Från prio ett larm enligt medicinskt index till bedömning av egenvård enligt RETTS

Från prio ett larm enligt medicinskt index till bedömning av egenvård enligt RETTS En kvantitativ granskning av ambulansjournaler Författare: Pär Lindblad Författare: Rose-Marie Lind Handledare:Anders Bremer Examinator: Carina Elmqvist Termin: VT 17 Ämne: Vårdvetenskap med inriktning ambulanssjukvård Nivå: Avancerad Kurskod: 4VÅ30E

Abstract Background: According to statistics, ambulance emergency were increased but the density decreases, which requires a well-functioning prioritization of patients seeking emergency care from the central station. Those who are not in need of urgent ambulance transport to the hospital to be redirected to seek other care medical center or stay at home with self-care. Purpose: is to compare patients with the same ESS Code of ambulance records that are either transported to a hospital or keeping people with self-care at priority alarm. Method: A retrospective case-control study with a quantitative approach. A medical record review of 139 included ambulance records from southern Sweden. Results: The proportion of priority a mission in which the patient was at home with self-care in this study were 193 pieces, 7.2 per cent. Based on the results, there were no differences in age between patients who remained and was transported by ambulance to the emergency room and hospital. There were also no significant differences between the sexes based on time of day. However, there was a significant difference as regards the distance to the hospital. For patients who lived 8 km radius of a hospital stayed 83st (59.7%) remain in the home with self-care. For patients with 8 km from the hospital stayed 106 (76.3%) remain in the home with self-care. Total of patients transported consistent monitoring center index with the ambulance nurse ESS Code at 52%. For patients who were able to remain in the home was the consistency 42% between the central station's index and the ambulance nurse ESS. Conclusion: The study did not demonstrate a difference between gender and time of the transported toward those who could stay at home, however, there was a significant difference in the number of patients who were transported and could stay home, depending on the distance between their accommodation and hospitals. Although there was an improvement in potential between SOS Index and the ambulance nurse ESS code. For ambulance nurse, it is important to treat all patients equally regardless of external factors, in this study revealed that the distance had a meaning. This we get that ambulance nurses bring to us and not let be crucial for the care we decide to give. Keywords: Ambulance Nurse, SOS operator, assessment, self-care, ambulance transport i

Abstrakt Bakgrund: Enligt statistiken har ambulansutryckningarna ökat men ambulanstätheten minskat. Det behövs därför en väl fungerande prioritering av patienterna som söker akut vård från larmcentralen. De som inte är i akut behov av ambulanstransport till sjukhus ska kunna omdirigeras till att söka annan vård som vårdcentral eller stanna hemma med egenvård. Syfte: är att jämföra patienter med samma ESS kod i ambulansjournalerna som endera transporterades till sjukhus eller kvarstannande med egenvård vid prio ett larm. Metod: En retrospektiv fallkontroll studie med en kvantitativ ansats. En journalgranskning med 139 inkluderade ambulansjournaler från södra Sverige. Resultat: Andelen prio ett uppdrag där patienten lämnades hemma med egenvård i föreliggande studie var 193 stycken, 7,2 procent. Utifrån resultatet fanns det inga skillnader i åldern mellan patienter som stannade kvar respektive transporterades med ambulans till akuten på respektive sjukhus. Det fanns heller inga signifikanta skillnader mellan könen utifrån tid på dygnet. Dock fanns det en signifikant skillnad då det gällde avstånd till sjukhus. För patienterna som bodde 8 km radie från ett sjukhus stannade 83st (59,7%) kvar i hemmet med egenvård. För patienter med 8 km ifrån ett sjukhus stannade 106 (76,3 %) kvar i hemmet med egenvård. Totalt för patienter som transporterades överensstämde larmcentralens index med ambulanssjuksköterskans ESS-kod vid 52%. För patienter som kunde kvarstanna i hemmet var överensstämmelsen 42% mellan larmcentralens index och ambulanssjuksköterskans ESS. Slutsats: Studien kunde inte påvisa någon skillnad mellan kön och tidpunkt av de som transporterades mot de som kunde stanna hemma, dock fanns det en signifikant skillnad på antal patienter som transporterades och kunde stanna hemma beroende på avstånd mellan deras boende och sjukhus. Även fanns det en förbättringspotential mellan SOS index och ambulanssjuksköterskans ESS kod, att denna skulle stämma mer överens. För ambulanssjuksköterskan är det viktigt att behandla alla patienter lika oberoende på yttre faktorer, i denna studie framkom att avståndet hade en betydelse. Detta får vi som ambulanssjuksköterskor ta till oss och inte låta ha en avgörande betydelse för den vård vi beslutar oss för att ge patienten. Nyckelord: Ambulanssjuksköterska, SOS operatör, bedömning, egenvård, ambulanstransport Tack Vi vill tacka vår handledare Anders Bremer för hans handledning genom uppsatsens gång och verksamhetschefen vid aktuell akutkliniken i södra Sverige som gav oss tillåtelse att söka information till vår studie genom ambulansjournalerna i detta län. ii

Innehåll 1. Inledning 1 2. Bakgrund 2 2.1 Ambulanssjukvårdens utveckling 2 2.2 Kompetensbeskrivning för ambulanssjusköterskan 2 2.3 Pre- hospitala vårdprocessen 3 2.4 Nödnummer 112 3 2.5 Ökat antal ambulanstransporter 4 2.6 Egenvård 6 2.7 Teoretisk referensram 6 3 Problemformulering 8 4 Syfte 8 4.1 Frågeställningar 8 5 Metod 8 5.1 Design 8 5.2 Urval 9 5.3 Datainsamling 9 5.4 Dataanalys 10 5.5 Etiska övervägande 10 6 Resultat 11 7 Diskussion 14 7.1 Metoddiskussion 14 7.1.1 Urval och informanter 14 7.1.2 Datainsamling 15 7.1.3 Kvantitativ studie 15 7.2 Resultatdiskussion 16 7.2.1 Huvudsakliga fynd 17 7.2.2 Avstånd till sjukhus 17 7.2.3 Ålder, kön och tidpunkt 18 7.2.4 5 vanligaste Index enl. larmcentralen som transporterades eller rekommenderades egenvård 19 7.2.5 Larmcentralens index jämfört med ambulansens ESS 19 8 Slutsats 20 Referenser 21 Bilagor VII Bilaga 1 - Godkännande från verksamhetschefen VII Bilaga 2 - Etisk egengranskning X iii

