Malmö högskola Lärarutbildningen Skolutveckling och ledarskap Magisteruppsats 10 poäng Yoga, och elevers upplevelse av stress Kan yoga göra stress hanterbar? Yoga and pupils experience of stress Can yoga be helpful in stressful situations? Mariann Malmström D-uppsats i specialpedagogik, 61-80 poäng Höstterminen 2007 Examinator: Lars Berglund Handledare: Ingrid Sandèn
Malmö högskola Lärarutbildningen Skolutveckling och ledarskap Magisterkurs i specialpedagogik, 61-80 poäng Höstterminen 2007 Mariann Malmström (2007). Yoga och elevers upplevelse av stress. Kan yoga göra stress mer hanterbart? Skolutveckling och ledarskap, magisterkurs i specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskola. Abstrakt Syftet med studien är att undersöka vilka uppfattningar sex elever, som regelbundet praktiserat yoga, har om yogans betydelse för stress, koncentration och lärande. Studien bygger på en kvalitativ undersökning av djupgående intervjuer med yogapraktiserande elever, på litteratur och på forskningsrapporter. Syftet var, att med intervjuerna som grund, ta reda på om yoga har någon effekt på stress och om den kan skapa bättre förutsättningar för koncentration och för lärande. Sammanfattningsvis visar resultatet att eleverna uppfattar att yogapraktiken gett dem ett instrument att hantera stress. De kunde uppfatta ett gynnsamt samband mellan yogapraktik och skolarbete. Yoga som komplement i specialundervisningen skulle sålunda kunna vara en enkel och lättillgänglig metod för att minska den stress som påverkar inlärning och koncentration negativt. Skolans uppgift måste vara att se till att elever får alla de verktyg som behövs för hälsa, välbefinnande och stresshantering för att kunna klara sina studier efter egna förutsättningar. Nyckelord: avslappning, begriplighet, hanterbarhet, helhetstänkande, motivation, stress och yoga Mariann Malmström Handledare: Ingrid Sandèn Sångarevägen 10 D 224 71 Lund Examinator: Lars Berglund 046-157422 marianne.malmstrm@telia.com 3
FÖRORD Arbetet har varit en mycket spännande process. När jag började visste jag inte att det skulle bli så intressant! Eftersom jag delar upp mitt arbetsliv med att både arbeta som specialpedagog på ett högstadium på dagarna och som yogalärare på kvällarna, har arbetet fungerat som en bro mellan mina olika lärarroller. Det har varit glädjande att se hur yogaeleverna i mina intervjuer så tydligt uttryckte att yogapraktiken har en lugnande effekt på deras förhållningssätt till skolan. Denna nya kunskap har gett mig nya krafter att gå vidare, Jag vill speciellt tacka min man Elias som har intresserat sig, stöttat mig, och hjälpt mig med formuleringar när jag fastnat! Och tack till min handledare som också intresserat sig och lärt mig mycket, och till de vänner som uppmuntrat mig. Ert stöd har varit ovärderligt! 4
INNEHÅLL 1 INLEDNING 7 1.1 Bakgrund 8 2 SYFTE 9 2.1 Problemformulering 9 3 TIDIGARE FORSKNING OCH LITTERATURSTUDIER 10 3.1 Stress 10 3.2 Stress och rörelse 12 3.3 Waldorfpedagogik 13 3.4 Stress och avslappning 14 3.5 Yoga och meditation 18 3.6 Yoga 19 3.7 Viktiga begrepp 20 3.8 Hatha yoga 21 3.9 Hatha yogans tekniker 21 3.10 Satyanandayoga 23 3.11 Yoga Nidra 23 4 TEORI 25 4.1 Aaron Antonovsky 26 5 METOD 28 5.1 Val av metod 28 5.2 Urval 29 5.3 Genomförande 30 5.4 Bearbetning och analys 30 5.5 Tillförlitlighet, reabilitet och validitet 31 5.6 Etik 32 6 RESULTAT 33 6.1 Yoga och stress 33 6.2 Yoga och koncentration 36 6.3 Yoga och lärande 37 6.4 Sammanfattande analys 39 5
7 DISKUSSION 41 7.1 Hanterbarhet 41 7.2 Begriplighet 42 7.3 Meningsfullhet och motivation 43 7.4 Fortsatt forskning 45 8 REFERENSER 46 9 BILAGOR Bil. 1 Yoga Nidra 48 Bil. 2 Yogaprogram 50 Bil. 3 Intervjufrågor 52 Bil. 4 Brev 1 53 Bil. 5 Brev 2 54 6
YOGA OCH ELEVERS UPPLEVELSE AV STRESS 1. INLEDNING Skolstress med dess negativa följder på hälsa och skolarbete har diskuterats mycket på senare tid. Emellertid är det enligt min mening intressantare att hitta positiva sidor av begreppet hälsa och stress och få mer kunskap om vilka faktorer som bibehåller hälsan, än att söka faktorer som skapar ohälsa. Vad elever själva anser har betydelse för att må bra, och därmed känna sig motiverade i skolan, har inte lyfts fram. Ofta har de en klar bild av vad de behöver för att klara studierna på bästa sätt. Det är därför viktigt att skolungdomar får lära sig hur de själva kan påverka sin livsstil för att förebygga stressrelaterad ohälsa. Eftersom långvarig stress kan inverka negativt på inlärnings- och koncentrationsförmågan är det viktigt att elever redan från tidig ålder får lära sig hur de kan känna igen stressymptom. Skolan borde erbjuda undervisning i vad stress är och hur den kan hanteras och förebyggas, samt erbjuda en tydlig struktur beträffande skolstudier där elever själva får delta. En samverkan mellan all skolpersonal vore idealet. 1994 fick grundskolan ett nytt styrdokument, Lpo 94, som poängterar en helhetssyn på barns utveckling. I läroplanens värdegrunder och uppdrag fastslås att: Skolan ska präglas av omsorg om individen, ha omsorg om den enskildes välbefinnande, och främja elevernas harmoniska utveckling. (Lpo, 94) Vidare ska skolan ansvara för och ha som mål att varje elev efter genomgången grundskola ska: ha grundläggande kunskaper om förutsättningarna för en god hälsa, samt ha förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan och för miljön (Lpo, 94) Även i läroplanen för grundskolan Lgr 69 framgår det att elevens svårigheter ska beaktas utifrån en helhetssyn (Johansson, 2005). Enligt läroplanen är det skolans skyldighet att se till att alla elever utvecklas harmoniskt och har de verktyg som behövs för att lära sig hantera sin kropp och sitt sinne på ett effektivt och hälsosamt sätt. Det finns många idéer och pedagogiska förslag om hur detta kan uppnås; hårdare krav och tidigare betygssättning, mer idrott, eller mindre klasser med mer resurser, osv. Många anser att stress bäst bemästras med utgångspunkt från kropp, rörelse och avslappning. Det finns mycket litteratur och forskning i ämnet, ett urval presenteras i kap 3. 7
