YRKESMEDICINSKA KLINIKEN GÖTEBORG

YRKESMEDICINSKA KLINIKEN GÖTEBORG Rapport från YMK nr 44 Vibrationsexponering och vibrationsskador i fötterna inom en betongindustri Per Jonsson, yrkeshygieniker Ralph Nilsson, bitr överläkare Göran Nordström, underläkare Göteborg, juli 1992 ISBN 91-7876-043-7 ISSN 0282-2199 SAHLGRENSKA SJUKHUSET GÖTEBORGS UNIVERSITET

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfattning 3 Bakgrund 4 Yrkeshygienisk utredning 5 Arbetsplatsbeskrivning 5 Mätning av fotöverförda vibrationer 8 Exponeringsdos 12 Medicinsk undersökning 14 Undersökt grupp 14 Metod 14 Resultat 16 Diskussion 22 Referenser 24 Bilagor 1 Mätutrustning och mätförfarande 2 Normer för mätning av vibrationer 3 Formulär

3 SAMMANFATTNING Vibrationsskador i händerna i form av "vita fingrar" och nervpåverkan är välkända men det finns endast ett fåtal rapporter om liknande skador i fötterna hos dem som utsätts för fotöverförda vibrationer. Vid en betongelement-industri, där gjutning skedde i vibrerande formar, mättes fotöverförda vibrationer och exponeringstiden skattades hos sju anställda som varit vibrationsexponerade i fötterna. Dessa och sju kontroller undersöktes med hjälp av frågeformulär, läkarundersökning och "vibrametri" för att påvisa eventuell påverkan på kärl och nerver i fötterna. Undersökningen talar för att arbete på vibrerande underlag kan ge upphov till nervpåverkan i fötterna. Troligen kan långvarig och kraftig vibrationsexponering även ge upphov till köldutlöst vasospasm (kärlkramp) i fötterna, även om detta inte säkert är påvisat i denna undersökning.

4 BAKGRUND Det är sedan länge känt att mångårig och kraftig exponering för vibrationer i händerna kan ge upphov till sjukdomar i blodkärl och nerver. Den mest kända effekten av vibrationsexponering är "vita fingrar" (Raynaudfenomen). De senaste åren har även nervskador (karpaltunnelsyndrom och vibrationsneuropathi) uppmärksammats. Det är möjligt att liknande skador kan uppstå i fötterna efter långvarig och kraftig vibrationsexponering men det finns idag endast ett fåtal rapporter om detta (Nilsson och Jonsson 1985, Hedlund U 1989). Vid Yrkesmedicinska kliniken i Göteborg (YMK) har vi de senaste åren utrett flera patienter med "vita tår". I samtliga dessa fall har fötterna exponerats för vibrationer. En av dessa patienter var anställd vid en betongelement-fabrik och berättade att flera arbetskamrater hade en liknande exponering. Vi beslöt därför, i samråd med företagshälsovården (Varbergshälsan) och företagets skyddsorganisation (där företagsledning och fackliga organisationer fanns representerade), att göra en riktad hälsoundersökning av en grupp som arbetat flera år på vibrerande underlag. Då man inte säkert vet hur vanligt det är med köldkänslighet och känselnedsättning i fötterna beslöt vi att samtidigt undersöka en kontrollgrupp som inte varit utsatt för vibrationsexponering i fötterna. Syftet med projektet var att undersöka om det förekom tecken på vibrationsorsakade kärl- eller nervskador i fötterna hos anställda vid betongelement-fabriken. Projektet innefattade också vibrationsmätningar, vilka syftade till att belysa vilka vibrationsnivåer som förekommer på olika underlag i produktionshallarna. Eftersom vi inom detta begränsade projekt endast hade möjlighet att undersöka en mindre del av de anställda, var syftet också att kartlägga behovet av ytterligare undersökningar.

