Landsbygdsdepartementet. Deltagare: Catharina Rudolphson, Spannmålsodlarna Anna-Karin Utbult Almkvist Skärgårdarnas Riksförbund Sofia Björnsson

2012-06-15 Minnesanteckningar från Referensgruppen för framtida miljöersättningar Möte med landsbygdsnätverkets referensgrupp för framtida miljöersättningar inför remissbehandlingen av Jordbruksverkets och Skogsstyrelsens förslag till tekniskt underlag för nästa landsbygdsprogram samt den förenklingsrapport som samtidigt lämnats in till landsbygdsdepartementet. Deltagare: Catharina Rudolphson, Spannmålsodlarna Anna-Karin Utbult Almkvist Skärgårdarnas Riksförbund Sofia Björnsson LRF Ingela Nilsson Sametinget Tanja Sevä. Sametinget Ingrid Rydberg Naturvårdsverket Inger Selinge Riksantikvarieämbetet Rune Hallgren LRF Kristian Olofsson, Föreningen Sveriges Fäbodbrukare Lars Hellander Sveriges Biodlares Riksförbund Jonas Eriksson Sveriges Biodlares Riksförbund Bertil Gabrielsson Svenska Fåravelsförbundet Ingemar Olsson Sveriges grisföretagare Ingrid Svedinger Landsbygdsdepartementet Maria Gustafsson Landsbygdsnätverket Hans-Olof Stålgren Landsbygdsnätverket Inledning Sofia Björnsson hälsade välkommen till LRF och Hans-Olof Stålgren hälsade välkommen till mötet. En kort presentationsrunda av alla närvarande gjordes. Landsbygdsdepartementets remissförfarande Ingrid Svedinger från landsbygdsdepartementet redogjorde för remissomgången för det tekniska underlaget till nytt landsbygdsprogram. Det stora förslaget, dvs det tekniska underlaget, kommer senast efter midsommar att skickas ut på en bred remissrunda, där landsbygdsnätverkets medlemslista utgör basen för utskicket kompletterad med ytterligare ett antal myndigheter och institutioner. Remisstiden går ut under mitten eller slutet av september. Under senare delen av hösten sammanställs remissyttrandena. Dessa ligger sedan till grund för föreslagen till det nya landsbygdsprogrammet. Vi börjar arbeta med förslagen under hösten. Det är dock många externa faktorer som inte är klara än men som påverkar programmets innehåll och tidpunkten när det kan vara klart. Det är t.ex. budgeten för EU och därmed

CAP och landsbygdsprogrammet som inte är beslutade än och inte heller kommer bli det under hösten. Förordningen har heller inte blivit beslutad. Det gjordes klart att det är den det tekniska underlaget, den stora rapporten, som är remissuppdraget. Förenklingsrapporten och ekorapporten (anger mål för framtida ekologisk produktion) blir bilagor, som faktabakgrund till remissen. Alla är fria att också kommentera förenklingsrapporten men huvudsaken är den stora rapporten. Uppmaningen var att ha huvudrapporten som utgångspunkt och lämna kommentarer om den lilla i relation till den stora. På en fråga om vad som händer i mellanperioden om programmet inte är färdigt till början av 2014 svarade Ingrid Svedinger att det i största utsträckningen hänger på EU-kommissionen och besluten i Bryssel. Landsbygdsnätverket kommer inte att arbeta för ett gemensamt remissvar för alla medlemsorganisationer. Remissvaren kommer att bli mer heltäckande och diversifierade om varje medlemsorganisation utformar remissvaret utifrån sina egna bedömningar. Mötet med referensgruppen kan användas som en startpunkt och ge input för medlemsorganisationernas egna remissbehandlingar av förslagen. Presentation av det tekniska underlaget och förenklingsrapporten Hans-Olof Stålgren presenterade ett sammandrag av det tekniska underlaget med ett antal exempel och en del referenser till förenklingsförslaget. Power Point presentationen bifogas. Carin Wallin från Jordbruksverkets arbetsgrupp för det tekniska underlaget, och som inte hade möjlighet att närvara, hade meddelat att förenklingsrapporten inte var en del av regeringsuppdraget utan något som Jordbruksverket själva tog på sig, som en konskevensanalys av hur det skulle bli om kravet på