Upphandlingsindex Stockholms län 2013 En granskning av Stockholmskommunernas rutiner för inköp och upphandling Maj 2013
Inledning Varje år går staten miste om närmare 180 miljarder i skatteintäkter. Det är skillnaden mellan den skatt som borde ha betalats in och den som faktiskt betalas in. Siffran motsvarar fem procent av Sveriges BNP, eller drygt tio procent av den fastställda skatten. I Stockholms län uppgår de förlorade skatteintäkterna till nära 50 miljarder kronor. Bara i Stockholms stad är siffran minst 28 miljarder per år. Enbart kommunerna i Stockholms län gjorde under 2011 inköp till ett värde av uppemot 80 miljarder. Så starka aktörer kan göra skillnad på marknaden - om de vill. Företag står för del största delen av de uteblivna skatterna i Sverige och ungefär 70 miljarder är kopplat till svartarbete. Förutom uteblivna skatteintäkter, som kunde ha använts för att utveckla välfärden, så får detta flera andra allvarliga konsekvenser. Fusket bidrar till att villkoren på arbetsmarknaden dumpas och konkurrensen snedvrids på bekostnad av företagare som följer lagar och regler. Dessutom skapar det förutsättningar för att den internationella organiserade brottsligheten ska få fotfäste i landet. De rättsvårdande myndigheterna, men även andra offentliga verksamheter har enligt Lagen om offentlig upphandling (LOU) ett särskilt ansvar för att bidra till att fusket minskar och för att se till att skattemedel inte gynnar ekonomisk brottslighet. I ljuset av det är det problematiskt att Skatteverket lämnat målet att halvera skattefelet. Politiskt är detta ingen stor fråga och det är förvånande att Skatteverket kunde lämna uppdraget utan debatt. Kommunerna som sagt har ett stort ansvar. De utgör en stor del av den offentliga sektorn och som har årliga utgifter på ungefär 500 600 miljarder kronor. Kommuner köper varje år tjänster för stora summor, något som också ökar i takt med att verksamhet som tidigare bedrivits i egen regi läggs ut på entreprenad. Vi har för andra året i rad granskat vilka rutiner kommunerna i Stockholms län har för att kontrollera de leverantörer de köper varor och tjänster av. Resultaten är tydliga. Mycket lite har förändrats till det bättre jämfört med förra året. Kommunerna i länet behöver vidta åtgärder för att säkerställa att skattemedlen inte hamnar i händerna på ekonomiska brottslingar. 2
Innehållsförteckning Inledning... 2 Innehållsförteckning... 3 Sammanfattning... 4 Fem punkter för minskad ekonomisk brottslighet... 5 Antalet anmälningar om skattebrott ökar i Stockholms län... 6 Stockholm har stor betydelse för Sverige ekonomi... 6 Brister i kommunernas kontroll... 7 Resultatredovisning av enkätundersökning... 9 Sex av tio kontrollerar inte alla underleverantörer vid upphandling... 9 Endast hälften av kommunerna kontrollerar alla huvudleverantörer... 10 En av fem följer upp att alla företag de har avtal med följer dem... 11 Hälften saknar skriftlig rutin för att säkerställa att krav efterföljs... 12 Flera kommuner har erfarenheter av att leverantörer bryter mot lagar... 13 Få kommuner vidtar kraftfulla åtgärder mot fusk... 14 Sju av tio har ingen rutin för att hantera låga anbud... 15 Många kommuner ställer krav på kollektivavtalsliknande villkor... 16 Kommunerna efterfrågar mer resurser och tid... 18 Fempunktsprogram för minskad ekonomisk brottslighet... 19 Metod... 20 3
