Riksförbundet BRIS YTTRANDE Karlavägen 121 2007-05-04 115 26 Stockholm Tel: 08-59 88 88 00 Justitiedepartementet Kriminalpolitiska enheten 103 33 Stockholm SOU 2007:6 Målsägandebiträdet ett aktivt stöd i rättsprocessen Inledning Riksförbundet BRIS (nedan BRIS) har beretts möjlighet att yttra sig över rubricerade betänkande (nedan Utredningen). BRIS yttrande och kommentarer följer Utredningens rubriksättning. BRIS anser att Utredningen på ett mycket förtjänstfullt sätt antagit ett barnperspektiv och presenterat ett bra underlag för de föreslagna ändringarna. BRIS önskar emellertid lämna några kortfattade kommentarer till utredningsmaterialet. Sammanfattning BRIS anser att Utredningen på ett mycket förtjänstfullt sätt antagit ett barnperspektiv och presenterat ett bra underlag för de föreslagna ändringarna. Det är viktigt att barn och unga verkligen får tillgång till information om rätten till målsägandebiträde och informationen ska vara anpassad utefter barnets ålder och mognad. BRIS delar Utredningens bedömning att det av förundersökningskungörelsen ska framgå att information om målsägandebiträde ska ges i samband med polisanmälan. 1
BRIS ställer sig positiv till utredningens förslag att det ska tydliggöras att åklagaren har ansvar för att kontrollera om information om målsägandebiträde lämnats till målsäganden. BRIS anser att det är bra att Brottsoffermyndigheten och advokatsamfundet ges i uppdrag att producera en broschyr om målsägandebiträde och det är viktigt att informationen åldersanpassas samt att informationen också beskriver vad barnet har rätt att kräva av den person som förordnas som målsägandebiträde. BRIS delar Utredningens bedömning att det bör finnas en bestämmelse som tydliggör vilken information målsägandebiträdet ska få under förundersökningen. BRIS ställer sig bakom Utredningens förslag att åklagare vid grövre brott ska ha en skyldighet enligt lag att erbjuda målsäganden ett sammanträffande. Det är positivt både utifrån åklagarens arbetsuppgifter och målsägandens situation samt överensstämmer med vad som anges i artikel 12 i FN s konvention om barnets rättigheter. BRIS har ingenting att invända mot utredningens förslag att målsägandebiträdet som huvudregel ska vara en advokat men vill samtidigt understryka att det är viktigt att lagstiftaren inte stänger dörrarna för andra aktörer att bli förordnande. Vi välkomnar också utredningen förslag att det införs ett lämplighetskrav i lagstiftningen. BRIS har ingenting att invända mot utredningens förslag att målsägandebiträdet som huvudregel ska vara en advokat men vill samtidigt understryka att det är viktigt att lagstiftaren inte stänger dörrarna för andra aktörer att bli förordnande. Vi välkomnar också utredningen förslag att det införs ett lämplighetskrav i lagstiftningen. BRIS välkomnar utredningens förslag att ett målsägandebiträde ska förordnas när en person under 18 år utsatts för ett brott med fängelse i straffskalan. BRIS ser det som mycket positivt att Utredningen markerar att barn är en särskild grupp med särskilda behov och är särskilt utsatta som målsägande. BRIS ställer sig positiv till Utredningens förslag som innebär att målsägandebiträdet alltid ska föra talan om enskilt anspråk i de fall där ett sådant anspråk har framställts av målsäganden. BRIS har ingenting att invända mot utredningens förslag att regeringen ska ge Domstolsverket i uppdrag att se över taxan för målsägandebiträden med utgångspunkt från målsäganden behov och syftet med lagstiftningen. BRIS delar utredningens bedömning att Rikspolisstyrelsen ska ge i uppdrag till Polishögskolan att göra en översyn av polisutbildningen i syfte att lagstiftningen om målsägandebiträde ska integreras i utbildningen. BRIS anser att det är av yttersta vikt att alla som utbildas till poliser får kännedom om reglerna kring målsägandebiträde och det mot bakgrund av att det oftast är polisen som är barnets första kontakt under polisutredningen. BRIS anser liksom Utredningen att en särskild företrädare ska utses även när barnet är omhändertaget enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). 2
