Juridik och förvaltningspolitik i socialt arbete 30 hp Delkurs 2, Allmän rättslära och civilrätt 7,5 hp Ulla Björkman, kursföreståndare o examinator. Rättningskommentar till tentamensskrivning på delkurs 2 den 19 mars 2010 Jag har för godkänt svar krävt både analys och laghänvisningar såvitt gäller alla frågor, en del har bra resonemang men för få, eller felaktiga, hänvisningar, andra har en massa paragrafer utan resonemang, i båda fallen påverkas naturligtvis poängen. Som helhet dock bra resultat! Frågan nr. 1 rörde ju ett verkligt, ännu ej avgjort fall. Givetvis var förutsättningarna inte fullgoda genom att informationen silats genom en journalist, som kan ha missförstått eller inte uppfattat vad som är viktiga omständigheter, men desto större utrymme för resonemang. Frågan gällde alltså, om det slutits ett giltigt avtal mellan SLU och Mattias Klum AB (MK). De flesta har hänvisat till 1 kap 1 AvtL och systemet med anbud och accept. Många har också påpekat, att även om formkrav för det aktuella fallet inte finns i någon speciallagstiftning, så är det i affärslivet vanligt med skriftliga avtal, särskilt i fråga om större åtaganden, som detta. Här kunde man tillägga, att eftersom den ena parten är en myndighet gäller skriftlighetskravet med särskild styrka, eftersom myndigheter måste ha fullgod dokumentation i alla sammanhang. Man kan nog säga, att eftersom det i fallet finns ett skriftligt anbud eller utkast till avtal, så bör det förväntas en skriftlig och uttrycklig accept. Grundtips alltså, att i den rättsliga prövningen något giltigt avtal som binder SLU till ett 5-års och 5 miljoners kontrakt ej kommer att anses ha slutits, och det är vad de flesta kommer fram till. Men här finns omständigheter som också talar för att något slags avtal avseende något slags engagemang från SLU:s sida ändå kan finns, inte minst den betalning på 1,5 milj kr som faktiskt skett från SLU:s sida och också det, något oklara, uttalandet att SLU under ett års tid agerat som om avtal funnits. Vi vet inte, om med det senare endast åsyftas att förhandlingarna dragit ut på tiden, vilket inte är ovanligt i affärssammanhang, eller om SLU faktiskt till viss del deltagit i MK:s projekt, en del tyder på det senare eftersom det talas om att SLU drar sig ur. Det blir en bevisfråga, skulle SLU vidtagit konkreta åtgärder och samverkat i projektet, så lutar det naturligtvis åt att någon bundenhet ändå föreligger, låt vara att detaljerna i avtalet inte färdigförhandlats. Misstag, säger SLU om betalningen, och tycks hänvisa till 3 kap 32 AvtL, man ska också ha försökt stoppa utbetalningen, fråga är om man underrättat MK om misstaget utan oskäligt uppehåll? Visst fog för god tro på MK:s sida kan nog alltså finnas, att betalningen skulle bekräfta att ett avtal av något slag förelåg, särskilt mot bakgrund av tidigare gott samarbete, men å andra sidan är MK en professionell part i sammanhanget och inte någon okunnig konsument, så för god tro räcker det inte med att inte ha fattat något! Många har tyckt att det kan vara läge för 3 kap. 36 AvtL, jämkning av avtalsvillkor, men den regeln träder in bara i de fall det faktiskt föreligger ett avtal, så skulle domstolen finna, att avtalsförpliktelser åvilar SLU pga betalning och samverkan m.m. enl. ovan, så kan det då, men först då, bli fråga om jämka enligt 36. Jag skulle dock inte bli förvånad, om parterna förliks utan att målet går till rättegång, så att MK får behålla de pengar man fått och SLU går ut med rodnande kinder pga klantigt hanterande men utan ytterligare förpliktelser!