Sammanfattning Skillnaden mellan den skatt som borde ha betalats in och den som faktiskt betalas in ligger i Stockholms län på nära 50 miljarder kronor. Bara i Stockholms stad uppgår de förlorade skatteintäkterna till ungefär 28 miljarder per år. Fler än hälften kontrollerar inte alla underleverantörer vid upphandling. I de fall ett upphandlat företag använder underleverantörer har kommunerna ingen kunskap om huruvida dessa följer lagar och regler kring exempelvis arbetsgivaravgifter och skatt. Endast hälften av kommunerna kontrollerar löpande att deras huvudleverantörer följer lagar och förordningar. Bara var femte kommun följer regelbundet upp att alla företag de tecknat avtal med följer dem. Förutom att den kommun som inte genomför regelbundna kontroller riskerar att bidra till ekonomisk brottslighet, så riskerar det också att leda till att skattepengar slösas bort genom att kommunen inte får det den betalt för. Drygt hälften av kommunerna svarar också att de inte har någon intern rutin för att säkerställa att uppföljning av kraven i avtalen genomförs. Drygt fyra av tio har varit med om att leverantörer brutit mot lagar och förordningar under de senaste fem åren. Lika många svarar dock att de inte vet, vilket antyder att rutinerna för att systematiskt kontrollera leverantörer och sedan göra uppföljningar är bristfälliga. När det handlar om åtgärder mot brott är mindre kraftfulla åtgärder, som att påtala bristerna för leverantören och att inte förlänga avtalet, är vanligast. Sju av tio uppger att de inte har någon rutin för att hantera anbud som är väsentligt lägre än övriga vid upphandling. I kombination med bristfälliga rutiner för löpande kontroll riskerar kommuner därmed att bidra till fusk. Nio av tio kommuner ställer krav på kollektivavtalsliknande villkor vid upphandling. Av dessa ställer 35 procent alltid det kravet. En av tio uppger att de aldrig ställer krav. 14 procent svarar att de i upphandlingar ställer krav på kollektivavtal. Nära sju av tio uppger att de skulle behöva mer resurser för att kunna genomföra bättre kontroller. Över hälften upplever ett behov av mer tid för att genomföra prövningar, medan drygt två av tio vill se ett större intresse från kommunens politiker. Upphandlingsindex Stockholms län bygger på en enkät som skickades ut till kommunerna i länet i april 2013. För att ta del av enskilda kommuners svar, använd denna länk: http://web3.easyresearch.se/app/reportlogin.aspx?p=9031.536829 4
Fem punkter för minskad ekonomisk brottslighet LO- distriktet föreslår i ett fempunktsprogram för minskad ekonomisk brottslighet följande: 1. Kommunerna bör upprätta en skriftlig rutin för kontroll och införa löpande bevakning på alla avtalsleverantörer 2. Lagen bör ändras så att huvudentreprenör åläggs ansvar för att underentreprenörer följer överenskomna avtalsvillkor och betalar skatter och avgifter 3. Kommunerna bör ställa krav på kollektivavtal vid upphandling och inköp 4. Skatteverket bör få rätt att på eget initiativ genomföra riktade och oanmälda kontroller hos företag 5. Arbetet med att stävja den ekonomiska brottsligheten på nationell nivå måste förstärkas och ges utökade resurser. Den så kallade Vita jobb - modellen kan vara ett effektivt verktyg och bör användas av upphandlare runt om i landet. 5
