11.10 FREDAGSSERIEN 3

Transkript

1 11.10 FREDAGSSERIEN 3 Musikhuset kl TUKKIJOELLA (Stockflottarna, Finland 1928) Santtu-Matias Rouvali, dirigent Kimmo Hakola, musik, uruppförande (Yles beställning) Produktionsbolag: Oy Suomi-Filmi Ab Producent: Erkki Karu Regi: Wilho Ilmari, Axel Slangus Manuskript: Erkki Karu efter Teuvo Pakkalas Tukkijoella (Stockflottarna), sångspel i fyra akter (1899, femte, redigerade upplagan 1922) sångtexter: Otto Manninen, Larin Kyösti och Kaarlo Halme tonsatta av Oskar Merikanto Filmfotograf: Frans Ekebom Kameraassistent: Armas Fredman Scenografi: Carl Fager Maskering: Hannes Kuokkanen Maskeringsassistent: Olavi Suominen Musik för biograforkester: Emil Kauppi efter Oskar Merikantos skådespelsmusik (1899) Klipp: Axel Slangus, Frans Ekebom Studiochef: Armas Fredman Stillbilder: Kalle Havas, Kosti Lehtinen I huvudrollerna: Urho Somersalmi (Aaprami Turkka), Ellen Sylvin (Katri Pietola), Mary Spennert-Hannikainen (Anni), Kirsti Suonio (Maija Rivakka), Litja Ilmari (Pahna-Maija), Olga Salo (Lena), Eino Salmela (rättaren Antti Huhtanen), Paavo Costiander (Huotari), Ossi Korhonen (Tok-Gösta), Heikki Välisalmi (Heikki Tolari), Emil Lindh (hemmansägaren J. Pietola), Agnes Lindh (rättarens mor), Olga Leino (Perttus änka, Tok-Göstas mor), Mimmi Lähteenoja (Pirkko), Juho Pulssi (Korhonen), Helge Ranin (Kasuri), Kalle Grönfors [Kalle Viherpuu] (drängen Pekka), Toivo Suonpää (timmerflottare), Virtanen II (flottkarl), Emil Mikkola (nämndeman Taurila), Sulo Räikkönen 1

2 Filmplatser: Iitti: Leinis hus (Pietola) och Antti Leppäs hus (Annis stuga) vid det nuvarande kraftverket Mankala, Mankalaforsarna, bl.a. Kaurakoski samt Kirkkojärvi med omgivning och Leininselkä. Studio: Estnäsgatans studio Tidpunkt: Sommaren-hösten 1928 Premiär: Helsingfors (Kino-Palats), Kuopio, Lahtis, Tammerfors, Åbo och Viborg, distribution: Suomen Biografi Osakeyhtiö kontrollnummer: S (tillåten) längd 2852 m /20 fps/ 124 min. För- och mellantexter på finska och svenska Restaurerad, färgsatt version (Finlands filmarkiv 2004): 2745 m /20 fps/ 119 min RSO Det stumma ljuset 2013: digital HD-version: hastigheten motsvarar 20 fps, längd 1 h 59 min 48 sek Övriga filmatiseringar: Tukkijoella (Kalle Kaarna, 1937), Tukkijoella (Roland af Hällström, 1951, med Tauno Palo, Lasse Pöysti) Utan paus. Filmen slutar ca kl Tukkijoella är det femte och sista beställningsverket inom ramen för Yles projekt Det stumma ljuset. Yleisradio beställde ny musik av fem inhemska tonsättare till fem inhemska stumfilmer från 1920-talet. Filmen visas med ny musik på Yle Teema

