MAGNUS LINDBERG kraft

Transkript

1 25.10 kl musikhuset RSO-FESTIvalen MAGNUS LINDBERG kraft Hannu Lintu dirigent Magnus Lindberg, piano, Tuomas Lehto, cello, Giuseppe Gentile, klarinett, Kazutaka Morita, pukor, Naoki Yasuda, pukor, Juhani Liimatainen, elektronik 1 Magnus Lindberg: Kraft I II 27 min paus 25 min Magnus Lindberg: Aura I II III IV 40 min

2 KAMMARMUSIK I SENA KVÄLLEN börjar i Konsertsalen efter en paus på ca 10 minuter. Publiken ombeds ta plats på parketten. Platserna är onumrerade. DEN SENA KAMMARMUSIKEN: Laura Vikman, violin Jouko Laivuori, piano J.S. Bach (arr. Schumann): Partita nr 2 d-moll BWV 1004 I Allemande II Courante III Sarabande IV Gigue V Ciaccona 30 min 2 Paus ca kl Konserten slutar ca kl Den sena kammarmusiken slutar ca kl Sänds direkt i Yle Radio 1 och på Yle Arenan. Konserten kan ses i två delar på Yle TV och VÄNLIGEN KOM IHÅG ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN! Förbjudet att fotografera och att göra videoupptagningar eller ljudinspelningar under konserten.

3 Magnus Lindberg: Kraft Magnus Lindbergs Kraft (jfr Kraftwerk, ett tyskt elektroniskt rockband) är så här i efterskott betraktat mer än de tidiga årens hejdlösa höjdpunkt och en ung konstnärs infriade löfte. Kraft tycks rent av ha blivit en symbol för en hel hektisk och självsäkert framåtsträvande uppgångsperiod, ett flaggskepp för den finländska musikens 1980-tal som exploderade i nya färger och fördomsfrihet. Kraft kom till under åren i Paris, Berlin och Helsingfors på beställning av Helsingfors Festspel, som förväntade sig en pianokonsert. Det konserterande elementet kvarstod i och med Toimiiensemblens andel, vars slagverksarsenal konstnärerna själva samlade ihop på skrotmarknader. I Kraft engagerade Lindberg massor av ljudmedarbetare och använde hälften av den tvååriga kompositionsperioden till att skapa ett datorprogram som behövdes för att bearbeta verket. Det blev också nödvändigt att använda liveelektronik för att styra helheten. Kraft fick pris som bästa verk vid UNESCO:s rostrum för tonsättare år 1986 och Nordiska rådets kompositörspris Uruppförandet var en omskakande legendarisk akt och nu har det växande tidsmässiga avståndet bara bidragit till verkets mytiska karaktär. Codan med dundrande eltrummor rymmer en rejäl dos revolt mot etablerade uppfattningar av musikalisk och annan art. Liksom Stravinskys Våroffer utgör Kraft slutet på en viss period, ett tankesätt och vissa metoder, en ändpunkt som inte kräver några tillägg. Sammanslagningen av urkraft, personlighet och originella klangeffekter påminner om den kombination med vilken Sibelius med sin Kullervo körde in den finländska konstmusiken i en ny tidsålder. Toimii-ensemblens aktivitet vid sidan av orkestern ger Kraft aleatorisk fräschör. Ensemblens roll motiveras inte enbart av de proletära ljudkällorna som tränger sig på i orkesterklangen utan också av social förståelse mellan likasinnade musiker, deras behärskat anarkistiska kamratanda. Detta garanterar att Kraft inte stelnar till ett monument utan sjuder av en konst som föds i ögonblicket. Magnus Lindberg: Aura Den unge Magnus Lindbergs kompositörsbana nådde en första kulmen i Kraft, varefter han började koncentrera och berika sitt uttryck med hjälp av ett datorprogram som utvecklades på IRCAM, centret för ny musik i Paris. Den nya teknologin gjorde sig gällande i orkestertrilogin Kinetics (1989), Marea (1990) och Joy (1990). Aura kom till år 1994 på beställning av det japanska Suntory International Program och är något av en sammanfattning av denna utveckling. Aura är med sin speltid på ca 40 minuter fortfarande Lindbergs mest omfattande verk. På grund av dimensionerna fäste han speciell uppmärksamhet vid arkitekturen. Då han övervägde förhållandet mellan form och material, valde Lindberg en struktur i fyra satser som kan föra tanken till en symfoni. Medan han komponerade Aura fick Lindberg bud om Witold Lutosławskis ( ) död och då beslutade han sig för att dedicera verket till minnet av 3

