Arbete för alla? Om en av vår tids största utmaningar och möjligheterna att skapa arbetstillfällen genom den sociala ekonomin

Arbete för alla? Om en av vår tids största utmaningar och möjligheterna att skapa arbetstillfällen genom den sociala ekonomin Kartläggning av den sociala ekonomin i Östergötland Sven-Inge Arnell September 2010

Diarienummer 59-2009-203

Förord Att medverka till att utveckla möjligheterna för att skapa fler företag och fler arbetstillfällen ingår i det som Regionförbundet Östsam prioriterar i förbundets insatser för regionens utveckling. Förhoppningen är att vi tillsammans med marknadens aktörer kan skapa ökade möjligheter till försörjning för många människor. Men det finns tydliga tecken på att människor med erfarenhet av långvarig arbetslöshet, sjukdom och funktionsnedsättningar som medför nedsatt arbetsförmåga får allt svårare att finna fotfäste på den s k marknaden. Samtidigt vet vi av erfarenhet och genom forskningen att arbete betyder mycket för människor identitet, hälsa och ekonomisk situation. I början av år 2010 stod mer än 22 000 östgötar utan ett arbete att gå till. Nästan lika många som saknade arbete hade sjuk- och aktivitetsersättning. Under 2009 var det mer än 40 000 personer (omräknat till helår) som fick sin försörjning genom de gemensamma försäkringarna för arbetslösa och sjuka samt genom socialbidrag. Prognoserna har under året visat på vissa förbättringar och arbetslösheten har minskat något under våren 2010. Men återhämtningen går långsamt och framför allt kommer många, många människor att stå utanför arbetsmarknaden de kommande åren. För att minska skillnader mellan dem som är inne i arbete och dem som ingenting hellre vill än att få en meningsfull arbetsträning, praktik och arbete för att helt eller delvis kunna försörja sig själv, har Regionförbundet Östsam tillsammans med den sociala ekonomins företrädare tagit initiativ till att genomföra en kartläggning av den sociala ekonomin i Östergötland. Vi har valt att som ingång till denna kartläggning att titta lite mer rejält på arbetsmarknaden och på den omfattande arbetslösheten. Detta samhällsproblem förorsakar stora samhällskostnader, men de som hamnar i någon form av utanförskap betalar priset på många sätt ekonomiskt, socialt, när det gäller fysisk och psykisk hälsa m m. Förhoppningar finns att den sociala ekonomin ska kunna fylla en ännu större roll när det gäller människors inträde och återinträde på arbetsmarknaden. I synnerhet kan arbetsintegrerande sociala företag uppvisa många fördelar som vi vill ta vara på. Regionförbundets ambitioner är i första hand att svara för en pedagogisk insats genom att beskriva problemet med utanförskap och arbetslöshet samt att göra fenomenet social ekonomi mer synligt, accepterat och identifierat som ett viktigt verktyg för att lösa problemen med en allt för omfattande arbetslöshet. Regionförbundet Östsam består av 14 fullvärdiga medlemmar; 13 kommuner och Landstinget i Östergötland. Regionförbundet har de senaste åren också öppnat upp för att ge Tranås kommun i Jönköpings län och Västerviks kommun i Kalmar län, möjlighet att följa Regionförbundets arbete. Arbetet bedrivs i nära samarbete med medlemmarna och det här sammanhanget, utredningen om och kartläggningen av den sociala ekonomin utgör inget undantag. Kommunerna har medverkat i processen på olika sätt och de förslag som utredningen lämnar har både tillkommit i dialog med kommunrepresentanter och förankrats via dessa.

Rapporten har skrivits av Sven-Inge Arnell, som fått uppdraget att svara för kartläggningen av den sociala ekonomin i Östergötland. För innehållet svarar författaren. I den slutliga rapporten presenteras förslag som tagits fram tillsammans med den för uppdraget tillsatta styrgruppen från Regionförbundet och kommunerna i regionen. Peder Rehnström Regiondirektör

Innehållsförteckning Sammanfattning... 1 Kostnaderna är enorma mellan 10 och 20 miljarder... 1 Målgruppen för att lämna bidragsberoende är enormt stor... 2 Marknaden kan inte och kommer inte att lösa problemet... 2 Risken är stor att många fler personer hamnar i ett långvarigt utanförskap... 3 Östergötland saknar inte utmaningar men kanske lösningar?... 3 Det är viktigt att alla aktörer bidrar med det man kan... 3 Kartläggningen vill bidra till att sprida kunskaper om den sociala ekonomin... 4 Social ekonomi omfamnas av alla partier... 4 Ett drygt tiotal arbetsintegrerande sociala företag kan bli dubbelt så många på kort sikt... 5 Sociala företag skapar uppenbara sociala och samhällsekonomiska vinster... 5 Föreningslivet skulle kunna anställa dubbelt så många som idag... 6 Det fortsatta arbetet och jakten på en östgötamodell... 7 1 Inledning... 8 1.1 Syften... 9 1.2 Mål... 9 1.3 Uppdraget och utredningen... 10 1.4 Arbetsformer... 10 1.5 Avgränsningar... 11 1.6 Om rapportens upplägg... 11 DEL 1: SOCIALA EKONOMIN I ETT OMVÄRLDSPERSPEKTIV... 13 2 Den sociala ekonomin och arbetsmarknaden... 14 2.1 Den sociala ekonomin och arbetsmarknaden... 14 2.2 Arbetsintegrerande sociala företag... 16 2.2.1 Sociala arbetskooperativ... 17 2.2.2 Personalkooperativ... 17 2.2.3 Ideella verksamheter... 17 2.2.4 Lokala gemenskapsföretag... 17 2.2.5 Andra indelningsgrunder... 18 2.2.6 Verksamheter inom arbetsintegrerande sociala företag... 19 2.2.7 Vinster med arbetsintegrerande sociala företag... 19 2.3 Arbetsmarknaden idag och imorgon... 21 2.3.1 Östgötaregionen 2020 - regionalt utvecklingsprogram... 21 2.3.2 Statistiska Centralbyrån (SCB)... 22 2.3.3 Arbetsförmedlingen (AF)... 23 2.3.4 Alster från forskning och fält... 29 2.3.5 Framtidens arbetsmarknad... 34 2.4 Behov av medicinering... 36 Globaliseringsrådets slutrapport Ds 2009:21... 37 Riktade insatser... 37 Vad fungerar bättre respektive sämre?... 39 Övrigt... 40 2.5 Sammanfattning... 41 3 Omvärld... 43 3.1 Sociala företag i andra länder... 43 3.1.1 Storbritannien... 44

