Med en fot i frihet. Kriminologiska institutionen. Upplevelser av utslussning med utökad frigång. Examensarbete 15 hp

Kriminologiska institutionen Med en fot i frihet Upplevelser av utslussning med utökad frigång Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Vårterminen 2008 Sofia Ljung

Sammanfattning Bakgrunden till denna studie är utvecklingen av utslussningssytemet som satte igång den 1 januari 2007. En av de nya åtgärderna som startade var utökad frigång. Utökad frigång innebär att man under kontrollerade former avtjänar sista delen av sitt fängelsestraff i sin bostad. Det krävs att man som intagen har fast bostad och någon typ av sysselsättning utanför bostaden under dagtid (arbete, delta i undervisning eller utbildning m.m.). Möjligheten ges från och med den dagen man avverkat hälften av strafftiden, minimum tre månader (det krävs minst sex månaders fängelse). Syftet med studien var att undersöka hur de intagna upplever sin sociala situation under utslussning med utökad frigång. Meningen var att få de intagnas bild av vad som händer med deras sociala situation under den utökade frigången vad det gällde vardagslivet och deras relationer. Studiens problemformulering är: Vad händer enligt de intagna med deras sociala situation under utslussningsprocessen utökad frigång? Begreppet social situation syftade till bostads- och sysselsättningssituationen samt relationen till familj och vänner/bekanta. Metoden som användes för att samla det empiriska materialet, var kvalitativa intervjuer. Urvalet bestod av sex manliga intagna i Stockholmsregionen, som befann sig i processen eller precis avslutat utökad frigång. Resultaten visade på att samtliga informanter hade fast bostad och sysselsättning genom arbete under den utökade frigången. En problematisk situation som informanterna beskrev var den förvirrade situationen innan de fick besked om och när deras utökade frigång skulle sätta igång. Detta var något som påverkade både dem själva och deras familjer psykologiskt och även satte deras arbetsgivare i en svår situation. Det främsta resultatet studien visade på var hur den sociala situationen påverkades när det gällde relationer till familjen och även till vänner och bekanta under utslussningen. Informanterna beskrev bl.a. hur relationen till deras partner blivit bättre under den utökade frigången. Men på grund av de begränsningar som den utökade frigångens utegångsförbud orsakade, påverkas relationer även negativt. Dess begränsningar gav för vissa av informanterna slitningar i förhållandet till familjen och även känslor av otillräcklighet. De informanter som fått ta av fotbojan efter två tredjedelar ansåg att det hade förändrat deras sociala situation positivt. De uttryckte en större känsla av frihet än i början av utslussningen. Att själv kunna disponera sin egen tid gjorde att stressen som de tidigare känt försvann. 2

Innehållsförteckning 1. Inledning... 5 1.1 Syfte och frågeställning... 5 1.2 Begreppsdefinitioner... 6 1.3 Utökad frigång... 8 2. Tidigare forskning... 10 2.1 Den sociala situationen för fångar i allmänhet... 11 2.2 Positiv selektion... 13 2.3 Intagnas åsikter om sin sociala situation... 14 2.4 Förbättring av den sociala situationen?... 16 3. Metod och material... 17 3.1 Fenomenologi... 18 3.2 Kvalitativa intervjuer... 18 3.3 Urval... 19 3.4 Intervjuerna... 20 3.4.1 Inför... 20 3.4.2 Intervjugenomförande... 21 3.5 Min roll som intervjuare... 21 3.5.1 Förförståelse... 22 3.5.2 Makt och intervjueffektsreflektion... 23 3.5.3 Yttre påverkan... 24 3.6 Etiska övervägande... 25 3.7 Validitet och reliabilitet... 25 3.8 Databearbetning och analysförfarande... 27 4. Resultat... 28 4.1 Boende- och sysselsättningssituation... 28 4.2 Relationen till familjen... 31 4.3 Relationen till vänner och bekanta... 32 4.4 Kombinationen av frihet och restriktioner i vardagslivet... 34 4.5 Utslussningsprocessens gång... 35 5. Avslutande diskussion... 37 5.1 Allting kvar... 37 5.2 Sociala kontaktnät... 38 5.3 Förändring av den sociala situationen?... 39 3

5.4 Avslutning... 40 Referenslista... 42 Bilaga 1.... 46 4

1. Inledning Det har under de senaste åren skett stora förändringar inom kriminalvårdens utformning av utslussning. Enligt kriminalvårdens definition innebär utslussning insatser i övergången mellan fängelse och frihet som ska hjälpa de intagna att lättare komma in i samhället efter sin tid i fängelse (www.kriminalvarden.se, 1/ 4-08). Den 1 januari 2007 trädde nya regler om utslussning för intagna på anstalt i kraft. Syftet var att få en förbättrad och mer strukturerad övergång från livet i anstalt till livet i frihet. Ändringarna gjordes också för att utslussningen skulle anpassas mer till den intagnes individuella förutsättningar och behov. Därför infördes en ny utslussningsmekanism med fler typer av utslussningsåtgärder för att kunna tillfredställa alla. BRÅ (Brottsförebyggande rådet) fick i uppdrag av regeringen att utreda de nya åtgärderna som ändringarna inneburit. Det var så jag kom i kontakt med studiens utgångsämne den utökade frigången, efter att jag tagit del av BRÅ:s uppdrag. Jag valde sedan att utveckla tanken från att ha fokus på åtgärden till att lägga vikt vid de intagna som verkställer den utökade frigången och deras tankar och upplevelser av utslussning från fängelse. Den utökade frigången innebär att man under kontrollerade former bor hemma och under dagtid utför någon typ av sysselsättning i samhället. Därför gick mina tankar kring hur man som intagen påverkas av att vara fri från fängelset men samtidigt fast och kontrollerad i sitt eget hem och på sitt arbete. Likaså hur relationer till familj och omgivning upplevs eftersom man inte kan röra sig fritt. Därför tyckte jag att det skulle vara intressant att undersöka hur de intagna upplever utslussningsprocessen. 1.1 Syfte och frågeställning Studiens syfte är att undersöka hur intagnas sociala situation påverkas under deras utslussningsprocess. Den utslussningsåtgärd jag har undersökt är utökad frigång. Meningen är att få de intagnas version av hur den utökade frigången påverkar deras vardagsliv och relationer. Tillsammans med tidigare forskning i ämnet är undersökningens avsikt att få bild av hur livet för en person i utslussningsprocessen ser ut. Eftersom mitt syfte är att undersöka den sociala situationen under utökad frigång, ur individens perspektiv ska studien försöka hålla en fenomenologisk utgångspunkt. Det innebär att jag kommer fokusera på hur de intagna beskriver sitt handlande utan att ta hänsyn till omkringliggande faktorer och mina eventuella förförståelse eller förutfattade meningar. Undersökning kommer inte kunna ge någon totalt representativ bild av hur samtliga intagna som verkställer och har verkställt utökad frigång ser på sin utslussningstid (med eller utan elektronisk fotboja) utan syftar främst till att ge exempel på hur situationen och tiden under utslussningen kan se ut. I begreppsdefinitionen av den sociala situationen ska även den intagnas 5

