Nr 3 2015 Årgång 32 Tema IVO Inspektionen för vård och omsorg Familjevårdens Centralorganisation för familjehem, jourhem och kontaktfamiljer
Nr 3 2015 Årgång 32 Familjevårdens Centralorganisation är en ideell organisation som vänder sig till alla som arbetar med barn, ungdomar och vuxna, vilka omfattas av insatser från socialtjänsten. Kansli FaCO c/o Barbro Bengtsson Kvarnåsvägen 17 691 91 Karlskoga Tel: 0586-556 13 E-post: mejla@faco.nu Hemsida: www.faco.nu Pg: 98 58 18-4 Medlemsskap i FaCO 425:- Prenumerationer 400:- Medlemstelefon Åsa Gustafsson 076-06 91 706 Redaktion Josefine Bengtsson Annonser Josefin Bengtsson mejla@faco.nu Annonspriser (svart/vitt) 1/1 sida 3 800:- 1/2 sida 2 200:- 1/4 sida 1 100:- 1/8 sida 600:- För mer information, se hemsidan. Redaktionens policy Vi vill verka för en debatt kring samhällsvården av barn och för en öppen dialog mellan dem som jobbar med det. Artikelförfattares åsikter och synpunkter delas inte alltid av FaCO. Ändringar och omskrivningar av texter görs ibland för att inte röja barns identitiet. Vi förbehåller oss rätten att vid behov förkorta och redigera texter. Publicerade artiklar och berättelser kan även komma att publiceras på hemsidan. Personer på bilder har ingen anknytning till artiklarna, om det inte särskilt anges. Nästa utgivning Tidningen utkommer med 4 nr. per år Nr. 4/2015 utkommer i december. manusstopp 1 november. Omslagsbild 123 RF Stock Photo Ansvarig utgivare Lillsan Ljung Tryck & layout Bok & Tryck AB ISSN 2002-0694 Insidan I juli kunde man läsa i Dagens Nyheter att bristen på familjehem blir allt större och att det innebär en stor oro för barnen. Det är väl ändå ingen nyhet. Behovet av familjehem har ju ökat under hela 2000-talet. Antalet placerade barn har hela tiden blivit allt fler. Kommunerna har sedan länge tappat greppet om familjehemsvården och måste nu se sanningen i vitögat; den fungerar inte längre, om den någonsin gjort det. Det går inte att behandla familjehem hur som helst och sen tro att de ska ta emot fler barn eller sprida en positiv syn på hur det är att vara familjehem. Under 80-talet sa man ofta att nöjda familjehem genererar nya hem. Det gäller även idag, men de flesta kommuner har tappat bort den enkla lösningen. Placerade barn behöver så mycket mer än näringsrik kost och nattning. De har ju av en anledning flyttats från sina nära och kära, till en helt annan familj, kanske med helt andra regler och rutiner. Det behövs kärleksfulla, förstående familjehemsföräldrar med mycket tålamod till den uppgiften. Men ett familjehem ska vara så mycket mer. De ska ha förmågan att hantera både barn och dess föräldrars obearbetade känslor och deras uttryck för detta. De ska kunna organisera vardagen och balansera det stora nätverket av både myndighetspersoner och släkt som finns runt ett placerat barn. Det är ett avancerat arbete som naturligt skulle premieras med både en god lön och arbetsrättslig trygghet. Man kan verkligen undra varför inte kommunerna bjuder in Familjehemsorganisationerna till en diskussion och tar redan vilka förändringar familjehemmen vill ha. Tror chefer och politiker att vi inte har något viktigt att säga eller ses vi inte som samarbetspartners, där tjänstemännen på soc vet bäst vad vi behöver. Många familjehem vittnar om den upplevelsen. Familjehemsvården måste få kosta mer pengar, men det är inte bara pengar som behövs. Familjehemmen måste få en högre status också. Vi måste ses som en kollega i ett arbetsteam runt barnet, då vi är den som känner barnet bäst. Någon vars ord tas på allvar, och ges de allra bästa förutsättningar och arbetsförhållanden. Bristen på hem innebär en stor oro för barnen, skrev DN. Naturligtvis är det så. Barn bryts upp från sina hem och familjer för att sedan befinna sig i ett vakuum. De vet att de ska få ett familjehem men inte vilket, var eller när. Många barn blir kvar alltför länge i sina jourfamiljer eller provisoriska lösningar, exempelvis hos släktingar. Det är inte för familjehemmens skull kommunerna måste tänka om runt sin familjehemsvård. Det är främst för dess barn. Barn har rätt till en trygg familj och det NU! Annelie Hed Ordförande FaCO 2 Familjehemsnytt Nr 3 2015
