Regeringskansliet Miljödepartementet 103 33 Stockholm

1 SW E D I SH E N V IR O N M EN T AL P R OT E C T IO N AG E NC Y SKRIVELSE 2012-03-30 Ärendenr: NV-00477-12 Regeringskansliet Miljödepartementet 103 33 Stockholm Sveriges arbete med bevarande av biologisk mångfald utifrån bevarandemål för landmiljön i den strategiska planen för biologisk mångfald som antogs vid CBD:s partsmöte i Nagoya 2010. Redovisning av ett regeringsuppdrag till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen, M2012/71/Nm

2 Förord Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har fått i uppdrag att beskriva Sveriges arbete med bevarande av biologisk mångfald utifrån bevarandemål för landmiljön i den strategiska planen för biologisk mångfald som antogs vid CBD:s partsmöte i Nagoya 2010. Myndigheterna redovisar uppdraget genom denna skrivelse inklusive bilagorna 2a och 2b. Myndigheterna har tillsammans arbetat med uppdraget och beskriver i redovisningen olika skydds- och bevarandeinstrument, samt areell omfattning av dessa. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har inte en fullständig samsyn om tolkningen av uppdraget och därmed hur redovisningen ska utformas. Myndigheterna är överens om att avgränsningen av uppdraget är mål 11 i CBD:s strategiska plan. Redovisningen behandlar skydds- och bevarandeinstrument som bedöms relevanta för detta mål, i linje med det uppdrag som getts till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. I uppdraget ingår att översiktligt bedöma för mål 11 relevanta bevarandeformer. Endast areal på land omfattas av uppdraget. Naturvårdsverket menar att uppdraget även innefattar att bedöma vilka skyddsoch bevarandeformer som är relevanta i sammanhanget, dvs. för mål 11. Endast de skydds- och bevarandeformer som omfattas av kriterierna för mål 11 bör därför tas upp i redovisningen av vilken areal som omfattas. Naturvårdsverket anser därmed att t.ex. marker som omfattas av reglering av skogsbruksåtgärder på skogliga impediment enligt 13a Skogsvårdslagen (SVL) och miljöhänsyn enligt SVL 30 inte omfattas av kriterierna i mål 11, utan istället av mål 7 i den strategiska planen. När det gäller skogsbrukets frivilliga avsättningar menar Naturvårdsverket att vissa arealer är relevanta för mål 11, men myndigheterna gör olika bedömningar av vilken areal som bör redovisas i sammanhanget, och hur stor areal som överlappar mellan de olika skyddsformerna. Skogsstyrelsen har en annan mening om hur uppdraget ska tolkas. Skogsstyrelsens tolkning har varit att myndigheterna inte ska värdera graden av relevans för de olika instrumenten utan istället redovisa alla instrument som skulle kunna omfattas av mål 11, samt den areella omfattningen av dessa. Skogsstyrelsen har uppfattat att värderingen av graden av relevans inom mål 11 inte ska göras av myndigheterna utan ska hanteras i den fortsatta processen för miljömålsberedningens uppdrag. Skogsstyrelsens syn framgår av Appendix 1 i redovisningen. Appendixet innefattar en komplett redovisning utifrån Skogsstyrelsens tolkning av uppdraget. Skogsstyrelsen beskriver där bl.a. marker som omfattas av reglering av skogsbruksåtgärder på skogliga impediment enligt 13a Skogsvårdslagen (SVL), miljöhänsyn enligt SVL 30 samt skogsbrukets frivilliga avsättningar, samt även en jämförelse av skogsbruksstatistik mellan några länder inom EU.

3 FÖRORD 2 SAMMANFATTNING 4 1. INLEDNING 8 1.1. Uppdraget 8 1.2. Syfte 8 1.3. Avgränsningar 9 1.4. Genomförande 9 1.5. Naturvårdsverkets syn på uppdraget och redovisningen 9 1.6. Rapportens naturtypsindelning 11 2. BAKGRUND 12 2.1. Konventionen om biologisk mångfald 12 2.2. Den strategiska planen 12 2.3. Arbetsprogram inom konventionen 13 2.4. Skydd och bevarande av landmiljön i Sverige 13 3. MÅL 11 17 4. BESKRIVNING AV BEVARANDEFORMER 20 4.1. Inledning 20 4.2. Skyddsformer enligt miljöbalken 20 4.3. Skyddsformer enligt jordabalken 26 4.4. Statsägd mark för naturvårdsändamål 27 4.5. Andra former för bevarande och hänsyn 28 4.6. Sammanfattande beskrivning av olika bevarandeformer 34 4.7. Sammanfattning av analys av bevarandeformer 37 5. OMFATTNING AV SKYDD OCH BEVARANDE 38 5.1. Inledning 38 5.2. Metodik och underlag 38 5.3. Omfattning av skydd och bevarande i Sveriges landmiljö 42 5.4. Skydd och bevarande av skogsmark 46 5.5. Skydd och bevarande av öppen våtmark 56 5.6. Skydd och bevarande i fjällen 62 5.7. Skydd och bevarande av öppen mark i odlingslandskapet 64 6. SKYDD OCH BEVARANDE INOM EU 70 BILAGA 1. FÖRTYDLIGANDE AV BEGREPP 76 BILAGA 2A. SAMMANSTÄLLNING, METOD OCH UNDERLAG 77 BILAGA 2B. TABELLER OCH UNDERLAG FÖR SAMMANSTÄLLNINGEN 77 APPENDIX 1. SKOGSSTYRELSENS TOLKNING AV UPPDRAGET 77

4 Sammanfattning Uppdraget Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har fått i uppdrag att beskriva och sammanställa tillgänglig information om Sveriges arbete med bevarande av biologisk mångfald i landmiljön utifrån det bevarandemål, (delmål 1 11) som antogs vid partsmötet i konventionen om biologisk mångfald i Nagoya 2010. Uppdraget har gällt att dels beskriva och sammanställa uppgifter om Sveriges skydd och bevarande av landmiljön utifrån delmål 11, och dels göra en översiktlig bedömning av i sammanhanget relevanta formella och icke formella skyddsinstrument och bevarandeinstrument. I enlighet med uppdraget görs även några jämförelser av hur skyddade områden redovisas i relevanta internationella rapporteringar. Naturvårdsverket är redovisningsansvarig myndighet för uppdraget. Mål 11 i den strategiska planen för CBD Mål 11 är ett globalt mål och som för övriga mål i den strategiska planen förväntas alla länder sträva för att målet ska nås, samtidigt som man tar hänsyn till de olika förutsättningar som finns i respektive land. Mål 11 avser områden vilkas geografiska avgränsningar och värden för biologisk mångfald är kända. Målet omfattar flera kvalitetskriterier och ska särskilt omfatta områden av särskild betydelse för biodiversitet och ekosystemtjänster. Dessa områden ska bevaras i ett ekologiskt representativt och väl sammanhängande nätverk av skyddade områden eller andra ändamålsenliga områdesbaserade bevarandeåtgärder som globalt ska omfatta minst 17% av landytan. Områdena ska bevaras och förvaltas på ett ändamålsenligt sätt och vara en integrerad del i landskapet. Redovisning Vi beskriver och redovisar formella skyddsformer enligt miljöbalken och jordabalken samt statsägd mark som ska användas för sådant naturskydd. Vi beskriver även andra bevarandeformer och sektorslagstiftning som direkt eller indirekt, helt eller delvis, skulle kunna ha en betydelse för mål 11 eller för andra mål i den strategiska planen Redovisningen presenterar i vilken utsträckning olika landmiljöer och naturtyper och omfattas av skyddade områden och andra områdesbaserade bevarandeformer. För skyddade områden finns GIS-lagda data, och för dessa har vi beräknat hur stor areal som finns inom olika landmiljöer och naturtyper. Vi har även använt befintliga underlag om andra bevarandeformer. Det finns ett betydande areellt överlapp mellan olika skydds- och bevarandeformer, som beskrivs och beaktas så långt varit möjligt i analyserna och sammanställningarna. 1 I rapporten används delmål 11 och mål 11 synonymt

5 Omfattning av skydd och bevarande Totalt är 4,9 miljoner hektar eller 12 % av Sveriges landareal bevarad genom olika former av formellt skydd. Områdesskydd enligt 7 kap miljöbalken innebär ett långsiktigt och effektivt bevarande av områden av särskild betydelse för biodiversitet och ekosystemtjänster med ändamålsenlig och områdesspecifik beskrivning, reglering och förvaltning. Strandskyddet enligt 7 kap miljöbalken motsvarar dock inte de kriterier som ingår i mål 11, bland annat saknas förbudsföreskrifter mot jord- och skogsbruk och någon samlad redovisning av gällande strandskyddsområden finns inte. Naturvårdsavtal med stöd av jordabalken har relevans i sammanhanget även om skyddet inte innehåller föreskrifter och inte har samma varaktighet som områdesskydd. 5% 7% 1% 4% Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Nemoral region 83% Skyddad landareal per region. Totalt 4,9 milj. hektar 50% 45% Natura 2000, SPA Ramsar % av biomets areal 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Skogsmark Öppen våtmark Öppen mark i odlingslandskapet Fjäll Substratmark Skyddad andel per naturmiljö fördelat på skyddsform. Totalt 4,9 milj. hektar Kulturreservat Natura 2000, SCI/SAC*(ej skogshabitat) Natura 2000, SCI/SAC*(skogshabitat) Naturvårdsavtal (skog) Biotopskyddsområde (övrigt) Biotopskyddsområde (skog) Naturreservat/Naturvårdsområde Nationalpark

6 Skog Totalt är 7,5 % eller 2,1 miljoner hektar av skogsmarken formellt skyddad och 77 % av den skyddade skogsarealen i landet ligger inom den fjällnära regionen. Huvuddelen av arealen ligger inom naturreservat. Skydd och bevarande av skog är inte representativt vilket främst beror på den relativt låga andelen skyddade och bevarade produktiva skogar nedanför fjällnära regionen. Flera skogstyper är underrepresenterade i skydd och bevarande. Fjällregionen omfattar skogar med hög grad av konnektivitet och ekologisk funktion medan sådana skogar i övriga landet främst finns inom värdetrakter och kluster av värdekärnor. Över 50 % av arealen skoglig värdekärna saknar ett formellt skydd nedanför fjällnära regionen. I den fjällnära regionen finns flera stora urskogsartade oskyddade skogar. Nästan 200 000 hektar skogsmark ingår i överenskommelser, köpeavtal eller fondöverföringar från andra myndigheter, framförallt Statens Fastighetsverk, till Naturvårdsverket för formellt skydd men saknar idag beslut enligt miljöbalken. Om dessa arealer inräknas ökar den totala omfattningen av skydd med 0,7 %. Enligt befintliga underlag finns 325 000 hektar nyckelbiotoper som inte omfattas av formellt skydd. En stor majoritet bedöms ingå i frivilliga avsättningar. I det fjällnära området skattar Skogsstyrelsen de frivilliga avsättningarna till 200 000 hektar men då med överlapp med skyddade områden. En närmare analys av skogsbrukets frivilliga avsättningar har inte varit möjlig att göra då GIS-lagda data saknas eller inte är sammanställda. Deras förekomst, kvalité, varaktighet och överlapp med skyddade områden behöver undersökas och redovisas närmare för att möjliggöra en helhetsbedömning. Skogsstyrelsen arbetar med fler underlag kring frivilliga avsättningar inom ramen för den fördjupade utvärderingen och förutom tidigare redovisade uppgifter har ett arbetsmaterial funnits tillhanda. Våtmarker Av Sveriges öppna våtmarker har 20 % eller 840 000 hektar ett formellt skydd. Skyddet av öppen våtmark omfattar därmed en relativt stor andel av naturtypen men skyddet är inte representativt då en stor andel av områdena i Myrskyddsplanen är oskyddade. En betydande del av den skyddade arealen öppen våtmark ingår i områden som skyddats för andra värden. Fjäll Av Sveriges öppna fjäll har 46 % eller 1,8 miljoner hektar ett formellt skydd. Skyddet av fjällen omfattar därmed en stor andel av naturtypen. Områdena bedöms ha en god konnektivitet. Skyddet bedöms vara representativt när Nationalparksplanen är genomförd. Odlingslandskap Av Sveriges öppna marker i och i anslutning till odlingslandskapet har 3,1 % eller 124 000 hektar någon form av skydd och bevarande av områden. Naturvårdsverket bedömer att det formella skyddet är ofullständigt till sin

7 omfattning, innehåll, representativitet och konnektivitet. Det generella biotopskyddet av stenmurar, odlingsrösen, alléer, pilevallar, källor, småvatten och våtmarker samt åkerholmar är ett viktigt komplement till det formella skyddet av områden. Av betydelse är även att 69 % av landets värdefulla ängsoch betesmarker, inventerade vid ängs- och betesmarksinventeringen, sköttes med miljöersättning 2010. En förstärkning av det formella skyddet bedöms vara betydelsefull för att för skydda artrika trädmiljöer och kan bidra till att bevara och vårda ängs- och betesmarker. Skydd och bevarande inom EU Genomförandet av Natura 2000 är EU:s viktigaste bidrag till förverkligandet av intentionerna i konventionen om biologisk mångfald inklusive besluten om att hejda förlusten av biologisk mångfald senast 2020 som alla EU:s medlemsländer har kommit överens om. Cirka 70 % av den totala ytan av skyddade områden inom EU utgörs av Natura 2000-områden med utgångspunkt från Art- och habitatdirektivet. Natura 2000 är därmed en viktig utgångspunkt för jämförelser av skyddad natur inom EU. Vid en jämförelse över andelen landyta som täcks av Natura 2000 kommer Sverige på 19:e plats i EU27. I vissa länder, såsom Sverige, omfattar Natura 2000-nätverket i stor utsträckning strikt skyddade områden med föreskrifter mot till exempel skogsbruk. Dessa områden omfattar en betydande del av Västeuropas större naturskogar och odikade våtmarker och har bedömts behöva ett strikt skydd. I andra länder där områdesarealerna domineras av kulturlandskap har ett mindre strikt skydd bedömts vara tillräckligt för att bevara områdenas värden. Ytterligare underlag och analyser Vår bedömning är att fortsatt analys och konsultation av sakkunniga och forskare behövs för att göra relevanta bedömningar av mål 11 i en svensk kontext. Myndigheternas olika ståndpunkter I samband med arbetet med uppdraget har det framkommit att Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket gör delvis skilda tolkningar av uppdraget. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har dessutom olika ståndpunkter i följande frågor: - Innebörd, beskrivning och redovisning av SVL 13a angående impediment. - Omfattning av frivilliga avsättningar med avseende på överlapp med skyddade områden och dokumentation. - Beskrivning av bevarandeformernas omfattning i skogar och våtmarker. Skogsstyrelsen beskriver sin tolkning och sina ståndpunkter i Appendix 1.