upplevda relationer till familj och vänner innefattas. Fokus blir på så vis eventuella förändringar inom dessa relationer under den utökade frigången i förhållande till innan och under anstaltstiden. Studiens problemformulering: Vad händer enligt de intagna med deras sociala situation under utslussningsprocessen utökad frigång? 1.2 Begreppsdefinitioner Begreppet den sociala situationen utgår i denna studie bl.a. från BRÅ:s definition som främst syftar till bostadssituation och sysselsättning (i form av arbete, studier eller annan verksamhet). Med sysselsättningsformen tillkommer även försörjning som en del av definitionen. Jag har valt att låta begreppet innefatta även sociala relationer mellan människor. I studien innefattas det av de intagnas upplevda relationer till sin familj och sina närstående, eller andra relationer som kan vara en del av de intagnas sociala situation. I uppsatsen används begreppet sociala kontaktnät. Begreppets innebörd utgår i första hand från de intagnas egna beskrivningar av kontakter till vänner och bekanta, men även en viss del utifrån hur man i regeringspropositionen 2005/06:23, beskrivit anledningen till att ha ett socialt kontaktnät. Fokus för intagnas sociala kontaktnät är där på dess sociala och samhällsstödjande karaktär, ett nätverk av människor som ska kunna verka som ett stöd för att öka möjligheterna för den intagne att leva ett liv utan kriminalitet efter frigivningen samt att i övrigt underlätta den intagnes anpassning till samhället (proposition 2005/06:123 s.26-27). Denna beskrivning är även den kriminalvården utgår från i sina föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2008:5). Jag har valt att ta fasta på det sociala kontaktnätets främjande för de intagnas sociala integration i samhället eftersom det är utifrån denna synvinkel informanterna beskrivit sina sociala kontaktnät. Det innebär därför kontakter till personer som man har eller har haft någon typ av relation till och därigenom fått stöd av. Med utslussning menas enligt kriminalvården åtgärder som underlättar övergången mellan tiden i fängelse och livet i frihet eftersom denna tid ses som en kritisk period för de intagna (www.kriminalvarden.se, 1/ 4-08). Enligt kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd ska utslussning verka för att den intagne successivt ska få komma ut i samhället och knyta kontakter under kontroll. Det innebär att målet är att den intagne vid sin frigivning ska ha en fast punkt att stå på (så som bostad, sysselsättning och fungerande sociala relationer)(kvfs 2008:5). Sedan den 6

1 januari 2007, när förändringar trädde i kraft inom lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, finns fyra särskilda utslussningsåtgärder. Dessa är frigång, vårdvistelse och de två nya typer av utslussningsåtgärder som tillkom med dessa förändringar, utökad frigång och halvvägshus (BRÅ 2007a:16). Byte av anstalt till lägre säkerhetsklasser är en annan allmän typ utslussningsåtgärd (www.kriminalvarden.se). Åtgärden IÖV-utslussning genomfördes på försök från 1 oktober 2001 fram till lagförändringarna av utslussningssystemet trädde i kraft 1 januari 2007. IÖV-utslussning innebar utslussning från anstalt med hjälp av intensiv övervakning med elektronisk kontroll. Intagna med strafftider med på minst två år kunde ansöka om att avtjäna de sista fyra månaderna av strafftiden med fotboja i hemmet. 2005 utökades IÖV-utslussning till att även bli en möjlighet för intagna dömda till ett kortare fängelsestraff (ett och ett halvt år från tidigare två år). Tiden för hur länge man kunde avtjäna IÖV-utslussning utökades då till att man kunde avtjäna högst sex månader (från tidigare fyra månader) vid strafftider på minst två år (BRÅ 2005:19). IÖV-utslussning ses enligt kriminalvården som föregångaren till dagens utslussningsåtgärd utökad frigång. Bl.a. för att det i båda fallen krävs fast bostad och sysselsättning för att bli beviljad. Skillnaden dem emellan är att utökad frigång är mer flexibel både eftersom den är tillgänglig för dömda med kortare strafftider (från minst sex månader) och för att den nödvändigtvis inte behöver innebära kontroll med fotboja, de intagna kan nämligen beviljas avbojning efter två tredjedelar av utslussningstiden. Ännu en skillnad är att det räcker att ha avtjänat halva strafftiden, dock minst tre månader, för att bli aktuell för att avtjäna sista delen av straffet kontrollerat i bostaden. Den intagne bör vara placerad i öppen anstalt när den utökade frigången påbörjas (www.kriminalvarden.se, 1/4-08). Utökad frigång har också klara likheter med frigång. Både frigång och utökad frigång innebär att den intagne under dagtid arbetar, studerar eller ingår i någon annan speciellt utformad verksamhet som kan främja en stabil tillvaro efter den villkorliga frigivningen. Skillnaden är att under vanlig frigång bor man på anstalten och man behöver till skillnad ifrån utökad frigång inte ha avtjänat en viss del av sitt straff eller kontrolleras med fotboja. Den som beviljas frigång bör ha genomfört minst en permission på egen hand utan anmärkning och vara placerad på öppen anstalt, vilket även gäller för utökad frigång (www.kriminalvarden.se, 1/ 4-08). 7

