Tandhygienisters arbete med tobaksavvänjning

Nationella tobaksuppdraget 2008-2010 Tandhygienisters arbete med tobaksavvänjning Pia Andersson Universitetslektor, leg tandhygienist, Högskolan Kristianstad Annsofi Johannsen, Universitetslektor, leg tandhygienist, Karolinska Institutet, Stockholm

Innehållsförteckning Sammanfattning 1 Bakgrund. 2 Teorier till grund för projektarbetets utformning. 2 Syfte och mål. 2 Tid för projektets genomförande. 3 Samarbetspartners 3 Förankring. 3 Planerade aktiviteter och arbetsmetoder. 3 Finansiering. 4 Resultat. 4 Informationsinsatser. 5 Diskussion och slutsatser. 5 Måluppfyllelse.. 5 Diskussion och slutsatser utifrån genomförda aktiviteter. 6 Projektets konkreta effekter. 7 Projektets fortsatta spridning. 7 Referenser. 8

Sammanfattning Projektets syfte var att kartlägga tandhygienisters utövande av tobaksavvänjning i behandling av patienter som röker och/eller snusar, samt att undersöka deras inställning till tobaksavvänjning i förhållande till olika tillstånd i munhålan. Syftet var också att genom intervjuer beskriva yrkesgruppens uppfattningar om och erfarenheter av arbetet med tobaksavvänjning i patientbehandling. Målet med projektet har varit att implementera kunskaper om tobaksavvänjning i utbildningen till tandhygienist utifrån exempel från tandhygienistens verksamhet. Projektet har genomförts vid tandhygienistutbildningarna Högskolan Kristianstad och Karolinska institutet i Stockholm från hösten 2008 till och med 2010. En enkät som innehöll 25 frågor skickades till 400 tandhygienister som slumpmässigt valdes ut från medlemsregistret i Sveriges tandhygienistförening. Enkäten besvarades av 232 tandhygienister (58%). Tolv tandhygienister intervjuades och kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod. Dessutom har kursplaner granskats och innehållet av undervisningen om tobak utvärderats vid de båda lärosätena. Resultatet av enkäten visade att 45% av tandhygienisterna hade utbildning i tobaksavvänjning. I stort sett samtliga av dem tillfrågade patienter som rökte eller snusade om deras tobaksbruk, de informerade om tobakens skadliga effekter och frågade om motivationen till att sluta använda tobak. Sextiofyra procent av tandhygienisterna uppgav att de arbetade aktivt för att få patienterna att sluta röka eller snusa. Avsaknad av tid, otillräcklig kompetens och erfarenhet uppgavs vara hinder till att bedriva tobaksavvänjning. Skrivna riktlinjer för tobaksavvänjning och utbildning i detta område efterfrågades av 53% respektive 37%. Samtliga tandhygienister tyckte att det var viktigt att bedriva rökavvänjning på patienter som har tandlossning och tandimplantat, 58% uppgav att de utförde rökavvänjning på patienter som har tandlossning och 31% att de utförde det på patienter med tandimplantat. Resultatet av intervjuerna visade att tobaksavvänjning kan beskrivas som osynligt i munhälsoarbetet. Det integrerades i andra behandlingsåtgärder, eftersom det saknas debiteringskod i tandvårdens ekonomiska system för åtgärder mot tobaksbruk. Tandhygienisterna frågade sina patienter om deras tobaksbruk vid varje behandlingstillfälle och försökte få dem motiverade till att sluta. Deras förhållningssätt för att få sina patienter att upphöra med att röka eller snusa präglades av en helhetssyn. De hade fokus på etiska aspekter, som patientens självbestämmande och att deras egna handlingar skulle ha ett gott syfte för såväl patienten som för samhället. Flera av dem som intervjuades betonade att de var aktsamma för att inte förstöra sin goda relation till patienten. De tolkade patienterna utifrån hur motiverade de var till att sluta röka eller snusa och utgick från detta i sitt arbete. Kunskap om olika metoder för att få patienter att upphöra med sitt tobaksbruk upplevdes vara betydelsefullt för att bedriva ett bra arbete