Arbetslöshetsförsäkringen och de arbetslösa

Arbetslöshetsförsäkringen och de arbetslösa 1

2

Arbetslöshetsförsäkringen och de arbetslösa Resultat från en attitydundersökning PER GUSTAFSON Research report No. 128 from the Department of Sociology Göteborg University 3

2003 Per Gustafson Tryck: DocuSys, Göteborg ISSN 0072-5099 ISRN GU-SOC-FR-128-SE 4

Abstract Title: Arbetslöshetsförsäkringen och de arbetslösa: Resultat från en attitydundersökning (Unemployment insurance and the unemployed: Results from an attitude study) Written in Swedish. Author: Per Gustafson Research report from the Department of Sociology, Göteborg University ISSN 0072-5099 ISRN GU-SOC-FR-128-SE Although there is wide agreement that unemployment is a social problem that requires public intervention, unemployment insurance and unemployment benefits are often subject to political as well as scientific debate. On the one hand, there is an evident need to alleviate the economic hardship of the unemployed; on the other hand, there is widespread concern that unemployment insurances are being abused, and that too generous unemployment benefits may increase unemployment. This report examines attitudes in the Swedish adult population (age 16-64) with regard to unemployment in general and the unemployment insurance in particular. Data were gathered in telephone interviews with 1824 respondents during the national Labour Force Survey in May 2000. To begin with, the respondents were asked what they thought that receivers of unemployment benefits should be prepared to do in order to get a job. According to the rules, unemployment benefit recipients were in principle obliged to accept a job even if that meant 1) being away from home up to twelve hours a day, 2) moving to another town or region, 3) lowering their income, and 4) changing occupation. A majority of the respondents considered the first three of these conditions to be too severe. Next, the respondents were asked what they, for their own part, would be prepared to do if they should lose their job. The respondents attitudes towards the unemployed corresponded well with their own reported willingness to act. A number of questions about economic conditions during unemployment were also included in the survey. The results indicate a relatively strong tendency among the respondents to advocate more generous unemployment benefits. However, the response rate for these questions was relatively low, so interpretations should be made with some caution. Finally some more general questions were asked about attitudes towards the unemployed. A relatively large majority of the respondents agreed ( totally or partly ) with statements that many unemployed could find a job if they just wanted to, and that society should demand more in return from unemployment benefit recipients. In addition to the general response patterns described here, the report also contains more detailed analyses that consider a number of background variables gender, age, family situation, socio-economic status, trade union membership, experiences of employment, and perceived risk of future unemployment. The results from the present study are also compared with results from a similar study made in 1999 by Statistics Sweden and the Ministry of Industry, Employment and Communications. Keywords: unemployment, unemployment insurance, unemployment benefits, attitudes, Sweden. 5

6

Innehåll Förord 9 1 Inledning 11 1.1 Undersökningens syfte 12 1.2 Tidigare forskning om arbetslöshetsförsäkring 13 1.3 Situationen när undersökningen gjordes 16 2 Material och metodfrågor 20 3 Arbetslöshet och arbetslöshetsförsäkring 23 3.1 Egen erfarenhet av arbetslöshet 24 3.2 Indirekta erfarenheter av arbetslöshet 27 3.3 Bedömd risk för framtida arbetslöshet 29 3.4 Medlemskap i arbetslöshetskassa 31 3.5 Variabler i den kommande analysen 32 4 Villkoren i arbetslöshetsförsäkringen 33 4.1 Acceptera anvisat arbete eller föreslagen AMS-åtgärd 35 4.2 Byta bostadsort 38 4.3 Pendla till annan ort 40 4.4 Byta yrke eller bransch 42 4.5 Acceptera lägre lön 44 4.6 Totalbedömning av villkoren 46 4.7 Sammanfattande diskussion 48 5 Egna åtgärder vid arbetslöshet 57 5.1 Byta bostadsort 57 5.2 Pendla till annan ort 59 5.3 Byta yrke eller bransch 61 5.4 Acceptera lägre lön 62 5.5 Sammanfattande diskussion 64 7

6 De arbetslösas ekonomiska förhållanden 70 6.1 Ekonomisk standard 71 6.2 Ersättningsnivå 73 6.3 Högsta dagpenning 75 6.4 Lägre ersättning efter viss tids arbetslöshet 77 6.5 Sammanfattande diskussion 79 7 Synen på arbetslöshet och på de arbetslösa 83 7.1 Arbetslöshetens orsaker 83 7.2 Arbetslösas vilja att arbeta 86 7.3 Krav på motprestation av de arbetslösa 88 7.4 Sammanfattande diskussion 90 8 Avslutning 94 8.1 Undersökningens övergripande resultat 94 8.2 Skillnader i attityder till arbetslösa och arbetslöshet 98 8.3 Slutord 105 Referenser 107 Bilaga 1: Tabeller 113 Bilaga 2: Frågeformulär 135 8

Förord Denna rapport presenterar resultat från Attityder till arbetslöshetsförsäkringen, en telefonenkätundersökning utförd av Statistiska Centralbyrån i anslutning till arbetskraftsundersökningen (AKU) under maj månad 2000. Undersökningen ingick i projektet Människors uppfattningar och inställning i arbetsmarknadsfrågor, finansierat av Rådet för Arbetslivsforskning (RALF), med Bengt Furåker som projektledare. Marianne Blomsterberg, Bengt Furåker och Tiiu Soidre har utformat enkäten, och även presenterat vissa bearbetningar och analyser av enkätmaterialet (se denna rapports referenslista). Undertecknad fick under sommaren 2002 i uppdrag att utarbeta en i huvudsak beskrivande rapport, där undersökningens resultat presenteras och, där så är möjligt, jämförs med en tidigare studie inom samma ämnesområde, utförd på beställning av Näringsdepartementet. Ett varmt tack till Tiiu Soidre som läst och kommenterat en seminarieversion av rapporten! Tack också till övriga deltagare i sociologiska institutionens arbetsmarknadsseminarium för diskussion och värdefulla synpunkter, och till Bengt Furåker för möjligheten att delta i projektet. Göteborg, februari 2003 Per Gustafson 9

