Johann Georg Pisendel: Symfoni B-dur 11 min. Wilhelm Friedemann Bach: Adagio och fuga d-moll Fk 65

Transkript

1 Andrew Manze, dirigent Johann Georg Pisendel: Symfoni B-dur 11 min I Allegro di molto II Andantino III Tempo di menuet Wilhelm Friedemann Bach: Adagio och fuga d-moll Fk 65 I Adagio II Fuga 10 min Jan Dismas Zelenka: Hipocondrie, uvertyr A-dur 9 min Antonio Vivaldi: Konsert för hovorkestern i Dresden g-moll RV min I Allegro II Larghetto III Allegro PAUS 15 min Antonio Lotti: Crucifixus (arr. Andrew Manze) 4 min Dmitrij Sjostakovitj: Kammarsymfoni c-moll, op. 110bis 23 min (arr. Rudolf Barsjaj) I Largo II Allegro molto III Scherzo (Allegretto) IV Largo V Largo Paus ca kl Konserten slutar ca kl Sänds direkt i Yle Radio 1 och på internet ( 1

2 Musik från Dresden Dresden har gått till historien som Elbflorenz, Florens vid Elbe. Under förra hälften av 1700-talet utvecklades Dresden till en stad med barockpalats, konstsamlingar, ett livligt musikliv och en praktfull hovkultur. I det tyskspråkiga Europa fick Dresden en inflytelserik roll liknande den som Florens hade haft i Italien under renässansen. Dresdens upplevde sin guldålder i hög grad tackvare August II den starke ( ), som blev kurfurste av Sachsen August II hade rest runt om i Europa och fått impulser av olika slag. Solkungen Ludvig XIV:s hov och palats i Versailles hade gjort stort intryck på honom och i Dresden eftersträvade han någonting liknande. Han kallade till sig konstnärer inom olika områden, samlade på konst och startade nya byggnadsprojekt. Hovet fick rykte om sig att höra de mest glansfulla i Europa. Musiken hade en central ställning vid hovet i Dresden. August II samlade kring sig och anställde toppmusiker från olika håll i Europa och han gjorde sin hovorkester till den förnämsta på sin tid. År 1709 hade han ett trettiotal musiker, men tio år senare hade musikernas antal stigit till över fyrtio. Musiklivet färgades av spänningen mellan de nationella stilarna. Största delen av musikerna hade ärvt de nordtyska idealen. Monarken föredrog däremot den franska stilen och hans son kronprinsen Friedrich August II var en vän av den italienska musiken. Efter August II:s död blev kronprinsen kurfurste av Sachsen och 1733 kung av Polen under namnet August III. Trots stora skulder fortsatte August III sin fars storstilade hovkultur. Han var inte lika strålande vare sig som monark eller mecenat men han lyckades bevara många av institutionerna och tidigare praxis. År 1756 började sjuåriga kriget och staden kom slutligen under preussiskt styre. I och med August III:s död 1763 var slutet på Dresdens guldålder ett faktum. Under senare sekel upplevde Dresden också sina uppsving och nedgångar. Den mest totala katastrofen drabbade Dresden i februari 1945, då de allierades storbombningar förstörde staden nästan helt och hållet. Stadskärnan lades i aska: Zwinger, den älskade Frauenkirche, den gotiska Sophienkirche och Semperoperan, som hörde till staden arkitektoniska mästerverk från 1800-talet. Dresden har stigit upp ur askan och det gamla centrum har restaurerats. Trots förstörelsen kan man nu återigen uppleva Florens vid Elbe. Johann Georg Pisendel ( ): Symfoni B-dur Pisendel kom till Dresden 1712 och arbetade där resten av sitt liv. Han fick anställning som violinist i hovorkestern och år 1728 utnämndes han till konsertmästare. Pisendels år i Dresden avbröts av studieresor till Frankrike, Berlin och Italien. Det största intrycket på honom gjorde resan till Venedig, där han stannade nio månader och studerade under Vivaldis ledning. De båda musikerna blev goda vänner och efter sin återkomst till Dresden spelade Pisendel en hel del musik av Vivaldi. Vivaldi uppskattade Pisendels förmåga som violinist så mycket att han skrev musik för denne. Pisendels egen produktion är knapphändig men högtstående. Det finns inga uppgifter om när hans enda symfoni kan ha skrivits. Den är en representant för tiden innan den symfoniska litteraturen fick sina första etablerade formideal. Wilhelm Friedemann Bach ( ): Adagio och fuga d-moll Fk 65 Musikersläkten Bach som bredde ut sig över sju generationer var så inflytelserik, att den också kom att förse Dresden med musiker. År 1733 blev tjänsten som organist vid stadens gotis- 2