Innehåll Familjehemsnytt nr 3 2015 Vad händer i FaCO... 3 Familjehemscentralen... 4 Tema: IVO... 6 Insändare...10 Barnperspektiv...12 Ojämn kompetens hos barnutredare...14 Insändare Att inte veta...16 FaCO frågar... 17 Hedersvåld eller dårskap?...18 Insändare...21 Nya i FaCOs styrelse... 22 Aktiviteter... 23 Kom ihåg att göra en flyttanmälan även till FaCO om ni byter adress! Vet du om: Att alla barn under 18 år som är skrivna på samma adress omfattas av ett gemensamt högkostnadsskydd. Tyvärr vet inte alla anställda på apoteken i Sverige om detta. Däremot gäller det inte för biologiska syskon som är skrivna på olika adresser. Då måste barnen ha varsitt högkostnadsskydd. Vad händer i FaCO? FaCOs telefoner har, med ideella krafter, som vanligt haft öppen linje hela sommaren. Tyvärr fortsätter samtalen om umgängen, på de vuxnas villkor, där ingen hänsyn tas till barnens mående, att barn aldrig träffat sin barnhandläggare och att barn som bott länge i sitt familjehem flyttas utan anknytningsutredning. Under sommaren har FaCO uppmärksammats i media, både på SVT Opinion, i TV-soffan på God morgon SVT och P4 Västmanland. FaCOs projekt Familjehemscentralerna, som finansieras av Allmänna Arvsfonden (mer går att läsa om detta på nästa sida), har tagit mycket tid och engagemang, men har också varit väldigt roligt och energigivande. En tom lokal i Sala har fyllts med både möbler och husgeråd, med en budget på ca 6 000:-. Ett mästerstycke vi nu ska upprepa under hösten i Gävle! FaCO har fått 40.000 till inventarier till Familjehemscentralen av Sala Sparbank. Vi blev jätteglada och pengarna kommer väl till pass i vår nystartade verksamhet. Ett stort TACK till Sala Sparbank! Nr 3 2015 Familjehemsnytt 3
Sveriges första Familjehemscentral En naturlig mötesplats har öppnat FaCO har fått medel från Allmänna Arvsfonden för att starta upp projektet Familjehemscentraler i Sala och Gävle. Projektet beräknas fortgå under 3 år. För familjehem, jourhem, kontaktfamiljer och stödfamiljer Syftet med Familjehemscentralerna är att skapa ultimata förutsättningar för familjehemsföräldrar att lyckas med sina uppdrag med placerade barn och unga, samt att skapa varaktiga träffpunkter för familjehemmens barn och unga. Målet är att Familjehemscentralerna ska kunna tillgodose familjehemmens, både vuxna, barn och ungdomars behov av stöd, nätverk, erfarenhetsutbyte, kunskaper samt erbjuda mentorer till familjehemsföräldrarna. Exempel på aktiviteter är: Öppen förskola, som har öppet en dag per vecka, dit familjehem kan komma på dagtid, med sina både egna och placerade barn, för att dela tankar, åsikter och idéer, medan barnen leker och får upptäcka att det finns fler som har liknande familjesituationer. Föreläsningar från närområdet så som skolor, BUP, HAB, socialtjänsten, försäkringsbolag, (deltagarna är initiativtagare till ämnet). Diskussionsträffar/studiegrupper på kvällstid alt. helger. Ungdomsträffar (från och med termin två). De deltagande ungdomarna ska då själva vara med och besluta om vilken typ av aktiviteter de vill ha. De olika träffarna kommer att vara med enbart placerade ungdomar, enbart familjehemmens biologiska ungdomar och blandade grupper. Familjehemsbibliotek, där familjehemmen kan låna aktuella rapporter, tidskrifter, böcker och filmer, som är av intresse då man har placerade barn/ungdomar. Familjehemscentralerna kommer också att erbjuda kommuner och