Yttrande RD 11/13 2013-08-22 R.nr 37.13 Saco Helena Larsson, Ossian Wennström Box 2206 103 15 STOCKHOLM Slutbetänkande från Pensionsåldersutredningen Åtgärder för ett längre arbetsliv (SOU 2013:25) Inledning Bakgrunden till pensionsåldersutredningen är att vi blir allt äldre, och att fler behöver arbeta längre för att vi ska kunna bibehålla välfärden utan att finansieringsbördan blir för tung för den arbetande delen av befolkning. Utredningen är viktig och många av förslagen är bra även om det är svårt att bedöma effekterna på enskildas pensionsbeslut. Nedan redovisas ett urval, vilka är av särskilt intresse för Jusek. Arbetsmiljö Utredningen föreslår satsningar och åtgärder för utveckling, utbildning och forskning samt på att samla kunskapen och göra den tillgänglig. En utbildningssatsning för skydds- och arbetsmiljöombud föreslås vilket är angeläget men behöver förstärkas och kompletteras med nivåhöjande kunskaper som är adekvata för den bransch de verkar inom och som är behovsstyrd. Jusek vill också framhålla att dagens arbetsmarknad har inslag av arbetsmiljöproblem som är mer komplexa genom att t ex korttids- och timanställningar och andra otrygga anställningar ökat under det senaste decenniet. Psykosociala skador i form av stress i otrygga anställningar kan vara svårare att motverka än fysiska belastningsskador. Det är likväl ett stort problem som på sikt kan medföra negativa effekter för många yrkesverksamma och med ökade samhällskostnader som följd. Jusek anser att det behövs en genomtänkt strategi och satsning på framför allt arbetet med att förebygga psykosociala skador. Jusek anser vidare att ett systematiskt arbetsmiljöarbete med tonvikten på det förebyggande arbetsmiljöarbetet ska genomsyra hela arbetslivet. Detta är en grundförutsättning för att kunna åstadkomma ett hållbart arbetsliv för alla, även upp i åldrarna. Genom att förebygga i tid underlättas anpassning av såväl arbetsmiljö som arbetsuppgifter. F Ö R B U N D E T F Ö R J U R I S T E R, E K O N O M E R, S Y S T E M V E T A R E, P E R S O N A L V E T A R E O C H S A M H Ä L L S V E T A R E
2 (5) Nya åldersgränser riktålder och ändrade LAS-regler Jusek ser positivt på föreslagna åtgärder. Dagens åldersgränser kommer i allt väsentligt att arbetas bort, eller knytas till den nya föreslagna riktåldern. Syftet är främst att uppnå det allmänna pensionssystemets intention om att den faktiska pensionsnormen vid 65 ska försvinna, och underlätta möjligheterna för ett längre arbetsliv. Jusek ser positivt på att anställningsskyddet utökas till 69 år, men anser samtidigt att detta inte helt bör slopas efter 69 år. Detta borde enligt Jusek motverka åldersdiskriminering som i sig utgör ett viktigt hinder för äldre att arbeta längre. Jusek ser också positivt på föreslagna förändringar av socialförsäkringssystemets åldersgränser för en bättre anpassning till en flexibel pensionsålder. Detta genom att själva utgångspunkten måste vara att alla yrkesverksamma på arbetsmarknaden omfattas av de sociala trygghetssystemen på lika villkor. Den nya konstruktionen med riktålder är positiv, då den kan förväntas ändra den allmänna föreställningen om nuvarande pensionsnorm om 65 år. Istället för fasta åldersgränser bör flexibla individuella pensionslösningar eftersträvas som bidrar till ökad valfrihet och ökat arbetsutbud. Jusek anser dock att även delpensionslösningar bör stimuleras och möjligheterna till pensionsuttag kombineras med fortsatt arbete samt utökade möjligheter till flexibel arbetstid för äldre. Utredningens förslag om en indexering av riktåldern är bra, eftersom indexering innebär minskade lagstiftningsåtgärder i samband med förändringar av medellivslängden. Äldres kompetensutveckling och ökad rörlighet. Jusek delar utredningens bedömning att det behövs satsningar och bättre villkor för att underlätta för äldre som vill uppgradera sin kompetens. Olika förslag till kompetenssparande har diskuterats i decennier. Kontinuerligt och livslångt lärande är nödvändigt i ett modernt samhälle. Kompetensväxling och karriärbyten under den yrkesverksamma perioden blir allt vanligare. Jusek vill därför lyfta fram vikten av nya expert- och specialistkarriärer vid sidan av chefskarriären. Dels för att skapa ny karriärväg för att underlätta en önskvärd chefsrörlighet och dels för att vi är övertygade om att de företag och myndigheter som slår vakt om och söker olika vägar för att höja kompetensnivån blir de som är framtidens vinnare på arbetsmarknaden. Några få företag/myndigheter har redan idag insett värdet av en klart utstakad bana för dem som har specialistfunktioner. Tjänstepension Jusek delar inte utredarens generella problembeskrivning kring förmånsbestämda tjänstepensionsplaner. Utredaren beskriver det som ett problem att premier i de förmånsbestämda tjänstepensionerna baseras på både individens ålder och inkomst då lönekostnaderna blir mycket höga för en arbetsgivare med många äldre anställda. Utredningen drar felaktigt den slutsatsen att tjänstepensionerna ger så höga ersättningar att människor väljer att gå i pension istället för att fortsätta arbeta. Det är inte ovanligt att äldre tjänstemän som byter anställning accepterar en lägre lön i den nya anställningen efter ofrivillig arbetslöshet till följd av personalneddragning hos tidigare arbetsgivare. Det i sin tur leder till att den nya arbetsgivaren kan få en lägre premie för tjänstepensionen.
