Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde

Medins Sjö- och Åbiologi AB Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde Årsrapport 22 Medins Sjö- och Åbiologi AB Mölnlycke 23-8-11 Martin Liungman Perry Johansson Carin Nilsson Iréne Sundberg Medins Sjö- och Åbiologi AB Telefon Telefax E-postadress Företagsvägen 2 31-338 35 4 31-88 41 72 mats.medin@medins-biologi.se 435 33 Mölnlycke www.medins-biologi.se

Innehållsförteckning Sammanfattning... 5 Nederbörd och temperatur... 5 Kemiska undersökningar... 5 Näringsämnen... 5 Syreförhållanden... 7 Ljusförhållanden... 7 Försurning... 7 Metaller... 8 Transporter... 8 Biologiska undersökningar... 11 Inledning... 12 Undersökningarnas omfattning och metodik... 13 Provtagningsstationer och frekvens... 13 Undersökningsmoment och metoder... 13 Utvärdering... 17 Resultat och diskussion... 19 Allmänt... 19 Delområde 1, Vättern inom Örebro län... 19 Delområde 2, Aspaån... 21 Delområde 3, Askersundsområdet med Alsen... 22 Delområde 4, Åmmelången... 25 Delområde 5, Kärrafjärden - Salaån... 28 Delområde 7, Unden... 33 Referenser... 35 Bilaga 1. Resultat lokal för lokal (i nummerordning) Bilaga 2. Vattenkemiska undersökningar (Medins) Bilaga 3. Vattenkemiska undersökningar (övriga org.) Bilaga 4. Vattenföring och transportberäkningar Bilaga 5. Metaller i vattenmossa Bilaga 6. Bedömning av vattenkemi och metaller Bilaga 7. Bottenfauna i rinnande vatten Bilaga 8. Bottenfauna i sjöars litoralzon Bilaga 9. Bottenfauna i sjöars profundal- och sublitoralzon Bilaga 1. Planktiska alger Bilaga 11. Kalkeffektkontroll i Örebro län Bilaga 12. Provpunkter i recipientkontrollen

Sammanfattning Vid recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde har Medins Sjö- och Åbiologi AB erhållit uppdraget att sköta provtagning, analys och utvärdering under perioden 2-24. För de kemiska analyserna anlitas ALcontrol AB. Vid utvärderingen har också resultat från länsstyrelsen i Örebro län, Vätternvårdsförbundet och Natur - vårdsverket använts. Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde följer från och med år 2 ett nytt kontrollprogram som antogs hösten 1999 (Medin 1999). Programmet är i stort upplagt som tidigare men med en större tonvikt på biologiska undersökningar. Recipientkontrollen har som väsentlig utgångspunkt att klarlägga metall- och näringsämnestransporterna till och från Kärrafjärden respektive Alsen. Det nuvarande programmet är tänkt att gälla under perioden 2-24. Denna rapport redovisar resultaten från de undersökningar som genomförts under år 22 och omfattar vattenkemi, metaller i vattenmossa, växtplankton och bottenfauna. Det är framför allt de två miljöproblemen näringsämnen och metaller som är aktuella i de undersökta avrinningsområdena. Nederbörd och temperatur Nederbörden i Askersundsområdet var under 22 något högre än normalt, men ledde till relativt måttliga flöden. Årsmedeltemperaturen var över den normala i stora delar av landet. I Askersundsområdet var årsmedeltemperaturen 7,1 C vilket är 1,3 C varmare än medel. Kemiska undersökningar Näringsämnen Näringstillståndet i sjöar och vattendrag bedöms bland annat utifrån halten av totalfosfor i vattnet. Den klassning av totalfosfor som gjorts utifrån medelvärden under senaste treårsperioden redovisas i figur I. Resultaten visar i huvudsak på näringsfattiga till måttligt näringsrika förhållanden i alla provpunkter utom i Alsenområdet, där näringsrika förhållanden råder (figur I). Alsen ligger på gränsen mellan måttligt höga och höga fosforhalter, och tar emot vatten från 5

Fosfortillstånd 5 Provtagningsstationer 1 Vättern 113 Skylbergsån 1145 Orkaren 1149 Venaån 115 Åmmelången 117 Åmmelångens avflöde 122 Salaån 123 Dalbyån 1255 Ekershyttebäcken 127 Kärrafjärden 1271 Kärrafjärdens utlopp 129 Stora Hammarsundet 132 Alsundet 133 Dohnaforsån 134 Alsen 1349 Alsens avflöde, vid Edö Mot Laxå 144 Fagertärn 152 St Trehörningen 156 Unden 1569 Undens utlopp 157 Viken 158 Örlen 1585 Forsviksån 159 Bottensjön 25 2 km 133 134 Askersund Alsen 132 Åmmeberg 1349 1271 129 Hammar 113 127 Åmmelången 115 117 Kärrafjärden 122 1149 1255 123 Zinkgruvan 1145 49 Unden 144 Fagertärn 156 Olshammar 7Vättern 5 kmmot Olshammar Karlsbor St. Trehörningen 49 1569 152 2 5 Mot Motala 157 Viken 1585 159 Vättern Klass 1 2 3 4 5 Tillstånd Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter 158 Örlen Botten- sjön Karlsborg 1 Vättern Mot Skövde Figur I. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde och bedömt fosfortillstånd (treårsmedelvärden) 2-22. 6

Dohnaforsån och Alsundet. Gemensamt för dessa två vattendrag är att de rinner genom jordbruksmarker, och läckage från åkermarker är sannolikt den främsta orsaken till de relativt höga näringsämneshalter som mätts upp där. Utsläpp från enskilda källor kan också vara en viktigt källa. Syreförhållanden Låga syrgashalter i sjöars bottenvatten kan vara ett tecken på en för hög tillförsel av näringsämnen och kan medföra skador på det biologiska livet i sjön. I vissa sjöar är dock syrgashalterna låga på grund av naturgivna förutsättningar som till exempel en liten vattenvolym under språngskiktet eller en hög halt av humus i vattnet. Samtliga sjöar som undersökts har syrefattiga eller syrefria förhållanden i bottenvattnet åtminstone vissa år. Ett undantag är Unden där ett syrerikt vatten uppmätts vid samtliga tillfällen. Problemen i sjöarna skall dock inte överdrivas eftersom de låga syrehalterna endast mäts upp i de djupaste delarna av djuphålorna. Detta innebär oftast att endast en liten del av sjöarnas vattenvolym är negativt påverkad och man kan på goda grunder anta att allvarligare problem, till exempel i form av fiskdöd, inte förekommer. I rinnande vatten syresätts vattnet vanligen effektivt från luften. Undersökningen visar också på förhållandevis höga syrehalter i de flesta vattendragen. Undantagen är 122 Salaån som uppvisar ett svagt syretillstånd. Eftersom strömlevande djur vanligen kräver förhållandevis höga syrehalter kan problem förekomma för känsliga arter. Ljusförhållanden Färgtalen, som i huvudsak mäter vattnets halt av humusämnen, är i de flesta provpunkter i rinnande vatten höga eller mycket höga. I Forsviksåns avrinningsområde är dock färgvärdena lägre och i Unden är vattnet obetydligt färgat. Särskilt humöst vatten förekommer i Åmmelångens avrinningsområde. Vattendragens färgvärden varierar till stor del med nederbördsmängden så att vattnets färg ökar under nederbördsrika perioder. Det är normalt med relativt höga färgvärden i stora delar av Norra Vätterns avrinningsområde, men på grund av att de senaste åren varit mycket nederbördsrika med ovanligt höga flöden har vattnets färg varit ytterligare förhöjd. Med undantag av Unden, som har ett mycket stort siktdjup, har de undersökta sjöarna i Norra Vätterns avrinningsområde ett litet till måttligt siktdjup. Noterbart är att siktdjupet i Unden har en tendens att minska. Försurning Den tillståndsklassning som gjorts grundar sig på medianvärdet av den uppmätta buffertförmågan. Buffertkapaciteten är god eller mycket god i hela Alsen - Kärrafjärdsområdet och här finns ingen risk för surstötar. Däremot är det sämre i vissa delar av 7