placeringsföretag lokalerna som mötesplats för umgängen med barnens biologiska nätverk, då även med umgängespersoner (när umgänget kräver övervakning), för utredningar och möten med familjehemmet. Detta för att underlätta för både vuxna och barn i familjehemmen, som annars kan få resa långa sträckor för möten och umgängen, men också för att de placerade barnen och deras föräldrar ska kunna umgås på en neutral plats på ett naturligare sätt, än när umgängen sker i familjehemmet. Barnen/ de unga behöver då inte uppleva den kluvenhet som kan uppstå när de har dubbel uppsättning föräldrar med otydliga roller vid umgänge. Det ska också finnas möjligheten för kommuner att anlita mentorer för nya familjehem på Familjehemscentralerna. På www.familjehemscentralen.se kan du se öppettider och vad som är på gång. Familjehemscentralen i Sala har nu haft öppet ett par veckor. Vi har haft besök utav handläggare från socialtjänsten och familjehem både med och utan barn. Vi tycker det är roligt att kunna erbjuda en sådan fin mötesplats och känner oss glada över att Allmänna Arvsfonden tror på detta projekt. 4 Familjehemsnytt Nr 3 2015
Stort, fullt utrustat kök. Välkommen på invigning av Familjehemscentralen i Sala 29/9, kl. 14-16 Mer info sid på sid 23 Salas vackra stadspark utanför fönstret. Lekrum för barnen. Lugn plats för samtal. Konferensrum Soffgrupp för bekväm samvaro. Hoppas nu att många får upp ögonen och sprider vidare att vi finns. Välkomna! Citat från besökare: Jag är så imponerad utav ert arbete och ser framemot att följa utvecklingen. Alltid lika trevligt att träffa andra familjehem, det ger ny energi, som behövs ganska ofta. Skulle vi få ha umgänge i er lokal vore det toppen. Inte alls lika ångestfyllt som det kan vara ibland. En neutral plats som inte är någons, är ju toppen för alla. Jag kommer säkert komma på flera träffar. Mycket ändamålsenliga lokaler för umgängen. Åh, så fint! Här vill jag ha mina umgängen istället för att träffas på ett fik. Fantastisk omgivning! Bra läge, så nära till tågstation och stora lekparken. Vilken oas i Sala för oss familjehem! En riktig energiboost att få sitta med andra familjehem och lyssna på andra i samma situation. Dela med sig och få utbyta tankar och erfarenheter. Jag kom hem och kände mig verkligen stärkt i min roll som familjehem. Kul! Jag kommer verkligen tillbaka och ser fram emot nästa gång! Nr 3 2015 Familjehemsnytt 5
Hedersvåld eller dårskap? Foto: 123RF Stock Photo Del 6, sista delen Mia och barnen hade nu levt gömda i ett år. Det pratades såklart om Mia i släkten och det hon gjort. Hon stod upp för sina barn och sig själv och överlevt. Hon hade banat väg för många kvinnor i släkten. som tyckte Mia gjorde helt rätt. Mia har en yngre syster i Turkiet som släkten försökte få att gifta sig, men hon vägrar göra samma misstag som Mia, det har hon lärt sig, och banar en äldre syster vägen för den yngre, så är det alltid lättare att motstå, så inget dåligt som inte har något gott med sig. Så kom hösten och fortfarande inga tider i domstolarna. Socialtjänsten ska jobba efter någonting som heter BBIC. Det betyder Barns behov i centrum, och ja vi hade absolut ingenting att klaga på. Den här socialtjänsten skötte fallet utmärkt MEN staten kunde inte uppbringa tider i domstol, återigen moment 22. Så kommuner ska jobba enligt BBIC, men tydligen inte staten, hur går det ihop? Att låta skolpliktiga barn leva gömda och inte kunna flytta och börja skolan, är banne mig inte okej. Vi var nu inne i oktober och Mia och barnen hade bott här i ett år och barnet S har inte gått i skola på över ett år. Under sommaren och hösten så fortsatte makens släkt att hota och terrorisera Mia s mamma och släkt i Turkiet. Mamman kände sig nu så pass hotad att hon beslöt sig för att ta med dom yngre syskonen och