1 (7) Formulär för prestationen kring tvångsvård och tvångsåtgärder Följande underlag är framtaget med anledning av det krav som ställs i 2014 års överenskommelse PRIO Psykisk ohälsa. I överenskommelsen anges att landstingen för att uppfylla prestationsmål B2 minskat behov av tvångsåtgärder ska identifiera och upprätta en handlingsplan kopplat till dem vilka är föremål för flest tvångsvårdstillfällen samt de som är föremål för flest tvångsåtgärder. Utgångspunkten bör vara att handlingsplanen tar sikte på att minska behovet av tvångsvård och tvångsåtgärder. Det bör vara tydligt att identifiering utgår ifrån att vården i hög utsträckning kan minska dessa behov och att det inte i första hand är patienten som är orsaken. Det är en viktig etisk princip och viktig att beakta så att inte enskilda utsätts för ytterligare tvång beroende på negativa förväntningar. För de vilkas behov är sådana att möjlighet till att helt reducera tvång inte är möjlig bör målet ändå vara att minska något av tvånget och eller påverka utförandet i en ökad humanistisk inriktning. Genom att analysera den grupp som har flest tvångsvårdstillfällen hoppas vi få kunskap om vad som skulle kunna utvecklas i personernas insatser i öppenvård och i vardagsstöd. Genom att analysera gruppen som får mest tvångsåtgärder hoppas vi ska leda till kunskap som kan användas i utvecklingsarbetet med att minska behovet av tvångsåtgärder. Dessa två grupper är inte nödvändigtvis samma patientgrupp. Prestationen kommer att anses uppfylld om landstinget utifrån sina egna databaser har identifierat de 10 % som fått mest tvångsvårdstillfällen och mest tvångsåtgärder, analyserat detta samt i en handlingsplan beskrivit vilka åtgärder man kommer att vidta för att uppnå en positiv utveckling. Landstingen bestämmer själva hur man gör definitionen av tvångsvårdstillfällen d.v.s. om man tar med endast de tillfällen som inleds med LPT eller LRV eller om man även tar med de vårdtillfällen som startar med en konvertering. Den grupp patienter (10%) som varit föremål för flest tvångsåtgärder kan antingen identifieras genom att alla tvångsvårdstillfällen under 2013 identifieras och sedan de 10% av patienterna som har den största mängden beskrivs. Om systemen inte tillåter att alla vårdtillfällen summeras och de patienter som fått flest tvångsåtgärder totalt under året beskrivs kan man i stället identifiera de 10% vårdtillfällen som innehållit mest tvångsåtgärder och beskriva den grupp patienter som haft dessa vårdtillfällen. Ta hjälp av nedan formulär för att göra beskrivningen och analysen och komplettera med frågor som ni tycker är viktiga. Frågorna är indelade i tre delar. Den första delen rör tvångsvårdstillfällen, den andra rör tvångsvårdsåtgärder och den sista delen rör den samlade bilden av de två grupperna. Det är viktigt att alla uppgifter som skickas in via inmatningsverktyget är helt avidentifierade. Efter formuläret kommer tips på några punkter som kan vara bra att inkludera i handlingsplanen (på sid. 5).
2 (7) Formulär för beskrivning och analys: Patienter som är föremål för flest tvångsvårdstillfällen 1. Hur har identifieringen av de som är föremål för flest tvångsvårdstillfällen genomförts? (beskriv kortfattat hur urvalet skett, vilka tvångsvårdstillfällen som tagits med, hur ni arbetat med analysen, t.ex. tagit hjälp av journalgranskningsmetoden, på vilken nivå såsom avdelning/klinik, landsting som analysen gjorts o.s.v.) Svar: Psykiatrins uppföljningsstrateg har gjort en datasökning i det materiel som är inskickat till PAR man har identifierat de 10% som haft flest tvångsvårdstillfällen. 2. Hur många patienter har tvångsvårdats 2013? I gruppen som har inlett tvångsvårdstillfällen under 2013 ska ni identifiera de 10% som fått flest tvångsvårdstillfällen. Svar: 288 personer 3. Hur många personer ingår i den grupp som motsvarar 10% av patienterna som haft högst antal tvångsvårdstillfällen? Svar: 26 st 4. Hur ser gruppen ut vad gäller ålder och kön? Svar: 12 kvinnor och 14 män när det gäller ålder och kön så är det en stor spridning mellan 14-77 år. 5. Vilka diagnoser är det framför allt som finns representerade? Svar: I huvudsak psykosdiagnoser, några med missbruksdiagnoser och ytterligare någon med emotionell personlighetsstörning 6. Finns det några gemensamma faktorer som kännetecknar gruppen i övrigt? Svar: De flesta var välkända, de bodde på gruppboende och samsjuklighet- somatikberoende och personlighetsstörning är faktorer som kännetecknar gruppen. 7. Kan ni se något mönster i orsaken till intagning? (Komplicerande problematik? Gemensamma faktorer vad gäller läkemedelsbehandling, behandlingsinsatser, boendesituation, sociala förhållanden osv.) Svar: Vanligt att patienten slutat ta sin medicin enligt ordination. 8. Vilka slutsatser drar ni av att studera gruppen? Svar: Bättre samordning med primärvård och socialpsykiatrin behövs liksom med somatisk specialistsjukvård och anhöriga. 9. Vilka åtgärder skulle kunna ha betydelse för att minska behovet av tvångsåtgärder för denna grupp?