förenklingar drogs till sin spets. Man ska se förenklingsrapporten som en lägsta nivå. Samtidigt klargörs också att förslagen i rapporten innebär att flera av miljömålen inte kommer kunna uppfyllas utan att ta till andra stödåtgärder och instrument utanför landsbygdsprogrammet. Några av de punkter som lyftes fram och diskuterades i presentationen var: Både schabloner och ersättning för faktiska kostnader för miljöersättningar. Förslaget om att använda schabloner som bas för ersättningar till miljöinvesteringar kommer troligtvis beröra ganska få sökanden. Ett inlägg hävdade att det är regelkrånglet i miljöinvesteringarna som orsakat att åtgärden utnyttjats så lite. Här finns behov av att förklara och tydliggöra ytterligare. De föreslagna nivåerna för investeringsstöd bl.a. till miljöinvesteringar måste bedömas tillsammans med de stöd-tak som föreslås. Även om det går att få 50% i vissa stödområden och till och med 60% om det är en ung lantbrukare slår man ofta i taket mycket tidigare eftersom investeringarna ofta är så stora. I realiteten kan det handla om mycket lägre procentnivåer. En ny ersättning som föreslås ska stimulera till ökad vallodling på slätten. Det ifrågasattes fock varför en tidsgräns för vallens liggtid maximerats till 5 år. Det är ofta för kort tid för att få en önskad strukturförbättring av jorden i spannmålsdominerat jordbruk. Detta är tydligen föremål för diskussioner inom EU. Förbudet mot att använda kemiska medel för att bryta vallen

ifrågasattes av vissa bl.a. på grund av problem med fleråriga rotogräs vid längre liggande vallar. Från eko-odlare uppskattades förslaget om ersättning för vall på slätten och biodlarna uppskattade särskilt förslaget att 5% av arealen ska lämnas oskördad för att vallen ska hinna blomma som ett stöd för pollinerande insekter. Kortare bindningstider på vissa åtaganden ökar flexibiliteten. De internationella jämförelserna av hur miljöersättningarna ser ut i andra länder är ganska få. Det är något som den europeiska fokusgruppen för miljötjänster kan ta fram och som kan vara en del i remissvaren från vår svenska referensgrupps medlemsorganisationer. Det finns ett förslag att öppna upp för att inte bara brukaren ska kunna söka ersättning för kulturmiljöåtgärder. Sofia Björnsson frågade gruppen om detta var OK för alla. Förslagen om ersättning för ekologisk odling skiljer mellan skogsbygd och slättbygd. Det finns ett extra omställningsersättning i slättbygden som kan adderas till den vanliga ersättningen per hektar för certifierad ekologisk odling och djurstödet per djurenhet knuten till arealen. Det finns en mer detaljerad beskrivning av diversifiering per gröda m.m. i den bifogade ekorapporten. Ersättningen för fäbodar i bruk kommenterades och exemplifierades. Den totala kostnadsnivån för fäbodbruket är det största problemet. En kommentar till förenklingsförslaget var att om det genomförs kommer det gynna rovdjurspolitiken på fäbodbrukets och kulturmiljövårdens bekostnad. En kort beskrivning av fäbodbruks i Sverige bifogas till anteckningarna. Där finns också länkar till webbsidor med ytterligare information. Det finns också tydliga länkar till andra former av kultur- och naturvårdsbaserade jordbruk i samekulturen, i skärgårdsjordbuk och i många former av småskaligt jordbruk. Få och små producenter som är dyra att administrera är viktiga där de finns och för de värden som kommer väldigt många till del. Sametinget menade att ersättningarna behövs för att vårda samekulturens rötter. I förenklingsförslaget är åtgärderna som kan gynna detta helt borta. Miljöinvestering för att t.ex. restaurera ett sameviste men endast med syftet att bevara utan att kunna använda och bruka slår helt fel. Sådana ersättningar blir svåra att lansera till samerna. Djurvälfärdsersättningar till tackor och även gris och nöt, är viktiga och viktiga delar inte minst i