flytta in till en storstad i Turkiet, långt ifrån makens kurdiska släkt. Mia s mamma började inse att hon inte skulle lyckas övertala Mia att vare sig flytta dit och lämna barnen eller att gå tillbaka till sin make. Mia slutade nästan helt prata med sin mamma i Turkiet, utan kontakten fick skötas av Mia s yngre syskon, Ytterligare en ingift kvinna i makens släkt ville skilja sig. Hon hade sett att Mia fick hjälp och att hon faktiskt överlevt. Den kvinnan fick också hjälp med en lägenhet i en annan kommun. Nu passade sig släkten lite, men det pratades en hel del, dom sa att xxxx gjort en Mia. Släkten lugnade ner sig lite fick Mia veta av sin väninna och budbärare, det pratades om att det är svårt att komma åt henne för alla svenskar är på hennes sida. Jag tror faktiskt att Mia började känna sig stolt. Det pratades så klart om henne i släkten och hon hade banat väg för många kvinnor i den släkten. 18 Familjehemsnytt Nr 3 2015 familjehemmet.se
Att inte kunna umgås med sina nära och kära var så klart tufft för henne, men hon insåg samtidigt att hon inte hade så mycket val. En kollega till mig har en haft en irakisk flicka placerad. Den flickan kom till dom när hon var 15 år gammal. Hon bodde hos dom i några år, gömd, med skyddad identitet, men det gick bra för henne och hon är nu 19 år gammal. Hon bor nu på en helt annan ort, men var och hälsade på hos min kollega, så då passade jag på och fråga om hon kunde komma och hälsa på Mia och förklara att hon klarat sig bra, det tar tid och det är tufft, men det går!! Och det gjorde hon. Dom förstod varandra så bra, även fast hon kom från Irak och Mia från Turkiet. Det var ett bra möte, Mia fick se att hon, som var yngre, hade klarat sig väldigt bra. Månaderna gick och äntligen fick vi en domstolstid i slutet på året. Det var med skräckblandad förtjusning som det ÄNTLIGEN hände nånting. Mia fick återigen åka in till en annan tingsrätt än maken och vara med via videolänk. Den här gången gick det lugnare till. Mia s advokat fick inte vara med Mia utan skulle vara där maken och domarna var. Som ni kanske vet, så döms det nästan alltid numera till delad vårdnad, och det gör att kvinnor och barn med skyddad identitet inte kan flytta!! (Återigen, vart är BBIC? ) Nåväl, advokaten vågade inte bråka för mycket, för gör man det, så kan domstolen dömma den som inte försvårar umgänget till att få ensam vårdnad. Nu körde domaren i det här målet något som kallas Göteborgsmodellen. Den går kort och gott ut på att dom tvingar ombuden till parterna, att komma överens. Så nu skulle Mia få ensam vårdnad OM hon gick med på att pappan fick telefonumgänge med barnen en gång i veckan + att han fick träffa dom i en neutral kommun med turkisktalande kontaktperson. Mia och hennes advokat kände sig tvingade att gå med på det... Att ordna telefonumgänge är lätt. Dom får prata i en mobil med kontantkort och med högtalartelefonen på. Sägs det för mycket, eller att det är för ingående frågor om vart dom bor och så, så är det bara att trycka av, men det här med umgänge? Det krävs att någon neutral kommun tar på sig att ordna med en plats att ses och att det är en kontaktperson med. Vem som ska ordna det här, lämnar jag med varm hand till någon annan att sköta. Det stora barnet S ville inte, den lilla kunde nog tycka att det var okej, så återigen moment 22. Ett barn som sett så mycket och INTE vill ska tvingas till umgänge, vart är BBIC som alla ska jobba utifrån? Det tog några veckor innan dom föll, och innan domen vunnit laga kraft så kunde inte socialtjänsten i Foto: Privat den kommunen häva LVU, så det drog ut på tiden. Flytta kunde dom heller inte göra innan domen var nerskriven på papper och socialnämnden upphävt LVU t. En person från socialtjänsten hade nu lyckats ordna fram en ny kommun att bo i för Mia