Officiellt namn: Konungariket Belgien/Koninkrijk België/Royaume de Belgique/Königreich Belgien

Ambassaden Bryssel pt Stockholm Landpromemoria: Belgien Basfakta Officiellt namn: Konungariket Belgien/Koninkrijk België/Royaume de Belgique/Königreich Belgien Huvudstad: Bryssel Yta: 30 528 km2 Folkmängd: ca 11,3 miljoner (uppdelad på de tre regionerna Flandern ca 6,5 miljoner, Vallonien ca 3,6 miljoner och Bryssel ca 1,2 miljon) (2016) Religion: Katoliker 90 %, övriga kristna 2,5 %, muslimer 6 % Statsskick: Konstitutionell monarki Statschef: Kung Philippe Premiärminister: Charles Michel (MR) Senaste allmänna val: Allmänna och lokala val den 25 maj 2014 Nästa parlamentsval: 2019 Valuta: Euro BNP: 410,4 miljarder (2016) Viktigaste handelspartners: Tyskland, Frankrike och Nederländerna Viktigaste exportprodukterna: Maskiner, kemiska produkter, teknikprodukter, livsmedel samt slipade diamanter Viktigaste importprodukterna: Råmaterial, maskiner samt oslipade diamanter Tillväxt: 1, 2 % (2016), prognos 1,5 % (2017) och 1,5 % (2018) Inflation: 1,8 % (2016), prognos 2 % (2017), 1,8% (2018) Budgetunderskott: 2,9 % (2016)

Statsskuld: 106,8 % av BNP (2016), prognos 106,5 % (2017) och 106,1 % (2018) Export/Import: Export: 340,3 miljarder (2016) Import: 333,4 miljarder (2016) Bytesbalans: 0,5 % av BNP (2016) Bistånd: 0,46 % av BNI (2014) Arbetslöshet: 8,0 % (2016), prognos 7,8% (2017), och 7,6 % (2018) Befolkning och språk Belgien hör till världens mest tätbefolkade länder. Befolkningen utgörs av två större grupperingar: flamländare och fransktalande, vartill kommer en liten tysktalande minoritet i landets östra del. De officiella språken är nederländska, franska och tyska. Språkgränsen mellan de nederländsktalande i landets norra del och de fransktalande i den södra går strax söder om Bryssel. Huvudstaden är officiellt tvåspråkig, men större delen av invånarna (ca 80 %) talar franska. Ett genomgående drag i efterkrigstidens Belgien är de motsättningar som förekommit och alltjämt råder mellan språkgrupperna. Franskan var länge dominerande såväl politiskt som kulturellt. Efterhand som välstånd och befolkningstal ökat i Flandern har tyngdpunkten förskjutits och idag talar ca 60 % av landets befolkning nederländska. Statsskick Belgien är en konstitutionell monarki med ett parlamentariskt styrelseskick. Statschefen kung Philippe har inga reella maktbefogenheter, men är formellt den som utnämner premiärministern och har rätt att t.ex. sammankalla och under vissa omständigheter även upplösa parlamentet. Han har också en viktig symbolisk betydelse och roll som enande kraft mellan språkgrupperna. Den nuvarande kungen är barnbarn till Leopold III och den svenska prinsessan Astrid, som var brorsdotter till Gustaf V. På Belgiens nationaldag den 21 juli 2013 abdikerade kung Albert II från tronen och hans äldste son Philippe svors in som ny kung inför parlamentet. Inrikespolitik Motsättningarna mellan språkgrupperna har under de senaste trettio åren lett till ett antal konstitutionella reformer med ökad regionalisering av den politiska makten som resultat. Vid sidan av det gemensamma parlamentet och den federala regeringen finns även särskilda parlament och regeringar för Belgiens tre regioner Flandern, Vallonien och Brysselområdet. Vidare finns även tre språkgemenskaper, den nederländska, den franska och den tyska. Den federala regeringen har hand om bl.a. utrikespolitik, försvar, valuta-och finanspolitik, rättsväsen, upprätthållande av lag och ordning samt socialförsäkringssystem. Regionerna