3 TUKKIJOELLA (Finland 1928) Teuvo Pakkalas sångspel Tukkijoella (Stockflottarna) är en klassiker inom flottarromantiken. Den första av pjäsens tre filmatiseringar kom till redan under stumfilmsepoken, avsedd att förevisas ackompanjerad av en biograforkester som spelar Emil Kauppis arrangemang av Oskar Merikantos originalmusik. Pjäsen Tukkijoella är romantisk sångunderhållning, en verklighetsflykt som slutar med ett trefaldigt lyckligt slut, då den listige rättarens intriger uppdagats. Den blev den mest populära pjäsen i Finland och då den första filmatiseringen blev färdig hade pjäsen hört till den stående repertoaren på teatrarna i hela landet i nästan trettio år. Enbart på Suomen Kansallisteatteri (Finlands Nationalteater) hade den spelats 300 gånger. Pjäsen är ett sångspel som lade grunden för flottarromantikens tradition och skapade den finska populärfiktionens arketyper som är jämförbara med commedia dell arte. Ett bevis på hur mångsidigt begåvad Pakkala var är att han skapade dessa folkliga arketyper parallellt med en ambitiöst konstnärlig, modern linje i sitt övriga författarskap som var före sin tid. Intrigen i pjäsen är skissartad, rent av stereotyp, och utgör närmast en ram för dialogen som bjuder på mustig folklig humor. Då Erkki Karu tog emot uppdraget att producera Tukkijoella som film, var det fråga om ett nytt bidrag till den serie betydande nationella verk som Suomi-Filmi skapat och samtidigt en satsning på en säker kommersiell framgång. Som skådespelare anställdes kända veteraner som i mån av möjlighet redan hade erfarenhet av rollerna på teaterscenerna. Det är något av en extrem paradox att omvandla en pjäs som bygger på rolig och flytande dialog till stumfilm. Å andra sidan bygger Tukkijoella även på naturen och landskapen, något som är filmkonstens starka sida. Erkki Karu hade filmat Koskenlaskijan morsian (Forsfararens brud) i Iitti och där i närheten invid Mankalaforsarna filmades även Tukkijoella. Helsingforspremiären var en galaföreställning. I logerna satt republikens president Lauri Kristian Relander med familj samt medlemmar av statsrådet. Filmen blev oerhört populär. I Kuopio bildades långa köer av folk som kommit från landsbygden enkom för att se filmen. Glädjen stod högt i tak och salarna var fulla. Tukkijoella var säsongens största inhemska succéfilm och en av de dittills största inhemska framgångarna på den vita duken. Antti Alanen (sammandrag) Faktauppgifterna om Det stumma ljuset är hämtade ur Nationella audiovisuella arkivet. 3

4 MUSIKEN TILL FILMEN TUKKIJOELLA (1928) OP. 90 Det var med stor entusiasm som jag tog emot inbjudan att delta i Yles projekt Det stumma ljuset. Det har varit en unikt utmanande och lärorik upplevelse att skriva musik till en stumfilm. Då jag tog itu med filmen nalkades jag projektet från två riktningar. Först begrundade jag det tekniska utförandets paradox: hur skall man synkronisera en gammal film med varierande tempo och en stor symfoniorkester så att resultatet blir ett levande, enhetligt konstverk. Det svåraste har varit att skapa fungerande koordinater som håller liveorkestern och filmen under kontroll. Jag funderade länge på hurudant förhållandet egentligen är mellan musik och bild. Det fanns två alternativ: Att ge filmen en auditiv färgvärld som stöder händelserna med beaktande av att musiken i detta sammanhang inte har huvudrollen utan är underordnad och bör ge bilden utrymme. Det andra alternativet är att se filmen som ett visuellt drama som lyfts upp på ett nytt plan av musiken visserligen med beaktande av filmens jungfrurätt. Jag valde bägge två men med tonvikten på det senare alternativet. Det har varit viktigt att inse att musiken inte är en uppdatering av en redan tidigare komponerad musik, utan att ett nytt konstverk inte kunde undgå att skapas av den nya musiken Först skrev jag fritt flytande musik till olika scener, inte minst av den orsaken att en av utgångspunkterna för projektet var att också sammanställa en självständig orkestersvit för konsertbruk. Därmed trodde jag, att jag hade kommit en god bit på vägen. Då jag sedan började placera in musiken i filmen, blottade filmen sin verkliga primadonneroll. Ingenting rationellt fann sin plats på ett vettigt sätt utan musiken måste anpassas sekund för sekund så att de små scenerna förverkligar filmens vilja. Detta detaljarbete har varit det svåraste i hela min professionella karriär: tungt men intressant. Därtill blev jag dagligen tvungen att påminna mig själv om att inte tänka på musiken självständigt utan att ta bilden i beaktande. Den dag då jag insåg att filmen är som en solist som jag förser med konserterande ramar, började det mest njutbara skedet i mitt arbete. Jag insåg att den väg jag valt var den rätta, där olika kärnmotiv via metamorfoser korsar varandra och bildar nya konstellationer. Över händelserna på ytan av filmen bildades en helhetsform som andas och får ett vackert slut. Kimmo Hakola (sammandrag) SANTTU-MATIAS ROUVALI Santtu-Matias Rouvalis dirigentkarriär har på kort tid avancerat med stormsteg. Redan under sina dirigentstudier för Leif Segerstam, Jorma Panula och Hannu Lintu som började år 2007 fick 4