Antalet anmälningar om skattebrott ökar i Stockholms län Rättsvårdande myndigheter påvisar en negativ utveckling när det handlar om ekonomisk brottslighet. Ekobrottsmyndigheten redovisar en kraftig ökning av anmälda brott. Färsk statistik från myndigheten visar att antalet anmälda brott i Stockholm, men också i övriga stora städer har ökat stadigt under de senaste åren. Det handlar om olika former av brott, exempelvis skatteredovisningsbrott, försvårande av skattekontroll samt grova skattebrott. Anmälda ärenden till Ekobrottsmyndigheten 2008-2012 fördelat på verksamhetsort År Verksamhetsort 2008 2009 2010 2011 2012 Stockholm 2672 2704 2394 2750 2931 Göteborg 925 1216 1135 1214 1160 Malmö 846 852 855 900 924 Källa: Ekobrottsmyndigheten, (Uttag Cåsa 2013-05-17). Stockholm har stor betydelse för Sverige ekonomi Stockholms län står för en stor del av landets BNP. Bruttoregionalprodukten (BRP), som är ett mått på den totala ekonomiska produktionen i en region och som motsvarar BNP, i länet låg 2013 på närmare 990 miljarder kronor. Eftersom som Skatteverket uppskattar att skattefelet är fem procent av BNP skulle det innebära att felet i Stockholms län ligger på ungefär 49 miljarder kronor. Bara i Stockholms stad skulle de förlorade skatteintäkterna uppgå till runt 28 miljarder per år. Även om kommunernas upphandling och inköp bara är en del av länets totala ekonomi så gjorde kommunerna under 2011 olika typer av inköp för ungefär 64 miljarder. Antalet unika leverantörer till kommunerna i länet kan uppskattas till ungefär 50 000 stycken. Kommunerna är alltså de enskilda aktörer i länet som har störst möjligheter att påverka skattefelet. 6
Tabell 1: BRP och förlorade skatteintäkter i Stockholms läns kommuner Kommun BRP 2013 Befolkning 2013 Skattefel (5 procent av BRP) 2013 Botkyrka 15 615 86 675 781 Danderyd 16 189 31 992 809 Ekerö 5 249 26 172 263 Haninge 16 268 79 719 813 Huddinge 30 155 101 360 1508 Järfälla 17 144 68 509 857 Lidingö 9 207 44 601 460 Nacka 24 873 93 137 1244 Norrtälje 14 128 56 593 706 Nykvarn 1 652 9 453 83 Nynäshamn 5 899 26 573 295 Salem 1 811 15 896 91 Sigtuna 22 101 42 591 1105 Sollentuna 21 327 67 236 1066 Solna 77 862 71 588 3893 Stockholm 568 836 885 653 28 442 Sundbyberg 16 443 41 145 822 Södertälje 56 148 89 990 2807 Tyresö 7 209 43 803 360 Täby 18 636 65 477 932 Upplands Väsby 12 470 40 990 624 Upplands-Bro 5 460 24 446 273 Vallentuna 5 030 31 368 252 Vaxholm 2 014 11 127 101 Värmdö 8 776 39 502 439 Österåker 6 860 40 281 343 Summa 987 362 2 135 859 49 369 Källa: Befolkningsstatistik ifrån Länsstyrelsen samt egna beräkningar. BRP bygger på en uppskattning. Brister i kommunernas kontroll Under det senaste året har ett par uppmärksammade fall aktualiserat frågan kring vilka rutiner kommunerna har för att kontrollera de företag de köper varor och tjänster av. Antagandet att kommunerna i länet brister när det handlar om att göra kontroller bekräftas genom tidigare analyser av offentlig sektors leverantörer under flera års tid. En kontroll de gjort av ett urval av kommunerna i Stockholms län visar att: Kommunerna vet i många fall med säkerhet inte vilken juridisk person de gör affärer med. Registerkvaliteten i en reskontra, enkelt uttryckt en specifikation till ett konto, innehåller mellan 6 och 20 procent felaktiga poster där leverantören inte med säkerhet kan identifieras. 7
I mellan ungefär 5 och 15 procent av utbetalningarna stämmer inte mottagaren överens med vad som är angivet i reskontran. En del av dessa fel beror på factoringföretag som är betalningsmottagare och en del på felaktiga uppgifter i Bank- och Plusgirots egna register. Men huvuddelen av dessa fel beror på olika uppgifter i reskontran i förhållande till den verkliga mottagaren. Andelen leverantörer med betalningsanmärkningar uppgår till cirka 4 procent och motsvarande andel leverantörer som även har dragit på sig en skatteskuld uppgår till ungefär 1,7 procent. Det innebär att ingen av dessa skulle klara sig igenom en granskning vid en traditionell upphandling. Andelen aktiebolag som inte har aktuell F-skattsedel uppgår till mellan 1 och 1,5 procent. Det är inget krav på att ett AB ska ha F-skattsedel om det endast säljer varor, men F-skattsedeln är en färskvara och därför bör kommuner ha en löpande kontroll över dem som blir av med den. 8