3.1.2 Italien... 45 3.1.3 Reflektioner och jämförelser... 47 3.2 EU och den sociala ekonomin... 48 3.3 Staten och den sociala ekonomin... 50 3.3.1 Tillväxtverket... 52 3.3.2 Statens Offentliga Utredningar (SOU) m fl... 52 3.3.3 Arbetsförmedlingen (AF)... 53 3.4 Svenska regioner och den sociala ekonomin... 54 3.4.1 Region Skåne... 55 3.4.2 Stockholms län... 55 3.4.3 Region Västra Götaland... 56 3.5 Kommunerna och den sociala ekonomin... 58 3.6 Sammanfattning... 59 DEL 2: KARTLÄGGNINGEN... 61 4 Inventeringar och beskrivningar... 62 4.1 Arbetsintegrerande sociala företag i Östergötland... 64 4.1.1 Kooperativet Moroten i Vadstena... 65 4.1.3 Borensbergs Fritid och Turism... 70 4.1.4 Kooperativet Grenverket i Motala... 72 4.1.5 Koop S i Linköping... 74 4.1.6 Arbetskooperativet Ryd, Linköping... 77 4.1.7 Kooperativet Optima i Norrköping... 79 4.1.8 Cityfiske i Norrköping... 81 4.1.9 Kooptjänst... 84 4.1.10 Återvinningen i Söderköping... 87 4.1.11 Gröna Grenar, Vikbolandet... 89 4.2 Sociala företag på G... 91 4.2.1 Cumulus, Högby Gård, Motala... 92 4.2.2 Pågående projekt med inriktning mot arbetskooperativ... 94 4.3 Företagen som försvann... 97 Utvecklings- och Lärcentrum i Hävla ekonomisk förening/idésmedjan... 97 RSMH i Norrköping kooperativet Möt Världen... 99 Nodak i Norrköping... 99 Övriga erfarenheter... 100 4.4 Samarbets- och stödstrukturer i Östergötland... 101 Se Upp... 101 Coompanion... 101 Kooptjänst... 102 PLUS... 102 Nätverk... 102 Serus... 103 Nationella aktörer... 103 Vad är det som saknas i Östergötland?... 103 4.5 Omfattningen av den sociala ekonomin... 104 4.5.1 Kartläggning av den sociala ekonomin - PLUS... 105 4.5.2 Exemplet idrottsrörelsen... 109 4.5.3 Exemplet Stadsmissionen... 111 4.5.4 Exempel på andra aktörer inom den sociala ekonomin... 115 4.6 Samhall AB i östgötaregionen... 121 4.7 Sammanfattning... 123

DEL 3: ANALYSER... 126 5 Analyser och fördjupande beskrivningar... 127 5.1 Statistik sysselsatta, företag befolkning m.m.... 128 5.2 Hållbar tillväxt i östgötaregionen... 131 5.3 Analys av arbetslöshet och sysselsättning... 141 5.4 Analys av arbetskraften... 145 5.5 Socioekonomiska analyser arbetets värde och kostnader för arbetslöshet m m... 152 5.6 Analys av den sociala ekonomins bidrag till en vidgad arbetsmarknad... 157 5.6.1 Kooperativa erfarenheter... 157 5.6.2 Arbetsintegrerande sociala företags möjligheter att bidra till deltagarnas utveckling... 161 5.6.3 De arbetsintegrerande sociala företagen och genus... 161 5.6.4 Fler arbetstillfällen inom social ekonomi... 163 5.7 Nya uppdrag inom tjänstesektorn och inom varuproduktion... 165 5.8 Hur skapas gynnsamma förutsättningar för de arbetsintegrerande sociala företagen (ASF)?... 167 5.9 Sammanfattning... 171 DEL 4: FORTSATT ARBETE... 174 6 Det här behöver göras!... 175 Förteckning över tabeller och diagram... 178 Bilaga 1. Begrepp relaterade till den sociala ekonomin Referenser och källor

