30.1 TORSDAGSSERIEN 6

Transkript

1 30.1 TORSDAGSSERIEN 6 Musikhuset kl Olli Mustonen, piano Sergej Prokofjev: Sonat för piano nr 4 c-moll op. 29 (Ur gamla skisshäften) I Allegro molto sostenuto II Andante assai III Allegro con brio, ma non leggiero Sergej Prokofjev: Sonat för piano nr 2 d-moll op. 14 I Allegro ma non troppo II Scherzo (Allegro marcato) III Andante IV Vivace 17 min 18 min PAUS 20 min Sergej Prokofjev: Sonat för piano nr 9 C-dur op. 103 I Allegretto II Allegro strepitoso III Andante tranquillo IV Allegro con brio, ma non troppo presto Sergej Prokofjev: Sonat för piano nr 6 A-dur op. 82 I Allegro moderato II Allegretto III Tempo di valzer lentissimo IV Vivace 24 min 28 min Paus ca kl Konserten slutar ca kl Sänds direkt på Yle Radio 1 och webben (yle.fi/klassinen). 1

2 Vårsäsongens torsdagsserie 2014 börjar undantagsvis med Olli Mustonens pianoafton. RSO har nyligen kommit tillbaka från sin konsertturné i Centraleuropa och har inte ännu hunnit öva in en konsert här hemma. Under de närmaste åren kommer RSO att framföra och spela in på skiva samtliga fem pianokonserter av Sergej Prokofjev under Hannu Lintus ledning och med Olli Mustonen som solist. Denna kväll utgör således startskottet till vårt omfattande konsertprojekt. Jag hoppas att kvällen blir en upplevelse och bjuder på omväxling i symfonikonsertserien! Tuula Sarotie, intendent SERGEJ PROKOFJEV ( ): PIANOSONATERNA NR 2, 4, 6 OCH 9 Sergej Prokofjevs nio pianosonater utgör den mest spelade verksamlingen i sin genre inom 1900-talets musik. De hör till de centrala verken i hans produktion och speglar hans tonsättarjag så personligt och så rent som möjligt. Inom ramen för dessa sonater kunde han förverkliga sina mål med större frihet än i symfonierna, konserterna och operorna, som till sin natur är mera offentliga. Man kunde lyssna till pianosonaterna som en musikalisk självbiografi om det inte var för ett över femton års uppehåll mellan femte och sjätte sonaten. Avbrottet är emellertid mera tidsmässigt än stilistiskt. Sonaterna manifesterar på ett heltäckande sätt de olika dimensionerna i Prokofjevs musik, som han själv summerade upp i fem kategorier: det klassiska, det innovativa, toccatastilen, det lyriska och det groteska. PIANOSONAT NR 2 D-MOLL OP. 14 Prokofjevs två första pianosonater infaller under tioårsperioden , då han studerade vid S:t Petersburgkonservatoriet och kämpade med en undervisning som han fann gammalmodig. De två verken har bara tre år emellan sig, men en djup brytning i den musikaliska världsbilden skiljer dem åt. Den första sonaten ( ) har fortfarande i många avseenden tagit mera intryck av romantiken i Rachmaninovs och Skrjabins tidigare produktion, medan den andra pianosonaten (1912) är ett verk där den ännu unge, bara 21-årige tonsättaren redan trätt in i en värld av självständigt konstnärligt skapande. I andra sonatens första sats finns kontraster såväl inom det första temat som mellan öppningstemat och det mera melankoliska andra temat. Andra satsen är ett motoriskt virvlande scherzo som utformats utgående från en övningsuppgift som han skrev under sin studietid. Den långsamma satsen hör till de mest intensiva skapelserna i Prokofjevs 2