1 Inledning Det har skett en ökning av larmfrekvensen inom ambulanssjukvården, speciellt prio ett uppdragen. Inom ambulanssjukvården ingår förutom prehospital akutsjukvård, att vårda och övervaka patienter mellan vårdinrättningar och transportera patienter mellan olika vårdinstanser. Detta i samband med att larmfrekvensen för akutuppdragen har ökat, skapas en obalans och en svårighet att möta upp och täcka det behov som finns. Detta ökar risken för felprioriteringar och feldirigeringar av ambulanserna, vilket i förlängningen kan orsaka dödsfall, då vård till en patient med livshotande tillstånd kan fördröjas på grund av att det inte finns några ambulanser tillgängliga. En korrekt triagering och bedömning av larmcentralens operatör är nödvändig så patienten kommer till rätt vårdnivå. Författarna till denna studie arbetar inom ambulansverksamheten i två olika län i Sverige och har själva märkt en generell ökning av larmfrekvensen på senare år. Men den ökade antalet prio ett larm kan inte enbart förklaras med att ökat antal svåra sjukdomsfall eller trauma patienter. SOS operatörens prioritering görs utifrån telefonsamtal med patienten eller en medmänniska som initiera ett ambulansbehov. Ambulansbehovet kan när ambulanssjuksköterskan möter patienten leda till en ny bedömning. Om patienten skall transporteras till sjukhus med ambulans eller bedöms klara sig med rekommendationer av egenvård är ett beslut av ambulanssjuksköterskan på plats. Att det finns skillnader i bedömningen ifrån SOS operatören är naturligt då de möter patientens symtom beskriven via telefon. Ambulanssjuksköterskan däremot får ett fysiskt möte och kan undersöka patienten. Beslutssystemen skiljer sig också mellan SOS operatören som prioritera utifrån medicinskt larmindex och ambulanssjuksköterskan som gör en bedömning med stöd av regionala riktlinjer och ESS koder i bedömningen om patienten skall transporteras in till sjukhus eller vara kvar med egenvård. Ambulanssjuksköterskans beslutprocess speglar även dennes egna erfarenheter samt yttre faktorer, som avstånd till sjukhus eller tillgången på ambulanser i regionen. Syftet med denna studie är att jämföra patienter med samma ESS kod i ambulansjournalen som endera transporterades till sjukhus eller kvarstannande med egenvård vid prio ett larm. 1

2 Bakgrund 2.1 Ambulanssjukvårdens utveckling. Ambulanssjukvården har utifrån ett historiskt perspektiv utförts av icke legitimerad personal. Den första ambulansen i Sverige stationerades i Stockholm 1910. Fram till slutet av 1970 talet var ambulanssjukvården främst en transportorganisation. Uttryck som att vårda med gaspedalen eller egenskaper som starka armar och tung höger fot ansågs vara meriterande inom den pre-hospitala akutsjukvården (Gårdelöv, 2016). Den snabba medicinsktekniska utvecklingen de senaste 40 åren har ändrat synen på ambulanssjukvården, från en transportorganisation till en sjukvårdsbehandling som kan påbörjas direkt i hemmet. Publicerade artiklar som påvisade lyckad återupplivning vid hjärtstopp inom ambulanssjukvården (Eisenberg, Copass, Hallstrom, Blake, Bergner, Short, 1980) visade vinsterna med en mer avancerad prehospital sjukvård. Ökade medicinska möjligheter krävde också ökade kunskaper för dem som arbetade prehospitalt. Socialstyrelsen beslutade år 1982 att ambulanserna skulle bemannas av vårdutbildad personal samt att ambulanssjukvården ska vila under Hälso- och sjukvårdslagen (HSL 1982:763). Arbetet som sjuksköterska inom ambulanssjukvården är beskrivet som ett eget specialistområde av socialstyrelsen (SOSFS 1996:24). Sedan 2005 finns kravet att samtliga ambulanser skall bemannas med minst en sjuksköterska (SOSFS 2005:105-1). Socialstyrelsen har definierat ambulanssjukvård som Ambulanssjukvård är den hälso- och sjukvård som utförs av hälso- och sjukvård som görs i eller i anslutning till ambulansen (SOSFS 2009:10). 2.2 Kompetensbeskrivning för ambulanssjuksköterskor Riksföreningen för ambulanssjukvård (RAS) bildades 2009. Ett av deras uppdrag blev att skapa en kompetensbeskrivning för ambulanssjuksköterskor. Kompetensbeskrivningen skulle uppfylla Socialstyrelsens krav på kunskapsbaserad och ändamålsenlig hälso- och sjukvård. I enlighet med International Council of Nurses omfattas ambulanssjuksköterskan av de fyra etiska koderna: främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa och förhindra lidande (ICN, 2001). Genom en kompetensbeskrivning så tydliggörs ambulanssjuksköterskans omvårdnadsmässiga ansvar gentemot patient och dess anhöriga. Ambulanssjuksköterskan ansvarar också för att utvärdera, dokumentera och överrapportera omvårdnaden av patienten på ett patientsäkert sätt. I kompetensbeskrivningen för ambulanssjuksköterskor beskrivs skillnaden gentemot Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor. Skillnaderna består bland annat av skiftande vårdrum, bedöma patienten utifrån ett ABCDE-koncept samt fatta beslut av bedömning och behandling och utvärdera dessa. Vårdtempot skall anpassas utifrån patientens hälsotillstånd. Utifrån lokala riktlinjer och patientens tillstånd ta beslut om optimal vårdnivå. Ambulanssjuksköterskan skall uppmuntra patienten och närstående till delaktig i vården, så patienten kan ta ansvar för egenvård och förebyggande hälsovårdsinsatser. Detta ställer stora krav på ett etiskt perspektiv och lika vård för alla (Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor, 2010). 2