8 1. Inledning 1.1. Uppdraget Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen ska, efter samråd med Jordbruksverket, Sveriges lantbruksuniversitet och Miljömålsberedningen, beskriva och sammanställa tillgänglig information om Sveriges arbete med bevarande av biologisk mångfald i landmiljön utifrån det bevarandemål, (delmål 11) som antogs vid partsmötet i konventionen om biologisk mångfald i Nagoya 2010. Rena vattenmiljöer omfattas inte av detta uppdrag. Redovisningen ska innehålla dels en översiktlig bedömning av i sammanhanget relevanta formella och icke formella skyddsinstrument och bevarandeinstrument. Redovisningen ska även innehålla en bedömning av i vilken utsträckning olika typer av ekosystem, såsom olika skogstyper, odlingslandskapets naturtyper, våtmarker, fjäll mm. omfattas av dessa instrument, inklusive en redovisning av instrumentens inbördes fördelning. I bedömningarna bör även den rumsliga (spatiella) dimensionen ingå genom att underlaget redovisas fördelat på olika geografiska regioner. Tillgänglig vägledning om innebörden av den strategiska planen från konventionen om biologisk mångfald ska beaktas. Myndigheterna ska göra en jämförande bedömning av hur några andra medlemsstater inom EU avser att hantera frågan om vilka olika bevarandeåtgärder som bidrar till att uppfylla kriterierna för bevarande enligt delmål 11 i den strategiska planen. Om inte ett tillräckligt antal EU-länder hunnit anta nationella mål med hänvisning till överenskommelsen från Nagoya kan den jämförande bedömningen i stället baseras på hur skyddade områden i relevanta internationella rapporteringar redovisas. 1.2. Syfte Redovisningen ska på en översiktlig nivå beskriva och sammanställa tillgänglig information om Sveriges arbete med bevarande av biologisk mångfald i landmiljön utifrån mål 11, dvs. visa vilka skydds- och bevarandeformer som använts och för hur stora arealer. Vidare ska redovisningen innehålla en bedömning av i vilken utsträckning olika typer av ekosystem omfattas av dessa skydds- och bevarandeformer, inklusive en redovisning av deras inbördes fördelning samt beskriva den geografiska dimensionen. Redovisningen ska klargöra innebörden av mål 11 i den strategiska planen i ett svenskt perspektiv med avseende på landmiljöer. Underlaget i redovisningen ska kunna användas för Miljömålsberedningens arbete med en långsiktigt hållbar markanvändning och med ett innehåll som är relevant för Sveriges arbete med mål 11 i den strategiska planen för CBD.

9 1.3. Avgränsningar Redovisningen behandlar de skydds- och bevarandeinstrument som bedöms relevanta för mål 11. Vi har utgått från mål 11 och CBD:s vägledning vid avgränsningen, enligt vad uppdraget föreskriver. Endast areal på land ska omfattas i bedömningarna. Områden som enbart utgörs av vattenmiljöer ingår inte i uppdraget. Det har pga. uppdragets begränsade tidsram inte varit möjligt att analysera representativitet och konnektivitet i den omfattning som anges i mål 11. Vidare har endast preliminära analyser gjorts av hur stor andel områden av särskild betydelse för biodiversitet och ekosystemtjänster som täcks in av bevarandeinstrument. 1.4. Genomförande Uppdraget har genomförts av Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen under ca 2 månader. Arbetet har bedrivits i projektform och båda myndigheterna har haft representanter i såväl styrgrupp som arbetsgrupp. Arbetet har bestått av textförfattande, GIS-analyser av formellt skyddade områden, analys av skyddsformer och sammanställningar av annan information. Projektets referensgrupp har varit Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald. Rådet har fått möjlighet att ge synpunkter på ett utkast till rapport under ett begränsat antal dagar. Rådet har därför inte haft möjlighet att ge ett samlat bidrag, utan ledamöterna har bidragit med enskilda synpunkter. Redovisningen skulle lämnas efter samråd med Miljömålsberedningen, Jordbruksverket och SLU. Jordbruksverket har bidragit med underlag om bevarandeformer i odlingslandskapet. SLU har bidragit med dataunderlag från riksskogstaxeringen. Synpunkter har inkommit från SLU och Miljömålsberedningen, men på grund av den korta tiden menar SLU att samråd inte kan anses ha genomförts. Rapporten har justerats efter synpunkter som inkommit. 1.5. Naturvårdsverkets syn på uppdraget och redovisningen I samband med arbetet med uppdraget har det framkommit att Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har olika ståndpunkter i ett antal frågor. Naturvårdsverket bedömer att myndighetens ståndpunkter har ett stöd av forskare och experter som arbetar med konventionen om biologisk mångfald. Detta har framgått i dialogen kring dessa frågor i regeringsuppdraget där vetenskapliga rådet ingått. Naturvårdsverkets kommenterar här myndigheternas olika ståndpunkter. Innebörden av i sammanhanget relevanta bevarandeformer Naturvårdsverket har i arbetet med regeringsuppdraget utgått från dess formulering samt från slutsatser från den dialog om uppdragets omfattning och

10 inriktning som skett med departementen. Naturvårdsverket anser att det är viktigt med en redovisning som görs på ett jämförbart och objektivt sätt mellan olika landmiljöer. Vi har eftersträvat en bred och tydlig varudeklaration av bevarandeformer och en redovisning av relevanta data utan överlapp och dubbelräkning av arealer. Ett instrument som vi inte bedömer är relevant att redovisa som en bevarandeform är generell hänsyn enligt SVL 30. Vår ståndpunkt är att generell hänsyn är en viktig del i den svenska skogsbruksmodellen. Vi anser att generell hänsyn bör tas upp i sammanhanget mål 7 (mål för hållbar markanvändning) men inte motsvarar de kriterier som finns för mål 11 (skydd och bevarande av områden). Vi konstaterar även att myndigheterna haft samsyn om denna ansats under uppdragets arbete. Naturvårdsverket har enligt förordning 1998:1252 det centrala ansvaret för områdesskyddet. Detta innebär att myndigheten samordnar och ger vägledning för arbetet med skydd av natur i samråd med länsstyrelsen och andra berörda myndigheter. Naturvårdsverket lämnar underlag till den officiella statistiken över skyddad natur som publiceras av SCB i ett statistiskt meddelande 2[1], och är rapporteringsansvariga till EEA:s sammanställning CDDA3 3. Statistiksammanställningen i detta regeringsuppdrag är hämtade från data ur Naturvårdsverkets centrala register över skyddade områden, Naturvårdsregistret (NVR). Vi bedömer sammantaget att dessa utgångspunkter är i linje med uppdraget där vi förväntas göra en bedömning av i sammanhanget relevanta bevarandeformer och att vi bör kunna ge sådan vägledande information i vår roll som central miljömyndighet. Innebörd, beskrivning och redovisning av SVL 13a angående impediment Syftet med att definiera impedimenten i skogsvårdslagen är inte att skydda höga naturvärden, utan för att avgränsa improduktiv skogsmark från produktiv skogsmark utifrån ett fastighetstaxerings- och skattetekniskt perspektiv. Naturvårdsverkets bedömning är att SVL 13a om reglering i brukandet av impediment inte är en i sammanhanget relevant bevarandeform då föreskriften inte motsvarar sådana områden och kriterier som ingår i mål 11. Vår bedömning grundas på att de saknar specifik avgränsning, naturvårdssyfte och i sammanhanget mål 11 ändamålsenlig reglering av nyttjande. Impedimenten är inte typiskt representativa för skogsmark och det är sällan som de har en särskild betydelse för biodiversitet. Omfattning av frivilliga avsättningar med avseende på överlapp med skyddade områden och dokumentation Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen konstaterar att det finns ett överlapp mellan frivilliga avsättningar och skyddade områden och att det även finns en osäkerhet i avgränsningar och hur relevanta områdena är för att bevara biologisk mångfald. Naturvårdsverket konstaterar att Skogsstyrelsen enbart har uppskattningar om de frivilliga avsättningarnas förekomst och att 3 Common Database on Designated Areas (CDDA)

11 sammanställningar av GIS-lagda data och mer ingående dokumentation om faktisk förekomst och kvalitéer inte har gått att redovisa. Vi anser att Skogsstyrelsen har underskattat överlappen med skyddade områden och inte heller har belyst sådana överlapp närmare. Vi redovisar information om arealen nyckelbiotoper som är oskyddade och där en stor majoritet utgörs av frivilliga avsättningar. Vi menar att den arealen är mer relevant att belysa i sammanhanget. Beskrivning av bevarandeformernas omfattning i skogar och våtmarker Naturvårdsverket har eftersträvat en redovisning av data utan överlapp och dubbelräkning av arealer. Vår ansats är att inte blanda faktiska GIS-lagda arealer med olika uppskattningar om bevarandeformer som kan ha betydande medelfel. Vi menar att denna ansats är grundläggande för att skapa en robust statistik som går att följa upp och analysera på ett konsekvent sätt. Naturvårdsverket anser därför att de sammanställningar som Skogsstyrelsen förordar är missvisande, i synnerhet de som dessutom inkluderar uppskattningar kring SVL 13a angående impediment. Jämförelse av skyddade områden i Europa Myndigheterna konstaterar gemensamt att det i nuläget inte är möjligt att göra en bedömning av hur andra medlemsstater inom EU avser att hantera frågan om vilka olika bevarandeåtgärder som bidrar till att uppfylla kriterierna enligt delmål 11 då medlemsstaterna befinner sig i en process där ett stort antal analyser och bedömningar fortfarande pågår. Istället ska myndigheterna enligt uppdraget göra en jämförelse baserad på hur skyddade områden i relevanta internationella rapporteringar redovisas. Naturvårdsverket anser att denna jämförelse ska göras med utgångspunkt från relevanta rapporteringar om skyddade områden utan särbehandling av skog och skogsbruksstatistik inom ramen för MCPFE. Vi anser att då cirka 70 % av den totala ytan av skyddade områden inom EU utgörs av Natura 2000-områden bör dessa områden och därtill hörande rapportering vara utgångspunkten för internationella jämförelser av skyddade områden. 1.6. Rapportens naturtypsindelning Rapporten redovisar landmiljöerna uppdelade i skogsmark, öppna våtmarker, fjäll, öppen mark i anslutning till odlingslandskapet och substratmarker. Varje landmiljö utgörs av ett antal naturtyper enligt den indelning Naturvårdsverket använder för sin statistik om skyddad natur. Se vidare i kapitel 5 och i bilaga 3a.

12 2. Bakgrund 2.1. Konventionen om biologisk mångfald Sveriges har undertecknat och ratificerat konventionen om biologisk mångfald (Convention on Biological Diversity, CBD) som är ett resultat från FN-toppmötet om miljö och hållbar utveckling i Rio de Janeiro i Brasilien 1992. Konventionens övergripande mål är att verka för en global samordning av: - bevarande av biologisk mångfald - hållbart nyttjande av naturresurser - en jämlik och rättvis fördelning av tillgången till och nyttan med genetiska resurser. Innebörden är att varje land har ett ansvar för att bevara en mångfald på gennivå, artnivå och ekosystemnivå. I detta arbete är ekosystemansatsen en viktig utgångspunkt. Detta begrepp inkluderar miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekter på ekosystemen. Konventionens högsta beslutande organ, partsmötet (COP), har möte vartannat år, och däremellan hålls ett eller två expertgruppsmöten (SBSTTA) som förbereder frågor och texter till partsmötet. 193 länder och organisationer är med i konventionen. År 2010 hölls det 10:e partmötet sedan starten år 1992. Till COP kan, på parternas begäran, knytas andra tillfälliga expertgrupper så kallade Ad Hoc Technical Expert Groups som kan få i uppgift att utreda och göra fördjupade analyser inför ett partmöte. Att vara part i konventionen innebär åtaganden om att bevara och hållbart nyttja biologisk mångfald och naturresurser. I Sverige har stora delar av konventionen införlivats i svensk naturvård och anpassats till svenska förhållanden främst genom våra sexton nationella miljökvalitetsmål. Viktiga insatser som bidrar till arbetet utförs också i såväl privat som ideell regi. 2.2. Den strategiska planen Vid partsmötet för konventionen om biologisk mångfald (CBD), i Nagoya 2010, antogs en strategisk plan 4 för biologisk mångfald för perioden 2011-2020. Den strategiska planen innehåller 20 delmål organiserade under fem strategiska mål. Mål och delmål omfattar både strävan efter att uppnå målen på global nivå, och en flexibel ram för inrättandet av nationella eller regionala mål. Parterna uppmanas att fastställa sina egna mål inom detta flexibla ramverk med beaktande av nationella behov och prioriteringar samtidigt som hänsyn ska tas till nationella förutsättningar. Utgångspunkten ska vara att bidra till att de globala målen nås. 4 http://www.cbd.int/sp/

13 Det strategiska målet B innebär att hotet mot biodiversitet ska minska och att hållbart nyttjande ska stimuleras. Delmål 5 innebär att till 2020 ska förlusten av naturliga miljöer, inklusive skogar minst halveras och där möjligt närmast upphöra samt förstörelse och fragmentering minska avsevärt. Delmål 7 innebär att jordbruk, vattenbruk och skogsbruk ska bedrivas uthålligt och säkerställa bevarande av biologisk mångfald. Det strategiska målet C syftar till att förbättra statusen för biologisk mångfald genom säkerställande av ekosystem, arter och genetisk variation. Under detta strategiska mål finns bl.a. mål 11 som avser ett ändamålsenligt bevarande av naturområden i syfte att bevara biologisk mångfald. Mål 11 är grunden för detta regeringsuppdrag. 2.3. Arbetsprogram inom konventionen För att underlätta för parterna att genomföra konventionsarbetet har partsmötet beslutat om olika tematiska arbetsprogram, riktlinjer, strategier och protokoll. De tematiska arbetsprogrammen är centrala verktyg för konventionens genomförande. Genom åren har man antagit olika arbetsprogram, t.ex. för skyddade områden och för biologisk mångfald i skog. Efter beslut av partsmötet 2004 om ett särskilt arbetsprogram för skyddade områden är idag områdesskyddet en viktig del av CBD:s arbete. Genomförandet av skyddade områden i enlighet med mål 11 i den strategiska planen utgår från arbetsprogrammet för skyddade områden i konventionen för biologisk mångfald. Programmets vikt betonas inte minst av EU, som också var drivande under dess utarbetande. En särskild internationell expertgrupp har bildats, med syfte att stödja genomförandearbetet. Det tematiska arbetsprogrammet för biologisk mångfald i skog antogs vid det sjätte partsmötet år 2002. Programmet utgör en bred uppsättning mål och aktiviteter som syftar till att utveckla praktiska metoder, riktlinjer, indikatorer och strategier för tillämpning av ekosystemansatsen både inom och utanför skyddade skogsområden samt i brukade och icke brukade skogar. Vid den sjunde partskonferensen (COP 7) togs ett tydligt beslut om att uthålligt skogsbruk, som har sin bakgrund i Skogsprinciperna, från Rio-mötet 1992, och som kan ses som ett medel för att tillämpa ekosystemansatsen i skogar. 2.4. Skydd och bevarande av landmiljön i Sverige Formellt skydd av områden är en viktig del i den svenska modellen för att skapa ett fungerande och hållbart landskap för djur, växter och människor. Arbetet tar sin utgångspunkt i riksdagens miljökvalitetsmål, EU:s art- och habitatdirektiv samt konventionen om biologisk mångfald m,fl. internationella konventioner. Grunden för områdesskyddet är miljöbalken, förordningen om områdesskydd samt nationalparksförordningen.