Sammanfattning Titeln på denna rapport anger att fortsättningen kommer att handla om samhällsfenomenet och samhällsproblemet arbetslöshet för många. Redan i titeln ställs också en berättigad fråga finns det arbete för alla? Rapporten ger sitt svar NEJ! Rapporten ger mycket påtagliga bilder av en arbetslöshet som drabbar utsatta grupper på arbetsmarknaden och det finns uppenbara risker att den höga arbetslösheten för dessa grupper kvarstår även i en stark högkonjunktur. Upprätthållandet av arbetslinjen är direkt kopplat till trovärdigheten i att det även finns en möjlighet till egenförsörjning för de svaga grupperna på denna arbetsmarknad. Idag finns inte sådana jobb för stora grupper av utrikesfödda, personer med kort utbildning, ungdomar med ofullständiga betyg från grundskola eller som hoppat av gymnasieskolan, funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga m fl. Utredningen konstaterar att det i regionen förmodligen finns ett förhållandevis stort antal människor som inte skulle få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden, ens med ett 100 procentigt anställningsstöd/lönebidrag. Om dessa människor ska kunna få ett meningsfullt arbete och kunna försörja sig så måste det utvecklas nya verksamhetsformer. De erfarenheter som har erhållits från den sociala ekonomin är i det sammanhanget av särskilt intresse. Denna utredning beskriver vad den sociala ekonomin är, dess utbredning i regionen och förutsättningarna för att en sådan verksamhetsform ska kunna utvecklas. Kostnaderna är enorma mellan 10 och 20 miljarder Kostnaden för utanförskapet och arbetslösheten är svår att beräkna. Men den här utredningen har funnit argument för att kostnaden för arbetslösheten uppgår till minst 10 miljarder kronor per år i Östergötland! Det är sannolikt en lågt beräknad siffra som inte till fullo fångar inkomstbortfallet för samhället. En approximation som bygger på Ekonomifaktas beräkningar från 2006 och baserat på förhållanden mellan direkta och indirekta kostnader samt inkomstbortfall skulle snarare indikera att bruttokostnaderna handlar om 21 miljarder kronor årligen i regionen. Om vi skulle kunna omsätta det i real ekonomi och som underlag för tjänster skulle det betyda nästan 50 000 finansierade jobb. För den enskilde kan priset också vara mycket högt och socioekonomiska beräkningar visar på att samhället ofta underskattar den faktiska kostnaden för personer i utanförskap och arbetslöshet. Med arbetslöshet följer många gånger kostnader som inte enbart är relaterade till försörjning socialbidrag, sjukersättning, a-kassa etc utan även ökad vårdkonsumtion, ökade kostnader för rättsväsendet och andra kostnader som hamnar på det offentligas många olika utgiftskonton. Man kan och ska anlägga ett folkhälsoperspektiv på detta. Insatser för att minska detta slöseri med människors resurser att arbeta förebyggande för att undvika hälsorisker men det är även ett utmärkt sätt att minska vårdkostnader. Det finns ett tydligt incitament att använda mer offentliga medel för att förebygga att sådana kostnader uppstår t ex genom att stimulera till olika typer av ökad integration, företagande m.m. Problemet är att investeringarna först ska finansieras innan man kan hämta hem avkastningen i form av minskande kostnader. På det sättet skiljer sig inte investeringar i människor från de investeringar vi gör i infrastruktur eller inom företag. 1

Ekvationen borde vi lösa, för i princip är allt förebyggande arbete inom detta område oerhört samhällsekonomiskt lönsamt! Ett långvarigt utanförskap med tillkommande problem kommer dessvärre generera samhällskostnader på mångmiljonbelopp. (läs mer i kapitel 5) Samhällets kostnader kan även taxeras i ett mer segregerat samhälle där riskerna ökar för motsättningar mellan olika grupper. Marginaliseringen kan styra människor bort från deltagande även i demokratiska processer. Wilkinson och Pickett har i sin forskningsgenomgång i boken Jämlikhetsanden pekat på sambandet mellan ojämlikhet och en rad förluster för samhället. I ojämlika samhällen har människor i genomsnitt kortare livstid, fler självmord, fler mord och brott begås, och kommer jämförelsevis sämre ut nästan alltid och på nästan alla områden. Och det drabbar hela samhället, inte bara de som är mest utsatta. Kort sagt; alla riskerar att bli förlorare i ett samhälle där klyftorna ökar och utanförskapet är stort. Målgruppen för att lämna bidragsberoende är enormt stor Fler än 40 000 personer i Östergötland var i fjol arbetslösa, hade sjukersättning eller levde på andra bidrag! På helårsbasis var nästan 14 000 personer arbetslösa eller i arbetsmarknadsåtgärder. Med samma sätt att räkna var nästan 20 000 personer heltidsinskrivna på Försäkringskassan med sjuk- eller aktivitetsersättning. Tillsammans motsvarar det hela befolkningen i en medelstor svensk stad (för en fylligare beskrivning läs sidorna 127 och 151). Långt över 10 procent av de i arbetsför ålder är inte inne på arbetsmarknaden! Under 2010 har över 20 000 personer varit arbetslösa och allt fler är långvarigt arbetslösa. Även om något fler kommit i arbete är arbetslösheten väldigt stor och riskerar att bita sig fast på en allt högre nivå efter varje konjunkturnedgång. Paradoxalt nog finns det gott om arbetsuppgifter och behov att tillgodose som vi inte har råd att utföra, inte minst inom den offentliga sektorn. Marknaden kan inte och kommer inte att lösa problemet Slutsatsen efter genomgångna forskningsrapporter, regeringens vårproposition, studier i och av verkligheten och mycket annat blir att: Ingenting talar för att enbart den s k marknaden kommer att klara av att åstadkomma det vi genom decennier kallat för full sysselsättning! Även med en mycket starkare konjunktur än vad som kunde prognostiseras bara för några månader sedan kommer många med utländsk härkomst, kortutbildade, ungdomar utan avgångsbetyg, personer med sociala och medicinska problem med flera kommer inte av egen kraft att klara att hitta egen försörjning via arbete. Det gäller även många andra personer på arbetsmarknaden. Den generationsväxling som nu pågår på arbetsmarknaden med många avgångar för personer födda på 1940-talet kommer att öppna en hel del dörrar, både för de som är välutbildade och de med kortare utbildning. Men vi kommer snarare att ha kompetensbrist än arbetskraftsbrist, så vi kommer med andra ord inte få den balans som alla önskar på arbetsmarknaden genom de många pensionsavgångar som väntar de kommande åren. Matchningsproblematiken mellan arbetssökande och lediga jobb förefaller vara relativt svårare i Östergötland än i andra regioner. 2