5 YRKESHYGIENISK UTREDNING Arbetsplatsbeskrivning Betongelement-fabriken har cirka 170 kollektivanställda. Många har mycket lång anställningstid, mer än 20 år är inte ovanligt. Några tiotal personer har regelbundet utsatts för vibrationer i fötterna, då de arbetat med formgjutning. Produkterna som tillverkas på betongelement-fabriken är stora och tunga. Dimensioner över 20 m och massor på 7-40 ton är vanliga. Man tillverkar balkar med olika profiler för broar och byggnader. Takstolar, betongplattor och pelare är exempel på produkter. Ofta har balkarna interna namn och bokstavskombinationer som påminner om produkternas utseende: I-balk (IB), spetsig I-balk (SIB), balk med hål (SH-balk), plattor med två längsgående förstyvningsbalkar (TT-platta) osv. Formgjutningen tillgår så att betongen, som först har en halvflytande konsistens, hälls i en form som ofta är av metall, men också kan vara av trä. Formens hålrum har före gjutningen försetts med ett invecklat nätverk av trådar och armeringsjärn. I vissa fall förspännes de längsgående trådarna, vilket ökar hållfastheten hos de färdiga balkarna. Genom att vibrera betongen försätts den i ett lätt-flytande tillstånd så att alla utrymmen fylls ut i formen. Luftinneslutningar, som skulle minska hållfastheten, elimineras också. Vibrationen kan tillföras betongen på två sätt. Vid den ena metoden används vibrerande metalltuber, s k vibratorstavar, vilka dras för hand upp och ned i betongen, detta kallas för stavning. Vid den andra metoden vibreras hela gjutformen av flera tryckluftsdrivna vibratorer, som är fast monterade i formen. Före 1978-1981 kombinerades vanligtvis de båda metoderna stavning respektive fasta vibratorer. Detta innebar att man gick uppe på de vibrerande formarna med en vibratorstav i handen (bild 1). Exponeringstiden för händer respektive fötter blir därför kopplade.

6 Bild 1. Smidigare betongkvaliteter, "flytbetong" och större antal fasta vibratorer på formarna har successivt under 1980-talet minskat behovet att använda handhållna vibratorstavar vilket minskat vibrationsexponeringen i händerna och därmed också till viss del i fötterna. Andra arbetsuppgifter som medför vibrationsexponering av fötterna uppe på formarna kvarstår, t ex utjämning av betongen då formarna fylls (bild 2 och 3). Av en normal arbetsdag åtgår idag cirka 1/4 av tiden till gjutning och därmed vibrering av formarna. I den s k A-hallen, där metoden kallas slakarmering, används ej fasta vibratorer på formarna. I A-hallen finns cirka 17 personer, som alltså ej utsatts för fotvibrationer men väl för handvibrationer vid stavning (förhållanden i jan 1989). Av dessa har tio stycken mer än 11 års anställningstid (gäller febr 1989).

Bild 2 och 3. 7

8 I S-hall 1 och 2 arbetar 20-30 gjutare med en anställningstid över 10 år (gäller dec 1988). Det är här som skakande formar med förspänd armering förekommer. Totalt finns idag 9 gjutare i S-hall 1 och 22 gjutare i S-hall 2 (gäller jan 1989) Mätning av fotöverförda vibrationer Vibrationerna uppmättes i tre riktningar med accelerometrar fast monterade på en skyddssko med stålhätta (bild 4). Signalen spelades in på band för senare analys i laboratorium. Utförligare beskrivning finns i bilaga 1, "Mätutrustning och mätförfarande" samt i bilaga 2, "Normer för mätning av vibrationer". Vibrationsaccelerationen i den dominerande riktningen redovisas i tabell 1. Bild 4.

9 Tabell 1 A Underlag där man arbetar idag Vägt värde m/s 2 Uppe på IB-formar (bild 1) 4 Bräddurk, hängande på krokar 2,6 på IB-form Gallerdurk, hängande som ovan 5,8 (bild 2 och 5) Ståldurkar på stålsyllar, 0,6 golvnivå, IB-form Bräddurkar, golvnivå som ovan 0,5 Uppe på skakbord på stålplanet, 3,6-13,3 (5,8) *) (bild 3) *) genomsnittligt värde Tabell 1 B Underlag där man arbetar idag och där obetydligt svaga vibrationer registrerats (<1 m/s 2, vägt värde) Betongdurkar på stålsyllar, golvnivå bredvid TT-form Bräddurkar på stålsyllar, golvnivå bredvid SH-form Ståldurkar på stålsyllar, golvnivå bredvid "Volvo-pelar"-form. Betonggolv bredvid "Volvopelar"-form Betonggolv bredvid "termodäck-"form Betonggolv bredvid RB-form Betonggolv bredvid slipers-formar