3 (5) Utredaren bortser vidare i sina antaganden om dyra pensionspremier för äldre från de premiemaximeringsregler som finns i förmånsbestämd ITP 2. Dessa innebär att pensionspremien aldrig kan bli högre än 5,8 % av månadslönen på lönedelar upp till 7,5 IBB. För lönedelar över 7,5 IBB finns en premiemaximeringsregel på 48,5 %, och för den som anställs med lön över 10 IBB har arbetsgivaren alltid möjlighet att erbjuda premiebestämd ITP 1 med lägre pensionskostnader för arbetsgivaren. Premierna i ITP 2 är beräknade utifrån lön och ålder, dvs utefter karriärens gång. Det finns således inget kumulerat ansvar för pensionen hos den siste arbetsgivaren. Och det finns inte, såsom utredaren säger några rent åldersbaserade premier. Ändrade och nya samordningsregler i ITP-planen från 2009 har ytterligare begränsat arbetsgivarens pensionskostnader för äldre nyanställda födda 1952 och senare och som i förra anställningen haft en inte samordningsbar tjänstepensionsplan med ITP 2, t ex PA 03, KAP-KL osv.. De ändrade samordningsreglerna har samtidigt inneburit nya problem genom att tidigare samordning mellan olika tjänstepensionssystem över sektorgränserna mer eller mindre upphört. Samordning sker framöver bara med annan pensionsrätt inom ITP eller likvärdig tjänstepensionsplan privata sektorn. Detta kan leda till lägre pensionsavsättningar för anställda vid jobbyte mellan olika arbetsmarknadssektorer, svårare för arbetsgivarna att förutse pensionskostnaderna vid nyanställning. Även som oönskat resultat att arbetskraftsutbudet försämras genom mindre personalrörlighet mellan offentlig och privat sektor. Jusek ser här ett stort informationsbehov och föreslår att centrala avtalsslutande parter inom den privata och offentliga sektorn bildar ett kunskapsforum avseende pensioner och pensionseffekter vid jobbyte. Stöd till anställda och arbetsgivare inom olika sektorer och branscher förordas för att förhindra att skilda pensionssystem upplevs som ett hinder för rörligheten på arbetsmarknaden. Vidare att effekterna på pensionen vid byte av arbetsplats tydliggörs så att den enskilde kan göra medvetna val. Tjänstepensionssparande är uppskjuten lön och är en del av den svenska lönebildningsmodellen. Den hanteras av arbetsmarknadens avtalsslutande parter. Jusek anser också att arbetstagare ska tjäna in pensionsrätt till sin tjänstepension under hela sin yrkesverksamma tid oavsett ålder. Trepartssamtal Utredningen uttalar att det är arbetsmarknadens parter som träffar kollektivavtal om villkoren i anställning. Vidare förklarar sig utredningen respektera den svenska modellen och parternas avtalsfrihet och säger sig vilja medverka i trepartssamtal med arbetsmarknadens huvudorganisationer. Samtidigt listar utredningen ett antal ämnesområden för trepartssamtalen, där önskade förändringar är specificerade innan sådana samtal ens startat. Jusek är positiv till trepartssamtal men ställer sig samtidigt frågande till utredarens inställning till den svenska modellen, då Jusek uppfattar att utredningen redan i detta slutbetänkande anger lagstiftning som en lösning om inte parterna tillräckligt skyndsamt efterkom-
4 (5) mer utredningens förslag. Detta kan lätt missförstås och uppfattas som en ren beställning från regeringen till arbetsmarknadens parter tvärtemot vad utredningen tidigare uttalat. Om trepartssamtalen även ska omfatta tjänstepension, och förväntas leda till resultat, bör de föras mellan regeringen och de parter som ansvarar för avtalen. Det är svårt att utläsa utredarens inställning till om det är bra eller dåligt med möjlighet till reducerad arbetstid i slutet av arbetslivet. Delpensionsavtal döms ut av utredaren, samtidigt som flexibilitet i pensionsavtalen för att underlätta en reducerad arbetstid anges som viktigt. Ingen forskning eller annat underlag presenteras som stöd för antagandet att det är negativt med reducerad arbetstid i slutet av karriären. Jusek uppfattar sammantaget detta som att utredaren anser reducerad arbetstid är positiv, så länge individen själv står för kostnaderna. Jusek är enig med utredaren om att en större flexibilitet att kombinera arbete och tjänstepension också kan uppnås genom en förändring av skattereglerna i IL. Jusek vill betona att det inte finns någon arbetsutbudsbegränsning i förmånsbestämd ITP 2 från 65 år och uppåt, utan endast under perioden från 62 år och till dess att den kollektiva slutbetalningen av premien upphör vid 