14 Den nationella ansatsen innebär att myndigheterna i sitt arbete ska bjuda in till samverkan mellan olika aktörer så att den svenska modellen med dess olika komponenter, däribland formellt skydd, eget bevarande (frivilligt avsatt mark) och generell hänsyn, ska fungera på ett bra sätt. Myndigheterna eftersträvar dessutom att samordna skyddet av värdefulla naturområden med friluftslivets, kulturmiljövårdens, rennäringens och andra samhällsintressen. I Sverige tillämpas en värdebaserad ansats vid urvalet av områden för formellt skydd. Detta innebär att de områden som har en stor förekomst av strukturer eller egenskaper och arter samt täthet av viktiga egenskaper och förutsättningar för biodiversitet såsom större nyckelbiotoper och andra värdekärnor prioriteras för skydd. Myrskyddsplanen som hanterar urvalet av de mest skyddsvärda myrarna (både öppna och trädklädda) har haft motsvarande kriterier men typrepresentativitet har också varit styrande i urvalet för skydd av områden. I odlingslandskap finns en nationell bevarandeplan med ett urval skyddsvärda, representativa och artrika betesmarker som delvis utgör Natura 2000- områden. Landsbygdsprogrammets miljöersättningar för vård av natur i odlingslandskap gör dock ingen direkt skillnad på trakter med större täthet av värden för biodiversitet. Skog Sverige har 28,3 miljoner hektar skogsmark, vilket motsvarar nästan 70 % procent av landarealen (totalt 40,8 milj hektar 5 ). Det gör oss till EU:s största skogsland. År 2009 fanns 330 802 skogsägare. Den produktiva skogsmarkens fördelning på ägarklasser är: 50 % enskilda ägare 26 % privatägda aktiebolag 14 % statsägda aktiebolag 6 % övriga privata ägare 3 % staten 1 % övriga allmänna ägare Enligt miljökvalitetsmålet Levande skogar skulle 400 000 hektar produktiv skogsmark nedanför det fjällnära området få ett långsiktigt skydd i form av 320 000 hektar naturreservat, 30 000 hektar biotopskyddsområden och 50 000 hektar naturvårdsavtal, jämfört med 1998. Ytterligare 500 000 hektar skulle bevaras som frivilliga avsättningar. Under perioden 1999-2010 har sammanlagt cirka 322 300 hektar produktiv skogsmark säkrats för formellt skydd. 100 000 hektar bytesmarker I Myrskyddsplan för Sverige ingår trädklädda myrar som i den här rapporten räknas in under skog. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen fastställde 2005 Nationell strategi för formellt skydd av skog. Strategin och motsvarande länsvisa strategier kopplar till delmål 1 i miljökvalitetsmålet Levande skogar och anger bl. a. länsvisa arealmål för formellt skydd nedanför gränsen för fjällnära skog. Strategin framhåller att samordning mellan Skogsstyrelsen och länsstyrelsen samt en god dialog med markägaren krävs i valet av bevarandeform för att få ett kostnadseffektivt och funktionellt formellt skydd. Strategier för förvaltning och 5 Källa Skogsstatistisk årsbok, Skogsstyrelsen

15 skötsel av formellt skyddade områden utvecklas fortlöpande för bevarandet värdena i de skyddade områdena. Öppen våtmark Cirka 20 procent av Sveriges landyta utgörs av våtmarker. En nationell våtmarksinventering genomfördes av länsstyrelserna 1981-2005. I inventeringen ingick våtmarker i vid bemärkelse, varav myrar och mader oavsett krontäckningsgrad utgjorde 2 855 900 hektar. Våtmarksinventeringen ligger till grund för urvalet av områden som ingår i den nationella Myrskyddsplanen som sedan kompletterades när inventeringen i Norrbottens län var klar (Naturvårdsverkets rapport 5667 m.fl. 2007). Enligt delmål 2 till miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker ska samtliga våtmarksområden i Myrskyddsplan för Sverige (1994) ha ett långsiktigt skydd senast år 2010 (riksdagsskrivelse 2001/02:36). Med långsiktigt skydd avses bl. a. nationalpark, naturreservat och biotopskyddsområden. Naturvårdsverket har 2007 i huvudrapport 5667 reviderat Myrskyddsplan för Sverige. Odlingslandskap Närmare 10 % av Sveriges yta utgörs av öppna marker i eller i anslutning till odlingslandskapet. Jordbruksverket har tillsammans med länsstyrelserna på regeringens uppdrag inventerat många av landets värdefulla ängs- och betesmarker mellan åren 2002 och 2004. Resultaten från inventeringen finns i Jordbruksverkets rapport 2005:1. Enligt denna har 229 000 hektar värdefulla betesmarker, 7 000 hektar slåtterängar och 35 000 hektar restaurerbara marker inventerats. Efter 2007 har ytterligare marker inventerats, men inventeringen har då bedrivits i mindre skala. Uppgifter från inventeringarna finns i databasen Tuva. Naturvärdena i odlingslandskapet förvaltas idag främst genom markägarnas egna insatser och med stöd från miljöersättningarna i det svenska landsbygdsprogrammet. I den nationella bevarandeplanen från 1997 anges bland annat att olika regioners representativa förekomst av välhävdade ängar betesmarker och åkermarker bör bibehållas eller öka samt att arter som är representativa för välhävdade växtsamhällen bevaras så att arterna långsiktigt kan föryngras i livskraftiga populationer. Fjäll Fjällregionen omfattar en stor andel av Sveriges skyddade landareal inklusive områden som är unika i ett internationellt perspektiv däribland Vindelfjällen, ett av Europas största naturreservat, samt världsarvet Laponia som bland annat omfattar de kända nationalparkerna Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet och Muddus. En modell med decentraliserad förvaltning av världsarvet Laponia har nyligen införts. Uppföljningen av miljömålet Storslagen fjällmiljö visar att delmålen om minskade skador på mark och vegetation, minskat buller samt bevarande av naturvärden inte har uppnåtts och att förstärkta åtgärder och insatser är nödvändiga. Bland annat föreslås 6 nya mål, till exempel att bevarandestatusen för fjällens naturtyper och arter är god eller förbättras samt att Fjällekosystemen nyttjas på ett långsiktigt hållbart sätt och verksamheter bedrivs med hänsyn till naturens långsiktiga produktionsförmåga, biologisk mångfald, natur- och

kulturmiljövärden samt värden för friluftsliv. Länsstyrelserna i Dalarna, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten har sedan 2006 ett gemensamt miljö- och hushållningsprogram för fjällområdet. Syftet är att förbättra förutsättningarna för en hållbar utveckling i fjällmiljön. 16

17 3. Mål 11 By 2020, at least 17 per cent of terrestrial and inland water areas, and 10 per cent of coastal and marine areas, especially areas of particular importance for biodiversity and ecosystem services, are conserved through effectively and equitably managed, ecologically representative and well connected systems of protected areas and other effective area-based conservation measures, and integrated into the wider landscapes and seascapes. Mål 11 är ett globalt mål och som för övriga mål i den strategiska planen förväntas alla länder sträva efter att målet ska nås, med beaktande av de olika förutsättningar som finns i respektive land. Nivån 17 % utgår bland annat från vetenskapliga rekommendationer för skogsekosystem om att minst 15-20 % av naturliga och lämpliga habitat behöver finnas kvar för att landskapet ska vara funktionellt för biologisk mångfald. En förutsättning för denna nivå är bl.a. att den skogsmark, som omger de naturliga och lämpliga habitaten, har en tillräcklig ekologisk funktion och kvalitet. Detta framgår t.ex. av den forskning som visar att många arter riskerar att nå kritiska tröskelvärden för sin överlevnad beroende på en successivt minskande tillgång på funktionella habitat och en ökande fragmentering av desamma. Andelen skydd av naturliga miljöer har en tydlig koppling till art- och habitatdirektivets krav på gynnsam bevarandestatus för naturtyper. CBD-sekretariatet har tagit fram en vägledning för arbetet med mål 11 6 som tydliggör innebörd av målet. Mål 11 avser områden vars geografiska förekomst och värde för biologisk mångfald är känd. Målet omfattar flera kvalitetskriterier och ska särskilt omfatta områden (med känd avgränsning) av särskild betydelse för biodiversitet och ekosystemtjänster. Dessa områden ska bevaras i ett ekologiskt representativt och väl sammanhängande nätverk av skyddade områden eller andra ändamålsenliga områdesbaserade bevarandeåtgärder. Områdena ska bevaras och förvaltas på ett ändamålsenligt sätt och vara en integrerad del i landskapet. Mål 11 omfattar både formellt skyddade områden och andra ändamålsenliga områdesbaserade bevarandeåtgärder, Other effective area-based conservation measures.. Detta begrepp avsåg förut enbart bevarandeområden i marina miljöer utanför ekonomisk zon (ABNJ) då dessa inte innefattades av skyddade områden. I samband med SBSTTA14-mötet under 2010 tydliggjordes att även Community Conserved areas (CCA) avsågs. Detta bevarandeinstrument har utvecklats globalt av bland andra IUCN i dialog med ursprungsbefolkningar (främst i de tropiska länderna). Community Conserved Areas omfattar ofta 6 Explanatory Guide on Target 11 of the Strategic Plan for Biodiversity. CBD 2011.

18 miljöer av särskild betydelse för lokalsamhällets tillgångar på rent vatten (t.ex. vattenresurser från våtmarker) och mat (t.ex. fisk från korallrev). 3.1.1. Kvalitetskriterier för områdesurval i mål 11 Mål 11 innehåller flera kvalitetskriterier för de områden som kan ingå i målet. Kriterierna är tillämpbara vid urvalet av skyddsvärda områden i enlighet med arbetsprogrammet för skyddade områden. Områden av särskild betydelse för biodiversitet och ekosystemtjänster Det framgår av målet att områden av särskild betydelse för biodiversitet och ekosystemtjänster särskilt ska beaktas och inkluderas. Med utgångspunkt från CBD:s vägledning bedömer vi att sådana områden, i svenskt sammanhang, omfattar landskapsavsnitt av särskild betydelse, såsom riksintresse för naturvård och värdetrakter där en hög andel skydd och bevarande är viktig. Även områden som förtecknas i planer och sammanställningar över särskilt skyddsvärda objekt, där samtliga objekt är utpekade som skyddsvärda, bör omfattas av detta kvalitetskriterium. Exempel på områden av särskild betydelse är: - Områden i Nationalparksplanen - Områden i Myrskyddsplanen - Världsarvsområden utpekade för naturvärdena - Utpekade skyddsvärda skogar på statens marker (s.k. SNUS-objekt 7 ) - Natura 2000-områden med utpekade arter och naturtyper - Värdekärnor inom olika naturtyper såsom nyckelbiotoper, våtmarker och naturbetesmarker med väldokumenterade mycket höga naturvärden - Områden med en viktig ekologisk funktion, såsom Ramsarområden - Ändamålsenlig förvaltning Förvaltningen av områden ska vara ändamålsenlig och ske på ett sådant sätt att inte värdena som ligger till grund för utpekandet av området riskerar att försvinna eller utarmas. Förvaltningen ska innebära att skyddet för området följs upp, och eventuella hot och brister uppmärksammas i samband med övervakning och tillsyn. Detta förutsätter bland annat att områdets gränser och kvalitéer är kända. Ekologiskt representativa områden Urvalet av områden ska ske så att ett representativt bevarande av olika naturmiljöer säkerställs. Det är inte exakt bestämt med avseende på vilka naturtyper och på vilken skalnivå representativitet avses då en relevant indelning kan variera mellan olika länder. Det finns ett antal vedertagna 7 SNUS-objekt Statliga Naturskogar och Urskogsartade Skogar, se även http://www.naturvardsverket.se/sv/start/naturvard/skydd-av-natur/skydd-avskog/skyddsvarda-statliga-skogar/

19 indelningsgrunder att tillgå såsom naturgeografiska regioner och huvudsakliga markslag. En viktig grund för ett representativt urval av skyddsvärd natur i Sverige är Natura 2000-nätverket som baseras på EU:s biogeografiska regioner. Även nationalparksplanen syftar till att ett representativt urval av områden och landskapsavsnitt med utgångspunkt från ett antal grundkriterier ska skyddas genom inrättande av nationalparker. Motsvarande gäller även för Myrskyddsplanen där områdena baseras på ett representativt urval av myrar som representerar olika myrtyper inom olika regioner. Vår bedömning är att representativitet på en översiktlig nivå kan analyseras med utgångspunkt från de fem huvudsakliga naturgeografiska regionerna enligt SUS 8 : 1. Fjällregionen (subalpina regionen) 2. Nordboreala regionen (norra barrskogsregionen) 3. Sydboreala regionen (södra barrskogsregionen) 4. Boreonemorala regionen (blandskogsregionen) 5. Nemorala regionen (lövskogsregionen) I denna redovisning har vi även beskrivit i vilken utsträckning olika typer av ekosystem, såsom olika skogstyper, odlingslandskapets naturtyper, öppna myrar, fjäll, mm. omfattas av skydds- och bevarandeinstrument. Representativitet i bevarandet belyses även genom att göra åtskillnad på produktiv skog respektive impediment. Ekologisk konnektivitet-grön infrastruktur Väl sammanhängande nätverk av naturområden ökar betydligt förutsättningarna för god ekologisk konnektivitet som innebär att områden har ett fungerande utbyte, till exempel så att individer av olika arter kan förflytta sig mellan områdena. Nätverk av exempelvis formellt skyddade och frivilligt avsatta värdekärnor med god konnektivitet är viktiga för bevarandet av biologisk mångfald inom en mängd olika naturtyper. Värdekärnornas omgivningar har betydelse för konnektiviteten. Ju mer omgivningarna avviker från värdekärnornas funktion desto svårare blir det att uppnå en viss konnektivitet i nätverket. Detta innebär att god miljöhänsyn, exempelvis vid skogsbruksåtgärder, är viktiga förstärkningsåtgärder för konnektiviteten i skogslandskapet. När konnektiviteten bedöms måste hänsyn tas till vilken naturtyp det är fråga om. Ekosystemets naturliga funktion är i detta sammanhang en viktig aspekt. Inom ramen för detta regeringsuppdrag har inte någon analys av konnektivitet gjorts men hänvisningar till befintliga underlag över värdetrakter samt kontinuitetsskogar görs. 8 SUS SUS står för Skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitikens effekter där den regionindelning vi använt användes första gången. Den baseras på länsgränser och den fjällnära gränsen för skog. Den fjällnära skogen avgränsas enligt förordningen (SKSFS 1991:3)

20 4. Beskrivning av bevarandeformer 4.1. Inledning I uppdraget ingår att översiktligt bedöma för mål 11 relevanta bevarandeformer. I detta avsnitt beskriver vi formella skyddsformer enligt miljöbalken och jordabalken samt statsägd mark som ska användas för sådant naturskydd. Vi beskriver även andra bevarandeformer och sektorslagstiftning som direkt eller indirekt, helt eller delvis, skulle kunna ha en betydelse för mål 11 eller måluppfyllelse för andra mål i den strategiska planen. 4.2. Skyddsformer enligt miljöbalken Här beskrivs närmare de skyddsformer i miljöbalken som normalt avser att skydda ingående landmiljöer helt eller delvis från annan markanvändning. Viktiga förutsättningar för att skyddet ska vara effektivt tas också upp. 4.2.1. Nationalparker Antal: 29 st (2011) Areal: 739 000 hektar varav drygt 631 000 hektar utgörs av landyta. Av den sammanlagda formellt skyddade totalarealen (nationalparker, naturreservat, naturvårdsområden och djur- och växtskyddsområden) står nationalparkerna för cirka 14 procent. Den totala nationalparksarealen domineras av fjällmiljö. Beslut och syfte: Beslut om att inrätta nationalpark fattas av riksdag och regering. En förutsättning är att staten äger marken. Naturvårdsverket ansvarar för beslutsunderlag och planering av nationalparkerna, genom bland annat Nationalparksplan 9 för Sverige. Ett större sammanhängande område av viss landskapstyp kan med stöd av 7 kap. 2 miljöbalken inrättas som nationalpark. Området bör befinna sig i naturligt tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick. Nationalparkerna syftar till ett representativt skydd av stora områden inom olika landskapstyper. Innebörd: Områdesskydd med föreskrifter som innebär ett skydd för samtliga ingående naturtyper. Nationalparkerna är väldokumenterat viktiga områden för biologisk mångfald och omfattar några av de mest skyddsvärda landskapsavsnitten i landet. De flesta är av internationellt bevarandeintresse. Samtliga har ett starkt skydd. Geografiska och GIS-lagda data: Finns, heltäckande, av hög kvalité. 9 Nationalparksplan för Sverige, Naturvårdsverkets rapport 5839 (2008)

