Varför är högutbildade mer aktiva i politiska partier?

Varför är högutbildade mer aktiva i politiska partier? Varför är högutbildade mer aktiva i politiska partier? Mikael Persson E tt väl etablerat samband inom forskningen om engagemang i politiska partier är att högutbildade är partiaktiva i högre utsträckning än lågutbildade (se exempelvis Whiteley 2009). Man har dock sällan kunnat visa exakt vad det beror på, det vill säga; hur ser relationen mellan orsak och verkan ut? Frågan om huruvida utbildning har en egen kausal effekt eller om det endast är en proxy för andra faktorer är en allt mer omtvistad fråga inom forskning om politiskt beteende (Berinsky och Lenz 2010; Campbell 2009; Kam och Palmer 2008; Persson 2012; Persson och Oscarsson 2010). Enligt den traditionella etablerade uppfattningen inom litteraturen om politiskt deltagande påverkar utbildning politiskt intresse, motivation, färdigheter och kognitiv kapacitet, vilket i sin tur påverkar politiskt engagemang (Verba, Schlozman och Brady 1995, Lewis-Beck et al. 2008). Verba, Schlozman och Brady (1995, 305) framhåller exempelvis att: Utbildning påverkar politiskt deltagande mer eller mindre direkt genom att utveckla färdigheter som är relevanta i politiken förmågan att läsa och skriva, och kunskap om hur man hanterar och arbetar inom organisationer. Och Lewis-Beck et al. (2008, 102) förklarar sambandet enligt följande: Med högre utbildning kommer också ett starkare intresse för politik och val, större tilltro till sin egen förmåga att spela en roll som samhällsmedborgare och ett djupare engagemang för att leva upp till normen av en god medborgare (författarens översättning). Men om detta skulle stämma är det paradoxalt att inte den genomsnittligt ökande utbildningsnivån i de flesta länder lett till motsvarande ökning av politiskt deltagande (Brody 1978). En alternativ förklaring har lanserats av Nie, Junn och Stehlik-Barry (1996). Enligt deras modell har inte utbildning i sig någon direkt kausal effekt utan endast en indirekt effekt via sociala nätverk; utbildning fungerar som en sorteringsmekanism som påverkar individers sociala nätverk vilket i sin tur påverkar politiskt engagemang. Utbildning är enligt sorteringsmodellen alltså enbart en proxy för social position. Personer med hög social status är mer exponerade gentemot sociala nätverk som uppmuntrar engagemang i politiska partier och har större chans att bli rekryterade. Och vice versa, individer med låg relativ utbildning är ofta utanför rekryteringsnätverken till politiska aktiviteter. Modellen implicerar att effekten av utbildning är relativ snarare än absolut, vilken statusposition som utbildning genererar är beroende av utbildningsnivån i omgivningen. I det här kapitlet kommer sorteringsmodellen att Persson, M (2012) Varför är högutbildade mer aktiva i politiska partier? i Lennart Weibull, Henrik Oscarsson & Annika Bergström (red) I framtidens skugga. Göteborgs universitet: SOM-institutet. 71

