Kriminologiska institutionen Vägen från återfall i brottslighet En kvalitativ studie om hur fem tidigare straffade män resonerar kring att inte återfalla i brottslighet Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Vårterminen 2011 Frida Cederholm
1
Sammanfattning Syftet med denna studie är att se vad som gjort att personer med ett kriminellt förflutet har upphört med brottslighet. Detta har jag formulerat i den specifika frågeställningen: Vad är det som gör att en person med kriminellt förflutet upphör med brottslighet? Jag har bland annat utgått från teorier som Sampson och Laubs teori om turningpoints och Hirschis teori om sociala band. Resultatet har även kopplats till tidigare forskning på området. Denna forskning tar mestadels upp vad som krävs för att kunna sluta med brottslighet och vilka faktorer som kan vara en bidragande orsak till att man börjar begå brott från första början. Den tidigare forskningen problematiseras också med hjälp av begreppen falskpositiva och falsknegativa. Dessa begrepp beskriver hur svårt det är att förutspå brottslighet då upphörande med brott, trots tidiga beteende avvikelser, är normen. För att besvara frågeställningen har jag använt mig av kvalitativa intervjuer. Jag har intervjuat fem före detta kriminella personer, varav alla är män i spridda åldrar från cirka tjugo till sextio år, som alla har avtjänat ett fängelsestraff. Dessa personer har valts ut genom bekvämlighetsurval och till viss del snöbollsurval. Det huvudsakliga resultatet stämmer bra överens med både teorin om turningpoints och sociala band. Det går också att koppla till den tidigare forskningen som jag har valt att ta upp i den här studien. Det som visat sig vara viktigt för upphörandet av brottslighet är händelser i livet som har varit en vändpunkt. Dessa händelser har förstärk de sociala banden. Exempel på vändpunkter som inträffat i intervjudeltagarnas liv är byte av bostadsområde, anställning på en arbetsplats och starkare band till personer i ens närhet. Alla intervjudeltagare, speciellt de som haft problem med missbruk, tar också upp vikten av den egna motivationen. Det går inte att hjälpa den som inte vill ha hjälp. Studien är en pilotstudie som inte ska generaliseras till en större population. 2
3
Innehållsförteckning Sammanfattning 2 1. Inledning 6 2. Syfte och frågeställning 7 3. Definitioner och avgränsningar 7 4. Tidigare forskning 8 4.1 Vägen till brottslighet 8 4.2 Fånge i marginalen 9 4.3 Kriminalitet och livschanser 9 4.5 Före frigivning 10 5. Kriminalvården. Mål och visioner 9 6. Teori och Begrepp 11 6.1 Sociala band 11 6.2 Stämplingsteorin 12 6.3 Turningpoints, Situated choice och Riskfaktorparadigmet 12 6.4 Likheter och skillnader mellan teorierna 13 7. Metod 14 7.1 Validitet och reliabilitet 15 7.2 Urval 16 7.3 Genomförande och etisk problematisering 16 7.4 Förförståelse 17 7.5 Intervjuguide 19 7.6 Intervjudeltagare 19 7.7 Analysmetod 20 8. Resultat och analys 22 8.1 Uppväxt: 22 8.2 Tiden i fängelse: 23 8.3 Tiden efter första straffet 22 9.4 Tiden mellan straffen 26 8.5 Tiden efter sista straffet 25 9. Slutdiskussion 29 4
10. Vidare forskning 30 Referenser 34 Internetkällor: 35 Intervjuguide 36 5
1. Inledning Ofta när det rapporteras om brott i media kan man få känslan av att brottet har kunnat stoppas. Gärningspersonen pekas ut som tidigare dömd eller sedan tidigare känd av polisen. Personen har alltså tidigare domar bakom sig. Det rör sig då alltså om ett återfall 1 i brott. Man kan fråga sig varför det sker om och om igen att samma person kan och dessutom vill begå brott igen efter att ha blivit upptäckt en gång. Jag vill med denna studie se vad det är som har gjort att fem tidigare straffade män har slutat med brottslighet. Uppgifter om återfall i brottslighet från statistik som Brottsförebyggande rådet tagit fram visar på att frekvensen har varit mer eller mindre konsekvent under de senaste tio åren. År 2004 var det 46 procent av samtliga dömda som återföll i samma brott inom tre år och 32 procent som återföll i samma brott inom ett år (BRÅ 2010). Ännu högre är siffran för personer som anses ha hög brottsbelastning, det vill säga personer som blivit straffade mer än tio gånger. Av dessa återfaller så många som 89 procent efter tre år (BRÅ 2010). Jag kommer att genomföra fem stycken kvalitativa intervjuer med personer som varit intagna i fängelse. Genom att de berättar om sina upplevelser och eventuella händelser i livet vill jag försöka peka ut något speciellt och förklara med hjälp av redan befintliga teorier och tidigare forskning vad som gjort att brottsligheten upphört. Är det tiden i fängelset som påverkat dem? Tog de sig ur brottsligheten av egen kraft eller hände det något avgörande som motiverade dem? Fick de betydande hjälp, till exempel av stödpersoner eller ekonomiska bidrag, från rättsväsendet eller föreningar för tidigare kriminella? Jag tycker att dessa frågor är viktig att ställa dels för att siffrorna gällande återfall i statistiken är höga men också för att se om det finns något som samhället kan göra för att minska återfallsfrekvensen. 1 Med återfall i brottslighet menar jag att en person har blivit straffad för ett brott och sedan återigen begått ett ytterligare brott efter straffet. 6
Jag kommer att utgå från teorier som förklarar brottslighet ur ett individuellt perspektiv men som påverkas av strukturella förhållanden. Det jag utgår ifrån är att händelser i livet påverkar den egna brottsligheten, i detta fall på ett positivt sätt eftersom jag vill se vad som fått dem att sluta. 2. Syfte och frågeställning Syftet med denna undersökning är att se vad som har fått en person som blivit straffad för ett brott, och sedan begått ytterligare brott efter straffet, att upphöra med brottslighet. Kan man urskilja något speciellt utvecklingsmönster i personernas berättelser? Finns det något gemensamt hos intervjudeltagarna som varit viktigt för upphörandet? Alla dessa frågeställningar i syftet och inledningen vill jag sammanfatta till en frågeställning: Vad är det som gör att en person med ett kriminellt förflutet upphör med brottslighet? 3. Definitioner och avgränsningar Med ett kriminellt förflutet menar jag en person 2 som har blivit dömd till mer än ett fängelsestraff. Detta anser jag kan tyda på ett kriminellt förflutet 3 då det är bevisat att personen har haft ett brottsligt beteende 3 vid fler än ett tillfälle. Som tidigare nämnts definieras återfall att en person blivit straffad för ett brott för att sedan begå ytterligare brott efter straffet. Jag har valt att inte inkludera brott som begåtts under fängelse vistelsen. Jag vill inte, i intervjuerna, fråga specifikt om vilka brott de har begått utan fokusera mer på tiden i frihet. Det hade också varit intressant, och i många hänseenden relevant, att ha med en frågeställning om hur Kriminalvården arbetar för att förebygga återfall. Dock har jag i denna studie valt att begränsa mig till att undersöka vad de tidigare intagna har att berätta om vad som påverkat 2 I denna studie kommer endast män att inkluderas, detta på gurun av min urvalsmetod (se mer sidan 14). 3 Med kriminellt förflutet och brottsligt beteende menar jag i denna studie att en person har begått olagliga handlingar. Dock har jag valt att begränsa definitionen till att inte inkludera mindre företeelsers så som trafikbrott som inte överstigit penningböter. Detta är samma definition som används i statistiken (BRA 2010) 7