3 ka Sophienkirche ledig och tre personer sökte den. En av dessa var J.S. Bachs äldsta son Wilhelm Friedemann. Bland sökarna ansågs han vara överlägset bäst. Wilhelm Friedemann Bach tillträdde tjänsten 1733 och fick i Sophienkirche till sitt förfogande en orgel som byggts av den tyske orgelmästaren Gottfried Silbermann. Wilhelm Friedemann komponerade även annan sakral vokalmusik och instrumentala verk. Han blev emellertid så småningom missnöjd med sitt arbete. År 1746 fick han anställning vid Liebfrauenkirche i Halle och lämnade Dresden bakom sig. Adagio och fuga d-moll kom förmodligen till i början av 1740-talet. Verket börjar med ett djupt mediterande adagio med andäktig stämning. Därefter följer en snabbare fyrstämmig fuga som emellertid bevarar det seriösa uttrycket. Jan Dismas Zelenka ( ): Hipocondrie, uvertyr (1723) Trots att musikerna hade det bättre än vanligt i Dresden, fanns det också bland hovmusikerna sådana som var missnöjda med sin ställning. Den böhmiske musikern Zelenka hörde till dem. Huvuddelen av hans produktion består av kyrkomusik som han skrev för den katolska liturgin. Stilen var fullblodsbarock och samtiden uppskattade hans kontrapunktiska kunnande och den harmoniska rikedomen i hans musik. Uvertyren Hipocondrie kom till 1723, då Zelenka vistades i Prag. Också i denna uvertyr är hans personliga yttryck påtagligt. Helheten är uppbyggd som en fransk uvertyr. Kärnan i verket är ett tredelat kontrapunktiskt avsnitt som har sina särdrag. I slutet av uvertyren finns ett långsamt avsnitt i tvåtakt färgat av harmoniska spänningar med förminskade ackord. Antonio Vivaldi ( ): Konsert för hovorkestern i dresden g-moll RV 576 År 1711 publicerade den ansedde förläggaren Estienne Roger i Amsterdam Vivaldis samling L estro armonico bestående av 12 konserter och därmed blev Vivaldi sin tids mest populära kompositör av konserter. Det var ingen överraskning att Vivaldis konserter också kom i händerna på violinisten och kompositören J.G. Pisendel. Efter sin vistelse i Venedig började Pisendel främja Vivaldis musik och Dresden blev så småningom Vivaldis mest betydande högborg i det tysktalande Europa. Vivaldi komponerade ett flertal verk för hovorkestern i Dresden. I de konserter som Vivaldi skrev för Dresden kunde han utnyttja de möjligheter som den stora hovorkestern erbjöd. Då han i allmänhet blev tvungen att inskränka sig till stråkar i orkesterpartiet, hade han i Dresden därutöver ett flertal blåsinstrument till sitt förfogande. Han inspirerades även av enskilda solistmusiker. Han hade violinisten Pisendel som han skattade högt och oboesolisten Johann Christian Richter, som han förmodligen bekantat sig med i samband med ett besök som några hovmusiker från Dresden gjorde i Venedig