4 4 den polske tonsättaren. Lutosławski var för Lindberg ett exempel på en tonsättare som hade lyckats med att förnya förhållandet mellan form och innehåll. Lutosławski skapade i många av sina verk en form i två delar där den första introducerar materialet, skapar förväntningar, men lämnar öppet det som komma skall. Den senare delen bygger en helhet av materialet och en kulmen. De fyra satserna i Aura spelas utan uppehåll och den musikaliska rörelsen fortsätter obruten utan symmetriska upprepningar. Rörelsens dynamik betonas av att varje sats är kortare än den föregående. Första satsen är således den mest omfattande och enligt Lindberg kunde den också fungera som ett självständigt stycke. Andra satsen startar med en arkaisk koral för blecket som stegvis förändras till tvära ackordmönster, säger Lindberg om andra satsens början. Tredje satsen kännetecknas av snabba tempon och scherzomässigt lekfulla motiv. Den sista satsen ger slutligen denna oändliga rörelse en riktning och musiken utvecklas från att ha varit ett minimalistiskt bakgrundsmönster till en toccatalik textur, beskriver Lindberg. Allting kulminerar i en hektisk polyrytmisk marsch, som beter sig som en kraftig magnet, som drar till sig material som använts tidigare i kompositionen. Aura blir trots sina omfattande dimensioner en process som avancerar oemotståndligt. Verket samlar ihop nästan alla lösningar och karaktärer som är typiska för Lindbergs musik, men integrerar dem tätt i en växande helhet som blir monumental. Det är säkert inget sammanträffande att det i verkets förhärligande slutkoral låter som om både Sibelius och Debussy klingade parallellt. Antti Häyrynen KAMMARMUSIK I SENA KVÄLLEN J.S. Bach (arr. Schumann): Partita nr 2 d-moll BWV 1004 J.S. Bachs sonater och partitor för soloviolin har numera en etablerad plats i violinlitteraturens kärna. De publicerades för första gången först år Några decennier senare gjorde violinvirtuosen Joseph Joachim dem kända i vidare kretsar. Även Joachims vän Robert Schumann blev förtjust i styckena för soloviolin. För Schumann var Bach en lärare och en källa till inspiration som han kalllade för mitt dagliga bröd och samlingen Das Wohltemperierte Klavier för böckernas bok. Bach gick livet igenom vid Schumanns sida som en osynlig guru. Schumann var även med om att grunda Bach-Gesellschaft i Leipzig och han arbetade aktivt tillsammans med sin vän Felix Mendelssohn för att återuppväcka intresset för Bachs musik. Tre år före sin död upplevde Schumann återigen en speciellt intensiv Bachinspirerad period och skrev pianoackompanjemang till samtliga Bachs sviter och partitor för soloviolin samt sviter för solocello. I sina verk för soloviolin skapade Bach en mångstämmig värld i miniatyr för fyra strängar, där det inte fanns för mycket eller för lite av någonting. Schumann rubbade inte de toner som Bach skrivit, men lät sitt eget instrument gå vid läromästarens sida och diskutera ödmjukt.

