ett nyhetsbrev från mannheimer swartling december 2012 Miljöaffärer TEMA: Update från Bryssel
Ledare Miljö- och energifrågor står högt på den politiska agendan. Detta medför att dessa områden är under ständig utveckling. Spelreglerna och förutsättningarna för hur företag kan bedriva sina verksamheter förändras därför hela tiden inom miljö- och energiområdet. Det som var gångbart och ekonomiskt motiverat igår kan vara en omöjlighet imorgon. Det gäller därmed att förstå och vara delaktig i den utveckling som sker. Utvecklingen inom dessa områden sker som bekant till allra största delen i Bryssel. Vad som händer i Bryssel är dock inte alltid så lätt att ta till sig och förstå. Vi har därför i detta nummer valt att ge er en update om vad som sker i Bryssel inom miljö- och energirättens område. trevlig läsning! per molander mårten tagaeus bo hansson ansvarig utgivare advokat mårten tagaeus 031-355 16 88, mta@msa.se redaktion advokat mårten tagaeus assistent eva lernmyr kontaktpersoner advokat per molander, stockholm 08-595 064 84, pmo@msa.se advokat mårten tagaeus, göteborg 031-355 16 88, mta@msa.se advokat bo hansson, malmö 040-698 58 38, bha@msa.se foto Joachim Lundgren Nordic photos Peter Magnusson nyhetsbrevet utges i informationssyfte och är inte att betrakta som juridisk rådgivning. nyhetsbrevet får citeras med angivande av källa. 2
Vatten hårdare krav vid utnyttjande av vatten som resurs Under senare år har vattnets betydelse som livsnödvändig resurs uppmärksammats allt mer både nationellt och internationellt. Detta har tagit sig uttryck i hårdare reglering som träffar fler verksamheter. Trots hårdare krav har vi i Sverige många äldre vattenverksamheter som drivs utan anpassning till dagens krav. Kritiken mot det svenska systemet hänför sig ofta till att delar av den svenska vattenkraften bedrivs med tillstånd meddelade med stöd av den gamla vattenlagen (eller ännu äldre reglering). På grund av tillståndens starka rättskraft kan vattenkraftverken drivas vidare utan beaktande av dagens höga krav på miljöhänsyn. Genom införandet av EU:s ramdirektiv för vatten år 2000 kom fokus på vatten som resurs att förstärkas. Enligt direktivet ska medlemsstaterna bland annat främja hållbar användning av vatten, skydda och förbättra vattenmiljön och minska vattenföroreningar. Sverige har dock kritiserats av kommissionen för implementeringen av direktivet, bland annat då vissa verksamheter, såsom vattenkraftverk, tillåts använda vatten utan att täcka kostnaderna för användandet. Sverige å sin sida anser dock att den svenska implementeringen är förenlig med direktivet, att kostnadstäckning för brukande av vatten sker och att principen om att förorenaren betalar efterlevs. Det är ännu oklart hur kommissionen kommer att ställa sig till Sveriges invändningar. I sammanhanget kan dock nämnas att kommissionen har tagit Tyskland till EU-domstolen på grund av liknande brister vid implementeringen. I skrivande stund har kommissionen precis också kommit med en strategi för att skydda Europas vatten, A Blueprint to Safeguard Europe s Water Resources. Handlingsplanen är en verktygslåda som medlemsstaterna kan använda för att uppnå målet i ramdirektivet för vatten om god vattenstatus år 2015. Det ska ske genom ett förbättrat genomförande av EU:s nuvarande vattenpolitik, ökad integrering av vattenpolitikens mål inom exempelvis politikområdena jordbruk, transport och förnybar energi samt ett förbättrat regelverk kring ökad vatteneffektivitet. Utöver konkreta förslag på åtgärder uppges att kommissionen avser att ta fram handledningar, bland annat för att komma tillrätta med flera medlemsstaters bristande krav på kostnadstäckning för vattenuttag med bland annat metoder för bedömningen av både kostnader och fördelar med olika vattenåtgärder. Ytterligare ett led i att förbättra och bevara kvaliteten i våra vatten är skärpningen av svaveldirektivets bestämmelser om marina bränslen. Inom