1.3 Utökad frigång De senaste årens stora förändringar inom kriminalvårdens utformning av utslussning har bl.a. resulterat i utökad frigång som är denna uppsats utgång. Fokus ska vara på hur de intagna, som verkställer och har verkställt denna typ av åtgärd, uppfattar sin sociala situation under denna period. Det ska göras utifrån bakgrund av tidigare studier som gjorts på utslussningens sociala effekter och påverkan på de intagna. Tidigare studier som gjorts på intagnas sociala situation över lag har visat på att det är de redan resursstarka fångarna som ges möjlighet till alternativa påföljder (Nilsson 2002; Kling & Gustavsson 2004). De intagna som avviker från det normala ute i samhället genom att t.ex. inte ha bostad eller sysselsättning utanför anstalten är dem som i större utsträckning får sitta i fängelse och inte ges möjlighet till att få hjälp vid frigivning. Detta har jag tagit hänsyn till i undersökningen eftersom den grupp jag valt att studera tillhör en mer resursstark grupp än de intagna som avslutar sina straff på annat vis. Utökad frigång är en utslussningsåtgärd som främst riktar sig till långtidsdömda på öppen anstalt och i andra hand för intagna som avverkar sitt straff på slutna anstalter med lägst säkerhetsklass. Den utökade frigången beviljas i första hand de som inte har ett vård- eller behandlingsbehov (de rekommenderas vårdvistelse) och inte heller de som har behov av särskilt stöd eller kontroll i boendet (de rekommenderas halvvägshus eller frigång). För att bli beviljad utökad frigång ska man innan utslussningen påbörjas, haft minst en permission med övernattning (Allmänna råd, KVFS 2008:5). Utredningshandläggarna (helst ett samarbete mellan kriminalvården och frivården) kontrollerar om den intagne är godkänd att ansöka om utökad frigång (56, KVFS 2008:5). De ser främst till vilken dom den intagne verkställer, hur stor risken för misskötsel är, i vilken bostad som den intagne ska verkställa sin utökade frigång och på förslag om lämplig sysselsättning och kontaktman på denna plats. För att beviljas krävs att den dömde har fast bostad och någon typ av sysselsättning. Dessutom måste alla (över 18 år) i hushållet ge sitt godkännande på att den intagne ska verkställa utslussningen i hemmet (57, KVFS 2008:5). Mot bakgrund av detta kan man se de intagna som är aktuella för utökad frigång som en mönsterpopulation redan från början. Bostad och sysselsättning är förutsättningar som långt ifrån alla fångar har. Det frivårdskontor vilket den intagne tillhör ansvarar för utredningen om verkställande samt genomförande av kontrollen (oaviserade hembesök och övervakning med hjälp av fotboja) för den intagna under den utökade frigången. Även i fall där den intagne missköter sig är det frivårdens ansvar att utreda om det ska leda till att verkställningen upphävs. Vid tillfällen där den intagne anses behöva en stegvis utslussning kan någon av de övriga utslussningsåtgärderna (vårdvistelse, 8

frigång och halvvägshus) vara första delen av utslussningen för att den intagne i slutet går över till utökad frigång (Allmänna råd, KVFS 2008:5). Det som poängteras i alla typer av utslussningsåtgärder är skötsamhet, att avhålla sig från alkohol och droger, skyldigheten att lämna olika typer av drogtest, tvånget att förmedla eventuella förändringar i sin livssituation (t.ex. om man blir av med arbetet) samt att omedelbar upphävning ska vara möjlig vid oskötsamhet (Proposition 2005/06:123). I praktiken innebär utökad frigång att den intagne under slutskedet av sin strafftid (utslussningen) vistas i sin bostad under kontrollerade former med hjälp av fotboja. Ett schema görs upp för under vilka tider som den intagne får lämna bostaden (allt från restid till och från arbete till helt ledig tid). Meningen är att den intagne genom att ta ansvar och att följa kriminalvårdens förpliktelser ska få en större frihet efterhand. Det görs i etapper allt eftersom utslussningsprocessen fortlöper och den intagne får möjlighet till utökad tid utanför bostaden, fri tid. Meningen är att den intagne ska ha ett arbete eller en sysselsättning under minst 20 timmar i veckan till max 40 timmar i veckan (minst halvtid mest heltid). Sysselsättningen får inte vara förlagd utomlands eller vara av den omfattningen eller karaktären att övernattning utanför bostaden blir nödvändig (8, KVFS 2008:5). Om arbetsgivaren inte är beredd att stå för kostnaden för den intagne kan kriminalvården stå det för genom lönebidrag till den intagne. I de fallen kan alltså den intagne fungera som gratis arbetskraft under sin utslussningstid. På arbetsplatsen eller skolan (eller övriga sysselsättningsplatser) ska det helst finnas en kontaktperson som kan informera frivården om den intagne skulle bryta mot reglerna genom att inte infinna sig eller dylikt men den personen ska även kunna finnas som ett stöd för den intagne. Om den intagne t.ex. är egen företagare, och det inte finns någon som kan vara kontaktperson på sysselsättningsplatsen, utför frivården istället tätare kontroller där. Med kontroller innebär att frivårdskontrollanter åker hem till bostaden eller sysselsättningsplatsen oanmälda och utför nykterhetskontroll (kan vara utandningsprov eller urinprov) (73, KVFS 2008:5). Antalet kontroller i veckan varierar utifrån vilket behov frivården anser att den intagne behöver men sker ungefär 2-3 gånger i veckan. Efter hand trappas dessa besök ner utifrån individuella bedömningar av den intagnes behov av kontroll (Allmänna råd, KVFS 2008:5). Utöver den tid den intagne arbetar får han/hon vistas utanför bostaden högst 10-18 timmar per vecka under (den första tredjedelen av utslussningen). Meningen från kriminalvårdens sida är då att den dömde ska kunna vara ute bland folk för att skapa, hålla uppe eller att förstärka sitt sociala kontaktnät. Detta är en av de bitar jag har fokuserat på under mina intervjuer genom att undersöka hur de intagna ser på möjligheten att förstärka sitt sociala kontaktnät under den utökade frigången. Enligt kriminalvården ska fokus ligga på att dessa sociala kontakter ska vara positiva för den intagnes vidare utveckling. 9