3 tidiga produktion. I början är den full av enkelhet i folklig stil men så småningom blir uttrycket allt mer kromatiskt och smärtsamt. Finalen får flykt av en tarantellaliknande 6/8-puls som övergår i det trampande sidotemats tvåtakt. En reminiscens av första satsens lyriska sidotema inleder genomföringen som ger satsen en nyckfull, burlesk dimension. PIANOSONAT NR 4 C-MOLL OP. 29 Tredje och fjärde pianosonaten kom till tidsmässigt nära varandra år 1917 och de bär också samma underrubrik: Ur gamla skisshäften. Rubriken hänvisar till verk från studietiden på basis av vilka sonaterna utformats. Fjärde sonaten ger mera tonvikt i texturen åt pianots lägre register än de övriga sonaterna främst i de två första satserna. Det ger hela verket ett fylligare, mjukare och t.o.m. mera romantiskt klingande uttryck som emellertid samtidigt även är mera återhållsamt. Fjärde sonatens mjukare uttryck hörs genast i öppningssatsen. För att vara en första sats i en sonat är den ovanligt måttlig och mellan dess teman uppkommer inte lika tydliga motsatsförhållanden som i de övriga sonaterna. Den mellersta långsamma satsen är sonatens emotionella hjärta. Den växer fram ur det låga registrets djup men får i och med en 1/16-strömning en ny, mera pianistisk klang och samtidigt en mera poetisk-romantisk ton. Efter de två mörka, mera fylligt klingande satserna skapar finalen en klar kontrast med sin mångfasetterade, pianistiskt smidiga livfullhet. Men den har icke desto mindre även ett eget lyriskt element. PIANOSONAT NR 6 A-DUR OP. 82 Efter den femte sonaten tog det 16 år innan Prokofjev började planera en ny sonat, men det ledde till en intensiv period under vilken han producerade den sjätte, sjunde och åttonde pianosonaten. Dessa tre sonater har enligt Prokofjevs exempel börjat kallas för krigssonaterna. Den sjätte sonatens (1940) öppning slungar lyssnaren mitt in i ett intensivt drama utan några som helst förberedande gester. Öppningssignalen med sina tersklanger skärps av en dur-mollspänning samt tritonus ( diabolus in musica ) i basen. Efter första satsens flammande intensitet kommer andra satsen som är ett intermezzoliknande scherzo med en efterlängtad befriande kombination av naivistisk humor, livfulla pianotexturer och romantisk bredd. Flykten från första satsens tillspetsningar fortsätter i tredje satsen i nostalgisk riktning mot en glödande, känslosamt klingande långsam vals i samma anda som baletten Romeo och Julia. Efter lugnet i de två mellersta satserna återkommer den krassa verkligheten i finalen. I öppningstemats virv- 3