svavelkontrollområdet, som bland annat omfattar Östersjön och Nordsjön, sänks gränsen för tillåten svavelhalt i det marina bränslet med 90 procent till en nivå på 0,1 procent från och med år 2015. Efter det att direktivet publicerats i EU:s officiella tidning har Sverige 18 månader på sig att implementera direktivet i svensk lagstiftning. Sammanfattningsvis kan konstateras att hårdare krav är att vänta för verksamheter som nyttjar våra vatten. Genom att många av kraven uppkommer på EUnivå är de ibland svårare att förutse och inte alltid anpassade till svenska förhållanden. Vilka verksamheter som i framtiden kommer att träffas av en hårdare reglering återstår dock att se. thérèse bäverlind tbd@msa.se lina berwick libe@msa.se
REACH och kemi rohs ii-direktivet begränsning av farliga ämnen i elektriska produkter Vid årsskiftet 2012/2013 börjar ett nytt RoHSdirektiv, 2011/65/EU, (det så kallade RoHS IIdirektivet ) om begränsning av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter att gälla i Sverige. Det nya RoHS II-direktivet innebär en ökad harmonisering inom EU i fråga om förekomst av farliga ämnen i elektriska produkter. Vidare syftar direktivet till att förbättra möjligheten till lönsam och hållbar materialåtervinning av avfall från elektrisk och elektronisk utrustning. De ämnen som är föremål för begränsning i RoHS II-direktivet är kvicksilver, kadmium, bly, sexvärt krom och flamskyddsmedlen PBB och PBDE. Några nya begränsningsämnen har alltså inte tillkommit i förhållande till vad som gällt tidigare enligt det gamla RoHS-direktivet. Även gränsvärdena har lämnats oförändrade. Det nya RoHS II-direktivet innebär en ökad harmonisering inom EU i fråga om förekomst av farliga ämnen i elektriska produkter. avser. En EU-försäkran ska även innehålla information för identifiering av produkten och tillverkaren samt; - kunna visa upp teknisk dokumentation under tio år efter det att produkten släppts ut på marknaden. RoHS II-direktivet innehåller även bestämmelser som träffar övriga aktörer i distributionskedjan. En distributör, det vill säga var och en som tillhanda håller en vara på marknaden, är exempelvis skyldig att tillse att produkten är försedd med CE-märkning och identifika tionsmärkning, och även vidta korrigerande åt gärder om det saknas sådan märkning. Vidare ska alla aktörer i alla led i en distributionskedja, på begäran av tillsynsmyndigheten, kunna lämna sådan information och dokumentation som behövs för att visa att produkten uppfyller kraven i RoHS II-direktivet. Avslutningsvis ska det också noteras att kommissionen senast år 2014 ska överväga begränsning av ytterligare farliga ämnen, i syfte att bidra till att stärka skyddet för människors hälsa och miljön. therese strömshed thr@msa.se anna bryngelsson bry@msa.se De viktigaste nyheterna i RoHS II-direktivet är följande. Direktivets tillämpningsområde utökas så att fler kategorier av elektriska produkter på sikt kommer att träffas av RoHS II-bestämmelserna. Från år 2019 kommer RoHS II-direktivet att omfatta all elektrisk och elektronisk utrustning såvida den inte uttryckligen är undantagen. Direktivet har anpassats till de generella EU-kraven på produktområdet, bland annat har en anpassning gjorts till det så kallade Varupaketet som är ett samlingsnamn för ett antal rättsakter som berör tekniska produkter. Anpassningen av RoHS II till Varupaketet syftar till att öka harmoniseringen och göra det lättare för företagen att följa reglerna. Krav på CE-märkning införs för att visa att den elektriska eller elektroniska produkten är i överensstämmelse med kraven i RoHS II-direktivet. Från 2013 ska CE-märket vara det enda märke som visar att produkten uppfyller RoHS II-kraven. Alla övriga RoHS-märken blir därigenom förbjudna. I korthet innebär CE-märkningen att en tillverkare ska: - ta fram teknisk dokumentation som visar att kraven i RoHS II är uppfyllda; - upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse som informerar om vilka lagkrav CE-märkningen 4