reglerar t ex arbetsmarknads- och industripolitik, miljö- och energifrågor, transportväsen, utrikeshandel, vapenexport, jordbrukspolitik och vissa skattefrågor medan språkgemenskaperna framför allt har ansvar inom social-, utbildnings- och kulturområdena. Allmänna val hålls vart femte år och valdeltagande är obligatoriskt för alla belgiska medborgare över 18 år. De senaste allmänna och lokala valen hölls den 25 maj 2014. Politiska institutioner Det federala parlamentet är indelat i en senat och en deputeradekammare. Senaten består av 60 ledamöter som utses indirekt på regional och lokal nivå. De politiska partierna i parlamentet utser 10 senatorer baserat på valresultatet. De resterande 50 utses av gemenskaperna och regionerna.1 Deputeradekammaren består av 150 ledamöter från 11 valkretsar som utses i allmänna och proportionella val om fem år. Åldersgränsen för kandidater är numera 18 istället för 21 och kandidater får inte kandidera till flera parlament.2 Deputeradekammaren och senaten har sedan den sjätte konstitutionella ändringen(se nedan) reformerats där senaten numera är ett forum för gemenskaperna och regionerna att utöva inflytande över den nationella politiken. Senaten och deputeradekammaren är numera likvärdiga aktörer vad gäller ändringar av konstitutionen och särskilda lagar som ändrar den statliga strukturen, statsinstitutionernas roller, monarkin och finansieringen av de politiska partierna liksom kontrollen av valutgifter. Senaten behåller ansvaret för implementeringen av internationella traktater och EU- akter. Den sjätte konstitutionella ändringen Den sjätte konstitutionella ändringen innebar överförandet av federala kompetenser till gemenskaperna och regionerna. Ändringen trädde i kraft 25 maj 2014 men överföringen förväntas inom flera områden i praktiken ta flera år. Ändringen innebar en stor förändring av det belgiska statsskicket. Delegeringen från den federala nivån till regionerna avser: - Vård- och omsorgspolitik: primärvård, vård i hemmet och äldreomsorg - Bostadspolitik: reglering av boende och bostäder - Djurskydd - Förgranskning av film (censur) - Familjebidrag - Hjälp och ersättning vid naturkatastrofer

- Etableringsvillkor för vissa yrkesgrupper såsom läkare, advokater, notarier och arkitekter - Arbetsskadeersättning - Turism - Arbetsmarknadspolitik: få arbetslösa i arbete, kontroll av arbetssökande, främjande av arbetstillfällen i närområdet, - Transport: frakt av farligt gods (ej nukleärt eller explosivt sådant) - Trafiksäkerhet: hastighetsreglering av vägar (ej motorvägar), bilprovning, körskolor Kvar på federal nivå är försvaret, lag och ordning, förhållandet till främmande makt, pensioner och sjukförsäkring samt ersättning till funktionsnedsatta personer. Den federala nivån har numera delad kompetens med regionerna i ett antal frågor: rättsväsendet, hälsofrågor, sociala frågor, ekonomi/finanser, sysselsättnings/arbetspolitik, energi, miljö, mobilitet, transport, trafiksäkerhet, utvecklingsbistånd och asyl-och migrationspolitik. Aktuella läget Belgisk politik har sedan länge dominerats av tre partier: liberaler, kristdemokrater och socialister. Under de senaste decennierna har partierna delats efter språkgränserna, med flamländska respektive frankofona partier. Sedan 2007 har de omfattande flamländska kraven på ytterligare regionalisering och det frankofona motståndet ökat spänningarna mellan språkgrupperna och försvårat regeringssamarbetet på federal nivå. Detta har också skapat utrymme för N-VA, ett separatistiskt flamländskt parti, att växa sig starkt. Den federala regeringen i Belgien tillträdde formellt den 11 oktober 2014. Regeringen kom denna gång på plats tämligen snabbt med belgiska mått mätt, cirka 130 dagar mot förra valet då det tog 541 dagar. Den nya regeringen betecknas som en center-högerregering och består av fyra koalitionspartier: de flamländska separatisterna N-VA, de vallonska och flamländska liberalerna MR och Open VLD samt de flamländska kristdemokraterna CD&V. Regeringen har fått smeknamnet svensk efter partiernas färger (gula N-VA, blåa liberalerna samt korset för CD&V). Det är första gången som separatisterna N-VA från Flandern ingår i en federal regering. Partiet fick flest röster i valet (20,3%) men har trots valframgångar vid andra tillfällen uteslutitis ur tidigare regeringsbildningar. Partiets ledare Bart De Wever har verkat för en regeringskoalition med liberaler och kristdemokrater. Det är första gången på 25 år som PS inte ingår i en federal regering i Belgien. Belgiens premiärminister är Charles Michel från det vallonska liberala partiet MR. Michel var, vid tillträdet, med sina dåvarande 39 år en av de yngsta premiärministrar som Belgien någonsin har haft, därtill den andre fransktalande liberalen på posten. Regeringen består av