10 Tabell 1 C Andra formar där man vanligen ej går Vägt värde m/s 2 Uppe på "Volvo"pelar-form 4,8 Uppe på SIB-form *). 13,1 Uppe på RB-form 4,2 *) Extra kraftig vibration. Spontan kommentar från gjutare: "Där kan man inte vara, det är olidligt. Det är ingen typisk plats för dig att mäta på". Tidigare gick man enligt uppgift på SIB-formar men då användes färre vibratorer och därmed var vibrationsnivån lägre. Vibrationsnivån är mest betydande vid arbete uppe på SIB- och IB-formar och på gallerdurkar (bild 2 och 5) hängande vid dessa formar samt vid arbete ovanpå skakbord (bild 3). Vibrationsnivåerna varierar, men uppskattas i genomsnitt till 4 m/s 2 för formar och 5,8 m/s 2 för skakbord. Spektrumanalys visade att vibrationerna domineras av en svängningsfrekvens som varierar mellan 100 och 160 Hz (fig 1). Bild 5

11 Fig 1. Exempel på vibrationsspektrum för fotöverförda vibrationer vid arbete på vibrerande i en betongindustri (sko uppe på IB-form). Uppmätta värden i stapeldiagram. ISO-gränsvärdesförslag inlagt som jämförelse. Av figuren framgår att den av ISO rekommenderade maximala arbetstiden överskrids om man arbetar på formen mer än cirka en timma per dag. Det frekvensvägda värdet (enligt ISO 5349) är 4 m/s 2. Enligt Arbetarskyddsstyrelsens rekommendation från 1984 bör den maximala arbetstiden i detta fall begränsas till högst 2 tim/dag. Arbetarskyddsstyrelsens förslag tillåter således något längre arbetstider än ISO-förslaget. Observera att båda rekommendationerna egentligen gäller handöverförda vibrationer.

12 Exponeringsdos Sju gjutare utsatta för fotvibrationer har studerats med avseende på vibrationernas styrka och varaktighet. Sju andra personer, som huvudsakligen arbetat i leveransavdelningen och därför ej utsatts för fotvibrationer, har använts som kontroller. Exponeringstiderna framtogs genom i förväg utskickade frågeformulär (bilaga 3.1) samt genom personlig (strukturerad) intervju (bilaga 3.2) i samband med den medicinska undersökningen. För varje individ har en typ av vibrationsdos beräknats enligt nedan: Dos (tim (m/s 2 ) 2 ) = (antal år exponeringen varat). (230 dag/år). (timmar/dag). (vägd acceleration, m/s 2 ) 2. Genom att accelerationsnivån kvadreras blir detta dosbegrepp energi-ekvivalent vilket är i analogi med resonemanget i standarden rörande hand-armvibrationer ISO 5349. Dosen uträknad på ovanstående sätt skall ses som ett relativt tal och inte som ett absolut mått på totalt absorberad vibrationsenergi. Om en person har haft klart skilda arbetsuppgifter under olika perioder, har dosen för dessa perioder summerats. (Se tabell 2). I tabell 2 framgår att dosen varierar mellan 24 000 och 188 000 (tim(m/s 2 ) 2 )och är mest beroende av antalet exponeringsår. Den dagliga exponeringstiden varierar från några minuter till 2,5 timmar.

13 Tabell 2. Vibrationsexponering i fötter Person Årtal Antal Tim/ Exp.tim Vägd Vibrationsdos år dag total accel tim(m/s 2 ) 2 m/s 2 1 1958-78 20 2 9 200 4 147 200 1978-89 11 1 2 530 4 40 480 totalt 31 11 730 187 680 2 1962-78 16 2,5 9 200 4 147 200 1978-87 9 1 2 070 4 33 120 1987-89 2 0,5 230 4 3 680 totalt 27 11 500 184 000 3 1967-75 8 1,5 2 760 4 44 160 1975-89 14 0,3 966 4 15 456 totalt 22 3 726 59 616 4 1958-78 20 2 9 220 4 147 200 1978-89 11 0,2 506 4 8 096 totalt 31 9 706 155 296 5 1960-87 27 1,5 9 315 4 149 040 1987-89 2 0,3 138 5,8 4 642 totalt 29 9 453 153 682 6 1969-75 6 1 1 380 4 22 080 1975-89 14 0,08 258 4 4 122 totalt 20 1 638 26 202 7 1963-79 16 0,4 1 472 4 23 552