Förorenad mark statusrapporter angående föroreningar Industriutsläppsdirektivet (IED) ska som bekant vara infört i svensk rätt senast den 7 januari 2013. Direktivet uppställer krav på att verksamhetsutövare ska ta fram en så kallad statusrapport. Rapporten ska kunna användas för att kvantifiera vilka förorenings mängder som en verksamhet har orsakat i mark och grundvatten. Statusrapporten ska, åtminstone, innehålla information om nuvarande och, om möjligt, även tidigare användning av området. Frågan är dock om denna information räcker för att uppnå syftet med rapporten? För att kunna ge svar på denna fråga arbetar kommissionen för närvarande med att ta fram riktlinjer för vad en statusrapport egentligen ska innehålla. I mitten av september presenterades en skrivelse som ska utgöra underlag för kommissionens riktlinjer. Av skrivelsen att döma kan det bli fråga om ganska detaljerade beskrivningar i statusrapporterna. Den 18 oktober 2012 presenterades för svensk rätts del proposition 2012/13:35 Nya regler för industriutsläpp avseende införandet av IED-direktivet. Regeringen konstaterar att det är först när kommissionen har presenterat sina riktlinjer som det går att få en fullständig bild av hur statusrapporterna ska I mitten av september presenterades en skrivelse som ska utgöra underlag för kommissionens riktlinjer. Av skrivelsen att döma kan det bli fråga om ganska detaljerade beskrivningar i statusrapporterna. utformas och vilken roll de kommer att spela. Det anges också att direktivets och miljöbalkens regler om ansvar för förorenad mark skiljer sig åt på flera punkter. För att hantera dessa skillnader föreslås bland annat att miljöbalkens innebörd av begreppet förorening ska tillämpas även för statusrapporter, till skillnad från direktivet som kopplar skyldigheten att upprätta en statusrapport till begreppet relevanta farliga ämnen. Även beträffande solidariskt ansvar och möjligheterna till jämkning skiljer sig miljöbalken och direktivet åt. Det kommer således att bli intressant att följa hur domstolar och tillsynsmyndigheter kommer att hantera den slutliga implementeringen. kerstin brinnen knb@msa.se
Avfall översyn av eu:s avfallsregler I slutet av oktober i år antog kommissionen sitt arbetsprogram för år 2013. Arbetsprogrammet sammanfattar EU:s mål på sju viktiga områden och beskriver hur kommissionen avser att arbeta med respektive mål. I arbetsprogrammet ingår en översyn av EU:s avfallslagstiftning. Översynen är en del av kommissionens arbete med målet att Använda EU:s resurser effektivt för ökad konkurrenskraft. Syftet är bland annat att öka resurseffektiviteten genom ökad återanvändning och återvinning samt att utveckla nya marknader för avfall och återvinning, för att på så sätt bidra till tillväxten inom EU. Av arbetsprogrammet framgår att kommissionen anser att Europa ännu inte utnyttjar resurseffektivi tetens fulla potential. En stor mängd återvinningsbart avfall antingen exporteras eller skickas för deponering. Redan innan arbetsprogrammet antogs hade översynen av avfallsreglerna aviserats i EU:s uppdaterade policy för industrin som kommissionen publicerade i början av oktober. Av den uppdaterade policyn framgår bland annat att det behövs insatser för att vidareutveckla marknaderna för återvinning av avfall samt för att gå mot en ekonomi med slutna kretslopp. Vidare framgår att medel från EU:s sammanhållnings- och strukturfonder och andra offentliga medel, incitamentssystem och prissignaler bättre kan användas för att främja återvinning, upprustning och återanvändning som alternativ till avfallsförbränning. Av arbetsprogrammet framgår att kommissionen anser att Europa ännu inte utnyttjar resurseffektivi tetens fulla potential. En stor mängd återvinningsbart avfall antingen exporteras eller skickas för deponering. Det är oklart vad översynen av avfallsreglerna kommer att