Klassens busfrö. En novell av Kåge Axelsson - Då är alla här utom Eva Eriksson, som är hos skolsköterskan. Lärarinnan Agata Rosencrantz har just ropat upp eleverna inför dagens lektioner och slår ihop klassboken med en smäll. Ett moln av vitpeppar står runt hennes ansikte och hon börjar nysa. Efter någon minut lugnar det ned sig och hon kan åter tala. - Ve, vem har lagt vit, vitpeppar i klassboken, stammar hon fram? Ingen av eleverna besvarar frågan, alla sitter i sina bänkar tittar rakt fram på henne. - Nåå, vem har gjort det, hennes röst är sträng? Då hon inte får något svar går hon mot klassrumsdörren. - Jag hämtar överläraren så får vi ta reda på vem den skyldige är. Vänta i bänkarna så länge. Hon öppnar dörren och skall gå till lärarrummet. Finner att vaktmästare Andersson och överlärare Åsbäck står i korridoren och tittar på en trasig klädhängare. - Kan Åsbäck komma in och ta reda på vem som lagt vitpeppar i klassboken? - Så Agata är åter utsatt för bus från någon av eleverna. Vi får väl ta och undersöka saken då. - Ta och se efter i bänkarna, börja med pojkarna. Säger Agata och pekar på Erik Larssons bänk. I Erik bänk hittar de omedelbart en påse med vitpeppar, en ask med häftstift och en burk med klipulver. - Vad skall du ha de sakerna till, undrar Åsbäck? - De är inte mina, stammar Erik. - Varför ligger de då i din bänk? - Vet inte. - Försök inte ljuga dig fri, du skall komma med till lärarrummet och få ditt straff. - Men det - Jaha, konstaterar Agata, där har vi förklaringen varför jag fann ett häftstift på stolen i förra veckan och att någon lagt klipulver i lärarnas ytterkläder. Åsbäck tar ett stadigt tag i Eriks arm och leder iväg honom. Tjejtrion med Anna Staf som ledare flinar då han leds ut. Inne på lärarrummet förhör Åsbäck Erik om händelsen. - Så du säger att sakerna inte var dina, vart skall de då ha kommit ifrån? - Vet inte, fanns inte där när jag lade ned böckerna i morse. - Du lade ned böckerna och vad gjorde du sedan? - Gick ut och pratade med grabbarna innan lektionen började. - En annan fråga, varför gömde du inte undan sakerna bättre, de låg ju fullt synliga. Då vi busade på min tid gällde det att inte bli upptäckt? - Det är inte jag. Eriks underläpp börjar darra. - Jag tycker att det hela verkar misstänksamt, du har dock alla indicier emot dig. Jag måste ge dig en varning. Ett attentat till och du får byta skola, komma till specialklassen för bråkiga elever. Måste även tala med dina föräldrar om händelserna. Erik ser ned i golvet, ett förtvivlat drag går över hans ansikte. - En annan sak när jag ändå har dig här. Hur går det annars i skolan, du har ju lite problem med läsning och skrivning har Agata påpekat? - Det, det är svårt, hinner inte med. Tar sån tid att stava ihop orden. - Hur tror du att det går nästa år i fyran, vid börjar med engelska då?
- Vet inte, troligen inte alls. - Men hur går det att räkna, Agata säger inget om det? - Roligt. Det känns enkelt. - Övriga ämnen då? - Går bra förutom idrotten, hänger inte med på grund av problem med benen efter polioskadan. Klasskamraterna brukar kalla mig för Bänksittaren. - Jag skall tala med fröken Rosenkratz om vårt samtal. Hoppas att vi slipper ses här igen i ett sådant här ärende. När Erik skall lämna lärarrummet möter han fröken i dörren. Får under Åsbäcks medverkan be henne om ursäkt. När Erik går iväg ser han hur Åsbäck blinkar lite diskret åt honom. Inne på lärarrummet talas Agata och Åsbäck vid. - Det var andra ordningar när jag gick i skolan på tio- och tjugotalet, disciplin. Busade någon så blev det aga. Eleven kunde inte sitta på minst en timme efteråt. Nu på femtiotalet är det ju rena daltet med ungarna, vräker Agata ur sig. - Tiderna förändras, jag tror att vi måste vara mer lyhörda på vad eleverna har att säga. - Eleverna har att säga. Du är då lika mesig som de andra i skolförvaltningen. Det är vi vuxna som skall bestämma i skolan. Inte ungarna, de måste lära sig hur det är här i världen. - Det var inte bra med ungdomen i Tyskland på Hitlers tid. Skulle bara lyda och följa partiet. Inte tänka själva. Det blev ju inte så bra med tiden. - Lägg av nu, jag menade inte kadaverdisciplin, bara lite respekt för vuxna, det skadar väl inte? - Lite respekt är väl bra, men