ekostöden. Samtidigt är det viktigt att göra konsekvensanalys av hur sådana ersättningar påverkar konkurrensförhållandena mellan slätt- mellan- skogs- och glesbygder, vilket också inkluderar skärgårdsbygder. Vill vi få ut den mesta av djurproduktionen på slätten på de andra bygdernas bekostnad? Biskötselns mervärde genom pollineringstjänsten bina gör till lantbruket värderas till ca 75 miljarder i ökad avkastning. Det finns ca 100 000 bisamhällen i Sverige som är lantbrukarnas medarbetare. Biodlarnas riksförbund kommer att föreslå en särskild ersättning per bikupa samt en ersättning för att kunna invintra bisamhällen på honung istället för på socker. Den europeiska fokusgruppen för miljötjänster Coordination Committee för landsbygdsprogrammen på europeisk nivå har startat en fokusgrupp för miljötjänster, vilken koordineras av det europeiska landsbygdsnätverkets (ENRD) Contact Point. Som delegater från Sverige ingår Anna-Karin Utbult Almkvist och Catharina Rudolphson nominerade av landsbygdsnätverket och Sofia Björnsson som representant för COPA COJEGA. Två fysiska möten har hållits och två videomöten. Det senaste mötet hölls utanför Amsterdam med studiebesök och exempel på

åtgärder man har gjort för att testa nya kollektiva insatser utanför landsbygdsprogrammet, som skulle kunna införas i nästa CAP. Den övergripande uppgiften för fokusgruppen formuleras i frågan Hur kan miljötjänster genomföras och berättiga till ersättning inom LBP på bästa sätt? Meningen är att titta på och diskutera vad som varit bra och dåligt hittills i en jämförelse mellan de olika ländernas sätt att använda axel 2 och därmed kunna ge en input till reformen av CAP i det nya programmet. Fokusgruppen täcker frågor inom jordbruk, skogsbruk och generell landsbygd. Det är värt att notera att de enda praktiskt verksamma lantbrukarna i fokusgruppen är de två representanterna från det svenska landsbygdsnätverket. Sverige har levererat sju konkreta exempel på miljöersättningar, allt ifrån greppa näringen till små restaurerings- och natur- kulturmiljöexempel.och andra länder har levererat sina exempel. De olika exemplen har sammanställts och kategoriserats i ett antal förhållningssätt med förslag på hur de skulle kunna finnas med i framtida landsbygdsprogram. Representanter för EU-kommissionen är med vid mötena där processen och det gemensamma lärandet är en viktig del. Det blir inte bara miljöersättningarna som diskuteras utan även helheten i ett större perspektiv. Miljötjänster definieras som kollektiva nyttigheter som en miljöterm inte knutet till ekonomisk teori eller Miljörelaterade ekosystemtjänster som inte beskrivs i ekonomiska termer. De diskussionsområden fokusgruppen arbetat med är: Flexibilitet Förenkling Kostnadseffektivitet Stabilitet Förutsägbart Slutsatserna är: Kompetensutveckling är en nyckelfaktor Deltagarledd utveckling där brukarna är med för ökad förståelse, motivation och acceptans. De två pelarna måste arbeta åt samma håll. Gårdsstöden gen en base-line och miljöersättningarna tillkommer ovanför den nivån. Medlemsstaterna måste vara tydliga t.ex. som de svenska miljökvalitetsmålen. Det gäller att titta på fler åtgärder än miljöersättningarna Det är viktigt att känna säkerhet i regler och att de är stabila Resultatbaserad ansats? Nästa steg för gruppens arbete är: Arbeta vidare med exemplen, t.ex. områden som inte är så belysta. Det finns inte så många exempel från skogen och Leader Utveckla rekommendationer för LBP 2014-2020 Sprida gruppens slutsatser

