Kostnadsnyttoanalys. Räddningstjänstens beredskap vid vattenräddning i Sverige. Cost Benefit Analysis. Anna Skogum. Nationalekonomi Magister/D-uppsats

Anna Skogum Kostnadsnyttoanalys Räddningstjänstens beredskap vid vattenräddning i Sverige Cost Benefit Analysis Fire Services' Preparedness for Water Rescue in Sweden Nationalekonomi Magister/D-uppsats Termin: VT 2013 Handledare: Björn Sund

Abstract Should the Swedish fire services' use deep-water rescue or surface-water rescue in the case of a drowning incidence? This thesis is a cost-benefit analysis (CBA) with the purpose of determining if it is socioeconomically profitable to invest in a deep-water rescue organization. The effects of such an organization are analyzed using Swedish statistics to calculate probabilities of drowning, in order to be able to calculate the net socioeconomic benefit. The results show that a municipality should have at least 41 457 residents in order to run a socioeconomically profitable deep-water rescue organization, alternatively at least one person every 22,5 years needs to be rescued by a deep-water rescuer. In Sweden there are 58 municipalities that have more than 41 457 residents and the net present value of investing for these municipalities is 67 930 091 kr. Looking at Sweden as a whole, however, the net present value of investing is 60 290 568 kr. The recommendation on the basis of this cost-benefit analysis is therefore not to invest in a deep-water rescue organization in a municipality with less than 41 457 residents. If there are more than 41 457 residents the recommendation is to invest, as it would be socioeconomically profitable. Sammanfattning Bör räddningstjänsten i Sverige använda sig av vattenlivräddning eller ytlivräddning vid drunkningstillbud? Uppsatsen är en kostnadsnyttoanalys, eller cost-benefit analysis (CBA), där samhällsnyttan av att investera i en vattendykorganisation undersöks. Effekterna av en vattendykorganisation analyseras utifrån befintlig drunkningsstatstik i Sverige för att komma fram till olika sannolikheter att drunkningar och drunkningstillbud sker, för att kunna beräkna samhällsnyttan. Resultaten visar att en kommun bör ha minst 41 457 invånare för att bedriva en samhällsekonomiskt lönsam verksamhet med vattenlivräddning, alternativt måste minst en person varje 22,5 år räddas av en vattendykare. Det är 58 kommuner i Sverige med fler än 41 457 invånare och nettonuvärdet av att investera för dessa kommuner är 67 930 091 kr. Sett till alla Sveriges kommuner är dock nettonyttan av att investera 60 290 568 kr. Rekommendationen utifrån denna kostnadsnyttoanalys är att kommuner med färre än 41 457 invånare inte bör investera i en vattendykorganisation, medan kommuner med fler invånare bör investera då det skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt. i

Innehåll Abstract... i Sammanfattning... i 1. Inledning... 1 1.1 Introduktion/Bakgrund... 1 1.2 Problemformulering... 2 1.3 Syfte... 2 1.4 Metod... 2 1.5 Problemavgränsning... 3 2. Teori... 4 2.1 CBA... 4 2.2 VSL... 5 2.3 Tidigare studier... 6 2.3.1 Samhällets kostnader för drunkningsolyckor... 6 2.3.2 Utredning Räddningsdykarverksamhet - Räddningstjänsten Sundsvall Timrå... 6 2.3.3 Utredning av vattendykorganisation inom Luleå räddningstjänst... 6 2.3.4 Dala Mitt Vattendykning Vad räddar vi och vad kostar det?... 7 3. Data och Statistik... 8 3.1 Bakgrundsstatistik... 8 3.2 Sammanställning bakgrundsstatistik... 10 3.3 Insatser... 11 3.4 Sannolikheter... 12 4. Resultat... 13 4.1 Effekter... 13 4.1.1 Nytta... 13 4.1.2 Kostnader... 14 4.2 Nettonuvärde... 15 4.2.1 Antal invånare... 16 4.2.2 Räddningsfrekvens... 17 5. Känslighetsanalys... 18 5.1 Känslighetstabeller... 18 5.2 Monte Carlo simulering... 19 ii

6. Analys... 21 6.1 Diskussion... 21 6.2 Förslag till vidare studier... 22 7. Slutsats... 23 Källförteckning... 24 Bilaga 1 Definitioner... 26 Bilaga 2 Kostnader och beräkningar... 28 Bilaga 3 Kommuner... 29 Bilaga 4 Monte Carlo: fack och frekvenser... 30 iii

1. Inledning 1.1 Introduktion/Bakgrund Varje år avlider mellan 100 och 140 personer i drunkningsolyckor. Inkluderar man även suicidsammanhang är det runt 200 dödsfall varje år. Bortsett från dödsfall i samband med drunkningsolyckor hamnar även ungefär 100 personer under slutenvård 1 varje år, varav 30 är kvinnor och 70 är män (MSB 2012a). Självklart sker drunkningsolyckor i olika sammanhang, där vissa drunkningsorsaker är vanligare än andra. De främsta drunkningsorsakerna är i samband med fritidsbåtar och bad. Det sker även många drunkningsolyckor där händelseförloppet är oklart eller där händelsen faller under en såkallad "övrigt" kategori. Dessa kan vara till exempel barn som drunknat i pooler och trädgårdsdammar eller personer som ramlat från bryggor. Av de drunkningsolyckor som sker under året inträffar de flesta under sommarmånaderna, alltså från april till och med augusti (MSB 2012a). Diagram 1 Källa: Svenska livräddningssällskapet 2013 När en drunkningsolycka sker är det räddningstjänstens uppgift att komma till platsen så fort som möjligt för att försöka rädda personen i fråga. Självklart är det inte alla fall där räddningstjänsten blir kallad, i många fall kan det vara privatpersoner som hjälper till. Varje år gör räddningstjänster runt om i Sverige i snitt runt 450 insatser vid drunkningstillbud (MSB 2012a). Vid ett tillbud finns två olika sätt att livrädda, antingen med hjälp av ytlivräddare eller med en räddningsdykare. Alla räddningstjänster har ytlivräddare och därför är ytlivräddning det vanligaste sättet att försöka rädda liv på. Räddningsdykare är betydligt mycket mer komplicerade och kostsamma att utbilda och därav finns räddningsdykare endast på 18 kommuner och förbund i Sverige (MSB 2012b). Räddningsdykning är en avancerad form av dykning och går ofta inte att planera. En räddningsdykare måste genomgå en speciell räddningsdykarutbildning för att bli godkänd som yrkesverksam räddningsdykare. Det är ett krav att bli A-certifierad genom att antingen bli godkänd av Räddningsverket vid en centralt anordnad räddningsdykarutbildning eller bli 1 med slutenvård menas sjukhusvistelse minst ett dygn 1