dem. På grund av denna avgränsning faller Kriminalvårdens ansträngningar bort. Detta medför även att en del tidigare forskning som legat till grund för Kriminalvårdens behandlingsprogram inte tas upp för att beskriva återfall eller hur Kriminalvården arbetar. En annan avgränsning måste bli huruvida ett straff är tillräckligt avskräckande för att få personer att upphöra med brott. Det kan kanske tänkas att personer som återfaller inte är tillräckligt rädda för att bli fängslade igen för att upphöra med det brottsliga beteendet. Alltså väljer jag att inte undersöka effekten av olika påföljder och vilka som kan tänkas fungera bäst. Dessa avgränsningar görs på grund av hur instruktionerna för studiens omfattning är formulerade. Det finns helt enkelt inte plats eller tid att undersöka dessa frågeställningar till min uppsats. 4. Tidigare forskning Nedan kommer jag att presentera tidigare forskning som jag senare kommer att ta hjälp av när jag ska tolka och analysera mitt insamlade intervjumaterial. 4.1 Vägen till brottslighet Många tidigare studier ställer sig frågan vad det är som leder fram till ett kriminellt beteende. En av dessa är Håkan Stattin som menar att barn som visar någon form av beteendeproblem löper större risk att bli kriminella som vuxna (Stattin 1993 s. 10). Han sammanställer i sin artikel Blir barn med yttre beteendeproblem kriminella som vuxna? olika studier som pekar på att svåra uppväxtförhållanden och tidiga beteendeproblem har ett samband med senare kriminalitet. Ett exempel som visar på detta samband är longitudinell studie där ett antal personer undersöks kontinuerligt från födseln fram till 40 års ålder. Studien visar att beteendeproblem i småbarnsåldern (18 mån-3 år) har samband med beteendeproblem i vuxen ålder (Stattin 1993 s. 24). Han pekar också på studier som visar på att dessa beteendeproblem som barn kan uppvisa förstärker svårigheter i tonåren. Det finns samband mellan barns beteendeproblem och senare problematik med droger och alkohol i tonåren. Detta är enligt Stattin starten på en kriminell karriär (Stattin 1993 s. 20-21). 8
Att förutspå brottslighet baserat på uppväxt har dock mött en del kritik. Henrik Tham och Hanns von Hofer tar bland annat upp problemet med falskpositiva och falsknegativa. Med detta menas att de allra flesta som förutspås begå brott inte gör det, de personerna blir alltså falskpositiva. De falsknegativa är de personer som inte förutspås begå brott med gör det ändå (Tham och von Hofer 2009). 4.2 Fånge i marginalen Anders Nilsson har i sin avhandling Fånge i marginalen. Uppväxtvillkor, levnadsförhållanden och återfall i brott bland fångar (2002) tittat närmare på återfall och vad som är kännetecknande för personer som återfaller i brott. Han utgår ifrån att brottslighet och brist på resurser är kopplade till varandra. Exempel på resurser kan vara arbete, boende och sociala relationer. Han menar också att ett fängelsestraff kan vara en faktor som minskar chansen till att kunna förstärka sina resurser. Fängelsestraffet gör det svårare att skaffa bostad och chansen till att få ett lagligt arbete minskar (s. 131). Nilsson ställer i sin undersökning frågan till ett antal fångar vad som skulle krävas för att de inte ska hamna i fängelse igen. Några av de vanligaste svaren på den frågan var: ordnad ekonomi, arbete, drogfri, bostad, ordnad familjesituation, egen vilja och sociala kontakter. Nilsson fortsätter kapitlet med att sammanfatta studier som har uppmärksammat levnadsförhållanden och återfall. Det är tydligt utifrån dessa att bristande resurser starkt påverkar återfallsrisken. Till exempel så visar en studie som Ahlberg gjort att personer som hade en mer socialt ordnad situation innan första straffet återfaller i lägre frekvens jämfört med personer med mindre socialt ordnad situation (Nilsson 2002 s. 136). Nilssons studie som är en intervjustudie av 346 före detta fångar. Av dessa 346 hade 43 procent återfallit i brott. En närmare titt på dessa pekar på att de som återfallit i brott är det ungefär hälften som saknar utbildning. Även bland dem som saknar arbete och/eller bostad är återfallsfrekvensen högre (Nilsson 2002 s. 139-142). 4.3 Kriminalitet och livschanser Anders Nilsson har även gjort en studie tillsammans med Felipe Estrada (2009). Den studien fokuserar på vilka konsekvenser brottslighet i ungdomsåren kan ha i vuxen ålder. De följer med hjälp av individdata upp ett antal personer som endast har registrerats för brott i 9
ungdomsåren, de som fortsatte med brott som vuxna och de som debuterade i brott som vuxna. Även här konstateras att personer som har en resurssvag uppväxt 4 har en högre frekvens av brottslighet. Detta kopplar Nilsson och Estrada till samma teorier som Sampson och Laub om att det finns vändpunkter och att brottsligheten, trots en missgynnande uppväxt, kan förändras (se vidare s. 10). De jämför även med en grupp vuxna som inte har dömts för brottslighet för att se hur deras uppväxt och liv skiljer sig år. Deras studie bekräftar mycket av det som framkommit i tidigare studier. Personer som fortsätter med brottslighet har ofta svårare uppväxtförhållanden än andra. De som fortsatt har också sämre välfärdsförhållanden än de som slutade. De har en mer utsatt social situation som till exempel problem med arbetslöshet (Nilsson och Estrada 2009 s. 32-35). De konstaterar också precis som von Hofer och Tham att de flesta faktiskt upphör med brott och blir så kallade falskpositiva (Nilsson och Estrada 2009 s.32). 