KAMMARMUSIK I SENA KVÄLLEN

Transkript

1 Jakub Hrůša, dirigent Ales Jenis, baryton Ville Matvejeff: Ad Astra, uruppförande (YLE:s beställning) 10 min Antonín Dvořák: Bibliska sånger, op min I Moln och töcken omgiva honom (Andantino) II Du är mitt beskärm och min sköld (Andante). III Lyssna, Gud, till min bön (Andante) IV Herren är min herde (Andante) V Gud, en ny sång jag vill sjunga till din ära (Risoluto, maestoso) VI Hör, o Gud, mitt rop (Andante) VII Vid Babels floder (Andante) VIII Vänd dig till mig(andante) IX Jag lyfter mina ögon upp till bergen (Andante con moto) X Sjungen till Herrens ära en ny sång (Allegro moderato) PAUS 15 min Bohuslav Martinů: Fantaisies symphoniques (Symfoni nr 6) I Lento Allegro Lento II Poco allegro III Lento 28 min KAMMARMUSIK I SENA KVÄLLEN Bohuslav Martinů: Nonett för blåsarkvintett, stråktrio och kontrabas 15 min I Poco allegro II Andante III Allegretto Eeva Heikkilä, flöjt Francisco Almazan, oboe Christoffer Sundqvist, klarinett Jussi Särkkä, fagott Jukka Harju, valthorn Emma Vähälä, violin Olli Kilpiö, viola Mikko Ivars, cello Erkki Tuura, kontrabas Paus ca kl Konserten slutar ca kl Sänds direkt i Yle Radio 1 och på internet ( Kl Eftersnack. Lauri Otonkoski med Teppo Ali-Mattila och Kata Nummi ventilerar kvällens konsert. 1

2 Ville Matvejeff (f. 1986): Ad Astra ( ) I sin bok Kallela (1924) berättar konstnären och visionären Akseli Gallen-Kallela ( ) följande om målningen Ad Astra. Målningen beskriver uppståndelsen. Berättelsen om den korsfäste har haft ett betydande inflytande på ämnet och behandlingen av detta. Frälsarens ställning på korset kunde den inte även symbolisera det som en människa känner, då hon utsatts för lidande av alla slag och befriats från allt? En vårdag för några år sedan, då jag gick omkring på Gyllenbergs konstmuseum på Granö i Helsingfors, lade jag märke till en målning ovanför en dörröppning, en målning som fångade blicken: en ung naken kvinna med guldhår som blickade upp mot höjden. Det var Ad Astra (andra versionen, 1907) av Gallen-Kallela. Målningen väckte starka känslor och tankar, som gav mig någonting att fundera på under en lång tid. Vid samma tidpunkt hade jag på beställning av RSO påbörjat en ny orkesterkomposition. Genom den starka upplevelsen började symbolistiska element, motiv och former söka sig in i materialet. Jag hade redan gestaltat detta mitt arbete med tanke på att skriva musik som eftersträvar klart ljus, trots att ljuset inte i sig är något auditivt eller musikaliskt begrepp. Jag var ute efter litet samma stundens stämning som kan upplevas i en mörk kyrka i början av påsknattens gudstjänst, då ljuset plötsligt börjar sprida sig från hand till hand utgående från en liten ljuskälla, ett levande ljus, och sången börjar klinga från mun till mun för att slutligen fylla hela kyrkan. I den hemlighetsfulla stunden då mörker blir till ljus utkristalliseras ett hopp som liknar de känslor som Gallen- Kallela hänvisar till, då han talar om en människa som utsatts för lidande av alla slag och befriats från allt. Inspirationskällorna till Ad Astra har således förutom Gallen-Kallelas målning varit känslor som upplevts av en människa som befriats efter allt lidande samt resan och uppståndelsen mot ljuset och stjärnorna. För att de symbolistiska anmärkningarna inte skulle få en för liten roll, kan jag ännu nämna att verkets uruppförande infaller under uppståndelsefesten veckan efter påsk. Ville Matvejeff Antonín Dvořák ( ): Bibliska sånger, op. 99 (1894) Dvořáks stora genombrott lät vänta på sig. En bit in på 1890-talet var han emellertid redan en berömd man i Europa. Dvořák blev professor vid Pragkonservatoriet och kort därefter tillträdde han som chef för National Conservatory of Music i New York. Avsikten med konservatoriet var att omorganisera det amerikanska musiklivet en omöjlig uppgift att utföra för en enda människa. Dvořáks vistelse i Amerika blev en välsignelse för alla musikvänner. Under den tiden komponerade han många av sina mest omtyckta verk. Mot slutet av 1893 fick Dvořák sorgebud från Europa: hans goda vänner Gounod och Tjajkovskij hade gått ur tiden. I februari 1894 dog dirigenten Hans von Bülow, en förkämpe för Dvořáks musik, och samtidigt kom bud om att Dvořáks far stod inför döden. Dvořák kände behov av att få dra sig tillbaka. Han var hängiven katolik och hans huvudsakliga källa till tröst var religionen. Hans i grunden soliga natur tilltalades av Psaltarens ljusare texter, fulla av barnatro. Han gjorde ett urval och utformade texterna till tio solosånger. År 1894 tonsatte han sångtexterna till en svit Bibliska sånger med pianoackompanjemang. Senare orkestrerade han sviten och i januari året därpå skrev han på fem dagar in de fem första sångerna i or- 2