14 MEDICINSK UNDERSÖKNING Undersökt grupp I samråd med personalansvarig och huvudskyddsombud på företaget togs en exponerad grupp och en kontrollgrupp ut. Den exponerade gruppen (huvudsakligen gjutare) hade arbetat minst tio år med arbetsuppgifter, som innebar en betydande vibrationsexponering av fötterna. Den tidigare nämnda patienten ingick inte i gruppen. Kontrollgruppen bestod av anställda vid leveransavdelning och förråd vilka bedömdes inte vara nämnvärt vibrationsexponerade i vare sig fötter eller händer. Till undersökningen, som genomfördes 1989-03-13 hade åtta exponerade och åtta kontroller kallats. En uteblev i vardera gruppen. Åldersintervallet var i den exponerade gruppen 42-58 år och medelåldern 49 år. I kontrollgruppen var åldersintervallet 31-60 år och medelåldern 46 år. Samtliga var män. Metod Den medicinska undersökningen utfördes i företagshälsovårdens lokaler på företaget av två läkare och en yrkeshygieniker från Yrkesmedicinska kliniken, Sahlgrenska sjukhuset. De som kallats till undersökningen hade i förväg fått sig tillskickade formulär (bilaga 3.3) vilka kompletterades vid intervju som gjordes av en av läkarna (GN). Denna registrerade också symtom och gjorde en undersökning enligt ett särskilt schema (bilaga 3.4). Vibrationströsklarna i händer och fötter bestämdes av den andre läkaren (RN) med hjälp av en Vibrameter (Somedic AB, Stockholm) (bild 6) enligt mall (bilaga 3.5) (undersökningsmetod och referensvärden enligt Goldberg och Lindblom 1979). Före vibrametrin mättes hudtemperaturen på mätpunkterna med hjälp av en digitaltermometer (ANRITSU METER CO. LTD Japan. HL 600 Anritherm

15 type K med yttemperaturgivaren TERMO-ELECTRA Nr 80110 Holland). I inget fall var hudtemperaturen under tjugo grader, vilket kan ge förhöjd vibrationströskel (Halonen 1986). Läkarundersökning och bestämning av vibrationströsklar gjordes utan kännedom om exponeringsstatus, dvs "blint". Bild 6. Vibrationsexponeringen av fötter och händer bedömdes av en yrkeshygieniker (PJ), som gick igenom det i förväg utskickade frågeformuläret (bilaga 3.1) rörande arbetsuppgifter och vibrationsexponering samt gjorde en strukturerad intervju avseende tidsperioder för olika arbetsuppgifter (bilaga 3.2).

16 Resultat För varje individ har graden av vibrationsexponering i händer och fötter uppskattats (tabell 3) med utgångspunkt bl a från dosberäkningarna i tabell 2. Av tabell 3 framgår att såväl exponerade som kontroller arbetat med vibrerande handverktyg i betydande utsträckning. Tabell 3. Bedömning av vibrationsexponering i händer och fötter Person Vibrationsklass* fötter händer** Exponerade 1 2 3 2 2 3 3 1 1 4 2 3 5 2 3 6 1 1 7 1 2 Kontroller 8 0 0 9 0 2 10 0 2 11 0 2 12 0 0 13 0 3 14 0 2 * 0 = ingen eller obetydlig vibrationsdos; < 10 000 tim(m/s 2 ) 2 1 = måttlig vibrationsdos; 10 000-100 000 tim(m/s 2 ) 2 2 = hög vibrationsdos; 100 000-200 000 tim(m/s 2 ) 2 3 = mycket hög vibrationsdos; > 200 000 tim(m/s 2 ) 2 ** Vibrationsexponeringen i händer har klassindelats på liknande sätt som exponeringen i fötter.