kanske att vi bör respektera ungarna också? - Nya idéer, kommer att gå åt skogen med alltihop. Jag har varit lärarinna i nästan fyrtio år. Ja vet hur det skall vara i skolan. Du som inte ens fyllt trettiofem skall inte komma och verka viktig. Nu slutar vi babbla om nymodigheter. Agata tar sin kopp kaffe, sveper den och går vidare till nästa lektion. Dagen efter är Agata rosenrasande. Någon har lagt en död mus i hennes väska dagen före. Då ingen i klassen vill erkänna sänds Erik till Åsbäck igen. - Så du är här i dag igen. Mera bus på gång? - Det är inte jag som gör det. - Faktum är att jag tror dig, något säger mig att det ligger någon annan bakom buset. Misstänker du någon? - De andra grabbarna är reko, har aldrig retats eller mobbat mig. - Och flickorna? - De små änglarna kan väl inte busa. Vad jag sett i läseboken så är det ju bara vi grabbar som sysslar med sådant. - Tror du ja, böcker en sak, livet en annan. Vad gör ni efter frukostrasten? - Gymnastik. - Du skall infinna dig här i stället. Slipper gymnastik passet i dag, jag vill tala lite mera med dig. Du får en lapp till fröken om det. - Ja magistern, jag kommer. När Erik lämnat fram Åsbäcks meddelande triumferar Agata. Läser upp för hela klassen att Erik skall få sig en omgång av Åsbäck. Nu skall det äntligen bli ordning igen, triumferar hon.
Inne på lärarrummet får Erik en bok och blir ombedd att läsa ett stycke. Han stapplar fram ord efter ord. Meningarna blir svåra att förstå. - Ta den här boken i stället, säger Åsbäck. Ta det lugnt nu. Vi har tiden på oss. Hela lektionstimmen. - I begynnelsen skapade gud himmel och jord, Och jorden var öde och tom Erik tragglar sig igenom några verser. Texten är gammalmodig och lite svår att förstå ibland. Efter några minuter har han dock hunnit läsa ett stycke. Åsbäck avbryter och frågar om Erik förstår vad han läst? - Att en gud skapade värden från ingenting till vad den är i dag under sex dagar och vilade sedan på den sjunde. - Har du hört den här berättelsen förr? - Nej inte vad jag kan minnas. - Du har läst de första verserna i Bibeln och sedan kunnat sammanfatta för mig vad som stod där. Det var inte illa. Vi provar en annan text. Han tar fram en bok av Strindberg. - Läs första kapitlet. - Han kom som ett yrväder med ett höganäskrus i en livrem om halsen Erik läser högt för Åsbäck. Stakar sig lite emellanåt, men då läraren tar det lugnt kan han ta upp tråden och fortsätta läsningen. - Det går ju riktigt bra, säger Åsbäck. Tycker du att berättelsen är bra? - Verkar vara lite mer än bara de böcker som är skrivna för barn. Inte så mycket larv. - Vill du så låna hem den och läsa. Jag skriver ett brev till dina föräldrar att det är en speciell läxa för dina svårigheter. - Tack magistern. - Men skynda dig till nästa lektion nu. Det har redan ringt in. De andra eleverna har redan hunnit sätta sig då Erik kommer in. Hinner lagom till bänken innan Agata skall sätta sig vid katedern. Harklar ur sig en ursäkt att han kom direkt från Åsbäck. Agata sätter sig ned, ett brakande ljud ekar i klassrummet. Hon reser sig och finner en pruttkudde på stolen. Ett fniss hörs från klassens flickor. - Erik, har du varit framme nu igen, när skall det bli slut på det här busandet? - Oskyldig, svarar Erik, har varit hos magister Åsbäck hela tiden. - Undrar det jag, alla de andra pojkarna var med på gymnastiken. Bara du var på annat håll. - Det är sant, Agata. Erik och jag hade en privatlektion på min expedition, säger Åsbäck som just kommit in i klassrummet. - Vad vill överläraren nu då? Agatas röst är lite irriterad. - Tänkte lyssna lite hur ni har det i klassen. Höra hur det går för eleverna under svensklektionen. Magistern slår sig ned på en stol längst ned i salen. - Då tar vi upp läseböckerna och slår upp sidan 25. Anna börjar läsa. Det handlar om regering och riksdag. En efter en får eleverna läsa ett stycke. Till slut blir det Eriks tur. Knappt hinner han läsa en mening innan han hakar sig på ett ord. Agata tillrättavisar honom omgående. - Kan du inte läsa ett så enkelt ord som ecklesiastikminister en gång utan att staka dig. Erik tystnar och ser skamsen ut. - Fortsätt, jag har inte sagt åt dig att sluta, gormar Agata. Han fortsätter och stakar sig även på enklare ord.