med tobaksavvänjning. Granskning av kursplaner och utvärderingar vid de båda lärosätena visade att utbildningens innehåll om tobaksavvänjning hade brister. Det framkom att det framförallt fanns brister i den praktiska tillämpningen och att denna del behövde få utökat utrymme i utbildningen. Projektet har lett till förändringar av tobaksinnehållet i kursplaner vid tandhygienistutbildningarna på respektive lärosätet för att förbättra undervisningen. Projektet har också resulterat i att de studerande kommer att få utbildning som kan erbjuda dem diplomering i tobaksavvänjning enligt standard hos Yrkesföreningar mot tobak. Därigenom stärks de för att i sin framtida yrkesroll kunna arbeta med att avvänja patienter från tobaksbruk. Ett hinder för att tandhygienister ska kunna utföra tobaksavvänjning är debiteringen, eftersom patienter får betala en högre avgift om avvänjningen sker inom tandvården, jämfört med inom hälso- och sjukvården för samma åtgärd. Detta kan innebära att patienter avböjer erbjudande som ges av tandhygienister. Det är därför angeläget att ekonomiska och organisatoriska förutsättningar ges, så att tobaksavvänjning kan bedrivas inom tandvården. Denna arena är betydelsefull för främjande av folkhälsan och åtgärden når en stor grupp människor eftersom en hög andel av befolkningen besöker tandvården regelbundet. 1

Bakgrund Teorier till grund för projektarbetets utformning Tobak är en av de största hälsoriskerna bland befolkningen. Rökare har ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, lungsjukdomar och cancer (Ezzati, Henley, Thun & Lopez, 2005). Till de skadliga effekterna hör också försämrat immunförsvar, försämrad blodcirkulation och sämre läkning av sår, vilka kan ge ökad risk för komplikationer i samband med infektioner. Hos personer som snusar finns en ökad risk för cancer och högt blodtryck (Sørensen, Nielsen, Kharazmi & Gottrup, 2004). Både rökare och snusare riskerar dessutom att dö i förtid på grund av tobaksrelaterade sjukdomar. Livet hos rökare beräknas att förkortas med i genomsnitt 13 år (Statistiska Centralbyrån, 2007). Rökning och snusning kan även innebära negativa effekter i munhålan. Det finns samband mellan rökning och tandlossning (Kinane & Chestnutt, 2000) samt inflammation kring tandimplantat (Roos- Jansåker, Renvert, Lindahl, & Renvert, 2006). Tobaksrök påverkar den inflammatoriska reaktionen, vilket ökar risken för nedbrytning av vävnader runt tänderna och kan ge försämrat resultat vid behandling av tandlossningssjukdom (Johnson & Guthmiller, 2007). Tobaksavvänjning är näst efter förbättrad munhygien den viktigaste åtgärden i behandling av tandlossning (Ramseier, 2005). Hos personer som snusar finns ökad risk för förekomst av munslemhinneförändringar och cancer i munhålan (Rolandsson, Hellqvist, Lindqvist & Hugoson, 2005). Det är viktigt både för individ och samhälle att tobaksbruket minskar. Att bedriva tobaksavvänjning är en angelägenhet för personal inom såväl hälso- och sjukvården som tandvården. Därför är det betydelsefullt att tandvården arbetar för att förebygga tobaksbruk och få personer som röker eller snusar att upphöra med denna vana. Tandvården har unika möjligheter med att arbeta med tobaksaavvänjning, eftersom en stor del av befolkningen, cirka 86 %, besöker tandvården vartannat år eller oftare (Socialstyrelsen, 2010). I tandhygienistens kompetens ingår att arbeta med hälsofrämjande åtgärder (Socialstyrelsen, 2005). Många arbetar dessutom med regelbundna munhälsoundersökningar och behandling av tandlossningssjukdom. Tandhygienisten är därför en yrkesgrupp inom tandvården som har goda möjligheter att arbeta med tobaksavvänjning bland rökande och snusande patienter. Det är angeläget att tandhygienister arbetar med tobaksavvänjning, som är en hälsofrämjande åtgärd för att förbättra den