Svar: Fast vårdkontakt och bättre samordning med kommunen, primärvården och i vissa fall sjukhusen. Fortsatta satsningar på integrerad psykiatri samt andra evidensbaserade behandlingsmetoder. Öka kvaliten på SIP (innehållet). 3 (7)
4 (7) Patienter som är föremål för flest tvångsåtgärder 1. Hur har identifieringen av de som är föremål för flest tvångsåtgärder genomförts? (Beskriv kortfattat vilka tvångsåtgärder som tagits med, hur dessa har identifierats och hur säkra ni uppskattar att era uppgifter är och hur ni arbetat, t.ex. tagit hjälp av journalgranskningsmetoden, på vilken nivå såsom avdelning/klinik o.s.v. Har det varit möjligt för er att lägga ihop antalet tvångsåtgärder under flera vårdtillfällen eller har ni fått välja ut ett antal tvångsvårdstillfällen som innehållit mest tvångsåtgärder och ta 10% av dessa?) Svar: Vi har i vår sammanställning utgått från antalet patienter som fått tvångsvårdsåtgärder i psykiatrin. 2. Hur många patienter totalt är det hos er som varit föremål för tvångsåtgärder under 2013? Svar: 125 personer 3. Hur många patienter ingår i den grupp som är de 10% som fått mest tvångsåtgärder under 2013 Svar: 13 patienter 4. Hur ser gruppen ut vad gäller ålder och kön? Svar: 9 kvinnor och 4 män 5. Vilka diagnoser är det framför allt som finns representerade? Svar: Psykoser, affektiva sjukdomar, personlighetsstörningar och asperger. 6. Vilka tvångsåtgärder är vanligast? Är det samma tvångsåtgärder eller många olika åtgärder per person? Ser ni några mönster i vilka tvångsåtgärder som används hos er? Svar: Läkemedelstillförsel under fasthållning eller fastspänning, fastspänning upp till 4 timmar. Fastspänning mer än 4 timmar men mindre än 72 timmar. 7. Finns det några gemensamma faktorer som kännetecknar målgruppen i övrigt? (Komplicerande problematik? Gemensamma faktorer vad gäller läkemedelsbehandling, behandlingsinsatser, boendesituation, sociala förhållanden osv.) Svar: På basis av journalgranskning kan vi konstatera att gruppen har en dålig följsamhet till ordinerad medicin. Ofta också instabil boende situation och trassliga sociala förhållanden. 8. Vilka slutsatser drar ni av att studera gruppen? Svar: Bättre kontakt med socialpsykiatrin, bättre samordning fler SIPar med högre kvalitet behövs för att komma till rätta med problemet. Genom att ge denna grupp bättre samordning kan vi på sikt minska behovet av tvångsåtgärder. 9. Vilka åtgärder tror ni skulle kunna minska behovet av tvångsåtgärder hos denna grupp? Svar: Upprätta en vårdöverenskommelse med patient och anhörig i ett lugnt skede. Ta hjälp av anhöriga i vårdsituationen. Att patient och nätverk lär sig känna igen tidiga tecken. Utnyttja bra perioder till konstruktivt samarbete med patienten och närstående för att
stabilisera den sociala situationen. Fortsatt arbete med CM och andra evidensbaserade metoder. 5 (7)
6 (7) Gemensamma frågor (för både tvångsvårdstillfällen och tvångsåtgärder) 1. Vilka gemensamma faktorer finns hos de två grupperna? Svar: Samma grupp som var den med flest tvångvårdstillfällen var de med flest tvångsåtgärder 2. Vilka faktorer skiljer sig åt hos de två grupperna? Svar: Nej inte som grupp 3. Vilka slutsatser drar ni av ovanstående? Svar: Om den grupp personer med de svåraste psykiatriska sjukdomstillstånden får en bättre vård och behandling så kan behovet av tvångsvård och tvångsåtgärder minska.
7 (7) Handlingsplan Handlingsplanen ska ha analysen av patientgrupperna med flest tvångsvårdstillfällen och flest tvångsåtgärder som utgångspunkt. Handlingslanen ska bifogas som PDF i inmatningsverktyget. Nedan tips är valfria att använda sig av. Tips på punkter att inkludera i handlingsplanen Datum för handlingsplanens upprättande. Vem/vilka som gjort handlingsplanen. Ålders- och könperspektiv. Kortfattad redogörelse för de grupper om 10% som varit föremål för mest tvångsvårdstillfällen och mest tvångsåtgärder under 2013 och de slutsatser som dragits. Kortfattad analys Vilka insatser som planeras att införas för att förebygga behovet av tvångsinläggning och tvångsåtgärder. Mätbara mål som satts upp samt tidpunkt för när måluppfyllelse ska följas upp och vem som ansvarar för detta. Hur och när tvångsvårdstillfällen och tvångsvårdsåtgärder följs upp och vem/vilka som ansvarar för detta. T.ex. om det mäts och analyseras på avdelnings- eller kliniknivå. Patienters, brukares och anhörigas eventuella deltagande i underlaget och i det fortsatta arbetet.