2.3 Pre-hospitala vårdprocessen Bedömning av patientens tillstånd är en av de viktigaste delarna av vårdprocessen prehospitalt och görs tillsammans med patient och anhöriga. Det är en kontinuerlig process som fortgår parallellt med omhändertagandet av patienten (Hagiwara & Sundström, 2016). Till sin hjälp i bedömningarna har ambulanssjuksköterskan ett dokument eller s.k beslutstöd (Munroe, Curtis, Considine, & Buckley, 2013), vilket är till hjälp i stressande miljöer och i mötet med svårt sjuka patienter. Beslutstöden i svensk ambulanssjukvård är regionalt anpassade men utgår ifrån de riktlinjer som Sveriges Ledningsansvariga Ambulansläkare i Samverkan (SLAS) har arbetat fram. Nuvarande riktlinjer är sammanställda av Föreningen för ledningsansvariga inom svensk ambulanssjukvård (FLISA) (FLISA, 2011). Vid triagering används idag Rapid Emergency Triage and Treatment System (RETTS) som stöd i samtliga regioner och landsting i Sverige (Widgren, 2012). Detta beslutsystem inkluderar flera olika kategorier och är på det sättet det beslutstöd som har ett mest övergripande synsätt på patienten i jämförelse med andra beslutstöd. De kategorier som ingår i Retts är vitalparametrar både på barn och vuxna, symtom, ESS-kod, rekommenderade åtgärder så som monitorering och prover, autonomi algoritm, prioritet och en medicinsk risk då vitalparametrar och ESS-kod läggs ihop (Predicare, 2017). Algoritmen i RETTS utgörs av anamnes och vitalparametrar. Dessa parametrar utgår ifrån ABCDE och kategoriseras i fyra färggrupper utifrån allvarlighetsgrad. De fyra färgerna är röd, orange, gul och grön. Röd står för högsta prioriteringen enligt RETTS, medan Grön står för normala fysiologiska parametrar. Utifrån kontaktorsak får ambulanssjuksköterskan fram Emergency Symptomes and Signs (ESS). ESS koden som är en kontaktorsak ger rekommendationer på övervakning och prioritering av patienten (Widgren, 2012). Brister eller felaktiga bedömningar utgör ett hot mot patientsäkerheten (Price, Bendall, Patterson, & Middleton, 2013). En orsak till felaktiga bedömningar är att ambulanssjuksköterskan bestämmer sig för tidigt för vad som är huvudproblemet utan att ha tagit till sig övriga faktorer (Saposnik, Redelmeier, Ruff, & Tobler, 2016). Utifrån de direktiv som finns i Region Jönköpings län om ambulanssjukvård, kan en legitimerad sjuksköterska efter att undersökt patienten, avgöra den vårdsökandes behov av vårdnivå samt transportsätt till sjukvårdsinrättning. Omhändertagandet skall följa pre-hospital undersökning och behandling samt riktad bedömning utifrån PBT (prehospitalt bedömt tillstånd), detta ihop med triagering i enlighet med RETTS. I ambulansjournalen skall det framgå vad som låg bakom beslutet till annan vårdnivå (Riktlinjer ambulanssjukvården Region Jönköping, 2014). När IVO (Inspektion för vård och omsorg) riktat kritik mot ambulanssjuksköterskan vid de tillfällen patient lämnats kvar i hemmet har den gemensamma orsaken gällt att riktlinjer och rutiner inte följts, bristande undersökningar, bristfällig upptagning av anamnes samt bristfällig dokumentation (Vårdfokus, 2017). 2.4 Nödnummer 112 Nödnummer 90 000 utvecklades av larmcentralen år 1956 som ett gemensamt nödnummer. Fram till år 1972 sköttes utalarmeringen via larmcentraler i varje kommun, men efter ett beslut i riksdagen bildades "SOS Alarmering" (SOS Alarm, 2017). Denna 3

larmcentrals huvudsakliga uppgifter skulle vara att ta emot och utlösa larm till ambulans, räddningstjänst samt övervaka statliga och kommunala larmfunktioner. Efter ett beslut av europeiska gemenskapen bestämdes det år 1991, att 112 skulle vara ett enhetligt nödnummer i Europa och år 1996 införde Sverige detta nummer. År 2014 kontaktades larmcentralen 3,2 miljoner gånger varav 2 miljoner var adekvata påringningar. Trenden är att antalet påringningar ökar men även en minskning av felaktig användning av 112. Trots detta stod närmare 41% av samtalen felaktig användning av nödnummer 112. Sedan 2008 har sjukvårdsrelaterade samtal ökat ifrån 613 000 till 872 000 år 2014. När ett 112 nummer inkommer till larmcentralen syns det på en dataskärm och operatören svarar med SOS 112 Vad har inträffat?. Operatörens uppgift är därefter att få klarhet i vad som hänt och vilken typ av hjälp som kan behöva komma till platsen. Operatörens utmaning ligger i att effektivt och snabbt utreda vad som hänt då inringaren på grund av stress eller sjukdomstillstånd kan ha svårt att redogöra för orsaken till samtalet (SOS Alarm, 2017). De följer ett kriteriebaserat index i sitt beslutstöd och riktlinjer som finns på larmcentralen. Indexet används av operatören för att identifiera de medicinska symtom som samtalet gäller. Indexet bygger på vitalparametrar, olika sökord och vad som framkommer under samtalets gång. De svar som operatören erhåller utgör sedan grunden för hur patientens tillstånd prioriteras (SOS Alarm, 2017). I SOSFS 2009:10 kap 5 2 definieras prioriteringsgrader på utgående larm ifrån SOS: Prio 1 - Akuta livshotande symtom eller olycksfall. Prio 2 - Akuta men inte livshotande symtom. Prio 3 - Övriga uppdrag med vård- eller övervakningsbehov där rimlig väntetid inte bedöms påverka en patients tillstånd. Larmcentralens index är dock inte kompatibelt med ambulanssjuksköterskans ESS-kod. Dess riktlinjer och index överprioriterar patientens behov av akut bedömning mer än ESS-koden, eftersom operatören får fram sin information om individen som ringer via en telefon och inte har möjlighet att se eller göra undersökningar på inringaren. Ambulanssjuksköterskan däremot kan ställa följdfrågor, undersöka, se, lyssna och känna för att sedan besluta om vilken ESS-kod som ska sättas. Dessa två olika system kan innebära skillnader i prioritering och inte kan jämföras helt ut med varandra (Ek, Edstrom, Toutin, & Svedlund, 2013). 2.5 Ökat antal ambulanstransporter Antalet ambulansuppdrag har under de senaste åren ökat både nationellt och internationellt (Lowthian et al., 2011). Bremer (2016) beskriver orsaken till ökande antalet ambulanstransporter beror på olika faktorer som demografiska förändringar och en växande andel äldre personer med ett ökat sjukvårdsbehov. När Ädelreformen infördes år 1992 övertog kommunerna sjukvården för ett stort antal patienter. Äldre patienter bor idag på kommunala sjukhem eller vårdas i hemsjukvården. Då de blir sjuka har de ofta behov av ambulanstransport till ett akutsjukhus. Samtidigt är antalet vårdplatser i Sverige 2,7 platser på tusen invånare, som är ungefär hälften av genomsnittet inom EU, vilket påvisar ett problem jämtemot det behovet som finns och tillgängliga platser som finns (Socialstyrelsen, 2012). Akutsjukhus har avvecklats och förändrat verksamheten genom att minska antalet akutmottagningar samt även förlossningsavdelningar årligen sedan 1980-talet. Akutmottagningar och 4