10

1 Inledning I dagens samhälle är arbetslöshet, med Esping-Andersens (1999) uttryck, en social risk. Det är en risk som en stor del av befolkningen i Sverige och andra jämförbara länder måste förhålla sig till, samtidigt som de faktorer som skapar och ibland utlöser risken till betydande del ligger bortom de enskilda människornas kontroll. Det finns därför starka skäl för någon form av kollektiv försäkring som minskar risken (eller konsekvenserna av risken) för den enskilde. Man kan, menar Esping-Andersen (1999:36ff), anföra såväl samhällsekonomiska argument som jämlikhets- och fördelningsskäl för en offentlig, välfärdsstatlig, lösning i detta fall. Offentligt finansierade arbetslöshetsförsäkringar kan emellertid innebära relativt stora offentliga utgifter. Därmed blir det också viktigt att det finns ett stöd bland allmänheten för dessa utgifter, dvs. att försäkringarna och deras regelverk är utformade så att de uppfattas som rimliga och rättvisa. Även uppfattningar om arbetslöshet och om de arbetslösa mer generellt kan påverka synen på arbetslöshetsförsäkringarnas legitimitet. Sverige har, liksom många andra länder, en offentligt finansierad arbetslöshetsförsäkring som garanterar människor en viss ekonomisk ersättning vid arbetslöshet även om försäkringsskyddet varierar betydligt beroende på om den arbetslöse tidigare varit etablerad på arbetsmarknaden eller inte. Regler och ersättningsnivåer i försäkringen har under de senaste åren varit föremål för mycket politisk debatt. Under 1990-talets höga arbetslöshet och ekonomiska lågkonjunktur utsattes arbetslöshetsförsäkringen för stora påfrestningar, och ersättningsnivån i försäkringen sänktes också. När arbetslösheten mot slutet av 1990-talet sedan började sjunka kom diskussionen istället att handla om åtgärder för att få framförallt långtidsarbetslösa och vissa utsatta grupper i arbete, och även om att återigen förbättra de ekonomiska villkoren i försäkringen. Mot denna bakgrund blir det intressant att undersöka vad den svenska befolkningen har för uppfattningar och attityder i fråga om arbetslöshet, de arbetslösa, och de regler och villkor som gäller i samband med arbetslöshet. Därför gjordes under våren 2000 en enkätundersökning om dessa frågor. 11

1.1 Undersökningens syfte Undersökningen Attityder till arbetslöshetsförsäkringen ingår som en delstudie i projektet Människors uppfattningar och inställning i arbetsmarknadsfrågor. Projektet bygger på att det omfattande empiriska material som regelbundet samlas in i SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) kompletteras med attitydfrågor på några viktiga områden. Tanken är att undersöka hur människor med olika individuella karaktäristika, olika positioner på arbetsmarknaden osv. (vilka till stor del framgår av de ordinarie AKU-variablerna) skiljer sig åt i uppfattningar och värderingar (vilka undersöks i tilläggsfrågorna). I den här beskrivna undersökningen ligger fokus alltså på arbetslöshet i allmänhet och arbetslöshetsförsäkringen i synnerhet. Syftet är att undersöka vilka villkor människor uppfattar som rimliga i samband med arbetslöshet, hur man själv kan tänka sig att agera om man är (eller skulle bli) arbetslös, och vad människor mer allmänt har för uppfattningar om och attityder till arbetslöshet och de arbetslösa. En viktig fråga är, enligt ovan, hur dessa olika uppfattningar och inställningar varierar mellan olika grupper i samhället. Tonvikten i undersökningen ligger dels på de krav på att stå till arbetsmarknadens förfogande som arbetslösa måste uppfylla för att vara berättigade till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen (kapitel 4-5), dels på de ekonomiska villkoren i samband med arbetslöshet (kapitel 6). Dessutom ingår några frågor om allmänna attityder till de arbetslösa (kapitel 7). Året innan undersökningen genomfördes gjorde Näringsdepartementet tillsammans med SCB en studie med liknande inriktning. I viss mån har frågor och svarsalternativ i den här beskrivna undersökningen utformats för att möjliggöra jämförelser med denna studie. Ett underliggande syfte kommer därför att vara att analysera hur resultaten i den här beskrivna undersökningen förhåller sig till resultaten från Näringsdepartementets studie, så som de presenteras i en Ds-bilaga författad av Jabet och Pettersson (1999). Beräkningar och statistiska analyser har så långt möjligt gjorts så, att det ska gå att göra direkta jämförelser mellan de två studierna. En del sådana jämförelser görs i den löpande texten och i några sammanfattande tabeller. Dessutom finns i bilaga 1 ett utförligt tabellmaterial, som möjliggör mer detaljerade jämförelser. 12

1.2 Tidigare forskning om arbetslöshetsförsäkring Svensk arbetslöshetsförsäkring är av den frivilliga statsunderstödda modellen försäkringen är offentligt finansierad men administreras av arbetslöshetskassor som är nära knutna till de fackliga organisationerna. Medlemskapet är individuellt och i princip frivilligt, men medlemmar i fackföreningar blir i regel automatiskt också medlemmar i föreningens (eller förbundets) arbetslöshetskassa. Denna frivilliga statsunderstödda modell förekommer, förutom i Sverige, också i bl.a. Danmark, Finland och Island. I de flesta andra industriländer finns istället någon form av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (se Carroll 1997 för en jämförande och historisk översikt). Förutom den statligt finansierade och lagreglerade försäkringen förekommer också såväl individuella som kollektiva försäkringar (de senare ofta framförhandlade av arbetsmarknadens parter) som ger kompletterande ekonomisk ersättning vid arbetslöshet (jfr Björklund m.fl. 1998:112; Ds 1999:58, sid 56ff). Syftet med arbetslöshetsförsäkringar är att skydda de försäkrade mot inkomstförsämringar i samband med arbetslöshet. I teoretiska diskussioner framhålls ett antal fördelar med ett sådant skydd (Forslund 1999; Holmlund 1999; Korpi 1995:11). Till att börja med innebär försäkringarna välfärdsvinster för de arbetslösa, och positiva fördelningseffekter då de utjämnar skillnader i ekonomisk standard mellan arbetslösa och sysselsatta (jfr Hauser m.fl. 2000; Underlid 1997). Vidare kan försäkringarna betraktas som en subvention till produktiv sökverksamhet, och som ett sätt att bevara mänskligt kapital genom att begränsa onödig rörlighet vid tillfälliga konjunktursvackor (Forslund 1999:60). Dessutom innebär försäkringarna att de arbetssökande kan avstå från att ta arbeten med alltför dåliga villkor (Ds 1999:58, sid 13). Mycket forskning om arbetslöshetsförsäkringar tycks emellertid vara inriktad på deras möjliga negativa konsekvenser. Detta beror på uppfattningen att risken för arbetslöshet, i jämförelse med andra risker som man kan försäkra sig mot, är en risk som försäkringstagaren själv har relativt stora möjligheter att påverka (Ds 1999:58, sid 13f). Detta diskuteras i termer av moral hazards ett begrepp som syftar på försäkringars förhöjande effekt på förekomsten av den försäkrade risken, till följd av risktagandets lägre kostnader (Carroll 1997:75). Eftersom den försäkrade anses ha en viss möjlighet att påverka om och i så fall hur länge han eller hon blir arbetslös, är försäkringarna förknippade med villkor som försäkringstagaren måste uppfylla för att få ersättning vid 13

