25.5 FREDAGSSERIEN 15

Transkript

1 25.5 FREDAGSSERIEN 15 Musikhuset kl Sakari Oramo, dirigent Janine Jansen, violin Seppo Pohjola: Symfoni nr 3, uruppförande I satsen II satsen III satsen IV satsen) 45 min PAUS 20 min Sergej Prokofjev: Violinkonsert nr 2 g-moll op.63 I Allegro moderato II Andante assai III Allegro, ben marcato 27 min Claude Debussy: La Mer 23 min I De l aube à midi sur la mer (Från gryning till middag på havet) II Jeux de vagues (Vågornas lek) III Dialogue du vent et de la mer (Vindens och havets dialog) Efter konserten utnämns Sakari Oramo till hedersdirigent för Radions symfoniorkester. Paus ca kl Konserten slutar ca kl Konserten sänds direkt i Yle Radio 1 och på Internet yle.fi/rso. Den inspelas för TV av Yle i samarbete med kanalen Mezzo, som sänder den direkt. Inom ramen för serien Säsongskort sänds konserten på Yle Teema den 26.5 och i repris söndagen den

2 SEPPO POHJOLA (1965 ): SYMFONI NR 3 Att komponera en symfoni är för mig litet som de olympiska spelen måste te sig för en idrottsman. Vart fjärde år satsar man allt i stor och tidskrävande skala. Denna gång var omständigheterna avvikande också i ett annat avseende: ingen hade beställt en symfoni av mig. Att ta på sig bördan att skriva ett stort 45 minuter långt orkesterverk utan att ha visshet om att det kommer att framföras säger väl någonting om hur stark min personliga lidelse för detta projekt har varit. Som tonsättare har det känts viktigt för mig att vara en del av ett historiskt kontinuum. Begreppet symfoni har med sig en traditionell barlast som är en resurs. Darrande av respekt nalkas jag den med hatten i handen, men å andra sidan upplever jag också stundtals ett behov att ta ut svängarna. Jag utgick från två idéer. Å ena sidan ville jag med stor orkester tillämpa kanonteknik, något som jag tagit i bruk i omfattande skala i min fjärde stråkkvartett (2006). Å andra sidan ville jag experimentera med vissa idéer som jag använt mig av i mina körkompositioner. Under arbetsprocessen började kompositionen emellertid dela sig itu. Tredje symfonin kom till sommaren Det andra verket, som jag i mitt inre kallade för fjärde symfonin, blev färdigt i januari Några dagar senare märkte jag att min tredje symfoni hade slunkit in i RSO:s program i stället för Bruckners femma. Jag beslutade mig för att vänta och höra den konserten, innan jag över huvudtaget gör någonting med «fyran». Den nu föreliggande tredje symfonin innehåller således inga «köridéer». Däremot vimlar det av kanon i den. De förekommer som sådana eller i transponerad form. Med långa notvärden eller nyckfullt och snabbt avancerande; likformigt i en matta i 30 skikt; ett flertal separata kanonprocesser på varandra. Verket kräver mycket av musikerna, både virtuositet och stillsamma, känsliga nyanser. Det finns en mängd noter, precis som i mina tidigare symfonier. Verket är fyrsatsigt. Första satsen inleder symfonin med urkraft. Andra satsen är som om den var vänlig boulez. Tredje satsen innehåller vinande virtuositet och växlande taktarter, samt avlägsna folkmusikaliska allusioner. Fjärde satsen avslutar symfonin med dämpade tongångar. Alla mina symfonier utgör ett slags mellanbokslut över livet och komponerandet av dem har varit en bit på vägen till självkännedom. Speciellt intressanta har de sakerna varit som kommit till utan att ha planerats på förhand. Varför går helhetsformen från kraftigt klingande mot stillsam musik, då det var tvärtom i mina tidigare symfonier? Tror jag inte längre på happy end? Finska Kulturfonden och Centralkommissionen för konst har stött mitt arbete. Jag tackar dem varmt för understödet. Esbo Seppo Pohjola 2