förlossningsavdelningar har istället koncentrerats till större enheter vilka är öppna dygnet runt (SKL, 2009). Mellan år 2006 till 2013 minskade antalet akutsjukhus med möjlighet till akuta operationer och intensivvård från 79 stycken till 63 stycken (Anderson, 2014; SKL, 2015). Antalet akut mottagningar har minskat från 74 stycken till 70 stycken mellan åren 2009-2014. Samtidigt har antalet besök på akutmottagningarna ökat ifrån 1,8 miljoner till 2,4 miljoner (Säfwenberg, 2008; Socialstyrelsen, 2013). Sveriges befolkning har i år 2017 passerat 10-miljoner och tillsammans med en ökad livslängd gör att vården i allt högre utsträckning, ges till personer med åldersrelaterade vårdbehov som hjärtsvikt, stroke och höftfrakturer (SCB, 2017). Totalt har antalet transporter i Region Jönköping ökat med 18,5%, från 37 178 till 45 618 mellan år 2011-2016 och antalet akutuppdrag har ökat från 12 496 till 18 810 mellan år 2011-2016 med 50% (Figur 1). Figur 1 Totalt antal uppdrag Region Jönköping mellan åren 2011-2016 (Personlig kontakt med Daniel Lilja 20170301) Larmcentralen redovisar mellan år 2009-2014 en ökning i Sverige på prio ett uppdrag med 71% från 283 680 till 486 262. Under denna tid har det inte skett en ökning av resurser i form av ambulanser eller personal till ambulansverksamheten (SOS, 2015). Carlström (2013) beskriver orsaken till ökade ambulanstransporter med sjukvårdsupplysningen hänvisade personer med lindriga åkommor till akuten men att detta berodde mer på att personalens rädsla och behov av trygghet och upplevd risk att bli uthängd i media. Det ökade antalet transporter kan bero på ökade förväntningar och krav på ambulanssjukvården. Det finns även en uppfattning bland hjälpsökande att transporteras med ambulans till akuten ger en snabbare handläggning (Riksrevisionen, 2012). Den främsta ökningen av ambulansuppdrag är främst av personer som inte har ett medicinskt behov när ambulansen kommer på plats enligt Hjalte, Suserud, Herlitz, Karlberg, (2007). Andra studier visar att det är främst äldre patienter som söker för icke akuta tillstånd, som står för ökade ambulanstransporter (Horibata & Takemura, 2015). Ytterligare studier visar att även var patienten bor kan ha betydelse. Patienter på 5

landsbygden söker i mindre utsträckning för livshotande symtom, men har större behov av ambulanstransport på grund av att de inte klarade ett annat färdsätt (Beillon, Suserud, Karlberg, & Herlitz, 2009). En intervjustudie från USA med 19 paramedics visade att patienter som har bestämt sig för att åka ambulans utan att det var motiverat var sällsynt. Studien visade också att det fanns en överkonsumtion av att tillkalla ambulans bland patienter som hade sämre förmåga att tolka och hantera enklare händelser (Dejean, Giacomini, Welsford, Schwartz, & Decicca, 2016). 2.6 Egenvård Socialstyrelsen definierar egenvård som; "när någon inom hälso- och sjukvården har bedömt att en person själv eller med hjälp av någon annan utför en hälso- och sjukvårdsåtgärd". Egenvård kan också syfta på friskvård (Socialstyrelsen, 2012). I denna magisteruppsats används "egenvård" enligt Socialstyrelsens definition. Med egenvård menas att patienten inte anses ha ett behov av akut sjukvård, eller behandling i hemmet efter att ambulanssjuksköterskan gjort en bedömning av patientens tillstånd efter anamnes, kroppslig undersökning och vitalparametrar vilka sammanställs och värderas utifrån ambulanssjuksköterskans kunskap tillsammans med riktlinjer enligt RETTS (Widgren, 2012). Patienter som bedöms kunna klara sig med egenvård kan stanna hemma och behandla sitt symtom på egen hand. De har dock möjlighet att själva uppsöka annan vård, exempelvis på vårdcentral eller akutsjukhus. 2.7 Teoretisk referensram Ontologin till denna studie är författarnas huvudområde, vårdvetenskap, en helhetssyn på människan (Wiklund & Bergbom, 2012). I dagens samhälle finns det stor kunskap inom sjukvården och dess sjukdomar. Tidigare dödliga eller långvariga sjukdomar kan idag botas och hälsan för individen förbättras avsevärt. Trots detta är många patienter och deras anhöriga inte helt nöjda med den vården de erhåller. Missnöjet kan vara över sjukvårdens bemötande, att kommunikationen inte är tillräcklig, att de känner att de inte blir lyssnade på eller blir tagna på allvar. För att detta ska undvikas och få bättre möte och relation med den sjuke och dess anhöriga behövs personcentrerad vård både i öppen och sluten sjukvård. Personcentrerad vård har valts som en referensram i föreliggande studie. Detta synsätt fanns redan under på 1930-talet då Sir Henry B Brackenbury poängterade behovet av att lyssna på patienten, därefter finns det beskrivet i den medicinska litteraturen på 1950- talet (Edberg et al., 2013). Personcentrerad vård innebär att människan ska ses som en individ och med förmåga att ge uttryck för tankar och önskemål och få respekt för dessa. Inte enbart betraktas utifrån skada eller sjukdom utan istället ses utifrån de resurser han eller hon har och vilken vård som behövs. Ett sätt att använda personcentrerad vård kan vara att prata med personen att nämnas vid namn, inte efter vilket rum på sjukhuset och inte enbart betraktas patient med specifik skada eller sjukdom. Den personcentrerade omvårdnaden möter både emotionella, praktiska, sociala och medicinska behov, vilket i sin tur bidrar till att patientens hälsa förbättras. Detta är också av betydelse när en diagnos ska sättas då symtomen inte alltid stämmer 6

ihop med den sjukdom som ligger bakom symtomen. Ser man hela människan och väver in alla bitar kan diagnossättning underlättas (Edvardsson, 2010). Att samarbete med patienten dessutom underlättar en gemensam psykologisk och fysisk prevention-, rehabiliterings- eller vårdplan och att vården blir bästa möjliga och att patienten blir nöjd och känner sig delaktig (Edberg et al., 2013). Oavsett ålder ska möjlighet till personcentrerad vård ges. Med den medicinska kunskapens framsteg ökar även människors livslängd. En allt äldre population ökar andelen personer över 65 år vilket i sin tur ökar andelen äldre personer som behöver personcentrerad vård (Bågenholm, 2013). Dagens sjukvård som är uppbyggd utifrån en medicinskstruktur och med det en tradition på vad som uppfattas som sjukdom. Dagens sjukvård är hierarkisk och det krävs därför ett nytt synsätt för att kunna tillämpa personcentrerad vård i sjukvården. Personcentrerad vård handlar istället för hierarki att framkallas ett partnerskap mellan de olika professionerna inom sjukvården och de patienter och anhöriga de möter (Edberg et al., 2013). Detta bemötande och samarbete behövs både i sjukvårdsmiljö men även i den pre-hospitala miljön där ambulansbesättning möter sin patient och närstående. De flesta människor i en utsatt situation upplever en lättnad och trygghet när det kommer ambulanspersonal som tar över ansvaret och ger instruktioner. Den sjukas kontrollkänsla främjas och det kan infinna sig en frihetskänsla (Almerud & Nordgren, 2012). Ett annat ord som har samma innebörd som personcentrerad vård är patientperspektiv, detta ord och dess innebörd kan också vävas in i olika delar av vården och detta ihop med personcentrerad vård är viktigt för patienten. Även i statens styrning i de nationella riktlinjerna rekommenderas patientperspektiv i olika grad i riktlinjerna (Riksrevisionen, 2013). En delaktighet där patienten kan få tillfälle att medverka, och vara involverad ger möjlighet till ett bra samarbete med de olika vårdaktörer. Sjuksköterskan har i sin profession ett övertag gentemot patienten, om sjuksköterskan och patienten kan etablera en relation där information och kunskap leder det till ökad förståelse. Det är viktigt att patienten inte upplever att deras identitet inte är hotad av sjukdomens diagnos (Frank, 2010). Som vårdpersonal ska man försöka eftersträva ett bra patientperspektiv även i de akuta situationerna så den akuta sjukvården kan bli mer effektiv (Hagiwara & Wireklint Sundström, 2016). Tyvärr finns det även situationer där patienten inte kan få vara med fullt ut och få bestämma och vara delaktig i sin vård. Detta när en sjuksköterska tar ett beslut som inte patienten håller med om angående sin sjukdom och behandling. Då beslut tas om en annan vårdnivå eller behandling än vad patienten själv ville eller trodde skulle behövas. Detta sker bland annat i ambulansens verksamhet då olika bedömningar görs och det inte alltid förefaller som patienten önskar (Frank, 2010). 7