godkänd och dokumenterad som lättdykare med luft till 40 meter inom Försvarsmakten (Acertifikat) som sedan kompletteras med en räddningsdykarutbildning på två veckor, som är anpassad för sådana dykare (Hedberg 2004). En ytlivräddare får fridyka i vatten med kända vatten-, botten-, och strömförhållanden på ett maxdjup av 4 meter (Norberg 2011). Eftersom en ytlivräddare endast får dyka ner på maximalt 4 meters djup och räddningsdykare inte finns på alla räddningstjänster innebär det i många fall att beredskapen vid drunkningstillbud kanske inte är vad den skulle kunna vara. 1.2 Problemformulering I dagens läge är det få räddningstjänster i Sverige som har en vattendykorganisation med vattendykare, endast 18 stycken (MSB 2012b). Alla räddningstjänster har ytlivräddare men problemet är de endast är tillåtna att fridyka till ett maxdjup på fyra meter vid ett drunkningstillbud. Flera räddningstjänster anser att detta inte är tillräckligt för att rädda liv och har därför skrivit egna rapporter som syftar till att utvärdera om det skulle vara lönsamt att starta och bedriva en vattendykorganisation. Frågan är om det är samhällsekonomiskt lönsamt att använda sig av vattenlivräddning vid drunkningstillbud eller om det är tillräckligt att använda sig av den ytlivräddningskompetens som redan finns, istället för vattendykning? Hur många personer måste räddas med hjälp av vattendykare för att en vattendykorganisation ska vara lönsam eller hur många invånare måste en kommun bestå av för att en vattendykorganisation ska vara lönsam? Eller är det tillräkligt att använda sig av ytlivräddning vilket är fallet i de flesta kommuner idag, då det är avsevärt mindre kostsamt för räddningstjänsterna? 1.3 Syfte Uppsatsen syftar till att beräkna den samhällsekonomiska nyttan av vattenlivräddning för att fastställa om räddningstjänster i Sverige bör investera i vattendykorganisationer eller om det är tillräkligt att använda befintliga ytlivräddare vid drunkningstillbud. 1.4 Metod Den metod som används i för att beräkna den samhällsekonomiska nyttan av vattenlivräddning kallas för kostnadsnyttoanalys, eller cost-benefit analysis (CBA). En CBA är en metod som används för att väga fördelar (nyttor) mot nackdelar i samhällsprojekt genom att sätta en monetärt värde på både kostnader och nyttor. För att se om ett samhällsprojekt eller investering är lösamt används diskontering genom att beräkna nuvärden (Boardman 2011). För att beräkna kostnaderna i uppsatsen används tidigare studier gjorda av olika räddningstjänster. En bedömning av kostnadsposterna görs utifrån vad som verkar rimligt och överensstämmer i alla rapporter, och därefter sätts en generell kostnad för Sverige. Nyttan i rapporten sätts utifrån ett plug-in värde. 2

1.5 Problemavgränsning Uppsatsen fokuserar endast räddningstjänstens insatser vid drunkningstillbud. Eftersökning av personer ingår inte i räddningstjänstens insatser, då det anses vara polisiärt arbete enligt Degeryd 2. Viktigt att notera är dock att det kan vara svårt att avgöra vart gränsen mellan livräddning och eftersök går; det är olika för varje vattendykarlarm. I Sverige finns det dokumenterade fall där livet har räddats på drunknade som varit under vattnet i upp till 25 minuter. I Norge har livräddningar dokumenterats på upp till 40 minuter (Hedberg 2004). Uppsatsen ser endast till de samhällskostnader som uppstår vid dödfall i samband med drunkningsolyckor. Alltså har hänsyn inte tagits till eventuella kostnader som kan ha uppstått i samband med en skada pågrund av ett drunkningstillbud. Alla beräkningar i uppsatsen är baserade på Sverige i sin helhet. Ingen hänsyn tas till om en kommun ligger vid hav eller en sjö, eftersom det är för komplicerat att hitta och använda statistik för varje enskild kommun. 2 Thomas Degeryd, deltidsbrandman och verksamhetsansvarig för området Ledning och samverkan MSB den 12/03-2013 3

2. Teori 2.1 CBA En kostnadsnyttoanalys (Cost Benefit Analysis CBA) används för att systematiskt värdera effekterna av en investering eller ett projekt genom att analysera samhällets fördelar, nyttan, och nackdelar, kostnad. Genom att sätta ett monetärt värde på dessa kan nettonyttan av investeringen beräknas gentemot status quo 3. I en kostnadsnyttoanalys värderas nyttan och kostnaden från ett socialt perspektiv, alltså genom att se till hela samhällets kostnader och nyttor (Boardman 2011). En kostnadsnyttoanalys består av olika steg för att komma fram till ett resultat. Först måste alla alternativ till investeringen eller projektet specificeras. Ett alternativ är ofta status quo, alltså det alternativ som innebär att inte göra någonting. Sedan är det viktigt att bestämma vems nytta och kostnader som är väsäntliga; är det samhället på kommunal nivå, nationell nivå, eller till och med global nivå som är viktig i analysen. Efter att detta är bestämt måste ställning tas till vilka fysiska kategorier som påverkas av investeringen och hur de ska mätas. Effekterna måste förutsägas kvantitativt över investeringens livstid, dvs. antal och proportioner av effekterna. Alla effekter har inte ett naturligt monetärt värde men alla effekter måste få ett värde i pengar för att analysen ska vara genomförbar. Efter detta måste nyttan och kostnaderna diskonteras för att få ett nuvärde av investeringen, om investeringens effekter sträcker sig längre än ett år framöver i tiden. Sedan måste nettonuvärdet av investeringen beräknas för varje alternativ, vilket innebär att ta nuvärdet av nyttan minus nuvärdet av kostnaden. Investerings ska genomföras endast om nettonuvärdet är positivt. Eftersom effekterna av en investering ofta kan vara osäkra då de ofta bygger på antaganden, är det viktigt att göra någon slags känslighetsanalys. Efter att alla dessa steg har genomförts kan slutligen en rekommendation göras; om investeringen bör genomföras eller inte (Boardman 2011). Diskontering Ett viktigt steg i en kostnadsnyttoanalys är diskontering av kostnader och nyttor vid investeringar som sträcker sig över en längre tid än ett år. Vanligt är att använda nuvärdesmetoden, vilket innebär att beräkna investeringens nuvärde och jämföra det med investeringskostnaden. För att beräkna nuvärdet används en diskonteringsränta, eller kalkylränta, vilket läggs på för varje år av investeringen. Nuvärdet efter, till exempel 10 år, kan sedan multipliceras med en annuitetsfaktor, som bestäms utifrån kalkylräntan och investeringens livslängd, för att få ett nuvärde per år. Nettonuvärdet beräknas sedan genom att ta nuvärdet för nyttan av investeringen minus nuvärdet för kostnaden av investeringen (Boardman 2011). 3 Med status quo menas hur världen är idag. 4

Känslighetsanalys Eftersom en kostnadsnyttoanalys bygger på antaganden är effekterna ofta osäkra. Därför är det viktigt att utföra någon slags känslighetsanalys för att testa hur robust resultatet är. Det finns många olika sätt att göra en känslighetsanalys, men det viktiga är att testa hur känslig nettonyttan är för förändringar i antaganden. En känslighetsanalys kan utföras genom att ändra en osäker variabel för att se om resultatet, nettonyttan, fortfarande är positivt, eller så kan de osäkra variablerna ändras till de bästa och de sämsta för att se hur resultatet blir. En av de vanligaste och mest effektiva metoderna för att utföra en känslighetsanalys är dock en Monte Carlo simulering. Denna metod använder slumpmässiga tal mellan min- och maxvärdena i de osäkra variablerna i analysen, många upprepningar av slumpmässiga tal. Upprepningen av nettonyttan delas in i olika spann och antal upprepningar, frekvensen, i varje spann räknas. Resultatet kan visas i ett histogram för att se distributionen av nettonyttan (Boardman 2011). 2.2 VSL Idag används vanligen stated preferences metoder, så som contingent valuation (CV) och choice experiments (CE), för att mäta VSL. CV är en metod som innebär att människor får sätta sig in i scenarion med hypotetiska frågor i en enkät och därigenom kan betalningsviljan mätas. CE består av olika scenarion där personer får välja bland olika alternativ där flera attribut varierar mellan alternativen. Marknadsbaserade tekniker undersöker takten som en individ är beredd att avväga inkomst för en reducerad risk att dö. CV metoden framkallar dessa belopp genom hypotetiska enkätfrågor. De vanligaste och mest accepterade marknadsbaserade teknikerna är de som undersöker hur mycket av en lönepremie inom ett riskabelt arbete som människor kräver för att kompensera dem för den extra olycksrisken (Boardman 2011). En tidigare vanlig metod för att värdesätta VSL var den hedoniska prissättningsmetoden, eller hedonic pricing method. Denna metod uppskattar relationen mellan priset på en tillgång och attributen som påverkar värdet. Med andra ord mäter denna metod personers betalningsvilja för en speciell attribut med personernas egna tycke för de andra attributen kontrollerade för. Även resekostnadsmetoden, eller travel cost method, har använts ofta för att mäta VSL. Denna metod använder personers olika totalkostnad och andel besök, beroende på personers olika avstånd till en specifik geografisk plats för att värdera en tillgång eller plats. Både den hedoniska prissättningsmetoden och resekostnadsmetoden är så kallade revealed preferences methods, vilket innebär observerat beteende hos människor (Boardman 2011). 5