arbetslöshet. Dels är försäkringarna i första hand inriktade på arbetslöshet som inte är självförvållad (Holmlund 1999:2). Människor som blivit avskedade för att de misskött sitt tidigare arbete, som frivilligt sagt upp sig osv., har ofta begränsad möjlighet att få arbetslöshetsersättning. Dels finns i regel krav på de arbetslösa att stå till arbetsmarknadens förfogande, exempelvis genom att skriva in sig som arbetssökande vid en arbetsförmedling, att acceptera ett givet jobberbjudande (förutsatt att det inte är uppenbart olämpligt) och/eller att aktivt söka arbete. Dessutom, återigen för att motverka försäkringarnas moraliska risker, är arbetslöshetsförsäkringar genomgående utformade så att de ger en lägre inkomst än vid den försäkrades senaste anställning. I synnerhet nationalekonomisk forskning lägger stor vikt vid frågan om arbetslöshetsförsäkringarnas negativa effekter på arbetslösheten och samhällsekonomin i stort. Mycket forskning diskuterar om och i så fall varför arbetslöshetsförsäkringar (med relativt generösa villkor) leder till ökad arbetslöshet (Forslund 1999; Holmlund 1999). Detta kan, enligt teoretiskt grundade argument, ske på flera sätt: 1) Försäkringarna gör de arbetslösa mindre rädda för att bli arbetslösa och mindre angelägna att skaffa nytt arbete (jfr dock Gallie & Alm 2000). 2) Därmed stör försäkringarna också lönebildningen, genom att den minskar arbetslösas intresse av att ta lågavlönade arbeten. Arbetslöshetsförsäkringar bidrar alltså till att hålla lönerna uppe, och förhindrar därigenom tillskapandet av nya arbeten. 3) Försäkringarna innebär en subvention av företag/branscher med stora säsongs- eller eventuellt konjunkturmässiga svängningar i sysselsättningen och bidrar därmed till institutionaliserad säsongsarbetslöshet i vissa sektorer (turism- och kulturverksamhet anges ibland som exempel). Generösa arbetslöshetsförsäkringar innebär alltså, enligt nationalekonomisk teori, inte bara välfärdsvinster utan även samhällsekonomiska kostnader. Det anses också finnas tydligt empiriskt stöd för att höga ersättningsnivåer leder till högre arbetslöshet, och att långa ersättningsperioder leder till ökad långtidsarbetslöshet (jfr Forslund 1999:60). De faktorer som hittills ägnats mest uppmärksamhet ersättningsnivåer och ersättningstid är emellertid inte är de enda som avgör försäkringarnas konsekvenser. Viktiga faktorer i sammanhanget är också exempelvis vilka krav som ställs på de arbetssökande, hur strikt dessa krav tillämpas och vilka sanktioner som drabbar dem som inte uppfyller kraven. Den svenska arbetslöshetsförsäkringen anses, i internationell jämförelse, karaktäriseras av generösa ersättningsnivåer kombinerade med relativt hårda krav på de arbets- 14

sökande och (åtminstone formellt) hårda sanktioner mot dem som inte lever upp till kraven (Forslund 1999; Jackman 1990; Blanchflower m.fl. 1995). Om dessa faktorer finns dock jämförelsevis lite forskning (jfr Forslund 1999; Lundin 2000). Andra viktiga frågor i samband med arbetslöshetsförsäkringar är de offentligt finansierade försäkringarnas legitimitet (jfr Rothstein 2002), och mer allmänt vilka uppfattningar och attityder människor har till arbetslöshet och de arbetslösa. När det gäller allmänhetens inställning till arbetslöshetsförsäkringen i Sverige ger forskningen ingen tydlig bild. Å ena sidan tycks arbetsmarknadspolitiken, enligt studier som gjorts kontinuerligt sedan början av 1980-talet, ha starkt stöd hos befolkningen (Svallfors 1999:16). Rothstein (2002:202f) menar rentav att stödet är anmärkningsvärt starkt, med tanke på att Sverige under en stor del av denna period haft låg arbetslöshet, och det följaktligen är en relativt liten andel av befolkningen som direkt gynnats av politiken (jfr King & Rothstein 1993 för ett försök till förklaring). Å andra sidan tycks det vara en utbredd uppfattning att arbetslöshetsförsäkringen missbrukas av människor som väljer att gå arbetslösa trots att de skulle kunna få ett arbete (Svallfors 1996:60, 1999:21). Med undantag för Näringsdepartementets undersökning från 1999 (Jabet & Pettersson 1999) saknas det emellertid mer detaljerade studier av människors uppfattningar om den svenska arbetslöshetsförsäkringens regelverk. På EU-nivå finns en del mer översiktliga attitydundersökningar, dels av vad arbetslösa säger sig vara beredda att göra för att få arbete (Gallie & Alm 2000:122ff), dels av vilka krav allmänheten anser att man bör ställa på de arbetslösa (Fridberg & Ploug 2000:341ff). Jämförbarheten mellan dessa studier och den här beskrivna undersökningen är emellertid begränsad. Vad gäller mer allmänna uppfattningar och attityder om arbetslöshet och om de arbetslösa, finns mycket svensk forskning om de arbetslösas egna upplevelser och erfarenheter av arbetslöshet. Vanliga teman i denna forskning är upplevelser av skam, stigmatisering och socialt utanförskap, ekonomiska problem, ohälsa, och över huvud taget en lägre grad av tillfredsställelse med den egna livssituationen bland de arbetslösa än bland dem som har arbete (Starrin & Jönsson 1998; Nordenmark 1999; Strandh 2000; Alm 2001; Korpi 2001; Rantakeisu 2002). Samma teman går också igen i den internationella forskningen på området (t.ex. Whelan & McGinnity 2000; Paugam & Russell 2000; Hauser m.fl. 2000; Underlid 1997). Det finns vidare enstaka svenska studier av arbetsgivares inställning till arbetslösa (Ackum Agell 1999:50f; Agell & Lundborg 1999:22f; Behrenz & 15