3 kesterpartituret. Dessa fem dirigerade han själv flera gånger, men han instrumenterade aldrig själv de återstående fem sångerna. Det finns några senare gjorda orkestreringar av dem. Den mest anmärkningsvärda egenskapen i Sångerna är det enkla tonspråket: musiken rör sig huvudsakligen inom folkvisans flärdfritt sköna landskap. Dvořák stiliserar med den pentatoniska skalan. Detta har sagts vara en följd av att han bekantat sig med den amerikanska folkmusikens melodik den ursprungligen europeiska, den afroamerikanska och den indianska. Den pentatoniska skalan är kännetecknande även för Dvořáks böhmiska hemtrakters folk lore och man kan således lika väl hävda att de fint tecknade små melodierna återspeglar hans hemlängtan. Bohuslav Martinů ( ): Fantaisies symphoniques (Symfoni nr 6, ) I Paris gick Martinů med i den nyklassiska rörelsen och han intresserade sig speciellt för barockens konserterande kompositionsformer. Trots det förlorade han inte sin kontakt med den böhmiska folkmusiken. Han blev en bro mellan Dvořák och 1900-talets musikaliska riktningar. Framgången i Paris varierade: Martinů fick sina verk spelade men hans livsvillkor var anspråkslösa, ofta fattiga. Han föll i onåd hos nazisterna och efter ockupationen tvingades han fly. Han reste omkring i södra Frankrike utan pengar och via Lissabon kom han till New York Där började en period under vilken han fick stöd och förståelse. Boston Symphony Orchestras dirigent Serge Koussevitzky tog Martinů under sina vingars beskydd. Koussevitzky beställde en symfoni av honom, vilket visade sig vara en profetisk gest. Martinů hade överhuvudtaget inte skrivit några symfonier men under åren skrev han en symfoni om året. Alla fem uruppfördes under ledning av internationellt erkända dirigenter. År 1951 började han arbeta på ett stort verk för orkester. Martinů som var känd för att komponera snabbt kämpade i två års tid med den nya kompositionen. Den uruppfördes i januari 1955 i Amerika av Boston Symphony Orchestra under Charles Munchs ledning. Det blev en framgång och han fick bl.a. New York Music Critics Circles pris för årets bästa symfoniska komposition. Hos oss har Martinůs symfonier fått alltför litet uppmärksamhet. Sjätte symfonin är speciell genom sitt mångdimensionella uttryck, sin fria behandling och sina överraskande växlande landskap. Strukturen är anmärkningsvärt fast; liknande klangliga signaler binder samman de olika satserna. Med den tjeckiske maestro Václav Neumanns ord:.. speciellt fascinerande och medryckande är symfonins struktur och tonspråk ett stormigt, rastlöst och dramatiskt språk. Skarpa kontraster hör i allmänhet inte till Martinůs värld, men här målar han med vågade färger. Musiken rusar framåt som en tornado i tvära vändningar. Jouni Kaipainen (sammandrag) Jakub Hrůša Tjecken Jakub Hrůša (f. 1981) studerade orkesterdirigering vid akademin för scenisk konst i Prag, där hans lärare var bl.a. Jiří Bělohlávek. Han slutförde sina studier 2004 och har sedan dess etablerat sitt rykte i hemlandet. Han har dirigerat ett flertal orkestrar och uppträder regelbundet vid Nationalteatern i Prag. Numera är Hrůša musikchef för festiva- 3

