1 (5) Datum 2015-04-22 Service- och teknikförvaltningen/ Tommy Nilsson Länsstyrelsen i Norrbottens län Samrådssvar dnr: 537-9859-2014 971 86 Luleå Samrådsyttrande angående Vattenmyndigheten i Bottenvikens vattendistrikts upprättade Förslag till förvaltningsplan, Förslag till miljökvalitetsnormer och Förslag till åtgärdsprogram, med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning och webbverktyget VISS (VattenInformationSystemSverige) för år 2015-2021. Bakgrund Sverige och övriga Europas länder arbetar sedan år 2000 med en gemensam vattenpolitik, som styrs av Ramdirektivet för vatten. Direktivet har införts i svensk lagstiftning via miljöbalken och vattenförvaltningsförordningen och innebär att det behövs en helhetssyn i arbetet med att bevara och förbättra situationen i sjöar, vattendrag, kust- och grundvatten. En viktig del är att alla berörda, såväl myndigheter, organisationer, företag och privatpersoner, är delaktiga i arbetet. Samrådet ska samla in behov och synpunkter från olika aktörer så beslut kan tas utifrån ett så brett underlag som möjligt. Samrådet pågår mellan 1 november 2014 och den 30 april 2015. Gällivare kommun har beretts möjlighet att lämna synpunkter till Vattenmyndigheten på samrådsunderlaget som bestått av ca 600 sidor (Förslag till förvaltningsplan, Förslag till åtgärdsprogram) + webbverktyget VISS (Vatten Informations System Sverige) med föreslagna miljökvalitetsnormerna för vattenförekomsterna inom Bottenvikens vattendistrikt. Yttrande Intentionen och underlagen till åtgärderna är väl underbyggda med relevant fakta för åtgärdsförslagen, men verkligheten säger också att det i framförallt många små kommuner, utflyttningsbygder och kommuner med sämre ekonomi och med hårt nedbantad administration m.m. kommer att få svårt att kunna åta sig att genomföra åtgärderna. I slutändan skall de göras politiska prioriteringar som kan vara mycket svåra att göra med tanke på övriga kommunala och lagstiftade verksamheter. Det blir svårt att få åtgärder utförda bl.a. pga. att styrmedlen (lagstiftning kring miljökvalitetsnormerna) är svaga. Farhågor finns att en del kommuner inte kommer att prioritera att utföra några åtgärder förrän de blir tvingade därtill och får sig tilldelade medel för detta. Oklarhet finns när åtgärder ska vidtas i sjöar som delas mellan kommuner. Ett förtydligande är nog nödvändigt. Det är oklart vem som har ansvar för att följa upp statusen i sjöar och vattendrag. Ska recipientkontroll göras av kommun eller länsstyrelsen? På många ställen finns verksamheter som har samma recipienter men olika tillsynsmyndigheter. Svårt att göra uppföljningar av t ex. provtagning i recipienter då det ofta saknas bakgrundsdata och att vägledningarna är bristfälliga. Återkopplingen/samsynen mellan olika tillsynsmyndigheter är i många fall inte tillfredställande. Många av de föreslagna åtgärderna riktade till kommunerna är avhängda på åtgärder i form av förändringar i lagstiftning och vägledning från Naturvårdsverket. Så länge lagstiftningen inom t ex Postadress Telefon Telefax Bankgiro Hemsida Gällivare kommun www.gellivare.se 982 81 GÄLLIVARE 0970-180 00 0970-144 51 754-1576 E-post: post@gallivare.se
2 avloppsfrågan inte är tillräcklig kan inte kommunerna ställa mer långtgående krav än man gör i dagsläget. Synpunkt på åtgärder som är riktade till kommunerna; Åtgärd 1. Kommunerna behöver inom sin tillsyn och prövning av a) Miljöfarlig verksamhet och andra verksamheter ställa sådana krav så att miljökvalitetsnormerna för vatten följs, b) Förorenade områden särskilt prioritera och ställa krav på utredningar och åtgärder så att miljökvalitetsnormerna för vatten följs. Åtgärdsförslaget är ganska ospecifikt. Vi önskar mer vägledning om hur långt ingående krav som kan ställas. Räcker miljöbalkens 5 kapitel och åtgärdsförslagen (förutom 26 kap 19 MB) som grund till ett föreläggande? Är det skillnad i kraven man ska ställa för att uppnå god status eller för att bevara god status? Det är också lätt att ställa krav men svårare att följa upp dem och kontrollera