4.5 Före frigivning Birgitta Ryden-Lodi har gjort en kvalitativ studie med den huvudsakliga frågeställningen hur man upphör med brottslighet och vad det är som särskiljer personer som tar sig ur brottsligheten och de som inte gör det. Hon har genom en longditunell studie intervjuat 100 återfallsförbrytare för att försöka urskilja vad i utvecklingsprocessen som lett till upphörandet med brottslighet. Resultatet visar att det kan tänkas finnas faktorer som gör upphörandet möjligt. Det framkom till exempel att ett aktivt missbruk gör det svårt för personer att avsluta en kriminell karriär. Andra viktiga faktorer för upphörande anser Ryden-Lodi vara personens sociala nätverk. Det är gynnsamt om personen har trygga sociala band till personer som inte är kriminella eller missbrukare själva. Detta bidrar till vilja och förmåga att upphöra med brottsligheten. Det kan också krävas att personer med en tungt belastad kriminell karriär behöver förändra sina värderingar för att komma bort från den kriminella identiteten som kan tänkas ha utvecklats under tiden som kriminell. Det visade sig också att egen bostad hade stor betydelse för upphörandet med brottslighet (Ryden-Lodi 2005 s. 29). 4 Med resurs svag uppväxt menar Nilsson och Estrada i denna studie att det kan ha förekommit dåliga familjeförhållanden, ekonomiska problem och/eller hälsoproblem under uppväxten (Nilsson och Estrade 2009 s. 4) 10
5. Kriminalvården. Mål och visioner Även fast jag i denna studie väljer att inte undersöka Kriminalvården och deras insatser tänkte jag ändå kortfattat ta upp vad deras mål och syften är då tiden inom Kriminalvården kan tänkas ses som en viktig period i intervjudeltagarnas liv. Det kan tänkas att det ger en bättre helhetssyn genom att ta upp lite om Kriminalvårdens roll utan vidare utvärdering. Kriminalvårdens uppgift är att verkställa den påföljd som domstol dömer ut. Alla uppgifter som detta innebär ska utföras på ett humant sätt så att straffet blir effektivt och förhindrar återfall. Återfall ska enligt Kriminalvårdens vision förhindras genom att ha ett meningsfullt innehåll i verkställningen av domen. För varje intagen finns en plan som bygger på en riskbedömning. Innehållet i planen kan vara arbete, utbildning eller annan strukturerad verksamhet. Detta ska uppmuntra till att ta eget ansvar och skötsamhet såväl under tiden på anstalt och efter frigivning. Enligt Kriminalvården själva så förebyggs också återfall genom planerade frigivningar. Detta sker i samarbete med andra organisationer och myndigheter. Alla följs också upp på individuellt plan och utvärderas efter återfalls risk. Den som har motivation erbjuds också behandlingsprogram för eventuellt missbruk. Kriminalvården accepterar inget narkotikabruk i verksamheten. Att förhindra återfall är enligt kriminalvården deras viktigaste mål (Kriminalvården 2007). 6. Teori och Begrepp Följande teorier är de som jag har utgått från när jag har skapat min intervjuguide och frågeställning. Dessa har jag valt på grund av att de tar upp relevanta aspekter som enligt min förförståelse kan påverka personerna till att upphöra med brott (se vidare s.17). Senare i uppsatsen kommer jag att tolka intervjudeltagarnas svar utifrån dessa teorier för att se om, eller hur, de passar in i intervjudeltagarnas berättelser. Stämplingsteorin blev aktuell att lägga till först efter intervjuerna ägt rum. 6.1 Sociala band Teorin om sociala band har utvecklats av Travis Hirschi. Denna teori går ut på att personer som har svaga sociala band till samhället lättare begår brott (Sarnecki 2009 s. 242). Hirschi urskiljer fyra egenskaper i sociala band som är viktiga för brottsbenägenheten. Det första av dessa är anknytning. Med anknytningar menas en persons band till andra personer och konventionella aktiviteter som till exempel skola, vänner och familj. Den andra handlar om 11
åtaganden. Vilka åtaganden en person har i samhället inom till exempel utbildning och arbete. Den tredje handlar om vilket engagemang och vilken delaktighet en person upplever i samhället. Detta kan vara engagemang i skola eller arbete såväl som föreningsaktiviteter på sin fritid. Den fjärde och sista egenskapen som spelar in är hur stark en personens övertygelse är. Det vill säga dennes attityd mot lagstiftningar och myndigheter (Sarnecki 2009 s. 142-143). Teorin bygger på en empirisk undersökning av självrapporterad brottslighet och har funnit stöd då den testats mot andra empirisk grundade undersökningar, bland annat Sutherlands teori om differentiella associationer (Sarnecki 2009 s. 143). 6.2 Stämplingsteorin Stämplingsteorin utgår ifrån att det är omgivningens reaktioner på ett avvikande beteende, så som brottslighet, som också skapar beteendet. Howard Becker är en av frontfigurerna för denna teori och han menar att ett avvikande beteende inte är en egenskap hos en individ utan att denna person inte uppfattas som avvikande förens någon upptäcker beteendet. Om samhället ser på en person som ond kan denna person till slut acceptera denna syn och ta sig an det beteende som allmänheten förväntar att hon eller han ska ha. Om allmänheten förväntar sig att en person ska begå brott så finns det alltså risk att denna gör det eftersom hon/han har accepterat denna självuppfattning (Sarnecki 2009 s. 200-201). 6.3 Turningpoints, Situated choice och Riskfaktorparadigmet Laub och Sampson har utvecklat ett begrepp som kan tänkas appliceras på delar av den tidigare forskningen gjord av Stattin (2003) och även statistiken gällande återfall. Detta är riskfaktorparadigmet. De menar att dem som startar sin brottskarriär tidigt är dem som begår en stor del av de samtliga brotten. Det är denna grupp som skulle vara önskvärd att identifiera, utifrån det Stattin undersöker. Dock anser Laub och Sampson att detta är svårt och nästan omöjligt då upphörande med brott är normen. De flesta blir alltså så kallat falskpositiva. I boken Shared Beginnings, Divergent Lives: Delinquent Boys to Age 70 försöker Laub och Sampson förklara förändringar i brottslighet och vad som leder till upphörandet. De menar att brottsligheten är dynamisk, den kan alltså förändras över tid. För dem som upphör med brottslighet inträffar så kallade vändpunkter ( turningpoints ). Detta kan till exempel vara händelser som kan förstärka de sociala banden. Vanliga vändpunkter är giftermål, man 12