För sådana aktiviteter (fritidsaktivitet eller programverksamhet) som särskilt syftar till att bygga upp, vidmakthålla eller förstärka ett positivt socialt nätverk kan den dömde tilldelas ytterligare högst sex timmar utevistelse (så kallad obligatorisk tid) (62, KVFS 2008:5). När den intagne haft utökad frigång i en vecka kan denne medges en slags permission (utökad utevistelse för frivillig aktivitet) i högst 24 timmar varje månad. Dessa timmar får användas vid ett tillfälle eller uppdelat vid två olika tillfällen, men inte i samband med annan tid utanför bostaden. Den intagen kan även bli beviljad att slippa fotbojan under premissen att denne fortsätter följa schemat som innan (och inte överstiger 24 timmar utanför bostaden under en vecka) och att denne vistas och sover i bostaden minst mellan kl.22 och kl.06 (61-64, KVFS 2008:5). Ett villkor för att kontrollen med fotboja ska upphävas, är att den intagne har verkställt minst två tredjedelar (minimum två månader) av den utökade frigången (Allmänna råd, KVFS 2008:5). Även denna del har jag tagit upp med de intagna. För att den intagne ska kunna få tillgång till mer fri tid (utökad utevistelse) görs varje gång en individuell prövning där hänsyn till risken för misskötsel tas och den intagnes behov tas i beaktning av frivården. Vanligtvis görs dessa utökningar allt eftersom utslussningstiden närmar sig villkorlig frigivning. Men det kan även bli aktuellt vid oförutsägbara händelser så som sjukdom inom familjen, begravningar eller att den intagne själv blir sjuk. Då görs en speciell bedömning över hur lång tid som är i behov för ändamålet. Då kan även en övernattning ingå (Allmänna råd, KVFS 2008:5). 2. Tidigare forskning Eftersom utökad frigång är en relativt ny åtgärd (startade 1 januari 2007) så finns det inte någon färdigställd undersökning över hur klienternas sociala situation påverkas av denna typ av verkställning. Det är dessutom svårt att utifrån statistik kunna säga någonting säkert angående den utökade frigångens effekter på intagnas sociala situation genom att jämföra med de intagna som inte haft denna typ av verkställning. Det beror främst på att de som verkställer och har verkställt utökad frigång tillhör en mönsterpopulation bland fångar. För att kunna göra en jämförelse och ge bakgrund till vilka effekter som kan förväntas uppvisas, kan man se till tidigare forskning gjord på övriga fångars levnadsförhållanden och sociala situation vid frigivning. Det har dessutom gjorts forskning och undersökningar på hur utslussning påverkar klienternas sociala situation, då främst på IÖV-utslussning. Jag gjorde sökningar på nationell och internationell forskning, dock redovisas enbart de svenska studierna här. Dels för att jag inte kunde hitta någon direkt relevant utländsk undersökning som tagit upp hur den sociala situationen för intagna under utslussningsprocessen ser ut och dels för att utslussning från fängelse utomlands styrs av andra restriktioner och kraven inte är 10

lika hårda som i Sverige. De undersökningar som har gjorts i Sverige är i stort sett uteslutande BRÅ-rapporter. Dessa knyter inte an till någon teoretisk bakgrund och utslussningen som ämne är policystyrt. Studiens inriktning på den sociala situationen för de intagna skulle kunna förankras i diverse teoretiska perspektiv men det hade då inte kunnat kopplas ihop med hur utslussningen påverkar denna situation. Jag har därför valt att inte knyta an till någon teori i studien eftersom det inte finns någon teoretisk utgångspunkt som har fokus på hur utslussningsprocessen påverkar de intagnas sociala situation. Istället för att applicera en teori halvvägs har jag valt att inte blanda in något teoretiskt perspektiv. 2.1 Den sociala situationen för fångar i allmänhet Nilsson tar i artikeln Vad är nytt med det nya klientelet? (2002) upp problemet med att det i allt större utsträckning är de mer resursstarka fångarna som ges möjlighet till alternativa påföljder medan de övriga blir dömda till fängelse. Det är även vad Kling och Gustavsson i sin studie från 2004 visade, där bl.a. fångars sociala situation vid frigivning 1992 jämfördes med fångar 2002. Inom kriminalvården går man allt mer ifrån behandling och resocialisering och mot risk- och farlighetsbedömningar när det gäller hur fångarna ska omhändertas. Kraven för att få tillgång till t.ex. IÖV är att man har bostad och sysselsättning vilket direkt utesluter de intagna som redan innan har det sämst ordnat med detta (Nilsson 2002). Allt eftersom det blir vanligare att korttidsdömda fångar får påföljder med elektronisk övervakning, har grova brott fått längre fängelsestraff (Kling & Gustavsson 2004). De som avviker från det normala är i allt större utsträckning de som sitter i fängelse och som dessutom får sämst förutsättningar att klara av att sköta sig efter frigivning (Kling & Gustavsson 2004). Tidigare forskning har visat att det är viktigt för den intagna att ha en stabil grund att stå på vid frigivningen för att inte falla tillbaka i gamla vanor (Nilsson 2003; Kling & Gustavsson 2004; Gustavsson 2004:40). Nilssons artikel som bygger på en intervjustudie över fångars levnadsförhållande 1, visar att de som har arbete, bra sociala relationer och fast inkomst har bättre förutsättningar att inte återfalla i brott efter sin frigivning än de som inte har det (Nilsson 2003:60). Detta påpekade även de intagna själva i Kling och Gustavssons (2004) undersökning. Undersökningen tog också upp vikten av ha ett bra fungerande socialt nätverk vid frigivningen. Det var framförallt de långtidsdömda återfallsbrottslingarna 2 som uttryckte hur viktig bostad, sysselsättning och framförallt bra sociala kontakter var för att inte falla tillbaka i gamla mönster. I 1 Intervjumaterialet var sedan kopplat till data över återfall inom tre år. Det representativa urvalet bestod av 346 svenska fångar. 2 I studien ingick alla intagna som frisläpptes i oktober 2002. 11

likhet med Nilsson (2003) och Kling & Gustavsson (2004), poängterar även Skardhamar i en artikel från 2003, vikten av att ha ett jobb vid frigivning för att den sociala integrationen ska fungera och för att ha en inkomst. De som har jobb vid frigivningen har oftast både boende och pengar och klarar sig därför bättre i fortsättningen (Skardhamar 2003:50 51). Artikeln grundade sig på en omfattande enkätundersökning om fångars levnadsförhållanden, som gjordes bland fångar i Norge 2000. BRÅ gjorde 2001 en utvärdering av hur hjälpen vid frigivningen för villkorligt frigivna fångar såg ut eftersom de inte fick någon typ av utslussning (2001:2) 3. De visade att få intagna som villkorligt frigivits utan utslussning, hade en egen bostad (knappt 20 procent) och ganska många av de övriga (ca 80 procent) visste inte hur de skulle bo efter frigivningen (BRÅ 2001:23). När det gällde sysselsättning hade ca en fjärdedel av de intagna som blivit villkorligt frigivna utan utslussning fast eller tillfälligt arbete vid frigivning. Denna siffra hade sjunkit när uppföljning gjordes sex månader senare. Antalet arbetslösa hade dessutom stigit fram till uppföljningen (från 13 procent till 30 procent). BRÅ menade att den sociala situationen för villkorligt frigivna utan utslussning efter sex månader i frihet ofta var väldigt oordnad och att man säkert kunde säga att någon förbättring inte skett (BRÅ 2001:24). Kling och Gustavsson (2004) förespråkade en utveckling av övergångsalternativ (utslussning) för att förbereda fångarna inför friheten. Genom att öka graden av frihet i slutet av strafftiden och på de öppna anstalterna ha inriktning mot att underlätta de intagnas anpassning i samhället skulle fångarna kunna förbereda sig inför sitt liv i frihet. Gustavsson (2004:40) uttrycker i linje med Kling och Gustavsson vikten av att frivården lägger prioritering på de intagnas sociala faktorer för att de intagnas situation efter frigivning ska vara så bra som möjligt. En longitudinell intervjustudie av återfallsdömdas livssituation inför frigivningen som Rydén-Lodi gjorde 2005, visade på samma sak. Tungt kriminellt belastade intagna behövde utveckla relationer till icke-belastade personer och vara omgivna av ett socialt stöd i det vardagliga livet för att komma ur sin bana (Rydén-Lodi 2005:29). De sociala nätverken och relationer som en intagen har, är enligt min mening en del av de intagnas sociala situation och är även enligt frivården en viktig del att fokusera på för att de intagnas förutsättningar vid frigivning ska vara så goda som möjligt. Skardhamar skriver i en artikel från 3 Rapportens resultat baseras på uppgifter som framkommit genom intervjuer, telefonintervjuer samt frågeformulär som samlats in vid tre ungefärliga tidpunkter; en månad före frigivning (95 intagna), en månad efter frigivning (samtal med frivårdshandläggare för 85 av de 95 intagna) och sex månader efter frigivning (frivårdshandläggare besvarade frågeformulär för 73 av de 95 intagna samt intervjuer med 24 av de 95 intagna). Urvalsramen var 557 intagna. 12