Delander 1996). Dessa studier tyder på att arbetsgivare ibland är negativa till att anställa arbetslösa, i synnerhet om de varit arbetslösa en längre tid. Däremot är kunskapen begränsad om hur människor i allmänhet ser på arbetslöshet och de arbetslösa. Ett undantag är de återkommande enkätundersökningar som redovisas av Svallfors (1996:60; 1999:21), där människor bl.a. tillfrågas om de tror att många av dem som får arbetslöshetsersättning skulle kunna få ett arbete om de bara ville. Studierna visar att relativt stora andelar av de tillfrågade instämmer i detta påstående. I övrigt tycks det emellertid finnas mycket lite forskning om hur den svenska befolkningen ser på orsaker, ansvar, rättigheter och skyldigheter när det gäller arbetslöshet och de arbetslösa (jfr Furåker & Blomsterberg kommande). Frågor om villkoren i den svenska arbetslöshetsförsäkringen, människors uppfattningar om dessa villkor, och attityder till arbetslösa och arbetslöshet mer allmänt, står därför i centrum för den här beskrivna undersökningen. 1.3 Situationen när undersökningen gjordes Det är rimligt att förmoda, att människors inställning till arbetslösa, arbetslöshet och arbetslöshetsförsäkring påverkas av massmedierapporteringen och den pågående offentliga diskussionen om dessa frågor (jfr Svallfors 1996). Att i detalj kartlägga detta område ligger utanför ramen för denna rapport, men ett par viktiga punkter ska ändå noteras vad gäller arbetslöshetsutvecklingen i Sverige samt massmedierapportering och politisk debatt om arbetslöshet och arbetslöshetsförsäkring under våren 2000, när studien genomfördes. Efter höga arbetslöshetstal under 1990-talets lågkonjunktur var arbetslösheten sedan en tid på väg ner (se diagram 1.1). Detta präglade också den offentliga debatten och nyhetsrapporteringen om arbetslöshet. Massmedia rapporterade om sjunkande arbetslöshetssiffror och rentav arbetskraftsbrist och förslag om arbetskraftsinvandring inom vissa yrken och geografiska områden. Samtidigt fanns det dock på sina håll en oro för att arbetslösheten fortfarande var högre än den borde vara med tanke på det goda konjunkturläget. Den socialdemokratiska regeringen hade satt som mål att den öppna arbetslösheten skulle vara under fyra procent vid årsskiftet 2000/2001, och det var tveksamt om detta mål skulle komma att uppnås. Från oppositionen kom också kritik för att arbetsmarknadspolitiken alltför mycket var inriktad 16

Diagram 1.1 Arbetslöshet i Sverige 1995-2000, procent av arbetskraften, 16-64 år, säsongsrensade värden 9 8 7 6 5 4 3 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Källa: SCB på att omvandla öppen arbetslöshet till dold arbetslöshet, genom diverse åtgärder, utbildningar och program, snarare än att skapa möjlighet till fler arbetstillfällen på den reguljära arbetsmarknaden. När det gäller arbetslösheten som problem, och åtgärder för att minska arbetslösheten, handlade de politiska och massmediala diskussionerna i stor utsträckning om dem som trots det goda arbetsmarknadsläget hade svårt att få arbete. I slutet av mars 2000 presenterades en regeringsproposition om arbetsmarknadspolitiken, där den viktigaste nyheten var införandet av den så kallade aktivitetsgarantin (Proposition 1999/2000:98). Den innebar, att människor som var eller riskerade att bli långtidsarbetslösa i propositionen definierat som mer än två års arbetslöshet skulle vara tvungna att delta i någon form av organiserad aktivitet för att få fortsatt arbetslöshetsersättning eller socialbidrag (jfr Furåker & Blomsterberg 2002:285f). Dessutom föreslogs att arbetslöshetsersättning skulle vara förenad med uttryckliga krav på aktivt arbetssökande. Syftet med förslagen beskrevs som att öka långtidsarbetslösas möjligheter att få arbete, hävda arbetslinjen och bryta rundgången mellan åtgärder och öppen arbetslöshet. I en debattartikel i DN i anslutning till propositionen skrev den ansvarige ministern bl.a. att: Det kommer inte att 17

räcka med att stå till arbetsmarknadens förfogande. Man skall anstränga sig för att få ett arbete (Rosengren 2000:A4). Han angav också att aktivitetsgarantin syftade till att motverka missbruk av a-kassan och uppkomsten av sådana arbetslöshetskulturer som uppstått i andra europeiska länder. Förslaget om aktivitetsgaranti refererades och diskuterades en del i massmedia, och uppfattades allmänt som en skärpning av kraven på de arbetslösa. Överlag verkar förslaget ha mottagits ganska positivt i pressen (t.ex. Aftonbladet 2000; Göteborgs-Posten 2000a; Nerikes Allehanda 2000; Svenska Dagbladet 2000). I flera tidningsartiklar förespråkades uttryckligen skärpta krav på de arbetslösa att aktivt söka arbete, och/eller skärpt tillämpning av befintliga villkor när det gällde arbetssökandes skyldighet att ta lediga arbeten. Den kritik som trots allt fördes fram handlade dels om att aktivitetsgarantin ansågs bygga på en negativ uppfattning om de arbetslösa som passiva och lata (jfr Axelsson 2000; Hagström 2000; Ljungberg 2000), dels hävdade vissa kritiker att införandet av aktivitetsgarantin mest handlade om att få bort de medverkande ur statistiken över den öppna arbetslösheten (Schück 2000). Propositionen behandlades i riksdagen samtidigt som den här beskrivna undersökningen genomfördes, och det slutliga riksdagsbeslutet om aktivitetsgarantin togs den 30 maj (Riksdagens protokoll 1999/2000:116; 1999/2000:119). Propositionen baserades delvis på en rapport från Näringsdepartementet, som presenterats redan i november 1999 (Ds 1999:58). Rapporten förespråkade tydligare regler i arbetslöshetsförsäkringen och större krav på aktivitet från arbetssökandes sida. Den låg också till grund för ytterligare en regeringsproposition (Prop. 1999/2000:139), som lades fram i juni 2000 och innehöll ett flertal förslag till ändringar i arbetslöshetsförsäkringens regler. Dels föreslogs att kraven på de arbetslösa att byta yrke respektive att flytta till annan ort för att få nytt arbete skulle begränsas till att gälla först efter 100 ersättningsdagar, dels mildrades sanktionerna för dem som i enstaka fall tackade nej till arbete utan giltig anledning (dessa olika regler beskrivs närmare i kapitel 4). Denna proposition lades alltså fram först efter den här beskrivna studiens genomförande. Flera av förslagen hade emellertid varit föremål för diskussion i massmedia redan tidigare. Under våren 2000 diskuterades slutligen också långt gångna förslag om en höjning av den maximala dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen. En höjning av taket i försäkringen var ett gammalt fackligt krav. När den här beskrivna undersökningen gjordes, hade emellertid regeringen fortfarande inte lagt någon proposition i frågan, då man inte lyckats hitta finansiering för en 18

sådan höjning. Detta hade gett upphov till en del intern kritik inom det socialdemokratiska partiet (jfr Göteborgs-Posten 2000b; Stenberg 2000). Frågor om arbetslöshet och arbetslöshetsförsäkring diskuterades alltså livligt i den politiska debatten under den period då den här beskrivna undersökningen genomfördes, och det är som sagt troligt att dessa diskussioner gjorde ett visst intryck på respondenterna i studien. Samtidigt ska man kanske vara lite försiktig med tolkningen av hur dagsaktuella politiska frågor påverkar människors attityder. Svallfors (1996:216) framhåller att den svenska välfärdsopinionen har varit relativt stabil över tid, samtidigt som han ser tydliga förändringar i massmedias rapportering om välfärdsrelaterade frågor. Man kan också peka på Ohlssons och Olofssons (1998) historiskt jämförande studie av synen på arbetslöshet och arbetslöshetspolitik i den svenska politiska debatten. Studien visar i första hand på en hög grad av kontinuitet i denna debatt, och i den inriktning på aktiva åtgärder (arbete eller utbildning för de arbetslösa) som präglat och fortfarande präglar den svenska arbetsmarknadspolitiken. 19