byter bostadsområde men också militärtjänst (GI- bill) (Sampson och Laub 2006 s. 145-149). I boken följer de två personer, Arthur och Michael. Dessa två personer har en liknande uppväxt. De växte upp i samma stad under samma tid, båda bodde i ett så kallat lågklass område och hade mer eller mindre komplicerade förhållanden till familj och skola. Den viktigaste likheten var att båda var straffade för brott i unga år (Sampson och Laub 2006 s. 1). I slutet av boken presenteras hur det gick för dem båda. Arthur beskriver sig då som patetisk och ensam. Han bor själv och är skiljd två gånger. Han har även i vuxen ålder varit inblandad i brottslighet. Han lever på socialbidrag och har inga starka sociala band. Michael beskriver sitt liv tvärtemot. Han bor med sin fru och har starka band till båda sina barn och barnbarn. Han har under större delen av sitt liv jobbat som väktare och försörjer sig nu på extraarbete och pensionen. Han är inte längre inblandad i brottslighet och anser själv att det var militärtjänsten som förändrade honom, så kallad GI-bill (Sampson och Laub 2006 s. 275-276). Detta kan tänkas vara ett exempel på den dynamiska delen av brottsligheten. Den kan förändras över tid medhjälp av så kallade vändpunkter. De betonar också att alla har olika valmöjligheter. Även en person som har haft en svår uppväxt och anses ha svaga sociala band kan fortfarande välja och känna motivation att inte begå brott. Laub och Sampson menar dock att alla val görs under olika omständigheter, detta kallar de för situated choice. Det skulle då vara lättare att välja att begå brott då man inte har någon motivation eller åtaganden som stoppar detta. Inga starka anknytningar eller övertygelser som man vill skydda (Sampson och Laub 2006 s. 38). 6.4 Likheter och skillnader mellan teorierna Den största skillnaden mellan Hirschi s teori om sociala band och Laub och Sampsons teori om vändpunkter kan tänkas vara att Hirschi ser brottslighet som mer statisk, det vill säga att den förklaras utifrån individens låga självkontroll och brottsbenägenhet och är mer eller mindre konstant under hela livet. Laub och Sampson menar ju som tidigare nämnts att brottsligheten är dynamisk. Strukturella förhållanden kan påverka individen och dennes brottsbenägenhet. I takt med att olika förhållanden i livet förändras, förändras också brottsligheten. Utifrån dessa teorier skulle alltså brottsligheten kunna förklaras med hjälp av brottslingens tidigare erfarenheter och livssituation. Att en person återfaller i brottslighet efter avtjänat 13
straff skulle således kunna bero på livssituationen och att avsaknaden av sociala band fortfarande är ett problem efter straffet. Utifrån Sampson och Laub teori om situated choice skulle man då kunna hävda att personen gör sina val utifrån samma omständigheter även efter straffet. 7. Metod För att komma framtill ett resultat på min frågeställning har jag valt att använda mig av kvalitativa intervjuer som metod. Jag har intervjuat fem före detta fångar om deras upplevelser och tankar kring sin egen brottslighet. Enligt information som jag har fått från dem själva ska de idag vara fria från brott och eventuellt missbruk som kan ha förekommit tidigare. Den intervjuform jag kommer använda mig av är av semi- strukturerad form (Bryman 2002 s. 301-302). Jag har i min intervjuguide vissa teman jag vill följa för att få fram detaljer i personernas berättelser. Detaljer som jag anser kan vara viktiga för att förstå brottsligheten och vad som kan ha lett personen in på denna bana. Jag vill också ta mig an en specifik frågeställning vilket stämmer överens med hur Bryman (2002) beskriver den semistrukturerade formen. Att definiera intervjuerna som semi- strukturerade är för att förtydliga hur upplägget kommer att se ut. Den andra formen som skulle kunna tänkas vara intressant är att använda sig av ostrukturerade intervjuer. Den största skillnaden mellan semi- strukturerade intervjuer och ostrukturerade intervjuer är främst hur intervjuguiden är utformad. I en ostrukturerad form kan intervjun liknas vid ett vanligt samtal där intervjuaren kanske endast ställer en fråga och utefter svaren på denna formar följdfrågor. I en semi- strukturerad form finns fler specifika teman att ställa frågor efter (Bryman 2002 s. 301). Jag anser att den semistrukturerade formen passar min studie bäst eftersom jag vill beröra olika tidpunkter i intervjudeltagarnas liv. Därför har jag i min intervjuguide olika teman som passar för olika tidpunkter. Jag har valt att använda mig av en kvalitativ metod framför en kvantitativ metod på grund av att mitt intresse är riktat mot vad intervjupersonerna har upplevt som viktigt i livet. Med hjälp av en kvantitativ metod, till exempel strukturerade intervjuer efter en enkät, kan det tänkas att jag styr svaren mer och speglar min förförståelse mer än intervjupersonens upplevelser (Bryman 2002 s. 300). Till exempel kan något som giftermål vara en avgörande faktor i upphörandet av brott enligt teorier som jag kommer att utgå från. Dock kan det ju mycket väl 14
tänkas att detta inte alls upplevs som det viktigaste av intervjupersonen men än dock viktigt på grund av andra skäl. Det är kanske en anställning på ett nytt jobb som var vändpunkten för honom. Sådana åsikter och upplevelser önskar jag få fram med hjälp av att använda mig av en kvalitativ metod istället för en kvantitativ metod. Den mest utbredda kritiken mot kvalitativ forskning är att den sällan går att generalisera till en större population (Karlsson och Pettersson 2006 s. 62). Detta är inte heller något jag hävdar att jag uppnår med min studie. Tanken är att se studien som en pilotstudie. Med pilotstudie menas en mindre studie vars syfte är att testa metodval och datainsamlig inför kommande större studier (Roxell 2006 s. 199) 7.1 Validitet och reliabilitet Med validitet avses att man ställer sig frågan om man mäter det man avser att mäta (Kvale 1997 s. 85). Eftersom mätning inte är det centrala i kvalitativ forskning kan det istället vara relevant att ställa frågan om man identifierar det man avser att identifiera (Bryman 2002 s. 257). För att försöka stärka validiteten i min egen undersökning frågade jag under intervjun om jag hade tolkat deltagaren rätt genom att fråga till exempel: har jag tolkat dig rätt om jag tror att din relation till dina vänner var en stor anledning till varför du inledde en kriminell karriär? Detta kan tänkas förstärka validiteten då intervjudeltagaren får bekräfta om jag tolkar rätt eller fel och genom detta får jag veta om jag har identifierat det jag avsett eller om intervjudeltagaren menar något helt annat. Det är också relevant att under hela undersökningen ha syftet och frågeställningen i tanken. Detta för att jag själv ska tänka på att jag identifierar det som är relevant för min studie. Att mäta undersökningens reliabilitet handlar om huruvida en annan forskare kommer fram till liknande resultat vid en liknande undersökning (Bryman 2002 s. 43). Problemet med reliabilitet inom kvalitativ forskning kan tänkas vara att den sociala miljön förändras vilket medför att de sociala rollerna förändras. Min roll som forskare och min egen förförståelse kan också påverka resultatet, likaså relationen som uppstår mellan mig och intervjudeltagaren (Bryman 2002 s. 257). Genom att arbeta med genomskinligheten, det vill säga beskriva hur jag gått tillväga och vad jag grundar min tolkning på, kan detta problem minskas. Läsaren kan då själv bedöma om de håller med om tolkningen eller inte (Karlsson och Pettersson 2009 s.62). 15