innebära för svensk del, men med hänsyn till att avfallsfrågan är av betydande vikt för möjligheten att uppnå flera av EU:s målsättningar, bland annat rörande miljö och konkurrenskraft, kan vi förvänta oss ytterligare EU-rättslig reglering på området. nya striktare regler om fartygsskrotning I mars i år publicerade kommissionen ett förslag till förordning om nya, striktare regler om fartygsskrotning. Förslaget bygger på den internationella Hongkong-konventionen om säker och miljöriktig fartygsåtervinning. Syftet med reglerna är bland annat att snabbt genomföra konventionen utan att behöva vänta på att den ska ratificeras och träda ikraft. Kommissionens förslag omfattar bland annat ett system för besiktning, certifiering och tillstånd för stora havsgående handelsfartyg som är flaggade i ett EU-land. Förslaget innebär också att det ska upprättas en lista över anläggningar för fartygsåtervinning som uppfyller vissa krav på miljö och säkerhet. Europeiska fartyg kommer endast att få återvinnas vid anläggningar som finns på listan. I slutet av oktober diskuterade EU:s miljöministrar förslaget. Samtliga medlemsstater stödde införandet av strängare regler för fartygsskrotning, men medlemsstaterna kunde inte enas om tidpunkten för genomförande. Dessutom rådde det oenighet om kravet att europeiska fartyg endast ska få återvinnas vid vissa, listade anläggningar. Det är ett krav som går utöver vad Hongkong-konventionen kräver. Sammantaget är förändringar i lagstiftningen att vänta, men hur omfattande de nya reglerna blir och hur de utformas i detalj återstår att se. linnea ljung-haanäs llj@msa.se anna bryngelsson bry@msa.se 6
Klimat uppdatering av styrmedel för industriutsläpp Regleringen av industriutsläpp är en fråga som ständigt är aktuell för EU:s normgivare. Under det kommande året kan flera nya regleringar väntas, bland annat inom EU:s system för handel med utsläppsrätter (ETS). Inom ETS innebär årsskiftet 2012/2013 att den tredje handelsperioden (för år 2013 2020) inleds, vilket medför flera förändringar på marknaden. De viktigaste av dessa är i) att antalet utsläppsrätter på marknaden inte längre bestäms på medlemsstatsnivå utan sektorsvis för hela EU, ii) att tilldelningen av utsläppsrätterna inte längre sker huvudsakligen gratis utan genom auktion, samt iii) att reglerna för gratis tilldelning i stor utsträckning samordnas för hela EU. De kommande förändringarna löser dock inte det som ofta pekas ut som de största problemen för ETSsystemet: överskottet av utsläppsrätter och det låga priset på koldioxid. Vad gäller detta kan dock några viktiga vägval väntas under de kommande åren. En viktig utgångspunkt för dessa vägval är den rapport med åtgärdsförslag som kommissionen presenterade i mitten av november 2012, vilken innefattar sex olika förslag på hur ETS-systemet kan både förändras och förbättras. Ungefär samtidigt presenterade kommissionen också ett förslag om att senarelägga auktionen av 900 miljoner utsläppsrätter från åren 2013 2015 till åren 2019 2020, för att på så sätt i ett inledande skede av den tredje handelsperioden försöka få bukt med det låga priset på koldioxid. En viktig utgångspunkt för dessa vägval är den rapport med åtgärdsförslag som kommissionen presenterade i mitten av november 2012, vilken innefattar sex olika förslag på hur ETS-systemet kan både förändras och förbättras. Ett av kommissionens förslag för förändring av ETSsystemet är att utvidga marknaden till nya industrisektorer. I detta syfte utreder kommissionen för närvarande om det är möjligt att inkludera marina transporter i ETS. Förslaget var på remiss tidigare i år och diskussionen kring förslaget kan väntas ta fart efter det att FN:s organ för sjöfrågor har hunnit formulera sin ståndpunkt på sitt nästa sammanträde i maj 2013. Även om förslaget har mött motstånd från den berörda sektorn menar andra att det bara är en tidsfråga innan förslaget blir verklighet. Den välrenommerade