21 4.2.2. Naturreservat Antal: 3 921 st (2011) Areal: Sammanlagda yta drygt 4,5 miljoner hektar. Drygt 3,7 miljoner hektar utgörs av landområden vilket motsvarar 9,1 % av landarealen i Sverige. Av den formellt skyddade landarealen utgör naturreservaten drygt 72 procent. Beslut och syfte: Naturreservat bildas av länsstyrelserna och kommunerna med stöd av miljöbalken. Marken i ett naturreservat kan ingå i såväl ett privat som allmänt ägande. I miljöbalken 7 kap 4 anges följande skäl till att bilda naturreservat: Bevara biologisk mångfald Vårda och bevara värdefulla naturmiljöer Tillgodose behov av områden för friluftslivet Skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer Skydda, återställa eller nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter Bevarande av biologisk mångfald samt vård och bevarande av värdefulla naturmiljöer är de vanligaste skälen till att bilda ett naturreservat. Innebörd: Naturreservat innebär ett permanent områdesskydd med specifika föreskrifter som utformas efter syfte och skyddsbehov. De omfattar gränsbestämda områden som framgår av utmärkning i terrängen och i allmän karta. I de flesta fall finns ett starkt skydd för hela eller delar av ingående naturtyper. Naturreservat används ofta för större värdekärnor, kluster av värdekärnor och sammansatta områden med flera olika värdefulla naturmiljöer. Om markägaren vill fortsätta äga marken i ett naturreservat blir denna ersatt i enlighet med miljöbalkens ersättningsbestämmelser. Sedan 2010 får markägaren ett påslag på 25 % utöver värdet av skogen mm. En stor majoritet av naturreservaten är väldokumenterat viktiga områden för biologisk mångfald. Ett stort antal är av internationellt bevarandeintresse (till exempel även utpekade som Natura 2000-områden). En större del av arealen har föreskrifter mot skogsbruk. Geografiska och GIS-lagda data: Finns, heltäckande av hög kvalité. 4.2.3. Naturvårdsområden Antal: 103 st (2011) Areal: Totalytan omfattar 118 000 hektar. Beslut och syfte: Skyddsformen infördes i naturvårdslagen 1974 och möjligheten att bilda nya NVO upphörde i och med införandet av miljöbalken 1999. Föreskrifterna fick inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvårades inom berörd del av fastigheten. Innebörd: Skyddsformen betraktas som naturreservat vid tillämpningen av miljöbalken men i praktiken måste mark lösas ut eller intrångsersättas för att ett skydd för naturtyper ska finnas på plats. Skyddsformen förekommer främst i

22 marina miljöer och skogsområden avsedda för friluftsliv. Den ger ett svagare formellt skydd jämförbart med naturreservat för bevarande av vissa skydd för naturtyper. Geografiska och GIS-lagda data: Finns, heltäckande av hög kvalité. 4.2.4. Landskapsbildsskydd Antal: Sammanställning saknas Areal: Sammanställning saknas Beslut och syfte: Landskapsbildsskydden inrättades med stöd av 19 naturvårdslagen i dess lydelse före den 1 januari 1975. Skyddsformen beslutades av länsstyrelserna och infördes för att bevara stora områden från ingripande exploatering. Det är framförallt de visuella upplevelsevärdena i landskapet som man avser bevara. Innebörd: Även om begreppet inte finns i den nu gällande miljöbalken gäller bestämmelserna fortfarande men det är inte möjligt att ändra föreskrifterna i ett beslut eller fatta nya beslut om landskapsbildsskydd. Föreskrifterna innebär att det krävs tillstånd för att utföra vissa åtgärder, främst bebyggelse eller annan större exploatering, som kan ha negativ effekt på landskapsbilden. Skyddsformen förekommer främst inom odlingslandskap och vattenmiljöer. Den ger inget eller endast svagt skydd för naturtyper. Skyddsformen kan dock ha en viss betydelse för att bevara sammanhang i odlingslandskap på en regional nivå. Geografiska och GIS-lagda data: Finns, men ej samlade och fullständiga, kvalitetsbrister finns. Kommentar: Flera länsstyrelser undersöker vilka landskapsbildsskydd som bör utredas närmare för förstärkt skydd eller för ev. upphävande. 4.2.5. Kulturreservat Antal: 38 st (2011) Areal: Totalytan omfattar 7 200 hektar Beslut och syfte: Kulturreservat får med stöd av 7 kap 9 miljöbalken inrättas av länsstyrelse eller kommun i syfte att bevara värdefulla kulturpräglade landskap. Skyddsformen infördes 1 januari 1999 i och med att miljöbalken trädde i kraft. Innebörd: Områdesskydd med föreskrifter för hela eller delar av ingående naturtyper. Vissa kulturreservat omfattar viktiga miljöer för biologisk mångfald med föreskrifter som skyddar naturtyper mot exploatering och fyller en funktion för bevarandet av biologisk mångfald. Detta gäller framförallt odlingslandskap men även andra naturtyper.

23 Geografiska och GIS-lagda data: Finns, heltäckande av hög kvalité. 4.2.6. Natura 2000-områden Antal: 4078 st (2011) Areal: Totalt cirka 6,5 miljoner hektar. Till största delen är Natura 2000- områdena även skyddade som nationalpark eller naturreservat. Beslut och syfte: Syftet med Natura 2000 är enligt EU-kommissionen att säkerställa den långsiktiga överlevnaden av Europas mest värdefulla och hotade arter och naturtyper. Enligt EU:s art- och habitatdirektiv samt fågeldirektiv ska Natura 2000-områden utpekas för arter och naturtyper i direktiven. Dessa naturtyper och arter bedöms som särskilt skyddsvärda i ett EU-perspektiv. I Natura 2000-områden ska de naturtyper och arter som ligger till grund för utpekandet skyddas från negativ påverkan genom verksamheter i eller utanför Natura-området. Skyddet regleras i den svenska lagstiftningen enligt 7 kap. 27-29 miljöbalken och gäller alla Natura 2000-områden. Innebörd: Alla Natura 2000-områden är av riksintresse för naturvård enligt 4 kap miljöbalken. Särskild tillståndsplikt gäller enligt 7 kap miljöbalken för åtgärder med viss effekt på dessa områden. Ett avslag som inverkar menligt på pågående markanvändning måste ersättas av staten. Tillståndsprövning sker i det enskilda fallet och inte alltid till naturvärdenas fördel. Sverige och övriga EU-länder ska se till att nödvändiga bevarandeåtgärder vidtas i områdena enligt art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet. Ett utpekat Natura 2000-område kan endast upphävas om de värden som utgjort grunden för utpekandet har försvunnit av naturliga orsaker. Geografiska och GIS-lagda data: Finns, heltäckande av hög kvalité. Kommentar: Natura 2000-områdena 10 är utpekade antingen enligt fågeldirektivet (och kallas då SPA Special Protection Areas) eller enligt artoch habitatdirektivet (SCI Sites of Community Interest eller SAC - Special Areas of Conservation). 4.2.7. Biotopskyddsområden i skog, beslutade av Skogsstyrelsen och kommunen Antal: 6 667 st (2011) och 2 kommunalt beslutade. Areal: 22 320 hektar varav 21 438 hektar produktiv skogsmark (2011). Beslut och syfte: Biotopskyddsområden är mindre markområden (upp till ca 20 hektar) som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda. Dessa biotopskydd utgör ett områdesskydd enligt miljöbalken. Syftet med ett beslut om biotopskydd är att skydda livsmiljöer som har stor betydelse för t.ex. rödlistade växt- och djurarter. 10 Natura 2000 i Sverige. Naturvårdsverket, handbok med allmänna råd, 2003:9. http://www.naturvardsverket.se/natura2000

24 Innebörd: Ett beslut om biotopskyddsområde enligt miljöbalken gäller för all framtid och innebär att man inte i områdena får bedriva verksamhet eller vidta åtgärder som kan skada naturmiljön. I beslutet anges exempel på åtgärder som normalt kan skada naturmiljön. Biotopskyddsområdet är arealavgränsat, inmätt med GPS och framgår på karta samt är utmärkt i terrängen. Skogsstyrelsen eller berörd kommun har ansvaret för frågor om bl.a. vård och tillsyn av de biotopskyddsområden som myndigheten beslutat om Endast skyddsvärd mark ingår, området är långsiktigt avsatt, syftet är enbart att bevara biologisk mångfald, och åtgärder som kan skada naturmiljön är förbjudna. Geografiska och GIS-lagda data: Finns, heltäckande av hög kvalité. 4.2.8. Biotopskyddsområden beslutade av länsstyrelsen eller kommuner Antal: 95 st (2011) Areal: En sammanlagd areal på 193 hektar. Biotopskyddsområden i jordbruksmark finns i 8 av 21 län. Beslut och syfte: Biotopskyddsområden i jordbruksmark hanteras av länsstyrelserna och kommunerna enligt 7 i områdesskyddsförordningen. Det rör sig om rik- och kalkkärr i jordbruksmark, naturliga ängar och naturbetesmarker, naturliga bäckfåror samt ras- eller bergsbranter som inte ligger i skogen. Innebörd: Med stöd av 7 kap. 11 miljöbalken kan speciella och/eller värdefulla biotoper skyddas. Skyddet omfattar mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som av annan orsak är särskilt skyddsvärda. Inom områdena får inte verksamhet bedrivas som kan skada naturmiljön. Endast skyddsvärd mark ingår, området är långsiktigt avsatt, syftet är enbart att bevara biologisk mångfald, och åtgärder som kan skada naturmiljön är förbjudna. Geografiska och GIS-lagda data: Finns, heltäckande av hög kvalité. Kommentar: Utöver områden enligt 7 gäller generellt skydd enligt 5 för biotoper på jordbruksmark från 1 januari 1994. Skyddet gäller för alléer, pilevallar, stenmurar, odlingsrösen, åkerholmar, småvatten, våtmarker och källor i jordbruksmark. 4.2.9. Ramsarområden Antal: 51 st Areal : 510 000 hektar varav 68 000 hektar utanför andra skyddsformer i landmiljö. Beslut/syfte: Ramsarområden utpekas i enlighet med Ramsarkonventionen (Våtmarkskonventionen) som syftar till att bevara våtmarker och vattenmiljöer.

25 Kriterierna för utpekande baseras på ekologisk, botanisk, zoologisk, limnologisk eller hydrologisk betydelse. Konventionen har från början haft ett särskilt fokus på bevarande av viktiga lokaler för våtmarksfåglar men har breddats till att omfatta flera aspekter. Innebörd: Sverige har som medlem i Ramsarkonventionen åtagit sig att utpeka och bevara internationellt värdefulla områden med våtmarker och vattenmiljöer. Åtagandet innebär att de utpekade områdenas ekologiska karaktär och funktion inte får försämras. Alla svenska Ramsarområden är i miljöbalken utpekade som riksintressen för naturvården och ska så långt möjligt skyddas mot skada på natur- och kulturmiljön. Förbud mot markavvattning gäller samtliga områden. Ramsarområden representerar många olika naturtyper, till exempel fågelsjöar, myrkomplex, högmossar och rikkärr och utgör ofta viktiga rast- eller häckningsområden för flyttande fåglar, samt vattendrag och sjöar. Utpekade områden kan anses vara våtmarker av särskild betydelse för biodiversitet och ekosystemtjänster. Samtliga områden ingår helt eller delvis i Natura 2000-nätverket - cirka 75 procent av den totala arealen inklusive vatten. De flesta är även helt eller delvis skyddade som naturreservat eller nationalpark. 63 % av totalarealen inkl. vattenyta är skyddad på det viset. Geografiska och GIS-lagda data: Finns och med den noggrannhet som är ändamålsenlig. 4.2.10. Strandskydd Antal och areal: Samlad redovisning av gällande strandskyddsområden saknas. Syfte: Syftet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet. För att syftena ska upprätthållas är det enligt huvudregeln förbjudet att inom strandskyddsområden vidta vissa åtgärder, bland annat får inte byggnader uppföras i den ekologiskt känsliga strandzonen. Beslut: Strandskyddet är utformat som ett generellt områdesskydd. Strandskyddszonen omfattar både land och vatten, inklusive undervattensmiljön. Av 7 kap 14 miljöbalken framgår att Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd. Länsstyrelsen kan utvidga zonen upp till 300 meter, om det behövs för att säkerställa strandskyddets syfte. Strandskyddet kom till på 1950- talet för att förhindra exploatering av stränderna och bevara allmänhetens tillgång till stränder och vatten för friluftsliv. Det utvidgades 1994 till att också skydda stränderna på grund av deras stora betydelse för den biologiska mångfalden. Genom ny lagstiftning kan kommunerna peka ut områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Innebörd: I miljöbalken 7 kap 15 anges det att; Inom ett strandskyddsområde får inte: 1. nya byggnader uppföras,

26 2. byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt, 3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för byggnader, anläggningar eller anordningar som avses i 1 och 2, eller 4. åtgärder vidtas som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter. Jord- och skogsbruk mm. undantas från föreskrifterna om förbud. Geografiska och GIS-lagda data: Samlad redovisning av gällande strandskyddsområden saknas. Vissa underlag finns på lokal och regional nivå i översiktsplaner. 4.2.11. Övriga skyddsformer enligt miljöbalken Utöver här redovisade skyddsformer finns naturminnen (7 kap 10) som huvudsakligen omfattar punktobjekt såsom jätteekar och flyttblock samt djuroch växtskyddsområden (7 kap 12 ) som endast reglerar tillträde och viss jakt. Dessa skyddsformer har en funktion för att bevara enskilda punktobjekt eller enstaka boplatser och förekomster för arter men utgör inget skydd för naturtyper. Skyddsformen nationalstadspark (4 kap 7 ) omfattar endast ett område; Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. 4.3. Skyddsformer enligt jordabalken 4.3.1. Naturvårdsavtal Antal: Skogsstyrelsen; 4 364 st, Naturvårdsverket och Länsstyrelsen; 60 st (2011) Areal: 31 744 hektar varav 27 615 hektar produktiv skogsmark respektive 755 hektar (2011). Drygt 200 hektar omfattar odlingslandskap. Beslut och syfte Ett naturvårdsavtal är ett civilrättsligt avtal, som tecknas i enlighet med bestämmelserna i jordabalken, mellan Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, länsstyrelse eller kommun och markägare. Syftet med avtalet är att bevara och utveckla områden med höga naturvärden samt att undvika åtgärder som kan påverka utvecklingen av naturvärdena negativt. Innebörd: I avtalet beskrivs området och hur naturvärdena bör bevaras och utvecklas. Avtalstiden kan variera mellan 1 och 50 år, men merparten av de naturvårdsavtal som hittills tecknats gäller för en avtalstid om 50 år samt har

27 även gjorts gällande gentemot en eventuell ny ägare. Markägaren får viss ekonomisk ersättning för de begränsningar i brukandet som avtalet innebär. Områdena har vanligtvis en storlek på mellan 3 och 20 hektar men det förekommer områden på mer än 100 hektar. Naturvårdsavtal har hittills kommit till användning främst i skogliga miljöer där fastighetsägaren under avtalstiden mot ersättning avstår från skogliga åtgärder Avtalen domineras helt av skyddsvärd mark, området är oftast tämligen långsiktigt avsatt, syftet är att bevara biologisk mångfald. Åtgärder som kan hindra en positiv utveckling av naturvärdena är ofta avtalade att inte vidtas. Skyddet är svagare än områdesskydd enligt miljöbalken och egentliga föreskrifter saknas. Geografiska och GIS-lagda data: Finns. Området som omfattas av avtalet är arealavgränsat, inmätt med GPS och framgår på karta samt är med få undantag utmärkt i terrängen. Korta avtal märks dock inte ut på karta och i terrängen. Kommentar: De Ekoparksavtal som Skogsstyrelsen har tecknat med Sveaskog samt särskilda Vitryggsavtal, tecknade med Bergvik AB, ingår inte i arealsammanställningen ovan. Arealen Ekoparksavtal som Skogsstyrelsen har ingått med Sveaskog uppgår till ca 85 000 hektar varav omkring 47 000 hektar har ett syfte och mål om att bevara och utveckla naturvärdena. Denna senare areal är jämförbar med ordinarie naturvårdsavtal. I förhållande till Skogsstyrelsens ordinarie naturvårdsavtal är dock andelen värdekärna något lägre i de 20 st Ekoparksavtalen. Ytterligare skillnader är att syfte och mål med avtalet anges i mer övergripande ordalag, att inom en Ekopark kan inriktningen i enskilda bestånd ändras under vissa förutsättningar samt att avtalen inte offentliggjorts i digitalform och inte är utmärkta i fält. Arealen Vitryggsavtal ingångna med Bergvik uppgår till ca 10 000 hektar. I avtalet finns en särskild uppsägningsklausul, samtliga avtal har inte offentliggjorts i digitalform samt är inte är utmärkta i fält. Det bör även påpekas att denna areal skyddsvärd mark räknas till frivilliga avsättningar i Levande skogar. 4.4. Statsägd mark för naturvårdsändamål 4.4.1. Naturvårdsverket Förvärv av värdefulla naturområden och förvärv av bytesmark är en väsentlig verksamhet i samband med områdesskydd enligt 7 kap miljöbalken (MB). Områden som Naturvårdsverket förvärvar för naturvårdsändamål ska med stöd av 7 kap. miljöbalken skyddas som naturreservat eller nationalpark. 4.4.2. Fortifikationsverket

