men ocksœ som sœrbar och i behov av de sinas dyrkan. Han behšver sitt folk fšr att fœ ytterligare makt och lœter dšrfšr t.ex. invandrarfientligheten breda ut sig oemotsagd i formuleringar som han nog inte skulle anvšnda offentligt sjšlv. Han framstœr som stark trots "oerhšrd fšrfšljelse''. r den hšr typen av nšrradioprogram ett uttryck fšr demokrati? FŒr folk mšjlighet att uttrycka sig sjšlva stšllet fšr att bli representerade och reformulerade? Visst fœr de ringa och gšra sig hšrda och kšnna igen sig i varandra. Men huvudintrycket Šr att de blir lurade pœ mšjligheten att resonera om offentligheten. SakfrŒgorna kommer i skymundan. Den sprœkliga formen fšrdšms, men inte innehœllet i utsagor. Folk lockas in i sprœkets gemenskapsskapande kraftfšlt och till att sštta gloria pœ ledaren. De fœr inte handledning i att sška kunskap om offentlighetens mysterier. De fœr ingen hjšlp till perspektiv, till lyft šver hšr-et och nu-et, och till insikt om olika dom-gruppers villkor och Œsikter. Churchill lšr ha sagt: "Demokrati Šr inte det bšsta - det Šr bara det bšsta vi har kommit pœ hittills." Risken Šr stor fšr att en škad mšngd gemenskaper škar mšngden fiendskaper. Det Šr naturligtvis bra med gemenskaper, men demokratin fršmjas inte bara av en mœngfald gemenskaper. De bšr ocksœ vara vidsynta och goda. 14
Litteratur Teleman, Ulf: Det svenska rikssprœkets utsikter i ett integrerat Europa. I: SprŒkvŒrd nr 4. Stockholm 1992. 15