4 len Glyndebourne on Tour och för Prags filharmoniker. Åren var han orkesterns chefsdirigent samt musikchef för Bohuslav Martinů-filharmonikerna. Åren var han ordinarie dirigent för Tjeckiska filharmonin. Hrůša har debuterat med flera ledande europeiska orkestrar, bl.a. Gewandhausorchester Leipzig, SWR Stuttgart, Deutsches Symphonie Orchester Berlin, BBC Symphony Orchestra, City of Birmingham Symphony Orchestra och Orchestre Philharmonique de Strasbourg. Han gästdirigerar även orkestrar i Asien, Förenta Staterna och Australien. Hrůša har även dirigerat opera: Carmen vid festivalen i Glyndebourne 2008, Werther vid Hong Kong-operan 2008 och Rusalka vid Nationalteatern i Prag Ales Jenis Under den pågående säsongen har barytonen Ales Jenis (f. 1977) debuterat i fången Sjisjkovs roll i Janáčéks opera Döda huset både vid La Scala-operan i Milano och vid Metropolitan i New York under Esa-Pekka Salonens ledning. Jenis har även sjungit rollen vid några betydande festivaler. Dvořáks Bibliska sånger tolkar Jenis förutom med RSO även med Pragfilharmonikerna under Jiří Bělohlávek ledning. Därtill medverkar han i Martinos opera Gilgamesh vid Nationalteatern i Prag. Jenis har sjungit Sharpless i Madama Butterfly vid New National Theatre Tokyo samt i Wien, Santiago de Chile och vid Deutsche Staatsoper Berlin. Han har även sjungit Eugene Onegin vid Bolsjojteatern och vid festivalen i Glyndebourne. Till den tjeckiske barytonens övriga operaproduktioner hör bl.a. Alfonso und Estrella vid Teatro Lirico Cagliari, Döda huset vid Grand Théâtre de Genève, Lohengrin i Santiago de Chile, Onegin, Lucia di Lammermoor och Elisir d amore vid Nationalteatern i Bratislava, Werther i Avignon och Il segreto di Susanna vid Opéra de Montpellier. Jenis har samarbetat med flera dirigenter och regissörer, bl.a. Paolo Arrivabeni, Pierre Boulez, Daniel Harding, Richard Hickox, Michail Jurowski, Vladimir Jurowski, Kirill Karabits, Bernhard Kontarsky och Jiří Kout. Radions symfoniorkester Radions symfoniorkester (RSO) är Rundradions orkester. Den firade sitt 80-årsjubileum hösten Den nuvarande chefsdirigenten Sakari Oramo tillträdde hösten Radioorkestern grundades år 1927 och bestod då av tio musiker. På 1960-talet utvidgades den till en fulltalig symfoniorkester. Orkesterns tidigare chefsdirigenter är Toivo Haapanen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam och Jukka-Pekka Saraste. Den nya inhemska musiken utgör en viktig del av RSO:s repertoar. Varje år uruppför or- kestern ett flertal verk som beställts av Rundradion. RSO har inalles uruppfört över 500 verk. Under säsongen spelar orkestern sex uruppföranden och därtill ett flertal andra verk som hörs för första gången i Finland. RSO har gjort över 100 skivinspelningar. På nyårsdagen 1939 inspelades en historisk pärla i Helsingfors Konservatorium (nuvarande Sibelius-Akademin). Som en del av en radiohälsning till amerikanarna dirigerade Jean Sibelius sitt eget Andante festivo. Detta är det enda dokument som bevarats av Sibelius som dirigent. Med Sakari Oramo har RSO spelat in musik av 4

5 bl.a. Bartók, Hakola, Lindberg, Kaipainen och Kokkonen, samt den första skivinspelningen av Armas Launis opera Aslak Hetta. RSO:s inspelningar har fått ett flertal prestigefyllda priser, bl.a. Gramophone Award och BBC Music Magazine Award. Senast fick RSO MIDEM Classical Award 2008 för sin inspelning av Magnus Lindbergs och Sibelius violinkonserter med Lisa Batiashvili som solist (SONY BMG). RSO spelar även in skivor för bl.a. Ondine. RSO:s första utlandsgästspel ägde rum i Leningrad Sedermera har RSO spelat närmare 300 konserter utomlands. I Japan har orkestern gästspelat fyra gånger. Under säsongen gästspelar orkestern i S:t Petersburg, Benin och Stockholm. RSO:s egen radiokanal, YLE Radio 1, radierar alla orkesterns konserter. I allmänhet sänds både de inhemska och utländska konserterna direkt. Konserterna kan även avlyssnas världen runt via RSO:s webbsidor ( 5