28 Fortifikationsverket och Naturvårdsverket träffade under 2010 en överenskommelse (NV-dnr 310-167-10 om skydd av vissa särskilt värdefulla naturskogsområden inom försvarsfastigheter. Totalt omfattar överenskommelsen 56 områden och drygt 20 000 hektar skogsmark. Områdena ska undantas skogsbruk och avverkning med undantag för sådana ingrepp som är nödvändiga för områdenas användning som övningsområden. De ska erbjudas för bildande av naturreservat i de fall områdenas användning som övningsområden upphör. 4.4.3. ESAB Riksdagen beslutade 2010 att överföra 100 000 hektar produktiv skogsmark från Sveaskog till staten, för att användas som ersättningsmark vid markbyten inom planerade naturreservat. Markerna är överförda till ESAB, Ersättningsmark i Sverige AB och används för bevara vissa stora skyddsvärda naturskogar som ägs av skogsbolag, kyrkan och allmänningsskogarna. De bedöms räcka till cirka 60 000 hektar produktiv skogsmark inom planerade naturreservat. 4.4.4. Statens fastighetsverk Enligt regeringsbeslut M2010/1679/Na överfördes 114 områden med höga naturvärden inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län från Fastighetsverket till Naturvårdsverket i syfte att säkerställa ett långsiktigt skydd av områdena. Skyddet bidrar till miljömålet Levande skogar, delmål 1. Områdena omfattar totalt cirka 240 000 hektar varav ca 110 000 produktiv skog. Geografiska och GIS-lagda data finns och är heltäckande av hög kvalité. Överföringen av områdena är att betrakta som en områdesbaserad bevarandeåtgärd men skyddet är dock inte inrättat förrän områdena blivit naturreservat. 4.5. Andra former för bevarande och hänsyn 4.5.1. Frivilliga avsättningar Antal: Antalet okänt Total yta i Sverige: Skogsstyrelsen uppskattar dessa till 1 167 000 hektar ovan och nedan gränsen för fjällnära skog. Då ingår överlapp med skyddade områden. Beslut/syfte: Drivkraften att frivilligt avsätta skogsmark för naturvårdsändamål är i huvudsak sektorsansvaret, uttryckt i skogsägarnas avtal med certifieringsorganen FSC 11 alternativt PEFC 12. I deras krav och standarder 11 Forest Stewardship Council 12 Programme for the Endorsement of Forest Certification schemes

29 ingår att sätta av minst 5 procent av den produktiva marken för naturvårdsändamål, i första hand nyckelbiotoper. Innebörd: Med frivillig avsättning avses ett minst 0,5 hektar stort område med sammanhängande produktiv skogsmark för vilket markägaren frivilligt har fattat beslut om att åtgärder som kan skada dess naturvärde, kulturmiljö och/eller sociala värde inte ska utföras, området ska finnas dokumenterat i plan eller annan handling. Med frivillig menas att markägaren själv har fattat beslut om att spara området utan förpliktelser gentemot stat eller kommun. Med dokumenterat avses att en frivillig avsättnings yttre gränser ska, av markägaren eller av markägare utsedd företrädare, dokumenteras på karta, antingen på papper eller i digitalt format. Med sammanhängande produktiv skogsmark menas produktiv skogsmark enligt 2 Skogsvårdslagen. (SVL). Varaktigheten i de frivilliga avsättningarna är svår att ange och uppgifterna har varierat i de uppföljningar Skogsstyrelsen genomfört. I den senaste uppföljningen uppgav 76 % av privatskogsbrukets ägare att de kommer att ha kvar sina frivilliga avsättningar i mer än 30 år, eller så länge de äger fastigheten. Tidigare uppföljningar har redovisat en högre grad av varaktighet för mellan- och storskogsbrukets avsättningar Arealen frivilliga avsättningar som av Skogsstyrelsen tidigare bedömts som areal som är långsiktigt avsatt och skyddsvärda, ovan och nedan gränsen för fjällnära skog, har angetts till 1 030 000 hektar. Det finns dock ett överlapp mellan frivilliga avsättningar och skyddade områden, det finns även en osäkerhet i avgränsningar och hur relevanta områdena är för att bevara biologisk mångfald. Geografiska och GIS-lagda data: Finns om de är dokumenterade i Skogsbruksplan eller annat likvärdigt underlag. 4.5.2. Nyckelbiotoper registrerade hos Skogsstyrelsen Antal: 87 300 st (2010) Areal: 410 200 hektar varav ca 350 000 hektar produktiv skogsmark (2010) Beslut/syfte: Skogsstyrelsen har sedan 1990 haft regeringens uppdrag att inventera nyckelbiotoper på privat mark. Skogsbolag och större markägare har tidigare genomfört motsvarande inventeringar på sina marker, men även dessa marker inventeras idag av Skogsstyrelsen. Nyckelbiotoper är skogsområden som Skogsstyrelsen bedömt har mycket höga naturvärden. De har en nyckelroll för bevarandet av skogens hotade växter och djur och har förutsättningar att hysa hotade och rödlistade arter. Den totala arealen nyckelbiotoper skattas till två till fyra gånger så stor som den registrerade. Årlig nyregistrering av nyckelbiotoper har dock under de senaste åren uppgått till endast cirka 2000 hektar.

30 Innebörd: Verksamhetsutövare är skyldiga att, inför åtgärder som på ett väsentligen sätt kan ändra naturmiljön (enligt 12 kap. 6 miljöbalken), samråda med ansvarig tillsynsmyndighet, i detta fallet Skogsstyrelsen. Normalt innebär skogsbruksåtgärder i nyckelbiotoper, exempelvis gallring eller avverkning, väsentliga ändringar i naturmiljön. Nyckelbiotoperna är arealavgränsade, och en enkel beskrivning med ett syfte anges ofta. Områdena är inmätta med GPS och framgår på karta, men egentligt varaktigt skydd saknas. De är inte utmärkta i terrängen och regelbunden tillsyn utförs inte. Geografiska och GIS-lagda data: Finns, heltäckande för de registrerade nyckelbiotoperna, av hög kvalité. Kommentar: Ett betydande överlapp finns mellan arealen nyckelbiotoper och formellt skyddad liksom frivilligt avsatt mark. Dessutom finns överlapp mellan nyckelbiotoper och lämnad miljöhänsyn i enligt 30 SVL. Lagföring av brott mot samrådsskyldigheten är inte ofta förekommande. Orsaken till detta är att det ofta bedöms svårt för markägaren att känna igen känsliga naturmiljöer och, vid olika verksamheter, samt dennes förmåga att bedöma risken för att betydande skada på naturmiljön ska uppstå.

31 4.5.3. Reglering av skogsbruksåtgärder på skogliga impediment enligt 13 a Skogsvårdslagen (SVL) Antal: Skogliga impediment pekas inte ut som enskilda områden, och antal kan alltså inte anges. Total yta i Sverige: Uppskattas till 7 404 000 hektar varav 5 807 000 hektar utanför formellt skyddade områden. Beslut/syfte: Skogliga impediment är skogsmark 13 som inte definieras som produktiv skogsmark. Till skogliga impediment räknas förutom improduktiv skogmark 14 även träd- och buskmark. I skogsvårdslagen 13 a regleras brukandet i det som definieras som skogliga impediment. 13 a reglerar att avverkning, skogsvårdsåtgärder och gödsling inte får ske på skogliga impediment som är större än 0,1 hektar. Enstaka träd får dock avverkas om det inte förändrar naturmiljöns karaktär. Innebörd: De skogliga impedimenten har i skogsvårdslagen förtydligats att endast gälla improduktiv skogsmark och träd- och buskmark. Impediment är inte områdesavgränsade eller geografiskt avgränsade, såvida de inte omfattas och beskrivs i en skogsbruksplan. Syftet med att definiera impedimenten har inte varit för att skydda höga naturvärden, utan för att avgränsa improduktiv skogsmark från produktiv skogsmark utifrån ett fastighetstaxerings- och skattetekniskt perspektiv. Naturvårdsverkets bedömning är att SVL 13a om reglering i brukandet av impediment inte är en i sammanhanget relevant bevarandeform då föreskriften inte motsvarar sådana områden och kriterier som ingår i det målet. Vår bedömning grundas på att de saknar specifik avgränsning, naturvårdssyfte och i sammanhanget mål 11 ändamålsenlig reglering av nyttjande. De är inte specifikt utpekade och saknar eller har en osäker avgränsning och faktisk förekomst. De är inte heller avsatta för att skydda höga naturvärden och har inget specifikt bevarandesyfte eller mål. Impedimenten är inte typiskt representativa för skogsmark och det är sällan som de har en särskild betydelse för biodiversitet. Geografiska och GIS-lagda data: Saknas generellt men kan finnas i skogsbruksplaner. Arealuppgifter bygger på skattningar. 13 I Sverige räknas mark i SVL 2 som inom ett sammanhängande område där träden har en höjd av mer än fem meter och där träd har en kronslutenhet av mer än tio procent eller har förutsättningar att nå denna höjd och kronslutenhet utan produktionshöjande åtgärder, som skogsmark. Det här är en definition i Skogsvårdslagen som numer är harmoniserad med FAO:s definition av skogsmark. Utifrån det definieras vidare i 2 om skogligt impediment. 14 Med improduktiv skogsmark räknas skogsmark som inte kan producera i genomsnitt minst 1 kubikmeter virke per hektar och år.

32 4.5.4. Renbruksplaner (RBP) Antal: Det pågår upprättande av renbruksplaner för samtliga 51 samebyar. Total yta av kärn- och nyckelområden i Sverige (februari 2012): uppskattas av Skogsstyrelsen till 14 300 000 hektar Beslut/syfte: I Skogsvårdslagen 18 b regleras hänsyn till naturvård, kulturmiljövård och rennäring i fjällnära skog. Det här avser i synnerhet hyggets storlek, förläggning avverkningsform eller liknande. I 20 SVL regleras att samråd ska tas inom renskötselområdets åretruntmarker innan avverkning sker samt att i 31 SVL regleras hänsyn till rennäringen angående hyggets storlek, utläggning samt beståndsanläggning. Innebörd: Renskötselområdet samutnyttjas av många markanvändande aktörer däribland rennäring och skogsbruk. Det övergripande målet med renbruksplaner är att med hjälp av fjärranalys, genom kartläggning samt fältinventering förbättra underlaget för operativ renskötsel, förbättra underlaget för samrådsdiskussioner med andra markanvändare samt producera information som kan kombineras med andra markanvändares databaser. Ett arbete är att skapa en beteslandsindelning som består i en indelning av samebyns betesmarker i operativa renskötselområden. Beteslandsindelningen skapar förutsättningar för samebyarna att redovisa de områden som är viktigast ur renskötselsynpunkt och underlätta dialogen med andra markanvändande aktörer. En beteslandindelning består av betestrakter i kärnområden, nyckelområden, lågutnyttjade områden samt åtgärdsområden. Geografiska och GIS-lagda data: Datahantering är påbörjad inom projektet RenGIS 2.0. 4.5.5. Miljöersättning för betesmarker och slåtterängar i landsbygdsprogrammet Antal: Areal: Natura 2000: Under 2010 sköttes 62 129 hektar Natura 2000-områden med miljöersättning för betesmarker och slåtterängar (Jordbruksverket, opublicerade uppgifter). Av dessa sköttes cirka 28 800 hektar med ersättning för betesmarker med särskilda värden, 20 900 hektar med ersättning för alvarbete och 5 500 hektar för betesmarker med allmänna värden. Resten sköttes med miljöersättning för skogsbete, fäbodbete, mosaikbetesmark och slåtteräng (särskilda och allmänna värden). Totalt: Under 2010 sköttes cirka 441 000 hektar med miljöersättning varav 154 000 hektar med ersättning för särskilda värden. 69 procent av landets värdefulla ängs- och betesmarker, inventerade vid ängs- och betesmarksinventeringen, sköttes med miljöersättning 2010. Det innebär cirka 170 000 hektar (Jordbruksverket, opublicerade uppgifter). Kalkgräsmarker och alvar fångas upp av miljöersättningen i hög omfattning, medan slåtterängar och trädklädda betesmarker fångas upp i lägre omfattning.

33 Beslut och syfte: Miljöersättningar söks av den som sköter marken. All mark som följer definitionen av betesmark eller slåtteräng kan skötas med miljöersättning. Den som har miljöersättning förbinder sig att sköta marken i fem år enligt vissa villkor. För marker med särskilda värden beslutar länsstyrelsen om särskilda skötselvillkor som ska bevara markens värden. Innebörd: Miljöersättning innebär att betesmarker och slåtterängar sköts. Skötseln är väsentlig för att de biologiska kvaliteterna ska bevaras i odlingslandskapet. Geografiska och GIS-lagda data: Alla jordbruksmarker är inritade som så kallade block i Jordbruksverkets blockdatabas som kopplas till ett kartlager. Varje block har ett unikt id-nummer till vilket man kan koppla information om miljöersättning. Inom landsbygdsprogrammet finns även andra ersättningar som syftar till att bevara och förstärka biologisk mångfald. a. Natur- och kulturmiljöer b. Restaurering av betesmarker och slåtterängar c. Anläggning och restaurering av våtmarker d. Bränning e. Fågelåker f. Mångfaldsträda g. Hotade åkerogräs h. Skogens mångfald i. Öka arealen ädellövskog 4.5.6. Riksintresse för naturvård och Riksintresse för friluftsliv Antal: 1999 st respektive 215 st Areal: Riksintresse enligt 4 kap se Natura 2000. Riksintresse enligt 3 kap saknar nationellt sammanställda och fullständiga underlag. Syfte: Syftet med utpekande av riksintresse är att hävda det nationella intresset i den fysiska planeringen och i andra beslut om markanvändning som myndigheter fattar. Beslut: Riksintressen enligt 4 kap. (Natura 2000) är angivna av riksdagen i miljöbalken. Naturvårdsverket har ansvar för att peka ut områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv enligt 3 kap. 6 miljöbalken. I myndighetens uppdrag ingår också att tillsynsvägleda myndigheterna när det gäller tillämpningen av bl.a. dessa bestämmelser och att bevaka hur riksintresset tillgodoses i prövningar. Med utpekande av riksintresseområden avses den procedur då de centrala myndigheterna, i skriftlig form lämnar uppgifter till länsstyrelserna om områden som myndigheterna bedömer vara av riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken. Detta ska ske enligt 2 förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m.