4 Antonio Lotti ( ): Crucifixus (arr. Andrew Manze) Vivaldi besökte aldrig Dresden, men staden besöktes av många andra italienska tonsättare och musiker på 1700-talet. En av dessa var venezianen Antonio Lotti, som reste till Dresden på hösten 1717 på inbjudan av kronprinsen Friedrich August II. Lotti var organist vid Markuskyrkan och han skrev plikttroget sakral musik, men han hade även framgång som operatonsättare. Det var tack vare sina operor som han kom till Dresden och under sitt besök komponerade han tre nya operor. Trots sina framgångar återvände Lotti till Venedig, där han återupptog sin gamla tjänst. I operorna hade Lotti förkärlek för dramatiska effekter och han experimenterade med vågade harmonier, I sin kyrkomusik höll han sig emellertid till mera traditionella former. Crucifixus en av tre tonsättningar som Lotti skrev till denna samma text och hans kanske mest kända verk kom till under åren i Dresden. Det ingår i en mera omfattande Credo-sats F-dur ur en komplett mässa, Missa Sancti Christophori. Lottis Crucifixus är skrivet för kör och continuo. Vid denna konsert spelas verket i en instrumentalversion sammanställd av Andrew Manze. Kimmo Korhonen (sammandrag) Dmitrij Sjostakovitj (arr. Rudolf Barsjaj): Kammarsymfoni c-moll, op. 110bis Kammarsymfonin är en produkt av mästarens hand, men inte i denna form utan som stråkkvartett. Det är fråga om samma stycke som Sjostakovitjs Stråkkvartett nr 8 c-moll. För arrangemanget för stråkorkester svarar altviolinisten och dirigenten Rudolf Barsjaj, mångårig dirigent för Moskvas kammarorkester. Att arrangera för stråkorkester utgående från stråkkvartett är i allmänhet inte så omvälvande: största delen av musiken kan bevara sin ursprungliga gestalt. Det avgörande blir att välja med vilken besättning de olika sektionerna i stråkorkestern spelar i vart och ett ögonblick. Eftersom stråkkvartetterna inte innehåller någon kontrabas brukar man i allmänhet skapa en ny stämma utgående från cellopartiet. I övergången från kvartett till orkester väljer man ibland att lägga till toner som inte ingår i den ursprungliga musiken för att komplettera texturen och ta ut allt ur de möjligheter som orkestern erbjuder. Barsjajs arrangemang står så nära Sjostakovitjs instrumentala gestalt att man ofta inte ens nämner att det är fråga om ett arrangemang. Man talar om Sjostakovitjs Kam- marsymfoni. Arrangemanget är auktoriserat av kompositören, som kände till det och gav det sin välsignelse. Sjostakovitjs femton stråkkvartetter omspänner tiden från år 1938 till Serien bör inte avlyssnas som en självbiografisk dokumentär : den sprider på sig i alltför många riktningar för att betraktas som sådan. Men visst kan man även i Sjostakovitjs kvartetter finna känsliga, personliga uppgörelser. Åttonde kvartetten från år 1960 hör till de tyngst vägande kvartetterna. Det är i allmänhet inte meningsfullt att placera konstverk i rangordning men i detta fall ger kompositörens egen inställning till Åttonde kvartetten ett visst berättigande. Den åttonde är den enda stråkkvartetten som han talar om i sina memoarer. Åttonde stråkkvartetten och Kammarsymfonin tycks direkt spegla Sjostakovitjs livsverk, dess öde och hur den tolkats vid olika tider. En makaber detalj är det faktum att man i Sovjetunionen aldrig i programkommentarerna nämnde ursprunget till den skärande melodi som har en central roll i kompositionens dramaturgi. Men 4