Forviksåns avrinningsområde. I Stora Trehörningen och i Fagertärn är ph-värdena så låga att skador sannolikt uppstått på faunan. Unden och Undens utlopp har en svag buffertkapacitet men värdena där har legat stabilt och risken för biologiska skador bedöms som små. Metaller Metallförekomsten har undersökts i vatten och vattenmossa. Resultaten visar att hela Norra Vätternområdet är metallbelastat, speciellt av zink (figur II), men även bly (figur III) förekommer i höga halter. Värst drabbat är Kärrafjärdsområdet. Höga halter av både zink och bly (baserat på treårsmedelvärden) förekommer i Salaån, Ekershyttebäcken, Kärrafjärdens utlopp och Stora Hammarsundet. Dessutom uppmättes höga zinkhalter i Dalbyån samt höga blyhalter i Åmmelångens avflöde. Transporter Transportberäkningarna för den norra delen av Vättern framgår av tabell I. Av tabellen kan man se att tillförseln till Vättern från Alsen och Kärrafjärden under 22 uppgått till ca 2,5 ton fosfor, 1 ton kväve, 14 ton zink, 29 kg bly och 9 kg kadmium. Måttliga flöden under år 22 ledde till att transporterna blev förhållandevis låga. Man kan nu liksom tidigare år fastslå att det transporteras ut mer zink från Kärrafjärden än vad som kommer in via Salaån och Åmmelångens avflöde. Detta innebär att Kärrafjärden tillförs zink någonstans inifrån området. Även för kadmium och bly visar undersökningen att det finns en intern källa som belastar vattnet i Kärrafjärden. En stor andel bly kommer liksom tidigare år från Åmmelången. Tabell I. Transporter av näringsämnen och metaller till norra delen av Vättern 22. Fosfor Kväve Zink Bly Kadmium Flöde År (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) Q (m3/s) 1994 2,64 96,6 15,,413,27 4,3 1995 3,7 127,2 18,9,244,145 6,3 1996 1,4 73,4 7,3,265,72 3,3 1997 2,44 89,9 8,4,241,74 3,9 1998 3,82 15,2 16,9,5,135 6,6 1999 4,64 151,3 15,5,512,129 5,5 2 5,44 182,7 22,5,853,154 8,2 21 3,33 114,3 14,5,413,13 4,9 22 2,46 11,4 13,6,286,89 4,4 Medel 3,32 12,8 14,7,414,123 5,3 8

Zinktillstånd 5 Provtagningsstationer 1 Vättern 113 Skylbergsån 1145 Orkaren 1149 Venaån 115 Åmmelången 117 Åmmelångens avflöde 122 Salaån 123 Dalbyån 1255 Ekershyttebäcken 127 Kärrafjärden 1271 Kärrafjärdens utlopp 129 Stora Hammarsundet 132 Alsundet 133 Dohnaforsån 134 Alsen 1349 Alsens avflöde, vid Edö Mot Laxå 144 Fagertärn 152 St Trehörningen 156 Unden 1569 Undens utlopp 157 Viken 158 Örlen 1585 Forsviksån 159 Bottensjön 25 2 km Askersund Alsen Åmmeberg 1349 1271 129 Hammar 113 Åmmelången 117 Kärrafjärden 122 1149 1255 123 Zinkgruvan 1145 5 kmmot Karlsbor 49 Unden 7 Fagertärn 2 Olshammar Vättern Olshammar St. Trehörningen 49 5 Mot Motala Viken 1585 Vättern Klass 1 2 3 4 5 Tillstånd Mycket låga halter Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Örlen Botten- sjön Karlsborg 1 Vättern Mot Skövde Figur II. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde och bedömt zinktillstånd (treårsmedelvärden) 2-22. 9

Blytillstånd 5 Provtagningsstationer 1 Vättern 113 Skylbergsån 1145 Orkaren 1149 Venaån 115 Åmmelången 117 Åmmelångens avflöde 122 Salaån 123 Dalbyån 1255 Ekershyttebäcken 127 Kärrafjärden 1271 Kärrafjärdens utlopp 129 Stora Hammarsundet 132 Alsundet 133 Dohnaforsån 134 Alsen 1349 Alsens avflöde, vid Edö Mot Laxå 144 Fagertärn 152 St Trehörningen 156 Unden 1569 Undens utlopp 157 Viken 158 Örlen 1585 Forsviksån 159 Bottensjön 25 2 km Askersund Alsen Åmmeberg 1349 1271 129 Hammar 113 Åmmelången 117 Kärrafjärden 122 1149 1255 123 Zinkgruvan 1145 5 kmmot Karlsbor 49 Unden 7 Fagertärn 2 Olshammar Vättern Olshammar St. Trehörningen 49 5 Mot Motala Viken 1585 Vättern Klass 1 2 3 4 5 Tillstånd Mycket låga halter Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Örlen Botten- sjön Karlsborg 1 Vättern Mot Skövde Figur III. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde och bedömt blytillstånd (treårsmedelvärden) 2-22. 1

Biologiska undersökningar Den biologiska provtagningen utökades från och med år 2 i framför allt Kärrafjärdsområdet. Elfiske i rinnande vatten, nätprovfiske i Kärrafjärden och fler bottenfaunaprovpunkter tillkom då, men utförs endast vissa år. I både Alsen och Kärrafjärden indikerade de planktiska algerna ett måttligt näringsrikt tillstånd. Jämfört med ett ursprungligt tillstånd bedöms påverkan av näringsämnen som tydlig. Biomassan dominerades i båda sjöarna av kiselalger, och risken för långvariga algblomningar av potentiellt toxiska alger bedöms som liten. Djupbottenfaunan undersöktes i båda sjöarna i sublitoralen (7 m djup) och i profundalen (15 m djup). På sublitoralnivån var artantalet mycket lågt i båda sjöarna. På profundalnivån var artantalet lågt i Kärrafjärden och måttligt högt i Alsen. Få syrekrävande arter påträffades i djuphålan och bottenfaunans sammansättning indikerar relativt näringsrika förhållanden i sjöarna. Djupbottenfaunan har varit relativt stabil under senare år. I Ekershyttebäcken bedömdes bottenfaunan som skadad. Skadorna kan ha orsakats av metallföroreningar. I Salaån, där bottenfaunan tidigare år bedömts som störd, tycks tillståndet ha förbättrats. Bland de strandnära proverna som togs i Kärrafjärden bedömdes bottenfaunan på två lokaler som opåverkad av föroreningar medan lokal 2, golfbanan klassades som störd. Det kan inte uteslutas att störningen orsakats av höga metallhalter. Dessutom har artantalet vid lokal 1, Salaåns utflöde minskat under de senaste tre åren och bedömningen är ett gränsfall till betydligt påverkad av föroreningar. Medins Sjö- och Åbiologi AB Mölnlycke 23-8-14 Martin Liungman (Projektansvarig) 11