34 Innebörd: Alla Natura 2000-områden är av riksintresse enligt 4 kap. (se vidare under Natura 2000). För riksintressen enligt 3 kap miljöbalken är det däremot först vid olika rättsverkande beslut, t.ex. beslut om tillstånd, som riksintresset får rättslig betydelse. Om prövningsmyndigheten delar bedömningen att området är av riksintresse ska det skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra eller skada det utpekade intresset. Pågående markanvändning såsom skogsbruk och jordbruk regleras inte genom riksintresse 3 kap. men utpekandet av områden av riksintresse är en del av underlaget för den fysiska planeringen och prövningen för att t.ex. avgöra om bästa plats för en verksamhet har valts. Kommunen och länsstyrelsen ska i dialog närmare precisera och avgränsa riksintresseområdena. Länsstyrelsen ska som statens företrädare slutligen i granskningsyttrande ange sin uppfattning om hur kommunerna har beaktat riksintresseområdena. Geografiska och GIS-lagda data: Finns men vad gäller riksintresse enligt 3 kap saknas nationellt sammanställda och fullständiga underlag. 4.6. Sammanfattande beskrivning av olika bevarandeformer För att belysa olika bevarandeformer och områden i sammanhanget mål 11 har vi gjort en översikt av skyddade områden och andra former för bevarande, med stöd av kriterier i mål 11 och från CBD-sekretariatets guide. 15 Innebär bevarandeformen att områdena har; ett specifikt syfte som innebär naturskydd för naturtyper i landmiljöer? specifika föreskrifter som skyddar naturtyper inom området? långsiktiga & specifika bevarandemål? formaliserats & preciserats i avtal eller överenskommelse? beskrivits, dokumenterats, gränsbestämts och publicerats? namngivits & utmärkts i terräng & allmän karta? ett heltäckande specifikt skydd för naturtyp med varaktighet? en internationell motsvarighet? 15 Explanatory Guide on Target 11 of the Strategic Plan for Biodiversity.

35 Tabell 1a. Översikt av olika former för bevarande av naturtyper i landmiljöer, analys i sammanhanget mål 11. Skyddade områden Specifikt syfte; naturskydd för naturtyper i landmiljöer Specifika föreskrifter skyddar naturtyper Specifikt bevarandemål Formaliserat & preciserat i avtal / överenskommelse Beskrivet, dokumenterat gränsbestämt, publicerat område med identitet Utmärkt i terräng Långsiktigt bevarande, av naturtyp Kärnområden av särskild betydelse för biologisk mångfald Nationalpark Ja, alla Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Naturreservat Ja, alla Ja, huvudsakligen Ja Ja Ja Ja Ja Ja, oftast Ja Naturvårdsområde Ja, alla Delvis Ja Ja Ja Ja Ja Ja, ibland Ja Kulturreservat I ett fåtal områden Delvis Ja Ja Ja Ja Ja Nej, sällan Ja Natura 2000 med Ja, alla Nej Ja Ja Ja Nej Ja Ja, oftast Ja utpekat habitat Natura 2000 utan Nej Nej Nej Ja Ja Nej Ja, ibland Ja utpekat habitat Nej Generellt Ja, Delvis Nej Nej Nej Nej Ja Ej område biotopskydd 5 odlingslandskap Biotopskydds- Ja vissa i skog, Ja Ja Ja Ja Ja om i Ja Ja, oftast område 6, 7 odlingslandskap skog Naturminne Ja, punktobjekt Nej Nej Ja Ja Ja Ja Ej område Ja Nationalstadspark Ja Delvis Ja Ja Ja Nej Ja Ja Ramsar Ja, våtmark Delvis Ja Ja Ja Nej Ja Ja, alltid Ja Internationell motsvarighet SPA Nej Nej Ja, vissa Ja Ja Nej Nej Ja Ja arter Naturvårdsavtal SKS, LST, långa Ja, flera typer främst skog Delvis Ja Ja Ja Ja Ja Ja, ibland Ja Finland och Österrike Naturvårdsavtal SKS, LST, korta Ja, flera typer Nej Nej Ja Ja, delvis Nej Nej Ja, ibland Ja Finland och Österrike Ekoparksavtal Ja, skog Delvis Ja Ja Ja, delvis Nej Ja Ja, ofta Nej Landskapsbildsskydd I vissa områden Delvis Nej Nej Delvis Nej Delvis Ja, ibland Ja, tex. Tyskland Djurskyddsområde Nej, datumbegränsat tillträde Nej Ja, vissa arter Strandskydd Nej Nej Nej Nej Nej, ev. information i översiktsplaner Nej Ja Ja Nej Ja, ofta men för Ja enstaka art Nej Nej Nej Ja, Norge

36 Tabell 1b. Översikt över andra former av bevarande och utpekande av värden. Andra former för bevarande och utpekande av värden Specifikt syfte; naturskydd för naturtyper i landmiljöer Specifika föreskrifter skyddar naturtyper Specifikt bevarandemål Formaliserat & preciserat i avtal/ överenskom. Mark ägd av Naturvårdsverket inom blivande naturreservat Utpekade områden Fortifikationsverket Nyckelbiotoper Ja Nej Ja Nej men normalt samrådsplikt i MB Objekt med naturvärden Ja Nej Nej Nej, men ibland samrådsplikt i Beskrivet, dokumenterat gränsbestämt, publicerat område med id Utmärkt i terräng Långsiktigt bevarande av naturtyp, varaktighet Kärnområden av särskild betydelse för BM Ja Nej Ja Ja Ja, delvis Delvis Ja Ja, oftast Ja Ja, skog Nej Ja Ja Ja Nej Ja Ja Nej MB NO, NS avsättning Ja Nej Ja Delvis Delvis, beskrivet och gränsbestämt i skogsbruksplan Ja Nej Nej Ja, ofta Ja Ja Nej Nej Ja, ibland Ja Nej Nej Ja, ibland Nej SVL 13 Impediment Nej Nej Nej Nej Nej Nej Nej Nej Nej Riksintresse naturvård 3 Nej Nej Nej Nej Delvis Nej Nej Ja, ofta kap MB Internationell motsvarighet

37 4.7. Sammanfattning av analys av bevarandeformer Skyddade områden enligt miljöbalken Områdesskydd är med få undantag relevanta i sammanhanget. Grunden för denna bedömning är att bevarandeformer i 7 kap miljöbalken innebär ett långsiktigt och effektivt bevarande av områden av särskild betydelse för biodiversitet och ekosystemtjänster med ändamålsenlig och områdesspecifik beskrivning, reglering och förvaltning. Strandskyddet motsvarar dock inte de kriterier som ingår i mål 11, bland annat saknas förbudsföreskrifter mot jordoch skogsbruk och någon samlad redovisning av gällande strandskyddsområden finns inte. Detta innebär att värden för biologisk mångfald inte bevaras på ett ändamålsenligt sätt. Djurskyddsområden avser områden med datumbegränsat tillträde och innehåller normalt inga förbudsregler för markanvändning. Skyddade områden enligt jordabalken Naturvårdsavtal har också relevans i sammanhanget. Skyddet innehåller dock inga föreskrifter och har inte samma varaktighet som områdesskydd. Andra bevarandeformer Naturvårdsverkets marker för naturvårdsändamål har relevans i sammanhanget. Här ingår till exempel de marker som regeringen utpekat för skydd och som överförts från Fastighetsverket. En närmare analys av skogsbrukets frivilliga avsättningar har inte varit möjlig att göra då GIS-lagda data saknas eller inte är sammanställda. Deras förekomst, kvalité, varaktighet och överlapp med skyddade områden behöver undersökas och redovisas närmare för att möjliggöra en helhetsbedömning. Pågående arbeten Inom ramen för ett regeringsuppdrag 16 avseende Natura 2000-områden kommer ytterligare underlag tas fram av betydelse i sammanhanget. Landskapbildsskydd utreds av länsstyrelserna. Skogsstyrelsen arbetar med fler underlag kring frivilliga avsättningar inom ramen för den fördjupade utvärderingen och förutom tidigare redovisade uppgifter har ett arbetsmaterial funnits tillhanda. 16 Kvalitetssäkring av gränser och data beträffande Natura 2000-områden (regeringsuppdrag nr 24 till Naturvårdsverket i regleringsbrev för 2008)

38 5. Omfattning av skydd och bevarande 5.1. Inledning I uppdraget ingår att redovisa i vilken utsträckning olika typer av ekosystem, såsom olika skogstyper, odlingslandskapets naturtyper, våtmarker, fjäll mm. omfattas av olika skydds- och bevarandeinstrument. Beräkningar och bedömningar har utgått från denna indelning av landmiljön. Dessutom redovisar vi nedan i vilken utsträckning olika skydds- och bevarandeformer använts i olika geografiska regioner. Redovisningen delas upp i tre komplementära delar. Eftersom uppdraget avser mål 11 i den strategiska planen har inte bara arealen beräknats eller bedömts utan även kvalitetsaspekter har ingått i analysen. Omfattning av skydd och bevarande En redovisning av kvantitet, det vill säga hur stor areal och andel av naturtypen som omfattas av olika instrument, sammantaget samt per naturgeografisk region. Områden av särskild betydelse för biodiversitet och ekosystemtjänster En redovisning av områden, vars värden för biodiversitet är kända, och har en särskild betydelse för biodiversitet och ekosystemtjänster. Vi redovisar också hur skydd och bevarande av dessa är geografiskt fördelat i Sverige. Representativitet och konnektivitet En redovisning av hur skydds- och bevarandeinsatser bidrar till att säkerställa representativa naturtyper per region. Konnektivitet mellan olika områden är en förutsättning för att skydds- och bevarandeåtgärder ska kunna bidra till att säkerställa den biologiska mångfalden. Inom uppdraget har inga analyser av konnektivitet genomförts. Istället redovisas en sammanställning av hur detta har analyserats tidigare och vilka slutsatser man kan dra om förutsättningarna för konnektivitet mellan olika skydds- och bevarandeinsatser. 5.2. Metodik och underlag Underlagen för de analyser som har gjorts inom uppdraget motsvarar dem som årligen används vid framtagande av officiell statistik om skyddade områden i SCB s PM Skyddad natur (www.scb.se ) och i Skogsstatistisk årsbok (www.svo.se ). Sammanställningen baseras på digitala områdesgränser från nationella databaser, Kontinuerlig Naturtypskartering av Skyddade områden (KNAS), en regionindelning och uppgifter från Riksskogstaxeringen (http://www.slu.se/riksskogstaxeringen). Uppgifter om de frivilliga

39 avsättningarna är tagna från Skogsstyrelsen senaste undersökning 17 (Skogsstyrelsen opubl.). Fördelningen på naturgeografiska regioner, utifrån underlagets fördelning på landsdelar, är gjort länsvis baserat på arealen produktiv skogsmark. Härutöver används uppgifter från tidigare publikationer och sammanställningar enligt referenser. Underlagen, deras kvalitet och metodiken är beskriven i Bilaga 3a. Här ges en kort sammanfattning. 5.2.1. Formellt skyddade områden Formellt skyddade områden ingår t.o.m. 31 december 2011. Vi har för dessa använt de geografiska avgränsningarna för att sammanställa nettoarealen, dvs. vi har exkluderat överlappande arealer mellan olika skyddsformer. De områden som har föreskrifter eller naturvårdsavtal för en aktuell naturtyp redovisas under formellt skydd för den naturtypen (se bilaga 3). 5.2.2. Geografiska regioner Arealerna är sammanställda för fem naturgeografiska regioner SUSregioner 18 ). Regionindelningen följer länsgränser och den fjällnära gränsen. Vi bedömer att den är mer relevant än EU:s biogeografiska regioner där Sverige till stor del ingår i en och samma region (se figur 1) och Nordiska ministerrådets zonindelning är svår att använda administrativt eftersom den inte tar hänsyn till administrativa gränser som län. För myrar används ofta en annan regionindelning som har en mer ost-västlig uppdelning - myrregionindelningen. Denna är underlag för myrskyddsplanen och därmed ger jämförelsen mellan skyddade myrar och myrskyddsplanens ännu inte skyddade områden en bild av hur representativt skyddet är för dessa regioner (se figur 1). 17 Ny metod och nya definitioner i uppföljningen av frivilliga avsättningar. Skogsstyrelsens Meddelande 3/2009 18 SUS står för Skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitikens effekter där den regionindelning vi använt användes första gången. Den baseras på länsgränser och den fjällnära gränsen för skog. Den fjällnära skogen avgränsas enligt förordningen (SKSFS 1991:3)

40 Figur 1. Sammanställningarna av skyddade arealer och naturtyper är baserade på regionindelningen till vänster (SUS-regioner). I mitten biogeografiska regioner som används inom EU och längst till höger regionavgränsningen som används för att bedöma representativitet och konnektivitet i myrskyddsplanen. 5.2.3. Naturtyper Sverige omfattar totalt ca 45 miljoner hektar, varav 41 miljoner hektar är landareal. Eftersom uppdraget är avgränsat till landmiljön, är det endast sådana naturmiljöer som avses i det följande. Vi har sammanställt statistik för fem naturmiljöer: fjäll, skogsmark, öppen våtmark, öppen mark i anslutning till odlingslandskapet och substratmarker. Indelningen baseras på lantmäteriets kartor (se Bilaga 3a). I vår indelning omfattar naturmiljöerna 40 miljoner hektar och fördelas på 71 % skogsmark, 10 % öppen våtmark, 10 % odlingsmark och 9 % fjäll. Substratmarkerna är <0,5 % och utgörs främst av blockmarker, berg och klippor samt dyner i kustbandet. Riksskogstaxeringen tillämpar en delvis annan indelning och skattningarna baseras på en stickprovsinventering. 0% 9% 2% 10% 10% 69% Skog Våtmark Odlingsmark Substratmark Fjäll Exploaterad mark

41 Figur 2. Fördelning av landarealen i Sverige. Totalt 41 milj. hektar Fjäll Kalfjäll, hed, gräsmark samt glesa träd- och buskmarker i fjällen. Fjällbjörkskog (> 10 % krontäckning) redovisas som skogsmark och öppen våtmark i fjällen förs till öppen våtmark och inte till fjäll. Skogsmark I huvudsak skogsmark enligt definitionen > 10 % krontäckning och 5 m trädhöjd. Produktiv skog särredovisas från improduktiv skogsmark. Öppen våtmark Mossar, kärr och torvbildande limnogena 19 våtmarker i Sverige. Glest träd- och buskbevuxna våtmarker ingår medan våtmarker med krontäckning > 10 % förs till skogsmark. Hävdad öppen våtmark ingår men särredovisas. Öppen mark i odlingslandskapet Ängs- och betesmarker, åker och övriga öppna gräsmarker ingår. Bland övriga öppna gräsmarker ingår både naturliga gräsmarker, tidigare hävdade gräsmarker och gräsmarker som inte primärt används inom jordbruket t.ex. gräsmarker i anslutning till tätorter och annan infrastruktur. Dessa är en mindre del av den totala arealen. Vi särredovisar arealerna från ängs- och betesinventeringen för att tydliggöra de mest värdefull arealernas utbredning inom, respektive utanför, skyddade områden. Vi särredovisar även hur stor areal av kända hävdade miljöer som i denna sammanställning har hamnat i naturtyperna skogsmark respektive öppen våtmark. Substratmarker I huvudsak berghällar samt klippor och sanddyner i kustbandet. Ingen närmare naturtypsindelning har gjorts. Mer detaljerad beskrivning av de ingående naturtyperna ges i Bilaga 3.

42 5.3. Omfattning av skydd och bevarande i Sveriges landmiljö Figur 3. Skyddade områden i Sveriges landmiljö. Störst områden och störst sammanlagd areal återfinns i fjällregionen.