2 Material och metodfrågor Undersökningen Attityder till arbetslöshetsförsäkringen utfördes i form av ett antal tilläggsfrågor till SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU) i maj 2000 (jfr SCB 2000b). Arbetskraftsundersökningarna baseras på telefonintervjuer med ett representativt urval av den svenska befolkningen i åldrarna 16-64 år. Urvalet görs från registret över totalbefolkningen (RTB) efter ett särskilt stratifieringsförfarande (jfr SCB 2000a) och omfattar c:a 17000 personer varje månad. Ur detta urval drogs för den här beskrivna undersökningen ett mindre slumpmässigt urval respondenter som fick svara på några tilläggsfrågor om attityder till arbetslöshetsförsäkringen. Totalt svarade 1824 personer på dessa frågor, vilket motsvarade en svarsfrekvens för tilläggsundersökningen på 67 procent. Bortfallsanalysen visar inga skillnader i åldersfördelning mellan dem som svarade och dem som inte svarade. Däremot var bortfallet något större bland män än bland kvinnor (Soidre 2001). Frågeformuläret för tilläggsfrågorna finns återgivet sist i rapporten, som bilaga 2. Utöver dessa frågor har också några allmänna bakgrundsvariabler från de ordinarie AKU-frågorna kön, ålder, familjesituation, huvudsaklig sysselsättning, facklig tillhörighet osv. använts i analysen. I de följande kapitlen redovisas resultat från undersökningen som procentfördelningar, i regel i bivariata analyser. Denna redovisningsform har valts eftersom ett syfte med rapporten är att jämföra undersökningens resultat med motsvarande resultat från Näringsdepartementets studie (Jabet & Pettersson 1999), och resultaten därifrån är redovisade på detta sätt. Multivariata analyser på några av de huvudområden som tas upp i rapporten har presenterats i artiklar av Soidre (2001, 2003) samt av Furåker och Blomsterberg (kommande). I kapitel 4-7, där undersökningens beroende variabler undersöks, presenteras genomgående resultat i tabellform fördelade utifrån fem olika bakgrundsvariabler kön, ålder, socioekonomisk indelning, erfarenhet av arbetslöshet samt risk för framtida arbetslöshet. I texten presenteras därutöver resultat avseende olika familjeförhållanden och olika facklig tillhörighet. Siffermaterial för dessa och ytterligare ett par variabler redovisas i en tabellbilaga sist i rap- 20

porten (bilaga 1). I denna tabellbilaga är variabler och kategoriindelning av variabler direkt jämförbara med Näringsdepartementets studie. En variabel, nämligen bostadsort på riksområde -nivå, finns med i såväl Näringsdepartementets studie som i tabellbilagan men kommenteras inte i den löpande texten, eftersom de regionala skillnaderna sällan tycks följa några tydliga mönster. Några korta kommentarer om regionala skillnader görs emellertid i de sammanfattande slutdiskussionerna i de olika kapitlen. När det gäller jämförbarheten mellan de två studierna i övrigt, vad gäller t.ex. formuleringar av frågor och svarsalternativ, kommenteras denna i respektive kapitel. Några mer allmänna metodproblem som rör den här beskrivna studien ska emellertid nämnas redan här. Det gäller problem med tillbakablickande frågor, problem relaterade till respondenternas erfarenheter av arbetslöshet och problem när det gäller deras tidigare kunskap och reflektion kring de frågor som ställs i undersökningen. Till att börja med finns alltid en risk för reliabilitetsproblem när man ställer tillbakablickande frågor. I undersökningen ingick frågor om respondenterna själva, någon familjemedlem, eller någon ur den närmaste bekantskapskretsen varit arbetslösa någon gång under de senaste tio åren. De respondenter som själva varit arbetslösa fick också ange sin sammanlagda arbetslöshetstid under perioden. Det är inte säkert att alla respondenter känner till och kommer ihåg dessa förhållanden tillräckligt bra för att ge korrekta svar på frågorna. Man kan förmoda att det finns en viss underrapportering av de tillfrågades direkta och indirekta erfarenheter av arbetslöshet (jfr Jabet & Pettersson 1999:130). Vidare är en huvudinriktning i studien att undersöka hur uppfattningar och attityder om arbetslöshet och arbetslöshetsförsäkring varierar mellan människor med olika stor erfarenhet av arbetslöshet. Sådana jämförelser är relevanta och viktiga för att undersöka arbetslöshetsförsäkringens legitimitet i befolkningen, och mer allmänt för att undersöka om relationen mellan de arbetslösa och de sysselsatta präglas av solidaritet eller av misstro och stigmatisering (Furåker & Blomsterberg kommande; Jabet & Pettersson 1999:121f). Samtidigt kan man hävda att det finns skillnader i kvalitet mellan uppfattningar som är baserade på egna personliga erfarenheter, och uppfattningar som bygger på andrahandsuppgifter av olika slag (Svallfors 1996:42). Dels finns rimligtvis en skillnad i kunskap, genom att de som själva har erfarenhet av arbetslöshet har större kunskaper om arbetslösas villkor, dels finns en skillnad i perspektiv, då de arbetslösa förmodligen i hög grad relaterar frågorna till sin personliga situation, medan de respondenter som har arbete 21

(eller inte ingår i arbetskraften) uppfattar frågorna som mer allmänna samhällsfrågor. Denna perspektivskillnad blir särskilt problematisk när det gäller frågor om egen handlingsberedskap. I studien ställdes ett antal frågor om vad respondenterna själva var beredda att göra för att få arbete, om de var arbetslösa. Dessa frågor får mycket olika innebörd för människor som själva är arbetslösa (eller som tror att de riskerar att bli det), jämfört med människor som inte har någon egen erfarenhet av, eller upplever någon risk för, arbetslöshet. För de förra handlar frågorna om vad de är beredda att göra för att förändra sin nuvarande situation (eller en befarad kommande situation); för de senare handlar det om hypotetiska frågor frågor om en situation som de tillfrågade inte befinner sig i och inte uppfattar som en realistisk möjlighet. Tolkningarna av sådana jämförelser bör göras med viss försiktighet. Det hittills sagda pekar, slutligen, på ett allmänt problem med attitydundersökningar, nämligen att respondenterna inte alltid har några särskilt genomtänkta uppfattningar om de saker man frågar om. Ett underliggande antagande i mycket forskning om attityder är, att attityder innefattar kunskap, reflektion, känslor och intentionalitet/handlingsberedskap (se Berglund 2001 kap. 6 för en genomgång). Detta kan dock inte tas för givet i en attitydundersökning som denna. I det här fallet är det tvärtom tänkbart, att arbetslöshetsförsäkringens regelverk är något som de flesta människor inte har några särskilt detaljerade kunskaper eller genomtänkta åsikter om. Det är alltså möjligt att de attityder som uttrycks i studien inte alltid avspeglar några reflekterade och medvetna ställningstaganden, utan snarare skapas i undersökningssituationen (jfr t.ex. Gustafson 1997:63, 68). Detta kan medföra validitetsproblem och inkonsistenta svar på olika enkätfrågor. En tendens anses vara, att sådana spontana, oreflekterade svar avspeglar det som respondenterna uppfattar som socialt acceptabelt (SCB 1995:179). Detta kan exempelvis innebära att de tillfrågade tar överdrivet stort intryck av aktuella massmediala diskussioner och uttryckssätt (jfr Svallfors 1996:42). Några sådana (möjliga) problem kommer att diskuteras senare i rapporten. 22