2.3 Tidigare studier 2.3.1 Samhällets kostnader för drunkningsolyckor Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har i en rapport sammanfattat samhällets kostnader för drunkningsolyckor i Sverige år 2005, i form av en Cost of Illness (COI) metod. Enligt rapporten omkom 120 personer och 320 personer skadades allvarligt och behövde sluten vård. Rapporten redovisar att den totala samhällskostnaden uppgick till ungefär 731 mkr i 2005 års penningvärde. Denna kostnad är uppdelad i olika kostnadsslag, både direkta och indirekta kostnader. Den indirekta kostnaden, som står för nästan 90% av de totala kostnaderna, är produktionsbortfall, totalt ca. 654 mkr. De direkta kostnaderna är vård av olika slag 4, egendomsskador, försäkringsadministration, rättsväsende, räddningstjänst, läkemedel, rehabilitering, transporter och socialförsäkringsadministration. Dessa direkta kostnader uppgår till ca. 77 mkr, alltså 10% av kostnaderna (Ryen 2010). 2.3.2 Utredning Räddningsdykarverksamhet - Räddningstjänsten Sundsvall Timrå Räddningstjänsten Sundsvall Timrå (RST) har i dagsläget, och även när rapporten skrevs, endast behörighet att använda sig av ytlivräddning vid drunkningstillbud. Rapporten Räddningsdykarverksamhet syftar till att redovisa kostnaderna för och nyttan med en dykeriverksamhet inom RST. Kostnaderna är baserade på andra räddningstjänsters verksamheter som RST samlat in för att få en bild av vad en dykeriverksamhet kan kosta. Författarna av rapporten använde sig även av två tidigare studier gjorda av Luleå Räddningstjänst (LR) 2008 och Räddningstjänsten Dala Mitt (RDM) 2003. Rapportens slutsats är att det skulle kosta ungefär 900 kkr per år i uppstartsskedet att bedriva dykeriverksamheten och på sikt skulle kostnaden per år minska till ungefär 550 kkr. Rapporten utgår ifrån att man utbildar 20 räddningsdykare, 7 räddningsdykarledare, samt 10 dykskötare och uppgår till 3 190 kkr. Resterande kostnader består av dykutrustning som skrivs av på 5 år, samt ett dykfordon som skrivs av på 10år. Dock har ingen ränta tagits hänsyn till. Övriga kostnader är övning och vidareutbildning, medicinska kostnader, samt eventuella lönetillägg. Ett VSL värde på 13 mkr används och därmed beräknas att minst en person vart fjortonde år måste räddas för att dykeriverksamheten ska löna sig utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv (Hoff 2009). 2.3.3 Utredning av vattendykorganisation inom Luleå räddningstjänst Luleå räddningstjänst (LR) skrev 2008 en rapport som syftade till undersöka behovet av en vattendykarorganisation i Luleå. Denna rapport värdesatte ett statistiskt liv till 18 383 kkr utifrån en rapport från Vägverket. Kostnaderna är beräknade på att 20 personer utbildas till dykare, varav 12 personer vidareutbildas till dykledare. Snittkostnaden enligt rapporten hamnar på 385 kkr per år, med antagandet att en brandman i snitt arbetar som dykare i 20 år, en dykledare i 25 år. Med i kostnaderna är anskaffningskostnader för dykfordon och dykutrustning som skrivs av på 5 år med 5% internränta. Första året innefattar kostnaden för 4 Sluten vård, vård i hemmet/särskilt boende, öppen vård 6

grundutbildning för räddningsdykare samt räddningsdykledare. Enligt uppgifter från Mats Nordlund på räddningstjänsten i Luleå medför utbildning för dykskötare ingen extra kostnad och detta är någonting som mer eller mindre alla dykare utbildas till. De årliga kostnaderna i rapporten består av utrustningsreparationer, lönetillägg, övningar, tand- och läkarundersökningar (Nordlund 2008). 2.3.4 Dala Mitt Vattendykning Vad räddar vi och vad kostar det? Räddningstjänsten Dala Mitt skrev 2003 en rapport om vattendykning som syftar till att ta fram ett underlag som beskriver relationen mellan kostnad och nytta av vattendykning. 2012 gjordes även en bilaga till rapporten med uppdaterad information till dykutredningen från 2003. Den ursprungliga rapporten beräknar en merkostnad på 440 kkr per år. Utbildningskostnaden beräknas till 122 kkr för att utbilda en dykare och 24 kkr för att utbilda en dykarledare. I dessa kostnader ingår kurskostnad, lön inklusive sociala kostnader, resor och traktamenten. Rapporten räknar med att en dykare är aktiv i 15 år och att en dykledare är aktiv i 20 år. Enligt den nya bilagan från 2012 köptes 2007 ett fordon till dykverksamheten för 997 kkr som skrivs av på 10 år och 2011 köptes dykutrusning för 110 kkr som skrivs av på 5 år (Jonsson 2012). Medräknat i de årliga kostnaderna är löner och personalkostnader, övning och utbildning. Enligt bilagan tillkommer även en läkarundersökningskostnad på 750 kr per år (Jonsson 2012). Räddningstjänsten Dala Mitt använder Vägverkets värde för ett statistiskt liv på 14,1 mkr (Axelsson 2003). 7

3. Data och Statistik 3.1 Bakgrundsstatistik Diagram 2 visar fördelningen av män och kvinnor i drunkningsdödsfall under perioden 2000 till 2010. Det är betydligt fler män än kvinnor under fösta delen av denna period som dör till följd av en drunkningsolycka, men under den senare delen av denna period minskar dödsfallen bland män (MSB 2012a). Diagram 2 150 Antal döda i drunkningsolyckor under perioden 2000-2010 efter kön 100 50 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Kvinnor Män Källa: Socialstyrelsen 2013 Antalet slutenvårdade 5 män och kvinnor under perioden 2000 till 2010 visas i diagram 3. Även här är det betydligt fler män än kvinnor som hamnar i ett drunkningstillbud men man ser att både män och kvinnor följer ungefär samma mönster över hela perioden, bortsett från 2008 och framåt, då antalet kvinnor i drunkningstillbud ökar medan antalet män minkar (MSB 2012a). Diagram 3 100 Antal slutenvårdade i drunkningstillbud under perioden 2000-2010 efter kön 50 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Kvinnor Män Källa: Socialstyrelsen 2012 5 med slutenvårdade menas vård på sjukhus minst ett dygn 8

Värt att anmärka är åldersgrupperna för män och kvinnor där dödsfall i samband med en drunkningsolycka inträffar. Diagram 4 visar ett medelvärde för 2007 till 2010 av antal döda per 100 000 invånare i drunkningsolyckor, efter ålder och kön. Det är helt klart flest män i åldersgruppen 65 till 79 och kvinnor i åldersgruppen 80+ (MSB 2012a). Diagram 4 6,00 Antal döda per 100 000 invånare i drunkningsolyckor 4,00 2,00 Män Kvinnor 0,00 0-14 15-24 25-44 45-64 65-79 80-80+ Källa: Socialstyrelsen 2013 Enligt en rapport genomförd av MSB uppgick samhällskostnaderna för drunkningsolyckor 2005 till 0,7 miljarder kronor. 97% av totalkostnaden är till följd av personskador, vilka alltså dominerar kostnaderna för drunkningsolyckor. Diagram 5 visar fördelningen av samhällskostnader i samband med drunkningsolyckor. Det är uppenbart att produktionsbortfall är den störta posten; alltså personers oförmåga att arbeta på grund av drunkningsolyckor (Ryen 2010). Diagram 5 Sammhällets kostnader för drunkningsolyckor 1,44% 2,55% 2,82% 3,67% 89,53% Produktionsbortfall Sluten vård Egendomsskador Försäkringsadministration Övriga Källa: Ryen 2010 9