43 Omfattning av skydd och bevarande totalt i Sverige Totalt är 4,9 miljoner hektar eller 12 % av Sveriges landareal skyddad. Av den skyddade landarealen är 83 % koncentrerad till den fjällnära regionen (se figur 4). Fjällregionen har störst andel skyddad landareal (49 %) medan andelen i övriga regioner är markant lägre (se figur 5). Huvuddelen av den skyddade arealen både nationellt, och i alla regioner, ligger inom naturreservat (tabell 3 och figur 5). Tabell 2. Andel formellt skyddad areal i Sverige fördelat på region och naturmiljö. Sverige Fjällnära regionen Nemoral region Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Skogsmark 7,5% 51,1% 2,1% 1,5% 2,4% 2,8% varav prod.skogsmark 3,9% 38,8% 2,1% 1,6% 2,5% 3,1% Öppen våtmark 20,3% 54,5% 3,0% 6,2% 20,9% 21,5% Öppen mark i odlingslandskap et 3,1% 2,8% 2,4% 1,1% 3,7% 2,9% Substratmarker 40,3% 56,8% 33,8% 29,3% 30,3% 34,4% Fjäll 46,2% 46,2% 38,0% 92,8% 0,0% 0,0% % formellt skydd per region 12,1% 49,3% 2,3% 1,9% 3,4% 3,3% Tabell 3 och figur 5 redovisar formella skyddsformer som ingår i sammanställningen samt den areal per naturtyp som har ett skydd. Tabellen redovisar nettoarealen, vilket betyder att överlappande arealer har uteslutits. För att ta bort överlappande arealer har vi redovisat hela arealen i fallande prioritetsordning, varje område redovisas därför efter det starkaste skyddet för området, se följden av skyddsformer i tabell 3. 5% 7% 1% 4% Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Nemoral region 83% Figur 4. Skyddad landareal i Sverige per region. Totalt 4,9 milj. hektar

44 50% 45% Natura 2000, SPA Ramsar % av biomets areal 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Skogsmark Öppen våtmark Öppen mark i odlingslandskapet Fjäll Substratmark Kulturreservat Natura 2000, SCI/SAC*(ej skogshabitat) Natura 2000, SCI/SAC*(skogshabitat) Naturvårdsavtal (skog) Biotopskyddsområde (övrigt) Biotopskyddsområde (skog) Naturreservat/Naturvårdsområde Nationalpark Figur 5. Skyddad andel per naturmiljö fördelat på skyddsform. Totalt 4,9 milj. hektar Tabell 3. Skyddad areal i Sverige fördelat på skyddsform per naturtyp. 1000-tals hektar Skyddsformer: Skogsmark Öppen våtmark Öppen mark i odlingslandskapet Fjäll Substrat -mark Nationalpark 128 39 1 458 4 Naturreservat/ naturvårdsområde 1 799 673 85 990 29 Biotopskyddsområde (skog) 21 0 0 Biotopskyddsområde (övrigt) 0 0 0 0 Naturvårdsavtal (skog) 28 0 0 Natura 2000, SCI*(skogshabitat) 137 8 1 24 0 Natura 2000, SCI*(ej skogshabitat) 102 37 274 2 Kulturreservat 2 1 1 0 Ramsar 16 12 0 Natura 2000, SPA Summa 2 113 840 124 1 760 35 Totalareal i Sverige 28 262 4 147 3 980 3 812 88 % inom skyddade områden 7,5% 20,3% 3,1% 46,2% 40,3%

45 60% Natura 2000, SPA Ramsar 50% Kulturreservat % av regionens areal 40% 30% 20% Natura 2000, SCI/SAC*(ej skogshabitat) Natura 2000, SCI/SAC*(skogshabitat) Naturvårdsavtal (skog) Biotopskyddsområde (övrigt) Biotopskyddsområde (skog) Naturreservat/Naturvårdsområde 10% Nationalpark 0% Sverige Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Nemoral region Figur 6. Skyddad andel per region och skyddsformernas inbördes fördelning. Totalt 4,9 milj. hektar. Områden av särskild betydelse för biodiversitet och ekosystemtjänster Enligt mål 11 ska skyddet och bevarandet särskilt omfatta områden inom landet som är av särskild betydelse för biodiversitet och ekosystemtjänster. Genom ett stort antal nationella och regionala inventeringar och analyser finns underlag för majoriteten av dessa områden. Vi beskriver närmare under respektive naturtyp i vilken utsträckning skyddet omfattar dessa områden. Sveriges nationalparker och områden som ingår i nationalparksplanen är en viktig del i att bevara några av de mest värdefulla naturlandskapen i Sverige. Kriterierna för nationalparkerna ställer höga krav på höga bevarandevärden genom ekosystemens funktionalitet (storlek), naturlighet och representativitet. Sverige har idag 29 nationalparker, i nationalparksplanen föreslås ytterligare 12 områden som nationalparker och fem befintliga nationalparker föreslås utvidgas (Naturvårdsverket 2008). Delar av områdena i nationalparksplanen har skydd som nationalpark, naturreservat eller genom andra skyddsformer. Huvuddelen av dem fokuserar på naturvärden i landmiljöer. Två av områdena är utpräglade skärgårdar eller marina landskap och ett av områdena har framför allt limniska värden (se figur 7), men även landmiljöerna har höga naturvärden i dessa nationalparker. Nationalparksplanen omfattar knappt 1,1 miljoner hektar land. Av dessa är 856 000 hektar skyddade som naturreservat eller Natura 2000 områden idag och 195 000 hektar saknar formellt skydd. Majoriteten av den oskyddade ytan är fjäll och ligger inom den fjällnära regionen.

46 Figur 7. Nationalparksplan för Sverige (Naturvårdsverket 2008). 5.4. Skydd och bevarande av skogsmark Strategier och planer Grunderna för urvalet av områden, som ska prioriteras i arbetet för skydd och bevarande, utgörs av dem som lyftes fram inom Nationell strategi för formellt skydd av skog 20. Strategin bör även kunna tjäna som vägledning för urval av de områden som frivilligt avsätts för bevarandet av biologisk mångfald. Grundkravet enligt strategin är att ett område som prioriteras för skydd utgår från en skogsbiologisk värdekärna. I strategin prioriteras områden med mycket höga naturvärden på beståndsnivå samt områden som genom storlek och belägenhet i en värdetrakt har goda förutsättningar att bibehålla sina naturvärden. Skogstyper som Sverige har internationellt ansvar att bevara, till 20 Nationell strategi för formellt skydd av skog, Naturvårdsverkets rapport 1243 (2005)

47 exempel ädellövskogar, skärgårdsnaturskogar och kalkbarrskogar utpekas som prioriterade skogstyper vilket även gäller för underrepresenterade skogstyper i formellt skyddade områden, till exempel skogar med hög bonitet. Skyddet av skogar ska i så stor utsträckning som möjligt samordnas med skydd av andra bevarandevärden, till exempel i vattenmiljöer och odlingslandskapet. Särskilt framhålls samordning med friluftslivet, kulturmiljövården, rennäringen och andra samhällsintressen. Omfattning av formellt skydd 7,5 % eller 2,1 miljoner hektar av skogsmarken i Sverige är formellt skyddad. Andelen formellt skyddad produktiv skogsmark är 910 000 hektar eller 3,9 % (tabell 5 och figur 10). Skyddet är koncentrerat till den fjällnära regionen som innefattar hela 77 % av den skyddade arealen skogsmark i landet (se figur 8). Andelen formellt skyddad skogsmark är också störst i denna region (51 % av skogsmarken och 38 % av den produktiva skogsmarken) medan andelen formellt skydd i övriga regioner är markant lägre (se figur 9-10). Huvuddelen av denna areal ligger inom naturreservat. Tabell 4 och figur 9 redovisar de formella skyddsformer som ingår i sammanställningen av formella skydd. 8% 1% 7% 7% Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Nemoral region 77% Figur 8. Formellt skyddad skogsmark i Sverige per region. Totalt 2,1 milj. hektar 60% 50% Natura 2000, SCI/SAC*(skogshabitat) Naturvårdsavtal (skog) % av regionens areal 40% 30% 20% Biotopskyddsområde (skog) Naturreservat/Naturvårdsområde Nationalpark 10% 0% Sverige Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Nemoral region Figur 9. Skyddad andel skogsmark per region fördelat på de formella skyddsformerna. Totalt 2,1 milj. hektar

48 Fjällnära regionen Tabell 4. Skogsmarksareal i Sverige fördelat på formell skyddsform och region. 1000- tals hektar Skyddsform Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Nemoral region Nationalpark 105 1 7 14 2 Naturreservat/ naturvårdsområde 1 412 127 113 127 20 Biotopskyddsområde (skog) 0 4 7 9 2 Biotopskyddsområde (övrigt) Naturvårdsavtal (skog) 1 5 10 11 2 Natura 2000, SCI/SAC*(skogshabitat) 100 9 16 8 3 Natura 2000, SCI/SAC*(ej skogshabitat) Kulturreservat Ramsar Natura 2000, SPA Summa formellt skydd 1 617 146 153 169 28 Areal i Sverige 3 164 7 110 9 862 7 140 986 % formellt skydd 51,1% 2,1% 1,5% 2,4% 2,8% Tabell 5. Skogsmarksareal i Sverige och inom formellt skydd per region. 1000-tals hektar Skogsmark Skyddad skogsmark % skyddad skogsmark Produktiv skogsmark Skyddad produktiv skogsmark % skyddad produktiv skogsmark Fjällnära regionen 3 164 1 617 51,1% 1 198 464 38,8% Nordboreal region 7 110 146 2,1% 6 289 129 2,1% Sydboreal region 9 862 153 1,5% 8 684 136 1,6% Boreonemoral region 7 140 169 2,4% 6 161 153 2,5% Nemoral region 986 28 2,8% 873 27 3,1% Sverige 28 262 2 113 7,5% 23 205 910 3,9% Varav nedanför fjällnära regionen 25 098 495 2,0% 22 007 446 2,0%

49 60% 50% % av regionens areal 40% 30% 20% Skyddad skogsmark Skyddad prod. Skogsmark 10% 0% Sverige Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Nemoral region Figur 10. Andel formellt skyddad skogsmark och produktiv skogsmark per region. Totalt 2,1 milj. hektar skogsmark varav 910 000 ha produktiv skogmark. Omfattning av andra bevarandeformer Knappt 200 000 hektar skogsmark ingår i överenskommelser, köpeavtal eller fondöverföringar mellan statliga myndigheter för formellt skydd men saknar idag beslut enligt miljöbalken Genomförandet av det formella skyddet kommer att ta ytterligare tid men inriktningen är att dessa områden ska skyddas så snart som möjligt. Om dessa arealer inräknas ökar den totala omfattningen av skydd med 0,7 % och drygt hälften av arealerna ligger inom den fjällnära regionen. Skogsbrukets frivilliga avsättningar har av Skogsstyrelsen skattats till ca 1 149 000 hektar nedan gränsen för fjällnära skog på produktiv skogsmark 21. Uppföljningen redovisas per landsdel varför resultatet i vissa avseenden är svårt att direkt överföra på naturgeografiska regioner. Arealen frivilliga avsättningar är relativt jämt fördelad över Sverige, men andelen är dock något mindre i nemoral och boreonemoral region. Andelen av de frivilliga avsättningarna som har höga naturvärden nedan fjällregionen har skattats till drygt 730 000 hektar. Varaktigheten i de frivilliga avsättningarna är svår att ange och uppgifterna har varierat i de uppföljningar Skogsstyrelsen genomfört. I den senaste uppföljningen uppgav 76 % av privatskogsbrukets ägare att de kommer att ha kvar sina frivilliga avsättningar i mer än 30 år, eller så länge de äger fastigheten. Tidigare uppföljningar har redovisat en högre grad av varaktighet för mellan- och storskogsbrukets avsättningar. Detta indikerar att arealen långsiktigt frivilligt avsatt skyddsvärd produktiv skogsmark skulle kunna uppgå till omkring 830 000 hektar. Antagandet innehåller dock en rad osäkerheter, exempelvis i vad mån varaktigheten är likartad oavsett naturvärdeskvaliteten i det avsatta området liksom arealen är likartat fördelad i länet. Ytterligare en osäkerhet är hur stort överlappet är mellan formellt skyddad skogsmark och frivilligt avsatt areal. 21 Skogsstyrelsen

50 Enligt befintliga underlag 22 finns 325 000 hektar nyckelbiotoper som inte omfattas av formellt skydd. En stor majoritet bedöms ingå i frivilliga avsättningar. I det fjällnära området skattar Skogsstyrelsen de frivilliga avsättningar till 200 000 hektar men då med överlapp med skyddade områden. Områden av särskild betydelse för biodiversitet och ekosystemtjänster Vissa skogstyper har en betydande andel av den europeiska utbredningen och de återstående värdekärnorna lokaliserade till Sverige. För dessa skogstyper kan Sverige anses ha ett särskilt ansvar. De anges som prioriterade för skydd vilket innebär att fler områden behöver skyddas inom dessa skogstyper: Ädellövskog i nemoral och boreonemoral region Hassellundar Triviallövskog med ädellövinslag Större urskogsartade skogar i boreal region Större myr- och naturskogsmosaiker i boreal och boreonemoral region Kalkbarrskog Skärgårdsnaturskogar Kända och avgränsade områden av särskild betydelse för biodiversitet och ekosystemtjänster är värdekärnor som identifierats vid olika inventeringar t.ex. ur- och naturskogsartade skogar på statens mark (s.k. SNUS-områden 23 ) och nyckelbiotoper. Nedanför fjällnära gränsen är skogliga värdekärnor ovanliga men landskapsavsnitt som historiskt har undantagits från trakthyggesbruk har ofta högre arealtätheter av värdekärnor, till exempel utmed fjällnära gränsen, länsgränser och i skärgårdsområden (se figur 10). I samband med att den nationella strategin för formellt skydd av skog togs fram sammanställdes den kända arealen värdekärnor nedanför fjällnära gränsen till 714 000 hektar. 22 Kontrollstation 2009 23 SNUS - Statliga Naturskogar och Urskogsartade Skogar, se även http://www.naturvardsverket.se/sv/start/naturvard/skydd-av-natur/skydd-avskog/skyddsvarda-statliga-skogar/

51 Figur 11. Känd areal värdekärna per 5 X 5 km ruta nedanför fjällnära gränsen. 24 Arealen värdekärnor som saknar formellt områdesskydd uppdaterades i samband med kontrollstationen för uppföljningen av delmål 1 i miljömålet Levande skogar (underlag från 2009). Arealen nedanför fjällnära gränsen var drygt 1,2 miljoner hektar varav 45 000 hektar saknade säker avgränsning. Den kända arealen värdekärnor utan formellt områdesskydd var då 840 000 hektar, varav drygt hälften var identifierade genom länsstyrelsens inventeringar (465 000 hektar) och knappt hälften är nyckelbiotoper på bolagsmark och privatägd mark (325 000 hektar) (figur 12). 24 Frekvensanalys av skyddsvärd natur värdekärnor i skogsmark. Naturvårdsverket 2004

52 350 000 300 000 Areal (hektar) 250 000 200 000 150 000 Oskyddade värdekärnor från NBi (prod. skog ha) Oskyddade värdekärnor från LST (prod. skog ha) 100 000 50 000 0 Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Nemoral region Figur 12. Känd areal värdekärna utan formellt områdesskydd per region nedanför fjällnära gränsen (källa Kontrollstation 2009) Majoriteten av värdekärnorna i den fjällnära regionen bedöms vara skyddade medan endast omkring 30 % av arealen kända värdekärnor nedanför fjällnära gränsen var formellt skyddade inom naturreservat, nationalparker, biotopskyddsområden och naturvårdsavtal 2009. Skyddet har ökat något sedan dess och en del av dessa arealer har också bedömts värdefulla för naturtypen genom att de är utpekade skogshabitat inom Natura 2000-områden. En stor, men delvis okänd del av de registrerade nyckelbiotoper som inte omfattas av formellt områdesskydd kan antas vara skyddade som frivilliga avsättningar. Många arter är framförallt knutna till miljöer i äldre skogar som inte varit kalavverkade. Dessa arter minskar i förekomst i dagens intensivt brukade skogslandskap och är därför ofta rödlistade. De har ibland kommit att kallas kontinuitetsberoende, och de skogar där de huvudsakligen förekommer benämns kontinuitetsskogar. I Skogsstyrelsens rapport Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk slutrapport för delprojekt naturvärden (Dahlberg 2011) föreslås att kontinuitetsskogar definieras som: Skog som innehåller naturvärdesarter vars förekomst förklaras av att det under lång tid funnits lämpliga skogsmiljöer och substrat i just denna skog eller i dess närhet. I analysen av kontinuitetsskogar klassificerades ca 12 miljoner hektar skogsmark nedanför fjällnära skogsgränsen som 70 år eller äldre. Endast 4 % av dessa är formellt skyddade (tabell 6).