Då eleverna lämnat salen efter lektionen talas Agata och Åsbäck vid. - Det går ju riktigt bra för dem att läsa. - Alla utom för busfröet Erik, vad skall jag göra med honom. Det har varit lika från första klass? - Jag skall se till att han får lite extra lektioner i läsning. Då han inte klarar gymnastiken på grund av sitt handikapp, så föreslår jag att han kommer till mig i stället och vi tar en liten läsövning, bara han och jag. - Då slipper jag krymplingen under den tiden åtminstone, alltid en lättnad. - Så svår är han väl inte, ge honom lite mera tid så ordnar det sig nog. - Så F-N heller, inte den typen. Har väl inte ens folkvett i skallen. - Tiden får utvisa den saken. Nu är i alla fall skolan slut för dagen. Ett par dagar senare är Agata hemma på grund av influensa. Åsbäck tar över hennes klass under tiden. När de lärt känna varandra under ett par dagar tar han upp frågan om buslivet i klassen. - Erik har utmålats som syndabock av fröken. Kan ni säga om det verkligen är han som gjort allt buset? Jag lovar att vara hygglig mot den som erkänner eventuellt bus. Ingen av eleverna säger något. - Häftstiftet på stolen, vet någon vem som lade dit det? - Det konstiga var att hon satte sig ned på stolen och sedan reste sig lugnt upp. Hon borde ha flugit upp med en väldig fart om hon satte sig på det, säger Karl-Oskar. - Det har du rätt i. Men klipulvret då, vem kan säga något om det. - Det var väl bara fröken Svenson och magister Blom som drabbades av det. Inga andra lärare efter vad vi vet, säger Anna-Stina. Ingen av oss kan komma åt deras ytterkläder. - Jag fick också en dos av det. Men vet vi något om musen? - Vaktmästare Andersson lade ut gift ett par dagar tidigare. Vi hittade flera möss som låg döda lite varstans efteråt. Kanske den dragit sig undan till hennes väska av sig själv. - Vitpeppar i klassboken? Anna Staf reser sig upp, ser ned i golvet. - Det var jag. - Varför, undrar Åsbäck? - Tyckte att det var roligt då fröken blev arg på Erik. Inser nu att det var dumt gjort mot honom. Gömde påsen i hans bänk efteråt. Hann knappt slå igen bänklocket innan fröken kom in. - Såg du häftstiften och klipulvret i hans bänk? - Nej, det vara bara böckerna som låg där då. - Vad gjorde du efteråt? - Gick ut och drack vatten före lektionen. - Då är frågan med nyspulvret utredd. Anna och Erik skall komma in till min expedition efter skolan i dag. Vi har då bara en sak vi inte talat om. pruttkudden det var väl inte så farligt bus, men vi bör väl tala om den saken med. - Fröken Ragata var i leksaksaffären dagen före. Stod vid disken för skämtartiklar. Jag såg henne då jag köpte tennsoldater, säger Ivar. - Så hon kanske lade dit den själv? - De är dyra, kostar flera veckopengar. Inte har vi råd att köpa en sådan för att bara bli av med den sedan, säger Ivar. - Det har du rätt i, med nu är det väl slut på skoldagen för idag. Ringer väl ut när som helst. Nu vill jag att om någon vet mera om otrevligheterna i skolan kommer till mig
på expeditionen och talar om det. Jag lovar att inte straffa någon för hårt. Det viktiga är att buset upphör. Slut för i dag. Anna och Erik följer med mig. Inne hos Åsbäck får Anna be Erik om ursäkt för att hon lagt skulden på honom. Tillsammans får de även berätta om förhållandena i klassen. Åsbäck får reda på sker som inte är så roliga. Agata är en sträng gammal lärarinna som inte drar sig för att straffa och skämma ut eleverna. Är någon avvikande utnyttjar hon det för att visa sina känslor på det elaka planet. När Anna och Erik skall gå ut frågar hon försiktigt: - Erik, är du mycket arg på mig? - Lite kanske, men du erkände inför hela klassen. Hur tordes du? - Vet inte, kände bara att inte låta dig få skulden för det. - Det är OK. Vi får väl vara kompisar trots det. Anna och Erik går hand i hand ut på skolgården. Kommer till de väntande kamraterna utanför. Får berätta vad som sagts inne hos Åsbäck. Finner att han är en reko lärare och även ett par andra elever går in till honom och berättar vad de sett. Då de efter en stund skils för dagen, går Anna och Erik hand i hand efter gatan. Finner att de har fått en ny kamrat. Veckan efter kommer fröken Elisabet som vikarie. Lektionerna flyter lugnt och även Erik klarar efter ett tag att läsa högt för hela klassen. Han kan avsluta extralektionerna hos Åsbäck. Även på gymnastiken kan han delta i enklare uppgifter om han får ta dem i sin egen takt. Fröken Agata kommer inte tillbaka under terminen. Bestämmer sig för att ta ut pensionen lite i förtid, då hon efter sjukdomen känner att krafterna saknas.