Inledning Norra Vätterns tillrinningsområde består främst av skogsmark, men även av relativt stora jordbruksområden. Flera stora sjöar ingår dessutom i området. Bland de verksamheter som påverkar vattenkvaliteten märks förutom jordbruket även gruvindustri, massaindustri och tätorternas reningsverk. Följaktligen är de miljöproblem som finns i sjöar och vattendrag framför allt knutna till metaller och näringsämnen. Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde följer från och med år 2 ett nytt kontrollprogram som antogs hösten 1999 (Medin 1999). Programmet är i stort upplagt som tidigare men med en större tonvikt på biologiska undersökningar. Recipientkontrollen har som väsentlig utgångspunkt att klarlägga metall- och näringsämnestransporterna till och från Kärrafjärden respektive Alsen. Det nuvarande programmet är tänkt att gälla under perioden 2-24. Vilka analyser och provpunkter som idag ingår i recipientkontrollen framgår av tabell 1. Medins Sjö- och Åbiologi AB har erhållit uppdraget att sköta provtagning, analys och utvärdering under perioden 2-24. För de kemiska analyserna anlitas ALcontrol AB. Vid utvärderingen har också resultat från länsstyrelsen i Örebro län, Vätternvårdsförbundet och Naturvårdsverket använts. Denna rapport redovisar resultaten från 22 års undersökningar. Efter ett inledande metodavsnitt sammanfattas resultaten delområdesvis i en övergripande resultatdel. Här redovisas också transporter av näringsämnen och metaller. I bilaga 1 presenteras resultaten för varje provpunkt var för sig. Här sammanfattas och utvärderas resultaten från alla undersökningstyper vid varje provpunkt. Samtliga primärdata från 22 års undersökningar presenteras i bilagor i slutet av rapporten. 12

Undersökningarnas omfattning och metodik Provtagningsstationer och frekvens Under 22 har det skett provtagning i ett stort antal punkter i rinnande vatten och i sjöar (figur 1, 2 och tabell 1). Provtagningsstationerna med respektive undersökningsmoment i Norra Vätterns tillrinningsområde under 22 framgår av tabell 1. I bilaga 12 redovisas samtliga provtagningsstationer för perioden 2-24 med koordinater enligt den topografiska kartan. I rinnande vatten har den vattenkemiska provtagningen skett i mars, maj, augusti och november under 22. I de punkter där transportberäkningar av metaller och närsalter görs har provtagning skett varje månad. Provtagning för metallhaltsbestämning i vattenmossa utfördes under augusti-september och bottenfaunaprover togs i mars. I sjöarna har vattenkemisk provtagning skett vid två tillfällen, mars och augusti. Prover för klorofyllhaltsbestämning togs tillsammans med växtplanktonprover i augusti. Bottenfaunaprovtagningen genomfördes i mars. Undersökningsmoment och metoder Den vattenkemiska provtagningen i rinnande vatten (B1) har omfattat vattentemperatur, konduktivitet, ph, alkalinitet, TOC, turbiditet (FNU), fär gtal, totalkväve, totalfosfor och syrgas. Vid stationerna kring Alsen analyserades också ammonium, nitrat/nitrit-kväve och fosfatfosfor (T2). Metaller i vatten (B3) har analyserats vid flera lokaler. De analyserande metallerna var aluminium, arsenik, bly, kadmium, kobolt, koppar, krom, kvicksilver, nickel och zink. Provtagningen har skett i enlighet med BIN SR 11 (NV Rapport 318, 1986) och analyser i enlighet med gällande SIS-normer (se bilaga 6). Analyserna har utförts av ALcontrol AB. I sjöarna har den vattenkemiska provtagningen (B2) omfattat vattentemperatur (profil), siktdjup, konduktivitet, ph, alkalinitet, turbiditet (FNU), fär gtal, TOC, syrgas (profil), syrgasmättnad (profil), totalkväve och totalfosfor. I Alsen och Bottensjön analyserades också ammonium, nitrat/nitrit-kväve och fosfatfosfor (T2). Även här har provtagningen skett i enlighet med BIN SR 11 (NV Rapport 318, 1986) och analyser i enlighet med gällande SIS-normer (se bilaga 6). Analyserna har utförts av ALcontrol AB. 13

Tabell 1. Provtagningsstationer och undersökningsmoment 22. B1 = vattenkemi i rinnande vatten, B2 = vattenkemi i sjö, B3 = utökad vattenkemi (metaller), T1 = tillägg försurningsparametar, T2 = tillägg näringsparametrar, Mv = metaller i vattenmossa, Vp = växtplankton, Bf = bottenfauna i rinnande vatten, Pf = bottenfauna i profundalen, Sl = sublitoralfauna, Li = bottenfauna i litoralen, M = synliga missbildningar på bottenfaunan. Nr Lokal Område Provtyp Ansvarig org. 1 Vättern, Jungfrun NV 1 Fys-kem, Vp Vätternvårdsförbundet 144 Fagertärn 2 Fys-kem Naturvårdsverket 132 Alsundet 3 B1, T2 Recipientföreningen 133 Dohnaforsån 3 B1, T2 Recipientföreningen 134 Alsen 3 B2, T2, Vp, Pf, Sl Recipientföreningen 1349 Alsen, Edö 3 B1, B3, T2 Recipientföreningen 113 Skylbergsån 4 B1, B3, Mv, Bf, M Recipientföreningen 1145 Orkaren 4 B1, B3 Recipientföreningen 1149 Venaån 4 B1, B3, Mv Recipientföreningen 115 Åmmelången 4 B2 Recipientföreningen 117 Åmmelångens avfl 4 B1, B3 Recipientföreningen 122 Salaån 5 B1, B3, Mv, Bf, M Recipientföreningen 123 Dalbyån 5 B1, B3, Mv, Bf, M Recipientföreningen 125 Viksjön 5 Fys-kem Zinkgruvan 1255 Ekershyttebäcken 5 B1, B3, Mv, Bf, M Recipientföreningen 127 Kärrafjärden 5 B2, Vp, Pf, Sl, Li, M Recipientföreningen 1271 Utfl Kärrafjärden 5 B1, B3 Recipientföreningen 129 Stora Hammarsundet 5 Fys-kem Vätternvårdsförbundet 152 Stora Trehörningen 7 B2 Länsstyrelsen i Örebro 156 Unden 7 B2 Länsstyrelsen i Örebro 1569 Undens utlopp 7 B1 Töreboda, Karlsborg 157 Viken 7 B2 Töreboda kommun 158 Örlen 7 B2 Tibro kommun 1585 Forsviksån 7 Fys-kem Naturvårdsverket 159 Bottensjön 7 B2, T2 Karlsborgs kommun Provtagning av vattenmossa för metallhaltsbestämning genomfördes i enlighet med BIN VR21 (SNV Rapport 318, 1986). Analyserna av kvicksilver (Hg), arsenik (As), koppar (Cu), krom (Cr), kadmium (Cd), nickel (Ni), bly (Pb), kobolt (Co) och zink (Zn) gjordes i enlighet med gällande SIS-normer (se bilaga 6). Analyserna har utförts av ALcontrol AB. Bottenfaunaundersökningar har genomförts i rinnande vatten enligt SS - EN 27 828 och enligt Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning. Vid provtagningen har 5 separata prov tagits på varje lokal. Som ett komplement samlades även ett kvalitativt sökprov in. Artbestämningen drevs minst till den nivå som anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (rapport 4913 och 4921). 14