investmentbanken Jeffries & Company menar att detta kan förväntas redan år 2015. Också industrier utanför ETS har förändringar att vänta. I mitten av oktober i år godkände kommissionen ett förslag på årliga utsläppsgränser under 2013 2020 för industrier som inte är kopplade till ETS. De industrisektorer som omfattas av förslaget är transporter (flygtrafik undantaget), byggnader, jordbruk och avfall. Ett definitivt beslut kommer att antas i mitten av januari 2013 och vara bindande för medlemsstaterna. I Sverige kommer det främsta styrmedlet för att klara utsläppsgränsen att vara beskattning av koldioxid och energi. Det finns alltså all anledning att fortsätta följa hur regleringen om utsläpp utvecklas, både för företag som omfattas av ETS-systemet och för företag som inte gör det. felicia terenius fte@msa.se rikard lind rili@msa.se
Energi energieffektiviseringsdirektivet (eed) Sedan det stått klart att EU:s medlemsstater har varit långt ifrån att uppnå det uppsatta målet om en tjugoprocentig primärenergibesparing till år 2020 har intensiva förhandlingar mellan EU:s ministerråd, EU-parlamentet och EU-kommissionen lett fram till det slutliga antagandet av EED den 4 oktober i år. EED syftar till att driva fram nationella åtgärder för en mer effektiv energianvändning i samtliga led i energi kedjan. Detta innebär att EED kommer att påverka såväl producenter som slutkonsumenter. Direktivet kommer bland annat att medföra: säkerställande av en renoveringstakt om 3 procent per år av vissa lokaler som ägs av offentliga organ (dock ej kommuner och landsting); inrättande av ett system för säkerställande av årliga energibesparingar motsvarande 1,5 procent i slutanvändarledet; inrättande av en nationell plan för att utveckla potentialen för tillämpning av bland annat hög - effektiv kraftvärme (fjärrvärme med hög verkningsgrad som bildas i samband med produktion av elektricitet) och en effektiv fjärrvärme/kyla. Den slutliga versionen av EED betraktas av många som en något urvattnad och tandlös version av det ursprungliga förslaget och direktivet förväntas i praktiken inte innebära några stora förändringar för svenskt vidkommande. Exempelvis ändrades det ursprungliga kravet, att medlemsländerna skulle sätta bindande mål för primärenergibesparing, till en uppmaning att istället sätta indikativa nationella mål för energieffektivisering. Den slutliga versionen av EED betraktas av många som en något urvattnad och tandlös version av det ursprungliga förslaget och direktivet förväntas i praktiken inte innebära några stora förändringar för svenskt vidkommande. Kommissionen kommer senast den 30 juni 2014 att ånyo utvärdera möjligheten att nå upp till 2020-målet för energibesparing. I samband med denna utvärdering kan ytterligare åtgärder komma att övervägas. charlotte björnsdotter lundgren blc@msa.se kim fors kifo@msa.se 8
förnybar energi utveckling bortom år 2020 Inom ramen för EU:s 2020-strategi för smart och hållbar tillväxt för alla finns ett mål om en tjugoprocentig ökning av andelen använd förnybar energi fram till år 2020. Det föreligger idag goda förutsättningar att uppnå detta mål. Kommissionen har dock, för en fortsatt positiv utveckling, börjat se över målen och åtgärderna bortom 2020. För att den avreglerade energimarknaden ska utvecklas måste investeringar i förnybar energi göras även av den privata sektorn. Det är därför viktigt att det administrativa systemet förenklas genom bland annat enklare och samordnade tillståndsförfaranden. Vidare måste det finnas förutsebarhet gällande både befintliga stödsystem och av framtida politik inte minst ifråga om nödvändiga infrastrukturprojekt. Kommissionen har i en rapport inför arbetet med förnybar energi bortom år 2020 betonat vikten av bland annat (i) en fortsatt integrering av förnybar energi på den inre marknaden för energi, (ii) utarbetande av en bästa praxis vad gäller stödsystem, och (iii) främjande och vägledning