4 lar skymtar för ett ögonblick ett tema i folkton, som i slutet av satsen skapar en kort nästan overklig andningspaus före den sista kulminationen. PIANOSONAT NR 9 C-DUR OP. 103 Efter den höjdpunkt som krigssonaterna utgjorde följer Prokofjevs nionde sonat (1947) som fungerar som en lågmäld epilog. Den kom till under en tid då kompositören led av vacklande hälsa, vilket man kan höra i verkets huvudsakligen beslöjade uttryck. Första satsens tempo är inte Allegro i likhet med de flesta av Prokofjevs första satser utan den litet mera dämpade beteckningen Allegretto. Andra satsen är ett nyckfullt och kantigt scherzo i likhet med Prokofjevs övriga fyrsatsiga pianosonater. Den långsamma satsen färgas av en romantisk klangvärld som avbryts två gånger av ett Allegro-avsnitt i toccatastil. Finalen är som vanligt snabb i vändningarna och livfull. Satsen berikas av ett vackert Andantino-avsnitt och den är över huvudtaget klarare än Prokofjevs finaler i allmänhet ända fram till den allt jämnare avslutningen. Det var inte meningen att nionde sonaten skulle bli Prokofjevs sista ord som kompositör av pianosonater. Han hade ytterligare två sonater i tankarna och hade redan reserverat opusnumren 137 och 138 för dem. I den nionde sonatens värld finns icke desto mindre en sådan resignation och ett accepterande av varandet att man svårligen kan tänka sig ett vackrare slut på sonaterna. OLLI MUSTONEN I Olli Mustonens person förenas pianistens, dirigentens och kompositörens roller på ett enastående sätt till en fullödig musiker. Han inledde sina musikstudier i femårsåldern och hans viktigaste lärare var pianisterna Ralf Gothóni och Eero Heinonen samt kompositören Einojuhani Rautavaara. Sedermera har hans karriär fört honom till alla de berömda konsertestraderna i världen, där han hållit egna pianoaftnar och uppträtt med olika topporkestrar. Mustonen har samarbetat med många av vår tids mest inflytelserika dirigenter. Under de senaste säsongerna har Mustonen uppträtt med bl.a. London Symphony Orchestra, Mariinskij teaterns orkester, New York Philharmonic Orchestra samt Frankπ furts radioorkester. Med Melbourne Symphony Orchestra hade Mustonen en konsertserie bestående av alla Beethovens pianokonserter och egna kompositioner för orkester och samarbetet fortsätter. Under säsongen var Mustonen huskompositör för Helsingfors stadsorkester och uppträdde i Musikhuset som pianist, dirigent och kompositör, samt även som konstnärlig planerare. Mustonens skivproduktion är omfattande och innehåller ett flertal prisbelönta helheter, bl.a. en inspelning av Alkans och Sjostakovitjs preludier som fått Edison Award och Gramophone Award. Till hans senaste inspelningar hör en komplett inspelning av Beethovens pianokonserter med Tapiola Sinfonietta, Respighis Concerto in modo misolidio med RSO Kimmo Korhonen (sammandrag) 4

5 och Sakari Oramo samt soloinspelningar av verk av bl.a. Bach, Tjajkovskij, Sibelius, Rachmaninov, Prokofjev och Sjostakovitj. Mustonen har fått Finlands kulturministeriums Finlandspris och beviljats Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden RADIONS SYMFONIORKESTER Radions symfoniorkester (RSO) är Oy Yleisradio Ab:s orkester med uppgift att producera och befrämja finländsk musikkultur. Orkesterns nye chefsdirigent är Hannu Lintu. År 1927, ett år efter Rundradiobolagets grundande, bildades en tiomanna ensemble som utvidgades till en fulltalig symfoniorkester på 1960-talet. Orkesterns tidigare chefsdirigenter är Toivo Haapanen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam, Jukka-Pekka Saraste och Sakari Oramo. Saraste och Oramo är RSO:s hedersdirigenter. Den nya inhemska musiken utgör en viktig del av RSO:s repertoar. Varje år uruppför orkestern ett flertal verk som beställs av Yle. Till RSO:s uppdrag hör också att göra friköpta inspelningar av all inhemsk orkestermusik. Under spelåret uruppför orkestern sex inhemska verk som Yle beställt. RSO har spelat in på skiva musik av bl.a. Eötvös, Nielsen, Hakola, Lindberg, Saariaho, Sallinen, Kaipainen och Kokkonen samt premiärskivinspelnin- gen av Armas Launis opera Aslak Hetta. Orkesterns inspelningar har fått betydande pris bl.a. av BBC Music Magazine och Académie Charles Gros. Skivan med Lindbergs och Sibelius violinkonserter (Sony BMG) där solostämman spelas av Lisa Batiashvili fick MIDEM Classical Award Samma år valde New York Times orkesterns andra Lindbergskiva till årets skiva. RSO turnerar regelbundet på olika håll i världen. Under spelåret åker orkestern ut på turné i Mellaneuropa under Hannu Lintus ledning. RSO:s radiokanal är YLE Radio 1 som radierar alla orkesterns konserter. I allmänhet sänds både de inhemska och utländska konserterna direkt. På webbsidan yle.fi/klassinen kan konserterna avnjutas live med hög upplösning. 5