5 Det har sagts att d-mollpartitan möjligen kom till år 1720 efter Bachs första hustrus plötsliga död. Verket är laddad, låter ytterst personligt och Bach har fyllt det med dolda hänvisningar till koraler. Auli Särkiö-Pitkänen HANNU LINTU Hannu Lintu tillträdde som Radions symfoniorkesters åttonde chefsdirigent i augusti 2013 och fortsätter nu sitt långa framgångsrika samarbete med RSO. Under spelåret dirigerar Lintu 14 konserter i Musikhuset och åker ut på turné med orkestern till Mellaneuropa och Japan. Utöver RSO gästdirigerar Lintu under den pågående säsongen symfoniorkestrarna i Montreal, Detroit, Chicago och Boston, Paris orkester och Holländska radions symfoniorkester. Under förra säsongen debuterade han som dirigent för Bostons symfoniorkester och Ungerska nationella filharmonin, samt gästspelade som dirigent för Baltimores, St. Louis och Cincinnatis symfoniorkestrar, Japans nya filharmoniska orkester, Singapores symfoniorkester och NDR Elbphilhamonie Orchester i Hamburg. Lintu har studerat vid Sibelius- Akademin, först cello och piano och senare orkesterdirigering för Jorma Panula. Han deltog i Myung-Whun Chungs mästarkurser vid L Accademia Musicale Chigiana i Siena och vann Nordiska dirigenttävlingen i Bergen år Han har spelat in skivor för olika skivmärken, bl.a. Ondine, BIS och Hyperion. TUOMAS LEHTO Tuomas Lehto uppträder som solist och kammarmusiker på olika håll i världen och medverkar även vid många festivaler. Lehto är första solocellist i Radions symfoniorkester, medlem i Nya Helsingforskvartetten och Total Cello Ensemble samt konstnärlig ledare för festivalen KuruFest. Han undervisar cellospel och kammarmusik vid Sibelius-Akademin. Lehto började studera cellospel vid tre års ålder för Anja Maja. År 2000 fortsatte studierna vid Sibelius-Akademin för Hannu Kiiski, senare för Marko Ylönen och Jan- Erik Gustafsson. Åren studerade Lehto i Stockholm i Torleif Thedéens klass. Han har gjort radiobandningar för Yleisradio och flitigt spelat in skivor som solist och medlem i olika ensembler. Han har även uruppfört ett flertal verk, bl.a. Ville Matvejeffs cellokonsert. Tävlingsframgång hade han vid cellotävlingen i Åbo GIUSEPPE GENTILE Italienaren Giuseppe Gentile inledde sina klarinettstudier i fem års ålder under sin farfars ledning. 16 år gammal tog han sitt diplom vid det statliga konservatoriet Ottorino Respighi i staden Latina och fortsatte sina studier i Rom vid Accademia di Santa Cecilia för Calogero Palermo och Alessandro Carbonare. Gentile har vunnit första pris (basklarinett) vid den internationella tävlingen i staden Carlino och andra pris i den internationella Rino Viani - tävlingen. Han har spelat i bl.a. BBC:s symfoniorkester, Accademia di Santa Cecilias orkester och Tapiola Sinfonietta. Sedan år 2015 är Gentile anställd som 5