TECKENFÖRKLARING Mot Hallsberg OMRÅDESGRÄNS 3 OMRÅDESNUMMER LÄNSGRÄNS 5 Mot Laxå 25 3 Askersund 4 Unden 2 5 Zinkgruvan 156 St. Trehörningen 1569 152 7 Olshammar 49 1 6 157 Viken 1585 159 Vättern 5 Mot Linköping Örlen 158 Bottensjön Mot Skövde Karlsborg 1 Mot Mjölby Motala Provtagningsstationer 1 Vättern 152 Stora Trehörningen 156 Unden 1569 Undens utlopp 157 Viken 158 Örlen 1585 Forsviksån 159 Bottensjön 5 km Figur 1. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde med indelning i delområden. För delavrinningsområde 7 finns även provtagningsstationerna utsatta. 15

Provtagningsstationer 1 Vättern* 113 Skylbergsån 1145 Orkaren 1149 Venaån 115 Åmmelången 117 Åmmelångens avflöde 121 Ekershyttebäcken 122 Salaån 123 Dalbyån 1235 Dalbysjön 125 Viksjön 1251 Viksjöns utlopp 1255 Ekershyttebäcken 127 Kärrafjärden 1271 Kärrafjärdens utlopp 129 Stora Hammarsundet 132 Alsundet 133 Dohnaforsån 134 Alsen 1349 Alsen utlopp 152 St Trehörningen* 156 Unden* 1569 Undens utlopp* 157 Viken* 158 Örlen* 1585 Forsviksån* 159 Bottensjön* Mot Laxå 25 133 134 Askersund Alsen 2 km 132 Åmmeberg 1349 1271 113 Mot Hallsberg 5 Åmmelången 115 1149 117 127 1145 Kärrafjärden 122 129 Hammar 1255 123 Zinkgruvan 121 125 1235 1251 49 5 Mot Karlsborg Olshammar Vättern Mot Motala Figur 2. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde med pr ovpunkternas läge. * markerar att provpunkten ligger utanför denna karta. Provpunkten visas istället i figur 1 på sidan 6. 16

Undersökningar av profundal- och sublitoralfauna i sjöar genomfördes i enlighet med SS 2 81 9. Vid provtagningen följdes även de rekommendationer som Naturvårdsver - ket ger i Handboken för Miljöövervakning. 1 prover togs i sjöns djuphåla och 5 prover togs i sublitoralen (5-7 m djup). Ekmanhuggen togs slumpvis inom en kvadrat med 1 meters sida i respektive provområde. Artbestämningen drevs minst till den nivå som anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (rapport 4913 och 4921). När det gäller fåborstmaskar bestämdes dessa dock till art om det var möjligt. Litoralfaunaundersökningar i sjöar genomfördes i enlighet med SS - EN 27 828. Vid provtagningen följdes även de rekommendationer som Naturvårdsverket ger i Handboken för Miljöövervakning. 5 separata prover togs inom en 1-meters sträcka på en vindexponerad och vegetationsfattig lokal. Som ett komplement samlades även ett kvalitativt sökprov in. Artbestämningen drevs minst till den nivå som anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (rapport 4913 och 4921). I laboratoriet noterades eventuella missbildningar på bottenfaunan. I profundalen och i sublitoralen undersöktes särskilt mundelsskador på den taxonomiska gruppen Chironomini. Växtplanktonundersökningen genomfördes enligt BIN PR 6 (Naturvårdsverket rapport 318,1986). Artsammansättningen har bestämts (PR 61) liksom total biomassa samt biomassa av olika arter (PR 66). Artsammansättning, individantal och biomassa bestämdes från ett samlingsprov från fem lokaler centralt i sjön. På varje lokal togs prov i tvåmetersskikt ner till språngskiktet. Analysen av klorofyll a genomfördes på ett samlingsprov som tagits upp med rörhämtare på fem lokaler centralt i sjön. På varje lokal togs prov i 6-metersskikt med hjälp av ett två meter långt rör. Analysen har utförts av ALcontrol AB enligt gällande SIS-norm (se bilaga 6). Utvärdering Rapportering och utvärdering har i huvudsak följt de råd och riktlinjer som naturvårdsverket ställt upp (Naturvårdsverket 4913, 492, 3627, 3628, 86:3, 4147). Vid klassning av tillstånd och bedömning av avvikelse för vattenkemiska parametrar och metaller har medelvärden, medianvärden respektive minvärden använts på värden från de tre senaste åren (se förklaring i bilaga 6). Alla kemiska grunddata finns redovisade i bilagorna. En mer detaljerad beskrivning av vilka gränsvärden som använts för tillståndsklassningarna finns också i bilaga 6. 17

Transporter av näringsämnen och metaller har beräknats i några provpunkter genom att multiplicera halten vid provtillfället med månadens medelvattenföring. Den totala årstransporten har sedan beräknats genom att summera månadstransporterna. Data finns redovisade i bilaga 4. Budgetberäkningar har genomförts av transporterna in och ut ur Alsen och Kärrafjärden. Kunskaper om och storleken av tillförseln från ett antal viktiga källor för de ingående parametrarna saknas varför beräkningarna inte har kunnat göras helt fullständiga. Den uttransporterade mängden minus den kända tillförseln blir en rest som innefattar tillförsel från okända källor och den retention (betyder ungefär fastläggning) som sker i sjön. Alla vattenföringsdata kommer från SMHI och är beräknad enligt PULS-modellen. Analysförfarande för bottenfaunan i sjöar och rinnande vatten redovisas tillsammans med lokalbeskrivningar och artlistor i bilaga 7, 8 och 9. Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet samt Medins Bedömningsgrunder för bottenfaunaundersökningar (Medins m.fl. 2) har använts vid utvärderingen av analysresultaten. Analysförfarande och bedömningsgrunder för växtplankton redovisas tillsammans med artlistor i bilaga 1. 18

Resultat och diskussion Allmänt Den sammanfattande resultatdelen är uppdelad efter de delområden som finns inom Norra Vätterns tillrinningsområden (figur 1). Delområde 1, Vättern inom Örebro län Allmänt Delområde 1 utgörs av Vättern inom Örebro län. Hela delområdet ligger i Askersunds kommun. Provpunkt 1 Jungfrun NV används vid utvärderingen. Tabell 2. Undersökta provpunkter och moment i delområde 1 under 22. Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 1 Vättern, Jungfrun NV Kemi, Växtpl. Vätternvårdsförbundet Unden 2 5 7 St. Trehörningen Olshammar 49 1 6 Zinkgruvan 5 Mot Linköping Vättern Bottensjön Karlsborg 1 Vättern Motala Figur 3. Delområde 1, Vättern inom Örebro län. 19

Till den norra delen av Vättern mynnar de vattendrag som ingår i övriga delområden. De största tillflödena är Forsviksån, Aspaån samt Alsens och Kärrafjärdens utlopp genom Stora och Lilla Hammarsundet. Den norra delen av Vättern kan därigenom sägas vara den slutliga recipienten för de verksamheter som påverkar vattenkvaliteten inom det område, som undersöks i den samordnade recipientkontrollen inom tillrinningsområdet för norra Vättern. Vattenkvaliteten i den norra delen av Vättern påverkas också av nederbörd samt av vatten som strömmar från sydligare delar av Vättern. 1 Vättern, Jungfrun N V Provplats Provpunkten är belägen nordväst om Jungfrun, mitt i Vättern i höjd med Karlsborg. De undersökningar som genomförs omfattar vattenkemi samt växt- och djurplankton. Samtliga provtagningar och analyser genomförs i Vätternvårdsförbundets regi. Vattenkemi De vattenkemiska analyserna visar att vattenkvaliteten är mycket god vid provpunkten (se bilaga 3). Belastning I tabell 3 redovisas hur mycket näringsämnen och metaller som årligen tillförts Vättern från Lilla och Stora Hammarsundet. Transporterna varierar i huvudsak med vattenföringen, och måttliga flöden under år 22 ledde till att transporterna blev förhållandevis låga. Tabell 3. Beräknad transport av näringsämnen och metaller samt vattenföring till Norra Vättern från Lilla och Stora Hammarsundet under perioden 1994-22. Fosfor Kväve Zink Bly Kadmium Flöde År (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) Q (m3/s) 1994 2,64 96,6 15,,413,27 4,3 1995 3,7 127,2 18,9,244,145 6,3 1996 1,4 73,4 7,3,265,72 3,3 1997 2,44 89,9 8,4,241,74 3,9 1998 3,82 15,2 16,9,5,135 6,6 1999 4,64 151,3 15,5,512,129 5,5 2 5,44 182,7 22,5,853,154 8,2 21 3,33 114,3 14,5,413,13 4,9 22 2,46 11,4 13,6,286,89 4,4 Medel 3,32 12,8 14,7,414,123 5,3 2