17 Resultaten av frågeformulär avseende symtom är sammanfattade i tabell 4. Köldkänslighet i händerna "vita fingrar" var lika vanligt i den exponerade gruppen som i kontrollgruppen (2 av 7). Stickningar och domningar i händerna var något vanligare i den exponerade gruppen (3 av 7) än i kontrollgruppen (1 av 7) liksom värk i händerna (2 av 7 resp 0 av 7). Stickningar och domningar i fötterna var lika vanliga i den exponerade gruppen som i kontrollgruppen (2 av 7), medan fyra i den exponerade gruppen mot en i kontrollgruppen uppgav att de hade lätt att frysa om fötterna. Endast den senare hade noterat att tårna vitnade vid kyla. Tabell 4.Andel "ja"-svar på Formulär 1 (symtom), bilaga 3.3. Fråga Exp * Kontr n=7 n=7 1 Vita fingrar 2 2 2 Stickningar och domningar i händerna 3 1 3 Svaghet i händerna 1 0 4 Värk i händerna 2 0 5 Dålig känsel i händerna 0 0 6 Läkarundersökt pga vibr skada 0 0 7 Stickningar och domningar i fötterna 2 2 8 Dålig känsel i fötterna 0 0 9 Värk i fötterna 0 0 10 Lätt att frysa om fötterna 4 1 11 Tårna vitnar vid kyla 0 1 12 Vita fingrar i släkten 2 1 13 Förfrusit fingrar eller tår 0 1 14 Kontrolleras hos husläkare för t ex högt blodtryck 0 0 15 Skadat armar eller ben 1 0 16 Tar mediciner 0 0 * Exponerade för vibrationer i fötterna, se "Undersökt grupp".

18 Vid den intervju som utfördes av en läkare framkom liknande fördelning av symtom som vid undersökningen med frågeformulär. Det fanns en högre andel med stickningar och värk i händerna i den exponerade gruppen (tabell 5). Symtomförekomsten skilde sig inte signifikant mellan grupperna vid prövning med Fisher's exakta test. Tabell 5. Andel "ja"-svar vid läkarundersökning (Formulär 4) bilaga 3.4. Fråga Exp * Kontr n = 7 n = 7 1 Vita fingrar 1 0 2 Vänster-hänthet 0 0 3 Parestesier (stickningar) 4 1 4 Nattliga domningar 1 0 5 Nedsatt kraft 1 0 6 Ökad fumlighet 1 0 7 Värk 2 0 8 Nedsatt känsel 1 0 9 Vita tår 1 1 10 Frakturer eller operationer i armar eller ben 3 0 11 Rökvanor a) icke rökare 3 4 b) rökare 3 (10;20;15 cig/d) 2 (10;15 cig/d) c) f d rökare 1 1 d) snusare 1 (50 g/v) 1 (100 g/v) * Exponerade för vibrationer i fötterna, se "Undersökt grupp". Bakgrundsfaktorer som kan tänkas inverka på symtomen, såsom "vita fingrar" i släkten, förfrysning av fingrar och tår, högt blodtryck, mediciner och tobakskonsumtion, var relativt jämnt fördelade i de båda grupperna (tabell 4 och 5).