3 SERGEJ PROKOFJEV ( ): VIOLINKONSERT NR 2 Prokofjev skrev sin 2:a violinkonsert vid 44 års ålder. Han var en kosmopolit som behärskade sitt tonspråk mästerligt. Från Nikolaj II:s Ryssland hade han rest på turné till USA, han hade bott i Paris på 1920-talet och han hade hunnit överväga att flytta tillbaka till sitt hemland trots det sovjetiska styret. Redan ett tjugotal år tidigare hade han invigts i violinens hemligheter av Paul Kochanski, som hade hjälpt honom med arbetet på den första violinkonserten. Den andra violinkonserten är mera traditionell än den första, som kom till i ungdomens hetta. Konserten är tresatsig med två rörliga satser som inramar en serenadliknande mellersta sats. Soloviolinen inleder ensam den första satsen (Allegro moderato) genom att presentera ett meditativt huvudtema. De låga stråkarna tar över temat som förblir närvarande som en underström - som sådant eller i varierande skepnader. En rytmisk övergång i snabbt tempo och virtuosa gester från solisten leder till ett underbart öppenhjärtligt sidotema med eleganta modulationer i parallelltonarten. Stark karakterisering och virtuosa variationer av temana skapar en mångfasetterad helhet, där man knappast märker att satsen saknar kadens. Andante assai går i Ess-dur. Där får violinen sjunga sin melodi av hjärtans lust. Solostämmans tvåtakt över orkesterns pizzicatoackompanjemang i tretakt ger satsen en enastående nobless. Soloviolinens sordinerade 32-dels filigran ger stjärnregn åt stämningen i det mellersta avsnittet. Före satsens slut drar solisten sitt trumfkort ur ärmen (och tar bort sordinen från violinen); med heroiskt och segervisst jublande oktavsprång modulerar solisten tillbaka till Ess-dur och drar sig sedan tillbaka för att ge pizzicatoackompanjemang åt ett tema som spelas av cellorna och valthornet. Tredje satsen (Allegro, ben marcato) är som från en annan värld. De två första satserna badade i lyrism, men i rondofinalen ges ingen plats för dylika drag. Där har Prokofjev pepprat musiken och skapat häftiga dissonanser som tilläggskrydda. Varje gång det dansanta huvudtemat återkommer hälsas det av kastanjetter, som så att säga framför en hälsning till det land där uruppförandet skulle komma att äga rum. Taktarten växlar ibland från tretakt till en snabbare sjutakt. Stämningen tilltar och leder till en strålande coda. Hannele Segerstam (sammandrag) CLAUDE DEBUSSY ( ): LA MER La Mer består av tre satser, som kan gestaltas som motsvarigheter till en första sats, ett scherzo och en final i en symfoni. Kompositionen bildar en fast helhet på ett helt annat sätt än Debussys övriga flersatsiga orkesterkompositioner Nocturnes och Images, 3

4 där verk med olika motiv samlats under en rubrik. La Mer utforskar däremot olika dimensioner inom en och samma motivkrets. Till enhetligheten bidrar även vissa samband på motivnivå mellan första och sista satsen i La Mer. Första satsen De l aube à midi sur la mer (Från gryning till middag på havet) växer fram ur en hemlighetsfull tystnad. I introduktionsskedet hörs ett av verkets centrala teman presenterat av engelskt horn och sordinerad trumpet. Förutom i första satsen förekommer detta tema även i finalen. Öppningssatsen vaknar till liv, då musiken efter introduktionen brister ut i ljusstarkt D-dur. Ett dansant gungande tema i den delade cellogruppen inleder satsens andra huvuddel. Debussys originelle tonsättarkollega Erik Satie gjorde sig lustig över rubrikens exakta tidsanvisningar genom den ironiska kommentaren, att han nog tyckte om hela satsen men särskilt från och med en kvart över elva. Mellersta satsen Jeux de vagues (Vågornas lek) är luftig och virtuos, transparent och glimrande musik som ljusets lek på havets vågor. Temamotiven och texturerna är försatta i ständig rörelse och klangfärgen har en allt centralare roll i hur musiken gestaltats. Finalen Dialogue du vent et de la mer (Vindens och havets dialog) är den mest dramatiska av satserna. Den har två centrala motiv av vilka det första lånats från första satsens introduktion. Det andra temat, som presenteras av träblåsinstrumenten, växer och blir ett av de längsta motiven i Debussys produktion. Mitt i satsen finns en magiskt glittrande stilla stund och där börjar sedan musiken växa mot en strålande avslutning. Kimmo Korhonen (sammandrag) SAKARI ORAMO Sakari Oramo inledde sin period som chefsdirigent för Radions symfoniorkester RSO) i augusti Han började sin karriär som violinist och blev alternerande konsertmästare vid RSO år Han avlade sitt diplom i orkesterdirigering i Jorma Panulas dirigentklass. Utöver RSO är Oramo också chefsdirigent för Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm och dirigent för Karlebyoperan. Han har även valts till chefsdirigent för BBC:s symfoniorkester och han tillträder tjänsten år Oramo har regelbundet dirigerat också Mellersta Österbottens Kammarorkester och tillträder hösten 2013 som orkesterns konstnärlige ledare. Oramo avslutade sin tioårsperiod som musikchef för City of Birmingham Symphony Orchestra (CBSO) år 2008, men fortsätter som orkesterns förste gästdirigent. Oramo har dirigerat bl.a. Wiener Filharmoniker, Berliner Filharmoniker, New York Philharmonic, Los Angeles Philharmonic, Chicago Symphony Orchestra, Concertgeboworkestern, Orchestre de Paris, Minnesota Orchestra, Cleveland Orchestra och Staatskapelle Dresden. Under spelåret dirigerar han bl.a. Tyska symfoniorkestern i Berlin, 4