allmänna och orala hälsan hos patienten. Det har trots detta visat sig att tandvårdspersonal undviker att arbeta med denna åtgärd (Havlicek, Stafne & Pronk, 2006). Orsaker som har uppgetts har varit bristande teoretisk undervisning och träning i tobaksavvänjning under grundutbildningen. Det kan därför vara betydelsefullt att såväl teoretiska kunskaper om tobaksavvänjning som kunskaper i praktisk tillämpning får ökad prioritet. Kunskaper om hur tandhygienister arbetar med tobaksavvänjning i sin yrkesutövning är emellertid bristfällig. Syfte och mål Projektets syfte var att kartlägga tandhygienisters utövande av tobaksavvänjning i behandling av patienter som röker och/eller snusar, samt att undersöka deras inställning till tobaksavvänjning i förhållande till olika tillstånd i munhålan. Syftet var också att genom intervjuer beskriva yrkesgruppens uppfattningar om och erfarenheter av arbetet med tobaksavvänjning i patientbehandling. Målet med projektet har varit att implementera kunskaper om tobaksavvänjning i utbildningen till tandhygienist utifrån exempel från tandhygienistens verksamhet. Därigenom ges möjligheter till att tandhygieniststudenterna skaffar sig beredskap för att i den framtida yrkesrollen att avvänja patienter från sitt tobaksbruk. 2

Tidpunkt för projektets genomförande Projektet genomfördes vid tandhygienistutbildningarna Högskolan Kristianstad och Karolinska institutet i Stockholm. Projektet startade under hösten 2008 och avslutades i december 2010. Samarbetspartners Samarbetspartners i projektet har varit legitimerad tandhygienist Christina Eklund, som arbetar inom Folktandvården AB i Stockholms län landsting och som är diplomerad tobaksavvänjare, samt legitimerad tandläkare Seppo Wickholm vid Karolinska institutet i Stockholm, som är expert i tobaksfrågor. Vid analys av data från intervjuer har professor Albert Westergren, vid Högskolan Kristianstad medverkat. Förankring Förankring av projektet skedde innan projektet påbörjades hos ledning och kollegor vid tandhygienistutbildningarna vid respektive lärosäte, vilka också har fått fortlöpande information. Före projektets start förankrades det hos ordförande vid Sveriges Tandhygienistförening. Etiskt tillstånd för projektet har sökts vid etikrådet, Högskolan Kristianstad, ER2008.11. Planerade aktiviteter och arbetsmetoder Kartläggning av tandhygienisters utövande av tobaksavvänjning i behandling av patienter, samt deras inställning till tobaksavvänjning i förhållande till olika tillstånd i munhålan genomfördes med användning av en enkät. Med hjälp av Sveriges tandhygienistförenings medlemsregister gjordes ett slumpmässigt urval, som vid den tidpunkt då urvalet gjordes hade 2865 medlemmar. Av dessa fick 400 tandhygienister (14%) en enkät och ett protofritt svarskuvert. I ett följebrev informerades om projektets syfte, att deltagande var frivilligt och försäkran om att svaren skulle behandlas under sekretess, det vill säga att endast projektansvariga (Pia Andersson, P.A., och Annsofi Johannsen, A.J.) hade tillgång till enkätsvaren. Inga personuppgifter skulle uppges som kunde identifiera någon av de personer som svarade på enkäten. Enkäterna var kodade och koderna kopplades till namnen för den aktuella målgruppen. Påminnelse tillsammans med ett protofritt svarskuvert kunde därigenom skickas till dem som inte besvarade enkäten efter 3 veckor. Enkäten bestod av 25 frågor och innehöll bakgrundsfrågor om hur många år de studerat till tandhygienist och hur länge de hade arbetat i yrket. Frågor fanns om tandhygienisterna hade fått utbildning i tobaksavvänjning under tandhygienistutbildningen och/eller om de hade gått kurser inom detta efter utbildningen. Ett flertal frågor fanns för att kartlägga hur de arbetade med tobaksavvänjning, där de skulle besvara vilka patientgrupper de arbetade med, vilka