Delta i kommande ENRD-seminarier Olika sätt att genomföra miljötjänster Integrerat ex att olika åtgärder i LBP samverkar som investeringar och kompetensutveckling, miljöinvesteringar tillsammans med Greppa näringen. Kollektivt ex genom samarbete mellan lantbrukare och naturvårdare. (Här kanske samarbetsförslagen från Tulpan kan bli användbara.) Gemensamt ex genom Leader Holistiskt miljöaspekter hand i hand med ekonomi och sociala Resultatbaserade se på resultat istället för åtgärder Diskussion och kommentarer Det är svårt att översätta arbetet i fokusgruppen direkt till Tulpans förslag. Det är viktigt att det inte blir för strikta EU-regler utan att det finns möjligheter till nationella anpassningar och kanske även regionala sådana. Catharina Rudolphson menade att förgröningen borde vara ett baskrav i pelare 1 men ersättningen betalas inte ut om man inte samtidigt gör åtgärder i pelare 2. Rune Hallgren påpekade att i Sverige har Leader svårt att verka inom Axel 2 medan man i Finland lyckats väl med detta. Vi borde hitta sätt att använda Leader som ett verktyg för samarbeten kollektiva satsningar också i miljöersättningarna. Kristian Olofsson menade att vi i Sverige inte har räknat in fäbodsarealerna och inte heller fjällbetesmarkerna. Kanske det är allemansrätten som gör att alla tar för givet att den miljön finns tillgänglig och bevarad utan att det kostar någonting. Open Space om Detta skulle jag vilja Under denna punkt fick alla möjlighet att föreslå diskussionsfrågor som sedan skulle diskuteras i två olika halvtimmespass och uppdelade på tre olika grupper vid varje tillfälle. De sex frågeställningarna som utkristalliserades var: 1. Samverkan 2. Biodling ur ett holistiskt perspektiv: 3. Småskalig kultur- och naturvårdsjordbruk, framtid etc.. i ett stort perspektiv 4. Betesmarksersättningen åtgärdsplan eller SAM-internet-instruktioner 5. Djurvälfärd 6. Mark och vattenvård

Open Space diskussion. 1. Samverkan Det är positivt att det finns som en åtgärd. Det är viktigt att det inte bara blir en social grej utan att det blir verkstad. Man skulle behöva få möjlighet att stödja även samverkan som pågår (suggringar). Detta ska inte vara för att myndigheter ska samverka utan företagare och även tillsammans med invånare i en by (betesmarker inom en by inkl boende). Det är även viktigt att uppmärskamma värde av internationell samverkan. Exempel på möjliga samarbeten: a. Maskingrupper b. Vattenvårdsgrupper/vattendragsgrupper c. Vattenskyddsområden d. Markavvattningsföretag e. Biodlare och spannmålsodlare f. Betesdrift g. Leadergrupper h. Transnationellt samarbete Kommentarer: Varför tar man upp frågan om samverkan? Hade det funnits en stabil ekonomi och stabila regler skulle sådan ske av sig själv. Är det för att det är så dålig ekonomi så det hindrar samarbete. Från biodlarna efterlyser vi ett bättre samarbete mellan Länsstyrelserna t.ex. för björnskador på bikupor. Men det ska vi inte använda det här stödet till. Det är samma problem med många andra frågor. Länsstyrelserna har helt olika regler och tolkningar. 2. Biodling och binas framtid ur ett holistiskt perspektiv: Vi måste rädda biproduktionen och bin som miljöarbetare. GMO och kemikalieanvändningen är det stora hotet mot biodlingen. Många kemikalier i oerhört små doser kan t.ex. göra att binas orienteringsförmåga slås ut. Det hittar alltså inte tillbaka till kupan och dör irrande ute på fälten. En ersättning per bikupa och som är beräknad så rakt och enhetligt som möjligt skulle vara en bra åtgärd. En ersättning för invintring av bisamhällen med tydliga och enkla regler är också viktigt. Invintring med honung är en viktig insats men den kostar i förlust av honungen. En ersättning skulle underlätta. Eftersom vi importerar mer än 50% av den honung vi konsumerar i Sverige finns det en stor potential för ökning av produktionen. Samexistens är ett viktigt begrepp. Får man in GMO-kontaminerad raps i en ekologisk odling är det kört för den odlingen precis som för biodlaren i närheten. GMO-pollen räknas som en rå tillsats i honungen och det är förbjudet med sådana GMO kontaminerade råa tillsatser. Som ingredienser i behandlade produkter som foder etc är dock GMO produkter tillåtna.