och barnen. En lägenhet stod och väntade på dom och en skolplats väntade på barnet S, som var så glad att äntligen få gå i riktig skola efter 1 år och 4 månader. Så äntligen kunde resväskorna som vi tiggt till oss av snälla vänner, börja fyllas. Sista kvällen så skjutsade vi dom till transporten. En person skulle möta upp dom när dom kom fram och någon riktig adress har inte ens vi, utan Mia, som bara använder kontantkort, får ringa oss. Vi kramade om dom och Mia s sista ord var: - Glöm oss aldrig. ********* Mina ord så här i efterhand Ett väldigt speciellt fall, det är sällan kommunerna hjälper till så otroligt mycket som denna kommun gjort. Oftast får mamma/barn en plats på en kvinnojour. Där bor dom oftast i ett rum och delar kök och badrum med andra kvinnor, vissa har barn, andra inte. När det blir så här långvarigt så är det inte många kvinnor som orkar att bo i ett litet rum med sina barn, dom flesta står helt enkelt inte ut, och väljer att gå tillbaka till sina män. På dom flesta skyddade boenden så är det många ideella krafter som jobbar. Många volontärer och nästan inga boenden är bemannade dygnet runt utan det är oftast några där och kan hjälpa kvinnorna dagtid. Vad skulle då kunna förbättras? Jo naturligtvis så ska dessa kvinnor kunna få hjälp dygnet runt. Nu är väldigt många boenden fulla. Ibland finns inga platser, sen att man blandar kvinnor med barn och dom utan, är också väldigt påfrestande. På dom ställena Mia var, innan hon kom hit, så var det många gånger smått kaotiskt. Vissa kvinnor bodde i små rum med många barn. Ville några utan barn titta på TV, så var det svårt, barnen var inte direkt tysta och lugna. När alla ville laga mat familjehemmet.se Nr 3 2015 Familjehemsnytt 19
samtidigt, så blev det trångt. Det måste till fler platser och mer personal, kanske stora villor lite utanför städerna där barnen även kan vara ute och leka, naturligtvis plank runt om med TV-övervakning. Sen det här med heder då, jag tycker Sverige blundar för det. Vill man lyfta frågan med heder och olika kulturer så får man hela PK-eliten på sig. Vi får inte kännas vid att det förekommer och vill man prata om det, så kallas man invandrarfientlig och rasist. Men det är bara att inse, om en svensk kvinna vill skiljas från sin make, som kanske misshandlar henne, så kan han absolut jaga rätt på henne, hota henne, misshandla och i värsta fall döda henne. MEN att han skulle ta hjälp av alla sina vänner, föräldrar, morbröder, bröder och kusiner, det förekommer inte, utan dom skulle i såna fall ta avstånd från hans dumheter och skämmas över en sån galen släkting. Där har vi en av dom stora skillnaderna, utländska kvinnor är många gånger jagade av en hel släkt, medans svenska kvinnor är jagade av en, oftast ensam, gärningsman. Så om staten ställde upp för alla dessa kvinnor genom bra och genomtänkta boenden, gärna en stad en bit ifrån, och om alla dessa fall fick förtur till våra domstolar och utredningar inom socialtjänsten, då skulle inte en hel liten familj behöva leva som gömda fångar i ett år och fyra månader. Och överklagan i hovrätten har det äntligen kommit en tid till föresten, hur det går med det, återstår att se. Och nej, vi glömmer dom aldrig! Foto: 123 RF Stock Photo 20 Familjehemsnytt Nr 3 2015 familjehemmet.se