BRIS tillstyrker Utredningens förslag att en särlevande vårdnadshavare inte i framtiden ska kunna förordnas som företrädare utan att det alltid ska förordnas särskild företrädare. BRIS har ingenting att invända mot utredningens förslag att behörighetskravet i lagen om särskild företrädare för barn ändras så att advokater i första hand ska utses som särskilda företrädare för barn men vill samtidigt hålla dörren öppen för att även andra än advokater ska kunna förordnas. BRIS har inga invändningar mot att åklagare ges möjlighet att interimistiskt fatta beslut om att förordna särskild företrädare för barn. BRIS har inga invändningar mot att åklagare ges möjlighet att interimistiskt fatta beslut om att förordna särskild företrädare för barn och välkomnar utredningens förslag att tidsfristen i 2a förordningen om särskild företrädare för barn förlängs med två dagar från fyra dagar till sex dagar. 5. Information om målsägandebiträde 5.9.3 Informationsskyldighetens omfattning BRIS är positiv till förslaget att det av förundersökningskungörelsen ska framgå att målsägande i vissa fall ska bli underrättade om de regler som gäller för förordnande av målsägandebiträde. BRIS anser att det är viktigt att barn och unga verkligen får tillgång till information. Informationen ska vara anpassad till barnets ålder och mognad. Det är också mycket viktigt att informationen är tydlig i sin beskrivning över om informationsansvaret även omfattar information till målsägandens föräldrar eller inte. 5.9.4 Tidpunkten för information BRIS delar Utredningens bedömning att det av förundersökningskungörelsen ska framgå att information om målsägandebiträde ska ges i samband med polisanmälan. 5.9.5 Ansvaret för information om målsägandebiträde BRIS ställer sig positiv till utredningens förslag att det ska tydliggöras att åklagaren har ansvar för att kontrollera om information om målsägandebiträde lämnats till målsäganden. 5.9.6 En broschyr om målsägandebiträde BRIS anser att det är bra att Brottsoffermyndigheten och advokatsamfundet ges i uppdrag att producera en broschyr om målsägandebiträde. BRIS önskar däremot understryka vikten av att informationen utformas på ett särskilt sätt när informationen riktar sig till barn och unga och den bör åldersanpassad. Det är även viktigt att den information som riktar sig till barn och ungdomar även innehåller information om vad barnet har rätt att kräva av den person som förordnas som målsägandebiträde. 5.9.8 Riktlinjer för information till brottsoffer BRIS ställer sig positiv till Utredningens förslag att Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren ska få i uppdrag att utarbeta riktlinjer för informationsfrågor till målsägande. När det gäller barn 3
och unga som är målsägande, men också tilltalade och vittnen, krävs att information ges på ett tidigt stadium samt är anpassad efter den ungas ålder och mognad. 5.9.10 Polisens information till målsägandebiträde BRIS delar Utredningens bedömning att det bör finnas en bestämmelse som tydliggör vilken information målsägandebiträdet ska få under förundersökningen i form av tidpunkter för förhör med målsägande samt vad som har framkommit under förundersökningen. Men i den här delen saknar BRIS en beskrivning av hur informationen till målsägandebiträdet ska ställas i relation till barnets vårdnadshavare och därtill hörande ansvar för att besluta i frågor som rör barnet. Ur ett allmänpreventivt perspektiv saknar BRIS en diskussion om vem målsägandebiträdet har att svara inför när det är ett barn som är målsägande. En särskild företrädare för barn tar ju över vissa av vårdnadshavarens rättigheter/skyldigheter att besluta i frågor som rör barnet. Men ett målsägandebiträde kan inte besluta i vissa frågor som rör barnet utan vårdnadshavarens medgivande. Mot bakgrund av det förhållandet anser BRIS att det behövs ett förtydligande om hur målsägandebiträdet, som företrädare för barnet, ska förhålla sig till barnets vårdnadshavare. Frågeställningar som kan uppstå är exempelvis om barnets vårdnadshavare kan besluta att målsägandebiträdet inte ska få information om tidpunkten för barnets förhör eller vilka rättigheter barnet har i förhållande till sitt målsägandebiträde utan vårdnadshavarens medgivande. 6. Åklagarens skyldigheter gentemot målsäganden 6.5 Utredningens överväganden och förslag BRIS ställer sig bakom Utredningens förslag att åklagare vid grövre brott ska ha en skyldighet enligt lag att erbjuda målsäganden ett sammanträffande. Det är positivt både utifrån åklagarens arbetsuppgifter och målsägandens situation samt överensstämmer med vad som anges i artikel 12 i FN s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen). BRIS anser att det är viktigt att barnet informeras att en förundersökning läggs ned eller om det beslut som fattas i åtalsfrågan. Barnet måste kunna få ett motiverat beslut. Det är inte bara viktigt när beslut om att väcka åtal tas utan även när åklagaren beslutar att inte väcka åtal eller att lägga ner förundersökningen. BRIS anser att det är viktigt att barnet får höra motiveringen till beslutet så att hon/han inte får uppfattningen att ingen tror på berättelsen. Det är också mycket viktigt att barn som utsatts för övergrepp verkligen får förståelse för att förövarens beteende är felaktigt och att barnet inte har någon skuld