19 Vid läkarundersökningen fann man normala undersökningsfynd i båda grupperna, förutom en person i den exponerade gruppen som hade något nedsatt känslighet för stick och beröring i hö fot efter ett benbrott 1958 och en person där man fann svaghet i lillfingret på hö sida efter skärskada i ungdomen. För båda dessa personer mättes vibrationströskeln på den oskadade sidan. Undersökning av vibrationssinnet visade ett samband mellan vibrationströskel och vibrationsexponering i fötterna (tabell 6). Vibrationströskeln (VT) är den minsta vibrationsnivå som kan uppfattas. Värdena är beroende av åldern och redovisas därför som s k normaliserade eller z-transformerade värden. Dessa är ett uttryck för hur många standardavvikelser de avviker från det förväntade värdet efter logaritmering (Goldberg och Lindblom, 1979). Vanligen ligger cirka 95 % av alla friska inom intervallet -2 till +2 standardavvikelser (normalområde). I den mest högexponerade gruppen låg alla över normalområdet medan samtliga oexponerade låg inom normalområdet (tab 6, fig 2). Det fanns ett samband mellan dos och effekt, vilket var statistiskt signifikant (P<0,05) vid testning med såväl parametriska test (linjär regression: t-ratio 2,60) som med icke-parametriska test (Spearmans rangkorrelation: r s = 0,61, P=0,02) (tabell 6, figur 2). Även korrelationen mellan vibrationsdos i fötterna och de z-transformerade värdena på vibrationströsklar i fötterna var signifikant (r p = 0,59, p = 0,026) (figur 3). Tabell 6. Vibrationströsklar (VT) på fotryggarna (metatarsale I) uttryckt som antal standardavvikelser över förväntat värde. * Vibrationsexponering Dos Antal Medel- 95 % KI ** i fötterna tim(m/s 2 ) 2 värde undre övre Ingen 0 7 0,43-0,53 1,40 Måttlig 10 000-100 000 3 1,01-5,11 7,13 Hög 100 000-200 000 4 2,61 1,59 3,64 * Cirka 95 % av alla friska ligger mellan -2 och +2 standardavvikelser från det förväntade värdet. Referensvärden enligt Goldberg och Lindblom, 1979. ** 95 % konfidensintervall är det intervall inom vilket, med 95 % säkerhet, det "sanna" medelvärdet för den undersökta gruppen ligger.

20 Figur 2. Vibrationströsklar (VT) uttryckt som z-värde, dvs antal standardavvikelser frän förväntat värde (medelvärde och 95% konfidensintervall) (enligt Goldberg och Lindblom, 1979)

21 Figur 3. Vibrationströsklar (VT) på fotryggarna uttryckt som z-värde, vid olika vibrationsdoser i fötterna.

22 Något säkerställt samband mellan vibrationströsklar och vibrationsexponering sågs inte i händerna (tabell 7). Vi fann ingen korrelation mellan vibrationsdos och vibrationströsklar i händerna (efter z- transformering) (r p = -0,03). Vid jämförelse mellan exponerade och oexponerade med hjälp av Students t-test erhölls ingen statistisk signifikans för vibrationströsklar på vare sig hand- eller fotryggar. Tabell 7.Vibrationströsklar (VT) i handen (dorsalt os metacarpale II), uttryckt som antal standardavvikelser över förväntat värde (enligt Goldberg och Lindblom, 1979) Vibrationsexponering Dos Antal Medeltal 95 % KI i händerna tim(m/s 2 ) 2 undre övre Obetydlig-måttlig < 100 000 4 1,35-0,20 2,90 Hög 100 000-200 000 5 1,42-0,79 3,64 Mycket hög > 200 000 5 1,75-1,11 4,60 DISKUSSION Undersökningen måste betraktas som en pilotundersökning med tanke på att den undersökta gruppen är liten. Trots detta fann vi statistiskt säkerställda effekter av vibrationsexponering på vibrationssinnet i fötterna. Även i händerna var vibrationssinnet sämre hos personer med en hög vibrationsexponering, men här var effekten inte statistiskt säkerställd. Den exponerade gruppen var utvald med tanke på att få med de som hade mest höggradig och långvarig exponering för vibrationer i fötterna. De vibrationsnivåer man utsätts för i fötterna vid arbete på vibrerande gjutformar är inte extrema om man jämför med de vibrationsnivåer som händerna kan utsättas för vid arbete med vibrerande handverktyg i olika verksamheter. Eftersom man pressas mot det vibrerande underlaget med hela kroppstyngden är det möjligt att den överförda energin blir förhållandevis större i fötterna än i händerna vid arbete med vibrerande handverktyg. Resonansförhållandena i fötter-underben är annorlunda än de i hand-armsystemet. Vibrationssinnet i fötterna förefaller väl utvecklat och samma vibrationsnivå upplevs ofta som mer störande i fötterna än i händerna. I den exponerade gruppen uppgav 4 av 7 att de hade lätt att frysa om fötterna mot 1 av 7 i kontrollgruppen, varav endast den senare hade noterat att tårna vitnade vid kyla. Troligen uppmärksammas inte "vita tår" lika lätt som "vita fingrar", varför en objektiv undersökning (COP-mätning) skulle ha varit av värde. En sådan undersökning är emellertid resurskrävande (utförs på Klinskt fysiologiska