Resultatredovisning av enkätundersökning Sex av tio kontrollerar inte alla underleverantörer vid upphandling I förra årets undersökning framgick att alla kommuner genomför kontroller av alla huvudleverantörer i samband med upphandlingar. Däremot var det färre än hälften, 43 procent, av kommunerna som genomförde motsvarande kontroller av underleverantörer. I årets undersökning framgår att endast fyra av tio, 39 procent, genomför kontroller av alla underleverantörer. Detta medför att många av de företag som kommunen anlitar inte kontrolleras. Exempelvis inom byggbranschen är det vanligt att företag anlitar underleverantörer. En upphandlande enhet som följer LOU:s regler om leverantörskontroll har förvisso full kontroll på den vinnande anbudgivaren, men har ingen kunskap alls om eventuella underleverantörer följer lagar och regler. Figur 1: Andel av kommunerna som kontrollerar underleverantörer vid upphandling Procent Antal Kontroller genomförs av alla underlevarantörer 39,1% 9 Kontroller genomförs i vissa fall 60,9% 14 Kontroller genomförs aldrig 0% 0 Svarande 23 Inget svar 0 9
Endast hälften av kommunerna kontrollerar alla huvudleverantörer När det handlar om att löpande kontrollera att företag som kommunen gjort direktinköp av eller har upphandlat följer lagar och förordningar svarar drygt hälften, 54 procent, av kommunerna att de gör detta på alla huvudleverantörer. Övriga svarar att de genomför kontroller i vissa fall. När det gäller underleverantörer är det endast en fjärdedel av kommunerna som svarar att de kontrollerar alla företag. En kommun uppger att de inte gör några löpande kontroller alls, och anger att skälet är att de inte har tillräckliga resurser. Mot bakgrund av att avtal ofta löper under flera år och att förhållanden snabbt kan förändras är det viktigt att genomföra kontroller flera gånger per år under avtalstiden. Endast genom detta kan en upphandlande enhet säkerställa att företagen följer lagar och förordningar. Bland de kommuner som svarat att de genomför kontroller så är den vanligaste metoden automatisk och löpande bevakning genom abonnemang på kreditupplysningstjänst. Sju av tio, 73 procent, använder sådant system, och nära var femte kommunen genomför kontroller i samma system fast manuellt. En kommun använder sig av myndighetsregister och en annan kommun tar del av ekonomisk redovisning från företagen. Jämfört med förra året har det skett en förbättring, då använde bara drygt hälften ett automatiskt system. Figur 2: Andel av kommunerna som genomför löpande kontroller Kontroller genomförs av alla företag Kontroller genomförs i vissa fall Kontroller genomförs aldrig Svara nde Inget svar Huvudleverantörer 54,5% 45,5% 0% 22 1 Underlevarantörer 25% 60% 15% 20 3 Totalt 22 1 10
En av fem följer upp att alla företag de har avtal med följer dem På frågan om kommunen regelbundet kontrollerar att de företag de tecknat avtal med också följer dem svarar 23 procent att de genomför kontroller av alla företag. 64 procent svarar att de genomför kontroller i vissa fall, och 14 procent svarar att de aldrig genomför kontroller. Resultatet är en viss förbättring jämfört med förra året, då endast två kommuner svarade att de följer upp alla företag de tecknat avtal med. När avtal tecknas med en leverantör torde det i många fall innebära att det rör sig om större summor, och att mängden varor och tjänster som kommuner köper inte är oväsentlig. Förutom att den kommun som inte genomför regelbundna kontroller riskerar att bidra till ekonomisk brottslighet, så riskerar det också att leda till att skattepengar slösas bort genom att kommunen inte får det den betalt för. Figur 3: Andel av kommunerna som genomför kontroller av ingångna avtal Procent Antal Kontroller genomförs av alla företag 22,7% 5 Kontroller genomförs i vissa fall 63,6% 14 Kontroller genomförs aldrig 13,6% 3 Svarande 22 Inget svar 1 11