I västvärlden har vi inga traditionella avslappningstekniker att använda oss av vid stress, men de senaste åren har österländska avslappningsmetoder uppmärksammats. Yoga är en teknik som har blivit ett populärt alternativ för många. Bara för ett tiotal år sedan betraktades den som något exotiskt och filosofiskt, men nu har den mer och mer utvecklats till en populär träningsform tillgänglig för alla oavsett ålder och hälsotillstånd. Yoga erbjuder tekniker som traditionellt betraktats som stressreducerande, och skulle därför kunna vara lämpliga att använda i skolan i förebyggande syfte. 1.1 Bakgrund Jag är specialpedagog och certifierad yogalärare till yrket. På min arbetsplats som specialpedagog möter jag elever med läs- skriv- inlärnings- och koncentrationssvårigheter. Många av dem klagar på stress vilket skapar en oförmåga för dem att strukturera sina studier. Följden blir dåligt självförtroende, vilket i sin tur påverkar skolresultaten. Många har inte lärt sig att hantera sina studier på ett konstruktivt sätt, vilket skapar en dålig skolmotivation. Ytterligare en stressfaktor blir jämförelsen med andra. Jag har i många år undervisat i yoga, och i mitt arbete som yogalärare hör jag också att folk klagar på stress. Många säger att de upplever att yoga ger en vila och en avkoppling, och jag har vid ett flertal tillfällen både sett och hört hur yogans tekniker kan lindra vid stress och okoncentration. Yoga och meditation har använts i tusentals år av många människor för att hämta nya krafter, och därmed också skapa en bättre förutsättning för att ta tag i sin livssituation. Eftersom jag sett och hört så många positiva reaktioner av yogans metoder, vill jag prova och se om yogatekniker kan ha någon betydelse för koncentration och ökat lärande i skolan, särskilt för elever i behov av särskilt stöd. Jag vill inte dra alltför vittgående slutsatser enbart av mina iakttagelser, men enligt min åsikt är det viktigt att lära ut redskap som man vet skulle kunna fungera. Jag vill med detta arbete vetenskapligt undersöka om dess metoder skulle kunna vara tillämpbara i specialpedagogiken, genom att undersöka om yogans tekniker skulle kunna leda till en förmåga att hantera sin skolsituation på ett mer konstruktivt sätt. Jag vänder mig närmast till pedagoger som arbetar med elever i behov av särskilt stöd pga. okoncentration och därmed också inlärningssvårigheter. Arbetet behandlar elevers uppfattning om yogans betydelse för lärande och koncentration, och som stresshantering. Jag har med hjälp av intervjuer lyssnat till elevers upplevelse av stress och yogapraktik, och vill med dessa samt med litteratur- och forskningsrapporter ta reda på om yoga har någon effekt, utifrån elevernas uppfattning, i förhållande till stress, lärande och koncentration. Om metoderna som yoga erbjuder hjälper vid stress, kan de med fördel användas i specialpedagogiken. 8
2. SYFTE Syftet med undersökningen är att undersöka vilka uppfattningar sex elever, som regelbundet praktiserat yoga, har om yogans betydelse för minskad negativ stress, koncentration och ökat lärande. 2.1 Problemformulering Utifrån syftet med undersökningen vill jag veta om nedanstående områden kan vara av specialpedagogiskt intresse och ingå i specialpedagogiska åtgärder. kan yogaövningar: - göra stress hanterbar - förbättra koncentrationsförmågan - påverka lärandet i positiv riktning; med detta avses bättre motivation samt bättre förmåga till att strukturera sina studier 9
3. TIDIGARE FORSKNING OCH LITTERATURSTUDIER I detta kapitel presenterar jag ett urval av litteratur där författare skrivit om lärandet och stresshantering med utgångspunkt från kroppen i form av kroppsrörelser och avslappning. Jag har inriktat mig på de områden som jag anser vara speciellt intressanta i förhållande till yoga. Ett vanligt problem i skolan är läs- och skrivsvårigheter. Detta kan leda till koncentrationssvårigheter med stress som följd, eftersom elever med denna problematik inte kan ta till sig undervisningen på ett tillfredställande sätt. Många pedagoger menar att barn med läs- och skrivsvårigheter och koncentrationsproblem också har problem med motoriken, därför måste denna tränas. Andra menar att avslappning och fysisk aktivitet är lösningen. Några menar att stress är problemet, eftersom den skapar oreda och kaos. För att kunna strukturera och planera sina studier utifrån sina egna förutsättningar, och därmed skapa en större motivation till att lära, måste elever lära sig att göra stressen hanterbar. Jag inleder med en beskrivning av vad stress är, därefter följer en presentation av författares olika teorier. Jag har samlat ämnena under tre rubriker för att få det mer överskådligt och för att kunna jämföra: stress och rörelse, stress och avslappning samt avslutningsvis yoga och meditation. Den sista inriktningen står i centrum, eftersom den är temat för mitt arbete. 3.1 Stress Stress är egentligen inget nytt fenomen, den har alltid funnits, men idag verkar stress leda till sjukdom oftare än tidigare. När det uppstår en obalans mellan aktivitet och vila tar negativ stress överhanden, och vi hamnar i ett tillstånd som kan leda till stressrelaterade sjukdomar. Det är därför nödvändigt att vi lär oss att slappna av mellan varven för att återhämta krafterna. Både barn och vuxna kopplar gärna av framför teven eller datorn, och skapar en livsstil som utesluter regelbunden motion (Hannaford, 1997). Men både hjärnan, kroppen och sinnet behöver slappna av fullständigt från yttre stimuli för att kunna fungera på bästa sätt. Stress är en nödvändig överlevnadsinstinkt och behöver inte vara negativ, även om vi är vana vid att tänka på den som dålig (Ben-Menachem, 1984). Men det vi betraktar som stress är mycket individuellt, och även om man befinner sig i en stressituation behöver det inte nödvändigtvis leda till en negativ reaktion. Vi tål påfrestningar i olika hög grad. Vi kan till och med njuta av att vara stressade när vi håller på med något intressant och kreativt och se det som en utmaning och en stimulans. Varje människa behöver positiv stimuli för att må bra. Först när det blir för mycket stimulans och aktivitet och för lite vila och återhämtning, talar vi om stress som negativt. Vad som stressar oss är också mycket individuellt, utmaningar och stimulans behövs för att vi ska utvecklas. Genom 10