2003 4, att fångar överlag känner sig mer ensamma än den övriga befolkningen, vilket enligt honom är en indikation på att de har sämre sociala resurser, eftersom de träffar familj och nära vänner mer sällan än övrig befolkning (Skardhamar 2003:48 49). BRÅ visade i sin utvärdering (2001:2) (se ovan) att frivården oftast inte hade någon som helst kontroll på hur dessa kontakter såg ut. Då rekommenderade BRÅ, att i god tid innan frigivningen planera för den intagnes framtid med t.ex. eventuell övervakning och att redan inne på anstalten upprätta en behandlingsplan som därifrån kunde påbörjas för att förbereda den intagne med samarbeten mellan anstalt och frivården och även med de externa myndigheterna utanför anstalten (t.ex. arbetsförmedling, hälso-/friskvård) som kunde bli aktuella (BRÅ 2001:35,38). Den nya utslussningsmekanismen kan ses som en följd av detta. Jag har under mina intervjuer kunnat se om detta följts, genom tidig planering och bra förberedelser inför utslussningens start. Genom bra typer av utslussning kan den intagnes sociala situation på alla plan utvecklas positivt, vilket anammades i Sverige med utvecklingen av det speciella utslussningssystemet (SOU 2005:54) som innefattades i den nya kriminalvårdslagen som trädde i kraft 1 januari 2007. 2.2 Positiv selektion Eftersom utökad frigång kräver att den intagna har fast bostad och sysselsättning, tillhör de som beviljas åtgärden en selektiv grupp i förhållande till intagna som inte har dessa förutsättningar. Om man ser till vad Nilsson (2002), Kling och Gustavsson (2004) och även Gustavsson (2004) tar upp om de mer resursstarka fångarna, menar de att det finns en positiv selektion bland dem som beviljas alternativa påföljder och utslussning. För att belysa hur den sociala situationen kan påverkas av detta faktum kan man se till studier BRÅ har gjort på intagna som beviljats IÖV-utslussning. Denna grupp tillhörde, i likhet med dagens utökade frigångsklienter, en positiv selektion. Eftersom det krävdes ordnad bostad och sysselsättning var även IÖV-utslussning begränsad till de intagna med mer gynnsamma förutsättningar (BRÅ 2005:24). Sedan 2001 har BRÅ gjort ett flertal studier på hur den sociala situationen sett ut både innan reglarna för IÖV-utslussning utvidgades (2001-2004) och efter (från den 1 april 2005). De visade att den urvalsgrupp som fått utslussning med IÖVutslussning var en mönsterpopulation med sina förutsättningar jämfört med övriga fångar inom ramen för samma strafftid (BRÅ 2003:20) 5. Undersökningarna visade också att de var få personer i IÖV-utslussningsgruppen som var tidigare dömda (BRÅ 2005:24). Den sociala situationen för dem 4 Studien bygger på enkäter med 247 fångar dömda upp till tre års fängelse i Norges östra fängelsedistrikt under våren 2000. Fångar som inte växt upp i Norge var av praktiska anledningar inte med i studien. 5 BRÅ utförde genom enkäter, akterstudier, intervjuer och samtal en jämförelse mellan de 135 personer som ansökt om IÖV-utslussning och blivit beviljade utslussning samt med de 58 personer som ansökt IÖV-utslussning och inte blivit beviljade under de första åtta månaderna som IÖV-utslussningen. Övriga 70 personer under samma period med minst två års strafftid som inte ansökt om IÖV-utslussning studerades samtidigt som ett komplement. 13

som beviljades IÖV-utslussning var över lag bättre än för övriga fångar (inom ramen för samma strafftid). Det innebar att de i större utsträckning hade egen bostad eller tillgång till familjemedlems bostad. Sysselsättning som visserligen var ett krav för att beviljas IÖV-utslussning, var inom gruppen mer framtidsinriktad än hos dem som inte beviljats IÖV-utslussning, den var alltså tänkt att leda till fortsatt arbete eller fungerade redan som försörjning. Dessutom hade denna grupp i större utsträckning ett stabilt hemförhållande (större andel gifta eller samboende) (BRÅ 2003: 21-23). 2.3 Intagnas åsikter om sin sociala situation BRÅ har gjort ett antal undersökningar där man tagit del av intagnas åsikter om sin sociala situation under utslussningsprocessen med IÖV-utsluss (BRÅ 2003; 2004; 2007b) 6. Den bild som ges av intagna som tidigare utslussats via boende i hemmet (IÖV-utslussning) är positiv framförallt eftersom möjligheten att vara med familj och vänner då fanns. Det var extra viktigt för dem som hade barn men även yngre personer som bodde kvar hemma ansåg detta. Möjligheten att arbeta eller studera under utslussningen var en annan viktig punkt. Många uttryckte den dåliga ekonomiska situationen under tiden i fängelset som en något som påverkat deras sociala situation negativt. De intagna kände att utslussningen var en bra väg för att komma ut och kunna börja tjäna pengar för att kunna betala av skulder och liknande (BRÅ 2003:41;2007b:28). Det skyddade sättet att komma tillbaka till samhället som IÖV-utslussning innebar, genom att successivt slussas ut och att under tiden kunna skapa kontakter främst till framtida arbete, var en bra del av IÖV-utslussningen, enligt intagna i BRÅ:s utvärderingar (BRÅ 2003:42;2004:27;2007b:28). Det inrutade livet som IÖVutslussning innebar gav de intagna fasta rutiner som gjorde det lättare att sköta det vardagliga livet. Exempelvis kände många att de tog mer ansvar på jobbet och i hemmet. Genom att ständigt ha ett överjag kände många att de hade ett stöd för att inte bryta mot reglerna. Bara att veta att någon håller koll på en ansågs som en anledning till att sköta sig (BRÅ 2004: 24,26-27). Det som uttryckts som negativt för den sociala situationen, var att utslussningens schemaläggning gjorde att tiden ofta känts knapp. De intagna ansåg det var svårt att passa tider. Många intagna uttryckte stress och oroskänslor för att inte hinna i tid till saker. Stressen gick i vissa fall även ut över familjen, genom att de övriga familjemedlemmarna blev oroliga för att klienten inte skulle passa sin tid. Schemat hindrade de intagna från att fritt kunna umgås och påverkade på så vis även människor i deras närhet. T.ex. i fall när familjen ville gå ut men den intagne p.g.a. sitt schema inte kunde följa med. En önskan om ökad flexibilitet framhölls som en viktig del för att utvecklingen av 6 2003, Fängelse i frihet En utvärdering av intensivövervakning med elektronisk kontroll. 2004, Ett steg på väg mot frihet En beskrivning av intagnas sociala situation efter intensivövervakning med elektronisk kontroll- IÖV-utsluss. 2007b, Utökad användning av elektronisk fotboja inom kriminalvården, Delrapport 2. 14