65. Kollektivavtal om fortsatta pensionsavsättningar för arbetstagare som fyllt 65 år är en avtalsfråga för arbetsmarknadens parter utan regeringens inblandning. I framtiden kommer allt fler få sin tjänstepension från många olika håll. Därför bör en omvänd skyldighet införas innebärande skyldighet för försäkringsgivare och pensionsadministratör att informera och fråga berörd individ om sina önskemål kring pensionsuttag vid uppnådd riktålder. Att införa ett ansökningsförfarande för att tjänstepension ska börja utbetalas, innebär att en del individer med tjänstepensionsrätt riskerar att inte få ut sin tjänstepension. Men även att administrationen fördyras vilket är till nackdel för pensionärerna. Övergångsbestämmelser och retroaktiv lagstiftning - ett kollektivavtalsfientligt förslag Ett av de villkor som utredningen fäster särskild vikt vid är den möjlighet att ta ut tjänstepension redan vid 55 års ålder som medges i många tjänstepensionsavtal. Det kan förefalla logiskt att den lägsta åldern skulle vara densamma i det allmänna systemet som i det kollektivavtalade. Men de avtalsslutande parterna måste ges möjlighet att noggrant analysera effekterna av en höjning och hur kraftig den i så fall ska vara. Utredaren föreslår att nya regler bland annat en höjning av den lägsta uttagsåldern till 62 år införs i IL med ikraftträdande den 1 januari 2017. De nya reglerna ska gälla allt pensionssparande (genom kollektivavtal eller privata pensionssparkonton eller pensionsförsäkringar) som avtalas därefter. Kollektivavtalade pensionsavtal och privat, avtalade pensionssparkonton som avtalats respektive öppnats före detta datum kommer enligt förslaget till övergångsbestämmelser att omfattas av äldre reglering. Enligt samma övergångsbestämmelser så ska de nya reglerna träda ikraft för kollektivavtalsgrundande pensionsförsäkringar så snart en ändring sker i det
5 (5) grundläggande kollektivavtalet. Samma sak ska enligt utredaren emellertid inte gälla för privata pensionsförsäkringar eller andra privat avtalade tjänstepensionsavtal. Utredaren resonerar även om ikraftträdande tidpunkter och retroaktivt verkande lagstiftning, och gör konklusionen att det är viktigt att inte göra ingrepp i privata och individuella tjänstepensionsavtal, men att detta inte gäller de kollektivavtalade tjänstpensionsavtalen. Således föreslår utredaren att inga privata pensionsförsäkringar., eller IPS, som har tecknats före den 1 januari 2017 ska omfattas av den föreslagna höjningen av åldersgränsen, oaktat om förändringar i avtalen sker efter ikraft trädandedatumet. När det gäller de kollektivavtalade tjänstepensionerna däremot, menar utredaren att statens intresse av modernisering av lagstiftningen äger tyngre än individens och arbetsgivarens intresse av förutsebarhet, vilket kan motivera ingrepp i äldre försäkringsavtal. Kollektivavtalade försäkringsavtal daterade före den 1 januari 2017 som därefter inte förnyats kommer alltså endast få tillämpa de äldre bestämmelserna under en begränsad tid. När det gäller vilken valör en ändring ska ha, för att ett kollektivavtal ska anses ändrat enligt övergångsbestämmelserna ges heller inget klargörande besked. Jusek ställer sig frågande till utredarens slutsatser om att villkoren i ett pensionsavtal för individen skulle ha olika betydelse beroende på om avtalet vilar på kollektivavtalsgrund eller om det är en privat överenskommelse med arbetsgivare eller försäkringsbolag. Jusek måste därför påpeka att utredarens resonemang kring kollektivavtalade contra privata försäkringar ger intryck av att vara rent kollektivavtalsfientligt och stämmer inte med de grundläggande värderingar som kännetecknar den svenska modellen. Den bygger på ett ansvar och en avtalsfrihet för parterna på svensk arbetsmarknad. Jusek anser att de av utredaren föreslagna ändringarna i IL och då särskilt i övergångsbestämmelserna, där de kollektivavtalade pensionsavtalen särbehandlas direkt negativt i jämförelse med privata pensionsavtal eller pensionssparande, är direkt kollektivavtalsfientliga. Föreslagna ändringar ger direkt konkurrensfördelar till försäkringsbolag som tillhandahåller privata pensionslösningar. Detta otillbörliga gynnande till förmån för privata pensionsförvaltare leder till överströmningseffekter innebärande att kollektivavtalens betydelse urholkas på pensionsområdet. Resultatet kan leda till högre avgifter och lägre pension för de anställda. Jusek Louise Adelborg VD