medvetenhet och kunskap kan vi sortera bort stimuli som vi egentligen inte behöver och lära oss att hantera pressade situationer. Vår hälsa är beroende av en balans mellan aktivitet och avspänning (Serrander, 2003). Enligt yogan är stress ett tecken på obalans mellan vår yttre och inre värld, eller mellan stimulering och återhämtning. För att återskapa en balans behövs kunskap om hur vi ska kunna hantera pressade situationer. Att utveckla strategier och metoder för detta är viktigt, samt att bli medvetna om hur vi reagerar. Hur vi hanterar den negativa stressen är mycket individuellt, både känslor, anlag, hälsotillstånd och social situation är faktorer som påverkar. I en stressituation frigöres adrenalin från hypofysen till blodet och binjurarna. Detta gör att andningen blir snabbare, hjärtat slår snabbare, musklerna spänns, och matsmältningen försämras. Kroppen sätts i en form av alarmberedskap och förbereder sig för handling och utvecklar sk kamp- och flykt hormoner (Ben- Menachem, 1984). Dessa reaktioner är inte negativa utan nödvändiga när vi behöver reagera snabbt. Men om det upprepas för ofta, och om kroppen inte hinner hämta sig emellan, kan kronisk stress utvecklas. Detta kan få långtgående skadliga följder och kan inverka negativt på inlärningsförmågan, minnet och koncentrationen. Kroppens samspel mellan olika organ minskar. Man kan säga att stress och avslappning är två motpoler (Wolmesjö, 2002). Hjärnan fungerar som ett styrorgan i stressproceduren (Ben-Menachem, 1984). Den är skapt för att reagera på fara och hot. Hjärnan samverkar med både immun- och nervsystemet Vid påfrestningar uppstår obalans, och stressreaktioner i hjärnan sker automatiskt. Hjärnans elektriska rytmer betecknas med grekiska bokstäver. Alfa-rytmen är lugn och stabil, hjärnan håller vanligtvis en alfa-rytm när vi inte behöver koncentrera oss. När hjärnans aktivitet ökar ändras denna rytm till beta. När man är stressad är beta den vanligaste rytmen. För stressminskning under avslappning och meditation strävar man vanligtvis efter en alfa-aktivitet Kroppen har också system som motverkar negativ stress och som populärt kallas för lugn- och ro systemet (Währborg, 2002). Hormoner, sk oxytocin, bildas i hypotalamus vid avspänningstekniker, motion och massage, och via blodet transporteras dessa ut i kroppen och skapar en känsla av välbefinnande. Vid balanserad fysisk träning utsöndras även sk endorfiner eller morfiner, en förkortning av endogena morfinliknande substanser, eller kroppens eget morfin. Även dessa skapar en känsla av välbefinnande och ger ökad koncentration. Vid fysisk träning ökar även syreupptagningen i blodet, vilket är viktigt för inlärningsförmågan. Enligt Währborg (2002) bemästrar därför människor som motionerar regelbundet stress bättre. 11
3.2 Stress och rörelse Hannaford (1997) har efter att ha arbetat med barn med inlärningssvårigheter kommit fram till att rörelse är grundläggande för all form av inlärning samt förmåga till att hantera stress, och har utifrån sina erfarenheter utvecklat ett system för detta. Hennes teorier går ut på att tänkandet och inlärning inte enbart sitter i huvudet, utan även kroppen fungerar som en integrerad del i våra intellektuella processer. Hon anser att det är av vikt att vi blir mer medvetna om kroppens roll i inlärningen eftersom fysisk rörelse spelar en viktig roll i skapandet av nervceller. Hon ser det som en stor villfarelse i vårt samhälle att tänka på kroppen och själen som åtskilda, samt att rörelse inte har något att göra med intellektet. I sitt arbete med barn upptäckte hon att de fick lättare att lära när lektionerna började med enkla rörelser där hela kroppen aktiverades. Hon går vidare och menar att rörelse förbättrar inte bara inlärning, utan även kreativitet, samt bemästrande av stress. Hon visar på det invecklade samspelet mellan hjärna och kropp, varje gång vi rör oss på ett balanserat sätt sker full aktivering och integrering av hjärnan, och dörren till inlärning öppnas på ett naturligt sätt. Dessutom menar hon, kan vi genom rörelse klä tankar och känslor i ord och handlingar. För att uppnå en meningsfull inlärning måste vi lära oss att hantera stress, eftersom den påverkar både inlärningen och hjärnan i negativ riktning. Ökad stress är relaterad till minskad inlärning, och problem med både minne och koncentration ger enorma konsekvenser för hälsan. För att hjärnan ska lära, tänka aktivt och minnas ny information, är det nödvändigt att utestänga onödiga stimuli och behålla koncentrationen. Detta kan vi lära oss i en miljö med goda förebilder där man uppmuntrar lugn och ro och koncentration. Att hantera stress betyder att man använder hela systemet kropp/själ på ett effektivt och hälsosamt sätt. I sin bok Lär med hela kroppen presenterar hon olika förslag på att stimulera inlärning samt förebygga stress med olika former av rörelser. Främst använder hon sig av Paul Dennisons tekniker. Dennison var en lärare från Kalifornien som genom sin dyslexi och synsvårigheter satte ihop ett rörelseprogram för att integrera kroppen och intellektet. Han kallade denna teknik för hjärngymnastik. Dennison utvecklade sina övningar till snabba, enkla, speciellt riktade rörelser, särskilt anpassade till elever med specifika språksvårigheter, men som givetvis kan användas av alla. Hjärngymnastiken är lätt att lära och att använda. Ett exempel är sk korsgång där man går korsvis på stället. Genom att vidröra vänster knä med höger armbåge och sedan höger knä med vänster armbåge, aktiveras stora områden i båda hjärnhalvorna samtidigt. Rörelserna bör utföras långsamt. Denna enkla rörelse ska enligt Dennison vara bra för att aktivera full hjärnfunktion. 12