5 folk var nog i allmänhet medvetna om att melodin var av judiskt ursprung. Den första impulsen till verket fick Sjostakovitj, då han mot slutet av 1950-talet besökte den stad som lidit mest av bombningarna under världskriget, Dresden, som vid den tiden höll på att återuppbyggas. Åsynen av Dresden påverkade musiken: ödsligheten i de långsamma avsnitten associerar i lyssnarens sinne med den sorg som kriget vållat, och den första snabba satsens självförintande energiska musik låter som hänvisningar till kriget. På gränsen mellan tredje och fjärde satsen har Sjostakovitj rent av skrivit in en fast ton som föreställer det avlägsna ekot från ett bombplan. Jouni Kaipainen (sammandrag) Andrew Manze Andrew Manze har blivit en av sin generations mest intressanta dirigenter och hans intressefält sträcker sig från barocken till vår tids musik. Dessutom hör Manze till de ledande barockviolinisterna i världen och har således specialkunskap i epokens instrument och uppförandepraxis. Manze gästdirigerar regelbundet betydande orkestrar, bl.a. Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Münchens filharmoniska orkester, Kungliga Filharmonikerna i Stockholm, City of Birmingham Symphony Orchestra, Gustav Mahler-kammarorkestern samt Scottish Chamber Orchestra och Svenska Kammarorkestern. Hans kommande engagemang omfattar Göteborgs symfoniorkester, Oslo filharmoniska orkester, Danmarks Radios symfoniorkester, Residentie-orkestern i Haag och Halle-orkestern. Manze är förste gästdirigent för Rikskringkastingsorkestret och från säsongen gästdirigerar han även BBC:s Skotska symfoniorkester. Åren var Manze konstnärlig ledare för barockorkestern The English Concert. Från september 2006 har han arbetat som chefsdirigent för Helsingborgs symfoniorkester. Manzes framgångsrika skivinspelningar omfattar bl.a. Mozarts violinkonserter, Händelarior med Mark Padrome, Mozarts Eine kleine Nachtmusik samt Bachs, Händels och Geminianis konserter. Stor succé har han också haft med sonater av Bach, Händel, Pandolfi, Rebel, Biber, Mozart och Schubert, som han spelat in med Richard Egarr. Han har fått erkännande för sina skivor i form av två Gramophone Awards, BBC Music Magazines pris och en Grammynominering Radions symfoniorkester Radions symfoniorkester (RSO) är Rundradions orkester. Den firade sitt 80-årsjubileum hösten Den nuvarande chefsdirigenten Sakari Oramo tillträdde hösten Radioorkestern grundades år 1927 och bestod då av tio musiker. På 1960-talet utvidgades den till en fulltalig symfoniorkester. Orkesterns tidigare chefsdirigenter är Toivo Haapanen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam och Jukka-Pekka Saraste. Den nya inhemska musiken utgör en viktig del av RSO:s repertoar. Varje år uruppför orkestern ett flertal verk som beställts av Rundradion. RSO har inalles uruppfört över 500 verk. Under säsongen spelar orkestern sex uruppföranden och därtill ett flertal andra verk som hörs för första gången i Finland. RSO har gjort över 100 skivinspelningar. På nyårsdagen 1939 inspelades en historisk pärla i Helsingfors Konservatorium (nuvarande Sibelius-Akademin). Som en del av en radiohäls- 5

6 ning till amerikanarna dirigerade Jean Sibelius sitt eget Andante festivo. Detta är det enda dokument som bevarats av Sibelius som dirigent. Med Sakari Oramo har RSO spelat in musik av bl.a. Bartók, Hakola, Lindberg, Kaipainen och Kokkonen, samt den första skivinspelningen av Armas Launis opera Aslak Hetta. RSO:s inspelningar har fått ett flertal prestigefyllda priser, bl.a. Gramophone Award och BBC Music Magazine Award. Senast fick RSO MIDEM Classical Award 2008 för sin inspelning av Magnus Lindbergs och Sibelius violinkonserter med Lisa Batiashvili som solist (SONY BMG). RSO spelar även in skivor för bl.a. Ondine. RSO:s första utlandsgästspel ägde rum i Leningrad Sedermera har RSO spelat närmare 300 konserter utomlands. I Japan har orkestern gästspelat fyra gånger. Under säsongen gästspelar orkestern i t.ex. i Edinburgh, Frankfurt och Zurich. RSO:s egen radiokanal, YLE Radio 1, radierar alla orkesterns konserter. I allmänhet sänds både de inhemska och utländska konserterna direkt. Konserterna kan även avlyssnas världen runt via RSO:s webbsidor (yle.fi/rso). 6