Vad som är intressant i syfte av denna rapport är även antalet räddningsinsatser till drunkningsolyckor och tillbud. I diagram 6 visas antal insatser, antal omkomna, antal svårt skadade samt antal lindrigt skadade under perioden 2000 till 2011. Diagram 6 6 Källa: MSB 2012a 3.2 Sammanställning bakgrundsstatistik Tabell 1 7 Sammanställning bakgrundsstatistik Antal Antal Antal Antal slutenvår År döda döda döda dade män kvinnor totalt män Antal slutenvår dade kvinnor Antal slutenvår dade totalt Antal insatser (räddnings tjänsten) Befolkning 8 2000 117 18 135 66 25 91 532 8 882 792 2001 135 19 154 77 32 109 546 8 909 128 2002 130 28 158 84 32 116 568 8 940 788 2003 121 23 144 86 52 138 551 8 975 670 2004 97 20 117 65 15 80 450 9 011 392 2005 101 18 119 79 23 102 402 9 047 752 2006 105 21 126 68 25 93 369 9 113 257 2007 103 19 122 62 25 87 385 9 182 927 2008 101 25 126 77 35 112 370 9 256 347 2009 86 17 103 71 26 97 394 9 340 682 2010 60 20 80 52 31 83 340 9 415 570 Källa: Bearbetad data från 3.1 Data och Statistik 6 Omkomna i drunkningstillbud där räddningstjänsten larmats. 7 Antal döda och slutenvårdade är totalt i Sverige, inte endast där räddningstjänsten var involverad. 8 Källa: SCB 2013a 10

3.3 Insatser Antal insatser bör delas upp i olika kategorier. Vad som är intressant för syftet med denna uppsats är totala antalet insatser av räddningstjänsten vid drunkningstillbud samt antalet drunkningsinsatser på över och under 4 meters djup 9. Djupet är väldigt viktigt för att avgöra om det är tillräkligt att använda ytlivräddare, som får dyka ner till ett maxdjup på 4 meter (Norberg 2011), eller om räddningsdykare behövs vid insatsen. Tabell 2 visar antalet räddningstjänstinsatser på olika maxdjup under perioden 2005-2012. Tabell 2 Antal insatser max djup 2005-2012 Maxdjup Antal Snitt/år 0-4 m. 202 25,25 5+ m. 156 19,50 Totalt 358 Källa: Morgan Asp, MSB den 02/05-2013 Under perioden 2005-2012 skedde alltså 156 drunkningstillbud i Sverige där en ytlivräddare inte kunde ha räddat livet på offret. Tabell 3 visar hur många av de som hamnat på mer än 4 meters djup vid ett drunkningstillbud som omkommit mellan åren 1998-2012. Tabell 3 Insatser på > 4 meters djup åren 1998-2012 Antal omkomna Snitt antal omkomna/år 147 9,8 Källa: Morgan Asp, MSB den 21/05-2013 Med dessa siffror kan det konstateras att i snitt per år omkommer ca. 10 personer (147/15) som hamnat på mer än 4 meters djup vid ett drunkningstillbud. 9 mindre än/under 4 meter innefattar även 4 meter. 11

3.4 Sannolikheter Tabell 4 10 Sannolikheter att hamna i drunkningstillbud respektive drunkna År Befolkning Antal döda Sannolikheten att Antal Sannolikheten att drunkning dö i tillbud insatser hamna i tillbud 2000 8 882 792 135 0,00152% 532 0,00599% 2001 8 909 128 154 0,00173% 546 0,00613% 2002 8 940 788 158 0,00177% 568 0,00635% 2003 8 975 670 144 0,00160% 551 0,00614% 2004 9 011 392 117 0,00130% 450 0,00499% 2005 9 047 752 119 0,00132% 402 0,00444% 2006 9 113 257 126 0,00138% 369 0,00405% 2007 9 182 927 122 0,00133% 385 0,00419% 2008 9 256 347 126 0,00136% 370 0,00400% 2009 9 340 682 103 0,00110% 394 0,00422% 2010 9 415 570 80 0,00085% 340 0,00361% Medel 9 097 846 125,8 0,00138% 446 0,00490% Källa: SCB 2013a, Socialstyrelsen 2013, MSB 2012a Enligt tabell 4 är sannolikheten att drunkna 0,00138% och sannolikheten att hamna i en drunkningsolycka, där räddningstjänsten larmas och oavsett utfall 0,0049%. Sannolikheten att hamna på mer är 4 meters djup givet att en drunkningsolycka har inträffat är antal personer som hamnat på mer än 4 meters djup genom antalet insatser. Enligt statistiken om insatser på olika djup är det i snitt 19,5 personer per år som hamnar på mer än 4 meters djup och det är i snitt 446 insatser av räddningstjänsten per år. Detta ger en sannolikhet på 4,37% (19,5/446). Givetvis är det inte alla som överlever en drunkningsolycka. Under perioden 1998-2012 omkom 147 personer i en drunkningsolycka på mer än 4 meters djup (se tabell 3). Detta innebär att i snitt omkommer 9,8 (147/15år) personer om året på mer än 4 meters djup, vilket då ger en sannolikhet att omkomma om man hamnat på mer än 4 meters djup på 50% (9,8/19,5). Alltså, givet dessa sannolikheter, är sannolikheten att en person hamnar i en drunkningsolycka och på mer än 4 meters djup och att personen blir räddad (eller dör eftersom det är 50%-50% sannolikhet att dö eller överleva) av räddningstjänsten är 0,0049%*4,37%*50% = 0,000107614%. Tabell 5 Sammanställning sannolikheter (P) (P) hamna i drunkningsolycka 0,0049% (P) drunkna 0,00138% (P) hamna på > 4m. givet drunkningsolycka 4,37% (P) dö givet hamnat > 4m. 50% (P) hamna i drunkningsolycka & > 4 m. djupt & räddas 0,000107614% Källa: Bearbetad data från 3.4 Sannolikheter 10 Med tillbud menas drunkningstillbud (se Bilaga 1 - Definitioner). 12

4. Resultat 4.1 Effekter Effekterna av en vattendykorganisation redovisas i denna kostnadsnyttoanalys i form av kostnader och nyttor. Eftersom både kostnaderna och nyttan är tagna från studier skrivna tidigare år har självklart en prisutveckling skett, och värdena behöver därför justeras till dagens penningvärde. Det mest användbara måttet för en sådan prisutveckling är konsumentprisindex (KPI), vilket även används som inflationsmått. KPI används för att visa ett genomsnitt av hur konsumentpriser utvecklas för den privata inhemska konsumtionen, alltså vad en konsument faktiskt får betala (SCB 2013b). Alla kostnader samt nyttan som används i uppsatsen är justerade enligt KPI till 2013 (april) års penningvärde. 4.1.1 Nytta Värdet av ett statistiskt liv är 13 000 000 kr enligt en studie gjord år 2010 av Carlsson et al. Detta värde justeras till dagens penningvärde och blir då 13 451 511 kr. Studien, Value of Statistical Life and Cause of Accident: A Choice Experiment, syftar till att jämföra VSL värden för trafik-, drunknings- och brandolyckor. Studien använde en choice experiment (CE) metod genom att skicka en mailenkät till 5 000 svenska respondenter och uppskattade sedan betalningsviljan för riskreduktion i olika olyckor. Respondenterna svarade på en rad frågor, om de skulle välja riskreducerande investeringar, där typ av olycka, kostnaden av investeringen, den förvärvade riskreduktionen och den underliggande risken varierade i frågorna (Carlsson 2010). Eftersom denna uppsats endast är intresserad av drunkningsolyckor är det endast VSL värdet för drunkningar som används från studien. Tabell 6 VSL (nytta) per person och år Nytta Värde Nytta/pers. År 1 (kr) 13 451 511 Ränta 3,5% Nuvärde (10 år) (kr) 157 804 964 Annuitetsfaktor 0,1202 Nuvärde nytta/pers./år (kr) 18 974 685 Källa: Beräkningar baserade på sammanställning av data i Excel Utifrån statistiken i avsnitt 3.3 Insatser hamnar i snitt 19,5 personer om året på mer än 4 meters djup i drunkningstillbud. Med detta, samt ett VSL värde på 18 974 685 kr i åtanke, blir värdet på räddade liv på mer än 4 meters djup, förutsatt att alla 19,5 räddas, 370 006 353 kr. Enligt tabell 4 är sannolikheten att hamna i ett drunkningstillbud i Sverige 0,0049%. Detta innebär att i en stad med 100 000 invånare hamnar 4,9 (100 000*0,000049) personer i ett drunkningstillbud varje år. Nyttan, dvs. värdet av räddade liv, med en vattendykarorganisation är då 92 975 955 kr (4,9*18 974 685), förutsatt att alla personer räddas och att insatsen kräver vattendykning istället för ytlivräddning. Det är dock orimligt att anta att en vattendykorganisation kan rädda alla som hamnar på mer än 4 meters djup. Därför är det viktigt att ta hänsyn till hur många som faktiskt kan räddas. 13