åtgärden skulle bli till det bättre (BRÅ (2003:42);(2004:28 29)). Många påpekade att det var jobbigt att varje gång man förflyttade sig (t.ex. gick på lunch med jobbet) behöva ringa och meddela var man var, men att man samtidigt vande sig vid situationen ganska snabbt (BRÅ 2003:43). Detta har även underlättats under åren som gått genom att man nu istället kan skicka sms vid förflyttning. I studier som gjordes innan utvidgningen av regelverkat för IÖV-utslussning framhävdes önskemålet om permissioner. Klienterna uttryckte missnöje med att IÖV-utslussningen inte innefattade några permissioner, eftersom man i t.ex. frigång (vilket en del av klienterna tidigare verkställt) hade tillgång till permissioner (BRÅ 2003:43;2004:34). De klienter som ingått i BRÅ:s undersökningar efter 1 april 2005 har fått ta del av IÖV-utslussning när permissioner (24 timmar en gång eller uppdelat vid två tillfällen) och utökad utevistelse (18-24 timmar från tidigare 12-24 timmar) funnits som möjlighet, uttrycker sig positivt. Men eftersom urvalet av klienter var mycket litet 7, måste detta resultat ses med tillförsikt. De intagna uttryckte att möjligheten till utökad utevistelse gjort att en del av stressen under utslussningen försvunnit. Även möjligheten att kunna göra lite längre resor vid behov och att få komma bort från hemmet ansågs positivt. Dock ska tilläggas att de flesta svarade att de skulle ha valt IÖV-utslussning oavsett om det funnits permissioner (BRÅ 2007b:30), vilket jag har kunnat jämföra med mina intervjupersoner eftersom de fått ytterligare möjligheter till permissionstid och utevistelse. Studier som tagit upp relationer under utslussningstiden har varit svårare att hitta. BRÅ:s rapport Ett steg på väg mot frihet 2004 innefattade en studie med intervjuer med familjemedlemmar till personer som verkställt IÖV-utslussning. I studien intervjuades 28 anhöriga av från början 47 tillfrågade om deras åsikt om IÖV-utslussning. Studien hade därför ett urvalsbortfall på 40 procent vilket gör att man ska se resultaten med tillförsikt, troligtvis var de anhöriga som inte deltog heller inte lika positivt inställda till åtgärden. Den bild som studien trots allt visade var att de flesta var positiva till utslussning med IÖV-utsluss. De som var samboende med barn utryckte att det var skönt att ha hjälp med barnen och vardagssysslor i hemmet, som de under den intagnes fängelsetid tagit hand om själva. Avlastning gjorde gott både ur praktiska och relationsmässiga aspekter. Den bild som gavs var att åtgärden gav barnen möjligheten att komma närmre sin förälder och eventuellt återfå den kontakt de haft innan föräldern vistats i fängelse. Hur relationen mellan den anhöriga och den intagna påverkades gav blandade resultat. Vissa menade att möjligheten att kunna reda ut saker face to face och inte på telefon, gjorde relationen mycket bättre, medan andra vittnade om att den ständiga kontakten (p.g.a. den intagnes begränsade möjligheter att var från hemmet) och pressade 7 Undersökningen bygger på telefonintervjuer med endast 10 klienter som hade IÖV-utsluss under minst fyra månader. 15

situation gjorde relationen sämre. De intagna upplevde att slitningar på förhållandet uppstått under utslussningstiden (BRÅ 2004: 30-34). 2.4 Förbättring av den sociala situationen? Utvärderingarna av IÖV-utslussning som gjorts av BRÅ (BRÅ 2003:4;2004;2005:6) påvisade att åtgärden bl.a. upplevdes som en verkställning på anstalt, frånsätt de negativa effekter som frihetsberövandet innebär. Dessutom visade utvärderingarna på att de var få som misskötte utslussning med IÖV och att den sociala situationen för de allra flesta blivit bättre (BRÅ-rapport 2007a:11). Meningen med IÖV-uslussning var att den skulle fungera som en plattform för att skapa mer permanenta förhållanden för tiden efter villkorlig frigivning (BRÅ 2004:19). BRÅ:s utvärdering 2004 visade hur den sociala situationen förbättrades under utslussningstiden, för intagna med IÖV-utslussning (BRÅ 2004:20 21) 8. Innan utslussningen hade drygt hälften (52 procent) egen bostad och den siffran hade ökat till dryga sjuttio procent (72 procent) sex månader efter frigivning. När det gällde sysselsättning hade andelen med eget arbete ökat från 31 procent vid början av utslussningen till 56 procent med fast arbete sex månader efter frigivningen. Inkomstsituationen gick i linje med sysselsättningen. Dessutom var det en stor del av de övriga (44 procent) som hade en fungerande sysselsättning i form av studier eller arbetsmarknadsåtgärder. I undersökningen var det enbart 16 procent som var helt utan sysselsättning (BRÅ 2004:22). Eftersom studien gjordes utan jämförelse med en kontrollgrupp kunde dessa förbättringar bero på annat än IÖV-utslussningen, men det som talar emot det är BRÅ:s tidigare utvärdering (2001:2) av villkorligt frigivna utan utslussning (BRÅ 2007a:19). Om man jämför med studien som gjordes 2001 på villkorligt frigivna utan utslussning (se ovan 2.1), förbättrades visserligen bostadssituationen från att 20 procent hade bostad innan frigivning till 40 procent efter sex månader i frihet. Sysselsättningen däremot visade att inför frigivningen hade ca en fjärdedel fast eller tillfärlligt arbete som väntade, men efter sex månader i frihet hade denna andel minskat till en knapp femtedel. Arbetslösheten ökade dessutom från 13 procent inför frigivning till 30 procent efter sex månader i frihet (BRÅ 2001:24). Detta kan tyda på att IÖV-utslussning ändå har betydelse för att förbättra den sociala situationen (BRÅ 2007a:19). BRÅ:s utvärderingar (2007:19) av IÖVutslussning efter dess utvidgning kunde inte besvara frågan om eventuell förbättring på det sätt som gjorts 2004, främst eftersom alla som frisläpps inte längre har övervakning av frivården (kortare strafftider ger i mindre utsträckning övervakning än när strafftiden är minst två år). Därför kunde frivården inte heller kontrollera hur den sociala situationen sett ut för alla efter sex månader, vilket 8 Utvärderingarna bygger på enkäter till frivårdsinspektörer som varit involverade i 278 klienter (samtliga som påbörjade IÖV-utslussning mellan den 1 okt 2001 och den 1 okt 2003). Enkäterna genomfördes vid påbörjande, avslut av IÖV-utslussning och sex månader efter frigivning. 16