arton ministrar. Enligt konstitutionen måste det i en belgisk federal regering finnas en balans mellan flamländsktalande och franskspråkiga. Lokala val på federal och regional nivå hölls på samma dag som de allmänna valen den 25 maj 2014. Högerpartiet N-VA vann stort i Flandern med 32 % och socialisterna PS i Vallonien med 31 %. PS förlorade röster i Vallonien till vänsterpartiet PTB som fick ett genombrott med 9 % av rösterna i de nedläggningsdrabbade stålproducerande områdena Liege och Hainaut. Liberala MR hade stora framgångar i Brysselregionen med drygt en femtedel av rösterna. N-VA verkar för att Belgien på sikt omvandlas till en konfederation. Synen på de institutionella frågorna liksom på ekonomiska frågor skiljer sig och förtroendeklyftan mellan Flandern i norr och Vallonien i söder är stor. Regeringens sammansättning: Charles Michel (MR): premiärminister Kris Peeters (CD&V): vice premiärminister, arbetsmarknadsminister, samt ekonomiminister Jan Jambon (N-VA): vice-premiärminister och minister för inrikesfrågor respektive säkerhet Alexander De Croo (Open VLD): vice premiärminister, minister för utvecklingssamarbete samt it-och telekommunikationsminister Didier Reynders (MR): vice-premiärminister samt utrikes- och EU-minister Sophie Wilmès (MR): budgetminister och minister för det statliga lotteriet Koen Geens (CD&V): justitieminister Maggie De Block (Open VLD): social- och hälsominister Daniel Bacquelaine (MR): pensionsminister Johan Van Overtveldt (N-VA): finansminister Willy Borsus (MR): jordbruksminister och minister för medelklassen, egenföretagare, små och stora företag samt som minister för social integration Marie-Christine Marghem (MR): energi, miljö-och hållbar utvecklingsminister Steven Vandeput (N-VA): försvarsminister Francois Bellot (MR) transportminister

Marie-Martine Schyns (CDH) utbildningsminister Alda Greoli (CDH) minister med ansvar för kultur- och barnfrågor Statssekreterare: Pieter De Crem (CD&V): statssekreterare för utrikeshandel Bart Tommelein (Open VLD): statssekreterare för kampen mot socialt bedrägeri, skydd av privatlivet, Nordsjön samt biträdande social- och hälsoministern Elke Sleurs(N-VA): statssekreterare för kampen mot fattigdom, likabehandling, för personer med funktionsnedsättning, kampen mot skatteflykt och forskningspolitisk samt biträdande finansminister Theo Francken (N-VA): statssekreterare för asyl- och migration, för administrativ förenkling samt biträdande minister för inrikesfrågor respektive säkerhet Utrikespolitik Utrikespolitiskt har Belgien under efterkrigstiden engagerat sig starkt i det västliga och europeiska samarbetet. Landet hör till EU:s grundare och uppslutningen kring unionen är stor. I sin EU-politik är Belgien en aktiv förespråkare av en federalistisk utveckling. EU fungerar som en enande kraft mellan språkgrupperna och regionerna, och man har ett väl fungerande system för att utveckla gemensamma ståndpunkter. Belgien har totalt 21 platser i Europaparlamentet fördelat på 12 nederländska, 8 fransktalande och 1 tysktalande. Belgien var under hösten 2010 ordförande i EU och tillhör den inre kretsen av Eurozonssamarbetet. Belgiens medlemskap i NATO upplevs som en historisk nödvändighet och en hörnsten i landets säkerhetspolitik. Samtidigt ser man gärna att EU:s kapacitet på det försvars- och säkerhetspolitiska området stärks. Belgien för också en aktiv Afrikapolitik, med fokus på Centralafrika mot bakgrund av sitt koloniala förflutna. Det belgiska utvecklingsbiståndet ligger på 0,46 % av BNI. Biståndet fördelas framför allt mellan 14 länder, med vilka man har bilaterala avtal. Belgien strävar efter att öka sitt bistånd till 0,7 % av BNI. Belgien deltar sedan i september 2014 i den internationella koalitionen i kampen mot terroristgruppen ISIS. Då togs beslut om att skicka sex F 16-plan, flera transportplan C 130 samt 120 militärer till Irak för att delta i kampen mot ISIS. Den belgiska insatsen avses vara begränsad till Irak och såväl belgiska marktrupper som agerande i Syrien utesluts. I maj 2016 har regeringen föreslagit parlamentet att belgiska stridflygplan även ska delta i Syrien. Sedan detta beslut togs har oron för terroristattacker på belgisk mark ökat markant. I maj 2014 utsattses synagogan i Bryssel för en terroristattack. Efter terrordåden i Paris i november 2015 höjdes hotnivån i Belgien, vilket föranledde regeringen att stänga ner stora delar av kommunaltrafiken, skolor och butiker under #brusselsshutdown. Den 22 mars 2016 utsattes

