4.4 ONSDAGSKONSERTEN 13

Transkript

1 4.4 ONSDAGSKONSERTEN 13 Musiikkitalo klo Hannu Lintu, dirigent Vadim Gluzman, violin Pēteris Vasks: Distant Light 30 min PAUS 20 min Dmitrij Sjostakovitj: Symfoni nr 8 c-moll op. 65 I Adagio Allegro non troppo Adagio II Allegretto III Allegro non troppo IV Largo V Allegretto 68 min Paus ca kl Konserten slutar ca kl Sänds direkt i Yle radio 1 och på webbadressen yle.fi/areena. Konserten televiseras även i två delar på Yle Teema den 8 och 15 april och i repris i Yle TV1 den 14 och 21 april. 1

2 PĒTERIS VASKS (f. 1946): DISTANT LIGHT Pēteris Vasks hör till Lettlands mest kända nutida tonsättare. I många av sina verk behandlar han naturen och mänskligheten i ljuset av olika hotbilder. Även verkens namn beskriver ofta naturliga processer. Vasks har sagt att hans musik strävar efter att ge näring åt människan som tröttats ut av andefattigdomen i dagens värld. Vasks produktion har tagit intryck av bland annat lettisk folkmusik och minimalism. I stilistiskt hänseende placerar den sig någonstans mellan Arvo Pärt och Witold Lutosławski. Distant Light (på lettiska Tālā gaisma) kom till under åren Det är en violinkonsert i åtta delar eller satser och solist vid uruppförandet var Vasks landsman, den världsberömde Gidon Kremer. Tonsättaren beskriver Distant Light som ett nostalgiskt verk med ett stänk av tragik, som sträcker sig till både barndomsminnen och avlägsna stjärnor. Denna strävan ut i tidsrymden märks i musiken bland annat i violinlinjerna som når upp i hisnande höjder. Någonstans finns hopp, visdom och klarhet från ett avlägset ljus och mot dessa strävar verket. Harmoniken i Distant Light är rätt enkel, utformad i små förändringar. Mot bakgrunden av denna relativt lugna grundstämning verkar de några högljudda ögonblicken desto mer överraskande. De meditativa dragen som andas djupt för tankarna till många av Pärts verk. Andra, femte och sjunde satsen är violinkadenser. De är tekniskt utmanande och exponerar briljant violinens klangliga palett. Rätt korta musikaliska idéer överlappar och bildar spännande strukturer som utmanar instrumentets fysiska begränsningar. Vasks tycks gilla stråkglissandon, toner som steglöst glider uppåt och nedåt. Dröjande njutningsfulla glidningar finns också i Distant Light. Med sin kontinuerliga steglöshet är de på sätt och vis allt innefattande starka uttryck för verklighetens textur. Som exempel på strävan att uppnå andra tillstånd i verket utforskar glissandona det som finns mellan de tolv tonerna. Verkets fjärde sats utmanar meditativiteten. Där finns rytmisk aktivitet à la Stravinsky. Sjunde satsens improvisatoriska storm utgör en introduktion till verkets final där en överraskning väntar i form av ett spökligt valsavsnitt. Verket slutar med dallrande glissandon som försvinner i rymden. Distant Light kommer inte med några enkla eller entydiga svar. Fastän verket bjuder på flera möjligheter till filosofiska betraktelser, kan det även uppfattas som ett akustiskt utkast som sträcker sig bortom ordens betydelser och som stimulerar sinnena. DMITRIJ SJOSTAKOVITJ ( ): SYMFONI NR 8 OP. 65 Dmitrij Sjostakovitj komponerade sin åttonde symfoni sommaren Verket kom till på en kort tid i andra världskrigets konfliktfyllda atmosfär. 2