Hälften saknar skriftlig rutin för att säkerställa att krav efterföljs Drygt hälften av kommunerna, 52 procent, uppger att de inte har en skriftlig rutin för att säkerställa att kommunen följer upp de krav som de själva ställt på leverantörerna. Nära var femte kommun svarar att de kommer att införa en sådan rutin under året. När samma fråga ställdes förra året var det 57 procent av kommunerna som inte hade en rutin, och var tredje svarade att de kommer att införa en under året. Det är alltså fortfarande relativt få kommuner som har nedskriven rutin för att se till att medarbetare inom kommunen följer upp de avtal som kommunen tecknat. Brist på interna kontrollsystem kan både resultera i att kommunen, och dess medborgare, kan gå miste om tjänster som finansierats gemensamt. Det kan också leda till att företags ekonomiska förehavanden inte kontrolleras, och att kommunen därmed indirekt bidrar till fusk. Figur 4: Andel av kommunerna som har rutin för att säkerställa att krav efterföljs Procent Antal Ja 47,6% 10 Nej 33,3% 7 Nej, men sådan rutin kommer att införas under året 19% 4 Svarande 21 Inget svar 2 12
Flera kommuner har erfarenheter av att leverantörer bryter mot lagar Även om flera kommuner brister i fråga om regelbundna kontroller av företagen är det flera av dem som identifierat att leverantörer inte följer lagar och förordningar. Drygt fyra av tio, 43 procent, har varit med om det. Lika många svarar dock att de inte vet, vilket antyder att intresset för att systematiskt kontrollera leverantörer och sedan följa upp det är begränsat. Att ett par kommuner uppger att det under de fem senaste åren inte inträffat alls, tyder även det på bristande kontroll mot bakgrund av det stora antalet inköp samt omfattningen av fusket. Figur 5: Andel av kommunerna som har erfarenhet av att leverantörer brutit mot lagar Procent Antal Ja 42,9% 9 Nej 14,3% 3 Vet ej 42,9% 9 Svarande 21 Inget svar 2 13
Få kommuner vidtar kraftfulla åtgärder mot fusk På frågan om vilka åtgärder kommunerna vidtar så är det tydligt att mindre kraftfulla åtgärder är vanligast. Detta kan bero på att de brott som företagen begått är ringa, men det kan också tolkas som att kommunerna är dåliga på att markera kraftfullt mot överträdelser. Vanligast är att påtala bristerna för leverantören och att inte förlänga avtalet, två åtgärder som kan anses vara relativt begränsade. Däremot är det flera kommuner som svarar att de aldrig hävt avtal eller använt sanktioner som finns i avtalet. Figur 6: Åtgärder som kommuner vidtagit när lagar inte efterföljts Åtgärden har aldrig vidtagits Åtgärden har vidtagits en gång Åtgärden har vidtagits i flera fall Svar Inget and svar e Påtalat bristerna för leverantören 28,6% 0% 71,4% 7 5 Utnyttjat avtalade sanktioner (till exempel vite) Valt att inte utnyttja möjligheter till förlängning av avtalet 50% 33,3% 16,7% 6 6 28,6% 0% 71,4% 7 5 Hävt avtalet 57,1% 28,6% 14,3% 7 5 Omförhandlat avtalet 33,3% 33,3% 33,3% 6 6 Totalt 8 4 Frågan ställdes bara till de kommuner som uppgett att de varit med om att leverantörer inte följt lagar och förordningar. 14