3 Arbetslöshet och arbetslöshetsförsäkring En viktig och genomgående fråga i undersökningen är, hur synen på arbetslöshet och attityderna till arbetslöshetsförsäkringens regler påverkas av människors egna direkta och indirekta erfarenheter av arbetslöshet. Därför fick respondenterna ett antal frågor om sådana erfarenheter om de själva var eller hade varit arbetslösa, hur länge, om de hade familjemedlemmar eller nära vänner som hade varit arbetslösa, och dessutom om de själva trodde att de riskerade att bli arbetslösa under den närmaste framtiden. Enligt Arbetskraftsundersökningens definitioner var 3,7 procent av det totala antalet tillfrågade arbetslösa när undersökningen gjordes. Om man räknar bort de respondenter som inte ingår i arbetskraften (studerande, hemarbetande m.fl.) blir arbetslöshetssiffran 4,3 procent. Motsvarande siffra i Näringsdepartementets studie, som genomfördes ett år tidigare, var något högre 5,4 procent. I den här beskrivna undersökningen användes emellertid inte Arbetskraftsundersökningens definitioner, utan respondenterna fick själva ange om de var arbetslösa eller ej. Det sades särskilt i frågan att även AMS-åtgärder skulle räknas som arbetslöshet, vilket inte är fallet i AKU-definitionerna. Av de 1824 respondenter som ingick i undersökningen var 67 arbetslösa enligt AKU-definitionerna, medan 88 själva uppgav att de var arbetslösa. I analyserna i de följande kapitlen är det alltså den senare siffran som använts. (För variabeln AK-status i tabellbilagan har emellertid AKU-definitionerna använts för att möjliggöra direkta jämförelser med Näringsdepartementets studie.) I de följande avsnitten ges en översiktlig beskrivning av respondenternas egna erfarenheter av arbetslöshet, arbetslöshet i familjen och den närmaste bekantskapskretsen samt upplevd risk för framtida arbetslöshet. Avslutningsvis redogörs också för de tillfrågades medlemskap i arbetslöshetskassa. Några ytterligare uppgifter, presenterade så att de möjliggör direkta jämförelser med Näringsdepartementets studie, finns i tabellbilagan (bilaga 1, tabell B2-B4). 23

3.1 Egen erfarenhet av arbetslöshet 4,8 procent av de tillfrågade (88 av 1824) var enligt egen uppgift arbetslösa när undersökningen gjordes, och ytterligare 30,2 procent hade varit arbetslösa någon gång under den senaste tioårsperioden. Totalt hade alltså 35 procent av de tillfrågade egen erfarenhet av arbetslöshet under de senaste tio åren. Motsvarande siffra i Näringsdepartementets studie var något högre 40 procent. Föga överraskande varierar erfarenheterna av arbetslöshet mellan olika befolkningsgrupper (se tabell 3.1), och i synnerhet är skillnaderna stora mellan olika åldersgrupper. I åldrarna 20-34 år har över 50 procent av de tillfrågade varit arbetslösa någon gång under de senaste tio åren, medan det är betydligt färre människor i de äldre åldersgrupperna som har egna erfarenheter av arbetslöshet. Förutom ungdomars allmänt svagare förankring på arbetsmarknaden, är det förmodligen den höga arbetslösheten under 1990-talet som gett upphov till detta mönster (jfr Jabet & Pettersson 1999). Det var också något fler män än kvinnor bland de tillfrågade som var arbetslösa när undersökningen gjordes, men sett till hela tioårsperioden var erfarenheten av arbetslöshet i stort sett jämnt fördelad mellan kvinnor och män. Skillnaderna i arbetslöshetserfarenhet är små mellan gifta/sammanboende och ensamstående, liksom mellan barnfamiljer och respondenter utan hemmavarande barn. Bland småbarnsföräldrarna (barn som är yngre än sju år) är det dock fler som varit arbetslösa under de senaste tio åren än i andra grupper. Erfarenheten av arbetslöshet är minst bland respondenter med eftergymnasial utbildning, medan de gymnasieutbildade varit arbetslösa i något större omfattning än de med endast grundskoleutbildning. Det sistnämnda hänger delvis samman med att de gymnasieutbildade är överrepresenterade i de åldersgrupper som drabbats hårt av 1990-talets arbetslöshet. Vad gäller facklig tillhörighet är det LO-medlemmar som har störst erfarenhet av arbetslöshet. TCO:s medlemmar har i minst utsträckning varit arbetslösa de senaste tio åren; när undersökningen gjordes var dock mycket få SACO-medlemmar arbetslösa. En socioekonomisk uppdelning bland dem som var sysselsatta när undersökningen gjordes visar också att personer i arbetaryrken hade varit arbetslösa i störst omfattning (37 procent) under de senaste tio åren, lägre tjänstemän och företagare utgjorde en mellangrupp (30-33 procent), medan högre tjänstemän och tjänstemän på mellannivå hade minst egna erfarenheter av arbetslöshet (22-23 procent). (Den socioekonomiska indelningen gjordes utifrån aktuell sysselsättning. De inkluderar därför 24

Tabell 3.1 Egna erfarenheter av arbetslöshet de senaste tio åren, procent. Arbetslös nu Varit arbetslös Inte arbetslös Totalt (N=1823) 5 30 65 Ålder 16-19 år 9 10 81 20-24 år 6 46 48 25-34 år 4 52 43 35-44 år 4 32 64 45-54 år 4 19 77 55-59 år 3 15 82 60-64 år 8 11 80 Kön Kvinnor 4 31 65 Män 6 29 65 Civilstånd Gift/sambo 4 30 66 Ensamstående 6 30 64 Barn Hemmav. barn 3 33 64 Ej hemmav. barn 6 28 66 Utbildning Förgymnasial 8 23 69 Gymnasial 4 37 59 Eftergymnasial 3 27 70 Facklig tillh. LO 6 33 61 TCO 4 21 75 SACO 1 28 71 inte de respondenter som var arbetslösa när undersökningen gjordes, varför siffrorna inte är fullt ut jämförbara med dem i tabell 3.1). I Näringsdepartementets studie var som nämnts arbetslöshetsnivån något högre, men jämförelser mellan olika grupper utifrån de variabler som diskuterats här ålder, kön, familjeförhållanden, utbildning och facklig tillhörighet ger i regel liknande mönster. Ett undantag är dock att SACO-medlemmarna i 25