23 laboratoriet, Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och tar ett par timmar) och referensmaterialet för tår är begränsat. Tidigare undersökningar talar för att vibrationsexponering i fötter och händer kan ge upphov till köldutlöst vasospasm ("kärlkramp"). Litteraturen inom detta område är sparsam och endast ett fåtal undersökningar finns rapporterade (Nilsson och Jonsson 1985, Hedlund U 1989, Sakakibara H m fl 1988). Även när det gäller nervpåverkan (polyneuropathi) av vibrationsexponering är litteraturen begränsad och rapporter om detta har kommit främst på senare år (Ekenvall L m fl 1989). Vid den aktuella undersökningen mättes vibrationströskeln på handen endast dorsalt över os metacarpale II (på handryggen), eftersom referensvärden då endast fanns tillgängliga för denna lokalisation. Det är möjligt att vi funnit ett samband mellan vibrationsexponering och vibrationströskel i handen om vi mätt mera distalt (över nagelbädden). Förändringarna i produktions- och arbetsmetoder har gjort att de anställda idag exponeras för vibrationer i fötterna i betydligt mindre utsträckning än på 1970-talet. Vibrationsnivåerna har ökat med antalet vibratorer, men tiden man beträder vibrerande underlag har minskat från 1,5-2,5 tim/dag till 0-1 tim/dag, ofta 20 min/dag (tab 2). Eftersom vi inte har några säkra kunskaper om vid vilka exponeringsnivåer och exponeringstider man riskerar skador, bör den tid man går eller står på vibrerande gjutformar begränsas så mycket som möjligt.

24 REFERENSER Ekenvall L, Gemne G, Tegner R. Correspondence between neurological symptoms and outcome of quantitative sensory testing in the hand-arm vibration syndrome. Br J Ind Med 1989;46:570-574. Goldberg JM, Lindblom U. Standardised method of determining vibratory perception thresholds for diagnosis and screening in neurological investigation. J Neurol Neurosurg Psychiatry 1979;42:793-803. Halonen P. Quantitative vibration perception thresholds in healthy subjects of working age. Eur J Appl Physiol 1986;54:647-655. Hedlund U. Raynaud's phenomenom of fingers and toes of miners exposed to local and whole-body vibrations and cold. Int Arch Occup Environ Health 1989;61:457-461. Nilsson R, Jonsson P. Kan vibrationsexponering i fötterna orsaka köldutlöst vasospasm i tårna? Svenska Läkaresällskapets handlingar Hygiea 1985;94:118-19. Sakakibara H, Akamatsu Y, Miyao M et al. Correlation between vibration-induced white finger and symptoms of upper and lower extremities in vibration syndrome. Int Arch Occup Environ Health 1988;60:285-289. Svensk Standard SS-ISO 5349. Vibration och stöt - Riktlinjer för mätning och bedömning av vibrationer som överförs till handen. Stockholm, SEK, 1986.

MÄTUTRUSTNING OCH MÄTFÖRFARANDE Bilaga 1 De speciella fält-instrument, som är anpassade för mätning av handöverförda vibrationer, är ej framtagna för att mäta vibrationer överförda till fötter. Den inbyggda frekvensvägningen i dessa instrument är anpassad till erfarenheterna av skador i händer/armar och det är idag inte känt vilka frekvenser som är mest ogynnsamma för fötter. Det är därför nödvändigt att hela frekvensspektrumet registreras, dvs att vibrationsstyrkan vid varje enskild frekvens mäts. En sådan mätutrustning är svår att ta med i fält, därför valdes en bandspelare som registreringsutrustning. Lämplig frekvensanalys av spektrumet gjordes efter registreringen i YMKs laboratorium. Inledande tester, med vibrationer av liknande typ som betongvibratorer, visade att skillnaden var försumbar mellan bandinspelad och direkt uppmätt vibrationssignal. Vid inspelningen användes följande utrustning - 3 st accelerometrar, B&K 4393 skruvade på triaxialt mätblock av titan identiskt med B&K WA 0445. Sammanlagd vikt 23 g. - omkopplare med tre ingångar av egen tillverkning (Hans Nielsen, Elektrolux, Partille, 1989) - accelerometer, B&K 4384. - laddningsförstärkare, B&K 2635. - bandspelare, SONY TC-D5 M, med specialbyggd FM-modulator (Hans Nielsen). Övre gränsfrekvens cirka 1 khz - 3 db. Signalbrusförhållande bättre än 25 db. Bandtyp: type IV, metall, TDK MA-XG90. Vid den efterföljande analysen användes följande utrustning - bandspelare, enligt ovan - realtidsanalysator, RION SA 24 - tersbandsfilter, 25 band, 1-250 Hz, RION SC 03 - tersbandsfilter, 25 band, 31,5 Hz-8 khz, RION SC 04 - mätdator, ABC 80/METRIC - programvara utvecklad vid YMK Utrustningen kontrollerades med kalibrator B&K 4294, 160 Hz 10 m/s 2.