Sju av tio har ingen rutin för att hantera låga anbud Vid upphandlingar är det inte ovanligt att anbud lämnas in som är klart lägre än övriga. Det kan tyda på att företaget inte följer lagar och regler. Förutom att en kommun genom att välja ett sådant anbud riskerar att bidra till fusk, kan det också innebära att ny utförare måste väljas på sikt om det kommunen betalar inte täcker kostnaderna. I båda fallen slösas skattemedel bort. Undersökningen visar att endast 29 procent av de svarande har en rutin för att hantera lägre anbud. I de öppna svaren beskriver fler av kommunerna att de ber anbudsgivare som ligger lågt att motivera detta. En kommun menar också att LOU gör det svårt att diskvalificera låga anbud. Figur 7: Andel av kommunerna som har rutin för att hantera låga anbud Procent Antal Ja 28,6% 6 Nej 71,4% 15 Kommunen får inte anbud som är väsentligt lägre än övriga 0% 0 Svarande 21 Inget svar 2 15
Många kommuner ställer krav på kollektivavtalsliknande villkor Nio av tio kommuner ställer krav på kollektivavtalsliknande villkor vid upphandling. Av dessa ställer 35 procent alltid det kravet. En av tio uppger att de aldrig ställer krav. 14 procent svarar att de i upphandlingar ställer krav på kollektivavtal. Att ställa krav på kollektivavtal, eller villkor som liknar kollektivavtal, är ett enkelt och effektivt sätt att öka chanserna att företagen som anlitas erbjuder schyssta villkor för sina anställda och möjliggör en seriösare konkurrens mellan företag. Figur 8: Andel av kommunerna som ställer krav på kollektivavtal eller liknande villkor Krav ställs alltid Krav ställs i vissa upphandlingar Krav ställs aldrig Svara nde Inget svar Krav på kollektivavtal 7,1% 7,1% 85,7% 14 9 Krav på kollektivavtalsliknande villkor 35% 55% 10% 20 3 Totalt 22 1 16
När det gäller krav på underleverantörer är det relativt många som även ställer krav på att dessa ska ha kollektivavtalsliknande villkor. Figur 9: Andel av kommunerna som ställer krav på kollektivavtal eller liknande villkor Krav ställs alltid Krav ställs i vissa upphandlingar Krav ställs aldrig Svara nde Inget svar Krav på kollektivavtal 0% 13,3% 86,7% 15 8 Krav på kollektivavtalsliknande villkor 45% 35% 20% 20 3 Totalt 22 1 17
Kommunerna efterfrågar mer resurser och tid När de som svarat på enkäten får peka ut vilket stöd eller verktyg de skulle behöva för att kunna förbättra kontrollerna av de företag som levererar varor och tjänster till kommunen svarar nära sju av tio att de skulle behöva mer resurser. Över hälften upplever ett behov av mer tid för att genomföra prövningar, medan nästan två av tio vill se ett större intresse från kommunens politiker. Figur 10: Stöd och verktyg som efterfrågas av kommunerna Procent Antal Ekonomiska resurser 68,2% 15 Mer tid för att genomföra prövningar 54,5% 12 Tydligare lagstiftning 18,2% 4 Stöd från myndigheter 18,2% 4 Bättre tillgång till information om företags ekonomi 13,6% 3 Ökat intresse från kommunens politiker 22,7% 5 Annat, nämligen: 4,5% 1 Vet ej 0% 0 Behöver inget stöd eller verktyg 4,5% 1 Svarande 22 Inget svar 1 18