Den allt ljusare konjunkturen bidrar till att fler jobb skapas och antalet sysselsatta ökar. Samtidigt ökar antalet personer som ingår i arbetskraften. Det bidrar till att den höga arbetslösheten kvarstår. Risken är stor att många fler personer hamnar i ett långvarigt utanförskap Stora grupper kommer inte in på arbetsmarknaden idag. Dessutom finns det tydliga indicier och belägg för att antalet personer som hamnar utanför den ordinarie arbetsmarknaden blir fler och fler efter varje ekonomisk kris och nedgång som det svenska samhället går igenom. Rationalisering, utsortering, selektering, diskriminering, svårigheter att komma tillbaka efter långvarig arbetslöshet eller sjukdom är beskrivningar som kommit fram i underlaget till denna rapport. Marginaliseringen har ökat de senaste 20 åren. Det är också så att gruppen som befinner sig utanför arbetsmarknaden allt mer kommit att likna gruppen som har arbete. Ett exempel är att antalet arbetslösa akademiker också är, för svenska förhållanden, en mycket stor grupp år 2010. Det förefaller även vara mer eller mindre stigmatiserande att vara långvarigt arbetslös. För denna grupp är det statistiskt mycket svårare att hitta nya jobb än för personer med relativt kort arbetsfrånvaro. Arbetsförmedlingens egna analyser visar på att gruppen med långa inskrivningstider ökar mellan 2008-2011 med 40-50 000 personer i landet. Dessutom tillkommer under 2010 ca 40 000 personer genom den förändrade sjukförsäkringen, som tidigare funnits inom Försäkringskassans sjukförsäkring 1. Vi är långt från målen om full sysselsättning och vägen dit följaktligen lång och utmanande. (läs mer i kapitel 2) Östergötland saknar inte utmaningar men kanske lösningar? Östergötland är en region som har många fördelar när det gäller boende, fritidsliv, geografiskt läge, kommunikationer, arbetsmarknad, utbildning, forskning m m. Men det finns också en mycket tydlig s k nersida, som mer och mer kommit att uppmärksammas genom dess uttryck och råmärken bestående av relativt låg förvärvsfrekvens och färre sysselsatta, många arbetslösa och ett stort antal personer som har sjuk- och aktivitetsersättning. Det innebär betydande risker för utanförskap för många människor och svårigheter att hitta in på eller tillbaka till arbetsmarknaden. Nationellt sett har regionen haft svårt att klara omställningen från ett traditionellt industrisamhälle till ett modernt globaliserat kunskapssamhälle. Vi har färre företag, startar färre nya företag, är inte lika välrepresenterade i nya branscher som växer jämfört med riket och har dessutom svårt med att hitta rätt arbetskraft/kompetens till vissa jobb. (Det här beskrivs mer utförligt i kapitel 5). Det behövs därför insatser på en rad områden för att vända den här utvecklingen. Det är viktigt att alla aktörer bidrar med det man kan En förutsättning för att utvecklingen ska bli mer positiv är att alla aktörer inom alla sektorer bidrar med det man kan. Vi behöver hitta kreativa åtgärder för att minska utanförskapet och skapa fler jobb. Ett medel för detta är även om detta verktyg har sina begränsningar satsningar inom det som kallas den sociala ekonomin. Rapporten handlar därför om frågor om och i vilken mån den sociala eko- 1 AF: Regionala arbetsmarknadsutsikter våren 2010. Ura 2010:4 3

nomin kan bidra till mänskliga och samhälleliga värden för att klara att få fler människor i arbete, praktik och arbetsträning. Svaret är tveklöst ja! Men det är ingen s k quick fix utan det behövs ett målmedvetet, långsiktigt partnerskap mellan offentliga och privata aktörer som involverar företrädare för den sociala ekonomin för att åstadkomma resultat som tillsammans med insatser inom andra områden kan förbättra för många människor som inte kommit in på arbetsmarknaden. Kartläggningen vill bidra till att sprida kunskaper om den sociala ekonomin Den här kartläggningen har som ambition att öka kunskaperna om den sociala ekonomin i Östergötland. Begreppet den sociala ekonomin är delvis svårfångat och många aktörer saknar en övergripande bild av vad sociala ekonomin är, vad det kan vara och hur den kan bidra till ett minskat utanförskap i regionen. Med ökade kunskaper om den sociala ekonomins bidrag till vårt välfärdssamhälle hoppas vi att acceptansen för arbete och företagande inom denna, ibland kallat den tredje sektorn, successivt ska öka och att alla aktörer bidrar till att främja ett växande inom den sociala ekonomin. (se även kapitel 2) Social ekonomi omfamnas av alla partier Den dåvarande regeringen tog 1999 fram följande definition på vad den sociala ekonomin är: Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft. Traditionellt kan man indela samhällets sektorer i tre delar: privat, offentlig och social, där social ekonomi ses som ett komplement till övriga aktörer på marknaden. På liknande sätt kan den sociala ekonomin delas in i ovan nämnda delar, där man kanske främst kan skilja på de delar som är inriktade på frivillig- och volontärinsatser som inte i första hand handlar om att skapa arbete och praktik åt arbetslösa, och de verksamheter som bedriver näringsverksamhet som ett medel för att skapa arbete och möjligheter till arbetsträning och praktik. Den senare delen, främst genom de arbetsintegrerande sociala företagen, har varit kartläggningens huvudfokus. Regeringen har under 2010 kommit med en handlingsplan för att främja framväxten av fler arbetsintegrerande social företag (ASF). Ett sådant företag kännetecknas av att det har ett övergripande ändamål att integrera människor som har stora svårigheter att få och/eller behålla ett arbete, i arbetsliv och samhälle skapar delaktighet för medarbetarna genom ägande, avtal eller på annat väl dokumenterat sätt i huvudsak återinvesterar sina vinster i den egna, eller liknande verksamheter är företag som är organisatoriskt fristående från offentlig verksamhet 4