Mikael Persson prövas empiriskt. Är det så att effekten av utbildning medieras via sociala nätverk eller har utbildning en egen direkt effekt? Tidigare studier av sorteringsmodellen har testat modellen genom att undersöka om effekten av en individs utbildning skiljer sig åt i kontexter där omgivningen har högre respektive lägre utbildning (Campbell 2009; Nie, Junn och Stehlik-Barry 1996; Tenn 2005, Helliwell and Putnam 2007). Däremot har tidigare forskning sällan prövat om den kausala kedjan som sorteringsmodellen pekar ut stämmer; det vill säga om effekten av utbildning på politiskt deltagande verkligen medieras via social nätverksposition. Den huvudsakliga anledningen till detta är troligen bristen på tillförlitlig data om individers sociala nätverk. Den enda studie som hittills testat hela sambandet är Nie, Junn och Stehlik-Barrys studie från 1996. Deras resultat pekar på att sociala nätverk medierar majoriteten av sambandet mellan utbildning och politiskt deltagande. Deras analyser är dock problematiska av flera skäl. För det första använder de en relativt enkel statiskt metod (stiganalys) som inte ger information om huruvida det kausala flödet är statistiskt signifikant. För det andra är de nätverk som undersöks kontakter till personer som arbetar med politiker och media, en typ av nätverk som i själva verket mycket väl kan vara en konsekvens av politiskt engagemang och inte en orsak till politiskt detsamma. Det här ett svårlösligt metodologiskt problem, men ett bredare och bättre mått på sociala nätverk skulle göra problemet mindre. Ett empiriskt test av sorteringsmodellen i Sverige Tidigare studier av sorteringsmodellen har i första hand gjorts i USA. 1 Sverige torde dock utgöra ett svårare test på grund av flera faktorer. Det finns alltså skäl att tro att det kausala sambandet mellan utbildning och deltagande via social nätverksposition är starkare i USA än i Sverige. För det första utgör arbetarrörelsen en alternativ väg till politiska uppdrag i Sverige. Någon direkt motsvarighet finns inte i USA. För det andra är ojämlikheten, och därmed distansen mellan sociala nätverk större i USA, samtidigt är den sociala mobiliteten lägre. Allt annat lika tycks det alltså i Sverige finnas större utrymme för avvikelser från den kausala kedja som sorteringsmodellen pekar ut. För det tredje har det svenska utbildningssystemet utformats med den uttalade ambitionen att öka social mobilitet och att dana alla unga till goda medborgare. Om modellen visar sig stämma i Sverige så stärks tilltron till att den stämmer även i andra mindre gynnsamma fall. Analyserna i det här kapitlet baseras på SOM-undersökningarna från 2001 och 2011. I 2001 års enkät inkluderas för första gången ett unikt frågebatteri angående relationer till individer med olika yrkestillhörighet. Listan över yrkesgrupper omfattar yrkeskategorier så som polis, professor, journalist, doktor, etc. I analyserna på 2001 års data används 20 indikatorer för att skapa en latent variabel i en strukturell ekvationsmodell. Frågorna har en slagsida åt högstatusyrkesgrupper vilket är i linje 72

Varför är högutbildade mer aktiva i politiska partier? med den teoretiska modellen. Eftersom sorteringsmodellen stipulerar att det är starka band till ett brett nätverk av högstatusindivider som är den mellanliggande variabeln i sambandet mellan utbildning och deltagande är variablerna kodade på så vis att de endast reflekterar starka vänskapsband (0=ingen eller svag bekantskap, 1=nära bekantskap). I 2011 års SOM-undersökning replikerades en modifierad version av frågebatteriet. Analyser på 2011 års data kommer därför också att presenteras och för att skapa jämförbarhet över tid används då endast de 17 indikatorer som även var inkluderade 2001. Tabell 1 visar andelen som är nära bekanta med individer inom de olika yrkesgrupperna som är inkluderade i studien. Skillnaderna är relativt små mellan de båda mätningarna. Vid båda tillfällena finns egenföretagare, banktjänstemän och poliser i topp på listan över yrkeskategorier som ofta återfinns i vänkretser. De största skillnaderna mellan åren är att färre är nära bekanta med jordbrukare och fackombud 2011 än 2001, medan fler är bekanta med bibliotekarier. Tabell 1 Andel som är nära bekanta med individer inom olika yrkesgrupper (procent) 2001 2011 Polis 19 23 Läkare 29 30 Yrkesofficerare 15 15 Banktjänsteman 28 27 Egenföretagare 70 69 Journalist 15 15 Fackombud 28 21 Rektor 14 14 Advokat 12 15 Kommunpolitiker 17 15 Riksdagsledamot 3 3 Professor 11 12 Jordbrukare 39 32 Präst 13 13 Skådespelare 6 7 Bibliotekarie 8 10 Socialarbetare 17 23 Anst. arbetsförmedlingen 7 - Informatör 10 - Anst. försäkringskassan 9 - Kommentar: Resultaten är hämtade från Riks-SOM-undersökningarna 2001 och 2011. Tabellen visar den procentuella andelen som säger sig vara nära bekanta med någon tillhörande respektive yrkesgrupp eller som själva tillhör yrkesgruppen. 73