för ökade möjligheter till handel med förnybar energi mellan medlemsstaterna. Troligtvis kan vi, på sikt, förvänta oss nya regleringar inom nämnda områden. charlotte björnsdotter lundgren blc@msa.se kim fors kifo@msa.se nytt förslag för att minimera biobränsleproduktionens klimatpåverkan Kommissionen presenterade den 17 oktober i år ett förslag till direktiv som syftar till att (i) begränsa den indirekt förändrade markanvändning (Indirect Land Use Change ILUC) som sker världen över på grund av produktion av biobränsle samt att (ii) öka klimatfördelarna med de biobränslen som används inom EU. Biobränsleproduktion som leder till att produktion av grödor eller foder flyttas till mark som inte används för lantbruk, såsom skogsområden, kan i vissa fall orsaka lika stora växthusgasutsläpp som de fossila bränslen som biobränslena ersätter. Kommissionen har mot bakgrund härav föreslagit vissa ändringar i den gällande lagstiftningen om biobränslen ( direktivet om förnybar energi samt direktivet om bränslekvalitet). En av de mest uppmärksammade punkterna i kommissionens förslag är att mängden livsmedels grödebaserade biodrivmedel och flytande biobränslen som kan medräknas i målen om förnyelsebar energi inom transportsektorn sänks från 10 procent till 5 procent fram till år 2020. Därutöver innehåller förslaget bland annat ett antal marknadsincitament för biobränslen som inte medför några eller bara låga indirekta utsläpp till följd av förändrad markanvändning, såsom biobränslen som framställs av alger, halm och avfall. Flera miljöorganisationer har kritiserat kommissionens förslag för att vara tandlöst och för att inte på ett effektivt sätt förhindra att biobränslen med negativ klimatpåverkan används för att uppfylla målen om förnyelsebar energi. Kritik som framförts är bland annat att utsläppen från indirekt förändrad mark användning inte heller fortsättningsvis kommer att beaktas. Det återstår därför att se om förslaget blir antaget i sin nuvarande form eller om kritiken får gehör. Biobränsleproduktion som leder till att produktion av grödor eller foder flyttas till mark som inte används för lantbruk, såsom skogsområden, kan i vissa fall orsaka lika stora växthusgasutsläpp som de fossila bränslen som biobränslena ersätter charlotte björnsdotter lundgren blc@msa.se kajsa johansson kajh@msa.se
IED och BREF bat-referensdokument och svenska intressen vid framtagandet av batslutsatser Det nya Industriutsläppsdirektivet (IED-direktivet) som reglerar utsläpp från industrier ska vara implementerat i svensk rätt den 7 januari 2013. Sedan Miljöaffärers temanummer om IED-direktivet (från mars 2012) har ett antal steg tagits i det svenska implementeringsarbetet det senaste är regeringens proposition 2012/13:35 Nya regler för industri utsläpp som överlämnades till riksdagen den 18 oktober 2012. Parallellt med det svenska implementeringsarbetet pågår den så kallade Sevillaprocessen. Processen innefattar framtagandet av både vertikala och horisontella BAT-referensdokument (BREF-dokument). I dokumenten presenteras vad som ska anses utgöra bästa tillgängliga teknik (BAT). Dokumentens slutsatser, BAT-slutsatserna, ska användas som referens vid fastställande av enskilda tillståndsvillkor. Sevillaprocessen har formaliserats under IED-direktivet och bland annat ska BAT-slutsatserna nu antas genom ett kommittéförfarande. För tillfället har två BREFdokument antagits under direktivet; ett med BAT för framställningen av järn och stål och ett med BAT för glasindustrin. Ytterligare ett trettiotal dokument väntar på att antas. Ett antaget BREF-dokument ska sedan uppdateras ungefär vart åttonde år. För att svenska intressen ska kunna bevakas i antagande processen måste näringsliv, myndigheter och miljöorganisationer samarbeta För att svenska intressen ska kunna bevakas i antagandeprocessen måste näringsliv, myndigheter och miljöorganisationer samarbeta. Av prop. 2012/13:35 framgår att