Förutom hjärngymnastiken går det enligt Hannaford bra med vilken rörelse eller idrottsutövning som helst, bara den utövas utan onödig konkurrens. Hon hänvisar även till andra framstående pedagoger såsom Steiner, Montessori, Ayres, Gardner, m.fl, som alla har gemensamt att de anser att rörelse är viktig för inlärningen. Rörelse är porten till all inlärning. P E Dennison 3.3 Waldorfpedagogik Waldorfpedagogiken har jag valt att ta med eftersom den betonar rörelse som en av människans grundläggande behov (Ritter, 1997). Speciellt barn har ett stort rörelsebehov, och för att kunna utvecklas på ett bra sätt måste detta behov tillgodoses. Rörelseglädje och rörelseförmåga betraktas som grunden för all utveckling, samt en förutsättning för inlärning, självförtroende, arbetsglädje och minnesförmåga. Dessutom är rörelse stressförebyggande. Jag börjar med en beskrivning av waldorfpedagogikens uppkomst, samt därefter en introduktion till dess grundtankar. Uppfostrar man barnen enbart intellektualistiskt, krymper deras förmåga, förtvinar deras mänskliga krafter Rudolf Steiner Rudolf Steiner skapade en kunskapsväg där han utgick från naturvetenskaplig forskning (a.a). Han studerade det andligas inverkan på jorden, människan och naturen. Denna väg kallade han antroposofi eller läran om människan. Han ville ge människor bildning utifrån vad han såg som den själsligt-andliga- och den fysiskt-materiella världen. Denna kunskapsväg skulle innehålla filosofi, religion samt även det praktiska livet, och utvecklades så småningom till waldorfpedagogiken. Antroposofin ser på människan som en fysisk, själslig och andlig varelse där själen är vårt inre liv. Människan ses som en helhet, och stor hänsyn lägges vid utveckling av både tanken, känslan och viljan. Ur denna filosofi föddes waldorfpedagogiken. Den första Waldorfskolan startade i Tyskland år 1919. Det var den första skolan i Tyskland för både pojkar och flickor ur alla samhällsklasser. Steiner såg på bildning som en kontinuerlig livsprocess som omfattar hela människan och alla hennes förmågor (Lejon, 1987). Livet måste betraktas som en skola. Rudolf Steiner I waldorfpedagogiken fäster man stor vikt vid lek och rörelse och ser detta som ett grundläggande behov (Ritter, 1987). Rörelseförmåga och rörelseglädje anses vara grunden för utvecklingen av barns mentala förmåga, samt en förutsättning 13
för inlärning, självförtroende och arbetsglädje. Dessutom är kroppsrörelser avstressande och ger avkoppling. Genom lek och fysisk rörelse övar barnet sin motorik och kroppsskicklighet. Stor vikt lägges även vid konstnärligt skapande, vilket är grundläggande för all intellektuell förståelse. Steiner menar att det andliga i människan kommer till uttryck i hennes skapande kreativa förmåga. Det är först när människan är fri, skapande och konstnärlig som hon vill och förmår handla moraliskt och av kärlek Rudolf Steiner Rudolf Steiner utformade en helhetspedagogik (Lejon, 1997). Grundtanken är att hela människan ska gå i skolan, vilket ställer krav på en varierad undervisning i hantverk, gymnastik, konstnärlig verksamhet, samt intellektuell träning. Skolan bygger på människans naturliga livsrytm och psykiska förmåga till kunskapsinhämtning, och undviker därför ett uppsplittrat undervisningsschema (a.a). För att hela människan ska utvecklas har en egen rörelseträning i waldorfpedagogiken utvecklats (Frisk, 1993). Det finns en bestämd uppfattning om utvecklings- och mognadsfaser både i kroppslig, själslig och andlig bemärkelse. En konstart eller rörelseform, eurytmi, som betyder synligt tal eller synlig gång, tränas regelbundet i en waldorfskola. Genom eurytmin kan man ex framföra en saga eller dikt utan ord, och man ser på dessa rytmiska rörelseprocesser som läkande. Språkkänslan övas också på detta sätt med kroppsliga gester och rytmövningar. Denna fungerar även som läkepedagogik för barn med speciella behov. Rudolf Steiner har utarbetat en pedagogik som innefattar både kroppen och själen. Dessutom finns det ett väletablerat skolsystem utifrån denna filosofi som är accepterat i många länder. Rudolf Steiners waldorfpedagogik har mycket gemensamt med yogans filosofi i sitt sätt att omfatta hela människan. 3.4 Stress och avslappning En av den moderna människans största problem är stress och spänningar på såväl fysisk som mental nivå (Kalpananda, 1999). Dessa spänningar kan leda till huvudvärk, magproblem, sömnsvårigheter, etc. Det är viktigt att kroppen någon stund varje dag får tillfälle till avslappning av någon form. Det behöver inte vara en speciell teknik, utan det kan vara musik eller naturupplevelser. Om man väljer att använda sig av en teknik, måste man viljemässigt leda tankarna från laddade ämnen till något som är neutralt (Setterlind, 1983). Det finns många olika metoder för detta. Man kan använda sig av medvetande om olika kroppsdelar, andningen eller visualiseringstekniker. Det finns flera olika 14
slags avslappningstekniker, både österländskt och västerländskt inspirerade. Några av dem används som psykologiska behandlingsformer. Jag redogör för två författare som skrivit och forskat om olika avslappningstekniker. Setterlind (1983) har skrivit en avhandling om avslappningsträning i skolan. Han menar att eftersom stress och överstimulering ökat i samhället, är det viktigt att bryta denna utveckling med hjälp av olika hälsoförbättrande åtgärder. Enligt honom bör avslappningsträningen ingå i skolans förebyggande verksamhet. På så sätt får elever kunskap om hur stress och stressreaktioner fungerar. Elever bör få lära sig att analysera olika stressituationer för att sedan ta ställning till vilka handlingsalternativ som kan användas för att minska stressens negativa verkningar. Han betonar att de olika träningsförslagen dock inte ska ses som ett sätt att anpassa elever till överstimulering i skolan och i samhället, utan istället öka elevernas kroppsuppfattning och hälsomedvetande genom att få kunskap om sin kropp och bli lyhörd för dess signaler. Detta för att i tid kunna uppmärksamma kroppens signaler på spänning och stress. Skolan behöver upplysa om fler metoder för att förebygga och hantera stress och överstimulering, och träningen skulle kunna vara en del av förebyggande friskvård. Hans bok är uppdelad i två delar: Del 1 innehåller en översikt och utvärdering av de vanligast förekommande avslappningsteknikerna för stresshantering, kritisk granskning av forskning som gjorts, en jämförelse mellan de olika teknikerna, samt en pedagogisk modell för inlärning av avslappning. Han börjar med en egen klassificering av olika avslappningstekniker: 1. Aktiv avslappning med autogen träning och progressiv avslappning. En aktiv avslappning betyder strukturerade övningar efter ett visst schema där personen själv är aktiv. I den autogena träningen koncentrerar man sig på fysiologiska processer i kroppen, ex tyngd, värme, etc. Syftet är att kunna nå total avslappning enbart genom att tänka på dessa ord. Tillståndet man uppnår kan jämföras med ett meditativt tillstånd (se meditation, kap 3:9). Den progressiva avslappningen syftar till avspänning i kroppens alla muskler genom en systematisk växelverkan mellan anspänning och avslappning i musklerna. 2. Passiv avspänning, ex meditation (se meditation, kap 3.9, samt TM, kap 3:5). 3. Kombination av dessa olika tekniker Setterlind hänvisar till studier och forskning som gjorts på dessa olika tekniker, men är kritisk, eftersom han anser att forskningsmetoderna har uppenbara 15