3 Sovjetunionens seger över den tyska armén gav nationen hopp, men över alltid vilade Stalins oberäkneliga hot. Färgat av de svåra tiderna resulterade arbetet i gripande, känslosam musik som utforskar mänsklighetens mörka sidor men utan glömma hoppfullheten. Den en timme långa åttonde symfonin är en häftig koloss. Trots längden håller det mångsidiga verket en i sitt grepp. Det introducerar lyssnaren i ett virrvarr av absurditeter hemskheter, sorg, hopp och skönhet. Den femsatsiga symfonins tre sista satser spelas i en följd utan uppehåll. Första satsen är beslutsamt tragisk musik. Långa vindlande tonföljder kommer med överraskande vändningar. Det rikliga bruket av kromatik pulserar av ändlöst letande och här finns även för tonsättaren typiska gycklande rytmer. I mitten av satsen sväller musiken och blir enorm och militära trumslag skakar stämningen. Efter kulmen i mitten sänker sig musiken igen i mera väntande sfärer. Den akrobatiska andra satsen bygger stadigt på en två toners figur papa-paa. Musiken är svårförutsägbar och balanserar mellan glatt lirande och förtvivlan. Också tredje satsen fortsätter i samma stämningar. Det finns någonting skrämmande i dess hejdlösa rörelse: en vilja som kuvats under ett krigsmaskineri. Olika instrument ansvarar turvis för att hålla perpetuum mobile i gång. Den våldsamma satsen slutar med dramatiska crescendon. Fjärde satsen är isande statisk och kontrasterar därmed starkt med den föregående satsen. Den plågsamma musiken bygger på en passacaglia: vid sidan av ett lågt upprepat tema hörs ett antal variationer. I satsen ingår även originella, smattrande flöjttremolon. Ur fjärde satsens ruggighet höjer sig finalen som delvis för musiken in i durstämningar. Sjostakovitjs åttonde slutar med längtan efter fred. Detta uttrycks bland annat av en orgelpunkt som inramar vilsam evighet. Matti Mustonen HANNU LINTU Hannu Lintu tillträdde som Radions symfoniorkesters åttonde chefsdirigent i augusti 2013 och han fortsätter härmed sitt mångåriga framgångsrika samarbete med RSO. Under spelåret dirigerar Lintu 20 konserter i Musikhuset och åker även ut på Europaturné med orkestern. Före RSO var Hannu Lintu konstnärlig ledare för Tammerforsfilharmonin och chefsdirigent för Helsingborgs Symfoniorkester. Därtill har han varit förste gästdirigent för Irlands nationalorkester. Lintu samarbetar även regelbundet med Kammarorkestern Avanti! och år 2005 var han konstnärlig ledare för Avantis sommarmusik. Under säsongen dirigerar Hannu Lintu bland annat Tokyos stadsorkester, Washington National Symphony Orchestra samt symfoniorkestrarna i Dallas och Detroit. Därtill debuterar han som dirigent för Neapels filharmoniker, Singapores symfonior- 3