Viktiga aktörer som Tillväxtverket, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har i uppdrag att främja framväxten av fler arbetsintegrerande sociala företag. Det legitimerar företagsamheten inom den sociala ekonomin och dess betydelse för att lösa problem som inte andra aktörer på arbetsmarknaden gör, i varje fall inte lika konsekvent och med samma omfattning. På detta sätt är ASF tillsammans med Samhall AB mycket viktiga för personer som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är oftast mycket framgångsrikt om privata företag använder sig av de stödformer som finns för anställningar av utsatta på arbetsmarknaden. Men hittills har det skett i alldeles för liten utsträckning. Ett drygt tiotal arbetsintegrerande sociala företag kan bli dubbelt så många på kort sikt I Östergötland finns det ett drygt 10-tal sådana företag och tillsammans med företag som definitionsmässigt uppfyller nästan alla krav uppgår antalet anställningar till drygt 110 och praktikplatser till 370. Enligt vår utredning finns det goda förutsättningar att dubbla detta om aktörerna verkar målmedvetet och långsiktigt för att skapa en god jordmån för dessa och tillkommande företag. Erfarenheter från andra länder visar att arbetsintegrerande sociala företag kan användas i mycket större omfattning, något som indikerar att vi i Sverige skulle kunna få många fler företag av den här karaktären om insatser görs nationellt, regionalt och lokalt. (Läs mer om några andra länder i kapitel 3). Sociala företag skapar uppenbara sociala och samhällsekonomiska vinster Det finns en uppenbar s k vinna-vinna-situation med att stimulera framväxten av nya ASF:s. Till de uppenbara fördelarna hör att företagen verkar lokalt, vidgar arbetsmarknaden genom att integrera utsatta människor i arbete, arbetsträning och praktik, plöjer ner sina vinster i fler arbetstillfällen, kompletterar det offentliga och privata näringslivet, erbjuder tjänster och varor som ingen annan tillhandahåller, motverkar svartjobb och ekonomisk brottslighet, samt bygger på en värdegrund som ser, bekräftar och utvecklar människor. (se avsnitt 2.2.7) Socioekonomiska bokslut som gjorts på bl a Koop M i Vadstena visar att de samhällsekonomiska vinster för ett enda kooperativ uppgår till mellan 3-4 miljoner kronor. Liknande analyser som gjorts av Bastakooperativen pekar på att samhällets vinster är mycket stora för individer som haft omfattande missbruksproblem och varit kriminella. För att vara lite provokativ skulle vi kunna hävda: det bästa sättet som vi känner till idag för att minska utanförskapet i samhället är att lägga mer produktion i företag som har denna inriktning! Då skulle andelen personer med olika former av nedsatt arbetsförmåga som har anställning öka kraftigt. Men det är å andra sidan inget som kan göras lättvindigt, kortsiktigt eller oreflekterat och vi är inte ute efter att provocera utan få så stor uppställning som möjligt bakom satsningar på fler arbetsintegrerande sociala företag i regionen. Kritiska frågor är huruvida det uppstår en undanträningseffekt av arbetstillfällen som skulle kunna uppstå i andra sammanhang och om ASF:s konkurrerar på 5

orättvisa villkor t ex genom låga priser, höga lönesubventioner m m. Det finns väldigt få belägg för att det är så med de företag som idag är igång i Östergötland. Arbetsintegrerande sociala företag följer kollektivavtalet och betalar ut vanliga löner. Man måste vidare jobba efter vanliga marknadsvillkor, precis som vilket annat företag som helst. Låt oss slå fast att arbetsintegrerande sociala företag också är företag som måste gå med vinst för att överleva. För att göra det kan man tvingas konkurrera om de uppdrag som finns. Men huvudprincipen är att ASF försöker undvika att konkurrera med redan befintliga företag. Det är dock oundvikligt att flera företag jobbar inom branscher som företagsservice, lokalvård, park- och trädgårdsskötsel, hushållsnära tjänster m m. Oftast går ASF:s in i nischer som ingen annan verkar i, arbetar som underleverantör till kommunen eller företag, konkurrerar med kvalitet och inte med prisinstrumentet. Det kan finnas marknads- och konkurrensfördelar som ligger i att många tycker att företagsidén är sympatisk och där man vill stödja genom order och samverkan. En förutsägelse är också att offentliga myndigheter i högre utsträckning kommer att använda sociala kriterier i upphandlingar som gynnar de företag som t ex anställer långtidsarbetslösa. Det kommer att gynna fler arbetsintegrerande sociala företag. Privata företag är generellt sätt i betydligt mindre omfattning intresserade av att ta emot personer med lönebidrag, nyanställningsbidrag eller utvecklingsanställning, trots att det står alla fritt att göra det! I mån det är en konkurrensfördel så kan vi bara konstatera att det finns massor av arbetslösa personer som är berättigade till olika former av anställningsstöd som bara önskar att de fick jobba i privata företag! Men det vore naivt att tro att det inte finns faktiska skäl för varför företagen inte anställer personer med någon form av utsatthet i den utsträckning som vore önskvärt. Ett problem sägs vara att kunskaperna om lönebidrag är otillräckliga, andra att riskerna för arbetsgivare är för stora med att anställa personer med som varit borta från arbete länge och det finns säkert fler anledningar. Det vore därför angeläget att komplettera den här kartläggningen med en undersökning om varför företagen i Östergötland inte anställer personer med rätt till olika bidrag respektive lönesubventioner och likaså svarar på frågan hur företagen anser att man kan ta ett större socialt ansvar. Swedbanks initiativ för Unga Jobb är ett exempel på initiativ som tagits för att minska utanförskapet. Ambitioner att utveckla konceptet CSR (Corporate Social Responsibility) eller på svenska Företagens ansvar i samhället är en idé om att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället, både ur ett ekonomiskt, miljömässigt och socialt perspektiv. I idéns förlängning har en ISO-standard ISO 26 000 - kommit fram som vägledning för företagens sociala ansvar. Föreningslivet skulle kunna anställa dubbelt så många som idag Inom övriga delar av den sociala ekonomin skulle också antalet anställda t ex inom idrottsföreningar, kultur- och handikapporganisationer kunna utökas med 3-400 tjänster om ytterligare bidrag erhålls för att kunna anställa personer. Behoven är många, arbetsuppgifterna meningsfulla, anställningsbara personer finns, men finansiering saknas. Denna del av den sociala ekonomin bidrar till att det sociala kittet eller det sociala kapitalet i ett samhälle stärks samtidigt som det finns klara folkhälsovinster med om den här sektorn kan erbjuda mer social fostran för barn och unga, upplevelser, aktiviteter, umgänge och möten mellan människor och det har enligt t ex Robert Putnams forskning starkt samband med vilket förtroende 6