5 Wiener Symphoniker och Frankfurter Rundfunkorchester. Oramo och RSO har gästspelat bl.a. i Benin, Wien, Prag, Tyskland och Spanien, vid musikfestspelen på Kanarieöarna, i Edinburgh och Bergen samt vid Proms i London. I Japan turnerade Oramo och RSO åren 2005 och År 2004 gavs Sakari Oramo doktorstiteln honoris causa vid University of Central England, Birmingham. Sommaren 2008 fick han den prestigefyllda Elgar-medaljen och år 2009 förlänade Order of the British Empire honom titeln OBE för hans arbete till förmån för det brittiska musiklivet. I december 2010 beviljade republikens president Sakari Oramo Pro Finlandiamedaljen. Sakari Oramos period som RSO:s chefdirigent slutar våren Han efterträds av Hannu Lintu, som blir orkesterns åttonde chefsdirigent hösten JANINE JANSEN Janine Jansen uppträder regelbundet med bl.a. Concertgebouworkestern i Amsterdam, Berliner Philharmoniker, New York Philharmonic Orchestra, London Symphony Orchestra, Chicago Symphony Orchestra, Cleveland Orchestra, NHK-symfoniorkestern och Mahler Chamber Orchestra under ledning av några av de främsta dirigenterna i världen, bl.a. Esa-Pekka Salonen, Valerij Gergijev och Riccardo Chailly. Janine Jansen spelar även en hel del kammarmusik. Under denna säsong har hon spelat Schuberts Stråkkvintett och Schönberg Verklärte Nacht bl.a. i London, Berlin och Amsterdam. Hon har grundat den internationella kammarmusikfestivalen i Utrecht och sedan 1988 har hon deltagit i kammarmusikserien Spectrum Concerts i Philharmoniesalen i Berlin. Till hennes partners inom kammarmusiken hör bl.a. Jean-Yves Thibaudet, Mischa Maisky, Martin Fröst, Leif Ove Andsnes och Torleif Thedéen. Under denna säsong uppträder Janine Jansen bl.a. i Wigmore Hall, kammarmusikens helgedom i London. Därtill åker hon ut på turné i Asien med Concertgebouworkestern, i Förenta Staterna med London Philharmonic Orchestra och i Europa med Accademia Nazionale di Santa Cecilia. Som solist uppträder Jansen även med Los Angeles Philharmonic Orchestra och Staatskapelle Dresden. Jansen har ett exklusivt skivkontrakt med Decca. Hennes senaste inspelning består av fransk musik tillsammans med pianisten Itamar Golan. År 2003 fick Janine Jansen nederländska kulturministeriets musikpris, det mest prestigefyllda i landet. Därtill har hon tre gånger fått Edisons publikpris för sina inspelningar. År 2007 fick hon NDR:s musikpris för sina strålande konstnärliga prestationer. I Storbritannien mottog Jansen RPSpriset för instrumentalister 2009 för sina konserter i landet. Janine Jansens instrument är Barrere, en Antonio Stradivari som utlånats av Elise Mathilde-stiftelsen. 5

6 RADIONS SYMFONIORKESTER Radions symfoniorkester (RSO) är Rundradions orkester med uppgift att bidra till och främja den finländska musikkulturen. Sakari Oramo har varit orkesterns chefsdirigent sedan Hannu Lintu, som under spelåret är orkesterns förste gästdirigent, tillträder hösten 2013 som RSO:s nye chefsdirigent. RSO:s hedersdirigent är Jukka-Pekka Saraste. Han var chefsdirigent för RSO åren och fortsätter sitt intensiva samarbete med orkestern. Radioorkestern grundades år Den ursprungliga tiomanna ensemblen utvidgades på 1960-talet till en fulltalig symfoniorkester. RSO:s tidigare chefsdirigenter är Toivo Haapanen, Nils- Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam och Jukka-Pekka Saraste. Den nya inhemska musiken utgör en viktig del av RSO:s repertoar. Varje år uruppför orkestern ett flertal verk som beställts av Rundradion. Till RSO:s uppgifter hör också att spela in all finländsk orkestermusik för Rundradions bandarkiv. Med Sakari Oramo har RSO spelat in på skiva verk av bl.a. Bartók, Hakola, Saariaho, Respighi, Kaipainen och Kokkonen samt premiärinspelningen av Armas Launis opera Aslak Hetta. Skivinspelningen (Ondine) av Nordgrens 3:e och 5:e symfoni fick det franska priset Académie Charles Cros. Inspelningen av Magnus Lindbergs klarinettkonsert fick BBC Music Magazines pris Skivan med Lindbergs och Sibelius violinkonserter med Lisa Batiashvili som solist (Sony BMG) fick MIDEM Classical Awards Samma år valde New York Times en inspelning med orkesterverk av Lindberg till årets skiva. RSO turnerar regelbundet på olika håll i världen och har gett över 300 konserter utomlands. Under säsongen uppträder RSO bl.a. vid den prestigefulla Beethovenfestivalen i Bonn och i Concertgebow i Amsterdam. RSO:s radiokanal Yle Radio 1 radierar alla orkesterns konserter. I allmänhet sänds både de inhemska och utländska konserterna direkt. Konserterna kan också avlyssnas runt om i världen på RSO:s webbsidor (yle.fi/rso). 6