4 kester och Hiroshimas symfoniorkester. Lintu har på sistone även dirigerat Tyska symfoniorkestern i Berlin, symfoniorkestrarna i Luzern och Galicien, Seouls filharmoniker samt orkestrarna i St. Louis, Baltimore och Toronto. Till hans allra senaste viktiga debuter hör gästspelen vid Statsoperan i Stuttgart och radioorkestrarna i Wien och Hamburg. Hannu Lintu uppträder regelbundet även vid operafestivalen i Nyslott. Där dirigerar han Verdis Otello sommaren Vid Nationaloperan har han dirigerat Parsifal, Carmen, Kung Lear, Tristan och Isolde och Tero Saarinens balett Kullervo till Sibelius musik. VADIM GLUZMAN Den israeliske violinisten Vadim Gluzman föddes i Ukraina i det dåvarande Sovjetunionen. Under 1990-talet började han höra till den internationella violinisteliten. Man har prisat honom för hans bländande virtuositet, lyriska känslighet och varma klang. Gluzman fick sin tidiga violinistutbildning som elev till Roman Šnē i Riga och Zakhar Bron i Ryssland (i samma klass som Vadim Repin och Maxim Vengerov). Sexton år gammal flyttade han till Israel med sin familj och där studerade han under Yair Kless ledning. Mycket snart träffade han Isaac Stern, som på ett betydelsefullt sätt stödde hans studier och karriär. Gluzman fortsatte sina violinstudier i Förenta Staterna i Dallas för Arkady Fomin och vid Juilliard School of Music i New York för Dorothy DeLay. Gluzman har uppträtt som solist med många topporkestrar: Chicago symfoniorkester, filharmonikerna i London, Israel, Berlin och München, Philadelphia Orchestra och Gewandhausorchester Leipzig. Förutom med RSO gästspelar Gluzman våren 2018 som solist med bl.a. San Franciscos symfoniorkester, Concertgebouw-orkestern i Amsterdam och Torontos symfoniorkester. Gluzmans repertoar är stor och omfattar även en hel del ny musik. Han har uruppfört verk av bland andra Sofia Gubaidulina, Giya Kanchel, Pēteris Vasks och Elena Firsova. Han har gjort ett flertal inspelningar för skivbolaget BIS och fått många pris och utmärkelser bland annat av facktidskrifterna Diapason (Diapason d'or 2011), Gramophone (Editor's Choice) och Classica (Choc de Classica). Gluzmans instrument är Stradivarius "ex Leopold Auer"1690, som The Stradivari Society i Chicago har ställt till hans förfogande. RADIONS SYMFONIORKESTER Radions symfoniorkester (RSO) är Yles orkester med uppgift är att skapa och främja finländsk musikkultur. Sedan år 2013 är Hannu Lintu orkesterns chefsdirigent. RSO:s tidigare chefsdirigenter är Toivo Haapanen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam, Jukka-Pekka Saraste och Sakari Oramo. 4

5 Under spelåret firar RSO sitt 90-årsjubileum. Radioorkestern bestående av tio musiker uppträdde för första gången den 1 september 1927 i en studio vid Alexandersgatan 46 i Helsingfors. Några år senare inledde orkestern sin offentliga konsertverksamhet. På 1960-talet under Paavo Berglunds tid som chefsdirigent utvidgades besättningen till en fulltalig symfoniorkester. Utöver de stora romantiska och klassiska mästerverken har RSO en hel del nutida musik på sin repertoar och orkestern uruppför årligen ett flertal nya verk som beställts av Yle. Till RSO:s uppgifter hör att spela in all finländsk orkestermusik med fulla radieringsrättigheter för Yles arkiv. Under spelåret uruppförs sex verk som beställts av Yle. Till säsongplanerna hör även tre operor som uppförs konsertant, en första egen RSOfestival och några av 1900-talets centrala violinkonserter. RSO har spelat in verk av bl.a. Mahler, Ligeti, Eötvös, Sibelius, Hakola, Lindberg, Saariaho, Sallinen, Kaipainen och Kokkonen samt därtill premiärinspelningen av Armas Launis' opera Aslak Hetta. Orkesterns inspelningar har fått ett flertal pris av bl.a. BBC Music Magazine, Académie Charles Cros och MIDEM Classical Award. Upptagningen av Sibelius' Lemminkäinen och Pohjolas dotter ingick i tidskriften Gramophones Critic s Choice i december Med denna inspelning fick RSO och Hannu Lintu även det inhemska Emmapriset i kategorin Årets klassiska album Under spelåret ger RSO ut skivor med verk av Sibelius, Prokofjev, Lindberg och Bartók. RSO turnerar regelbundet på olika håll i världen. Under säsongen företar orkestern en Europaturné under ledning av Hannu Lintu. RSO:s radiokanal Yle Radio 1 radierar alla orkesterns konserter. I allmänhet sänds både de inhemska och utländska konserterna direkt. På RSO:s webbsidor (yle.fi/rso) kan man lyssna på konserterna och se dem live med hög upplösning. 5