åtgärder de utförde och om hinder förelåg för att inte arbeta med tobaksavvänjning. Slutligen så fanns det några frågor om vikten av att bedriva tobaksavvänjning på patienter som rökte eller snusade i förhållande till behandling av munhälsotillstånden karies, tandköttsinflammation och tandlossning, samt på personer som hade fått tandimplantat. Materialet bearbetades med användning av ett statistikprogram (SPSS, Statistical Package of Social Sciences 18.0) med beskrivande och analytisk statistik. Analysen bestod av att undersöka om det fanns skillnader mellan tandhygienisternas utbildningslängd till tandhygienist, antal år i yrket och utbildning i tobaksavvänjning i förhållande till om de arbetade aktivt med tobaksavvänjning. Dessutom undersöktes om det var vanligare att fråga personer som rökte om deras cigarettförbrukning jämfört med att fråga dem som snusade om deras snusförbrukning. Statistiskt säkerställd skillnad anges med p-värde <0.05. För att få djupare kunskap om tandhygienisters arbete med tobaksavvänjning intervjuades 12 tandhygienister i södra Sverige för att undersöka deras uppfattningar och erfarenheter av att arbeta med denna uppgift. För intervjuerna tillfrågades nio tandhygienister som hade uppgett att de arbetade 3

aktivt med tobaksavvänjning och hade anmält sitt intresse att bli intervjuade i samband med att de besvarade enkäten. Därutöver tillfrågades ytterligare tre tandhygienister som arbetade aktivt med tobaksavvänjning. Intervjuerna gjordes av P.A. och A.J. var för sig (ungefär hälften var) och skedde oftast på tandhygienisternas arbetsplats. Intervjuerna tog mellan 30 och 60 minuter. Intervjufrågorna handlade om hur tandhygienisterna arbetade med tobaksavvänjning, vilka metoder de använde, patienternas mottaglighet till att sluta röka eller snusa, hur de gjorde för att ge stöd till patienterna, samt hur de följde upp och utvärderade sitt arbete. Utifrån dessa områden ställdes följdfrågor. Intervjuerna spelades in på band och skrevs därefter ner ordagrant. Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod (Graneheim & Lundman, 2004). Intervjuerna lästes igenom noggrant ett flertal gånger av P.A. och A.J., samt av ytterligare en person som var kunnig i analysmetoden. Granskning av kursplaner och dess innehåll om tobak och tobaksavvänjning i tandhygienistutbildningarna vid respektive lärosäte har utförts av P.A. och A.J. var för sig och gemensamt. Nuvarande tobaksundervisning har utvärderats av tandhygieniststuderande vid de båda utbildningarna i syfte att tillvarata deras synpunkter. Finansiering Förutom de ekonomiska medel som erhållits från Folkhälsoinstitutet har projektet genomförts med resurser från Högskolan Kristianstad och Karolinska institutet. Resultat Enkäten för att kartlägga tandhygienisters utövande av tobaksavvänjning, samt undersöka deras inställning till tobaksavvänjning i förhållande till olika tillstånd i munhålan, besvarades av 232 tandhygienister (58%). Av dessa hade 45% fått utbildning i tobaksavvänjning under grundutbildningen till tandhygienist och/eller efter examen. Utbildningen varade mellan en och tre dagar. Flertalet tandhygienister (94%) ställde frågor om patienternas tobaksbruk. Det frågade oftare patienter som rökte efter antalet cigaretter (95%) än de som snusade om hur mycket snus de använde (68%, p<0.001). Så gott som alla tandhygienisterna frågade också om patienterna ville sluta röka eller snusa och gav information om tobakens skadliga effekter. De främsta hindren till att inte bedriva tobaksavvänjning var avsaknad av tid, otillräcklig kompetens och erfarenhet. Femtiotre procent av tandhygienisterna önskade skrivna riktlinjer för tobaksavvänjning och 37% efterfrågade utbildning. Ett fåtal (5%) var nöjda med det arbete i tobaksavvänjning som de utförde. Etthundrafyrtioåtta tandhygienister (64%) uppgav att de arbetade aktivt med tobaksavvänjning. Fler av dem som hade utbildning i tobaksavvänjning utförde det jämfört med de som inte hade utbildning (p<0.05). Däremot hade inte utbildningslängd eller antal år som verksam tandhygienist någon betydelse för att utföra tobaksavvänjning. Av de tandhygienister som svarade att de arbetade aktivt med tobaksavvänjning erbjöd 60% av tandhygienisterna alla sina rökande patienter avvänjning och 49% erbjöd alla snusare denna åtgärd. Samtliga tandhygienister tyckte det var viktigt att utföra rökavvänjning med patienter som har tandlossning och/eller har tandimplantat. Vid frågan om dessa patientgrupper erbjöds avvänjning svarade 58% att de gjorde det till patienter med tandlossning och 31% att patienter med tandimplantat erbjöds åtgärden. Det fanns också skillnader mellan att tycka att det var viktigt att utföra tobaksavvänjning och att praktiskt utföra det på patienter som snusade inom ovan nämnda patientgrupper. Många av tandhygienisterna tyckte även att det var viktigt att utföra rök- och snusavvänjning med patienter som har tandköttsinflammation och karies. Ett fåtal utförde åtgärden (15 respektive 6%). 4

Intervjuerna med de 12 tandhygienisterna som aktivt bedriver tobaksavvänjning visade att ur organisatoriska och ekonomiska aspekter kan tandhygienisternas arbete med tobaksavvänjning beskrivas som osynligt. Tobaksavvänjning integrerades i det vanliga munhälsoarbetet eftersom det saknas debiteringskod för åtgärden i tandvårdens ekonomiska system. Detta innebar att tandhygienisterna inkluderade arbetet med tobaksavvänjning i andra behandlingsåtgärder. De frågade sina patienter om deras tobaksbruk vid varje behandlingstillfälle och försökte i samband med behandlingarna också få dem motiverade till att sluta. Tandhygienisterna hade ett förhållningssätt som präglades av en helhetssyn när de arbetade med tobaksavvänjning. De hade fokus på etiska aspekter, som patientens självbestämmande och att deras handlingar skulle ha ett gott syfte för såväl patienten som för samhället. Relationen till patienten var viktigt, men känslig, eftersom de var aktsamma om att inte förstöra den goda relationen de hade till patienten. Kunskap om att bemöta patienterna med respekt och att få dem motiverade att sluta använda tobak uppgavs vara viktigt i arbetet, likaså att ha kunskap om olika metoder som kan användas för att få patienter att upphöra med sitt tobaksbruk. De tolkade patienterna utifrån hur motiverade de var till att sluta röka eller snusa och utgick från detta i sitt arbete. Motiverande samtalsmetodik var en vanlig metod som användes. Genom att de träffade sina patienter regelbundet fanns goda möjligheter till att stödja patienter som hade upphört med sitt tobaksbruk. Tandhygienisterna hämtade stöd för att upprätthålla sitt engagemang hos kollegor. Det fanns också nätverk som några av tandhygienisterna medverkade i, där de hämtade inspiration. Dessa nätverk var tvärprofessionella genom att också andra yrkesgrupper än tandhygienister ingick. Granskning av kursplaner vid respektive lärosäte visade att innehållet inom detta område hade brister och därför behövde utvecklas. Detta var också synpunkter som framkom vid utvärderingen som tandhygieniststuderande gjorde av den undervisning inom tobaksområdet som de hade fått vid respektive lärosäte. Det var framförallt den praktiska tillämpningen av tobaksavvänjning som behövde stärkas och få större utrymme. Informationsinsatser Information om projektet och sammanfattning av vissa preliminära resultat som har framkommit, har under projekttiden publicerats i Tandläkartidningen, Tandhygienisttidningen och International Journal on Dental Hygiene. Information och preliminära resultat har också skett vid ett muntligt framförande respektive genom en poster vid två