att syftet med dem uppfyllts. Det finns inte alltid verksamhetsutövare att rikta kraven mot; främst med avseende på förorenad mark. Åtgärd 2. Kommunerna behöver bedriva tillsyn så att: a) Utsläppen av kväve och fosfor från jordbruk och hästhållning minskas i de vattenförekomster där jordbruk bidrar till att miljökvalitetsnormerna för vatten inte följs eller riskerar att inte följas, b) Tillförsel av växtskyddsmedel minskar till vatten inom områden med vattenförekomster som inte följer, eller riskerar att inte följa miljökvalitetsnormerna för vatten så att god kemisk status och god ekologisk status kan uppnås. Inte anmälningspliktigt då man har hästar utanför detaljplanelagt område eller område med områdesbestämmelser. Berör inte oss i större utsträckning. Åtgärd 3. Kommunerna behöver ställa krav på hög skyddsnivå för enskilda avlopp som bidrar till att en vattenförekomst inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, miljökvalitetsnormerna för vatten. Åtgärdsförslag 3 borde formuleras om. Utgångspunkten borde vara att avloppen vid vattenförekomster som inte uppnår god status ska uppfylla normal skyddsnivå eftersom de ofta inte ens gör det. I vissa fall kan det vara befogat att ställa krav på hög skyddsnivå. Det är inte säkert att statusen i en sjö beror på avloppen runt om. Det borde därför inte vara riktigt att ställa krav på hög skyddsnivå bara för att risken finns att det är avloppen som påverkar statusen. Det väsentliga borde vara att utreda vad en dålig status beror på. För att åtgärdsförslaget ska uppfyllas krävs inventeringar som kostar pengar och kräver personal. Risken är att pengar inte avsätts för det då kommunerna inte kommer att straffas om inget görs. Åtgärd 4. Kommunerna behöver genomföra tillsyn på avloppsledningsnät och mindre reningsverk och införa krav på ökad rening, eller på annat sätt minimera utsläpp, som bidrar till att vattenförekomster inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, miljökvalitetsnormerna för vatten. Viktigt att rikta krav här. Det förutsätter emellertid att lagstiftningen ändras och att vägledningen blir bättre. Det saknas gränsvärden/riktvärden för parmetrar som exempelvis bakterier och tungmetaller. Många ämnen, som förmodligen påverkar vattenstatusen följs inte alls upp som till exempel läkemedelsrester. Det är svårt att bedöma vilken provtagning som ska ske i recipienten och hur resultaten ska tolkas. Effekten av fosforfällning står förmodligen inte i paritet med miljövinsten. Kostnaderna ökar pga. ökad energianvändning, ökad kemikalieanvändning och större vattenanvändning pga. ökad filterspolning.
Tekniken för detta bör allmänt ses över av teknisk processkunniga för att utreda vilka metoder m.m. som ger bättre miljövinster och samtidigt är kostnadseffektiva. Åtgärd 6. Kommunerna behöver säkerställa ett långsiktigt skydd för den nuvarande och framtida dricksvattenförsörjningen så att miljökvalitetsnormerna för vatten följs. Kommunerna behöver särskilt a) Inrätta vattenskyddsområden med föreskrifter för nuvarande och framtida allmänna och enskilda dricksvattentäkter, b) Göra en översyn av vattenskyddsområden som inrättats före miljöbalkens införande och vid behov revidera skyddsområdets avgränsningar och tillhörande föreskrifter så att tillräckligt skydd uppnås, c) Bedriva systematisk och regelbunden tillsyn på både allmänna och enskilda dricksvattentäkter, som försörjer fler än 50 personer eller där vattentäktens uttag är mer än 10 m 3 /dag, d) Uppdatera översiktsplanerna med regionala vattenförsörjningsplaner, e) Se till att samtliga allmänna yt- och grundvattentäkter har tillstånd för vattenuttag, särskilt i områden med vattenförekomster som inte följer eller riskera att inte följa miljökvalitetsnormerna för vatten. I åtgärdsförslaget borde finnas tydligare ansvarsfördelning för vem som ansvarar för att uppdatera översiktsplanen med avseende på vattenförsörjningsplaner och vem som ska ta fram dessa. Mer vägledning om hur man ska göra bedömningar när det gäller enskilda vattentäkter, exempelvis för hur