i det som skett. Följden av att en förundersökning läggs ned, eller inte leder till åtal, betyder inte att barnet inte varit utsatt. Det är viktigt att barnet förstår det sammanhanget för att det på nytt ska våga anmäla om det på nytt utsätts för liknande händelser. BRIS anser att barnet ska få informationen muntligen, även om förundersökningen läggs ned eller inte leder till åtal. Det är en mycket viktig uppgift för åklagaren och det är viktigt att den informationen lämnas på rätt sätt och BRIS förutsätter att även målsägandebiträdet/särskilda biträdet/vårdnadshavaren finns närvarande när sådan information ska lämnas. Skriftlig information kommer ibland inte barnet tillgodo utan det blir vårdnadshavarnas uppgift att förmedla informationen vidare till barnet. 4
7. Förordnande av målsägandebiträde 7.6.2 Målsägandebiträdets behörighet BRIS har ingenting att invända mot utredningens förslag att målsägandebiträdet som huvudregel ska vara en advokat men vill samtidigt understryka att det är viktigt att lagstiftaren inte stänger dörrarna för andra aktörer att bli förordnande. Vi välkomnar också utredningen förslag att det införs ett lämplighetskrav i lagstiftningen. BRIS önskar att Utredningen hade genomfört en grundligare beskrivning om vad lämplighet innebär i det aktuella förslaget. Utredningen lyfter fram att en naturlig konsekvens av att det bara är advokater med ett intresse för uppgiften som ska förordnas som målsägandebiträde är en generell kompetenshöjning. BRIS anser inte att man kan utgå från att så blir fallet och det är därför nödvändigt att krav ställs på lämplighet och utbildning för alla de som ska kunna förordnas som målsägandebiträde. Det är också av den anledningen BRIS önskar att dörren hålls öppen även för andra aktörer. BRIS inställning utgår från att målsägandebiträdets huvudsakliga uppgift är att lyssna, ge stöd och på ett korrekt sätt förmedla den information som barnet lämnar under utredningens olika stadier. Det handlar alltså mycket om den arbetsmetod som biträdet använder och det är ingen självklarhet att enbart advokater besitter den kunskapen. BRIS anser att lagstiftaren bör ge vissa riktlinjer för vilken barnkompetens som krävs i dessa mål. Det finns många aktörer utanför advokatkåren som besitter mycket god kompetens vad gäller att samtala med barn och därför bör även sådana aktörer ha möjlighet att förordnas som målsägandebiträden för barn och ungdomar. 8 Lagens tillämpningsområde 8.2 Målsägandebiträde för barn BRIS välkomnar utredningens förslag att ett målsägandebiträde ska förordnas när en person under 18 år utsatts för ett brott med fängelse i straffskalan. BRIS ser det som mycket positivt att Utredningen markerar att barn är en särskild grupp med särskilda behov och är särskilt utsatta som målsägande. BRIS efterfrågar däremot en analys över hur målsägandebiträdets uppgifter står sig i förhållandet till vårdnadshavarnas rätt och skyldighet att besluta i angelägenheter som rör barnet. Om målsägandebiträdet ska agera som biträde till barnet måste det på ett tydligt sätt framgå om barnet exempelvis har rätt att prata med målsägandebiträdet utan att vårdnadshavaren är närvarande etc. Målsägandebiträdet måste också kunna ge tydlig information till barnet att det är vårdnadshavaren som ytterst fattar beslut som rör barnet, inte barnet självt eller målsägandebiträdet. BRIS anser att det är positivt om målsägandebiträde förordnas i de fall en särskild företrädare inte förordnas. Det är bland annat viktigt att det finns en person som på ett bra sätt kan förklara för barnet alla de olika moment som ingår i en brottmålsprocess och som tillgodoser barnets rätt till information enligt artikel 12 i Barnkonventionen. 10. Det enskilda anspråket 10.4 Utredningens överväganden och förslag BRIS ställer sig positiv till Utredningens förslag som innebär att målsägandebiträdet alltid ska föra talan om enskilt anspråk i de fall där ett sådant anspråk har framställts av målsäganden. 5
BRIS önskar däremot att regeringen bör ta ställning till vilka befogenheter målsägandebiträdet har att besluta om skadeståndstalan om vårdnadshavaren och barnet inte har samma åsikt i frågan. Det torde finnas anledning att se frågan på olika sätt beroende på barnets ålder och mognad, varför ett klargörande är nödvändigt. 