6 6 basklarinettist och klarinettist vid Radions symfoniorkester. På sin fritid ägnar han sig åt sina stora intressen fotboll och fotografering. KAZUTAKA MORITA Kazutaka Morita född i Kochi i Japan började sina slagverksstudier i 16 års ålder vid musikhögskolan i Aichi och fortsatte utbildningen vid konservatoriet i Amsterdam. Han har spelat i många kammarmusikensembler och orkestrar, bl.a. i Bergenfilharmonin och stadsorkestrarna i Tammerfors och Helsingfors. Han har hållit mästarkurser i Japan, Holland, Förenta Staterna, Norge och Finland. För närvarande är han stämledare för pukorna i Radions symfoniorkester. NAOKI YASUDA Naoki Yasuda knöts till Radions symfoniorkester år 2014 och är numera vicestämledare för pukorna. Innan han flyttade till Finland var han stämledare för pukorna och slagverken vid Hyogo Orchestra. Yasuda har spelat i flera japanska och finländska orkestrar. Han inledde sina studier i slagverk 12 år gammal och avlade sin slutexamen vid Konstuniversitetet i Kyoto. År 2009 fick Yasuda Aoyama-priset för nya musiker för sin solodebutkonsert i Kyoto. Som Aoyama-stiftelsens stipendiat studerade han timpani i Berlin, Wien och Stockholm för Wieland Welzer, Michael Vladar och John Kapenekas. Vid sidan av sin karriär som musiker har Yasuda undervisat som gästföreläsare i slagverk vid Konstuniversitetet i Kyoto samt hållit mästarkurser i Japan, Finland och Sydkorea. JUHANI LIIMATAINEN Ljuddesignern Juhani Liimatainen arbetade åren som specialljudtekniker vid Yleisradios experimentstudio, där han upprätthöll och utvecklade studion, instruerade tonsättare och musiker samt deltog i ljudplaneringen av olika verk och konserter. Åren var han professor i ljudplanering vid Teaterhögskolan och sedan dess har han arbetat som fri konstnär. Liimatainen har samarbetat med flera inhemska tonsättare och deltagit i många prisbelönta projekt. Han är mångårig medlem i Toimii-ensemblen och har deltagit i många framföranden av Lindbergs Kraft alltsedan uruppförandet. Hans ljudplanering och musik har ingått i många teater-, opera- och radiofoniprojekt. RADIONS SYMFONIORKESTER Radions symfoniorkester (RSO) är Yles orkester med uppdrag att producera och främja inhemsk musikkultur. Orkesterns chefsdirigent är Hannu Lintu. Radioorkestern grundades år 1927 med en besättning på tio musiker. På 1960-talet utvidgades RSO:s besättning till full symfoniorkester. Orkesterns chefsdirigenter har varit Toivo Haapanen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam, Jukka-Pekka Saraste och Sakari Oramo. Då Hannu Lintus period slutar våren 2021, tillträder Nicholas Collon som chefsdirigent. Utöver de stora klassisk-romantiska mästerverken omfattar RSO:s repertoar en hel del ny musik och orkestern uruppför årligen ett flertal verk som beställts av

7 Yleisradio. Till RSO:s uppgifter hör även att göra friköpta inspelningar för Yleisradios arkiv av hela den inhemska orkestermusiken. Under säsongen uruppför orkestern fyra verk som beställts av Yle. På programmet står därtill Yleisradios och Helsingfors Festspels storproduktion Schumanns Scener ur Goethes Faust. En egen plats får även symfonierna och konserterna från Dmitrij Sjostakovitjs mellersta period. Vid RSO:s festival som nu arrangeras för andra gången spelas nya verk och stora kompositioner av Magnus Lindberg. De gasterande dirigenterna omfattar bl.a. Esa-Pekka Salonen, Herbert Blomstedt, Jukka-Pekka Saraste och Sakari Oramo och som solister debuterar några unga inhemska musiker. RSO har spelat in på skiva verk av bl.a. Mahler, Bartók, Sibelius, Hakola, Lindberg, Saariaho, Sallinen, Kaipainen och Kokkonen. Orkestern har för sina inspelningar fått Gramophone Award två gånger för Lindbergs klarinettkonsert 2006 samt för Bartóks violinkonsert Orkesterns övriga pris omfattar bl.a. BBC Music Magazine Award, Académie Charles Cros och MIDEM Classical Award. Skivan med Sibelius tondikter och sånger fick priset International Classical Music (ICMA) Det inhemska EMMA-priset har RSO fått 2016 och RSO konserterar regelbundet runt om i världen. Under spelåret turnerar orkestern under Hannu Lintus ledning i Mellaneuropa och i Japan. RSO:s konserter sänds direkt på Yle Arenan och i Yle Radio 1 samt i inspelad form på Yle Teema & Fem och Yle TV1. 7