Inlämningsuppgift 3 40994 41000 37853
Uppg. 20 Finanskrisen 2008-09 Island - varför klarade Island av finanskrisen? Frågeställning Vi har valt att undersöka varför Island lyckades återhämta sig så pass bra som de gjorde efter kollapsen av det inhemska banksystemet som inträffade nästan samtidigt som de amerikanska storbankerna (bl.a. Lehman Brothers och Bear Stearns) kraschade. Det vi vill få reda på är vad Island gjorde för att återhämta sig i den takt som de gjorde. Vi tycker att den här frågeställningen är speciellt intressant eftersom det för oss är ett mindre mysterium att ett litet och avskilt land som Island lyckades återhämta sig i en liknande takt som större och stabilare såsom Sverige. En annan orsak till varför just Island är så intressant för oss är att de egentligen drabbades av två finanskriser på en och samma gång (varav en var inom landet), medan Sverige som vi tog som exempel tidigare drabbades av två externa (själva kraschen inträffade någon annanstans). En anledning till att Sverige drabbades hårt av två finanskriser som inte inträffade inom landet är att exporthandeln står för en stor del av BNP. Allmänt om finanskrisen Fram till år 2008 var Islands tillväxt bland de högsta i Europa. Tack vare den framgångsrika aluminiumindustrin, investeringar i finansiella tjänster och landets rika naturresurser blomstrade landets ekonomi. Sedan kom finanskrisen, med ursprung från USA där storbankerna crashade. Islands ekonomi överhettades av de stora investeringarna och bankernas stora tillväxt och generösa utlåningar blev ett stort problem. Bostadslånen steg, vilket gjorde det svårt för hushållen att betala sina lån. I samband med detta steg värdet på den isländska kronan och staten överskred sin årsbudget och sänkte snabbt skatterna. Efterfrågan sjönk därefter och det syntes i sysselsättningen; arbetslösheten steg hastigt under 2009 till 7%. Landets ekonomi blev instabil helt enkelt och statsskulden växte med snabb fart, år 2005 var skulden 20% av BNP och fem år senare var den 80% av BNP. Landet som hade otroligt stor tillväxt, är även bland de länder som drabbades hårdast av finanskrisen.
Detta ledde till att staten tog över Islands största banker, Kaupthing, Landsbanki och Glitnir - man lät alltså långivarna ta smällen. Nya banker grundades och efter några år stabiliserades valutakursen. Men hjälp av detta och statens satsning på välfärden fick Islands ekonomi en ljusare framtid Islands arbetslöshet 2004-2009. Källa: https://www.statice.is/publications/news-archive/labour-market/labourmarket-statistics-1st-quarter-2009/ Analys Fram till 2007 hade Island en stabil och kraftig tillväxt av realt BNP. När finanskrisen slog till sjönk tillväxten och tog en negativ utveckling, men den negativa utvecklingen var kortvarig och snart varit tillväxten på uppgång igen. Det var flera faktorer som spelade en roll i vändningen, enligt professorn Stefan Olafsson var den viktigaste av alla faktorer den politik som islänningarna valde. Man valde en väg där staten tillämpade en välfärdspolitik där man höjde arbetslöshetsersättningar, förlängde ersättningstiden och höjde grundpensionen. Detta ledde till att folket fick en starkare privatekonomi och kunde konsumera mer, vilket i sin tur leder till att BNP i landet stiger. Den penningpolitik som staten idkade gick ut på att man skrev av 10-15 procent på bostadslån och sänkte räntorna successivt. Alla dessa ingrepp var främst riktade till de medborgare som inte hade så mycket pengar och en anledning till att man väljer att rikta sig till dem är för att de kommer att konsumera upp en större del av den inkomstökning som de får (de har en högre marginell konsumtionsbenägenhet). Hade man valt att rikta sin finanspolitik till de rikare (genom sänkta skatter för höginkomsttagare) så hade de troligen valt att lägga en stor del av pengarna på aktier och inte konsumtion.
Men det var inte gratis för Island att tillämpa en stabiliseringspolitik som grundade sig på välfärdspolitik. Mellan 2006 och 2011 så steg Islands statsskuld från 27,9 % av BNP till 99,1 % av BNP. Under samma tid lyckades Sverige som även de var i en lågkonjunktur sänka sin statsskuld från 45,2 % till 38,6 % av BNP. En anledning till den kraftigt växande isländska statsskulden var att man ökade transfereringarna till hushållen så pass kraftigt medan Sverige valde en politik där man riktade in sig på sänkta räntor och ökad utlåning via banker. Slutsats, teori & verklighet Det finns inte enbart en orsak som kan nämnas då man undersöker Islands comeback från den ekonomiska krisen, utan man bör se på situationen som en helhet. Island råkade ut för en situation där det inhemska banksystemet crashade i samma tid som amerikanska storbanker fick problem och gick under (bl.a. Lehman Brothers och Bear Stearns). Ett av de största problemen var höjningen av bostadslånens återbetalningsprocent, vilket ledde till att Islänningarna inte kunde konsumera eller betala sina lån. Staten löste detta genom att ta kontroll över bankerna i nationen och styrde penningpolitiken mot tillväxt i BNP. En av de viktigaste sakerna var dock att man idkade politik som var gynnsam för situationen. Genom att höja pensioner, bidrag och minska på eventuella kostnader fick man folket att konsumera mera, vilket går helt enligt klassisk marknadsekonomi. Genom att man ökade på konsumtionen fick man Islands BNP att skjuta i höjden inom loppet av några år. Problematiken med detta är att BNP enbart är ett teoretiskt mått. Att kunna mäta välfärd, eller något dess mer nödvändigt bör kanske inte i dagens läge förlita sig på BNP. Överlag kan man konstatera att Islands comeback återspeglar sig i finanspolitik både i teori och i praktiken. Men att dra alltför tydliga paralleller med teori och verklighet går inte. Ifall man enbart ser på de grundliga sakerna som skett av staten, folket och organisationerna så följer de ganska så noggrant ett teoretiskt mönster för en situation med hög arbetslöshet och dålig ekonomi, som bör förbättras. I verkligheten kan man troligtvis se att det är vissa mindre detaljer som egentligen varit avgörande för Islands comeback. Visst kan man se de ekonomiska teoriernas predikan i händelseförloppet, men det är ändå alltid frågan om enskilda beslut som tas. För att kunna sammanfatta hur bra teorin och verkligheten hänger ihop kan man konstatera att det beror på vilket perspektiv man analyserar detta fall från. Från ett mer objektivt synsätt kan man konstatera att de teoretiska grunderna som syns i handlingsmönster inte i sig själv kan ses
som den positiva orsaken. Politiken som genomförts utgående från dessa teorier omformas av alla inblandade parter, och därför är den slutliga lösningen alltid väldigt olik teorin på detaljnivå.