Bryssel för ett terrorattentat, då tre bomber detonerades på Bryssels flygplats Zaventem och i tunnelbanan. Under 2016 och 2017 har ett antal terrorattacker kunnat avvärjas och flera antiterroroperationer har genomförts av belgisk polis. Belgien är invalt i FN:s råd för mänskliga rättigheter 2016-2017 och kandiderar till FN:s säkerhetsråd 2019-2020. Ekonomi, näringsliv, handel och investeringar Efterkrigstidens strukturförändringar har inneburit att Vallonien med sin tunga stål- och gruvindustri har haft en stagnerande ekonomisk utveckling, medan Flanderns satsningar på högteknologi och modern industri har givit ett ekonomiskt uppsving. Det finns dock betydande ekonomiska skillnader inom respektive region. Efter en avmattning i den belgiska ekonomin kring millennieskiftet var tillväxten god till dess att den ekonomiska krisen slog till i EU. Belgien sattes 2009 under särskild bevakning av EU vad gällde landets ekonomiska situation. I juni 2014 kunde Belgien lämna EDP-förfarandet. Regeringe n Michel driver en reformagenda i syfte att öka konkurrenskraften. Det handlar om både strukturreformer och nedskärningar i socialförsäkringssystem. Tillväxten i år och nästa år förväntas bli 1,5%. Näringslivet består i huvudsak av små och medelstora företag. Värdet av exporten motsvarar ca 75 % av landets BNP, vilket gör Belgien till ett av mest exportberoende länderna i EU. Ungefär tre fjärdedelar av den belgiska utrikeshandeln sker inom EU, med grannländerna Tyskland, Frankrike och Nederländerna som främsta exportmarknader. Sverige pendlar mellan nionde och tionde plats av den totala exporten. Av Belgiens totala import består ca 4 % av svenska produkter, vilket gör Sverige till landets tionde största leverantör. Sett ur svensk synvinkel utgjorde Belgien 2016 den åttonde största exportmarknaden med 4,7 % av Sveriges export, motsvarande 55,6 miljarder kronor år 2016. Det är mestadels verkstadsprodukter, maskiner och kullager, papper och papp, järn och stål samt läkemedel som exporteras. Belgien utgör 4,5% av Sveriges totala import, motsvarande 57,3 miljarder kronor år 2016. Importen från Belgien består till största delen av motorfordon, verkstadsprodukter och kemiska produkter. Belgien är ett viktigt transitland för svenska produkter att nå andra marknader. Antwerpen har den näst största hamnen i Europa för internationell frakt, och är störst på skogsprodukter och stål. IKEA, H & M och SKF är exempel på företag som har förlagt sina stora internationella lager i Belgien. Belgiens förbindelser med Sverige Kontakterna går så långt tillbaka som till 800-talet, då de skandinaviska vikingarna under sina erövringståg nådde det område som idag utgör Belgien. De utvecklades sedan på ett mera