Enligt statistiken omkommer hälften av de som hamnat på mer än 4 meters djup vid ett drunkningstillbud. Det är därför rimligt att anta att en vattendykorganisation har en räddningsprocent på 50% av insatserna på mer än 4 meters djup. Enligt tabell 3 omkommer 9,8 personer om året och totalt är det 19,5 personer om året som hamnar på mer än 4 meters djup. Detta innebär att 9,7 personer räddas varje år med hjälp av räddningsdykare. Eftersom värdet på ett räddat liv är beräknat till 18 974 685 kr, innebär det att nyttan av vattendykorganisationer i hela Sverige är 184 054 442 kr per år. För att sätta detta i relation till en kommun med 100 000 invånare innebär det att 0,106336 person (100 000 personer delat med antal invånare i Sverige i snitt mellan 1998-2012, gånger 9,7 personer som kan räddas) kan räddas. Detta ger en nytta 2 017 687 kr år. 4.1.2 Kostnader Kostnaderna i uppsatsen är beräknade utifrån tidigare rapporter gjorda av olika räddningstjänster; Dala Mitt, Sundsvall Timrå samt Luleå. Utbildningskostnaden är ett exakt snittvärde från alla tre rapporter. Resterande kostnader är ungefärliga snittkostnader för att förenkla kostnadsposterna, då de olika rapporterna redovisar sina kostnader på olika sätt. Jag antar att dykfordonet och dykutrustningen skrivs av på 10 år och att diskonteringsräntan på samtliga kostnader är 3,5% 11. Eftersom kostnaderna är baserade på snittvärden från tre tidigare rapporter är även antal dykare, dykledare och dykskötare i mina beräkningar ett snittantal. Alltså bygger kostnaderna på att 18 dykare, 9 dykledare och 15 dykskötare utbildas år 1 i en vattendykorganisation. Tabell 7 Kostnader Anskaffning Kostnad (kr) Avskrivning Ränta Inköp dykfordon 1 000 000 10 år 3,5% Inköp dykutrustning 300 000 10 år 3,5% Utbildning 2 549 096 - - Årlig Kostnad (kr) Reparationer (0 kr första året) 7 000-3,5% Lön/personal/medicin 150 000-3,5% Övning (0 kr första året) 100 000-3,5% Nuvärde (10 år) 7 007 314-3,5% Annuitetsfaktor 0,1202 - - Nuvärde/år 842 569-3,5% Källa: Beräkningar baserade på sammanställning av data i Excel Tabell 8 visar de kostnadsposter och kostnader som de 3 olika rapporterna använde i sina beräkningar. En sammanställning har gjorts av dessa med ett ungefärligt snittvärde sammanställt under de kostnadsposter som används i uppsatsen. Anskaffningskostnaderna som används i uppsatsen är aningen högre än snittet i rapporten medan de årliga kostnaderna 11 Antagandet är baserat på Trafikverkets rekommendation av samhällsekonomisk diskonteringsränta. (Trafikverket 2012). 14

är aningen lägre än snittkostnaden i rapporterna. Viktigt att noterna är att dessa kostnader i tabell 7 inte är justerade till dagens penningvärde. Utifrån dessa kostnadsposter har jag skapat mig en egen bild av vad som är rimligt kostnadsmässigt för min uppsats, vilket är de kostnader som visas i tabell 6. I Bilaga 2 visas nuvärdesberäkningar gjorda i Excel. Tabell 8 Kostnadsposter från tidigare studier 12 År när rapporten skrevs 2009 2007 2003 - Sundsvall Luleå Dala Mitt Snitt Timrå Anskaffning (kr) Dykfordon 700 000 ca. 400 000 1 000 000 700 000 Dykutrustning 300 000 ca. 250 000 110 000 220 000 Utbildning 3 190 000 1 968 000 2 022 000 2 393 333 Årliga kostnadsposter enligt rapporter (kr) Ny utbildning 280 000 - - Medicin/Lönetillägg 250 000 - - Reparationer - 20 000 - Lönetillägg - 108 000 129 000 Medicin - 40 000 750 Övning - 82 000 75 000 Årliga kostnadsposter (kr) enligt uppsats (konverterade från rapporter) Reparationer utrustning - 20 000 - ca. 7 000 Lön/personal/medicin 250 000 148 000 129 750 ca. 170 000 Övning 280 000 82 000 75 000 ca. 145 000 Antal personer Dykare 20 20 15 18 Dykledare 7 12 8 9 Dykskötare 10 20 15 15 Källa: Hoff 2009, Nordlund 2008, Axelsson 2003, Jonsson 2012 4.2 Nettonuvärde För att kunna beräkna ett korrekt nettonuvärde krävs att kostnaden och nyttan är i samma mått. Nyttan är beräknad i kronor sparade i räddade liv, dvs. VSL värdet på 13 451 511 kr per liv. Nuvärdet på nyttan per person och år är beräknat till 18 974 685 kr. Kostnaden däremot, är beräknad till 842 569 kr per år och kommun. För att göra dessa två värden jämförbara krävs en del beräkningar. Föst och främst krävs en beräkning för att ta reda på hur många invånare en kommun måste ha för att en vattendykorganisation ska löna sig. 12 Ej justerade till dagens penningvärde enligt KPI. 15