Presentationer Tommy Johansson Jag heter Tommy Johansson från Västmanland, 43 år och har jobbat som lantbrukare under hela mitt vuxna liv. Jag är gift och har ett bonusbarn och ett placerat barn. Har varit familjehem i lite mer än ett år. Jag tycker att vi familjehem ska ha samma rättigheter som andra inkomsttagare med bl.a. pensionsgrundande inkomst. För mig är det A och O och det ska vi kämpa för. Anna Persson Jag heter Anna och är 43 år gammal. Jag har suttit i FaCOs valberedning i några år. Jag har nu till min stora glädje blivit invald som ordinarie ledamot i styrelsen. Jag bor i Blentarp i Skåne med min familj som just nu består av mig själv, min man Patrik, vår biologiska tjej som heter Matilda och är 15. Sen har vi en tjej som är 13 och kom till oss för ett år sedan och två tjejer som är 5 och 7 år och som kom som bebisar. Här bor även 4 hundar och två katter. Ser fram emot att få arbeta mer aktivt i FaCO nu. Anneli Abrahamsson Här kommer en liten presentation av en nygammal i FaCO-styrelsen. Jag heter Anneli Abrahamsson och är gift med Ronny. Vi bor i ett rött hus på landet utanför Enköping, där bor också våra sex barn. Vi har fem utflugna som har försett oss med fyra barnbarn. Några är våra biologiska, några är vårdnadsöverflyttade och några placerade, men alla älskade. När jag var liten1974 blev vår familj familjehem, så jag har växt upp som biobarn och har fått många syskon genom åren. Som ni förstår så tar barnen stor plats i mitt liv och jag vill kämpa för att de ska få det så bra som det någonsin går. Därför är det så viktigt att dra sitt strå till stacken och göra något. Så nu blir det nya tag i FaCO styrelsen! Jag är även med i Uf, Upplands Familjehem, på lokal nivå. Vi är en liten grupp med familjehem som träffas varje tisdag i Enköping. Vill fler vara med så hör av er mejla@faco.nu FaCO:s styrelse vill rikta ett varmt, stort tack till Ewa, Lillsan och Sanna som nu lämnat vår styrelse. 22 Familjehemsnytt Nr 3 2015
Aktiviteter 2015 Södra Sveriges Familjehem FaCO södra inbjuder till Spontanträff för vuxna. Tema Diagnoser, 5 nov, kl. 18.30 Lokal meddelas senare på södras sida på www.faco.nu För frågor och Anmälan till Cecilia Ranvide på mail ceciliaranvide@hotmail.com (senast en vecka innan) eller 0706-20 81 71 Västmanlands Familjehem Sveriges första Familjehemscentral har öppnat! Lasarettsgatan 1 Sala (ovanpå blodcentralen) Anmäl er till sala@familjehemscentralen.se eller 076-172 17 70. Övriga aktiviteter hittar du på www.familjehemscentralen.se Välkommen på invigning av Familjehemscentralen i Sala 29/9, kl. 14-16 Vi bjuder på tilltugg. Gävle-Dala Familjehem I skrivande stund är Familjehemscentralen i Gävle helt tom. Vill du vara med i det roliga arbetet att dra igång Sveriges andra Familjehemscentral? Hör då av dig till Annelie Hed 070-687 75 53 eller mejla@faco.nu. Vi har dock siktet inställt på en invigning av Familjehemscentralen i Gävle 24/11. Stiftelsevägen 12 A Valbo Välkommen på invigning av Familjehemscentralen i Gävle 24/11, kl. 14-20 Vi bjuder på tilltugg. Anmäl er till gavle@familjehemscentralen.se eller 076-172 40 13 Övriga aktiviteter kommer du att hitta på www.familjehemscentralen.se UF, Upplands Familjehem Vi är en liten grupp med familjehem som träffas varje tisdag i Enköping. Vill fler vara med så hör av er på mejla@faco.nu Varmt välkomna! Värmlands Familjevårdsförening Planeringen för höstens aktiviteter är en dag på Bodaborg i Karlskoga i oktober och bad i Sundstabadet i Karlstad i november. Håll utkik i brevlådan! Medlemsbrev skickas ut så fort datum är fastställt. Information kommer också att finnas på FaCO:s hemsida. Nr 3 2015 Familjehemsnytt 23
Avsändare: FaCO c/o Anna Persson Anton Nilsvägen 3 275 61 BLENTARP En gång började du gå du släppte tingen omkring dej och kastade dej ut på golvet utan att hålla i någonting Gör om det! Gör om det! Ingrid Sjöstrand Foto: 123 RF Stock Photo Nästa nummer Tema: Diagnoser I nästa nummer ska vi bl.a. försöka reda lite i begreppet DSN-5. Aspergers Syndrom diagnosen försvinner. Vad innebär det i praktiken? Vi kommer också att ha några berättelser om hur det kan vara att leva med barn med diagnoser. Har du egen erfarenhet och vill dela med dig till andra, så skriv till mejla@faco.nu Manusstopp 1 november och tidningen kommer ut i december www.faco.nu