Mikael Persson För att följa standardförfarandet inom studier av utbildningseffekter på politiskt deltagande används frågan om högst uppnådda utbildningsnivå omkodad till antal utbildningsår som oberoende variabel. 2 Modellerna inkluderar också kontroller för ålder, ålder i kvadrat, invandrarskap (endast 2001), stad/land, kön och civilstånd. Den beroende variabeln mäter aktivt politiskt partiengagemang. Variabeln är kodad 1 för medlemmar som har någon typ av uppdrag och 0 för inaktiva medlemmar och individer som inte är partimedlemmar. Resultat Strukturella ekvationsmodeller (SEM) används som teknik för att pröva den indirekta effekten av utbildning på partiengagemang via nätverksposition. Strukturella ekvationsmodeller är en kraftfullare teknik än traditionella stiganalyser som bygger på separata regressionsmodeller. Med SEM kan man simultant estimera flera ekvationer och signifikanstesta indirekta effekter. 3 För att illustrera resultaten redovisas de i första hand grafiskt i figurer. I figurerna presenteras endast det huvudsakliga sambandet. 4 Figur 1 2001 Antal.171* Aktivt partimedlemskap position Indirekt effekt:.117*.346*.339* Antal.054 Aktivt partimedlemskap 74

Varför är högutbildade mer aktiva i politiska partier? Figur 1 presenterar resultaten för 2001 års data. I den övre delen av figuren redovisas effekten av utbildning under kontroll för kontrollvariablerna men utan att det kausala flödet via sociala nätverk har specificerats. Vi ser då tydligt att utbildning har ett positiv signifikant samband med partiengagemang. I den undre delen av figur 1 redovisas en full modell där det kausala flödet via sociala nätverk har specificerats. När vi adderar social nätverksposition i ekvationen försvinner den signifikanta effekten av utbildning. Däremot visar det sig att det kausala flöde som sorteringsmekanismen pekar ut får stöd: utbildning påverkar nätverk som i sin tur påverkar partiengagemang. 5 Närmare bestämt visar resultaten att 68 procent av den totala effekten av utbildning medieras via nätverksposition. Den återstående effekten av utbildning är inte statistiskt signifikant. I figur 2 replikeras resultaten på 2011 års SOM-data. I den övre delen av figuren estimeras återigen effekten av utbildning utan att ta hänsyn till den indirekta effekten via sociala nätverk. Utbildning har en stark statistiskt signifikant effekt på aktivt partimedlemskap i en sådan modell. I den nedre delen adderas åter socialt nätverk som en mellanliggande variabel. Precis som var fallet med analysen på 2001 års data visar det sig här att den signifikanta effekten av utbildning försvinner när socialt nätverk inkluderas i ekvationen. Den indirekta effekten av utbildning via sociala nätverk är statistiskt signifikant och indikerar att 72 procent av den totala effekten av utbildning är indirekt. Den direkta utbildningseffekt som återstår är inte statistiskt signifikant. Figur 2 2011 Antal.293* Aktivt partimedlemskap position Indirekt effekt:.212*.107* 1.979* Antal.082 Aktivt partimedlemskap 75

Mikael Persson Sammanfattningsvis visar två analyser av data från både 2001 och 2010 samma mönster: Utbildning tycks inte i sig ha någon effekt på engagemang i politiska partier utan effekten medieras via social nätverksposition. Resultaten går på tvärs gentemot de etablerade föreställningarna angående utbildningseffekter på partiaktiviter. Vanligtvis antas nämligen att utbildning utvecklar färdigheter och intresse, vilket i sin tur påverkar politiskt deltagande. Men om så vore fallet, varför deltar inte de med hög utbildning men små sociala nätverk i lika hög utsträckning som de högutbildade med stora sociala nätverk? Svaret kan vara att det är rekryteringen genom sociala nätverk som faktiskt spelar roll, snarare än förmågor och politiskt intresse. Den rekryteringspotential som finns via sociala nätverk är en faktor som ignorerats av tidigare forskning. Slutsatser och implikationer Det här kapitlet är ett försök att bättre förstå ett etablerat samband: varför högutbildade är mer partipolitiskt aktiva än lågutbildade. Rör det sig om ett kausalt samband och hur ser mekanismen i så fall ut? Resultaten visar att den etablerade uppfattningen, det vill säga att utbildning ökar motivation, intresse och färdigheter som i sin tur påverkar partipolitiskt engagemang, inte får stöd. Istället indikerar resultaten att position i sociala nätverk är den mekanism som driver sambandet. På så vis bekräftar resultaten att den så kallade sorteringsmodellen får empiriskt stöd inte bara i en amerikansk kontext utan även i Sverige. Resultaten visar på behovet att engagera sig i analyser av kausalitet och att försöka förstå hur olika samband är relaterade till varandra. Analysen är dock naturligtvis inte utan brister och resultatens generaliserbarhet skulle kunna stärkas om man kunde följa samma individer över tid och även analysera andra former av politiskt deltagande i andra kontexter. Resultaten har viktiga policyimplikationer. Om den konventionella synen på utbildningseffekten vore riktig och mekanismen som förklarade sambandet var intresse, motivation och/eller färdigheter skulle det implicera att nivån på partipolitiskt deltagande skulle kunna höjas genom att förlänga och förbättra medborgarnas utbildning. Det här är en vanlig föreställning inom forskning om politiskt beteende. Michael Lewis-Beck med flera (2008, 102) framhåller exempelvis att effective citizen participation depends on the operation of a nation s educational system. Men om sorteringsmodellen däremot stämmer så spelar utbildningsnivåer i sig mindre roll. Effekten av utbildning varierar beroende på plats och tid. Gymnasieexamen gav exempelvis en relativt hög social statusposition i mitten av 1900-talet medan statusen av samma utbildningsnivå numera är betydligt lägre. Om utbildningseffekten består i att den signalerar social status och avgör personers sociala nätverksposition är det inte självklart att förbättrad och förlängd utbildning generar mer politiskt engagemang i samhället. Resultaten som presenterats i det här kapitlet pekar i riktning mot att så är fallet. 76