utgångspunkten för det svenska arbetet i dessa processer är att (i) ha hög miljöambition, (ii) minska de administrativa bördorna och (iii) uppnå likvärdiga konkurrensvillkor inom EU. Det framhålls vidare att den svenska representant som deltar i en sådan antagningsprocess måste besitta hög kompetens inom både den aktuella sektorn och om vad som kan komma att uppnås i processen. Från industrin krävs således ett aktivt deltagande i antagandeprocessen, både för att bättre förstå, och för att kunna påverka, utformningen av de kommande BREF-dokumenten. På företagsnivå gäller detta inte minst avseende (alla) de BREF-dokument som omfattar den egna verksamheten. malin lönnqvist lom@msa.se karin bäckström kabc@msa.se 10
Områdes- och artskydd att ropa varg och den svenska vargpolitiken Med en SLU-rapport som underlag bedömde Naturvårdsverket i oktober i år att det behövs 380 vargar för en långsiktigt livskraftig vargstam. Nyheten följdes av ett uttalande av miljöminister Lena Ek om att det genom exempelvis utsättning av vargvalpar istället är tillräckligt med 180 vargar. Siffrorna skapade snabbt rubriker i media. Naturskyddsföreningen (SNF) var snabb att påminna om att den svenska vargpolitiken inte bara är en nationell angelägenhet. Enligt EU:s art- och habitatdirektiv har Sverige en skyldighet att upprätthålla en gynnsam bevarandestatus för vargar. SNF har redan tidigare vänt sig till kommissionen i vargfrågan, nämligen genom en anmälan år 2010 om Sveriges mål om 210 vargar och licensjaktspolitiken. Kommissionen inledde ett överträdelseförfarande (se informationsruta) och skickade i juni 2011 ett motiverat yttrande till den svenska regeringen. Kommissionen ansåg att licensjakten innebar en risk att de svenska vargarnas redan ogynnsamma bevarandestatus skulle försämras ytterligare. Kommissionen drog slutsatsen att vargjakten och vargtaket stred mot art- och habitatdirektivet och uppmanade Sverige att inom två månader vidta åtgärder så att överträdelserna inte skulle upprepas. Under hot om att stämmas i EUdomstolen beslutade regeringen att slopa licensjakten för vintern 2012 och ta bort taket på 210 vargar. Efter Lena Eks uttalande har bland annat SNF på nytt anmält den svenska vargpolitiken till EUkommissionen. Det kan konstateras att EU-rätten skapar nya vägar till inflytande i nationell politik! överträdelseförfarande vid eu-kommissionen 1. Informellt förfarande korrespondens med medlemsstaten 2. Formellt förfarande skriftlig under rättelse till medlemsstaten 3. Motiverat yttrande till medlemsstaten 4. Talan om fördragsbrott vid EU-domstolen 5. Dom från EU-domstolen (eventuellt förenad med vite eller böter) staffan löwhagen snl@msa.se linda sjöö lisj@msa.se
stockholm norrlandsgatan 21 box 1711 111 87 stockholm göteborg östra hamngatan 16 box 2235 403 14 göteborg malmö södergatan 22 box 4291 203 14 malmö helsingborg södra storgatan 7 box 1384 251 13 helsingborg frankfurt bockenheimer landstrasse 51 53 60325 frankfurt am main, tyskland berlin mauerstrasse 83 84 10117 berlin, tyskland s:t petersburg sweden house malaya konyushennaya ul. 1/3 a 191 186 st. petersburg, ryssland shanghai 25/f, platinum no. 233 taicang road, luwan district shanghai 200020, kina hongkong 33/f, jardine house, 1 connaught place central, hongkong, kina bryssel it tower avenue louise 480 1050 bryssel, belgien new york 101 park avenue new york ny 10178, usa www.mannheimerswartling.se moskva romanov dvor business centre romanov per. 4 125009 moskva, ryssland Mannheimer Swartling är Sveriges ledande affärsjuridiska advokatbyrå. Genom att kombinera juridisk spjutspetskompentens med branschkunskap erbjuder vi våra klienter kvalificerad affärsjuridisk rådgivning med stort mervärde. Vi är en fullservicebyrå med omfattande internationell verksamhet och uppdrag över hela världen. Byrån omsätter 1,2 miljarder kronor och har ca 650 anställda. För beställning av Miljöaffärer vänligen kontakta elr@msa.se.