Kapitel 2 -De blir bara tröttare och tröttare tängt! säger Miranda. Vad ska jag göra då? Maja försöker titta in genom skyltfönstret, men en gardin är fördragen och hon ser ingenting. Knacka på, föreslår Lasse. De kanske är där inne i alla fall, även om det är stängt. Miranda knackar på, och sedan står de en stund i regnet alla tre och tittar på den stängda dörren. Knacka hårdare, säger Maja. De kanske inte hör. Miranda bankar på dörren och efter en stund öppnas den. 29
En ung kvinna med en sopkvast i handen och hörlurar på huvudet tittar frågande ut på gatan. Vi har stängt, säger hon trött. Våra små djur mår inte bra. Lasse, Maja och Miranda tycker att det ser ut som om hon har gråtit och att hon är väldigt trött. Jag skulle behöva köpa lite vitaminer till Sylvester, säger Miranda, och knäpper upp knappen i jackan. Sylvester sticker ut huvudet. Tyvärr, säger den unga kvinnan i djuraffären, och börjar skjuta igen dörren. Jag får inte släppa in någon. Snälla, säger Miranda. Kvinnan i affären skakar på huvudet. Men, precis innan dörren går igen, tar Sylvester ett skutt inifrån Mirandas jacka och smiter in i affären. Kom hit Sylvester! ropar Miranda. Men den lilla apan kommer inte tillbaka och dörren står fortfarande öppen, så Lasse, Maja och Miranda kliver in i affären.
Där inne ser de hur Sylvester springer runt bland alla burar och akvarier och tittar oroligt på djuren. Fåglarna ser ut att sitta och sova i sina burar. Kaninerna ligger huller om buller och snusar med nosarna i varandras pälsar. Och på en pinne sitter en papegoja och blundar. Sylvester är framme hos den stora fågeln och klappar den på huvudet. God natt, säger papegojan, och stoppar näbben under ena vingen. Vad är det som står på Frida? hör de någon säga. 33
Lasse, Maja och Miranda vänder sig om och får se en man i grå rock komma ut från rummet bakom disken där kassa-apparaten står. När han får syn på Miranda och Sylvester, suckar han och säger: Ni skulle inte ha kommit hit i dag Miranda. Jag vet inte vad som har hänt med mina djur. De bara sover och sover. Sylvester smet in, förklarar Miranda. Är de sjuka? Tror du att det är något smittsamt? Jag vet inte, säger mannen i den grå rocken, och sjunker ner på en stol. Veterinären kunde inte hitta något fel på dem. Hur länge har det varit så här? frågar Maja. 35
Mannen på stolen tittar förvånat på Maja, som om han först då ser att Miranda och Sylvester inte har kommit ensamma. Det här är Lasse och Maja, skyndar sig Miranda att förklara. De är detektiver och kanske kan hjälpa dig på något sätt. Och det här är Valdemar, fortsätter Miranda. Mannen på stolen nickar mot Lasse och Maja. Sylvester klättrar upp och sätter sig på Mirandas axlar. Hur länge har djuren varit så här trötta? frågar Maja igen. Lasse tar fram ett anteckningsblock ur bakfickan och börjar skriva. En vecka ungefär, suckar Valdemar. Och för varje dag som går blir de bara tröttare och tröttare. De äter knappt längre, säger den unga kvinnan som tydligen heter Frida. Hon gäspar stort och fortsätter: Vi är jätteoroliga. Djuren brukar vara så matglada! Kan det vara något fel på maten? frågar Lasse. Det kanske är någon som förgiftar djuren, säger Maja. Valdemar pekar mot andra sidan rummet. Maten står där borta, säger han. Djuren får olika sorters foder. Titta själva. Lasse, Maja och Miranda går bort till fyra behållare som står på en hylla. Fiskmat, fågelmat, kaniner och marsvin, vitaminer, står det på dem. 36
Alla djuren får sin speciella mat, och sedan får de allihop av vitaminerna, förklarar Frida. Så alla djuren äter av vitaminerna, säger Maja. Så om någon skulle vilja förgifta dem så skulle det enklaste vara att blanda giftet i vitaminerna, säger Lasse. Lasse och Maja tittar på varandra. Det verkar som att deras detektivbyrå håller på att få ett nytt fall att lösa. Jag förstår hur ni tänker, säger Valdemar från sin stol. Men det är inte alls som ni tror. 38