Delområde 2, Aspaån Allmänt Delområde 2 Aspaån omfattar området närmast väster om Vättern inom Örebro län. Området ligger inom Askersunds kommun. I västra delen av Aspaåns avrinningsområde dominerar skogsmarker, medan den östra delen domineras av jordbruksbygd. Aspaån avvattnar ett flertal sjöar däribland Fagertärn, Sandsjön, S Asplången, N Asplången och Rösjön. I området finns idag endast en provpunkt i Fagertärn (tabell 4 och figur 4). Den tidigare provpunkten i Aspaåns mynning lades ned helt från och med 1997. I Fagertärn, som är en kalkreferenssjö, ansvarar Naturvårdsverket för provtagning och analys. Tabell 4. Undersökta provpunkter och moment i delområde 2 under 22. Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 144 Fagertärn Kemi Naturvårdsverket Unden 2 5 Zinkgruvan 7 144 Olshammar 49 Sörviken 1 6 Vättern Figur 4. Delområde 2, Aspaåns avrinningsområde med Fagertärn. 144 Fagertärn Provplats Fagertärn är en kalkreferenssjö där provtagning och analys sköts av Naturvårdsverket. Proverna, som är tagna mitt i sjön på en halv meters djup, tas fyra gånger per år. Vattenkemi Sjön är relativt näringsfattig. Vattnet har en mycket svag buffertkapacitet och vattnet är surt. ph-värdet är så lågt att djurlivet troligen skadats i sjön. Under senare år har vattnets färgtal ökat samtidigt som siktdjupet minskat i sjön. 21

Delområde 3, Askersundsområdet med Alsen Allmänt Denna del omfattar Alsen och dess tillrinningsområde, dvs främst områden väster och nordväst om Askersund. Huvuddelen av arealen utgörs av skogsmark, men i vissa delar närmast Askersund och norrut finns sammanhängande jordbruksmarker. Dominerande sjöar i området är Alsen, Anten, Viken och Kvarnsjön. Askersunds kommuns avloppsreningsverk använder Alsen som recipient. I området finns fyra vattenkemiska recipientkontrollpunkter som provtagits under 22 (tabell 5 och figur 5). Vidare har undersökningar av växtplankton och bottenfauna gjorts i Alsen. Det är framför allt miljöproblem knutna till näringsämnen som är det mest intressanta i området. I punkt 1349 har även metallundersökning gjorts. Tabell 5. Undersökta provpunkter och moment i delområde 3 under 22. Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 132 Bron över Alsundet Kemi, vattenföring Recipientföreningen 133 Dohnaforsåns mynning Kemi, vattenföring Recipientföreningen 134 Alsen Kemi, växtpl., bottenf. Recipientföreningen 1349 Alsens avflöde vid Edö Kemi, vattenföring Recipientföreningen 3 Askersund 4 25 132 133 134 1349 2 5 Figur 5. Delområde 3. Askersundsområdet med Alsen. 22

Näringsämnen /eutrofiering Resultat och tillståndsklassning av näringsämnen sammanfattas i tabell 6. I hela området var fosforhalterna höga eller måttligt höga. Även kvävehalterna var höga i alla punkter. I Alsens bottenvatten uppmäts regelbundet syrefria eller nästan syrefria tillstånd. Undersökningarna av bottenfauna och växtplankton i Alsen visar också på näringsrika förhållanden. När det gäller Alsen finns det indikationer på att näringsstatusen sakta men säkert håller på att förbättras. Tabell 6. Område 3. Treårsmedelvärden av totalfosfor och totalkväve samt tillstånd. Punkt nr Totalfosfor Tillstånd Totalkväve Tillstånd (mg/l) (mg/l) 132,3 Hög halt,83 Hög halt 133,28 Hög halt,74 Hög halt 134,25 Måttligt hög halt,76 Hög halt 1349,23 Måttligt hög halt,71 Hög halt Metaller Undersökning av zink, bly och kadmium i vatten har gjorts vid provpunkt 1349 sedan hösten 1994. Medelhalterna för senaste treårsperioden visar att zinkhalterna är måttligt höga medan övriga undersökta metaller (bly, kadmium, koppar, krom, nickel och arsenik) förekommer i låga eller mycket låga halter. Metallhalterna är generellt betydligt lägre än i Kärrafjärdens utlopp (se bilaga 1). Biologiska undersökningar De biologiska undersökningar som utförts i Alsen innefattar plankton och bottenfauna. Växtplankton har undersökts i Alsen sedan slutet av 8-talet. I år var den totala växtplanktonbiomassan liten och dominerades stort av kisellager. Biomassan av blågrönalger var mycket liten. Den potentiellt besvärsbildande flagellaten Gonyostomum semen förekommer i Alsen. Algen kan i höga tätheter orsaka klåda hos badande. Den uppmätta biomassan i år var dock så liten att den inte borde ge några besvär. Trofiindex var måttligt högt. Antalet taxa som indikerar näringsrika förhållanden var betydigt fler än taxa som indikerar näringsfattiga förhållanden. Sammantaget visar växtplanktonundersökningen på ett måttligt näringsrikt tillstånd. Jämfört med ett ursprungligt tillstånd bedöms påverkan som tydlig. Vidare bedöms risken för långvariga algblomninar av potentiellt toxiska blågrönalger vara liten. Bedömningarna är desamma som de senaste tre åren. 23

Bottenfaunan undersöktes i sublitoralen (7 m djup) och i profundalen (15 m djup). Artantalet var mycket lågt i sublitoralen och måttligt högt i profundalen. Få syrekrävande arter påträffades och bottenfaunans sammansättning indikerar relativt näringsrika förhållanden vid båda nivåerna. Inga missbildningar noterades hos bottenfaunan. Djupbottenfaunan har varit relativt stabil under senare år. Transport och budgetberäkning Transportberäkningar för totalfosfor, totalkväve och metaller har gjorts i tre provpunkter (metaller endast provpunkt 1349, Alsens avflöde vid Edö). Årstransportberäkningarna framgår av tabell 7. Trots lägre flöden blev årets transporter något högre än fjolårets, men var ändå generellt sett låga jämfört med tidigare års undersökningar. Uppgifter om tillförsel av fosfor från övriga källor har tagits från Medin 1997 (värden från perioden 9631-97228), där Askersunds reningsverk bidrar med 26 kg, närområdet till Alsen med 9 kg och luftdeposition med 8 kg. När det gäller fosfor beräknas årets tillförsel till Alsen vara,6 ton från Alsundet,,6 ton från Dohnaforsån och ca 1,2 ton från övriga källor. Tillförseln till Alsen blir alltså 2,5 ton fosfor medan 1,24 ton rinner ut via Alsens avflöde vid Edö. Detta skulle innebära en retention i sjön på 1,23 ton fosfor (5 %), vilket är ett ganska rimligt värde och en normal fastläggning. För kväve kan man göra samma beräkning som ovan. Askersunds reningsverk bidrar med ca 15 ton, närområdet till Alsen med 15,5 ton och luftdeposition med 4,4 ton. Vidare bidrar Alsundet med 26,7 ton och via Dohnaforsån kommer det 22,2 ton (tabell 7). Årstillförseln till Alsen blir alltså 83,8 ton kväve medan 48,6 ton rinner ut via Alsens avflöde vid Edö. Detta skulle innebära en retention i sjön på 35,2 ton kväve (42 %), vilket också är rimligt. Tabell 7. Årstransport samt budgetberäkningar i Alsenområdet 22. Via 132,62 26,7 Via 133,65 22,2 Övriga källor 1,2 34,9 P N Zn Pb Cd (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) Till Alsen 2,46 83,8 Från Alsen 1,24 48,6 2,3,54,26 Retention 1,23 35,2 24