11. Ersättning till målsägandebiträdet 11.9.2 Om brottmålstaxan för målsägandebiträden BRIS har ingenting att invända mot utredningens förslag att regeringen ska ge Domstolsverket i uppdrag att se över taxan för målsägandebiträden med utgångspunkt från målsäganden behov och syftet med lagstiftningen. BRIS vill framhålla vikten av att ett sådant uppdrag formuleras på ett sätt så att barns och ungas särskilda behov och förutsättningar lyfts fram. Det kan finnas anledning att särskilt se på den tid som ett målsägandebiträde måste lägga ner när ett barn är målsägande. Biträdet måste också förhålla sig både till barnet och till dennes vårdnadshavare vilket kan göra att den hjälp och det stöd som målsägandebiträdet ger blir mer tidskrävande än när målsäganden är en vuxen person. BRIS erfarenheter är också att det många gånger tar tid innan ett barn verkligen vågar ta steget att berätta om det varit utsatt för. Om det då är målsägandebiträdet som genom sitt arbete lyckas att få fram den informationen så är det ett arbete som är ersättningsgrundande. Barnets särskilda ställning kräver att det ska få ta mer tid än om det varit fråga om en biträdesroll för vuxna brottsoffer. 12. Utbildning för polisen 12.3 Utredningens överväganden och förslag BRIS delar utredningens bedömning att Rikspolisstyrelsen ska ge i uppdrag till Polishögskolan att göra en översyn av polisutbildningen i syfte att lagstiftningen om målsägandebiträde ska integreras i utbildningen. Det är av yttersta vikt att alla som utbildas till poliser får kännedom om reglerna kring målsägandebiträde och det mot bakgrund av att det oftast är polisen som är barnets första kontakt under polisutredningen. 14. Lagen om särskild företrädare för barn 14.6 Utredningens överväganden och förslag BRIS anser liksom Utredningen att en särskild företrädare ska utses även när barnet är omhändertaget enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). 14.6.2 Särlevande vårdnadshavare BRIS tillstyrker Utredningens förslag som innebär att möjligheten att förordna en särlevande vårdnadshavare som företrädare för barnet tas bort och att det i sådana situationer alltid ska förordnas en särskild företrädare. Detta mot bakgrund av den komplexitet som kan uppstå när en vårdnadshavare/förälder misstänks för övergreppet. 14.6.3 Den särskilda företrädarens behörighet och utbildning BRIS har ingenting att invända mot utredningens förslag att behörighetskravet i lagen om särskild företrädare för barn ändras så att advokater i första hand ska utses som särskilda företrädare för barn men vill samtidigt hålla dörren öppen för att även andra än advokater ska kunna förordnas, se ovan under avsnitt 7.6.2. 6
BRIS anser att det är mycket viktigt att den person som företräder barnet har rätt kompetens och är lämplig för uppgiften. Att det alltid ska vara en advokat som utses till särskild företrädare för barn är ingen garanti för att denna är lämplig för uppdraget. När det gäller kompetens och personlig lämplighet anser BRIS att endast de advokater som uppfyller kraven bör få förordnas till särskilda företrädare. Den särskilda företrädaren ska enligt vår mening ha kunskap i att samtala med barn och barns utveckling. Den särskilda företrädaren ska som ställföreträdare ta till vara barnets rätt under förundersökningen och i efterföljande rättegång Av den anledningen anser vi att företrädaren dessutom ska vara väl insatt i barns rättigheter enligt Barnkonventionen. BRIS anser att det måste finnas regler för vilka uppgifter som den särskilda företrädaren har att utföra. 14.6.5 Interimistiskt förordnande av särskild företrädare för barn BRIS har inga invändningar mot att åklagare ges möjlighet att interimistiskt fatta beslut om att förordna särskild företrädare för barn och välkomnar utredningens förslag att tidsfristen i 2a förordningen om särskild företrädare för barn förlängs med två dagar från fyra dagar till sex dagar. Enligt artikel 19 i Barnkonventionen ska alla barn skyddas mot övergrepp när de befinner sig i sina föräldrars, vårdnadshavares eller i andra personers vård. Detta innefattar även att ge barnet skydd när barnet redan har blivit utsatt för våld eller andra övergrepp. Det vill säga när barnet är ett brottsoffer. BRIS anser att det är viktigt att polis och åklagare får möjlighet att snabbt få in de bevis som leder till rätt misstänkt. Därför är det viktigt att en särskild företrädare förordnas tidigt så att förhör med barnet kan hållas så snart som möjligt efter det att anmälan har kommit in. Denna typ av mål måste ges prioritet. 14.6.7 Ersättning till den särskilda företrädaren BRIS delar utredarens uppfattning att den särskilda företrädaren ska hjälpa barnet att få det utdömda skadeståndet indrivet. Det är av yttersta vikt att barnet får tillgång till den hjälpen eftersom barnets föräldrar av olika anledningar kanske inte har kunskapen och förmågan att driva den frågan. Det måste då givetvis skapas ekonomiska förutsättningar för den särskilda företrädaren att göra det och det är bra vidare utredningsåtgärder föreslås i den delen. Stockholm som ovan Göran Harnesk Generalsekreterare 7