3 Problemformulering Antalet uppdrag för ambulanssjukvården ökar för varje år samtidigt har inga ökade resurser tillförts ambulanssjukvården nationellt under denna tid. Detta ställer allt högre krav på att ambulansresurserna skall använts så optimalt som möjligt för att ambulanssjukvården skall vara tillgänglig för de patienter som drabbas av ett livshotande tillstånd. När SOS operatören larmar ut till prio ett larm så prioriteras patientens symtom utifrån ett larm index. Medan ambulanssjuksköterskan använder sig av RETTS och ESS-kod för att identifiera patientens tillstånd. Dessa två system kan inte helt jämföras med varandra. Detta kan för vissa patienter leda till att SOS operatören bedömer tillståndet som livshotande medan ambulanssjuksköterskan på plats kan en ny bedömning leda till att patienten kvarstannar med egenvård. Orsaken till skillnaden i bedömningen är knutet till SOS larm index respektive RETTS. Men att tolka patientens symtom och beslut om patienten skall transporteras med ambulans till sjukhus eller kvarstanna i hemmet med egenvård är en bedömning som görs ambulanssjuksköterskan. Det kan därmed finnas orsaker till beslut om att patient skall transporteras eller kvarstanna med egenvård som inte kan förklaras utifrån RETTS bedömning. Denna studie avser att jämföra patienter som transporterades till sjukhus eller kvarstannar i hemmet med egenvård. 4 Syfte Syftet är att jämföra patienter med samma ESS kod i ambulansjournalerna som endera transporterades till sjukhus eller kvarstannande med egenvård vid prio ett larm. 4.1 Frågeställningar: Vilka skillnader finns det mellan grupperna avseende: 1. Kön 2. Uppdragets tid på dygnet 3. Patientens ålder 4. Närhet till sjukhus 5. Hur väl överensstämmer larmoperatörens index vid ut alarmering med ambulanspersonalens bedömning av kontaktorsak enligt ESS. 5 Metod 5.1 Design Studien är en retrospektiv fall-kontroll studie med en kvantitativ ansats, där jämförande statistik tas fram (Ejlertsson, 2012). I denna deduktiva studie inkluderades 8

ambulansjournaler där patienten fått rekommendation om egenvård, dessa utgör fallgruppen. Ambulansjournalerna jämfördes sedan mot ambulansjournaler där patienterna transporterats i ambulans till sjukhus vilket utgör kontrollgruppen. Variablerna för att dokumentera fakta var både numeriska variabler som ålder och kvalitativa variabler där data indelas i olika kategorier tillexempel som kön, tidpunkt, plats och index (Körne & Wahlgren, 1998). Författarna har valt att endast granska ambulansjournalerna utifrån kontaktorsaken enligt ESS och inte ESS färgen som ambulanssjuksköterska även ska välja i sin bedömning och journalskrivning. Denna ESS färg avgör vidare prioritering inne på akutavdelning, så som provtagning och vidare undersökning. En totalundersökning var inte möjlig på den tid arbetet skulle genomföras. Istället gjordes en urvalsundersökning, en så kallad stickprovsundersökning (Ejlertsson, 2012). 5.2 Urval Inklusionskriterier för fallgruppen var ambulansjournaler där larmcentralen bedömt uppdraget som ett prio ett uppdrag men där patienten kunde kvarstannade i hemmet utan omvårdnads- eller medicinsk behandling efter ambulanssjuksköterskans bedömning och blev registrerad i journalen som "patient medföljde inte". I denna studie ville författarna att påringaren själv i största mån kunde beskriva sina symtom för SOS operatören. Därför inkluderas endast patienter över 18 år. Ambulansjournalerna skulle dessutom vara korrekt ifyllda med ålder, ESS kod samt den ort patienten befann sig i för att inkluderas. Exklusionskriterier var ej korrekt ifyllda ambulansjournaler, patienter som vägrade följa med trots ambulanssjuksköterskan inrådan, trafikolyckor, dödsfall, fall då omvårdnads- eller medicinsk behandling gjorde det möjligt för patienten att kvarstanna i hemmet och patienter som bodde på särskilt boende där påringningar ifrån vårdboende till larmcentralen oftast görs av personal på plats. Endast journaler som överensstämde med prio ett och var ifyllda med "patient medföljde inte" inkluderades. Inga personuppgifter är registrerade eller insamlade vid inhämtning av ambulansjournalerna. 5.3 Datainsamling Innan insamlingen av data kunde genomföras fick vederbörande verksamhetschef muntlig information angående vad studien syfte var. Därefter skrevs ett godkännande av verksamhetschefen 2016-11-18 (bilaga 1) som innebar att författarna hade tillgång till journalerna i aktuellt län. Därefter samlades data in via ambulanssjukvårdens journalsystem Paratus (Saab Solutions) utifrån urvalskriterierna. Med en slumpgenerator (slump.nu) valdes fem dygn per månad ut under 2016. Sammanlagt identifierades 139 ambulansjournaler i en region i södra Sverige som uppfyllde inklusionskriterierna. Varje ambulansjournal matchades sedan i så nära anslutning i tid som möjligt, med en ambulansjournal där patienten transporterades till ett sjukhus. Dessa ambulansjournaler utgjorde kontrollgrupp i studien. Matchningen följde en mall som garant för att de gjordes på samma sätt i ambulansjournalerna. Första matchningen var ESS kod på patient som transporterats till sjukhus. Andra matchningen var på kön 9