Delområde 4, Åmmelången Allmänt Delområde 4 domineras av skogsmark med inslag av jordbruksmark, framförallt i områdena kring Åmmelången och Skyllberg. I området finns också flera relativt stora sjöar som till exempel Åmmelången, Östersjön, Multen, Fågelsjön och Skiren. I området finns fem recipientkontrollpunkter som provtagits under 22 (tabell 8 och figur 6). Undersökning av metaller i vattenmossa har gjorts i en provpunkt och biologisk provtagning i form av bottenfauna har gjorts i Skylbergsån vid Falla. Tabell 8. Undersökta provpunkter och moment i delområde 4 under 22. Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 113 Skylbergsån vid Falla Kemi, vattenmossa, bottenf. Recipientföreningen 1145 Orkarens avflöde Kemi Recipientföreningen 1149 Venaåns mynning Kemi Recipientföreningen 115 Åmmelången Kemi Recipientföreningen 117 Åmmelångens avflöde Kemi, vattenföring Recipientföreningen 3 113 5 km Askersund 115 1149 4 117 1145 5 Figur 6. Delområde 4, Åmmelången. 25

Näringsämnen /eutrofiering Resultat och tillståndsklassning av näringsämnen sammanfattas i tabell 9. I 1149 Venaån och i 1145 Orkaren är fosforhalten låg och kvävehalten måttligt hög. I övriga punkter i området är fosforhalten måttligt hög och kvävehalten hög. I Åmmelångens djuphåla är det syrefritt nästan varje sommar. Tabell 9. Område 4. Treårsmedelvärden av totalfosfor och totalkväve samt tillstånd. Punkt nr Totalfosfor Tillstånd Totalkväve Tillstånd (mg/l) (mg/l) 113,22 Måttligt hög halt,76 Hög halt 1145,8 Låg halt,61 Måttligt hög halt 1149,9 Låg halt,6 Måttligt hög halt 115,22 Måttligt hög halt,67 Hög halt 117,18 Måttligt hög halt,69 Hög halt Metaller Resultat och tillståndsklassning av metaller i vatten sammanfattas i tabell 1. Zinkhalten är måttligt hög i Venaån medan den är låg eller mycket låg i övriga provpunkter. Blyhalten är i år liksom tidigare år hög i Åmmelångens utflöde. Tabell 1. Område 4. Treårsmedelvärden av zink-, bly- och kadmiumhalter i vatten samt tillstånd. Punkt nr Zink Tillstånd Bly Tillstånd Kadmium Tillstånd (µg/l) (µg/l) (µg/l) 113 5 Mycket låg halt,5 Låg halt,18 Låg halt 1145 11 Låg halt,3 Låg halt,22 Låg halt 1149 26 Måttligt hög halt,9 Låg halt,76 Låg halt 117 18 Låg halt 4,2 Hög halt,27 Låg halt Metaller i vattenmossa undersöktes under året i provpunkt 113 och 1149. I Skylbergsån (pkt 113) visade undersökningen på låga eller måttligt höga halter av samtliga undersökta metaller utom arsenik, som var hög. I Venaån (pkt 1149) är metallhalten hög av koppar, bly och kobolt (tabell 11). Flera värden avviker också från naturliga bakgrundshalter. Avvikelsen är stor för kobolt och bly samt tydlig för koppar och kadmium. Flera av metallhalterna är så höga att negativa effekter på djurlivet i ån kan förekomma. 26

Tabell 11. Område 4. Treårsmedelvärden av metaller i vattenmossa. Ramar markerar höga halter enligt NVV :s bedömningsgrunder. Punkt nr As Pb Cd Co Cu Cr Hg Ni Zn (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) 113 1,5 15 1,2 26 2 6,9,11 11,5 24 1149 4,4 71 2,5 116 57 3,1,91 6,5 358 Biologiska undersökningar Bottenfaunan undersöktes i 113 Skylbergsån. Artsammansättningen motiverar att bottenfaunan bedöms som opåverkad av föroreningar och försurning. Att både artantal och tätheter fortsätter att vara låga kan sannolikt förklaras med svåra provtagningsförhållanden på grund av högt vattenstånd, vilket även var fallet under 1998, 1999 och 21. Detta förklarar troligen även det mycket låga diversitetsindexet. Transportberäkning Transportberäkningar har endast gjorts i Åmmelångens avflöde. Årstransportberäkningarna sedan 1994 framgår av tabell 12. Liksom tidigare år är transporterna av fosfor, kväve och zink är något lägre jämfört med transporterna ut från Alsen. Transporterna av bly och kadmium är däremot betydligt högre i Åmmelångens avflöde. Transporterna ligger på normala nivåer i och med årets måttliga flöden. Tabell 12. Beräknad årstransport av näringsämnen och metaller vid provpunkt 117 under perioden 1994-22. Fosfor Kväve Zink Bly Kadmium Flöde År (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) Q (m3/s) 1994 1,2 31, 1,,5,6 1,9 1995 1,7 68, 1,4,27,26 2,7 1996,8 29,,5,145,17 1,5 1997,7 25,,8,117,34 1,7 1998 1,3 54, 1,3,377,48 2,8 1999 1,3 51,,9,288,24 1,9 2 2,12 81,2 2,3,56,36 3,5 21 1,18 46,3 1,,256,2 2, 22,98 43,1 1,1,29,2 1,8 Medel 1,25 47,6 1,1,252,26 2,2 27

Delområde 5, Kärrafjärden - Salaån Allmänt Delområde 5, som omfattar områdena kring Zinkgruvan och Kärrafjärden, domineras av skogsmark med något inslag av jordbruksmark. Större sjöar i området är Viksjön, Vikasjön och Dalbysjön. Tidigare har det bedrivits gruvverksamhet i flera delar av avrinningsområdet, men idag endast vid Zinkgruvan. I området finns 1 recipientpunkter av vilka 7 provtagits under år 22 (tabell 13 och figur 7). Framförallt den biologiska provtagningen utökades från och med år 2 då bland annat bottenfaunaprovpunkter tillkom. Det är framför allt miljöproblem knutna till metaller som är intressanta i området. Tabell 13. Undersökta provpunkter och moment i delområde 5 under 22. Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 122 Salaån Kemi, vattenmossa, bottenf. Recipientföreningen 123 Dalbyån Kemi, vattenmossa, bottenf. Recipientföreningen 125 Viksjön Kemi Zinkgruvan 1255 Ekershyttebäcken Kemi, vattenmossa, bottenf. Recipientföreningen 127 Kärrafjärden Kemi, växtpl., bottenf. Recipientföreningen 1271 Kärrafjärdens utlopp Kemi Recipientföreningen 129 Stora Hammarsundet Kemi Vätternvårdsförbundet 127 4 5 km 2 1271 5 122 123 1235 129 1255 1251 Zinkgruvan 125 121 Figur 7. Delområde 5. Kärrafjärden - Salaån. 28