Tabell 3.2 Andel av dem som varit arbetslösa under de senaste tio åren som haft en sammanlagd arbetslöshetstid på ett år eller mer, procent Andel Andel Totalt (N=609) 45 Barn Barn hemma 47 Ej barn hemma 43 Ålder 16-19 år 14 20-24 år 32 Utbildning Förgymn. 56 25-34 år 40 Gymnasial 46 35-44 år 51 Eftergymn. 31 45-54 år 57 55-59 år 50 Facklig LO 51 60-64 år 78 tillhörighet TCO 46 SACO 23 Kön Kvinnor 41 Män 49 Socio- Okval arb 48 ekonomisk Kval arb 42 Civilstånd Gift/sambo 47 indelning a Lägre tjm 45 Ensamst. 41 Mellantjm 34 Högre tjm 33 Företagare 28 a I siffrorna för socioekonomisk indelning i denna och följande tabeller ingår inte respondenter som var arbetslösa när studien gjordes. Näringsdepartementets studie hade mindre egna erfarenheter av arbetslöshet än TCO-medlemmarna. I undersökningen ingick också en fråga till dem som varit arbetslösa någon gång under de senaste tio åren, om hur lång tid de sammanlagt varit arbetslösa under denna period (se tabell 3.2). Svaren visar att något mindre än hälften (45 procent) av dem hade gått utan arbete i ett år eller mer. Medan erfarenhet av arbetslöshet totalt sett var vanligast bland de unga, har de äldre som trots allt drabbats av arbetslöshet haft långa arbetslöshetsperioder i betydligt större omfattning än de yngre. Män har varit långtidsarbetslösa i något större omfattning än kvinnor. Skillnader relaterade till familjesituation är ganska små gifta/sammanboende och föräldrar till hemmavarande barn har varit långtidsarbetslösa i något större omfattning än ensamstående och respondenter utan minderåriga barn. Arbetslöshetstiden har vidare ett tydligt 26

samband med utbildningsnivå och yrke. Långtidsarbetslöshet är vanligast bland lågutbildade, LO-medlemmar, arbetare och lägre tjänstemän. Dessa mönster stämmer på de flesta punkter överens med resultaten från Näringsdepartementets studie. 3.2 Indirekta erfarenheter av arbetslöshet Förutom respondenternas egna erfarenheter av arbetslöshet undersöktes också deras indirekta erfarenheter, dvs. om familjemedlemmar eller andra människor i deras närmaste bekantskapskrets var eller hade varit arbetslösa under de senaste tio åren. Tanken med dessa frågor var att även sådana indirekta erfarenheter av arbetslöshet förmodligen påverkar människors syn på arbetslöshet och deras uppfattningar om vilka regler och villkor som bör gälla för de arbetslösa. Man bör här notera, att uttrycken din familj respektive din närmaste bekantskapskrets i frågeformuleringarna kan ha tolkats olika av olika respondenter (jfr Jabet & Pettersson 1999:130). Uttrycken preciserades i frågorna med hjälp av några exempel (se bilaga 2), men det rörde sig inte om några exakta definitioner. Svaren visar att 34 procent av de tillfrågade hade familjemedlemmar som var eller hade varit arbetslösa och dubbelt så många, 68 procent, hade erfarenhet av arbetslöshet i sin närmaste bekantskapskrets. En analys som kombinerar direkta och indirekta erfarenheter av arbetslöshet visar, att medan 35 procent av de tillfrågade själva var eller hade varit arbetslösa, hade 54 procent erfarenhet av arbetslöshet om man också räknar in familjemedlemmars arbetslöshet, och hela 81 procent om man dessutom inkluderar arbetslöshet i den närmaste bekantskapskretsen. Dessa erfarenheters fördelning utifrån några olika bakgrundsvariabler presenteras i tabell 3.3. Analysen visar att de mönster som fanns vad gäller egna erfarenheter av arbetslöshet i stort sett är desamma när man också tar hänsyn till indirekta arbetslöshetserfarenheter. För de variabler där skillnaderna var stora när det gäller egen arbetslöshet, tenderar emellertid skillnaderna mellan olika respondentgrupper att minska. De tydligaste skillnaderna framgår även i denna analys i jämförelsen mellan olika åldersgrupper. I åldrarna 25-34 år har över 90 procent av de tillfrågade någon, direkt eller indirekt, erfarenhet av arbetslöshet, medan framförallt de äldsta åldersgrupperna har mindre sådan erfarenhet. Könsskillnader 27

Tabell 3.3 Erfarenhet av arbetslöshet de senaste tio åren egen arbetslöshet, arbetslöshet i familjen, bland vänner och bekanta, procent Respondenten arbetslös Respondenten eller familjemedlem arbetslös Respondenten, familjemedlem el. vän/bekant arbetslös Totalt 35 54 81 Ålder 16-19 år 19 46 82 20-24 år 52 62 84 25-34 år 57 71 92 35-44 år 36 52 80 45-54 år 23 46 76 55-59 år 18 48 74 60-64 år 20 40 69 Kön Kvinnor 35 55 80 Män 35 53 82 Civilstånd Gift/sambo 34 55 81 Ensamstående 36 53 81 Barn Hemmav. barn 36 54 83 Ej hem. barn 34 54 80 Utbildning Förgymnasial 31 53 79 Gymnasial 41 58 83 Eftergymnasial 30 49 78 Facklig LO 39 59 85 tillhörighet TCO 25 48 77 SACO 29 46 78 Socio- Okval arb 37 56 83 ekonomisk Kval arb 37 57 85 indelning Lägre tjm 33 55 79 Mellantjm 23 44 78 Högre tjm 22 43 78 Företagare 30 50 75 28