fredligt sätt genom Hansaförbundets framväxt under medeltiden. På 1600-talet utvandrade ett stort antal valloner till Sverige (mellan 1000 och 1200 familjer); de var skickliga yrkesarbetare, som överförde nya, kvalificerade arbetsmetoder till svenska järnbruk. Åtskilliga stannade kvar och har avsatt tydliga spår i svensk kultur och arbetsliv. Närmare 300 svenskrelaterade företag finns idag representerade i Belgien och dessa sysselsätter drygt 25 000 personer. De största är Atlas Copco i Antwerpen (3 000 anställda), Volvo Europa Truck (1 500 anställda) och Volvo Cars (5 300 anställda) i Gent. IKEA har en stor marknad i Belgien och expanderar. Antalet svenska medborgare som bor i Belgien uppgår till närmare 8000 personer. En skandinavisk skola ligger i Waterloo söder om Bryssel och Europaskolan har en svensk sektion. Drygt 1200 svenskar arbetar inom EU-institutionerna. Regeringen beslutade den 22 december 2010 att stänga flera utlandsmyndigheter under 2011, bl. a. ambassaden i Bryssel den 31 juli 2011. Ambassadens verksamhet har övertagits av en Stockholmsbaserad ambassadör. Ambassadören bedriver den löpande dialogen med Belgiens regering, inte minst i EU-frågor, samt främjar de ekonomiska och kulturella förbindelserna mellan länderna. I Belgien finns två svenska honorärkonsulat, ett konsulat i Liège respektive ett generalhonorärkonsulat i Antwerpen samt ett konsulärt kontor i Bryssel som lyder under konsulatet i Antwerpen. Det konsulära kontoret möjliggör för svenskar att hämta (men inte ansöka om) ordinarie pass, nationellt id-kort och körkort. Det konsulära kontoret bistår även i viss utsträckning i konsulära nödlägen inkl. med att utfärda provisoriska pass samt med viss Sverigeinformation. Förutom ambassaden har Sverige en delegation vid NATO och en ständig representation vid EU i Bryssel, se vidare på www.swedenabroad.com. Business Sweden har ett kontor och Svenska kyrkan finns i centrala Bryssel. Dessutom finns det ett tiotal svenska regionkontor i Bryssel med uppgift att för kommunernas och landstingens räkning bevaka viktiga processer och beslut inom EU. Sedan 2010 finns en handelskammare för Sverige, Belgien och Luxemburg NOBELUX- som verkar i Belgien. Belgien har en ambassad i Stockholm (www.diplomatie.be/stockholm) samt honorära konsulat i Göteborg och Malmö. I april 2014 avlade det belgiska kungaparet ett officiellt besök i Sverige åtföljda av dåvarande försvarsministern Pieter De Crem. I februari 2014 besökte Belgiens dåvarande pensionsminister Alexander De Croo Sverige. Det svenska kungaparet deltog i december 2014 vid Drottning Fabiolas statsbegravning i Bryssel.

Statsminister Stefan Löfven hade i mars 2015 ett bilateralt möte i Belgien med Belgiens premiärminister Charles Michel Sr Wikström deltog tillsammans med sin belgiska kollega Maggie de Block på ett hälsoevent som anordnades på det svenska residenset i Bryssel i december 2015. Sr Johansson tog emot Belgiens vice premiärminister, tillika arbetsmarknads-, ekonomi- och konsumentminister, Kris Peeters i februari 2016. Sr Hultqvist tog emot Belgiens försvarsminister Steven Vandeput i mars 2016. I september 2016 besökte vice premiärminister, tillika minister för utvecklingssamarbete samt it- och telekommunikationer, Alexander De Croo Sverige. Sr Isabella Lövin deltog i konferensen Shedecides i mars 2017 i Bryssel och hade då även möte med vice premiärminister, tillika biståndsminister Alexander De Croo. Sr Ann Linde hade i mars 2017 bilaterala möten med vice premiärminister, tillika utrikes- och EU-minister Didier Reynders och med vice premiärminister, tillika it- och telekommunikationsminister Alexander De Croo. Fotnötter: 1 29 av det flamländska parlamentet, 10 av den fransktalande gemenskapen 8 av det vallonska parlamentet, 2 av den franska gruppen i Brysselområdets parlament och 1 av den tysktalande gemenskapen. 2 Belgiens valkretsindelning: Västra Flandern 16 platser, Östra Flandern 20, Antwerpen 24, Limburg 12, Bryssel-Capitale 15, Flamländska Brabant 15, Vallonska Brabant 5, Hainaut 18, Namur 6, Liege 15 och Luxemburg 4. 3 Belgium Top 20 Customers 2016, Belgian Foreign Trade Agency 4 Belgium Top 20 Suppliers and Customers 2016, Belgian Foreign Trade Agency 5 Kommerskollegiums handelsstatistik över Belgien 2016 6 Statistiska centralbyråns statistik över Sveriges största handelspartners 2016