Ett exempel är en biodlare i Skåne som har blivit tvungen att flytta alla sina kupor för att en granne har försöksodling av GMO-potatis. Förädlingseffekten av en kronas insats i biodling är ca 500 kr. 3. Småskaligt kultur- och miljövårdsjordbruk, förutsättningar, framtid och möjligheter Problemställningen är att stödsystemen fragmentiserar helheten. Verkligheten går inte att dela upp på det sättet ur en småskalig jordbrukares perspektiv. Vi skulle vilja vända på begreppet. Småjordbruket i sig innebär ju naturvård och kulturvård, förvaltning av lokal kunskap, turism etc. Den funktionella enheten ska inte hanteras uppdelad i små separata delar efter stödsystemets uppbyggnad. Se det småskaliga jordbruket som den minsta beståndsdelen och bygg istället stödsystemet efter det. Testa ett nytt förslag i skarpt läge för att se hur olika stöd slår sammantaget på en småskalig enhet. a. Matlandet Sverige är en bra satsning som ökar intresset och förståelsen för lokal och även småskalig produktion b. Det urbana perspektivet är för starkt i samhället. Vi får inte tjäna för mkt pengar på landsbygden c. Antalet småjordbrukare, fäbodbrukare, fjälljordbrukare är färre än tjänstemän på Jordbruksverket. d. Vi tror att förenklingsrapporten bara var en skrämskott eller ett inlägg i debatten. e. Svensk djurlagstiftning driver mot storskalighet. Det småskaliga blir svårare och svårare med alla nya regler för djurhållning. Regelkraven drar åt snaran på djurhållare. En djurvälfärdspeng skulle underlätta något. 4. Betesmarker åtagandeplaner eller information via SAM internet Det viktigaste är att få rätt information och få den i tid. Det spelar ingen större roll om den är på papper eller digitalt men den måste finnas i en utskriftbar version om den kommer via SAM internet, alternativt att man kan beställa en utskriven version. Vad är skillnaden mellan åtagandeplan och skötselplan? Åtagandeplan ska ju beskriva hur man sköta sina marker. Är det en verklig skillnad i betydelse eller är det två termer för samma sak?

5. Djurvälfärd / Djuromsorg Djurvälfärd ska kunna utgå från EU-reglerna och gälla uppåt och inte bara från svensk kravnivå och uppåt. Vi kan i dagsläget inte ge stöd för sådant som finns som krav i svensk lag. Om vi då i lagen har en högre ambitionsnivå än vad EU föreskriver kan vi inte ge ersättning för mycket av sådana åtgärder, som andra länder ger ersättning för. I förenklingsförslaget knyts djurvälfärden till investeringsstöden. Incitamenten för investeringarna är inte så starka att vi kommer få tillräcklig effekt också på djurvälfärden. Dessutom har dessa investeringsstöd en tendens att gynna storskalighet. En ensidig satsning på investeringsstöden missgynnar måluppfyllelsen och småskalig produktion. Det missgynnar också mellan-, skogs- och glesbygd. Stöden skulle hellre vara produktionskopplade än investeringsbaserade. Det gynnar mer investeringar. Kompetensutveckling är viktigt tillsammans med investeringsstöd. Taknivån för max investeringsstöd måste räknas med när man sätter procentsatser. Även om man kan få 50% i stöd kan ett lågt tak göra att det reella stödet blir mkt lägre i procent räknat. Miljöersättningsvillkoren måste vara stabila över hela perioden men den enskilde brukaren måste ha kortare åtagandeperioder. Djuromsorgexpertisen ligger främst hos näringen. Konkurrensen mellan djurslagen förändras till det negativa för grisnäringen som inte behöver vallodling. Det blir ett problem om djurproduktionen i stor utsträckning flyttas till slättbygden även om Svensk Mjölk förordar koncentrationstendenserna. 