ingående kraven för vattenskyddsområden ska vara vid dessa. Vattenskyddsområden och inrättande/uppdatering av dem, och framförallt tiden för bildande av dessa är allt för kort räknad i samrådsdokumenten. För exempelvis Luleå kommun tog det mer än 10 år innan allt var klart. Dessutom så är det ofta en lång handläggningstid i domstolarna. Åtgärd 7. Kommunerna behöver utveckla sin översikts- och detaljplanering och prövning enligt planoch bygglagen så att miljökvalitetsnormerna för vatten följs. Åtgärder behöver genomföras efter samråd med länsstyrelserna. Av åtgärden framgår inte hur och på vilket sätt kommunerna skall utveckla detta. Denna åtgärd kan förslagsvis kompletteras med exempel på hur kommunerna skall arbeta med miljökvalitetsnormerna för vatten i sin översikts- och detaljplanering. Åtgärd 8. Kommunerna behöver utveckla vatten- och avloppsplaner särskilt i områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå miljökvalitetsnormerna för vatten. Åtgärden behöver genomföras efter samverkan med länsstyrelserna. Åtgärdsförslag med avseende på dagvattenhantering saknas i åtgärdsprogrammet. Det borde finnas med då påverkan på enskilda recipienter kan vara stor. Åtgärd 9. Kommunerna behöver inventera, planera och genomföra åtgärder mot vandringshinder för fisk och andra vattenlevande djur vid vägpassager över vatten i det kommunala vägnätet, särskilt i områden med vattenförekomster där vandringshinder bidrar till att miljökvalitetsnormerna för vatten inte följs. Åtgärden behöver utföras efter samverkan med berörd länsstyrelse och Trafikverket. Av åtgärden framgår inte, som i åtgärd 7, hur och på vilket sätt kommunerna skall göra det. Här måste det genomföras utbildningar både teori och praktik. Se även avsnittet om utbildningar längre ned i yttrandet. 3
4 Fysiska förändringar - åtgärder Åtgärder kan vara livsviktiga att genomföra men kan inledningsvis vara olönsamma på kort sikt, men lönsamma på längre sikt. Underlaget för förslagen till åtgärder bygger i en del fall på allt för bristfälligt underlag. Objekt/åtgärder som kan göras omgående, där alla tillstånd, finansieringar m.m. är klara, skall inte behöva vänta flera år för att kunna påbörjas. Ekologiska funktionella kantzoner Ekologiska funktionella kantzoner är ingen generell åtgärd som ska göras, utan den måste anpassas utifrån de lokala förhållandena. Utredning måste finnas som grund innan eventuella åtgärder sättas in. Skogsbruk I ena stunden påpekar dokumenten på skogsbrukets negativa påverkan på vattenmiljöer, för att i andra ändan inte bättre kunna precisera vad skogsbruket måste göra för att bidra till bättre vattenlivsmiljöer. Samsynen är svår att samordna och effektivisera då miljöbalken är skild från skogsvårdslagen. Skogsgödsling Reglerna kring skogsgödsling bör förändras så att skogsägaren/jordbrukaren bör kunna modifiera sitt val av gödselmedel och skyddszoner mot vattendrag/sjöar som är skyddsvärda. Torvtäkt Torvtäkter har och kan orsaka stor skada på ytvattenförekomster och behöver en bättre genomlysning. Allt från regelverk för verksamheten till teknik/metoder för vattenrening, eftersom det idag inte finns någon metod att återställa en sjö som förstörts av vattnet från en torvtäkt. Utbildningar Ett antal olika utbildningsinsatser bör genomföras för att kommunerna ska kunna äga och leda återställningsprojekt, kunna ta fram bra åtgärdsunderlag så att åtgärderna i slutändan ska kunna uppnå rätt effekt. Dåliga underlag till åtgärderna blir i slutändan inte långsiktigt hållbara åtgärder med konsekvens att de måste åtgärdas en gång till. Flottleder och flottledsrensningar Bara för att ett vattendrag finns med i SMHI:s flottledsregister innebär det inte per automatik att vattendraget är flottledsrensat. För flottningens genomförande anlades bl.a. dammar i de övre delarna av de små vattendragen. Här dämdes vattenståndet upp för att vid ett förutbestämt givet tillfälle släppas iväg till de nedströmsliggande lite större vattendraget där timret väntar på vidare transport. På detta sätt har många små