och den tredje var tidpunkt på dygnet. Tidsintervallerna som användes var klockan 08.00-16.59 (kontorstid för mottagningar och vårdcentraler), 17.00-21.59 (jourcentralens öppettider) och 22.00-07.59 (då endast akutmottagningen var öppen). 5.4 Dataanalys Analysen jämförde data som ålder, SOS larm index samt avstånd mellan patient och sjukhus. De patienter som fanns inom en radie av 8 km ifrån sjukhuset jämfördes med patienter som befann sig utanför en 8 km radie från sjukhuset. Radien av 8 km ifrån sjukhuset innefattade de centralorter där sjukhuset är placerat. De fem vanligaste index som larmcentralen använt i de ambulansjournalerna som granskades i de båda grupperna jämfördes. Dessa var andningsbesvär, bröstsmärta, medvetslös, stroke och osäkra uppgifter. I resultatet presenteras centralmått med median (Md) och spridningsmått med interkvartilavstånd (IQR) inom parentes. Insamlade variablerna, kategorivariabler och kontinuerliga variabler analyserades med statistikprogrammet SPSS 23. För statistisk jämförelse användes Mann-Whitney U-test samt korstabell, signifikant skillnad definieras som p <0,05. Vid litet antal användes Fischer s exakta test two-talied för att defeniera signifikans (Körne & Wahlgren, 1998). Beräkning av signifikanta skillnader gjordes av åldern mellan kön vid transport eller egenvård, under dagtid, kväll eller natt, samt patienter som stannade hemma med egen vård eller transport till sjukhus utifrån var patienten befinner sig geografiskt. Samtliga journaler som uppfyller inklusionskriterier redovisas, resterande journaler ansågs som bortfall. Antal exkluderande journaler presenteras separat. 5.5 Etiska överväganden Vetenskapsrådet har fastställt etiska principer som skall uppfyllas inom humanistisk och samhällsforskning. De fyra huvudkraven är 1) informationskrav 2) samtyckeskrav 3) konfidentialitetskravet och 4) nyttjandekravet. Information till deltagare i en studie skall innehålla uppgiftslämnare och undersökningsdeltagarens uppgift i studien: Deltagaren skall upplysas om att deltagandet är frivilligt och de har rätt att avbryta deltagandet. I undersökningar som registerstudier där deltagarna ej aktivt medverkar kommer därför granskas av etisk kommitté. Dock framtog denna studie inga personuppgifter och därför kan en koppling mellan data som togs fram och specifika individer ej göras, detta innebär att denna studie ej behöver granskas av etiska kommittén (bilaga 2). Hänsyn skall vägas in om utebliven information eller indirekt information via massmedia kan påverka berörda deltagare. Samtyckeskravet ger individen själva rätten till att bestämma över medverkan i studien. Regeln om samtyckeskrav är dock beroende av studiens karaktär. I studier där uppgifterna redan finns i ett existerande register behövs samtycke ej efterfrågas. Konfidentialitetskravet bygger på samma principer som offentlighet och sekretesslagen. (Vetenskapsrådet, 2002). Sekretesslagen innehåller föreskrifter angående olika myndigheters och organs handläggning vid hantering av allmänna handlingar, även registrering och utlämning. Här ingår tystnadsplikten och att lämna ut känslig information ifrån allmänna handlingar både i muntligt och skriftlig form (Lagen.nu, 2017). 10

Alla uppgifter i en undersökning skall garantera konfidentialitet och personuppgifter skall förvaras på ett sätt som förhindrar att obehöriga får tillgång till dem. Den sista punkten nyttjandekravet säkerställer att insamlade uppgifter endast får användas för forskningens ändamål. Det är således inte tillåtet att låna ut datamaterialet till andra ickevetenskapliga syften (Vetenskapsrådet, 2002). Författarna till denna studie har följt dessa ovanstående forskningsetiska principerna. Inga personuppgifter är framtagna eller insamlade när ambulansjournalerna inhämtades, endast de journaler som överensstämde med prio ett och var ifyllda med "patient medföljde inte" söktes, inga personuppgifter söktes eller sparades. Innan studien påbörjades inhämtades godkännande ifrån verksamhetschefen i den region i södra Sverige studien skulle genomföras, detta för att få gå in i journalsystemet. Verksamhetens godkännande från denna region bifogas nedan (bilaga 1). 6 Resultat Under de 60 dygn som granskades var det 1927 ambulanslarm/journaler som gällde person över 18 år. Av dessa registrerades 473 som "patient medföljde inte". Av de 473 ambulansjournalerna exkluderades 334 på grund av att patienten blivit behandlad på plats, trafikolycka, avliden eller patienter på särskilt boende. 139 (7,2%) ambulansjournaler uppfyllde inklusionskriterierna. De ambulansjournaler som uppfyllde inklusionskriterierna avsåg 71 kvinnor och 68 män. Patienterna som transporterades till sjukhus var i genomsnitt Md 60 år (41-78,5 IQR) mot Md 59 år (40,5-79 IQR) för de som rekommenderades egenvård. Dagtid var kvinnors ålder som transporterades Md 71,5 år (52-81,5 IQR) och för män Md 66,5 år (52,5-83 IQR), kvinnors ålder med egenvård Md 71,5 år (30,2-81,8 IQR) och för män Md 66,5 år (45,8-82,2 IQR). På kvällen var kvinnors ålder som transporterades Md 57 år (34,2-76,5 IQR) och för män Md 58år (50,7-77 IQR), kvinnors ålder med egenvård Md 51år (33,8-64,2 IQR) och för män Md 58år (50,7-77 IQR). Under natten var kvinnors ålder som transporterades Md 57 år (29-73) och för män Md 43år (23,7-49 IQR), kvinnors ålder egenvård Md 58 år (27-73 IQR) och för män Md 60,5 år (43,7-77,5 IQR) Det fanns inga signifikanta skillnader i ålder mellan kön vid transport eller egenvård, varken under dagtid, kväll eller natt (Figur 2). 11

Figur 2 Visar Md. åldern för kvinnor och män som transporteras respektive stanna hemma med egenvård utifrån dag, kväll och natt. För patienterna som bodde 8 km radie från ett sjukhus stannade 83st (59,7%) kvar i hemmet med egenvård. För patienter med 8 km ifrån ett sjukhus stannade 106 (76,3 %) kvar i hemmet med egenvård. Skillnaden mellan grupperna var signifikant p=0,005 (Figur 3). Figur 3 visar antalet patienter som stannade hemma med egen vård eller transport till sjukhus utifrån var patienten befinner sig geografiskt. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan orsaken till prio ett utifrån larmcentralens index mellan de patienter som transporterades eller kvarstannade med egenvård (Tabell 1). 12