internationella konferenser inom tandvård (International Federation on Dental Hygiene i Glasgow och IADR 88th General Session and Exhibition 2010 i Barcelona). Projektets preliminära resultat har också presenterats för studenter och lärare vid tandhygienistutbildningarna Högskolan Kristianstad och Karolinska institutet. Diskussion och slutsatser Måluppfyllelse Målet med projektet var att implementera kunskaper om tobaksavvänjning i utbildningen till tandhygienist. För att uppfylla detta mål undersöktes tandhygienisters erfarenheter och uppfattningar av arbetet inom detta område i sin yrkesutövning. Värdefulla synpunkter framkom från tandhygienisterna utifrån enkätsvar och intervjuer som kommer att tillvaratas i utbildningarna vid de båda involverade lärosätena. Utifrån granskning av kursplaner och kursutvärderingar framkom att praktisk tillämpning av tobaksavvänjning var bristfällig vid de båda lärosätena, vilket kommer att få större utrymme i de båda tandhygienistutbildningarna framöver. 5

Diskussion och slutsatser utifrån genomförda aktiviteter Det framkom genom utvärderingarna som de studerande gjorde att undervisningen om tobaksavvänjning behöver förstärkas. Detta var en slutsats som också drogs utifrån enkätsvaren och intervjuerna med de yrkesverksamma tandhygienisterna. Trots att tandhygienisterna tyckte det var viktigt att få patienter som har tandlossning och tandimplantat att sluta röka, var det många som inte utförde tobaksavvänjning på dessa patientgrupper. Detta kan bero på att organisatoriska och ekonomiska förutsättningar inte ges för att kunna utföra denna åtgärd. Det tyder också på att bättre kunskaper behövs, såväl teoretiska, men framförallt praktiska. Något som betonar att kunskap måste finnas hos tandhygienister är Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vuxentandvård som kommer att utges under våren 2011. Rekommendationerna är att rökstopp/rökavvänjning kan erbjudas som tillägg vid infektionsbehandling av kronisk tandlossningssjukdom, samt att kvalificerad rådgivning bör ges som hälsofrämjande åtgärd vid oral sjukdom eller förhöjd sjukdomsrisk (prioritet 3) (Socialstyrelsen, 2010). Minskat tobaksbruk bland befolkningen utgör en av de främsta åtgärderna för att minska ohälsan hos människor och de samhällskostnader som är relaterade till tobak. Värdet att sluta röka är viktigt också ur ett munhälsoperspektiv, inte minst då åtgärder mot tobaksbruk kan minska risken för utveckling av såväl allmänsjukdomar som munhälsosjukdomar och förbättra behandlingsresultat. Avseende munhålan gäller det framförallt personer som har tandlossning och inflammation kring tandimplantat, vilka är tillstånd som oftast innebär omfattande och kostsamma behandlingar. Folkhälsoinstitutet menar emellertid att det finns hinder för att bedriva folkhälsoarbete (Statens Folkhälsoinstitut, 2010). Tandhygienisterna som besvarade enkäten uppgav att de hade brist på tid för att arbeta med tobaksavvänjning, viket kan bero på att arbetet inte är en självklar åtgärd att utföra inom tandvården. Ett hinder för att utföra tobaksavvänjning för tandvårdspersonal är att det saknas åtgärdskod i ekonomisystemet för att debitera patienten. Den intervjustudie som gjordes inom projektet visade att tandhygienisterna därför inkluderade rök- och snusavvänjning i andra behandlingsåtgärder. Konsekvensen av detta är att patienterna får betala mer om de erbjuds avvänjning inom tandvården jämfört med om samma åtgärd utförs inom hälso- och sjukvården, där de betalar en ganska låg kostnad. För att tobaksavvänjning ska ges prioritet i tandvården måste ekonomiska och organisatoriska förutsättningar förändras. Det är därför angeläget att diskutera denna fråga i beslutande organ och åstadkomma en förändring i tandvårdstaxan. Att ge förutsättningar för att bedriva tobaksavvänjning inom