vattendrag inom samma vattensystem varit inblandat i flottningen. Men någon rensning från stenmaterial i forspartier har i många fall aldrig gjorts, vilket kommunen också påpekat i kommentarer in till VISS-systemet. En bättre kartläggning krävs som sedan kan ligga till grund för justeringar av miljökvalitetsnormerna och de åtgärder som sedan i slutändan behövs för att uppnå en god ekologisk status. I några större vattendrag, som finns med i flottledsregistret, och då främst vattendrag upp mot fjällområdena, har inte heller flottledsrensningar gjorts, ett exempel är Sjavnjaätno (inventerat). Ytterst marginella rensningar kan ha gjorts i Kaitumälven men de är i så fall så små att det kostar mer än det smakar att åtgärda. Dessutom skulle det ge allt för lite tillbaka i form av positiva biologiska effekter. Denna älvs vattenlivsmiljöer är så pass bra utan att man, med de marginella effekter en restaurering skulle ge, går in med eventuella åtgärder. Några av oss har vistats i denna älvs olika delar i mer än 40 år, från fjäll ned till älvens utlopp i Kalixälv vid Lappeasuando och inte sett något anmärkningsvärt i fråga om några rensningar av forspartier för flottningsverksamheten. Vi har en stor kunskap om inventering av flottledsrensningar och framtagande av åtgärdsunderlag för restaurering av vattendrag efter flottningsepoken. Projektunderlag som bl.a. idag är aktuella för åtgärder i länet (LIFE+).
5 Till slut måste man också ställa sig några frågor innan man bestämmer sig för att gå in med att åtgärda vattenlivsmiljöer från flottningsepokens rensningar. Var går gränsen för när åtgärder inte skall göras i fråga om flottledsåterställning? Förutom att vissa objekt kan anses ha ett kulturhistoriskt värde och därför bör sparas, så finns andra aspekter som bör vägas in innan åtgärder sätts in. Frågor som bör behandlas är exempelvis om åtgärderna ger tillräckligt positiva biologiska effekter eller kommer det att bli ytterst marginellt? Är kostnaderna rimliga beroende på bl.a. avstånd från vägar, materialmängderna och de kanske marginella biologiska effekterna det kommer att ge? Är vattenlivsmiljön så pass bra även om vattendraget kan vara marginellt rensat? Ska man då gå in med att återställa den marginella positiva effekten som det kan ge för en ytterst marginellt bättre vattenlivsmiljö? KMV-vatten, kraftigt modifierade vattenförekomster. Luleälven (Främst Suorvamagasinet) har mycket branta rinnande små vattendrag och dessa kan, enligt sunt förnuft, inte ha använts som lek- och uppväxtområden. Uppvandring har omöjliggjorts på grund av bl.a. naturliga vandringshinder i form av fall och för stor vattenhastighet. Däremot kan fisk ha släppt sig nedströms från exempelvis uppströms-liggande sjöar. Därför bör en del av de i dag föreslagna miljökvalitetsnormerna i området ses över och rättas till en status som mer överensstämmer med verkligheten. I VISS datasystemet har vi från kommunen lämnat synpunkter på de föreslagna miljökvalitetsnormerna på ex. fysisk påverkan, övergödning, kommunala tillsynsåtaganden, förslag på åtgärder, vattenskyddsområden och dricksvattensäkring. Synpunkterna har omfattat ca 70 vattenförekomster av ca 690 i VISS tillhörande Kalixälvens-, Råneälvens- och Luleälvens vattensystem inom kommunen. Vad som vi tycker saknas i underlaget: En riskanalys saknas ifall inte tillräckliga resurser ges för att kunna genomföra åtgärdsprogrammet. Det verkar samrådsmaterialet inte greppat och funderat över. Yttrandet har gjorts i samarbete mellan berörda förvaltningar. Från Miljö- och byggförvaltningen; Matilda Abrahamsson och Caroline Blind, från Samhällsbyggnads-förvaltningen; Sofie Rynbäck och från SoT-förvaltningen; Lars Dyrlind och Gun-Marie Hannu (va- och avfallsplanering) och Tommy Nilsson Service- och fritid, som samordnat och sammanställt det gemensamma yttrandet. Samrådsyttrandet delges: Kommunstyrelsen Miljö- och byggnämnden Service- och tekniknämnden För Gällivare kommun Jeanette Wäppling Kommunstyrelsens ordf. Tommy Nilsson Fiskekonsulent Service- och teknikförvaltningen