Varför är högutbildade mer aktiva i politiska partier? Noter 1 Se Persson 2011 för ett test i den svenska kontexten. 2 Svarsalternativen går från 1 Ej fullgjort grundskola och 8 Examen från/studier vid Forskarutbildning och har kodats om till antal utbildningsår (0-20). 3 Analyserna som presenteras bygger på probit regression och weighted least square estimation (WLSMV). 4 För detaljerade skattningar för kontrollvariabler och indikatorernas relation till den latenta variabeln hänvisas till Persson (kommande), tillgänglig på förfrågan till författaren. 5 Även om två steg i en strukturell ekvationsmodell är statistiskt signifikanta innebär det inte nödvändigtvis att den indirekta effekten är det. För att ytterligare testa den indirekta effekten utförs ett ytterligare signifikanstest. Närmare bestämt rör det sig om bias corrected percentile interval bootstrap test (2000 bootstrap sample draws). Referenser Berinsky, Adam J., & Gabriel S. Lenz. 2011. Education and Political Participation: Exploring the Causal Link. Political Behavior 33(4): 357-373 Brady, Henry E., Kay L. Schlozman, & Sidney Verba. 1999. Prospects for Participants: Rational Expectations and the Recruitment of Political Activists, American Political Science Review 93: 153-68. Campbell, David E. 2009. Civic Engagement and Education: An Empirical Test of the Sorting Model. American Journal of Political Science 53(4): 771-786. Deary, Ian J., David G. Batty, & Catharine R. Gale. 2008. Childhood Intelligence Predicts Voter Turnout. Intelligence 36: 548 555. Dee, Thomas S. 2004. Are there Civic Returns to Education? Journal of Public Economics 88(9-10): 1697-1720. Kam, Cindy D. & Carl L. Palmer. 2008. Reconsidering the Effects of Education on Political. Participation. Journal of Politics 70(3): 612-31. Langton, Kenneth P. and M. Kent Jennings. 1968. Political Socialization and the High School Civics Curriculum in the United States The American Political Science Review 62(3): 852-867. Persson, Mikael. (2011). An Empirical Test of the Relative Education Model in Sweden. Political Behavior. 33(3): 455-478. Persson, Mikael. (2012). Does Type of Education Affect Political Participation? Results From a Panel Survey of Swedish Adolescents. Scandinavian Political Studies. 77

Mikael Persson Persson, Mikael och Henrik Oscarsson. (2010). Did the egalitarian reforms of the Swedish educational system equalise levels of democratic citizenship? Scandinavian Political Studies. 33(2): 135-163. Persson, Mikael. (Kommande). Social Network Position Mediates the Effect of Education on Active Political Party Membership. Work in progress. Nie, Norman H., Jane Junn, & Kenneth Stehlik-Barry. 1996. Education and Democratic Citizenship in America. Chicago: University of Chicago. Verba, Sidney, Kay L. Schlozman, & Henry E. Brady. 1995. Voice and equality: civic voluntarism in American politics. Cambridge, Mass: Harvard University Press. Whiteley, P. (2009). Where Have All the Members Gone? The Dynamics of Party Membership in Britain Parliamentary Affairs, 62 (2): 242 257. 78