tandvården bör vara angeläget, eftersom denna arena är betydelsefull för att bidra till att folkhälsan främjas inom olika områden. Exempel på detta är förutom förbättrad munhälsa är förbättrade kostvanor och minskat tobaksbruk. Det är naturligt att ta upp tobak i samtalet hos tandhygienisten genom att tobak ofta ger påtagliga symtom i munhålan som lätt kan påvisas för patienten (Post & Gilljam, 2003). Om kostnaden inte ses över för att hjälpa patienten med att upphöra med sitt tobaksbruk och om kunskaper saknas hos den som utför åtgärden, kommer tandvården inte att ha möjlighet att erbjuda patienterna tobaksavvänjning. Patienterna får då skickas vidare till hälso- och sjukvården, vilket är en utmärkt arena för att bedriva tobaksavvänjning. Det kan emellertid finnas risk för att tobaksavvänjning inte ges till alla dem som så önskar, eftersom intresset kan avta om patienterna överförs till annan vårdgivare än den som har bidragit till att motivera dem. Det är ofta en fördel att fånga patienternas omedelbara behov och önskemål. De tandhygienister som intervjuades i detta projekt upplevde att relationen till patienten har stor betydelse. Det skapas ofta ett förtroende mellan vårdgivare och patient som tar tid att bygga upp. Genom de regelbundna tandvårdsbesök som finns hos merparten av befolkningen och att det i regel har etablerats en god kontakt med patienten finns därför goda möjligheter för att tandvården ska kunna arbeta med denna hälsofrämjande åtgärd. Projektet visade också att det är viktigt att de tandhygienister som ägnar sig åt tobaksavvänjning får möjligheter att hämta inspiration till sitt arbete, vilket hos flera av de intervjuade skedde genom 6

kontakter med andra som arbetar med denna uppgift. Dessa så kallade nätverk kan bildas på egna initiativ eller genom stöd från den organisatoriska enheten som tillhör tandhygienisternas arbetsplats. Det finns också intresseföreningar, till exempel Tandvård mot Tobak (Tandvård mot Tobak, 2010), som enskilda tandhygienister kan bli medlemmar i. Projektets konkreta effekter Projektet har lett till förändringar av kursplaner vid de båda lärosäten som deltog i projektet. Därigenom ges förutsättningar för att de studerande ska skaffa sig beredskap i deras framtida yrkesroll att kunna avvänja patienter från tobaksbruk. Ändring i kursplanerna resulterar i att innehållet kommer att motsvara standard för Yrkesföreningar mot tobak gällande tobaksavvänjning (Health Professionals against tobacco, Sweden, 2010). Genom kontakter som tagits med föreningen har tillstånd medgetts tandhygienistutbildningarna i Kristianstad och Stockholm att de studerande kan erbjudas att bli diplomerade tobaksavvänjare efter avslutad utbildning, enligt den standard som finns hos Yrkesföreningar mot tobak. Detta kommer förhoppningsvis att ge dem som blir diplomerade tobaksavvänjare att få en stabil grund för att arbeta med tobaksfrågor i sin framtida yrkesverksamhet. Kompetens och erfarenhet uppgavs av tandhygienisterna vara betydelsefulla faktorer för att bedriva tobaksavvänjning. Det är därför viktigt att utbildningar i området erbjuds efter grundutbildningen och att dessa inte enbart innehåller teori utan också praktisk tillämpning. Det behövs både en kortare utbildningar för uppdatering av området för dem som arbetar aktivt med avvänjning, samt längre för dem som upplever sig ha bristande kunskaper i området. Det finns ett stort värde med att utbildning erbjuds yrkesverksamma tandhygienister som leder till diplomerad tobaksavvänjare enligt standard för tobaksavvänjning för Yrkesföreningar mot tobak. Denna utbildning kan även rikta sig till andra yrkesgrupper, till exempel distriktssköterskor och folkhälsopedagoger. Om högskolan har möjlighet att anordna denna utbildning betonas det att tobaksavvänjning är viktigt inom berörda