7.2 Urval Ofta i kvalitativa undersökningar blir urvalet något otydligt (Bryman 2002 s. 312). Detta kan även tänkas gälla min studie. Mitt urval är ett så kallat bekvämlighetsurval. Detta på grund av att jag upplever tillgängligheten till personer att intervjua inte är allt för stor, och dem inte heller lätta att på tag på. Med bekvämlighetsurval menas att jag som forskare väljer de personer som för tillfället finns tillgängliga (Bryman 2002 s. 114). På grund av den tid jag har på mig att göra undersökningen hinner jag inte med mer än fem intervjuer. Detta urval kan inte kallas för representativ för någon större population, detta är inte heller kvalitativa studiers syfte och som tidigare nämnt inte heller mitt syfte (Karlsson och Pettersson 2010 s. 62) 7.3 Genomförande och etisk problematisering Till att börja med var jag tvungen att komma på ett sätt att kontakt före detta kriminella på ett etiskt korrekt sätt för att samla ihop mina data. Jag ville också försöka undvika risken att personen jag intervjuar, inte upphört med brott utan bara utgav sig för att ha gjort det. Självklart kan jag inte till hundra procent veta om personen talar sanning, vilket kan tänkas försvaga validiteten, men jag ansåg att det fanns kontaktsätt som var mer lämpliga och säkra än andra. Jag valde att kontakta olika föreningar där såväl medlemmarna som ledningen är före detta kriminella. Dessa föreningar har, enligt deras hemsidor, bara nyktra och brottsfria medlemmar som ingår i föreningen just för att finna stöd till en brottsfri livsstil. Jag bestämde mig för att söka kontakt via telefon för att höra om intresse fanns. Efter några försök fick jag tag på en person som senare kommer att kallas för intervjudeltagare 1. Denna person var villig att ställa upp på intervju och kunde höra med andra medlemmar ur föreningen om fler var intresserade. Detta leder även till att jag har använt mig av ett så kallat snöbollsurval (Bryman 2002 s. 115-116). Detta är också en form av bekvämlighetsurval. Mer preciserat sker urvalet genom att en eller flera personer som deltagit i studien förmedlar kontakten vidare till andra personer som kan tänkas sig delta. Intervjuerna ägde rum i de olika organisationernas lokaler efter intervjudeltagarnas önskemål. Alla intervjuer tog mellan 30-40 minuter. Valet av plats och längden på intervjuerna anser jag har vart bra. Längden var lagom då jag kände att jag fick fram det jag ville veta utan att det blev för mycket material att arbeta med vid transkriberingen. Platsen valdes av intervjudeltagarna i samtliga intervjuer och detta tror jag kan ha bidragit till att intervju deltagarna kände sig trygga och avslappnade. 16
Vetenskapsrådet har en del etiska riktlinjer som ska gälla vid all forskning. I min studie kan dessa tänkas bli aktuella då en persons tidigare liv och speciellt brottsliga karriär kan innehålla en del känsliga uppgifter. Ett allmänt råd som de ger gällande forskning i känsliga frågor är att väga forskningskravet mot individskyddskravet. Är det helt enkelt nödvändigt att göra studien, kommer det att generera tillräckligt mycket ny kunskap (Vetenskapsrådet 2002 s. 5). I de fall där forskningen kan komma att generera en betydande del ny och viktig kunskap kan det tänkas vara mer okej att frångå de etiska linjerna om det behövs. I mitt fall anser jag mig kunna följa de etiska råden tillräckligt bra för att forskningen ska vara etisk korrekt. De råd som Vetenskapsrådet ställt upp är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Med informationskravet menas att forskaren ska informera om intervjupersonens uppgift och roll i deltagandet, det ska också framgå att deltagandet är frivilligt och kan avbrytas om så önskas. Detta följde jag genom att informera intervjudeltagarna innan intervjun om deras roll i studien och vad jag skulle använda resultatet till. Att det var frivilligt visste de redan i och med första kontakten men jag påpekade också att det var okej att avbryta eller inte svara om de inte ville. För att deltagarna skulle känna sig mer bekväma och för att förtydliga mitt syfte med studien erbjöd jag dem att titta på min intervjuguide innan vi startade intervjun (Vetenskapsrådet 2002 s. 7). Samtyckeskravet innebär att intervjupersonen måste ge sitt samtycke till att delta. Eftersom min studie är en studie med aktivt deltagande från intervjupersonerna måste samtycke inhämtas. Intervjudeltagare 1 som förmedlade flera kontakter gjorde detta på ett sätt som kan tänkas uppfylla samtyckeskravet men som bör problematiseras. ID 1 (intervjudeltagare 1) hade placerat en lapp i en av föreningens samlingslokaler där jag undrade, via ID 1, om någon ville ställa upp på intervju. Jag hade själv via telefon innan första träffen kort sammanfattat upplyst om syftet och andra relevanta saker, till exempel att jag ville spela in intervjun och att jag senare i skrivandet skulle avidentifiera samtliga medverkande. Detta skrev ID 1 ner på lappen som placerades i ett samlingsrum där medlemmar kom och gick. Genom att medlemmar som var intresserade skrev upp sitt namn och telefonnummer kan det tyckas att kravet blev uppfyllt. ID 1 kan tyckas ha gett sitt samtycke via telefon när jag kontaktade honom och frågade om intresse fanns. Även i det samtalet upplyste jag kortfattat om syftet och annan relevant information. Ett problem med detta sätt att kontakta personerna skulle kunna vara att de andra som ser lappen även ser vilka som har skrivit upp sig. Utifrån detta 17