och skillnader baserade på familjeförhållanden är genomgående små. Analyser utifrån fackliga och socioekonomiska indelningar visar att arbetare/lomedlemmar har störst erfarenheter av arbetslöshet även när man tar med indirekta erfarenheter i analysen. Även bland företagare och högre tjänstemän har emellertid mer än tre fjärdedelar av respondenterna någon erfarenhet av arbetslöshet. Skillnaderna relaterade till utbildningsnivå avspeglar, återigen, delvis åldersskillnader. I Näringsdepartementets studie fanns en fråga om familjemedlemmars arbetslöshet, däremot frågades inte efter arbetslöshet bland vänner och bekanta. Andelen respondenter med erfarenhet av arbetslöshet i familjen var 40 procent, att jämföra med 34 procent i den här beskrivna studien. 3.3 Bedömd risk för framtida arbetslöshet Människors attityder till arbetslösa, arbetslöshet och arbetslöshetsförsäkringar kan också tänkas ha samband med hur de bedömer risken för att själva bli arbetslösa i framtiden. I undersökningen fick respondenterna bedöma detta, med preciseringen att det gällde risken att de skulle bli arbetslösa inom de närmaste två åren. Svarsalternativen var mycket sannolikt, ganska sannolikt, ganska osannolikt och mycket osannolikt. Av naturliga skäl ställdes frågan inte till dem som redan var arbetslösa när studien gjordes. Merparten av de tillfrågade, 58 procent, ansåg det mycket osannolikt att de skulle bli arbetslösa inom de närmaste två åren, ytterligare 22 procent ansåg det ganska osannolikt, medan knappt 14 procent bedömde arbetslöshet inom två år som ganska eller mycket sannolik. 6 procent svarade vet ej. Den bedömda risken för framtida arbetslöshet skiljer sig betydligt mellan olika grupper av respondenter, som framgår av tabell 3.4. Åldersskillnaderna är återigen stora, och det är i de yngsta åldersgrupperna, 16-24 år, som störst andel respondenter tror att de kommer att bli arbetslösa. Denna andel är mer än dubbelt så stor som i de äldre åldersgrupperna, från 25 år och uppåt där respondenterna, kan man tänka sig, har hunnit få en starkare förankring på arbetsmarknaden. Kvinnor upplever risk för arbetslöshet i något större omfattning än män. Könsskillnaden är emellertid liten, liksom skillnader relaterade till familjesituation. Däremot framträder tydliga skillnader relaterade till respondenternas utbildning, yrke och fackliga tillhörighet. Lågutbildade tror betydligt oftare än 29

Tabell 3.4 Andel tillfrågade som ansåg framtida arbetslöshet mycket eller ganska sannolik, procent Andel Andel Totalt (N=1735) 14 Barn Barn hemma 13 Ej barn hemma 14 Ålder 16-19 år 21 20-24 år 26 Utbildning Förgymnasial 17 25-34 år 13 Gymnasial 16 35-44 år 12 Eftergymnasial 8 45-54 år 12 55-59 år 11 Facklig LO 15 60-64 år 8 tillhörighet TCO 9 SACO 4 Kön Kvinnor 15 Män 12 Socio- Okval arb 19 ekonomisk Kval arb 12 Civilstånd Gift/sambo 12 indelning Lägre tjm 14 Ensamstående 17 Mellantjm 8 Högre tjm 3 Företagare 7 högutbildade att de kommer att bli arbetslösa. LO-medlemmar upplever arbetslöshetsrisk i betydligt högre grad än SACO-medlemmar, med TCO-medlemmarna som en mellangrupp. Arbetare (i synnerhet okvalificerade arbetare) och lägre tjänstemän uppfattar framtida arbetslöshet som mer sannolik än företagare, tjänstemän på mellannivå och, framförallt, högre tjänstemän. Skillnaderna i upplevd risk för arbetslöshet motsvarar alltså i stor utsträckning de mönster som framträdde när det gäller tidigare erfarenheter av arbetslöshet. I Näringsdepartementets studie ingick inte någon jämförbar fråga om framtida arbetslöshetsrisk. 30

3.4 Medlemskap i arbetslöshetskassa Förutom dessa frågor om erfarenheter av, och bedömd framtida risk för, arbetslöshet ingick i undersökningen också en fråga om respondenterna själva var medlemmar i någon arbetslöshetskassa. Sådant medlemskap är nödvändigt för att man ska ha rätt till inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet (se kap. 4). Totalt anger 77 procent av de tillfrågade att de är medlemmar i en arbetslöshetskassa. Medlemstalen varierar avsevärt mellan olika åldersgrupper. I åldrarna 25-59 år är de allra flesta medlemmar, medan framförallt yngre människor, som förmodligen inte är lika starkt etablerade på arbetsmarknaden, är medlemmar i betydligt mindre omfattning (se tabell 3.5). Även bland de äldsta, åldersgruppen 60-64 år, ligger andelen medlemmar i a-kassa under genomsnittet. Könsskillnaden är däremot liten 78 procent av kvinnorna och 76 procent av männen är medlemmar. Detta är i stort sett samma andelar som i Näringsdepartementets studie, vad gäller kön såväl som ålder. Man kan notera, att andelen medlemmar i arbetslöshetskassa stiger till totalt 86 procent om man bortser från de respondenter som, enligt arbetskraftsundersökningens definitioner, inte ingår i arbetskraften (studerande, hemarbetande m.fl.). Tabell 3.5 Ålder Medlemskap i arbetslöshetskassa, ålder, procent Andel medlemmar 16-19 år 4 20-24 år 45 25-34 år 87 35-44 år 87 45-54 år 90 55-59 år 90 60-64 år 75 Totalt 77 N=1810 31

3.5 Variabler i den kommande analysen I analyserna i de följande avsnitten kommer följande kategorier att användas när det gäller erfarenhet av arbetslöshet: Arbetslös nu : respondenten uppgav att han eller hon var arbetslös när studien gjordes. Tidigare, > 1 år : respondenten var inte arbetslös när studien gjordes, men hade varit arbetslös under sammanlagt ett år eller mer under den senaste tioårsperioden. Tidigare, < 1 år : respondenten var inte arbetslös när studien gjordes, men hade varit arbetslös under den senaste tioårsperioden, dock mindre än ett år. Fam/vän, ej egen : respondenten hade inte själv varit arbetslös under den senaste tioårsperioden, men någon i familjen eller den närmaste bekantskapskretsen hade varit det. Ingen : varken respondenten själv eller någon i familjen eller den närmaste bekantskapskretsen hade varit arbetslös de senaste tio åren. Dessutom görs i analyserna jämförelser utifrån hur de respondenter som inte var arbetslösa när studien gjordes bedömde risken att bli arbetslös under de närmaste två åren. De kategorier som jämförs är å ena sidan svarsalternativen mycket och ganska sannolikt, å andra sidan mycket och ganska osannolikt. I tabellbilagan finns ytterligare ett par indelningar när det gäller tidigare erfarenhet av arbetslöshet, för att möjliggöra direkta jämförelser med Näringsdepartementets studie. Det handlar dels om en korstabulering av egna erfarenheter av arbetslöshet (om respondenterna var arbetslösa eller hade varit arbetslösa någon gång de senaste tio åren) och erfarenhet av arbetslöshet i familjen (om någon familjemedlem varit arbetslös någon gång under den senaste tioårsperioden), dels en mer finfördelad analys vad gäller arbetslöshetstidens längd. Först i tabellbilagan, i tabell B1, görs också en genomgång av hur många respondenter som ingår i de olika kategorier som används i analysen. 32