brister. Jämförelsevis anser han att det är väldigt liten skillnad av effekterna mellan teknikerna. Likheter är att de alla kräver regelbundenhet och en lugn omgivning. Som en pedagogisk modell rekommenderar han en kombination av alla. Även fysisk aktivitet i kombination med meditation kan ge ett bra resultat. Del 2 innehåller författarens eget forskningsprojekt där syftet var att utarbeta och utvärdera enkla avspänningstekniker för elever i grundskolan och på gymnasiet. Målsättningen var att komma fram till korta enkla program som kan tillämpas i skolan, men även i vardagslivet. Syftet var att se vilka lång- eller kortsiktiga effekter ett enkelt träningsprogram kan ha, mäta fysiologiska och återhämtningseffekter av avslappningen, samt om avslappningen haft någon effekt på skolarbetet i övrigt. Andra frågeställningar var bl.a. att se om avslappningsträningen kan vara stressreducerande, om avslappningsträningen påverkar kroppsuppfattningen och självtilliten, och om det räcker med träning 2-3 gånger i veckan. Huvudstudien, som förberetts med ett antal pilotundersökningar, genomfördes under sex veckor på fem olika skolor. 294 elever på högstadiet och gymnasiet ingick, och 287 elever i kontrollgruppen. Även lärar- och specialstudier av fysiologiska effekter gjordes. En uppföljningsundersökning ingick för att mäta eventuella långtidseffekter. Träningen varade ca 8 12 minuter på slutet av en idrottslektion, och startade med att med att läraren redogjorde för vad stress och avslappning är. Efter varje träningstillfälle samlades eleverna och läraren och samtalade om deras erfarenheter och upplevelser. Mätinstrument såsom enkäter och intervjuer användes. Resultaten från huvudundersökningen visar att hälften av eleverna upplevde avslappningen som mycket skön och de kände sig utvilade efteråt. Ca 40 % upplevde den som ganska skön. Över hälften tyckte det var ganska lätt att slappna av. Endast ca 3 % tyckte det var svårt. Drygt hälften uppgav att de klarat av sitt skolarbete bättre, och en tredjedel att sömnen förbättrats. Sammanfattningsvis upplevde eleverna att: - det var lätt att lära sig avslappning, - de föredrog en metod där de fick vara passiva - många elever har haft nytta av avslappningen i stressiga situationer, ex vid prov, när de är trötta, eller när det varit svårt att somna - ca 90% av eleverna kände sig lugna, nöjda och glada direkt efter avspänningsträningen, ca 3 % tyckte att det varit dåligt. Sammanfattningsvis menar Setterlind att ingen teknik är bättre än den andra när det gäller fysiologiska och psykologiska effekter, utan var och en får hitta den 16
metod som passar bäst. Avslappningsträning ska inte ses som ett sätt att anpassa elever till ett överstimulerat samhälle och skola, utan öka deras kroppsuppfattning för att de i god tid ska kunna uppmärksamma kroppens signaler på spänning och stress. De bör lära sig att analysera olika stressituationer för att kunna hantera dem. Elever med större svårigheter och som behöver mer tid på sig, kan träna avslappning i mindre grupp med ex skolkurator eller skolpsykolog och därefter få utrymme till samtal. Ben-Menachem (1984) beskriver i sin bok vad avslappning är, hur det fungerar, samt vad som händer i kroppen och i hjärnan. Enligt honom finns det ett system i kroppen som motarbetar stresstillståndets skadeverkningar, ex genom avslappningsövningar. Han ger en beskrivning av olika metoder och vad som händer fysiologiskt i kroppen när man utför dem. Enligt honom är koncentrationssvårigheter de vanligaste problem som skolbarn kämpar med. Ofta beror det på stress, men även på okunskap om hur man kan arbeta systematiskt. Man kan nå ett koncentrerat tillstånd med hjälp av de flesta avslappningstekniker, och med hjälp av dessa skapa en bra studiemiljö. Dålig koncentration skapar ofta en dålig självkänsla. Det viktigaste enligt honom med all avslappningsträning är att känna skillnad mellan spänning och avslappning, och det finns många olika metoder för att träna upp detta. Han beskriver österländska avslappningsmetoder såsom yoga, Zen-meditation och transcendental meditation. Därefter beskriver han olika västerländska avslappningstekniker, samt avslappningens användningsområden, ex i skolan. Skolhälsovården skulle kunna arbeta mer profylaktiskt för att skapa en lugnare atmosfär i skolan. I sin doktorsavhandling redovisar han i första hand resultat från tillämpning av avslappning i kliniska sammanhang (Setterlind, 1984). Men han har även gjort studier om avslappningsreaktionen hos ungdomar på en gymnasieskola (Ben- Menachem, 1984). Han ville undersöka om valet av avslappningsteknik hade någon inverkan på avslappningsreaktionen, och om sättet på hur de olika teknikerna introducerades hade någon betydelse. Resultatet visade: - att man kan använda vilken teknik som helst - för inlärning av avslappning behövs inga långa kurser - en övning kan vara kort, fem minuter kan räcka för att skapa ett avslappnat tillstånd - det går bra att använda sig av avslappning under en idrottslektion Han refererar till den bulgariske pedagogen Lazarov som förespråkar inlärning med hjälp av avslappning där suggestion och musik används. Eleverna ökar på detta sätt sin inlärningsförmåga genom en förhöjd koncentration 17