skulle det kunna tänkas att någon som vet att personen har deltagit i intervjun kan identifiera personen i det slutliga resultatet. Jag valde att även be ID 1 nämna detta på lappen så att personerna var medvetna om att deras identitet kunde anas av någon som hade sett lappen. I och med detta anser jag att de även gett sitt samtycke till detta. Även ID 1, som föreslog kontaktsättet, trodde inte att detta skulle vara ett problem i och med att de flesta i föreningen var öppna med sin bakgrund. Det tredje kravet, konfidentialitetskravet, syftar till att värna om intervjudeltagarnas identiteter och personuppgifter, speciellt om forskningen innehåller etiskt känsliga uppgifter. Kravet innebär också att man ska vara försiktig om materialet man samlar in, forskaren har ett ansvar att det inte hamnar i orätta händer. Konfidentialitetskravet uppfylldes genom att jag avidentifierade alla intervjudeltagare i det slutliga resultatet. Detta forskningsområde kan tänkas innehålla en del känsliga frågor och det kan absolut tänkas vara olämpligt att materialet hamnade i fel händer därför har jag i så stor mån som möjligt försökt att avidentifiera deltagarna genom hela studien (Vetenskapsrådet 2002 s. 12, Kvale 1997 s. 158). Det fjärde och sista är nyttjandekravet. Med detta menas att alla insamlade uppgifter om enskilda personer bara får användes till forskningsändamålet (Vetenskapsrådet 2002 s. 5-14) Nyttjandekravet kommer att uppfyllas genom att jag inte använder det som sägs i intervjuerna till annat än denna studie. Efter intervjuerna har jag valt att transkribera dessa för att kunna göra en bättre analys. För att göra det lättare att förmedla vad intervjupersonerna faktiskt menar och hur starkt de upplever en viss sak har jag valt att transkribera intervjuerna och även delge citaten i analysdelen så ordagrant som möjligt. Jag har även valt att inkludera pauser och upprepningar. Detta kan tänkas göra det lättare att förmedla den känsla som fanns vid intervjutillfället till läsaren (Kvale 1997 s. 155-156). För att förstärka reliabiliteten skulle det vara aktuellt att en annan person också transkriberar materialet, det vill säga att man gör en såkallad reliabilitetskontroll (Kvale 1997 s. 150). Detta görs för att se vad som skiljer sig åt mellan utskrifterna. Dock har detta inte varit möjligt i denna undersökning främst på grund av tidsbrist. 18
7.4 Förförståelse Min egen förförståelse påverkar studien genom att den gör att jag ser på en viss sak på ett särskilt sätt. I den här studien kan min förförståelse tänkas utgå ifrån att jag själv läst kriminologi och kurser inom ämnet som berör samma tema som denna studie. Min förförståelse inför denna studie har varit att det krävs något, såsom en positiv händelse, för att en person ska kunna upphöra med en brottslig livsstil. Detta påverkar i sin tur min intervjuguide och vilka frågor jag ställer till intervjudeltagarna. Samt hur jag gör min tolkning av deras svar. 7.5 Intervjuguide I min intervjuguide har jag utgått ifrån teman som uppmuntrar till att beskriva uppväxten, tiden i fängelse, tiden mellan fängelsestraffen och tiden efter sista straffet. Det är mycket möjligt att någon av personerna som kommer att delta i intervjuerna har en så pass lång brottsligbana bakom sig att han blandar ihop olika straff och vad som hände efter. Också kan det tänkas att missbruk av alkohol eller droger kan förvränga minnet något. Dessa saker som kan tänkas påverka validiteten är något som man som forskare och läsare bör vara medveten om. Hela intervjuguiden finns bifogad som bilaga sist i texten. 7.6 Intervjudeltagare Alla personerna jag har valt att intervjua kommer ifrån organisationer där medlemmarna är före detta kriminella och som tidigare nämnts har de valts ut genom bekvämlighets- och snöbollsurval. Av etiska skäl väljer jag att inte nämna organisationerna vid namn, detta är heller inte nödvändigt för studien i sin helhet. Intervjudeltagare 1 (ID 1) var den första personen jag kom i kontakt med. Detta hände egentligen av en slump då jag ringde till ordförande i organisationen och ID 1 satt bredvid och sa direkt att han kunde ställa upp. ID 1 är man i 40 års ålder som tidigare har avtjänat två fängelsestraff. Idag är han enligt honom själv helt brott- och drogfri och har lämnat det vilda livet bakom sig sedan fem år. 19
Intervjuperson 2 (ID 2) hade skrivit upp sig på lappen som förmedlades via ID 1. ID 2 är också man och i ungefär samma ålder som ID 1. De båda har liknade bakgrund då de båda har växt upp i en förort och missbrukat droger under större delen av sina liv. ID 2 har avtjänat ett fängelsestraff och innan det blivit dömd till villkorligdom en gång. ID 2 uppger också att han idag är helt drogfri och glad att vara fri från fängelsestraffet. Han beskriver sin tillvaro som svennig 5. ID 1 och ID 2 har främst varit inblandade i olika narkotikarelaterade brott och våldsbrott. De båda menar också att alla brott de begick var på grund av narkotikapåverkan eller för att kunna bli narkotikapåverkade. Intervjuperson 3 (ID 3) är en man vars liv mestadels har präglats av våldsbrottslighet och en del stöldbrott. Han hamnade tidigt på ungdomshem på grund av misshandelsbrott. Efter detta var ID 3 inblandad i narkotikahandel men uppger själv att han aldrig varit någon pundare. Detta fortsatte med, som han själv beskriver det, små brott som stölder och misshandel. ID 3 var inte så öppen med sin uppväxt och tidigare brottslighet. Han var däremot öppen att prata om hur livet var nu och hur han har förändrats. Intervjudeltagare 4 (ID 4) är den yngsta av intervjudeltagarna och har nyligen avtjänat ett 3 år långt fängelsestraff. Han är uppväxt med sin mamma och styvpappa. Han beskriver att ända sedan högstadiet har han begått brottsliga handlingar men det var först i 20-års ålder han började begå grövre brott. Innan det treåriga straffet har han inga fällande domar men beskriver själv att han har begått grova olagliga handlingar. ID 5 är även han man. Denna deltagare har spenderat sammanlagt 14 år av sitt liv i fängelse. Hans brottsliga karriär startade i 20 årsåldern på grund av att, som han själv beskriver det, kom i kontakt med fel människor. Innan detta hände uppger han själv att han var en vanlig kille om än lite bråkig. Även ID 5 är uppväxt med sin mamma i en mindre ort i västra Sverige. 7.7 Analysmetod Inom kvalitativ forskning finns inte särskilt många regler för hur man ska gå tillväga i 5 I detta fall menar ID 2 att svennig är ett slangord för Svenssonlivet. Han tycker alltså han lever att normalt liv precis som vem som helst i Sverige. 20