yrken. De studerande ges också möjlighet att tillgodoräkna sig högskolepoäng för en sådan utbildning. Det ekonomiska hindret för att bedriva tobaksavvänjning inom tandvården kvarstår och måste lösas, inte minst för att tandvården ska kunna arbeta utifrån Socialstyrelsens nationella riktlinjer (Socialstyrelsen, 2010). Tandvården är en arena som är betydelsefull för främjande av folkhälsan. Genom att en hög andel av befolkningen besöker tandvården regelbundet finns goda förutsättningar för att bedriva tobaksavvänjning. Projektets fortsatta spridning Resultatet utifrån projektet kommer att spridas även fortsättningsvis till tandhygienister, bland annat genom TandhygienistDagar anordnade av Sveriges tandhygienistförening och vid nationell munhälsokonferens vid Högskolan Dalarna, samt till landets övriga tandhygienistutbildningar. Två vetenskapliga artiklar kommer att publiceras utifrån data som har samlats i projektet. En är inskickad till vetenskaplig tidskrift och manuskript för den andra pågår. 7

Referenser Ezzati, M., Henley, S.J., Thun, M.J. & Lopez, A.D. (2005). Role of smoking in global and regional cardiovascular mortality. Circulation. 112:489-497. Graneheim, U.H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today. 24, 105-112. Havlicek, D., Stafne, E. & Pronk N.P. (2006). Tobacco cessation interventions in dental networks: a practice-based evaluation of the impact education on provider knowledge, referrals and pharmacotherapy use. Preventive Chronic Disease. 3, 1-7. Health Professionals against tobacco, Sweden. (2010). Hämtad: 2010-11-28, från http://www.professionalsorhelahttobacco.org. Johnson, G.K. & Guthmiller, J.M. (2007). The impact of cigarette smoking on periodontal disease and treatment. Periodontology 2000. 44, 178-94. Kinane, D.F. & Chestnutt, I.G. (2000). Smoking and periodontal disease. Review. Critical reviews in oral biology and medicine : an official publication of the American Association of Oral Biologists. 11, 356-365. Post, A & Gilljam H. (2003). Tackla tobak. Tobaksprevention i teori och praktik. En kunskapsöversikt om tobak och hur man hjälper patienten att sluta röka. Lund: Studentlitteratur. ISBN: 91-44- 04051-2. Ramseier, C.A. (2005). Potential impact of subject-based risk factor control on periodontitis. Journal of Clinical Periodontology. 2, 283-90. Rolandsson, M., Hellqvist, L., Lindqvist, M & Hugoson, A. (2005). Effects of snuff on the oral health status of adolescent males: a comparative study. Oral Health & Preventive Dentistry. 3(2), 77-85. Roos-Jansåker, A.M., Renvert, H., Lindahl, C & Renvert S. (2006). Nine- to fourteen-year follow-up of implant treatment. Part III: factors associated with peri-implant lesions. Journal of Clinical Periodontology. 33, 296-301. Socialstyrelsen. (2005) Kompetensbeskrivning för legitimerad tandhygienist. Stockholm: Socialstyrelsen. Artikelnummer 2005-105-3. Socialstyrelsen. (2010) Befolkningens tandhälsa 2009. Regeringsuppdrag om tandhälsa, tandvårdsstatistik och det statliga tandvårdsstödet. Stockholm: Socialstyrelsen. Artikelnummer 2010-6-5. Socialstyrelsen. (2010) Nationella riktlinjer för vuxentandvård 2010 - Preliminär version. Stockholm: Socialstyrelsen. Artikelnummer: 2010-10-19. Statens Folkhälsoinstitut. (2010) Folkhälsopolitisk rapport 2010. Framtidens folkhälsa allas ansvar. Östersund: Statens Folkhälsoinstitut. ISBN: 978-91-7257-728-2.i Statistiska Centralbyrån (SCB). (2007) Alkohol- och tobaksbruk. Levnadsförhållanden. Rapport 114. Sveriges officiella statistik. Stockholm: Statistiska centralbyrån. Sørensen, L.T., Nielsen, H.B., Kharazmi, A & Gottrup, F. (2004). Effect of smoking and abstention on oxidative burst and reactivity of neutrophils and monocytes. Surgery. 136: 1047-53. Tandvård mot Tobak. Hämtad: 2010-11-28 från http://www.dentistryagainsttobacco.org. 8