6. Mark och vattenvård Dräneringen är eftersatt och genom klimatförändringen stämmer inte kapacitetsberäkningen som gjordes då. Markpackningen är större idag än förr. Strukturkalkning och andra skötselåtgärder är viktiga att ersätta för att vårda jordbruksmarkens produktivitet. En del föreslår att strukturkalkning skulle ha en särskild stödåtgärd. Vattendirektiven och vattendomarna påverkar också. Vattendomarna, som ligger till grund för dagens vattendrag, är inte dimensionerade för den vattenföring som finns i dagens klimat. Fokusgruppens fortsatta arbete Mötet i Holland var väldigt positivt. Vi fick frågan om Sverige kunde vara värd för nästa möte. Vi skulle vilja använda ett sådant möte för att lyfta det som är specifikt för våra betesmarker, ängsmarker, hagmarker, strandängar etc. Catharina Rudolphson har ett jordbruk i Enköping där det finns mkt sådana marker som tappat miljöstöden därför att det är för många träd eller för låg produktion. I alla möten i fokusgruppen deltar alltid någon tjänsteman från Kommissionen, vilket känns viktigt och som en slags direkt påverkansmöjlighet. Resultatet av fokusgruppens arbete och rapport går direkt till EUkommissionen för arbetet med kommande landsbygdsprogram. Det påverkar också det nationella arbetet med landsbygdsprogrammen.

Tanken är att förlägga studiebesöken i närheten av Arlanda, för att minska transporttiderna under de två dagar som mötet kommer att vara. Dag ett skulle i så fall bli studiebesöken och dag två fokusgruppens sammanträde. Catharina Rudolphson är villig att arrangera studiebesöken på och i närheten av sin gård Bjelkesta där det finns många ängs- och hagmarker som är bra studieobjekt. Det finns möjligheter att vara på en konferensanläggning i närheten för sammanträdet. Ett annat alternativ är att förlägga sammanträdet dag två i LRF:s lokaler i Stockholm. Tanken är att bjuda in den svenska referensgruppen för framtida miljöersättningar till första dagens studiebesök, med möjligheter till dialog med hela fokusgruppen. Det uttrycktes en önskan i referensgruppen om att kunna visa mer av Sverige än endast trakten kring Enköping, t.ex. även skogsbygder. Sametinget menade att detta är en bra möjlighet att visa delar av Sverige. Reser deltagarna långt och betalar själva ska vi visa något som är nära. Sen kan man komplettera detta före eller efter med ytterligare information om bredden i det svenska jordbruket och landsbygden. Referensgruppen enades om att bilda en liten planeringsgrupp med Sofia, Catharina och Anna-Karin tillsammans med landsbygdsnätverkets kansli och representanter från Jordbruksverkets miljöersättningsenhet och klimatenheten och gärna även en representant från landsbygdsdepartementet. Rapporten från den europeiska fokusgruppen skickas ut till referensgruppens medlemmar. Medskick från referensgruppen till den europeiska fokusgruppen 1. Fäbodbruket Kartläggning av fäbodbruket i Sverige blev det inget av. Det är en brist på fakta om fäbodbruk, betesmarksregistrering och slåttermarker i grundläggande statistik. Låg ambitionsnivå på HNV (höga natur-värden). Jag vill skicka med att det finns mkt starkt naturmiljö och kulturmiljölandskap i halva norra delen av Sverige. Det skulle finnas en möjlighet att i likhet med andra länder i Europa ta hem bra mkt mer stöd från EU till den formen av jordbruk. Vi har tydligen inte definierat fäbodbruk som semi subsistance farming. Det kunde vi föra fram som ett gott exempel. Det finns ett dokumenterat exempel från Härjedalen som vi kan översätta. Landsbygdsnätverket översätter och skickar till fokusgruppen. 2. Djuromsorgsfrågan bör ni lyfta. Djurvälfärd har hittills inte varit uppe i gruppen alls. Sverige har ju förhandlat fram en programändring i nuvarande program som vi kan skriva om. Jordbruksverket kan säkert få programtexten på engelska. 3. Biodling och pollinerare som miljöarbetare. Biodlarnas Riksförbund skriver något och skickar.