analysen av textmaterialet. Det ses som en ganska omfattande process att analysera då textmaterialet ofta är stort och ostrukturerat. Det finns dock en del generella riktlinjer som kan fungera som hjälp vid analysen (Bryman 2002 s. 372-373). Jag har valt att analysera mina utskriva intervjuer med hjälp av teman. Jag kommer att använda mig av samma teman som finns i min intervjuguide, det vill säga: uppväxt, tiden i fängelse, tiden efter första straffet, händelser mellan straffen och tiden efter sista straffet 6. Att analysera uppväxten kan tänkas syfta till att förtydliga vad som har lett in på den brottslig banan från början. Att analysera tiden i fängelse kan vara bra för att se om någon speciell händelse i fängelset har påverkat personerna. Händelserna mellan straffen analyseras för att se om det finns viktiga händelser i livet som har påverkat dem, som till exempel en ny anställning eller möte med nya personer. Genom att titta på tiden efter sista straffet vill jag se vad som har förändras från tidigare frigivningar och är det något som följt med genom alla teman som kan ha varit avgörande för både det brottsliga beteendet i allmänhet och att förhindra återfallet. Jenny Karlsson och Tove Petterson beskriver i boken Frågor, fält och filter (2009) hur de gick tillväga när de analyserade en kvalitativ studie. Jag kommer att utföra min analys på liknade sätt då jag har ett liknade synsätt på kunskapsproduktionen (s. 69). Det vill säga att kunskapen skapas i interaktionen och är inte oberoende av min tolkning och förförståelse (s. 59-63). Analysen som görs på deras utskriva material från fokusgruppintervjuer är också indelat i teman. Det görs först en genomlyssning och transkribering för att höra tonfall och så vidare, sedan formas teman utifrån vad som är återkommande och kan ses som viktiga för att besvara frågeställningen. Efter detta görs tolkningar och kopplingar till de teoretiska utgångspunkterna (Karlsson och Pettersson 2009 s. 73-75). Jag kommer alltså i min analys utifrån ovanstående teman plocka ut viktiga citat och tolka dessa för att sedan koppla till mina teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning. Detta gör att resultatet och analysen kommer att presenteras under samma rubrik. 6 Det går inte att veta säkert om intervjudeltagarna begått sitt sista brott eller avtjänat sitt sista straff. Detta faktum att ingen kan veta hur deras framtid kommer att se ut är något som man som läsare får förhålla sig till. 21
8. Resultat och analys 8.1 Uppväxt Alla intervjudeltagare har haft chans till att avsluta högstadiet, dock är det bara en av deltagarna som gjorde detta och började en gymnasieutbildning. Anledningen till att de andra inte började var att betygen från högstadiet inte räckte till och att motivationen till att förbättra dessa inte fanns. ID 1 och ID 2 beskriver det som följande: Jag sket i skolan i högstadiet, man va bråkig och började dricka med polarna och så aah (paus) vi vart ett gäng som börja och sen blev de droger å skit med socialen ID 1 Jag gillade aldrig plugget och va väl inte så bra. Jag kunde inte prata svenska bra och palla inte me att anpassa mig till andra kidsen. Ingen hemma kunde ju heller prata så de gjorde inte saken bättre ID 2 Alla intervjudeltagare har också skilda föräldrar. ID 1 och ID 2 har växt upp med enbart mamman i ett område som de båda kallar för dåligt. ID 1och ID 2 har sedan tonåren haft ett drogmissbruk som enligt min tolkning har format deras liv markant. ID 3 har spenderat stora delar av ungdomen i olika fosterhem och uppger att båda föräldrarna var alkoholister och att de inte har någon kontakt. ID 3 har flyttat runt mycket och har enligt honom själv inget ställe han kan säga att han växte upp på. ID 4 växte upp med en fadersfigur och när han själv pratar om familjen använder han ordet farsan och menar sin styvpappa. Han beskriver också att båda föräldrarna jobbade mycket och jag tolkar hans svar på flera frågor att familjen haft det väl ställt vilket skiljer sig från hur jag tolkar övriga deltagares svar. ID 5 växte även han upp med enbart mamman i en större stad i västra Sverige. Han beskriver att de bodde i en förort där båda rika och fattiga fanns, men det var uppdelat i områden efter inkomst. Det gemensamma under uppväxten är alltså att alla intervjudeltagare har skilda föräldrar, de kommer alla från resurssvaga områden (trots att mycket tyder på att ID 4 verkar komma från en välutbildad och relativt resursstark familj är han ändå uppvuxen i ett område som allmänt ses som resurssvagt). Ingen av deltagarna har heller betyg från gymnasiestudier. Detta kan kopplas till teorin om sociala band. Genom bristen på utbildning kan det tänkas att deltagarna 22
inte har haft starka anknytningar till skolan, flera av dem uppger att det inte brytt sig. Deras åtaganden i samhället kan också tänkas varit svaga då ingen hade några speciella åtaganden i skola, organisation eller annat arbete. I och med detta kan det tänkas att engagemanget varit bristande då alla uppger att de egentligen inte brydde sig om skolan eller andra konforma aktiviteter (Sarnecki 2009 s. 142-243). För att vidare undersöka vad som har lett personerna in på den brottsliga banan hade det varit relevant att fråga mer om deras yngre år. Eller möjligtvis intervjuat föräldrar eller andra närstående om hur de upplevde deras beteende som småbarn 7. Detta för att tydligare kunna koppla till Stattins (2003) studie och möjligtvis kunna avgöra om deltagarna är falskpositiva eller falsknegativa. Dock har alla deltagare uppgett att de varit bråkiga eller stökiga i tonåren och alla berättar att de brukade alkohol redan på högstadiet. Som redovisas ovan så menar Stattin att svårigheter i tonåren kan vara en början på en kriminell karriär (Stattin 2009 s. 20-21). Det går också att koppla till Nilssons och Estradas (2009) tidigare forskning om kriminalitet och livschanser. De konstaterar i sin studie att de som haft en resurssvag uppväxt är dem som fortsatt med brottslighet efter ungdomsåren. 8.2 Tiden i fängelse Delen av intervjuerna som tar upp hur tiden i fängelse framstår, efter min transkribering, som mer eller mindre ickerelevant för studien eftersom att den inte påverkat deltagarnas inställning till brottslighet nämnvärt. Ingen av deltagarna som avtjänat fängelsestraff tar upp något relaterat till fängelsestraffet som påverkat deras återfall. ID 1 beskriver sitt första fängelsestraff följande: Jag va så inne i min kriminella värld och tänk så fängelse va aldrig främmande, asså massa polare hade ju åkt in innan mig. Man ville ju inte åka fast även om jag innerst inne fattade att det skulle hända ID 1 Han beskriver också den behandling han fick på anstalt för sitt drogmissbruk enligt följande: Jag var ändå motiverad att sluta med droger när jag satt inne men grejen va att jag va rätt 7 Definitionen av vilken ålder man räknas som småbarn är hämtad från Stattins (2003) studie och är åldrarna mellan 18 månader och 3 år. 23