Näringsämnen /eutrofiering Resultat och tillståndsklassning av näringsämnen sammanfattas i tabell 14. I hela området uppvisar låga eller måttligt höga halter av fosfor. De högsta kvävehalterna uppmäts i 1255 Ekershyttebäcken, men även övriga provpunkter uppvisar höga eller måttligt höga halter. I Kärrafjärdens bottenvatten uppmäts regelbundet syrefria eller nästan syrefria tillstånd. Bottenfaunan är också negativt påverkad av de återkommande låga syrgashalterna i bottenvattnet (se bilaga 1). Tabell 14. Område 5. Treårsmedelvärden av totalfosfor och totalkväve samt tillstånd. Punkt nr Totalfosfor Tillstånd Totalkväve Tillstånd (mg/l) (mg/l) 122,21 Måttligt hög halt 1,1 Hög halt 123,11 Låg halt,47 Måttligt hög halt 1255,1 Låg halt 2, Mycket hög halt 127,15 Måttligt hög halt,64 Hög halt 1271,13 Måttligt hög halt,65 Hög halt 129,17 Måttligt hög halt,66 Hög halt Metaller De olika metallundersökningarna visar att halterna i stora delar av området är så höga att risk finns för biologiskt negativa effekter på djurlivet. Resultat och tillståndsklassning av metaller i vatten sammanfattas i tabell 15 och metaller i vattenmossa i tabell 16. När det gäller metaller i vatten är zinkhalten generellt hög i hela systemet. Högst halter noteras i år liksom tidigare år i 122 Salaån. Dessutom tycks halterna i 1255 Ekershyttebäcken ha ökat något sedan början på 9-talet. Alla lokaler uppvisade höga eller måttligt höga blyhalter. Vad gäller kadmium uppvisade 122 Salaån och 1255 Ekershyttebäcken höga eller måttligt höga halter. Av övriga metaller som analyserades (koppar, krom, nickel och arsenik) noterades endast mycket låga till måttligt höga halter. Tabell 15. Område 5. Treårsmedelvärden av zink-, bly- och kadmiumhalter i vatten samt tillstånd. Punkt nr Zink Tillstånd Bly Tillstånd Kadmium Tillstånd (µg/l) (µg/l) (µg/l) 122 163 Hög halt 5,4 Hög halt,22 Måttligt hög halt 123 155 Hög halt 1,5 Måttligt hög halt,83 Låg halt 1255 161 Hög halt 11,3 Hög halt,387 Hög halt 1271 134 Hög halt 4,8 Hög halt,93 Låg halt 129 85 Hög halt 2,8 Måttligt hög halt,62 Låg halt 29

Tabell 16. Område 5. Treårsmedelvärden av metaller i vattenmossa. Halter i mg/kg TS. Ramar markerar höga halter enligt NVV :s bedömningsgrunder. Punkt nr As Pb Cd Co Cu Cr Hg Ni Zn (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) 122 1,6 48 1,5 31 18 6,9,79 12,3 666 123 1,7 21,8 4 16 2,7,13 5,3 595 1255 2,1 53 1,6 1 13 1,8,68 4, 498 Undersökningen av metaller i vattenmossa visade att zinkhalten var hög eller måttligt hög i alla provpunkter (tabell 16). Blyhalten var hög i provpunkterna 122 Salaån och 1255 Ekershyttebäcken. Övriga analyserade metaller (koppar, kvicksilver, krom, nickel, kobolt och arsenik) förekom i låga eller måttligt höga halter. Biologiska undersökningar Växtplankton har undersökts i Kärrafjärden vid tre tillfällen. I år var den totala växtplanktonbiomassan liten och dominerades främst av kiselalger. Biomassan av blågrönalger var mycket liten. Trofiindex var måttligt högt. Antalet taxa som indikerar näringsrika förhållanden var ungefär lika många som de taxa som indikerar näringsfattiga. Sammantaget visar växtplanktonundersökningen på ett måttligt näringsrikt tillstånd. Jämfört med ett ursprungligt tillstånd bedöms påverkan som tydlig. Vidare bedöms risken för långvariga algblomninar av potentiellt toxiska blågrönalger vara liten. Bedömningarna är desamma som de senaste tre åren. Bottenfaunan undersöktes i 122 Salaån, 123, Dalbyån, 1255 Ekershyttebäcken och 127 Kärrafjärden. I 1255 Ekershyttebäcken och 127:2 Kärrafjärden (vid golfbanan) bedömdes bottenfaunan som skadad. Det kan inte uteslutas att störningen orsakats av höga metallhalter. Vid årets undersökning tycks förhållandena för bottenfaunan vid 122 Tabell 17. Område 5. Totalantal taxa, medelantal taxa och individtäthet samt tillståndsklassningar vid undersökningen 22. Punkt nr Totalantal taxa Medelantal taxa Individtäthet 122 32 (måttligt högt) 16,8 (måttligt högt) 469 (lågt) 123 36 (måttligt högt) 23,2 (måttligt högt) 3425 (mycket högt) 1255 19 (lågt) 8,4 (mycket lågt) 282 (lågt) 127:1 18 (lågt) 11,6 (måttligt högt) 841 (högt) 127:2 12 (mycket lågt) 5, (mycket lågt) 147 (mycket lågt) 127:3 31 (högt) 16,6 (högt) 55 (måttligt högt) 3

Tabell 18. Område 5. Några bottenfaunaindex samt tillstånds- och avvikelseklassningar vid undersökningen 22. Diversitets-index ASPT-index Tillstånd Avvikelse Tillstånd Avvikelse Punkt nr Värde Klass Kvot Klass Värde Klass Kvot Klass 122 3,47 (3) 1,17 (1) 6,22 (2) 1,4 (1) 123 2,73 (4),93 (1) 5,91 (3),98 (1) 1255 1,9 (5),64 (3) 5, (4),83 (2) 127:1 2,53 (4),86 (2) 6,7 (2) 1,1 (1) 127:2 2,8 (5),7 (3) 6, (2) 1, (1) 127:3 3,16 (3) 1,7 (1) 5,81 (2),97 (1) Danskt faunaindex Surhets-index Tillstånd Avvikelse Tillstånd Avvikelse Punkt nr Värde Klass Kvot Klass Värde Klass Kvot Klass 122 7 (1) 1,4 (1) 11 (1) 1,83 (1) 123 7 (1) 1,4 (1) 7 (2) 1,17 (1) 1255 6 (2) 1,2 (1) 7 (2) 1,17 (1) 127:1 4 (3),8 (3) 3 (4),5 (4) 127:2 4 (3),8 (3) 3 (4),5 (4) 127:3 5 (2) 1, (1) 8 (2) 1,33 (1) Förklaring Tillståndsklass: 1 = mycket högt index, 2 = högt, 3 = måttligt högt index, 4 = lågt index och 5 = mycket lågt index Avvikelseklass: 1 = Ingen eller liten avvikelse, 2 = måttlig avvikelse, 3 = tydlig avvikelse, 4 = stor avvikelse och 5 = mycket stor avvikelse Salaån ha förbättrats jämfört med tidigare år, med höga eller måttligt höga index samt måttligt höga artantal. Samtidigt verkar tillståndet för bottenfaunan vid 127:1 Kärrafjärden (Salaåns utflöde) ha försämrats, med minskande antal taxa och diversitetsindex (tabell 17 och 18). Förändringarna kan bero på mellanårsvariationer eller lokalkvalitetsrelaterade skäl, men är ändå påtagliga och bör observeras. Inga missbildade mundelar hos fjädermyggslarver noterades i årets undersökning av sublitoral- och profundalfaunan i Kärrafjärden. Emellertid var antalet undersökta individer relativt litet (23 st) och en negativ påverkan av höga metallhalter kan inte uteslutas. 31