26 Montering av vibrationsgivarna, accelerometrarna, gjordes på ett icke konventionellt sätt. Normalt placeras givaren på det vibrerande föremålet, så nära kontaktytan med huden som möjligt. Detta visade sig dock svårgenomförbart, eftersom den exponerade under arbetet går omkring på gjutformen samtidigt som betong fylls på. Dessutom exponeras inte foten av betongformen direkt utan snarare av skodonen, som vibrerar med underlaget. Därför skruvades och limmades mätkuben direkt mot och ovanpå stålhättan på en skyddssko (STÅLEX, storlek 43). Hättan är stadigt fastvulkaniserad i skosulan och antas därför vibrera på likartat sätt som sulan. Mätförfarande Mätningarna utfördes av och på yrkeshygieniker Per Jonsson (vikt 70 kg), som med tidigare nämnda mätsko (god passform) på foten beträdde olika underlag där gjutarna vistas. Normal produktion pågick, dvs betongelement göts i formarna och vibratorerna var påslagna. Ofta följdes en gjutare under arbete för att på så sätt registrera en typisk exponering. Exponeringen kan grovt delas upp i tre olika moment: 1. Arbete gående uppe på den vibrerande formen (bild 1 och 3). Detta har minskat på grund av minskad användning av vibratorstav sedan 1980. Samtidigt har vibrationsnivån ökat successivt på grund av ökat antal fasta vibrationer. 2. Gående på landgångar av olika konstruktion. Dessa hänger på krokar fastsatta vid sidan på formen (bild 2 och 5). Sådana används när formens höjd över golvet hindrar arbete från golvnivå. 3. Gående vid sidan av formen på olika golvkonstruktioner.

Bilaga 2 NORMER FÖR MÄTNING AV VIBRATIONER Det finns för närvarande inget standardiserat sätt att mäta och utvärdera vibrationer överförda till fötterna. Den standard som ligger närmast, SS-ISO 5349, behandlar handöverförda vibrationer. Standarden beskriver hur en frekvensvägda vibrationsacceleration framräknas ur ett tersbandsfrekvensspektrum. På detta sätt erhålls ett summavärde för vibrationsnivån, som anses relevant för graden av skadlighet. Denna vägning innebär att accelerationer vars svängningstal ligger mellan 5 och 16 Hz viktas lika, dvs man tar lika stor hänsyn till alla frekvensbanden när man summerar. Accelerationer över 16 Hz viktas däremot på så sätt att vibration vid lägre frekvenser får större inflytande på summavärdet än högre. Man kan matematiskt visa att för frekvenser över 16 Hz ger detta vägningsförfarande av vibrations-accelerationen precis samma resultat som om man istället hade framräknat vibrationshastighetens summavärde utan att väga. Som framgår av denna rapport är fotvibrationerna vid och under 16 Hz så svaga, att de är av underordnad betydelse. Följaktligen representerar då det hand-armvägda ISO-värdet uttryckt i enheten acceleration i denna rapport ett ovägt summavärde för vibrationshastigheten. Trots att standarden ej gäller fötterna är detta mått på vibrationerna lämpligt därför att det är hastigheten och inte accelerationen som förknippas med den överförda vibrationsenergien. Dessutom är man på grund av ISO 5349 van att se vibrationsnivån som det vägda summavärdet av accelerationen uttryckt i enheten m/s 2. Dock tas, liksom i standarden ISO 5349, ej någon hänsyn till att biologiska och mekaniska egenskaper sannolikt varierar vid olika frekvenser.