Sammanfattningsvis menar han att målet måste vara att med hjälp av avslappning arbeta förebyggande, och skapa en miljö i skolan där de vanligaste spänningsproblemen inte hinner bli aktuella. 3.5 Yoga och meditation Yoga är ett gammalt beprövat redskap för att balansera stress och spänningar för att kunna hantera sitt vardagsliv på bästa sätt. Avsnittet som följer om yoga är det mest genomgripande, eftersom det är temat i mitt arbete. Det finns många olika slags yogainriktningar, ingen är sämre eller bättre än den andra. Jag har valt att fokusera på Satyanandayoga (yoga, 3:10) eftersom det är traditionen jag är utbildad i och kan mest om. Jag redogör också för en väl beprövad meditationsteknik i väst, nämligen Transcendental meditation eller TM, eftersom denna teknik har provats i skolan både i Sverige och i USA. Transcendeltal meditation (TM) är en form av meditation som blivit mycket populär i väst (Ben-Menachem, 1984). Den har lanserats som en religiöst neutral stressreducerande metod, och har också introducerats i skolsammanhang (Setterlind, 1983). TM grundades av Maharishi Mahesh Yogi som lanserade en världsomfattande kampanj för att introducera sin meditationsteknik. Trots att rörelsen har ett indiskt ursprung, har den anpassats till västerländska förhållanden (Frisk, 1993). Man har velat ge rörelsen en vetenskaplig prägel, och använder därför hellre begrepp och termer knutna till modern fysik och hjärnforskning än begrepp från de indiska religionerna. Flera studier har gjorts om teknikens positiva fysiologiska effekter (Setterlind, 1983). Tekniken lärs ut av särskilt utbildade lärare, och är förhållandevis lätt att lära sig. Den går ut på att man upprepar en kort stavelse eller ett mantra ca 10-15 min 2 gånger dagligen. Meditationen innebär att man utestänger yttre stimuli och vänder uppmärksamheten inåt, dock utan att anstränga sig alltför mycket. Metoden får inte fungera som en verklighetsflykt, därför ska man inte meditera mer än två gånger om dagen. Det är viktigt att inte utvärdera själva meditationen, utan effekten ska mätas i det vardagliga livet. Olika effekter vid TM har studerats, ex minskad syreförbrukning samt lägre andningsfrekvens och puls (a.a). Men det har visat sig att många andra meditations- och avslappningstekniker också kan framkalla samma avslappningsreaktioner, TM är bara en av många. Det viktiga med meditationen är: 18
- att omgivningen är lugn - att man har ett mentalt medel; ett mantra, eller att rikta sin uppmärksamhet till andningen - en behaglig sittställning - en passiv hållning, dvs inte bekymra sig över hur bra man utför tekniken Fysiologiska förändringar uppstår tydligtvis under meditation. TM är en av många tekniker som fungerar som motpoler till de fysiologiska förändringar som uppträder vid alarmtillstånd (Ben-Menachem, 1984). Dessa skillnader utgör grundvalen för meditationens kliniska användning. 3.6 Yoga Antagligen är yogan är minst 4000 år, kanske mer (Kalpananda, 1999). Från början var det en teknik som endast användes av särskilt initierade, men på senare århundrade har den kommit till väst och kan utföras av alla. Den betraktas inte som en religion utan som en teknik med en filosofisk bakgrund med flera inriktningar, men innehåller också en praktisk väg med olika övningar Indiernas sätt att se på livet och andlighet skiljer sig markant från det västerländska. Man ser på människan som en del av naturen och helheten, och intuition och insikt är viktiga egenskaper. I väst värderar man mer den materiella världen. För att få en förståelse av yogans grund börjar jag med en kort historik av den religiösa traditionens ursprung, samt om de viktigaste gamla skrifterna som står som grund till yogan (Setterlind, 1983). Vedaskrifterna är indiernas andliga källa som skrevs ett par tusen år före Kristus. Den sista delen Upanishaderna innehåller hinduismens andliga budskap (Prabhavanda & Manchester, 1980). Grunden i dessa skrifter handlar om att allt det materiella runt omkring oss inte är den riktiga verkligheten, utan den yttersta verklighetens grund kallas Brahman, att få uppgå i denna är den yttersta nåden. Dessa skrifter saknar anvisningar om praktiska tekniker. Så småningom utvecklades yogan till ett eget praktiskt system med en självständig filosofi (Kalpananda, 1999). I skriften Yoga Sutras (verser om yoga) finner man detaljerade anvisningar om hur meditationen ska förberedas och utföras, skriven av en man som hette Patanjali, som levde ca 500 år före Kristus. Hans system kallas för Raja yoga eller kungsyoga. Han börjar med tio levnadsregler (yamas och niyamas) som följs av asana (kroppsställningar), pranayama (andningsövningar), avslappning och meditation. Patanjalis Yoga Sutras finns även utgiven med förklaringar och kommentarer i Swami Satyandadas Four Chapters of freedom (1976). 19
Ur Rajayoga har andra yogainriktningar vuxit fram. En av dem är Hathayoga. Jag kommer att mer detaljerat gå in på denna i kap 3:9. Den viktigaste av alla yogatexter är Bhagavad-Gitan från omkring 400 år f Kr (J. Mascaro, 1962). Den kallas för hinduismens bibel och handlar om hur man uppnår befrielse genom att sköta sina plikter i livet. Själen som rör sig i sinnenas värld, men ändå håller sinnena i balans finner sin vila i tystaden Bhagavadgita 3.7 Viktiga begrepp inom yoga Det finns många viktiga begrepp inom yogan, men jag har endast valt ut två av dem, eftersom just dessa är viktiga inom stressproblematiken. Jag nämner också namnen på sanskrit, vilket är ett gammalt indiskt språk. Dessa begrepp är viktiga om man vill förstå vad yoga handlar om. Genom att fokusera på det som är viktigt i livet och reducera onödig stimuli, hitta sin livsväg och hålla fast vid den, kallas dharma, eller livsväg (Kalpananda, 2007). Begreppet bygger på tanken att det finns en harmoni och en ordning som håller ihop naturen, både på ett materiellt och på ett moraliskt plan. Enligt denna princip är det viktigt att utveckla sin intuition och lära känna inifrån vilken som är ens egen livsväg. Vissa handlingar leder till harmoni, andra till lidande. Enligt yogan ska man inte jämföra sig med någon annan, utan vars och ens livsväg är unik, och inte bättre eller sämre än någon annans. Det gäller att hitta sanningen inom sig själv och göra den till insikt eller intuition. Ett annat begrepp är karma, vilket betyder handling (a.a). Enligt karmabegreppet bör alla handlingar vara i harmoni med dharma för att få positiva konsekvenser. Det innebär att vi har ett moraliskt ansvar för alla våra handlingar och tankar. Vi bör därför utföra det vi håller på med så bra som möjligt efter egen förmåga och med största möjliga närvaro och omsorg. Annars kan stress uppstå, och då har vi inte längre har kontroll över sitt liv. För att undvika stress bör både över- eller understimulering undvikas genom att inte göra alltför många saker samtidigt. Det yogiska förhållningssättet innebär att omvärdera och släppa taget om de stimuli som vi inte behöver, träna på att vara fria i förhållande till påfrestningar, och se på livet som en kreativ process både i ner- och i uppgångar (Janekananda, 2006). Jag ser på livet som en kreativ process. Den äger rum inför mina ögon, och jag är både åskådare och deltagare. Janekananda 20