5 han tillfälle att också dirigera betydande symfoniorkestrar både i hemlandet och utomlands. Dessförinnan hade han studerat slagverk inom ramen för ungdomsutbildningen vid Sibelius- Akademin. Sedan hösten 2013 är Rouvali konstnärlig ledare för Tammerfors stadsorkester och förste gästdirigent för Köpenhamns filharmoniska orkester. Han är även konstnärlig partner för Tapiola Sinfonietta. Han fortsätter även under kommande år det intensiva samarbete som han inlett med RSO. Förra säsongen dirigerade Santtu- Matias Rouvali bl.a. Sveriges Radios Symfoniorkester, Orchestre de Radio France, Dresdner Philharmoniker och Philharmonia Orchestra London. Rouvali har arbetat som Sakari Oramos assistent vid Karleby operasommar sedan år 2009 och där dirigerat bl.a. Bizets Carmen och Mozarts Trollflöjten. RADIONS SYMFONIORKESTER Radions symfoniorkester (RSO) är Oy Yleisradio Ab:s orkester med uppgift att producera och befrämja finländsk musikkultur. Orkesterns nye chefsdirigent är Hannu Lintu. År 1927, ett år efter Rundradiobolagets grundande, bildades en tiomanna ensemble som utvidgades till en fulltalig symfoniorkester på 1960-talet. Orkesterns tidigare chefsdirigenter är Toivo Haapanen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam, Jukka-Pekka Saraste och Sakari Oramo. Saraste och Oramo är RSO:s hedersdirigenter. Den nya inhemska musiken utgör en viktig del av RSO:s repertoar. Varje år uruppför orkestern ett flertal verk som beställs av Yle. Till RSO:s uppdrag hör också att göra friköpta inspelningar av all inhemsk orkestermusik. Under spelåret uruppför orkestern sex inhemska verk som Yle beställt. RSO har spelat in på skiva musik av bl.a. Eötvös, Nielsen, Hakola, Lindberg, Saariaho, Sallinen, Kaipainen och Kokkonen samt premiärskivinspelningen av Armas Launis opera Aslak Hetta. Orkesterns inspelningar har fått betydande pris bl.a. av BBC Music Magazine och Académie Charles Gros. Skivan med Lindbergs och Sibelius violinkonserter (Sony BMG) där solostämman spelas av Lisa Batiashvili fick MIDEM Classical Award Samma år valde New York Times orkesterns andra Lindbergskiva till årets skiva. RSO turnerar regelbundet på olika håll i världen. Under spelåret åker orkestern ut på turné i Mellaneuropa under Hannu Lintus ledning. RSO:s radiokanal är YLE Radio 1 som radierar alla orkesterns konserter. I allmänhet sänds både de inhemska och utländska konserterna direkt. På webbsidan yle.fi/klassinen kan konserterna avnjutas live med hög upplösning. 5