och vilken tillit som byggs upp inom ett samhälle. I förlängningen är det också grunden för hur vi skapar välstånd genom att utveckla verksamheter och göra affärer tillsammans. Det är en utmaning för regionens alla aktörer att också här finna en Östgötamodell som ger bidrag till förenings- och kulturliv och anställningar till personer med olika former av arbetshinder. (läs mer i avsnitt 4.5.2) Det fortsatta arbetet och jakten på en östgötamodell Så långt kan vi konstatera att vi har ett omfattande behov av att hitta nya lösningar för att få in flera personer på arbetsmarknaden. Regeringen och många andra ser arbetsintegrerande sociala företag som ett verktyg för att åstadkomma en förbättring för många utsatta människor. Men för att det ska kunna bli fler arbetsintegrerande sociala företag måste vi förbättra förutsättningar för att sådana företag ska kunna etablera sig och växa. Åtgärder för att komma till rätta med det handlar med största sannolikhet om: ökade kunskaper om arbetsintegrerande sociala företag (ASF) bättre möjlighet att ge starthjälp till ASF fler projekt som startar med sikte på att bilda ASF finansieringsmöjligheter för företagen en samverkan mellan olika aktörer på offentliga och privata sektorn som inkluderar den sociala ekonomins företrädare som kan bli ett gemensamt partnerskap i regionen att hitta en östgötamodell för utveckling av den sociala ekonomin i allmänhet och de arbetsintegrerande sociala företagen i synnerhet Läs mer om vad som behöver göras på nationell nivå, regional nivå och lokal nivå i avsnitt 5.8. En östgötamodell finns än så länge enbart som några tänkbara byggstenar i en sådan konstruktion. Den här kartläggningen görs nämligen i två steg. Det första steget är att sammanställa bakgrunder, fakta, beskrivningar och analyser av vad den sociala ekonomin kan åstadkomma. I det senare ingår en tankebas för vad som kan göras på EU-nivå, nationellt, regionalt och lokalt. Med det som grund ska materialet presenteras för regionfullmäktige under september 2010 och processas vidare med viktiga aktörer för att i steg 2 fånga ett antal förslag som kan göra skillnad när det gäller att stödja den sociala ekonomin som en resurs för ett minskat utanförskap, ökat antal arbeten och platser för arbetsträning/praktik och då i synnerhet hur regionen kan jobba tillsammans med de arbetsintegrerande sociala företagen för att skapa en vidgad arbetsmarknad för personer som har extra svårt att återinträda eller etablera sig på arbetsmarknaden. Initiativet till kartläggningen har tagits av Regionförbundet Östsam och utredningen har gjorts av Sven-Inge Arnell. En styrgrupp bestående av Lelle Karlsson och Caroline Unéus från Regionförbundets styrelse har tillsammans med regiondirektör Peder Rehnström lett arbetet. Till styrgruppen har knutits sakkunniga i form av Gordon Hahn, Serus och Kjell Eriksson, Coompanion, båda med omfattande kunskaper om den sociala ekonomin. 7