Bilagor: 1. Power Point om den europeiska fokusgruppen för miljötjänster 2. Rapport från den europeiska fokusgruppen för miljötjänster 3. Jordbruksverkets eko-rapport 4. Faktabakgrund från fäbodbrukarna 5. Miljöstöd slåtter- betesmarker länderjämförelse Frågor landsbygdsnätverkets kansli lovat återkomma med svar till eller hantera på något sätt: Kommer det tekniska underlaget och förenklingsrapporten finnas i tryckt form? Referensgruppen vill kunna beställa en tryckt version av rapporten med det tekniska underlaget samt av förenklingsrapporten. Svar från Tulpan: - Det tekniska underlaget kommer att tryckas upp och finnas tillgängligt på Jordbruksverkets webbplats inom de närmaste veckorna. Ny version av det tekniska underlaget och förenklingsförslaget med uppdaterade skrivningar gällande eko kommer att finnas när remissen kommer ut. Inga förändringar i sak, bara lite mer pedagogisk text. Hur ser internationella jämförelser av miljöersättningar ut egentligen? Finns något sådant bakgrundsmaterial till Tulpans förslag där man jämfört med andra EU-länders system för miljöersättningar? Svar från Tulpan:- Vi har tittat på SLU:s genomgång av miljöersättningar i andra länder samt haft avstämningar med Österrike och Tyskland, framförallt när det gäller ersättningar till betesmarker. Likaså har vi kontakter med Östersjöländerna på utsläppsidan. Hur ska det här med schablonersättningar eller ersättning för faktiska kostnader i miljöinvesteringar fungera? Här finns oklarheter som vi måste hjälpa till att reda ut. (tyvärr är dessa oklarheter inte närmare definierade) En del hävdade att det kommer vara ett fåtal som får schablonersättningar eftersom sådana investeringar oftast blir väldigt stora och dessutom varierar mkt. Svar från Tulpan: - Gällande schablonersättningar/faktiska kostnader: Svårt att svara på när vi inte vet vad som är oklart. Grundläggande är att det inte är några större skillnader utifrån dagens system. Vad är skillnaden mellan åtagandeplan och skötselplan i betesmarksersättningarna? Är det två termer för samma sak eller är det en betydelseskillnad? Svar från Tulpan: - Kan vara så att det är två olika begrepp för samma sak (tryckfelsnisse...). Generellt är det så här: Åtagandeplan riktar sig till ett bete och där står villkoren som gäller för marken. En skötselplan är något mer omfattande. Men det kan också vara så att vi olyckligtvis har använt olika ord för samma sak... Mer specifika frågor kan räta ut detta frågetecken. Hur slår takbeloppen i ersättningarna för miljöinvesteringarna? Det blir taket som är det väsentliga när man ska hantera %-satser i miljöinvesteringsstödet. Även om det står att inversteringen kan stödjas till en viss procentsats blir det i realiteten oftast mkt lägre eftersom man snabbt slår i taket. Det måste beaktas!

Svar från Tulpan: - Tulpan har föreslagit att det inte ska finnas takbelopp utan att länen ska arbeta mer med regionala prioriteringar. %-satsen kommer därmed att bli den procenten av totalbeloppet (de faktiska kostnader som uppstått). Är det bra att vi öppnar upp för fler att söka t.ex. kulturmiljöersättning frågar Sofia övriga i gruppen