Tabell 19. Område 5. Årstransport samt budgetberäkningar vid % retention. P N Zn Pb Cd % retention (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) Via 117,98 43,1 1,1,29,2 Via 122,16 11,2 1,8,67,24 Till Kärrafjärden 1,14 54,3 2,9,276,44 Från Kärrafjärden 1,3 59,1 11,8,367,88 Övriga källor -,11 4,8 8,9,91,44 Transport och budgetberäkning Transportberäkningar för totalfosfor, totalkväve och metaller har gjorts i fyra provpunkter under 22: 117 Åmmelångens avflöde, 122 Salaån, 1271 Kärrafjärdens utlopp och 129 Stora Hammarsundet. Utifrån beräkningarna kan man konstatera att det i år liksom tidigare år transporteras ut mer zink, bly och kadmium från området än vad som går in. Detta innebär att vattnet i Kärrafjärden tillförs metaller någonstans inifrån området. Med % teoretisk retention bidrar denna okända källa med 8,9 ton zink, 91 kg bly och 4,4 kg kadmium (tabell 19). Om man utgår ifrån att man har en retention i Kärrafjärden på 3 % skulle källan bidra med ca 22 ton zink, 2 kg bly och 7 kg kadmium (tabell 2). När det gäller zink så är detta betydlig mer än vad de kända källorna (pkt 117 och pkt 122) tillsammans bidrar med. När det gäller bly kan man också konstatera att en mycket stor andel kommer via 117 Åmmelångens avflöde. Både bly- och zinkhalten har där haft en tendens att öka sedan 1994. Kärrafjärden beräknas ta emot 1,14 ton fosfor och 54,3 ton kväve. Uttransporten är 1,3 ton fosfor och 59,1 ton kväve. Vissa år har uttransporten varit högre än intransporten, vissa år tvärtom. Räknar man på femårsmedelvärden är retentionen för fosfor ca 9 % och för kväve negativt ca -3 %. Det bör observeras att övriga okända källor då inte är medräknade. Tabell 2. Område 5. Årstransport samt budgetberäkningar vid 3 % retention. P N Zn Pb Cd 3% Retention (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) Via 117,98 43,1 1,1,29,2 Via 122,16 11,2 1,8,67,24 Till Kärrafjärden 1,14 54,3 2,9,276,44 Från Kärrafjärden 1,3 59,1 11,8,367,88 Övriga källor,2 22,5 12,4,21,7 32

Delområde 7, Unden Allmänt Delområde 7 omfattar Forsviksåns avrinningsområde som är Vätterns största och utgör 13 % av hela Vätterns tillrinningsområde. I avrinningsområdet finns flera stora sjöar: Stora Trehörningen, Unden, Viken, Bottensjön och Örlen. Från och med 1995 ingår Unden och Stora Trehörningen och från 1997 ingår de andra stora sjöarna i recipientkontrollen men undersökningen bekostas av berörda ansvariga. Tabell 21. Undersökta provpunkter och moment i delområde 7 under år 22. Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 152 Stora Trehörningen Kemi Lst i Örebro län 156 Unden Kemi Lst i Örebro län 1569 Undens utlopp Kemi Töreboda, Karlsborg 157 Viken Kemi Töreboda 158 Örlen Kemi Tibro kommun 1585 Forsviksån Kemi Naturvårdsverket 159 Bottensjön Kemi Karlsborgs kommun Unden 5 2 156 St. Trehörningen 1569 152 7 Olshammar 49 1 6 Zinkgruvan 157 Viken 1585 159 Vättern 5 Mot Linköping Örlen 158 Bottensjön Mot Skövde Karlsborg Mot Mjölby Motala Figur 8. Delområde 7. Forviksåns avrinningsområde. 33

Vattenkemisk provtagning har skett i sju punkter i delområde 7 (tabell 21 och figur 8). I Forviksåns avrinningsområde är det framför allt miljöproblem knutna till försurningsoch näringsförhållanden som är de mest intressanta. I Forsviksån inriktas också undersökningarna på att klargöra påverkan av metaller. Närings tillstånd Resultat och tillståndsklassning av näringsämnen sammanfattas i tabell 22. I hela området är det låga till måttligt höga fosforhalter. Kvävehalterna var måttligt höga i alla provpunkter. I alla sjöar utom 156 Unden och 152 Stora Trehörningen har det någon gång under den senaste treårsperioden uppmätts låga eller mycket låga syrehalter. Årets halter är jämförbara med tidigare års undersökningar. Tabell 22. Område 7. Treårsmedelvärden av totalfosfor och totalkväve samt tillstånd. Punkt nr Totalfosfor Tillstånd Totalkväve Tillstånd (mg/l) (mg/l) 152,5 Låg halt,39 Måttligt hög halt 156,7 Låg halt,62 Måttligt hög halt 1569,5 Låg halt,62 Måttligt hög halt 157,9 Låg halt,55 Måttligt hög halt 158,7 Låg halt,61 Måttligt hög halt 1585,13 Måttligt hög halt,55 Måttligt hög halt 159,13 Måttligt hög halt,57 Måttligt hög halt Försurningstillstånd En svag buffertkapacitet uppmättes i 152 Stora Trehörningen, 156 Unden och i 1569 Undens utlopp. 1999 var minvärdet för ph i Stora Trehörningen nere på 5, vilket sannolikt innebar att skador uppstod på faunan. Sedan dess har inga lika låga ph-värden uppmätts i sjön. Övriga provpunkter i området hade en god eller mycket god buffertkapacitet. Metaller Under året har metallundersökning gjorts i 1585 Forsviksån. Samtliga metallhalter var mycket låga utom kopparhalten som var låg. 34

Referenser Lithner G. 1989. Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Bakgrundsdokument 2. Metaller. SNV Rapport 3628. Liungman, M., Medin, M., Sundberg, I., & Pettersson A. Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde 21. Rapport till Askersunds kommun 22. Medin, M. & Ericsson, U. Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde 1994. Rapport till Askersunds kommun 1995. Medin, M. & Ericsson, U. Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde 1995. Rapport till Askersunds kommun 1996. Medin, M. & Ericsson, U. Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde 1996. Rapport till Askersunds kommun 1997. Medin, M. & Ericsson, U. Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde 1997. Rapport till Askersunds kommun 1998. Medin, M. & Ericsson, U. Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde 1998. Rapport till Askersunds kommun 1999. Medin, M. & Ericsson, U. Alsen. En limnologisk studie 1996. Rapport till Askersunds kommun 1998. Medin, M. & Ericsson, U. Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde 1999. Rapport till Askersunds kommun 2. Medin, M., Liungman, M. & Malmberg, Y. Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde 2. Rapport till Askersunds kommun 21. Medin, M., Ericsson, U., Nilsson, C., Sundber g, I. och Nilsson, P-A. 2. Bedömningsgrunder för bottenfaunaundersökningar. Medins Sjö- och Åbiologi AB. Naturvårdsverket. 1986. Recipientkontroll vatten. Del 1, Undersökningsmetoder för basprogram. SNV Rapport 318. Naturvårdsverket. 1986. Recipientkontroll vatten. Del 2, Undersökningsmetoder för basprogram. SNV Rapport 319. 35