påverkade utvärderingens bakgrundresultat. Det gjorde också att gruppen vars sociala situation följdes upp till slut blev väldigt liten (51 personer). Resultatet ska därför inte användas för att dra några avgörande slutsatser. Studien visade trots detta på att bostadssituationen sex månader efter villkorlig frigivning i stort sätt var oförändrad (alla hade någon form av boende både före och efter IÖV-utslussningen). Vad det gällde sysselsättningen hade gruppen som helhet förbättrat sin sysselsättningssituation men majoriteten av de intagna hade en annan typ av sysselsättning sex månader efter frigivningen än när de påbörjade IÖV-utslussningen. Till viss del berodde det på att en ganska stor del av gruppen hade haft en anordnad sysselsättning (oavlönad praktik som den intagne enbart hade under utslussningstiden) vilket gjort att de efter utslussningen fått hitta en annan sysselsättning. Försörjningen inom gruppen som helhet, hade även den via anknytningen till sysselsättningen förbättrats något (BRÅ 2007a: 20-21). Eftersom jag enbart gör intervjuer med personer som fortfarande är i processen eller precis har avslutat sin utökade frigång kommer jag inte utifrån ett längre perspektiv kunna svara säkert på om mina informanters sociala situation förbättrats. Men jag kan få en bild av hur de själva ser på sin situation från utslussningens start fram till nu. 3. Metod och material I detta avsnitt kommer en genomgång av metoden för studien göras. Den innefattar metodval, vetenskapsteoretisk avgränsning, kvalitativ intervju, urval och utförande av intervjuer samt rollen som intervjuare, etiska övervägande, studiens reliabilitet och validitet samt databearbetning och analysförfarande, presenteras. Forskningsuppgiften bör enligt Trost (2005:13) vara styrande för valet av metod. Min studies fokus är på hur fenomenet, den sociala situationen ser ut för intagna under den utökade frigången. Denna forskningsvinkling studeras därför bäst med hjälp av en kvalitativ metod eftersom den lägger fokus på vad ett fenomen innehåller, till skillnad från kvantitativ metod, där man ser till hur pass utbrett ett fenomen är genom att lägga fokus på mängden av det (Bryman 2001). Uppsatsens syfte är att undersöka intagnas åsikter och funderingar kring om vad som händer med deras sociala situation under utslussningsprocessen, utökad frigång. Därför valdes en kvalitativ ansats eftersom den går ut på att förstå människors sätt att resonera och regera kring olika omständigheter (Trost 2005). För att kunna få de intagnas bild av sin sociala situation, lämpar sig kvalitativa intervjuer bra, eftersom de kan fånga människors syn på sina liv och beskriva personens egna upplevelser och perspektiv på sin livsvärld (Kvale 1997:100; Ryen 2005:29). I början av studien kom jag i kontakt med en annan student vid institutionen som även hon valt att undersöka personer i utslussningsprocessen. Hon 17

hade valt att inrikta sig på det eventuella stöd som frivården ger eller kan ge till intagna som utslussas med utökad frigång. Eftersom vi båda två hade liten erfarenhet av att göra intervjuer och besatt relativt lite kunskap om intagna i utslussningsprocessen (se nedan 3.5.1), beslöt vi oss att göra intervjuer ihop. Det skulle framförallt innebära att vi skulle hinna med att göra fler intervjuer och på så vis kuna få ett större och bättre material. 3.1 Fenomenologi Eftersom min studie går ut på att undersöka intagnas syn på sin sociala situation, krävs en vetenskapssyn som tar hänsyn till fenomenet utifrån individernas perspektiv på sin värld. En fenomenologisk utgång har relevans eftersom den strävar efter att förstå och fokusera på hur den studerade (i det här fallet de intagna) upplever av sin livsvärld (Kvale 1997:54). Fenomenologin kan ses som den tanketradition som främst går emot den positivistiska. Genom att gå emot tanken om att det finns en fast social verklighet menar fenomenologin istället att människors handlingar är meningsfulla och ger betydelse åt hur de agerar. Bara genom att se saker och ting utifrån individers egna perspektiv kan man enligt fenomenologin förstå individens beteende (Bryman 2001:27). Den fenomenologiska tanketraditionen försöker också att ge direkta beskrivningar utan förutfattade meningar. Det innebär att man snarare gör kritiska analyser än att man totaltalt bortser från förutfattade meningar. I denna studie är det således de intagnas perspektiv av sin värld är det som kommer att stå i centrum med strävan att bortse från eventuella förutfattade meningar som kan finnas om intagnas sociala situation. Det är en i stort sätt omöjlig uppgift att helt bortse från dessa men min mening är att använda fenomenologins ståndpunkter som ett förhållningssätt till min studie och som en vägledning vid tolkningar av mitt empiriska material (Lindgren 1994: 91-92). Som exempel kommer jag därför inte ta hänsyn till eller ställa frågor om varför informanterna tycker på ett speciellt vis. Det blir utifrån studiens fenomenologiska synvinkel inte relevant eftersom meningen var att få informanternas bild över vad som händer under utslussningsprocessen. 3.2 Kvalitativa intervjuer Ryen (2005) menar att kvalitativ forskning bör innebära en metod med få enheter, många aspekter och flexibilitet, vilket framförallt intervju som metod står för. Därför har jag valt att använda mig av halvstrukturerad eller semistrukturerad intervju, vilket innebär att man på förhand ställt upp huvudfrågor och viktiga teman utan avsikt att exakt använda dess formulering eller ordningsföljd. Halvstrukturerade eller semistrukturerade intervjuer kan ses som ett samtal med bestämda avsikter (Ryen 2005:46). I den här studien har samtalet handlat om intagnas syn på sin sociala situation. Även om avsikten med intervjuerna är att få ett så öppet och avslappnat samtal som möjligt kan man inte helt se dem som sådana (Kvale 1997:32). Som stöd under intervjuerna upprättades därför 18