Fempunktsprogram för minskad ekonomisk brottslighet Åtgärder mot fusk kan ge ökade skatteintäkter, skapa en rättvisare konkurrens mellan företag, bidra till att minska social dumpning på arbetsmarknaden och motverka organiserad ekonomisk brottslighet. Samhället har alltså allt att vinna på att ta krafttag för att sätta käppar i hjulet för de som de aktörer som ägnar sig åt bedrägerier. 1. Kommunerna bör upprätta en skriftlig rutin för kontroll och införa löpande bevakning på alla avtalsleverantörer Många kommuner i länet saknar en skriftlig rutin för att säkerställa att de krav som ställts på leverantörer följs upp. Kontroller och uppföljningar riskerar därför att utebli, med effekten att kommunen inte får varor de har betalt för eller att de gynnar ekonomisk brottslighet. Kommunerna bör omgående upprätta policys för hur och när kontroller ska genomföras. Dessutom bör de införa en löpande kontroll på alla avtalsleverantörer som även inkluderar underleverantörer. I relation till kostnaden för de inköp och upphandlingar en kommun gör under ett år är kostnaden för att abonnera på ett system för löpande och automatisk bevakning försumbar. 2. Lagen bör ändras så att huvudentreprenör åläggs ansvar för att underentreprenörer följer överenskomna avtalsvillkor och betalar skatter och avgifter Huvudentreprenörer bör få ett större ansvar för att följa upp underleverantörer. I bland annat Norge, Finland, Tyskland, Österrike, Spanien, Italien och Frankrike finns ett sådant ansvar. Det blir allt vanligare med olika former av entreprenadkedjor i vissa branscher och längden på dessa kedjor tycks enbart öka. Därför bör lagen ses över. 3. Kommunerna bör ställa krav på kollektivavtal vid upphandling och inköp Flera kommuner i undersökningen ställer idag krav på kollektivavtalsliknande villkor, och ett fåtal kommuner ställer också krav på kollektivavtal. Genom att ställa krav på kollektivavtal, eller åtminstone ge det vikt i en upphandling, förbättras förutsättningarna för att de företag som kommuner tecknar avtal med erbjuder sina anställda goda villkor och det skapas en sundare konkurrens mellan företag. LOU bör också förtydligas så att upphandlande enheter ges lika självklar rätt att ställa krav på kollektivavtal som miljökrav. 4. Skatteverket bör få rätt att på eget initiativ genomföra riktade och oanmälda kontroller hos företag Skatteverket har idag inte någon generell möjlighet att genomföra riktade oanmälda kontroller för att avslöja ekonomisk brottslighet. Utan det verktyget har verket svårt att genomföra effektiva kontroller. Regeringen bör omgående ge myndigheten i uppdrag att införa denna typ av kontroller samt omgående förelägga riksdagen förslag om redovisning av skatt på individnivå månadsvis. 5. Arbetet med att stävja den ekonomiska brottsligheten på nationell nivå måste förstärkas och ges utökade resurser Ge arbetsmarknadens parter och ansvariga myndigheter ett tydligt samverkansansvar för att stävja ekonomisk brottslighet och osund konkurrens. Förstärk de rättsvårdande myndigheterna personellt och ekonomisk för att kunna fullgöra en effektivare kontroll och därmed säkra likheten i beskattningen. Den så kallade Vita jobb - modellen kan vara ett effektivt verktyg och bör användas av upphandlare. 19
Metod Undersökningen bygger på en enkät som skickats ut till länets 26 kommuner. Frågorna i enkäten har arbetats fram av en projektgrupp bestående av experter på LO- distriktet i Stockholms län. 23 kommuner valde att delta i undersökningen, vilket ger en svarsfrekvens på 88 procent. Nynäshamn, Norrtälje och Salem avstod ifrån att delta i undersökningen. Enkäten skickades till kommunernas upphandlingschefer eller motsvarande. Dessa gavs möjlighet att vidarebefordra enkäten till annan ansvarig inom kommunen. Enkäten gick ut 12/4 och påminnelser skickades 6/5 och 15/5. De som inte svarat efter påminnelser kontaktades via telefon och uppmanades att svara. Det har inte gått inte att urskilja några gemensamma nämnare mellan de kommuner som inte valt att svara. Enkätstudien har genomförts av Agenda PR på uppdrag av LO- distriktet i Stockholms län. 20