ung då och om man verkade för motiverad va man ju värsta mesen i grabbarnas ögon ID 1 Detta tema kan tänkas vara mer intressant att utveckla om studien även hade inkluderat Kriminalvården. Jag valde dock att ha med temat då det är möjligt att någons återfall hade kunnat stoppas på grund av fängelsepåföljden. Alla deltagare nämner dock att de inte skulle klara eller vilja sitta i fängelse igen. Jag tolkar detta faktum, utifrån hur de berättade om det, att det är främst för att de har mycket att förlora på utsidan och inte vill riskera ett till fängelsestraff. Något som kan vara relevant att reflektera över och dock hur sanningsenliga intervjudeltagarna är och vad det är möjligt för dem att säga om tiden i fängelse. Fängelse var ju trots alla ett straff de fick och Kriminalvården kan tänkas ses som fienden i sammanhanget. För att exakt kunna besvara frågan om vilken betydelse fängelset har haft krävs förmodligen vidare studier som tittar närmare på just denna tiden. Detta är, som tidigare nämnt, inget jag kommer att redovisa i min studie då jag valt att avgränsa mig från en mer exakt beskrivning av Kriminalvården och hur fängelsestraffet har påverkat intervjudeltagarna. 8.3 Tiden efter första straffet Detta tema heter i intervjuguiden tiden efter första fängelsestraffet. Jag har efter intervjuerna valt att omformulera temat till tiden efter första straffet då det genom min urvalsteknik visade sig att alla deltagare inte hade avtjänat flera fängelsestraff, till exempel ID 2. ID 4 som innan det första straffet inte hade några fällande domar kommer att analyseras utifrån det han berättar om tiden mellan första brottet och första fängelsestraffet. Detta kan tänkas vara relevant eftersom han uppger att han haft en kriminell livsstil som övriga deltagare, den enda skillnaden var att ID 4 lyckats förbli ostraffad. Svaren i detta tema liknar även svaren under temat Tiden i fängelse eftersom deras attityder under och efter straffet varit mer eller mindre lika. Alla beskriver att deras motivation och syn på livet och brottslighet egentligen inte har förändrats på grund av de straff de fick utan att det var andra saker som påverkade mer. ID 4 som relativt nyligen avtjänade sitt straff beskriver sina tankegångar efter straffet på följande sätt. 24
Asså nu känns det så verkligt. Jag kan inte direkt dölja längre att jag har gjort olagliga saker när jag söker jobb och så men det är också det ända fängelse har gjort för mig. Om det inte hade varit för tjejen hade jag säkert fortsatt som innan, ingen litar ju på en ändå känner man ID 4 ID 5 som spenderat mest tid i fängelse av alla deltagare beskriver tiden mellan straffen följande: I mina kretsar va det inte dåligt att ha suttit inne, alla polare tog emot som en hjälte när jag kom ut efter en grej som strula (paus) asså då ville jag inte svika polarna så man tog smällen ID 5 ID3 som jag upplevde har något svårt att prata om vad som hänt beskriver det följande: Jag kan inte åka in igen, det skulle bli ett helvete med alla här ute då ID 3 ID 1 som beskriver tiden i frihet som följande. Så fort jag kom ut var man tillbaka i gamla banor igen. Jag fortsatte droga. Ett tag va jag skyldig jäkligt mycket pengar till folk så då fick jag hålla mig undan rätt mycket också. Det va värre än att sitta inne Att deltagarna återföll efter första straffet kan till viss del förklaras med hjälp av Anders Nilssons avhandling (2002). Eftersom alla deltagare som avtjänat fler än ett fängelsestraff uppger att det levt kvar i samma stad, med samma kontaktnät och samma livssituation som innan första straffet kan det ju tänkas att de, som Nilsson uttrycker det, har blivit fångar i marginalen (Nilsson 2002). Det faktum att fängelsestraffet kan ha gjort det svårare att få jobb och bostad kan ha bidragit till att de återföll trots att motivationen att sluta varit stark. Detta beskriver även ID 4 som ett problem för honom i dagsläget. Han har motivation och vill inte längre vara en del av den kriminella världen men upplever att fängelsestraffet har gjort det svårare för honom att komma tillbaka till den icke kriminella världen. 25
9.4 Tiden mellan straffen Som jag tolkar intervjudeltagarnas berättelser är det just bristen på positiva händelser mellan straffen som har gjort att de återfallit i brottsligheten. Här har inga så kallade turningpoints ägt rum. Valen som gjorde att deltagarna blev straffade första gången kan ha gjorts i en specifik situation som inte heller den har förändrats mellan straffen vilket går att koppla till begreppet situated choice (Sampson och Laub 2006 s. 38). Också verkar det som att motivationen varit viktig för att sluta med brottslighet eller som i ID 1 och ID 2 fall att sluta med droger. Detta går att koppla till det som deltagarna i Nilssons studie uppger. Det som skulle krävas för att sluta med brottslighet är egen motivation och att lyckas vara drogfri. Även Ryden Lodi tar upp att det krävs att missbruket upphör för att de ska lyckas med att ta sig ur brottsligheten (Ryden-Lodi 2005). ID1 och ID 2 som har haft problem med missbruk uppger att det var först efter sista straffet när de bestämde sig för att sluta med droger som de faktiskt gjorde det. ID 1 beskriver följande. Ingen vill väl va beroende av nått farligt men jag kunde inte sluta för än jag verkligen ville. Ehh (paus) även om jag typ ville så ville jag inte mycket tillräckligt ID 1 ID 2 beskriver också han på ett liknade sätt. Grejen är att man kan inte hjälpa nån som inte vill ha hjälp. Jag ville inte ha hjälp i fängelse, jag ville bara ut därför fick dom mig inte att sluta ID 2 Att ID 2 beskriver att han inte ville ha hjälp i fängelset anser jag kan vara en del av att han ser fängelset och själva straffet som fienden. Problemet kanske inte var att han inte ville ha hjälp utan att han ville vara fri och slippa fängelset. Detta kan tänkas vara en del av resonemanget om vad som egentligen är möjligt för intervjudeltagarna att säga om fängelsestraffet (s. 22) ID 5 vars svar mest har handlat om relationen till vänner på utsidan fortsätter på samma spår. Jag va kvar i samma krets, allt jag hade fanns där och det va bröder liksom ehh (paus) 26