en intervjuguide 9 med några huvudfrågor och tema med logisk ordning. Under intervjuerna ställdes frågorna nödvändigtvis inte i samma ordning som i intervjuguide, utan istället utifrån när det ansågs lämplig under intervjuns gång. Det var upp till informanten när ett visst tema skulle tas upp (Bryman 2001:301; Repstad 1999:64; Trost 2005:51). Vår tanke (min och min intervjukollega) var att intervjuerna skulle vara så öppna som möjligt för att de intagnas egna tankar och funderingar skulle få utrymme, vilket kvalitativa intervjuer ger möjlighet till p.g.a. sina låga gard av standardisering. Variationsmöjligheten var därför stor vad det gäller både utformade av intervjuguide och sättet att ställa frågor (Trost 2005:19). Eftersom mitt syfte var att få de intagnas egna upplevelser och åsikter om det område jag avsett att undersöka, ansåg jag att det inte fanns någon annan typ av metod som kunnat fånga detta bättre. 3.3 Urval Med hjälp av BRÅ jag fick jag från början kontakt med en av Stockholmsregionens frivårdsinspektörer som sedan hjälpte mig att få kontaktuppgifter till frivårdsinspektörer på andra kontor i Stockholm län. Dessa kontakter skedde via mail, där jag skrev om mitt syfte och intresse att få tag på intervjupersoner till en C-uppsats. Kriterier för urvalet av intagna var: Att de hade utökad frigång som utslussningsåtgärd Att de hade varit i processen under en tid (alltså inte precis inlett sin utslussning) eller att de redan var utslussade. Anledningen till att jag avgränsade urvalet till dem som varit i processen under en längre tid knyts an till mitt syfte. För att intagna skulle kunna reflekterar över sin sociala situation i utslussningsprocessen krävs att de har haft åtgärden ett tag eller redan är utslussade. Eftersom tidsperioden för uppsatsarbetet är begränsad ansåg jag det inte vara möjligt att kontakta andra regioner. Handläggare på de olika kontoren fick ansvaret att tillfråga ett antal av sina klienter som uppfyllde kriterierna, om de var villiga att delta (med information om etiska aspekter och om frivillighet). Att använda sig av mellanhänder kan enligt Trost (2005), medföra problem genom att jag inte haft kontroll över vilka som blivit tillfrågade. Det blir på så vis okänt varför vissa blivit tillfrågade och andra inte. Selektion kan ha medfört att bara mer tillmötesgående intagna valts ut. Denna typ av bekvämlighetsurval är dock mycket fruktbart när det gäller att komma i kontakt med en viss grupp (Bryman 2001). Det hade varit svårt att få kontakt med intagna på något annat sätt. Ett alternativ hade kunnat vara att ta kontakt med personer som redan genomgått utslussningsprocessen och inte längre har övervakning av frivården. Men dessa personer anses enligt frivården vara oetiskt 9 Se bilaga 1. 19

och känsligt att ta kontakt med utifrån integritetsskäl. Under processen har frivården kontroll över sina klienter och det är då lättare och bättre att kontakta de intagna under denna period. Den makt som frivårdens handläggare har över sina klienter kan också ha påverkat deltagandet. Intagna kan ha känt sig tvingade att delta för att visa på god motivation och skötsamhet gentemot sin handläggare. Det är dock inget jag kunnat styra över. Vidare kan man utifrån konfidentialitetskravets (se nedan 3.6) ifrågasätta hur anonyma informanterna är när de rekommenderats av sina handläggare. En sak som positivt kan ha påverkat deras deltagande är att deras åsikter eventuellt kommer att påverka resultatet för BRÅ:s utvärderingar av utökad frigång. De har alltså genom sitt deltagande kunnat göra sin röst och åsikt om åtgärden hörd. 3.4 Intervjuerna 3.4.1 Inför Av de fem olika frivårdshandläggarna som vi fick kontakt med, fick vi namn och nummer till personer som sagt sig vara intresserade att delta. Dessa tog jag via telefon kontakt med och bestämde plats och tid för intervjun. Valet av plats och tidpunkt gjordes upp individuellt med respektive informant, eftersom intagna som verkställer utökad frigång i många fall har snäva tidsscheman med lite fri tid. De var från början nio stycken som valts ut, men blev till slut sex stycken som intervjuades. Anledningen till det minskade antalet var att en valde att dra sig ur, en annan kunde efter det inledande samtalet inte nås och med en tredje planerades möte vid två tillfällen, men båda gångerna avböjde personen precis innan intervjun skulle genomföras. Ena gången kunde personen inte p.g.a. sjukdom och den andra gången fick personen jobba över vilket resulterade i att intervjun inte genomfördes. Alla informanter var män, i åldrarna 23-49 år, dömda till olika långa strafftider för olika typer av brott. Vilken typ av brott informanterna var straffade för kom inte fram i alla intervjuerna eftersom jag ansåg det irrelevant för mitt syfte att ställa direkta frågor om det. Istället var det upp till personerna själva i fall de valde att ta upp ämnet under intervjuns gång. Däremot kom det fram att ingen var tidigare dömd. Att informanterna hade olika långa strafftider kan ha påverkat mitt resultat utifrån att intagna med längre strafftider kanske ser på utslussningstiden som en större befrielse än vad de med kortare strafftider gör. Dessutom påverkar strafftiden hur lång tid man får utökad frigång, längre straff ger möjlighet till längre utslussningstid. Dock är syftet med studien att utifrån en fenomenologisk synvinkel få informanternas bild över vad som händer under utslussningsprocessen och därför var inte frågor om varför informanterna tyckte på ett speciellt vis relevanta. Informanterna erbjöds att ta del av huvudfrågor och intervjuteman i förväg, om de ville 20