3.8 Hathayoga Hathayogan, den variant inom yoga som även kallas den fysiska yogan eftersom man utgår från kroppen, är den vanligaste i väst (Serrander, 2003). I yogans filosofi går sinnet och intellektet hand i hand med praktiska tekniker, kunskap ses inte enbart som en intellektuell företeelse, utan sitter även i kroppen (Kalpananda, 2007). Teknikerna kombinerar kropps- och andningsövningar som syftar till balans mellan kropp och sinne. Jag börjar med en kort beskrivning av hathayogans ursprung. Hathayogans klassiska text är Hatha yoga Pradipika, i vilken olika yogaställningar och andningsövningar som utgör grunden för det moderna yogautövandet beskivs (Lidell, 1990). Hathayoga är den yogainriktning som växt ur Rajayoga och som mest har utvecklat de praktiska tekniker som börjar med kroppen. Det är en andlig och en praktisk teknik vars fundament består av kroppsställningar, andningsövningar, avslappning samt meditation. Hatha betyder balans, och yoga betyder förening. Ordet Hatha är en sammansättning av Ha och Tha som betyder sol och måne. De symboliserar de positiva och negativa energierna i kroppen. Hathayoga syftar till att balansera både kroppen och vår personlighet och lär ut tekniker där detta tränas (Serrander, 2003). 3.9 Hatha yogans tekniker Jag kommer att hålla mig till Hathayoga eftersom den innehåller många lämpliga tekniker som kan praktiseras för stressreducerig, samt ett praktiskt och handfast program som går att lära ut till elever som komplement till övrig undervisning. Kroppsställningar, andningsövningar och avslappningsövningar är det första en nybörjare lär sig. För att förstå skillnaden mellan spänningar och avslappning finns det många tekniker att använda sig av. Kroppsställningar, kroppspositioner eller asanas tränas för att stärka kroppen och för att öka kroppsmedvetandet. Ordet asana är sanskrit och betyder kroppsställning (Serrander, 2003). Det finns många ställningar att välja på; sträckande ställningar, ställningar som stillar tankarna, samt ställningar som befrämjar sömnen. Vissa asana påverkar muskler, andra körtlar, andra organ i kroppen. Det finns övningar som är anpassade till allas behov och förutsättningar. Kroppsövningarna utföres på ett mjukt och medvetet sätt med fokusering på den meditativa aspekten av yoga, snarare än på fysisk träning. Rörelserna praktiseras i koordination med andningen, eftersom man i yogan ser på andningen som en länk mellan kroppen och sinnet (a.a). 21
Andningsövningar, eller pranayamas, syftar till att öka kroppens energi genom att man fördjupar andetagen och därmed ökar lungornas syreupptagningsförmåga (Kalpananda, 1999). Med andningsövningar lär man sig att andas på rätt sätt, och är utformade så att andningsorganen och cirkulationen ska fungera så bra som möjligt. Ordet pranayama betyder kontroll av livsenergi. Andningen används också för att förstärka kroppspositionen. När man andas rätt ökar lungkapaciteten och blodet syresätts, men andningen påverkar även sinnet. En långsam och djup andning ger ett lugnt och avslappnat sinne och ger oss en bättre förmåga till att hantera stress (a.a). Avslappning är en viktig del och ingår egentligen i alla kroppsställningar och andningsövningar. Ett av den moderna människans största problem är stress och spänningar, samt en oförmåga att hantera dessa (a.a). Det är därför viktigt att kroppen dagligen får en chans att återhämta sig för att få ny energi. Det finns också en separat avslappningsövning i yogan, sk yoganidra (yogisk sömn). Denna återkommer jag till i kap 3:11, eftersom jag först redogör för teknikens ursprung i kap 3:10. Meditation innehåller både en fysiologisk och en psykologisk sida (Setterlind, 1983) och syftar till att ge inre lugn och klarhet. Det finns många olika slags meditationstekniker, och man får prova sig fram till den som man tycker passar bäst. Från början betraktades den som yogans kärna (Kalpananda, 1999). Många har upplevt någon form av meditation spontant, kanske i naturen, eller någon annan lyckoupplevelse. Meditation handlar om att bli absorberad av en positiv känsla. I meditationen riktas uppmärksamheten och koncentrationen till en punkt med hjälp av olika tekniker, ex en stavelse eller ett sk mantra (TM, 3:5), andningen, eller ett föremål. Det finns olika nivåer i meditationen: - att kunna sitta stilla i en position utan att röra sig - att kunna dra tillbaks sina sinnen och koncentrera sig på det man gör genom att stänga ute andra stimuli - att uppnå full koncentration - slutligen, att uppnå fullständig absorbering. Detta djupa meditationstillstånd framträder inte förrän vi löst våra psykologiska problem. Innan dess är all meditation en koncentrationsträning. Exempel på ett yogaprogram finns i bilaga 2. 22
3.10 Satyanandayoga Swami Satyananda Saraswati är grundare till Satyanandayoga (Kalpananda, 1985). Han föddes 1923 i Indien. 1963 grundade han Bihar School of Yoga, ett yogauniversitet dit folk från hela världen kan komma för att lära sig om yoga. 1984 bildades Yoga research foundation, en organisation för vetenskaplig forskning om yoga och meditation. Satyanadayoga fäster stor vikt vid avslappning och meditation, och kroppsövningarna utföres på ett mjukt och medvetet sätt snarare än på fysisk träning (www.sys.se). 3.11 Yoga nidra eller yogisk sömn Som jag nämnt tidigare finns det många olika avpänningstekniker. I yoga är avslappning en viktig del av alla yogaövningar, men i Satyanandayoga finns också en längre avspänningsteknik som Swami Satyananda har utvecklat från gammal indisk tradition, sk Yoganidra eller yogisk sömn (Satyananda, 1976). Metoden är en aktiv process där man medvetet leder sin uppmärksamhet till olika delar av kroppen och till olika känslor och attityder, samt en systematisk guidad metod för total avslappning som syftar till att slappna av spänningar av såväl fysisk som mental och emotionell natur. I denna teknik lär man sig en djup medveten avslappning där kroppens muskler slappnar av trots att sinnet förblir vaket. I yoganidra ligger man på rygg och lyssnar på instruktioner från yogaläraren. Efter instruktioner låter man medvetandet cirkulera genom olika delar av kroppen, vidare leds uppmärksamheten till andningen, samt olika slags visualiseringar. Under träningen ska man helst hålla sig vaken, men det krävs ingen koncentration. Yoganidra kan också tränas med hjälp av en CD skiva. Exempel på en kort variant av yoganidra finns på bilaga 1. 