4.2.1 Antal invånare Med en kostnad på 842 569 kr, en nytta av ett räddat liv på 18 974 685 kr, en sannolikhet att drunkna på mer än 4 meters djup på 0,000002141 (alltså sannolikheten att drunkna samt att sedan hamna på mer än 4 meters djup: 0,000049*0,0437) och en sannolikhet på 50% att överleva en drunkningsolycka på mer än 4 meter 13 måste en stad ha minst 41 457 invånare 14 för att det ska löna sig att investera i en vattendykarorganisation (förutsatt att de 50% som drunknar på mer än 4 meters djup räddas av en vattendykare). Med denna siffra, 41 457 invånare per kommun, är det möjligt att genom att kolla antal invånare i Sveriges kommuner se vilka som är stora nog att bedriva en lönsam vattendykorganisation. Om man ser till antal invånare 2012 (SCB 2013c) är det hela 54 kommuner 15 som det skulle löna sig för att ha en vattendykorganisation (det är idag 14 av dessa som har en vattendykorganisation och 4 andra som har en verksamhet men som enligt mina beräknar är lönsamma). Efter att ha räknat på den procentuella ökningen i folkmängd i Sveriges kommuner över 10 år (2003-2012) och utifrån den ökningen prognostiserat 10 år framåt i tiden (2012-2023), beräknas ytterligare 8 kommuner 16 efter 10 år ha möjlighet att driva en dykorganisation. Tabell 9 Nettonuvärde 2012 2023 Snitt Hela Sverige Antal kommuner 54 62 58 290 Antal räddade 5,89 6,41 6,16 9,7 Nytta (kr) 111 722 008 121 547 915 116 799 093 184 054 442 Kostnad (kr) 45 498 726 52 239 278 48 869 002 244 345 010 Nettonuvärde (kr) + 66 223 282 + 69 308 637 + 67 930 091-60 290 568 Källa: Beräkningar baserade på sammanställning av data i Excel Tabell 9 visar nettonuvärdet av nyttan att ha en vattendykorganisation i de kommuner som det enligt mina beräkningar lönar sig för att ha en vattendykorganisation. Tabellen visar nyttan år 2012, 2023 samt ett snitt mellan dessa perioder. Kolumnen "Hela Sverige" visar nettonuvärdet av nyttan för hela Sverige, även inkluderat alla kommuner (totalt 290 kommuner) som det inte skulle löna sig för att ha en vattendykorganisation. Det är tydligt att det inte skulle löna sig för alla kommuner i hela Sverige att ha en vattendykorganisation, då värdet är minus 60 290 568 kr. Värdet för de kommuner som är stora nog är i snitt över åren plus 67 930 091 kr. 13 sannolikheten att bli räddad, givet att man hamnar på mer än 4 meters djup, givet att man hamnar i en drunkningsolycka: 0,000049*0,0437*0,5026 = 0,00000107614 14 Beräkning finns i Bilaga 2 15 Se Bilaga 3 för vilka kommuner 16 Se Bilaga 3 för vilka kommuner 16

4.2.2 Räddningsfrekvens En annan infallsvinkel på lönsamheten av en vattendykorganisation är frekvensen av räddade liv. Alltså, hur ofta måste ofta ett liv räddas för att en vattendykorganisation ska löna sig? Tabell 10 Hur ofta ett liv måste räddas för lönsamhet av en vattendykorganisation Kostnad/10 år 7 007 314 kr Kostnad/år 842 569 kr Värde 1 räddat liv/år 18 974 685 kr 1 liv/10 år 11 967 370 kr 1 liv/20 år 4 960 056 kr 1 liv/30 år - 2 047 258 kr Formel: Värde 1 räddat liv/år (kostnad/år * Xår) = 0 22,5 år Källa: Bearbetad data från data i Excel Tabell 10 visar kostnaden, över 10 år samt per år, att bedriva en vattendykorganisation i en kommun och värdet av ett räddat liv (VSL) per år. Om liv räddas varje 10e eller 20e år får verksamheten en positiv effekt, men om en person räddast endast varje 30e år är effekten negativ. För att beräkna exakt på hur många år minst en person måste räddas, delas VSL värdet med kostnaden per år. Enligt tabellen måste 1 person ca. varje 22,5 år räddas för att en vattendykorganisation ska löna sig. 17

5. Känslighetsanalys 5.1 Känslighetstabeller Det är intressant att se vad som händer med resultaten i kostnadsnyttoanalysen när de variabler som kan anses osäkra då de bygger på antaganden ändras. Tabell 11 visar vad som händer med antal invånare som krävs i en kommun för att en vattendykorganisation ska vara lönsam. Tabell 11 Olika sannolikheter att överleva på > 4 meters djup Sannolikheter Antal invånare för lönsamhet 10% 207 374 20% 103 687 30% 69 125 40% 51 843 50% 41 475 60% 34 562 70% 29 625 80% 25 922 90% 23 042 100% 20 737 Källa: Bearbetad data från data i Excel Enligt mina beräkningar är sannolikheten att räddas på mer än 4 meters djup 50%. Om denna sannolikhet skulle vara högre eller lägre sjunker eller ökar självklart antal invånare som krävs. Exempelvis, om sannolikheten att bli räddad skulle öka till 90% skulle endast 23 042 invånare krävas och om sannolikheten att bli räddad skulle sjunka till 20% skulle hela 103 687 invånare krävas. Tabell 12 visar vad som händer med antal invånare och räddningsfrekvensen, alltså hur ofta en person måste räddas, som krävs för en lönsam vattendykorganisation. Tabell 12 Förändringar i kostnad per år (kostnad enligt beräkningar: 842 569) Ökning Kostnad (kr) Antal invånare för lönsamhet (kr) Räddningsfrekvens (år) 10% 926 826 45 389 20,47 20% 1 011 083 49 516 18,77 30% 1 095 340 53 642 17,32 40% 1 179 597 57 768 16,09 50% 1 263 854 61 895 15,01 60% 1 348 110 66 021 14,08 70% 1 432 367 70 147 13,25 80% 1 516 624 74 274 12,51 90% 1 600 881 78 400 11,85 100% 1 685 138 82 526 11,26 Källa: Bearbetad data från data i Excel Enligt min beräkningar skulle kostnaden vara 842 569 kr per år för att driva en dykverksamhet. Vad som dock är intressant är att se vad som händer om denna kostnad skulle vara högre. Exempelvis, när kostnaden ökar med 50% behöver en kommun ha 61 895 invånare eller rädda minst en person varje 15e år för att verksamheten ska vara lönsam. 18

Frekvens 5.2 Monte Carlo simulering Eftersom min kostnadsnyttoanalys bygger på flera antaganden innebär det att en del av mina variabler kan vara osäkra. För att testa denna osäkerhet har även en Monte Carlo simulering gjorts i Excel. Tabell 13 visar de osäkra variablerna som användes i Monte Carlo simuleringen och basfallets värden. Kostnaden som används är den totala kostnaden för att driva en vattendykorganisation per år för de 58 kommuner som det lönar sig för. Nyttan är den totala nyttan för alla som kan räddas per år i dessa 58 kommuner. Antalet räddade är de som kan räddas av en vattendykare på mer än 4 meters djup i dessa 58 kommuner varje år. Tabell 13 Variabler i basfallet Variabel Basfall (58 kommuner) Antal räddade 6,16 Nytta 116 884 060 kr Kostnad 48 869 002 kr Nytta Kostnad 68 015 058 kr Källa: Bearbetad data från simulering i Excel Genom att tilldela varje variabel ett min- och maxvärde kunde 5 000 slumpmässiga värden simuleras mellan dessa högsta och lägsta värden. För att se fördelningen av nettonuvärdet på nyttan, alltså nuvärdet av nyttan minus nuvärdet av kostnaden, gjordes ett histogram med alla nettonuvärden indelade i fack om 30 000 000s spann, vilket visas i diagram 7. Diagram 7 400 350 300 250 200 150 100 50 0 Histogram 120,00% 100,00% 80,00% 60,00% 40,00% 20,00% 0,00% Frekvens Kumulativa procenttal Fack Källa: Output data från simulering i Excel 19

Tabell 14 visar deskriptiv statistik över fördelningen i simuleringen. Fördelningens medelvärde är drygt 142 mkr med ett standardfel på drygt 2 mkr. De mest frekventa värdena ligger mellan 0 och 360 mkr, vilket är en ganska bred varians. Detta är även tydligt i den deskriptiva statistiken i tabell 14. Tabell 14 Deskriptiv statistik Medelvärde 142 243 387,76 Standardfel 2 045 265,68 Medianvärde 140 611 379,00 Standardavvikelse 144 636 584,98 Varians 20 919 741 716 114 600,00 Toppighet -1,04 Snedhet 0,02 Variationsvidd 613 213 051,00 Minimum -160 949 024,00 Maximum 452 264 027,00 Summa 711 359 182 181,60 Antal 5 001,00 Källa: Output data från simulering i Excel I Bilaga 4 visas en tabell över alla fack och dess frekvenser. Enligt den, vilket även är tydligt i diagram 7, är ungefär 21% av värdena negativa tal. Ju fler höga tal som förekommer i simuleringen desto bättre, eftersom höga tal innebär hög nettonytta. Det är viktigt att vara medveten om att denna kostnadsnyttoanalys, som alla andra, bygger på ett flertal antaganden. Detta gör att resultaten är osäkra och måste därför testas. Med denna Monte Carlo simulering är det tydligt att resultaten är varierande, dock är majoriteten av alla slumpmässiga simuleringar positiva nettonuvärden. 20

