26.2 ONSDAGSSERIEN 10 Musikhuset kl. 19.00 PEHR HENRIK NORDGREN 70 ÅR Sakari Oramo, dirigent Marko Ylönen, cello Pehr Henrik Nordgren: Symfoni nr 8 op. 140 25 min I Minore II Intermezzo III Maggiore PAUS 20 min Pehr Henrik Nordgren: Konsert för cello och orkester nr 2 op. 62 28 min Dmitri Sjostakovitj: Symfoni nr 9 Ess-dur op. 70 25 min I Allegro II Moderato III Presto IV Largo V Allegretto ( Allegro) Paus ca kl. 19.35. Konserten slutar ca kl. 21.05. Sänds direkt på Yle Radio 1 och webben (yle.fi/klassinen). 1
Det är som om hela världen skulle klinga, alla tidsnivåer på en gång. PH Nordgren fann material till sin musik på många olika håll: folkmusik och -koraler, skarpt harmoniskt tänkande, talmässig rytm, kollisioner mellan fält med olika puls, tidens periodicitet. Allting binds samman av ett djupt etiskt budskap. Denna musik bjuder på komplexitet och utmaningar för sinnena; den koncentrerar ofta täta, t.o.m. ogenomträngliga vävnader till ofrånkomliga sanningar. Sakari Oramo PEHR HENRIK NORDGREN 70 ÅR Den lilla människan inför världsalltet står i centrum för Pehr Henrik Nordgrens (1944 2008) musik och dess mörka grundton. Ofta återkommande motiv är själva tillvaron, döden och melankolin hela livssmärtan. Att pejla svåra och sorgtunga frågor fungerar som en svart grund i Nordgrens musik och mot den kan man uppleva livets under djupt och förunderligt. SYMFONI NR 8 Nordgrens åttonde symfoni (2006) är hans sista och mest överraskande symfoni. Jämförd med hans i allmänhet svartklingande musik, känns denna tonmix vit. Det kommer sig förmodligen av klockspelet, av andra ljust pinglande instrument och av ett stroboskop som skapas av gälla blåsinstrument. Första satsen (Moll) börjar med en stilla puls, som liknar något som allting utgått från och som ingår i allt som finns till: ande, ljus, liv, urenergi. Trummorna koncentrerar materien och kring den kretsar en dimma av stråkar. Och sedan börjar tidens dans. Intermezzo är en hemlighetsfull speldosa bestående av harpa, rörklockor, klockspel och celesta. Sista satsen (Dur) klingar som en ström av medvetande som blixtsnabbt förflyttar sig från en föreställning, från ett minne, från en tid och en glimt till en annan. Här hörs kyrkklockor och kyrkoorglar. Durtreklangens ingredienser strålar av barnslig, oskyldig och helig kraft. Plötsligt klingar en spelmansmelodi från fjärran påminnande om Kaustby. Spelmansmusiken är hos Nordgren ofta ett tecken på döden, litet som i Hugo Simbergs målningar med sina empatiska liemän eller traditionella dödsdanser. Men samtidigt är den ett tecken på återtagen kraft. Den svängande, gycklande och gnistrande marschen kunde beskrivas med Ismo Alankos ord: Livet är fult, vackert och kärt, rikt, utslitet, men det är ens eget. Livet och döden, dur och moll, finns till bara som varandras motpoler. CELLOKONSERT NR 2 Cellokonsert nr 2 (1984) är ett ensatsigt verk, en halvtimmes händelsekedja som nystas upp i perioder. Dess form är ett slags spiral som utvidgas allt mer ju längre vi kommer från utgångspunkten. Genast utgående från orkesterns inledande smäll startar ett tonflöde som består av tio finska folkliga kor- 2
aler lagda på varandra. Som så ofta i Nordgrens musik är det som hela världen vore en enda klagovisa. I början hör vi således bara orkestern i några minuter. Sedan börjar en monolog för solocello. Cellon spelar sin vilda, tunga första sång i total ensamhet, vilket framhäver dess verbala kvaliteter, dess individualitet. Sedan fortsätter cellon sin resa i orkesterns kosmiska sus. De typiskt nordgrenska ljudbilderna varierar mellan disiga ljudlandskap och våldsamma, helvetiska utbrott. Stundtals drar musiken ihop sig som en vit dvärg, stundtals sprutar den som ett kvasarliknande ljudutsläpp. Halvvägs finns en lugn stund där cellons knäppningar och flöjtens pentatoniska Cherry Blossom-vändningar för tankarna till Japan (koto och shakuhachi). I slutet går maskinerna på tomgång och vi hör bl.a. en hänvisning till tonsättarens egen opera Alex (1983) som handlar om terrorism. Att vara eller inte vara? Vilket val träffar cellon med sitt sista drag, det avgör Marko Ylönens tolkning. DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906 1975): SYMFONI NR 9 Vad passar väl bättre som avslutning på Pehr Henrik Nordgrens jubileumskonsert än musik av Dmitrij Sjostakovitj, som stod Nordgren så nära. Det var kännetecknande för båda kompositörerna att lystra till livets tragiska sidor och hänge sig åt psykologisk berättarkonst. Denna gång hör vi emellertid inte så mycket av den känslostormande Sjostakovitj. Hans nionde symfoni (1945) har komponerats med en viss lekfullhet och är en symfonisk gullunge som blinkar åt 1700-talet. Som Leonard Bernstein har sagt, så påminner malplacerade tonerna i första satsen de uteblivna slagen och de som är överlopps