Fråga nr 2a) Brudklänningen. De allra flesta har korrekt avfört kompis Nina med syster Jessica från ansvar för råd och stöd till Vickan här har något rättsligt förhållande inte uppkommit, ingen av dem kan anses som t.ex. fullmäktig, ombud, kommissionär eller för del delen marknadsförare jml 18 KöpL! Vickan beställer själv sin klänning och det är i relationen till Mimmi vi får ett rättsförhållande. Fråga är vilken lag som styr. Mimmi har en städfirma, men är hon näringsidkare i sin sömnadsverksamhet i KKL:s mening? Nej, vi får vända oss till annan lag. Först KöpL: där får vi dock observera, att skulle Vickan ha tillhandahållit klänningstyget, vilket är vanligt i liknande fall, så hamnar vi till följd av 2 utanför KöpL (jfr skillnad 2 KKL) och får falla tillbaka på AvtL uppdragsavtal. Så både AvtL och KöpL kan bli aktuella utifrån frågan. Nu blir det knappast någon skillnad till slut rättsligt sett (och det hade det inte blivit ens om KKL KtjL varit tillämpliga) eftersom Vickan knappast kan komma undan sitt betalningsansvar för klänningen, som av allt att döma motsvarar beställningen (17 KöpL) och inte påstås behäftad med andra fel som Mimmi kan svara för enligt någon av lagarna (20, 30 KöpL), svek eller liknande är det knappast heller (31 AvtL). Se äv. 26 KöpL om specialtillverkad vara. Att Vickan ångrat sig till följd av senare inträffade prinsessbröllop är knappast relevant, dvs hon får skylle sig själv utan att kunna komma undan på att Mimmi skulle utnyttjat hennes oförstånd (31 AvtL). Någon sorts misstag är det nog men inte av det slaget som avses i 32 AvtL. Mimmi ska ha betalt enligt avtalet eller 45, 51 KöpL. Fråga nr 2b. Dannes mellanhavanden med hyresvärden handlar om två problem, dels de störningar som grannarna påtalat, dels tilltaget att ta bort en vägg. De flesta har riktigt hänfört grannestörningen till JB 12 kap 25 och påpekat, att i sådana fall krävs tillsägelse av värden, grannarna räcker inte, och att Danne ska ha chans att rätta sitt beteende samt att anmälan ska göras till socialnämnden, om inte störningen är av särskilt allvarligt slag, då uppsägning kan ske utan varning. Även vid den lindrigare formen av störning kan hyresrätten bli förverkad och uppsägning i förtid kan ske om rättelse inte sker (12 kap. 42 första st 6p), samma fjärde st handlar om de allvarliga störningarna. Så vore det bara grannträtan det handlade om kanske Danne skulle ha en chans att bättra sig, speciellt som störningarna kunde åtgärdas lätt. Men nu är det också den borttagna väggen. Ett stort ingrepp, kanske av en bärande vägg, och/eller med risk för skador på ledningar och rör förutom att planlösningen ändras utan tillåtelse! Det kan nog anses som vanvård och fråga är om det räcker med skadestånd enligt 12 kap. 24. Hyresvärden verkar inte på humör att förhandla och Danne har kanske inte heller rätt attityd. I sig är vanvård en självständig grund för förverkande enligt 12 kap. 42 först st 6p, lägg märke till, att rättelse/soc.-förfarandet gäller bara i störningsfallet. Hur som helst kan nog Danne anse sig som uppsagd i vart fall med ordinarie uppsägningstid utan rätt till förlängning enligt 12 kap. 46 första st. 1 eller 2p. Någon skriftlig uppsägning behövs inte förrän hyresförhållandet varat 3 månader (12 kap. 8 ). Fråga nr 3a. Vad syftar Emma på när hon vill att Mimmi tar över ansvaret? Handlar det om vårdnaden inkl. förmynderskapet eller bara förmynderskapet? Det akuta problemet verkar ha med hennes Thailandsresa att göra, och där handlar det ju om turerna med reseföretaget, vilket nog mest avser förmynderskapsförhållandet; även om Emma fyllt 16 år och tjänat egna pengar får förmyndaren enl. FB 9 kap. 3 andra st. under vissa förutsättningar ta om hand pengarna. Fast här blir ju pappa lurad av systrarna, eventuellt också reseföretaget (9 kap. 7 andra st). Dock handlar väl resan också om vårdnadsansvaret enligt FB 6 kap. 11. Vårdnadshavare är också förmyndare enl. 10 kap. 3 FB. Ett barn som fyllt 16 kan dock ansöka hos rätten att få annan förmyndare (10 kap. 18 ). Det skulle nog vara svårt för Mimmi att framställa sig som en bättre förmyndare än pappa med tanke på att hon felaktigt agerat i förhållande till reseföretaget, ev. brottsligt i from av osant intygande! Kan man byta

vårdnadshavare då? Många tycks anse, att det kan den unge få råda över själv med utgångspunkt i 6 kap. 2a och betydelsen av barnets vilja, men för att en förälder ska bli av med vårdnaden krävs allvarliga brister av typen försummelse eller missbruk (6 kap. 7 ) och det är i så fall socialnämnden som ansöker om ändring i vårdnaden hos rätten. Nu bor ju Emma hos Mimmi och 6 kap. 8 kan på så vis tala för Mimmi som vårdnadshavare, men har pappa misskött sig egentligen när han försöker hindra en riskfylld resa långt bort men annars låter flickorna vara ifred? Inte säkert! Och fortsätta att bo hos Mimmi kan nog Emma göra med pappas tillåtelse, även om han behåller sin formella ställning. Fråga 3b. Löser, kanhända makabert, problemet under 3a. Här var svaret väldigt enkelt egentligen; Emma och Mimmi är enda bröstarvingar till Peter och får dela hela arvet lika (ÄB 2 kap. 1 ). Undantagande klockan till Robin, som inte inkräktar på laglotten (ÄB 7 kap. 3 ). Från tillgångarna 600 000 plus 600 000 dras skulderna på tillhopa 210 000 och det som återstår är arvet (ÄB 23 och 20 kap.). Nu fanns ju Alice, sambon, och många tycker att hon också nu ska ha sina två basbelopp enligt 18 sambolagen (2003:376). Men då gäller att det handlar om bodelning, inte arvskifte, som frågan gäller, och bodelningen borde redan ha skett (ÄB 2 kap. 1 ). I vart fall har Alice uppenbarligen inga krav på bostaden och i övrigt är den samboegendom som bodelningen gäller bohag och inre lösöre (6 sambol), varför den enda egendom som motsvarar den beskrivningen i fallet möjligen kan vara tavlan. Nu vet vi ju inte, hur förmöget hemmet var ifråga om bohag, kanske är Alice tillgodosedd redan genom delningen som skett enl 13 sambol så att hon fått på sin lott minst 2 basbelopps värde som sin andel.