6. Analys 6.1 Diskussion I enlighet med resultaten i denna kostnadsnyttoanalys kan det konstateras att det finns två huvudsakliga infallsvinklar gällande lönsamheten av en vattendykorganisation. Den simplaste värderingsmetoden är genom att dela nyttan av ett räddat liv på år med kostnaden per år för att se hur ofta ett liv måste räddas för att en vattendykorganisation ska löna sig i en kommun. Enligt beräkningarna i avsnitt 4.2.2 Tabell 10 måste en person varje 22,5 år räddas med hjälp av en vattendykare, dvs. på mer än 4 meters djup. Den andra infallsvinkeln i denna kostnadsnyttoanalys är att avgöra hur många invånare en kommun måste ha för att det ska löna sig att bedriva en vattendykorganisation. Denna beräkning var även väsentlig för att kunna räkna ut nettonuvärdet av att investera i en vattendykorganisation. Enligt beräkningarna i avsnitt 4.2.1 behöver en kommun ha 41 457 invånare för att verksamheten ska vara lönsam. Med denna siffra var det möjligt att se vilka kommuner som i dagsläget borde ha en dykverksamhet, 54 stycken, och med en befolkningstillväxtprognos framåt i tiden 10 år kunde även konstateras att ytterligare 8 kommuner bör kunna investera. Nettonuvärdesberäkningen baserades på ett snitt av dessa siffror, alltså ett antagande att 58 kommuner kan driva en lönsam vattendykorganisation i Sverige. Enligt beräkningarna i tabell 9 blir nettonuvärdet av att investera i en vattendykorganisation i snitt för dessa 58 kommuner 67 930 091 kr. Detta resultat är dock inte förvånande, eftersom beräkningen är baserad endast på de kommuner som redan konstaterats kunna driva en lönsam verksamhet pågrund av sin storlek invånarmässigt. Därför gjordes även en beräkning utifrån att alla Sveriges 290 kommuner skulle investera i en vattendykorganisation, då med en negativ nettonytta på 60 290 568 kr. Detta är inte heller ett förvånande resultat, eftersom det finns ungefär 80% 17 av Sveriges kommuner har färre än 41 457 invånare. Så som verkligheten ser ut idag är det dock fyra kommuner som har en vattendykorganisation men som egentligen, enligt min beräkningar, inte är lönsamma. 18 Alla dessa kommuner ligger dock antigen vid ett hav eller en större sjö, vilket kan förklara varför de har en vattendykorganisation. I mina beräkningar har jag inte tagit hänsyn till om en kommun ligger nära en stor sjö eller ett hav, eftersom det är oerhört komplicerat att beräkna om eller hur mycket högre drunkningsstatistik dessa kommuner har. Eftersom resultaten visar att bedriva en vattendykorganisation endast är lönsamt i kommuner med fler än 41 457 invånare kan det vara intressant att kolla nettonyttan samt räddningsfrekvensen som krävs i kommuner med exempelvis 100 000 respektive 50 000 invånare. Sannolikheten att hamna i ett drunkningstillbud och att sedan hamna på mer än 4 meters djup är 0,0002141% (0,0049%*4,37%). 17 (290 58) / 290 = 80% 18 Trelleborg, Västervik, Rättvik, Nyköping, Östhammar 21

Ex. 1 Kommun med 100 000 invånare I en kommun med 100 000 invånare hamnar sannolikt 0,2141 personer per år i en drunkningsolycka på mer än 4 meters djup. Nyttan i denna kommun är 4 063 049 kr (18 974 685*0,2141) per år och kostnaden är 842 569 kr per år. Detta ger en nettonytta på 3 220 480 kr per år, förutsatt att alla personer räddas. Eftersom det är orimligt att alla i ett drunkningstillbud kan räddas har hänsyn tagits till att ungefär hälften av de som drunknar på mer än 4 meters djup omkommer. Enligt mina beräkningar 19 kan 0,106336 person räddas varje år i en kommun men 100 000 invånare med hjälp av en vattendykorganisation. Detta ger en nytta på 2 017 687 kr per år och med en årlig kostnad på 842 569 kr innebär detta en positivt nettonytta på 1 175 117 kr per år. Ex. 2 Kommun med 50 000 invånare I en kommun med 50 000 invånare hamnar sannolikt 0,1071 personer per år i en drunkningsolycka på mer än 4 meters djup. Nyttan i denna kommun är 2 031 525 kr (18 974 685*0,1071) per år och kostnaden är 842 569 kr per år. Detta ger en nettonytta på 1 188 956 kr per år, förutsatt att alla personer räddas. Även här är det orimligt att anta att alla som drunknar kan räddas. Enligt mina beräkningar 20 kan 0,053168 person räddas varje år med hjälp av en vattendykorganisation i en kommun med 50 000 invånare. Detta ger en nytta på 1 008 843 kr per år och med samma kostnad på 842 569 kr innebär det även här en positiv nettonytta på 166 274 kr per år. Räddningsfrekvens 100 000 respektive 50 000 invånare I en kommun med 100 000 invånare räddas enligt mina beräkningar ca. 0,1 person om året, alltså 1 person varje 10e år och i en kommun med 50 000 invånare räddas ca. 0,05 person om året, alltså en person varje 20e år. Eftersom beräkningen i tabell 10 avsnitt 4.2.2 anger att en person varje 22,5 år måste räddas för att en vattendykorganisation ska löna sig, är det alltså lönsamt både i en kommun med 100 000 invånare och i en kommun men 50 000 invånare. 6.2 Förslag till vidare studier Värt att diskutera är om och hur vidare forskning inom dykverksamheter i Sverige kan göras. Vad denna kostnadsnyttoanalys inte tar med i beräkningarna är hur vida en kommun ligger geografiskt sett, dvs. närheten till hav, sjöar, eller större vattendrag. Denna faktor borde påverka statistiken för hur många personer som hamnar i drunkningstillbud och borde därför vara intressant att ha med i lönsamhetsberäkningarna. Denna uppsats tar heller inte hänsyn till eventuella andra kostnader i samband med ett drunkningstillbud där offret överlever men ådrar sig skador. Sådana kostnader kan bestå av till exempel vårdkostnader, försäkringskostnader, läkemedel m.fl. Det kunde även vara intressant att diskutera hur vida det skulle vara aktuellt för två eller flera kommuner att driva en dykverksamhet tillsammans. Detta skulle öka antalet invånare medan kostnaden för att driva verksamheten förmodligen skulle vara mer eller mindre densamma. 19 0,2141*50%. 20 0,1071*50% 22

7. Slutsats Syftet med denna kostnadsnyttoanalys är att beräkna den samhällsekonomiska nyttan av en vattendykorganisation för att fastställa om räddningstjänster i Sverige bör använda sig av vattenlivräddning eller om det är tillräckligt att använda sig av ytlivräddning vid drunkningstillbud. Resultatet visar att det skulle vara samhällsekonomisk lönsamt för kommuner med fler än 41 457 invånare att investera i en vattendykorganisation, då kommunens kostnader för verksamheten täcks av samhällsnyttan av räddade liv vid denna storlek på kommun. Sett över de kommande 10 åren kommer det att finnas ungefär 58 kommuner i Sverige som har fler än 41 457 invånare, vilket innebär att dessa 58 kommuner bör investera under de kommande åren. Resultatet sett från en annan infallsvinkel är att en vattendykorganisation måste rädda minst en person varje 22,5 år för att verksamheten ska vara samhällsekonomiskt lönsam, oavsett antal invånare. Nettonuvärdet av att investera i en vattendykorganisation för dessa 58 kommuner i Sverige är 67 930 091 kr men sett till hela Sveriges befolkning, alltså medräknat resterande 232 kommuner, är nettonuvärdet 60 290 568 kr. Detta innebär att det inte är lönsamt för hela Sverige att investera i vattendykorganisationer, utan de kommuner med mindre än 41 457 invånare bör hålla sig till status quo, dvs. ytlivräddning. 23