Tabell 1 Behov av ambulanstransport, index enl. larmcentralen Kvarstannar hemma med egenvård, index enl. larmcentralen Andningsbesvär 9 % Andningsbesvär 11% Bröstsmärta 43 % Bröstsmärta 42% Medvetslös 11% Medvetslös 12% Stroke 18% Stroke 7% Osäkra uppgifter 17% Osäkra uppgifter 21% Tabell 1 visar de 5 vanligaste index som larmcentralen använt på de livshotande larmen. För patienterna som transporterades till sjukhus överensstämde larmcentralens index och ambulanssjuksköterskans bedömning med ESS-kod med 100% vid allergi, buksmärta och yrsel. För patienter som var kvar i hemmet med egenvård överensstämde larmcentralens index och ambulanssjuksköterskans bedömning med ESS-kod med 100% vid allergi. Det vanligaste index var bröstsmärtor med 43 patienter som transporterades och 45 som stannade hemma med egenvård. Totalt för patienter som transporterades överensstämde larmcentralens index med ambulanssjuksköterskans ESS-kod vid 52%. För patienter som var kvar i hemmet var överensstämmelsen 42%. Det var ingen signifikant skillnad mellan index och ambulanssjuksköterskans ESS-kod anseende patienter som transporterades och de med egenvård (Tabell 2). Tabell 2. Index Patient transport Patient egenvård Index ESS Index ESS n n % n n % Allergi 4 4 100% 3 3 100% Bröstkorgsmärta 43 33 76,7% 45 32 71% Buksmärta 6 6 100% 4 3 75% Diabetes 7 6 85,7% 8 6 75% Extremitetsmärta 2 1 50,0% 1 0 0% EP / kramp 2 1 50,0% 5 2 40% Feber 2 1 50,0% 0 0 13

Förgiftning 4 2 50,0% 5 1 20% Gravid / kompl 2 1 50,0% 2 1 50% Huvudvärk 3 1 33,3% 3 0 0% Medvetslös / frånvaro 11 5 45,5% 13 1 8% Misshandel 2 0 0,0% 2 0 0% Oklara symtom 19 5 26,3% 22 5 23% Psykiatri 3 0 0,0% 1 0 0% Stroke 18 2 11,1% 12 2 17% Yrsel 2 2 100% 1 0 0% Totalt antal 139 72 52% 139 58 42% Tabell 2 visar larmcentralens index jämfört med ambulanssjuksköterskans ESS-koder. 7 Diskussion 7.1 Metoddiskussion En lämplig metod för denna studie är en retrospektiv fall-kontroll studie med en kvantitativ ansats. Ambulansjournaler som ingick i kriterierna granskades för att besvara syftet i studien. I en retrospektiv fall-kontroll studie blickar man bakåt i tiden, en fall-grupp identifieras (patienterna som bedömdes kunna stanna hemma med egenvård), denna jämför man sedan med en kontroll grupp (de patienter som hade behov av ambulanstransport till sjukhus) (Ejlertsson, 2012). Syftet med studien var att jämföra skillnader mellan två patientgrupper där fallgruppen kan kvarstanna i hemmet efter ambulansbesättningens bedömning medan kontrollgruppen bedöms ha ett behov av att åka med ambulans till sjukhus. Detta efter att de från början haft samma ESS kod i ambulansjournalen och där larmcentralen prioriterat uppdraget som prio ett. 7.1.1 Urval och informanter För att välja ut vilka individer som skulle ingå i föreliggande studie gjordes ett slumpmässigt urval, vilket är en metod när en totalundersökning inte är praktiskt genomförbar vid en kvantitativ studie. Ett slumpmässigt urval gör att möjligheten till generalisering finns och att slutsatser kan dras som gäller fler individer än de som ingår i studien (Larsen, 2009). Det kan liknas vid en mindre kopia i miniatyr av populationen, men hur bra denna kopia blir beror på slumpen som avgör vilka individer som kommer med i urvalet. Även olika typer av systematiska fel (bias) kan påverka resultatet, dvs att individerna som ska ingå i studien inte väljs ut på ett korrekt sätt (Körner & Wahlgren, 1998). För att minimera svagheten med det slumpmässiga urvalet och försöka få ett brett spektrum på fakta valdes olika, slumpmässigt valda, datum ut på olika tider i månaderna under år 2016, även tiden på dygnet varierade för att få in information om tiden på dygnet kunde ha någon påverkan på index av larmcentralen och bedömning av 14

ambulansbesättningen. Av tidsmässiga och praktiska skäl valdes endast ett län Sverige att granskas. Det valda länet har en variation med både korta och långa avstånd till sjukhus och med både större och mindre befolkningsorter. Ambulansjournaler samlades in ifrån ambulansens journalsystem "Paratus". Alla journaler som uppfyllde inklusionskriterierna granskades medan ambulansjournaler enligt exklusionskriterierna exkluderades. Det som författarna kan anse som en svaghet i detta urval av population är att bara en region har granskats. Fler regioner i Sverige behöver granskas och jämföras för att öka validitet och överförbarhet. 7.1.2 Datainsamling Efter att inklusionskriterier och exklusionskriterier var bestämda samlades ambulansjournaler in via journalsystemet Paratus. Innan journalinsamlingen påbörjades hade klartecken givits från verksamhetschefen i en region i södra Sverige, även en etisk egengranskning var genomförd och godkänd av Linneuniversitetet i Växjö (bilaga 2). Journalerna inhämtades manuellt av en av författarna och därefter sammanställdes variablerna i ett SPSS program. SPSS är ett statistikprogram som används för att sammanställa och beräkna signifikans (Eliasson, 2006). Styrkan i föreliggande studie kan ses i att en och samma person gjort sökningen i ambulansjournalerna och informationen togs ut på exakt samma sätt, detta minimera risken för bias och att urvalet av ambulansjournaler skiljer sig mellan patienterna. Författarna ansåg att det fanns en risk med att två personer gjorde journalsökningen på olika sätt. Ingen känslig information så som identitet eller namn har sparats utan all information är behandlad enligt de forskningsetiska principerna. Inga personuppgifter är framtagna eller insamlade när ambulansjournalerna inhämtades, endast de journaler som överensstämde med prio ett och var ifyllda med "patient medföljde inte" söktes, inga personuppgifter söktes eller sparades (Vetenskapsrådet, 2002). 7.1.3 Kvantitativ studie Genom att jämföra fall och kontrollgrupp kunde olika faktorer identifieras. En studie som fall-kontroll, kräver att patienterna representerar samma studiebas och urvalet måste ske strikt utefter uppsatta kriterier. Selektionsbias i denna studie förhindrades då alla individer i den valda regionen hade samma chans att komma med eftersom olika datum valdes ut slumpmässigt (Ejlertsson, 2012). De begränsningar som beskrivs vid fall- kontroll studier är av praktisk samt av ekonomisk art. Dess styrka är att kunna identifiera ovanliga utfall av en viss händelse medan ovanliga exponeringar är den sämre för att påvisa ett samband (Kvalitetsgranskning av behandlingsstudier, 2014). Föreliggande studie fick endast fram svar på efterfrågade variabler, om det finns andra variabler som har betydelse för ambulanssjuksköterskans bedömning av patienten och dess behov av ambulanstransport till sjukhus framkommer ej. Detta skulle kunna kompletterats med en kvalitativ studie där intervjuer hade kunnat få fram vad ambulanssjuksköterskor tror sig kan påverka utalarmering och bedömning. Om nya variabler framkommit kunde dessa ha studerats vidare. Styrkorna med studien är precision av information och att metodbeskrivningen möjliggör upprepning av studien i ytterligare regioner, vilket ökar överförbarheten av resultatet. 15