1 Inledning Den här utredningen försöker fånga en av de viktiga framtidsfrågorna för regionens utveckling, nämligen att hitta åtgärder för att minska utanförskapet och vidga arbetsmarknaden för dem som har en svag förankring på denna marknad. I inledningen av år 2010 var över 22 000 östgötar arbetslösa och prognosen från Arbetsförmedlingen (AF) pekade inledningsvis på att det först i slutet på året som vi skulle kunna se en minskning av arbetslösheten. Många grupper har drabbats hårt av den senaste krisen, som exempel kan nämnas att ungdomar mellan 18-24 år fått allt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. På orter som Boxholm, en traditionell brukskommun, gick var fjärde ung arbetslös i början av 2010. På många andra orter är det svårt för ungdomar. Men självklart har arbetslösheten slagit hårt mot andra grupper i vår region. Som vi kommer att visa i rapporten ställs det allt högre krav på utbildning på arbetsmarknaden och AF gör egna analyser på nationell nivå som pekar på att de som varit långvarigt utanför arbetsmarknaden kommer att öka från 2 % till 3 % av arbetskraften. Fram till 2011 beräknas gruppen med långa inskrivningstider öka med 40-50 000 personer (basår 2008). Allt eftersom året framskridit har prognoserna blivit allt bättre när det gäller statens ekonomi, vilket också gäller för många kommuner och företag, som medfört en viss ljusning även på arbetsmarknaden. Men i juni 2010 var siffrorna marginellt bättre, strax under 21 000 arbetslösa i Östergötland, vilket var närmare 3 000 fler än motsvarande period 2009. Lägger vi till personer som försörjs av socialförsäkringssystemet och socialbidrag gäller det sammanlagt över 40 000 östgötar 2009 och sett över en tioårsperiod så har det varit lika många eller fler. Det betyder att många människor riskerar att hamna utanför både arbetsmarknaden och övrigt samhällsliv. Alla länets kommuner söker lösningar på detta stora samhällsproblem. Ett verktyg som kan användas mer konsekvent är arbetsintegrerande sociala företag. Verksamheter inom den sociala ekonomin har visat sig ha en stor potential att utvidga arbetsmarknaden i synnerhet för personer som befinner sig långt från arbetsmarknaden. I sociala företag i regionen och i Sverige ges arbete och arbetsträning/praktik åt tusentals människor, många med arbetshinder av något slag. Tendensen är att antalet sociala företag ökar och den här utredningen ska också försöka beskriva hur samverkan mellan offentliga och privata aktörer på arbetsmarknaden kan stimulera och utveckla förutsättningarna för de sociala företag som finns idag och de som kan starta i framtiden. För Regionförbundets Östsams del finns höga ambitioner för regionens utveckling, som bland annat speglas i den regionala utvecklingsplanen (RUP 2020). I planen finns ett antal utvecklingsstrategier som berör den sociala ekonomins aktörer t ex där den sociala ekonomin kan bidra till att utveckla nya lösningar som alternativ till offentligt driven service i traditionell form och differentiera arbetsmarknaden. Inledningsvis kan också konstateras att kunskaperna om den sociala ekonomins utbredning och omfattning i regionen är förhållandevis okänd. Det finns behov av att både förklara fenomenet social ekonomi i allmänhet och arbetsintegrerande sociala företag i synnerhet. Men också att beskriva de företag som finns idag samt 8

vilka möjligheter och begränsningar som kan skönjas. Arbetsmarknadsproblematiken är en komplex fråga och vi gör genom utredningen ett försök att ringa in på vilket sätt och till vilken omfattning den sociala ekonomin är en del av lösningen på problematiken. Hur ser då förutsättningarna ut för att den sociala ekonomins företrädare ska kunna spela ännu mer väsentliga roller? En del av svaret ges i rapporten och dess förslag till utveckling av den sociala ekonomin i regionen. Det finns många delar som berör de sociala företagens egna behov och önskemål för att kunna växa, knoppas av och för att bilda nya arbetskooperativ. Men förslagen tar också sikte på att belysa vad arbetsförmedlingar, kommuner, Regionförbundet Östsam tillsammans med företrädare för den offentliga och privata sektorn kan göra. Många av åtgärderna måste verka under lång tid för att ge goda utvecklingsmöjligheter. 1.1 Syften Det finns några syften med denna kartläggning som framför allt ska framhållas: Det primära syftet med utredningen beskriva hur verksamheter inom social ekonomin kan erbjuda alternativa vägar till meningsfull arbetsträning och praktik som leder till egen eller delvis egen försörjning. I och med detta läggs utredningens huvudsakliga fokus på arbetsintegrerande sociala företag. Men det handlar även om att få djupare kunskaper om den sociala ekonomin och dess betydelse som komplement till kommuners välfärdstjänster och det samlade näringslivet Till det kan läggas ett tredje syfte som handlar om att lägga fram förslag till Regionförbundet Östsams fortsatta politiska hantering av denna viktiga fråga. Efter hand som arbetet fortskridit har allt mer kommit att handla om arbetsmarknaden, arbetslösheten och samhällets utmaningar för att lösa problematiken. 1.2 Mål Från Regionförbundets håll har det särskilt framhållits att en viktig del av detta utredningsprojekt är att bereda vägen för en fortsatt utveckling av den sociala ekonomin i regionen. Det har formulerats på följande sätt: Östergötland ska inta en ledande position i landet när det gäller att erbjuda personer som står långt från arbetsmarknaden en meningsfull sysselsättning 2 och möjlighet till egen eller delvis egen försörjning med stöd av verksamheter inom eller tillhörande den sociala ekonomin Denna höga målsättning öppnar upp för att finna möjligheter att tillsammans med kommunerna, den sociala ekonomins företrädare och Europeiska socialfonderna (ESF) genomföra utvecklingsprojekt under de avslutande åren av denna planperiod, d v s till och med 2013. 2 Här används begreppet sysselsättning synonymt med arbetsträning och praktik 9