Källförteckning Axelsson, H. Et al. (2003). Vattendykning - Vad räddar vi och vad kostar det? Dala Mitt. Räddningstjänsten Dala Mitt. Boardman, A. Et al. (2011). Cost-Benefit Analysis. Forth edition. New Jersey: Pearson Education. Carlsson, F., Daruvala, D., Jaldell, H. (2010). Value of Statistical Life and Cause of Accident: A Choice Experiment. Hämtat från Wiley Online Library: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1539-6924.2010.01399.x/abstract den 25/03-2013 Hedberg, D. et al. (2004). Räddningsdykning. Karlstad: Räddningsverket. Hämtat från MSB: https://www.msb.se/ribdata/filer/pdf/19618.pdf den 14/03-2013 Hoff, A. (2009). Utredning Räddningsdykarverksamhet. Sundsvall Timrå. Räddningstjänsten Medelpad. Inrikesministeriet. (2002). Anvisning för ytbärgning och vattendykning. Hämtat från Inrikesministeriet Räddningsavdelningen: http://www.finlex.fi/data/normit/11153- pintapel_vesisuk_ru.pdf den 26/02-2013 Jonsson, M., Holmstrand D. (2012). Bilaga uppdatering av dykutredning 2003. Dala Mitt. Räddningstjänsten Dala Mitt. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. [MSB]. (2009). Räddningstjänstens insatser - Blanketter och definitioner för insatsrapport: Definitioner_insatsrapport.xls Hämtat från MSB: https://www.msb.se/sv/produkter-- tjanster/inrapportering/raddningstjanstens-insatser/ den 14/03-2013 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap [MSB]. (2012a). Drunkningsolyckor. Hämtat från IDA-MSB:s statistik och analysverktyg: http://ida.msb.se/ida2#page=a0124 den 26/02-2013 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap [MSB]. (2012b). Vattendykning och Ytlivräddning. Hämtat från MSB: https://www.msb.se/sv/insats--beredskap/brand-- raddning/vattendykning-och-ytlivraddning/ den 26/02-2013 Norberg, H. (2011). Riktlinjer för ytlivräddning inom kommunal räddningstjänst. Storstockholms brandförsvar/stockholm. Hämtat från MSB: https://www.msb.se/upload/insats_och_beredskap/brand_raddning/vatten/riktlinjer _%20ytlivraddning.pdf den 20/03-2013 Nordlund, M. (2008). Utredning av vattendykorganisation inom Luleå räddningstjänst. Luleå. Luleå räddningstjänst. 24

Ryen, L. (2010). Samhällets kostnader för drunkningsolyckor. Hämtat från MSB: https://www.msb.se/ribdata/filer/pdf/25585.pdf den 26/02-2013 Socialstyrelsen. (2012). Diagnoser i sluten vård. Hämtat från Patientregistret: http://192.137.163.49/sdb/par/val.aspx den 26/02-2013 Socialstyrelsen. (2013) Dödsorsaksstatistik - Drunkning och drunkningstillbud genom olyckshändelse. Hämtat från Dödsorsaksregistret: http://192.137.163.49/sdb/dor/resultat.aspx den 26/02-2013 Statistiska Centralbyrån [SCB]. (2013a). Befolkningsstatistik Sveriges folkmängd i ettårsklasser 1860-2012. Hämtat från SCB: http://www.scb.se/pages/producttables 25795.aspx den 23/04-2013 Statistiska Centralbyrån [SCB]. (2013b). Konsumentprisindex KPI. Hämtat från SCB: http://www.scb.se/pages/product 33769.aspx den 28/05-2013. Statistiska Centralbyrån [SCB]. (2013c). Folkmängden i Sveriges kommuner 1950-2012 enligt indelning 1 januari 2013. Hämtat från SCB: http://www.scb.se/pages/producttables.aspx?id=25795 den 28/05-2013 Svenska Livräddningssällskapet [SLS]. (2013). Drunkningsstatistik Tidigare Statistik. Hämtat från SLS: http://www.svenskalivraddningssallskapet.se/vattenkunskap/faktaoch-statistik/drunkningsstatistik/tidigare-statistik.aspx den 26/02-2013 Trafikverket. (2012). Samhällsekonomiska principer och kalkylvärden för transportsektorn: ASEK 5. Hämtat från Trafikverket: http://www.trafikverket.se/pagefiles/73641/samhallsekonomiska_principer_och_kalkylvard en_for_transportsektorn_asek_5_kapitel_5_overgripande_kalkylparametrar.pdf den 27/05-2013 25

Bilaga 1 Definitioner Drunkning "Med drunkning menas akut kvävning i vätska, vilket innebär cirkulationsstillestånd till följd av syrgasbrist. Om offret överlever, talar vi om drunkningstillbud." (Hedberg 2004) Omkomna En person som inte överlever vid drunkning/drunkningstillbud/drunkningsolycka. (MSB 2009) Räddningsdykare/Vattendykare "(i Sverige utrustad med lätt luftdykarutrustning) dykare som i första hand används till akuta räddningsinsatser inom vissa kommunala räddningskårer samt inom kustbevakningen." (Hedberg 2004) Lätt dykarutrustning "Dyksystem som ger god rörlighet. Lätta dykare är rustade med andningsapparat. Lätta dykare kan inom vissa andningssystem även försörjas med andningsgas via slang från ytan." (Hedberg 2004) Vattendykning/Vattenräddning Med vattendykning avses dykningsuppdrag för att rädda människor och egendom, samt även avvärja miljöskador (endast räddning av människor är relevant för denna analys). Utrustning vattendykare: - underkläder som skyddar mot kyla - dykardräkt (med lämpliga reflexer) - simfenor - slidkniv - djupmätare som registrerar det största djupet - vattendykningsapparat med helmask - klocka (medhjälparen kan ha) - viktbälte - räddningslina (säkerhetslina) - lampa vid behov - talkontakt under vatten (rekommendation) - reservregulator för vattendykningsapparaten (rekommendation) På dykningsplatsen skall det finnas minst en anordning för syregivning samt annan förstahjälpsutrustning. I en dykares arbete följs Statsrådets beslut om personlig skyddsutrustning (1406/1993) samt Statsrådets om val och användning av personlig skyddsutrustning i arbetet (1407/1993). (Inrikesministeriet 2002) 26

Ytbärgning/Ytlivräddning Med ytbärgning avses räddning av människor, djur eller egendom (endast människor är relevant för denna analys) som befinner sig på eller omedelbart under vattenytan, samt bekämpning av skador som utförs utan vattendykningsapparat. (Inrikesministeriet 2002) Ytbärgare/Ytlivräddare Med ytbärgare avses personer som tillhör räddningsväsendets organisation som förklarats kompetent för ytbärgningsuppdrag. Utbildning och kompetens för ytbärgare anses vara med godkänt resultat av räddningsmansexamen, brandmansexamen eller behörighet som godkänns för tjänst som brandman eller med godkänt resultat i ytbärgningskurs enligt det riksomfattande utbildningssystemet. Utrustning ytbärgare: - underkläder och mellanliggande kläder - dräkt som är lämplig för ytbärgning (med lämpliga reflexer) - simfenor - slidkniv - räddningsväst - visir och snorkel vid behov - vid behov räddningslina (säkerhetslina), som fungerar som signaleringslina - vid behov isdubbar, lampa, för förhållandena lämplig skyddshjälm och annan utrustning. Det rekommenderas att ytbärgare har radiokontakt till ledaren i enheten. Skäligt är att det finns minst en anordning för syregivning samt annan förstahjälpsutrustning på ytbärgningsplatsen. (Inrikesministeriet 2002) 27

Bilaga 2 Kostnader och beräkningar Beräkningar antal invånare: 28