Validitet Vald metoden avgränsar informationen mot studiens syfte vilket ökar validiteten. Frågorna som skulle svara mot syftet, togs fram av båda författarna och de var redan fastställda och väl avgränsade innan sökningen av ambulansjournalerna påbörjades, vilket gör att trovärdiga slutsatserna av resultatet kan genereras. De händelser som studeras har redan skett och informationen togs från ambulansjournaler. Genom kvalitativa intervjuer av ambulanssjuksköterskor inför studien kunde andra variabler kanske ha framkommit som intressanta. I en kvalitativ studie med till exempel intervjuer kan dock informanten påverkas av intervjuaren och även välja vilket svar den ska ge på frågan. Trovärdigheten ökar när det siffermaterial/fakta som framkommer behandlas noggrant. Materialet behandlades och skrevs in i SPSS för att beräkna signifikans och trovärdiga slutsatser kunde analyseras utav materialet (Larsen, 2009). Generalisering I en kvantitativ metod ställs förutbestämda frågor till en mängd individer och bara frågorna kan besvaras, ingen annan information eftersöks, informationen är då begränsad (Larsen, 2009). I vår studie var syfte och frågeställningar redan beslutade och sökningen av ambulansjournalerna utgick ifrån detta, vilket gjorde att bara den informationen vi ville ha till syfte och frågeställning kom fram. Detta gör det möjligt att generalisera resultatet av studien då en generalisering innebär att man kan dra slutsatser som gäller fler än de personer som ingick i studien. Ett urval görs av en population, i detta fallet Jönköpings län, därefter kan man dra slutsatser som gäller hela populationen, hela länet (Larsen, 2009). Reliabilitet Sökningen av ambulansjournalerna gjordes av en och samma författare, detta för att sökningen skulle utföras på exakt samma sätt. Även materialet har skrivits in i SPSS programmet av samma författare för att misstag i inmatning eller misstolkning av programanvändning skulle förebyggas. Den fakta som sedan framkommit till resultatet har analyserats av båda författarna, även handledning ifrån Universitet och statistisk analytiker har genomförts. 7.2 Diskussion av resultat Denna studie förmedlar en bild av det pre-hospitala mötet utifrån olika perspektiv, vilka patienter som är kvar i hemmet med egenvård eller transporteras till sjukhus med ambulans. Författarna ville med denna studie även undersöka om patienter som är kvar i hemmet bedöms annorlunda utifrån larmcentralens index jämfört med ambulanssjuksköterskans ESS. Det kan upplevas som naturligt att ambulanssjuksköterskans värderar mer än patientens aktuella hälsotillstånd som tex. patientens sjukdomshistoria, vilket stöd av anhöriga som finns i närmiljön eller om patientens egna önskemål i det aktuella fallet. En del av omvårdnaden är att i mötet med patienten se hela människan utifrån individ, subjektivitet och autonomi (Gustafsson, 16

2004). Sjuksköterskans förmåga att se hela patienten innebär att inte bara se det som är sjukt eller skadat utan även se till personens förmågor och erfarenhet. Detta är att se till hela patienten och att mötet med individen är ett unikt möte. Att vara sjuksköterska är att vara nära sina patienter och det viktigaste i sin yrkesprofession är att främja hälsa, välbefinnande, lycka och en mening med livet (Kalkas & Sarvimäki, 1996). Samtidigt kan det finnas mer än patientperspektiv som har betydelse i besluten i det pre-hospitala mötet. Att bättre förstå vad som påverkar våra bedömningar om en patient skall transporteras eller vara kvar i hemmet med egenvård är att medvetandegöra de beslut som inte är enbart kopplat till patentens hälsotillstånd. Genom att optimera ambulanssjukvården kan man också väcka etiska frågeställningar över hur beslut fattas i pre-hospital miljö. Våra resultat kommer diskuteras utifrån olika infallsvinklar men kommer inte förklara varför patienter transporteras till sjukhus eller är kvar med egenvård. 7.2.1 Huvudfynd - Det var signifikant vanligare att patienter som fanns utanför en 8 km radie ifrån ett sjukhus fick råd om egenvård. - I beslutet av transport eller egenvård fanns det ingen skillnad utifrån kön, ålder eller tidpunkt på dygnet. - De vanligaste utalarmeringsorsakerna enligt larmcentralens index var lika mellan patienter som transporterades eller de som kvarstannade med egenvård. - Vid jämförelse mellan larmcentralens index och ambulanssjuksköterskans ESS-kod så överensstämde den med 52% när patienten transporterades till sjukhus, motsvarande siffra när patienten var kvar med egenvård var 42 %. Skillnaden var dock ej signifikant. 7.2.2 Avstånd till sjukhus I föreliggande studie fanns en signifikant skillnad där patienter som befann sig nära sjukhuset transporterades oftare medan patienten med längre avstånd ifrån sjukhuset kvarstannade med egenvård. En fråga som väcktes av författarna är om skillnader med att transportera patienter som befinner sig i närhet till sjukhus kan grunda sig på att ambulansuppdraget därmed tar kortare tid? Genom att transportera patienten även om patienten kunde varit kvar med egenvård till akuten och låta personal på sjukhuset istället bedöma patienten så blir ambulansen snabbare disponibel för nya uppdrag. För patienter som befinner sig längre ifrån sjukhus skulle det då blir ett omvänt fenomen då en mer utförlig undersökning på plats och råd om egenvård ge en tidsvinst gentemot att transportera patienten under än längre tid. Det saknas idag studier som kan förklara vilka beslut hos ambulanssjuksköterskan som förklarar om och när patienten klarar sig med egenvård eller transporteras till sjukhus. I en studie av Bellion et al. (2009) jämfördes utnyttjandegraden av ambulansen i fyra olika regioner i Sverige. Områden som jämfördes var glesbygd, landsbygd, tätort och storstadsområden. Det fanns inte några signifikanta skillnader i materialet utifrån geografiska områden och antalet ambulansuppdrag. Det fann dock skillnader som visade att andelen patienter som ambulanssjuksköterskan bedömde som livshotande tillstånd var 14% på landsbygden medan det i tätbefolkade områden bedömdes vara 17