1.3 Uppdraget och utredningen Uppdraget har förankrats i Regionförbundets styrelse, men formellt getts av regiondirektör Peder Rehnström till Sven-Inge Arnell. Arnell har under 2010 gjort denna utredning som huvudsakligen är kartläggning av den sociala ekonomin i regionen. Organisatoriskt leds arbetet av en styrgrupp med bestående av Caroline Unéus (M) och Lelle Karlsson (V) och regiondirektör Peder Rehnström. Till styrgruppen har även adjungerats expertis i form av Kjell Eriksson, verksamhetsledare vid Coompanion i Östergötland och Gordon Hahn, verksamhetsledare för SE- RUS (Social Ekonomi och Regional Utveckling i Skandinavien). I uppdraget framkommer ytterligare ett antal viktiga faktorer som utredningen ska ge svar på. Utredningen ska belysa i vilken mån verksamheterna är anpassade för både män och kvinnor i det avseendet också belysa om det svarar mot mäns och kvinnors preferenser när det gäller arbete, yrkesval eller typ av produktion ta fram beslutsunderlag för politikers agerande för att utveckla den del av sociala ekonomin som arbetar med att skapa meningsfull sysselsättning och ökade möjligheter till egen försörjning för de som står långt från den reguljära arbetsmarknaden 1.4 Arbetsformer Utredningsarbetet startades under november-december 2009 med en omfattande litteraturstudie av vad som skrivits om den sociala ekonomin. Av källförteckningen i slutet på rapporten framgår att det finns ett omfattande material som utkommit de senaste 10 åren och som speglar framväxten av den sociala ekonomin. En del av detta material är sammanfattat och återfinns i del 1 och del 2 av rapporten. En projektplan togs fram till styrgruppens första möte i december 2009 och i stora drag har den följts under arbetets gång. Styrgruppen har haft 6 möten under perioden 18 december, 2009 till och med den 30 augusti 2010. Minnesanteckningar har skrivits vid samtliga möten. En studieresa genomfördes den 31 maj 1 juni 2010 till Göteborg, då ett arbetsintegrerande socialt företag (Le Mat) besöktes och möten genomfördes med företrädare för Västra Götalandsregionen samt Coompanion och VägenUt-kooperativen. Vid styrgruppens möten har inledningsvis uppdraget preciserats och upplägget av arbetet formats. Det har varit viktigt för styrgruppen att i så stor utsträckning involvera alla 13 kommunerna i regionen i arbetet och även företrädare för den sociala ekonomin. Efter hand som utredaren rapporterat om hur processen framskridit och utredningsmaterial presenterats har styrgruppen analyserat dels materialet i sig och de tankar, idéer och förslag som kommit fram från olika håll. En internationell konferens anordnades den 22 april i Norrköping av Partnerskapet för lokal utveckling och social ekonomi (PLUS). 10

Samtliga kommuner ombads utse kontaktpersoner för projektet. Utredaren har besökt samtliga kommuner och intervjuat kommunrepresentanterna och i vissa kommuner även andra representanter. Besöksrundan genomfördes i januari och februari 2010. Besök på arbetsintegrerande sociala företag i regionen har genomförts i viss utsträckning under arbetets gång. Likaså har utredaren medverkat både vid de vid nätverksträffar som Coompanion håller i för de sociala företagen i regionen och de nätverksträffar som anordnats för samma målgrupp i hela i Östra Mellansverige. 1.5 Avgränsningar Den sociala ekonomin är omfattande och består av såväl stiftelser, föreningar, kooperativ av olika slag som producentkooperativ, konsumentkooperativ likväl som föräldra- och personalkooperativ. Det innebär att verksamheten är väldigt omfattande. Till delar beskrivs detta i rapporten, men styrgruppen har i första hand avgränsat och fokuserat arbetet på det som brukar kallas arbetsintegrerande sociala företag. Vi återkommer till vad det är i kapitel 2. 1.6 Om rapportens upplägg Med utgångspunkt från uppdraget formulerades inledningsvis en projektplan, som består av fyra delar: 1. definition av begreppet och avgränsningar 2. beskrivningar av verksamheter inom den sociala ekonomin som har syfte som stämmer med projektets syften och mål inklusive förekomst i regionens kommuner 3. en analys av verksamheternas förmåga att erbjuda meningsfull arbetsträning och praktik för att förflytta individer närmare den reguljära arbetsmarknaden 4. förslag till hur den sociala ekonomin kan utvecklas i regionen I kapitel 2 gås den första punkten igenom. Vad är den sociala ekonomin och varför har vi koncentrerat oss på de sociala företagen som vi kallar arbetsintegrerade? I kapitlet ges också bilder av hur arbetsmarknaden ser ut idag och vad vi med någon säkerhet kan säga om framtiden. Kapitlet visar på svårigheterna att hitta marknadslösningar för alla personer som står utanför arbetsmarknaden. I Sverige har vi högre arbetslöshet för ungdomar och utlandsfödda än i många andra jämförbara länder. Men också funktionshindrade med arbetsnedsättningar, korttidsutbildade, människor som har eller är långtidsarbetslösa eller sjukskrivna har mycket svårt att hitta arbetstillfällen, även när konjunkturerna är goda. Från och med detta kapitel avslutas varje kapitel med en sammanfattning. I kapitel 3 vänder vi blickarna mot omvärlden och betraktar en rad olika nivåer. Europeiska Unionen är naturligtvis med, liksom vad som händer på nationell nivå. Regeringen har i flera år jobbat med frågor om stöd för utveckling av den sociala ekonomin. I april 2010 presenterade regeringen sina kommande ambitioner för 11

den sociala ekonomin. De förslag som regeringen la fram presenteras i kapitlet och förslagen har inriktning på att ge förutsättningar för växande och att det skapas fler arbetsintegrerande sociala företag. En del uppmärksamhet ägnas åt tre regioner som under en tid arbetat med att utveckla den sociala ekonomin, nämligen de tre storstadsregionerna Stockholm, Västra Götaland och Skåne. Utredningen har haft kontakter med alla tre regionerna i denna fråga. Korta presentationer görs även av några kommuner som på olika sätt tagit ställning för att främja den sociala ekonomin. I kapitel 4 redovisas den egentliga kartläggningen av den sociala ekonomin i regionen. Den sociala ekonomin behandlas mycket översiktligt för att ägna den största delen av kapitlet åt arbetsintegrerande sociala företag. Här lämnas beskrivningar av vilka sociala företag som finns, vad de sysslar med m.m. I kapitlet finns också en sammanställning på faktorer som de sociala företagen beskrivit som viktiga förutsättningar för företagens uppkomst och fortlevnad. I de avslutande delarna görs först en analys av vad som framkommit i arbetet med utredningen i kapitel 5. Avsikten är sedan att via dialog med viktiga aktörer inom regionen formulera de förslag som framkommit som siktar på att främja utveckling av den sociala ekonomin i Östergötland. Rapporten kommer att kompletteras med de förslag som framkommer i den fortsatta dialogen med olika aktörer. 12