om en clown som halkar på ett bananskal och som själv flabbar åt sitt missöde. Det bästa av allt är basunen som kommer fel in strax före det smågalna marschtemat. Tutandet påminner om en försenad musiker som missat hela sitt egentliga bidrag men som hinner med i den sista takten. I andra satsen träder vi in i en märklig kammarmusiksalong där en melankolisk vals spökar. De sista tre satserna spelas i en följd utan uppehåll. En spansk tjurfäktare dyker upp någonstans ifrån men sedan behöver grammofonen vevas upp. Så följer ett Largo, som fyller hela två partitursidor. Tuban och basunerna bröstar sig och en ensam fagott klagar: ingen har haft det så här svårt. Hos Beethoven leder ett liknande förlopp till en glädjehymn men här utmynnar det i en nöjesåkning men i denna nöjespark är det verkligen någonting på tok med apparaterna. Susanna Välimäki (sammandrag) 3
SAKARI ORAMO Sakari Oramo är chefsdirigent för Stockholms filharmoniker och BBC:s symfoniorkester. Därtill är han dirigent för West Coast Kokkola Opera och konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens Kammarorkester. Oramo var chefsdirigent för Radions symfoniorkester 2003 2012, varefter han utnämndes till orkesterns hedersdirigent. Han var även musikchef för City of Birminghams Symphony Orchestra 1998 2008. Oramo har dirigerat bl.a. Berliner Philharmoniker, Wiener Philharmoniker, New York Philharmonic Orchestra, Boston Symphony Orchestra, Chicago Symphony Orchestra, San Francisco Symphony Orchestra, Concertgebouworkestern samt Staatskapelle Dresden. Under förra säsongen dirigerade han bl.a. Wiener Philharmoniker, Chicago Symphony Orchestra och Frankfurts radiosymfoniker. Därtill turnerade han i Förenta Staterna i täten för Stockholms filharmoniker. Oramo fick titeln hedersdoktor vid University of Birmingham år 2004. Han belönades år 2008 med den prestigefulla Elgarmedaljen och år 2009 beviljade Brittiska imperieorden Oramo titeln OBE för hans bidrag till det brittiska musiklivet. I december 2010 beviljade republikens president Oramo Pro Finlandia-medaljen och år 2012 blev han ledamot av Kungliga Musikaliska Akademin i Sverige. MARKO YLÖNEN Redan vid unga år hade cellisten Marko Ylönen framgång i ett flertal cellotävlingar. Han har uppträtt som solist och kammarmusiker på olika håll i Finland, i flera europeiska länder, i Förenta Staterna, Japan, Australien och Nya Zeeland. Han spelar regelbundet som solist med alla inhemska orkestrar. Ylönen är professor i kammarmusik vid Sibelius-Akademin. Han har hållit mästarkurser i bl.a. Australien, Egypten, Förenta Staterna och i flera europeiska länder. Han är även konstnärlig ledare för Musikfestspelen Korsholm. Utöver den klassiska basrepertoaren har Ylönen spelat ny musik och uruppfört ett flertal inhemska kompositioner. Ylönens diskografi omfattar både nya cellokonserter och traditionell repertoar för skivmärkena Ondine, BIS och Finlandia. Ylönen har studerat för Csaba Szilvay, Erkki Rautio, Heikki Rautasalo och Heinrich Schiff. Hans instrument är en David Tecchler-cello som byggdes i Rom 1707 och som ägs av Finska Kulturfonden. 4
RADIONS SYMFONIORKESTER Radions symfoniorkester (RSO) är Oy Yleisradio Ab:s orkester med uppgift att producera och befrämja finländsk musikkultur. Orkesterns nye chefsdirigent är Hannu Lintu. År 1927, ett år efter Rundradiobolagets grundande, bildades en tiomanna ensemble som utvidgades till en fulltalig symfoniorkester på 1960-talet. Orkesterns tidigare chefsdirigenter är Toivo Haapanen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam, Jukka-Pekka Saraste och Sakari Oramo. Saraste och Oramo är RSO:s hedersdirigenter. Den nya inhemska musiken utgör en viktig del av RSO:s repertoar. Varje år uruppför orkestern ett flertal verk som beställs av Yle. Till RSO:s uppdrag hör också att göra friköpta inspelningar av all inhemsk orkestermusik. Under spelåret 2013 2014 uruppför orkestern sex inhemska verk som Yle beställt. RSO har spelat in på skiva musik av bl.a. Eötvös, Nielsen, Hakola, Lindberg, Saariaho, Sallinen, Kaipainen och Kokkonen samt premiärskivinspelningen av Armas Launis opera Aslak Hetta. Orkesterns inspelningar har fått betydande pris bl.a. av BBC Music Magazine och Académie Charles Gros. Skivan med Lindbergs och Sibelius violinkonserter (Sony BMG) där solostämman spelas av Lisa Batiashvili fick MIDEM Classical Award 2008. Samma år valde New York Times orkesterns andra Lindbergskiva till årets skiva. RSO turnerar regelbundet på olika håll i världen. Under spelåret 2013 14 åker orkestern ut på turné i Mellaneuropa under Hannu Lintus ledning. RSO:s radiokanal är YLE Radio 1 som radierar alla orkesterns konserter. I allmänhet sänds både de inhemska och utländska konserterna direkt. På webbsidan yle.fi/klassinen kan konserterna avnjutas live med hög upplösning. 5