3.12 Likheter mellan de olika teorierna Jag har redogjort för ett urval av olika teorier om rörelsens, avslappningens och kroppens betydelse för att hantera och förebygga stress, samt om kroppens betydelse för lärandet. Flera framstående pedagoger och filosofer anser att kroppsaktiviteter är lika viktiga som intellektuell träning, och alla har gemensamt att de anser att rörelsen har stor betydelse för vår utveckling, även om deras syn på varför skiljer sig ifrån varandra. Många likheter finns. Antroposofin (waldorfpedagogiken) är en filosofi som praktiskt tillämpar sina teorier i sin skola. Många likheter finns mellan yogans och antroposofins tankesätt, och flera termer är lika (Frisk, 1993). Varken yoga eller antroposofi betraktas som en religion utan som en kunskapsväg. Även TM betonar att det är en kunskapstradition, och inte en religion (a.a). 23
I yoga och i antroposofi tänker man på människan som en helhet, dvs kropp, själ och ande. I antroposofin betraktas jaget som människans sanna väsen (a.a). Liknande termer finns inom yogan som begrepp på människans olika existensformer. Begreppen reinkarnation och karma finns i såväl antroposofin som i yogan. Enligt reinkarnationstanken utvecklas människan vidare i flera liv. Ordet karma betyder handling (3:7). I antroposofin betonas vikten av att leva ett verksamt och utåtriktat liv, och att inte dra sig undan sina förpliktelser. Även i yogan talar man om att inte dra sig undan livet, utan att livet grundas i den materiella världen som vi lever i. Det är viktigt att fullfölja sina plikter, och leva sitt liv till fullo både med kroppen, sinnet och intellektet (Satyananda, 1985). I TM betonas att effekten ska mätas i det vardagliga livet, man ska meditera högst två gånger om dagen för att tekniken inte ska bli någon verklighetsflykt. Ta reda på dina problem och blockeringar, och använd ditt vardagliga liv som ett medel att uppnå ett högre medvetande Swami Satyananda Yoga och TM har gemensamt att de har sitt ursprung i en gammal filosofisk grund. Yoga bygger på en gammal kunskap och filosofi, men det är fullt möjligt att endast använda sig av de praktiska teknikerna utan att studera filosofin. Även TM bygger på den vediska traditionen (yoga, 3:4), även om deras begrepp ofta är nyskapade för att anpassas till västerländskt tänkande (Frisk, 1993). Antroposofin grundar sig i Rudolf Steiners teorier från början på 1900-talet, men har också fått sin inspiration från österländska termer och ideér. Hannafords (1997) teorier bygger på egna erfarenheter, och de tekniker hon mest använder sig av är den sk hjärngymnasiken skapade på 1970-talet av Dennison. Setterlind (1983) och Ben-Menachem (1984) presenterar olika tekniker, och framhäver ingen särskild. Gemensamt är att de anser att teknikerna ska användas i förebyggande syfte. Setterlind (1983) har i sin forskning kommit fram till att ingen särskild avslappningsteknik är att föredra framför en annan beträffande fysiologiska och psykologiska effekter. Även Ben-Menachem (1983) menar att man kan använda vilken avslappningsteknik som helst bara den innehåller grundelementen för avslappning. I waldorfpedagogiken är rörelse ett mänskligt grundläggande behov och en förutsättning för inlärning, samt förmågan till att hantera stress. Hannaford (1997) har samma uppfattning. 24
4. TEORI Det var inte lätt att hitta någon lämplig teoretiker eftersom det inte finns någon som skrivit om ämnet yoga och inlärning. Först tänkte jag använda mig av enbart yoga, men eftersom mitt arbete handlar om elevers skolsituation, har jag sökt efter ytterligare en teori som komplement där hälsoperspektivet finns med som en utgångspunkt. Jag fann att den israeliska medicinsociologen Aaron Antonosky med sitt salutogena perspektiv (salutogenis härleds från begreppen genesis; ursprung, samt saluto; hälsa) (Lundgren & Persson, 2003) väl stämmer överens med yogans positiva grundsyn. Med ett salutogent synsätt försöker man förstå hur människor trots svår stress kan bibehålla sin hälsa. Jag fann att det centrala i detta synsätt, som handlar om individens förståelse av omvärlden, har en hel del gemensamt med yogans syfte. Jag upptäckte under intervjuernas gång att eleverna såg ett tydligt samband mellan yogapraktik och sänkt stressnivå. Ur detta avstressade tillstånd formades en önskan att göra studierna begripliga och hanterbara. Utifrån denna nya kunskap bestämde jag mig för att använda Aaron Antonovskys (1987) teorier om begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet, samt yogans filosofi och praktiska tillämpning, som teori och analysinstrument. Yogans teorier är gamla och välbeprövade, teknikerna syftar till ökad koncentration, fokusering och klarhet i tanken, samt inbegriper både kropp, sinne och intellekt. Antonovskys teorier om begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet kan därmed sägas följa som en konsekvens av yogans stressreducering. En ökad fokusering, samt ett mer avslappnat förhållningssätt till studierna, skulle kunna leda till en bättre studiemotivering och till ökad lust att lära. Detta stämmer väl överens med elevernas uttalanden och de slutsatser jag dragit. Antonovsky använder inte kroppen och avslappningstekniker som medel för stresshantering. Han poängterar vikten av att definiera problemets karaktär, för att sedan hitta lämpliga strategier för att sortera bort oviktiga stimuli och därefter fokusera på det som är viktigt. För att i lugn och ro kunna inse sina behov och plocka fram de resurser som behövs, är ett avstressat förhållningssätt nödvändigt. Jag menar att yogans tekniker med fördel kan användas i detta syfte. Antonovskys begrepp KASAM (känsla av sammanhang), dvs. att göra de stimuli som vi ständigt konfronteras med begripliga, har mycket gemensamt med yogans syn på att öka medvetenheten om vad det är som skapar stress. 25