53 Fjällnära regionen 38,8% Nordboreal region 6% 1% 3% 2% 1% 27% 3% 1% 6% 21% 22% 2,1% 19% 3% 28% 38% 19% 1,6% 4% 0% 1% 0% Sydboreal region 6% 25% 14% 4% Tallskog 17% 29% Granskog Barrblandskog 11% 3% Nemoral region 8% 9% 5% 2% 4% 2,5% 7% 9% Boreonemoral region 6% 2% 4% 24% 13% Barrsumpskog Lövblandad barrskog Triviallövskog Ädellövskog 10% 9% 3,1% 13% 8% 14% Triviallövskog med Äde Lövsumpskog 39% Hyggen inklusive yngre och brandfält Figur 13. Andelen formellt skyddad produktiv skog per region och skogstypsfördelningen inom dessa. Totalt är 910 000 ha produktiv skogsmark formellt skyddad. Representativitet och konnektivitet för skogsekosystem Cirka 70 % av landet utgörs av skog och 7,5 % av skogen är formellt skyddad. På en övergripande nivå kan endast fjällregionen sägas ha ett skydd som är nära representativt. 2 % procent av skogsmarken nedanför fjällregionen och 4 % av den äldre skogen är formellt skyddad vilket innebär en väsentlig brist i

54 representativitet i bevarandet av skogar för större delen av landet. Skogstypsfördelningen inom de formellt skyddade skogarna bedöms på en övergripande nivå vara representativt i förhållande till skogstypsfördelningen inom kontinuitetsskogarna i landet (tabell 6 och figur 13) men vissa mer specifika skogstyper är underrepresenterade såsom sandbarrskogar och skogar av hög bonitet. Tabell 6. Förekomsten av kontinuitetsskogar nedanför fjällnära gränsen och andelen skyddad kontinuitetsskog per skogstyp (Källa Dahlberg 2011 och Naturvårdsverket) Gamla skogar (+ 70 år) Formellt skyddad % skyddad k-skog skog Tallskog 2 521 102 4,1% Granskog 2 038 95 4,7% Barrblandskog 2 248 69 3,1% Barrsumpskog 469 22 4,7% Lövblandad barrskog 1 792 66 3,7% Triviallövskog 653 23 3,5% Ädellövskog 304 26 8,4% Triviallövskog med ädellövinslag 144 9 6,0% Lövsumpskog 128 7 5,3% Övriga skogar 1 751 67 3,8% Summa 12 048 485 4,0% Utöver fjällregionens naturskogar omfattar dock värdetrakter och kluster av värdekärnor inom övriga regioner en förhållandevis stor andel naturliga habitat i mer eller mindre sammanhängande nätverk inom ett och samma landskapsavsnitt. Dessa värdetrakter och värdekärnor är därför viktiga för konnektiviteten. För vissa skogstyper kan betydelsen av fysiskt sammanhängande områden vara mindre, och konnektivitet kan finnas även om deras förekomst är mer fragmenterad. I södra Sverige beror konnektiviteten i skogen även på förutsättningar i trädbärande odlingslandskap där alléer, åkerholmar mm. kan fungera som viktiga komponenter även för skogslandskapets biologiska mångfald. I förhållande till all produktiv skogsmark har de frivilliga avsättningarna en något annan skogstypsfördelning. Som exempel kan nämnas att nästan hälften av arealen i de frivilliga avsättningarna i nemoral och borenemoral region består av lövskogar. De frivilliga avsättningarna ligger i ungefär samma markfuktighetsklasser som all produktiv skogsmark med undantaget att de frivilliga avsättningarna är något vanligare på blöta och torra marker. Fördelningen i storleksklasser varierar med fler större avsättningar i norr och mindre i söder. De följer sannolikt den ägarstruktur som återfinns i respektive landsdel. De frivilliga avsättningarna vad gäller alla markägarkategorier ligger till stor del i de äldre åldersklasserna av skog i synnerhet inom små- och mellanskogsbruket.

55 Figur 14. Värdetraker för skog baserat på förekomsten av värdekärnor 25. I Norrbotten har endast värdetrakter pekats ut i det kustnära landskapet. Inom Länsstyrelsens och Skogsstyrelsens gemensamt utpekade värdetraker är ca 65 % av de kända värdekärnorna skyddade (Kontrollstation 2009). 25 Källa Länsstyrelserna/Skogsstyrelsen 2009-2011.

56 Sammanfattning Totalt är 7,5 % eller 2,1 miljoner hektar av skogsmarken formellt skyddad och 77 % av den skyddade skogsarealen i landet ligger inom den fjällnära regionen. Huvuddelen av arealen ligger inom naturreservat. Nästan 200 000 hektar skogsmark ingår i överenskommelser, köpeavtal eller fondöverföringar för formellt skydd men saknar idag beslut enligt miljöbalken. Om dessa arealer inräknas ökar den totala omfattningen av skydd med 0,7 %. Enligt befintliga underlag finns 325 000 hektar nyckelbiotoper som inte omfattas av formellt skydd. En stor majoritet bedöms ingå i frivilliga avsättningar. I det fjällnära området skattar Skogsstyrelsen de frivilliga avsättningar till 200 000 hektar men då med överlapp med skyddade områden. Sverige har inte ett representativt skydd och bevarande av skog. Detta beror främst på den relativt låga andelen skyddade (se figur 13) och bevarade produktiva skogar nedanför den fjällnära regionen. Flera skogstyper är underrepresenterade i skydd och bevarande. Skogstypsfördelningen inom de skyddade skogarna bedöms på en övergripande nivå vara representativa i förhållande till skogstypsindelningen inom kontinuitetsskogarna i landet, men vissa mer specifika skogstyper är underrepresenterade. Över 50 % av arealen skoglig värdekärna saknar ett formellt skydd nedanför fjällnära regionen. Konnektiviteten varierar mellan regionerna och mellan skogstyperna men är totalt sett bristfällig. Fjällregionen omfattar dock skogar med hög grad av konnektivitet och ekologisk funktion medan sådana skogar i övriga landet främst finns inom värdetrakter och kluster av värdekärnor. Det finns även ytterligare områden, av internationellt bevarandeintresse, för vilka Sverige har en stor andel av den europeiska förekomsten, såsom större urskogsartade skogar, som är oskyddade. 5.5. Skydd och bevarande av öppen våtmark Strategier och planer I Myrskyddsplan för Sverige ingår ett representativt urval av de allra mest värdefulla myrarna, både öppna och trädklädda (Naturvårdsverket 2007). Områdena är avgränsade så att de kan utgöra ett operativt underlag för det fortsatta skyddsarbetet. Gränsen är i regel väl underbyggd utifrån kända naturvärden och inkluderar därför arealer inom flera naturtyper. Vid revideringen 2007 bedömde Naturvårdsverket att när Myrskyddsplanen är genomförd kommer det totala myrskyddet i landet att innehålla ett representativt urval av de allra mest skyddsvärda myrarna.

57 0% 2%0% Skog 42% Våtmarker Odlingsmark 56% Fjäll Substratmark Figur 15. Formellt oskyddad areal för i Myrskyddsplanen. Totalt 211 000 hektar Omfattning av skydd och bevarande Av Sveriges öppna våtmarker är 20 % eller 840 000 hektar formellt skyddade. Sett i ett regionalt perspektiv blir situationen väsentligt annorlunda. Den största delen av den skyddade arealen ligger inom den fjällnära regionen (se figur 16). Andelen skydd är också störst i denna region (55 %) medan andelen skydd i nord- och sydboreal region är markant lägre (se figur 17). Huvuddelen av den skyddade arealen ligger inom naturreservat (tabell 7 och figur 17), men skydd genom utpekande av Natura 2000-områden och Ramsarområden har också betydelse för de öppna våtmarkernas bevarande. 7% 7% 1% 6% Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Nemoral region 79% Figur 16. Formellt skyddad areal öppen våtmark i Sverige per region. Totalt 840 000 hektar

58 60% Ramsar % av regionens areal 50% 40% 30% 20% Kulturreservat Natura 2000, SCI/SAC*(ej skogshabitat) Natura 2000, SCI/SAC*(skogshabitat) Biotopskyddsområde (övrigt) Naturreservat/Naturvårdsområde Nationalpark 10% 0% Sverige Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Nemoral region Figur 17. Skyddad andel öppen våtmark per region fördelat på skyddsform. Totalt 840 000 hektar Tabell 7 och figur 17 redovisar skyddsformer som ingår i sammanställningen samt den skyddade arealen per region. Omfattningen av biotopskyddsområden och naturvårdsavtal för skog bedöms inte ha någon särskild betydelse för bevarandet av biologisk mångfald i öppen våtmark enligt mål 11. Skyddet för öppen våtmark inom Ramsarområden är också svagt. Tabell 7. Formellt skyddad areal öppen våtmark i Sverige fördelat på skyddsform och region. 1000-tals hektar Skyddsform Fjällnära regionen Sydboreal region Nordboreal region Boreonemoral region Nemoral region Nationalpark 31 0 2 7 0 Naturreservat/ naturvårdsområde 563 39 32 36 3 Biotopskyddsområde (skog) Biotopskyddsområde (övrigt) 0 0 0 0 0 Naturvårdsavtal (skog) Natura 2000, SCI/SAC*(skogshabitat) 7 0 1 0 0 Natura 2000, SCI/SAC*(ej skogshabitat) 51 9 24 15 3 Kulturreservat 2 0 0 0 0 Ramsar 10 0 3 2 1 Natura 2000, SPA Summa skydd 662 49 61 60 8 Areal i Sverige 1 215 1 614 994 289 35 % formellt skydd 54,5% 3,0% 6,2% 20,9% 21,5%

59 Områden av särskild betydelse för biodiversitet och ekosystemtjänster Våtmarksområden av särskild betydelse omfattar främst områden i Myrskyddsplanen, Ramsarområden och områden i nationalparksplanen. De områden som har pekats ut i Myrskyddsplanen är tillsammans med Ramsarområdena de mest värdefulla myrarna i Sverige, och merparten av den arealen ligger i nord- och sydboreal region. Mycket är ännu oskyddat, särskilt i norra Sverige (se figur 19). Vid utgången av 2011 var totalt 300 000 hektar oskyddade av Myrskyddsplanens områden. Samtliga av Sveriges Ramsarområden ingår helt eller delvis i EU:s nätverk Natura 2000. Tavvavuoma och Koppången ingår i Nationalparksplanen, men det skyddsarbetet har inte påbörjats, dessa områden är däremot med i statistiken som skyddade genom att de är Natura 2000-område respektive naturreservat. 160 140 120 Antal objekt 100 80 60 40 20 0 0-10 10-20 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 70-80 80-90 90-100 Andel oskyddad areal (%) Figur 18. Antal av myrskyddsplanens områden. Objekten är kategoriserade utifrån hur stor andel av områdets areal som saknar skydd idag. Totalt 371 områden ingår i diagrammet, dessa motsvarar de områden som saknade skydd efter revideringen 2007.

60 80 000 70 000 60 000 Oskyddad areal (hektar) 50 000 40 000 30 000 0-20% 20-80% 80-100% 20 000 10 000 0 Fjällnära region Nordboreal region Sydboreal region Borenemoral region Nemoral region Figur 19. Oskyddad areal inom myrskyddsplanens områden per region. Områdena är kategoriserade utifrån hur stor andel av områdets areal som saknar skydd vid utgången av 2011. Totalt 211 000 hektar öppen våtmark saknar skydd, 115 000 hektar av dessa är öppen våtmark och drygt 22 000 hektar är sumpskogar och sumpskogsimpediment. Representativitet och konnektivitet Skyddet för öppen våtmark är inte representativt då en stor andel av områdena i Myrskyddsplanen är oskyddade, framför allt i nord- och sydboreal region. Sumpskogar och sumpskogsimpediment är viktiga komponenter i våtmarkernas ekosystem. I denna sammanställningen redovisas formellt skyddade sumpskogar (42 000 hektar) och sumpskogsimpediment (15 000 hektar) som skogsmark.

61 Figur 20. Ingen av myrregionerna har fullgott representativt skydd eller god konnektivitet. Sammanfattning Av Sveriges öppna våtmarker är 840 000 hektar eller 20 % formellt skyddade. Skyddet av öppen våtmark omfattar därmed en relativt stor andel av naturtypen men skyddet är inte representativt då en stor andel av områdena i Myrskyddsplanen är oskyddade. Konnektivitet varierar men stora brister finns. En betydande del av den skyddade arealen öppen våtmark ingår i områden som skyddats för andra värden.

62 5.6. Skydd och bevarande i fjällen Omfattning av skydd och bevarande Av Sveriges öppna fjäll har 46 % eller 1,8 miljoner hektar ett formellt skydd. Arealen ligger nästan uteslutande i den fjällnära regionen. Huvuddelen av arealen ligger inom naturreservat men även nationalparker och Natura 2000- områden har betydelse. % av regionens areal 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% Natura 2000, SPA Ramsar Kulturreservat Natura 2000, SCI*(ej skogshabitat) Natura 2000, SCI*(skogshabitat) Naturvårdsavtal (skog) Biotopskyddsområde (övrigt) Biotopskyddsområde (skog) Naturreservat/Naturvårdsområde Nationalpark 10% 0% Sverige Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Figur 21. Skyddad andel fjällnatur per region fördelat på skyddsform. Totalt 1,8 milj. hektar Tabell 8 och figur 21 redovisar skyddsformer som ingår i sammanställningen av formella skydd samt den skyddade arealen per region. Ett av kulturreservaten bedömdes ha skydd för fjällens naturtyper. Tabell 8. Skyddad areal fjällnatur fördelat på skyddsform och region. 1000-tals hektar Skyddsform Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Nationalpark 458 0 0 Naturreservat/ naturvårdsområde 989 1 0 Biotopskyddsområde (skog) 0 0 0 Biotopskyddsområde (övrigt) 0 0 0 Naturvårdsavtal (skog) 0 0 0 Natura 2000, SCI/SAC*(skogshabitat) 24 0 0 Natura 2000, SCI/SAC*(ej skogshabitat) 274 0 0 Kulturreservat 1 0 0 Ramsar 12 0 0 Natura 2000, SPA Summa skydd 1 758 1 1 Areal i Sverige 3 810 2 1 % formellt skydd 46,1% 38,0% 92,8%

63 Områden av särskild betydelse för biodiversitet och ekosystemtjänster De svenska fjällen utgör några av Europas största vildmarker. Sju områden i nationalparksplanen berör den fjällnära regionen. Till största del har dessa områden dock andra skydd i form av naturreservat eller Natura 2000-område. Inom dessa återfinns ändå 160 000 hektar fjällnatur som idag saknar skydd. Det enda område som helt saknar skydd är Kebnekaise. Representativitet och konnektivitet Tabell 9 redovisar en mer detaljerad naturtypsfördelning i regionen och hur stor andel av dessa naturtyper som hade skydd 2007. Det sker inget intensivt skyddsarbete i regionen varför andelarna fortsatt är relevanta. Fjällbjörkskogen är en viktig del av fjällens ekosystem. I sammanställningen redovisas dess areal som skogsmark. Totalt 1,3 miljoner hektar fjällbjörkskog finns i den fjällnära regionen och 56 % har formellt skydd. Tabell 9. Andelen skydd per naturtyp i fjällen (Analys av fjällvegetationskartan) Källa: Naturvårdsverket 2007. Hektar Naturtyp Total areal Andel skyddat i regionen (%) Block- och hällmark 540 200 40% Gräshed 535 760 33% Skarp rished 157 670 28% Torr rished 1 220 290 38% Frisk rished 654 860 42% Våt rished 103 590 42% Lågörtäng 260 180 35% Högörtäng 11 000 40% Buskmark 71 980 31% Glaciärer och permanenta snöfält 133 850 37% Totalt 3 689 380 37% Sammanfattning Av Sveriges öppna fjäll har 46 % eller 1,8 miljoner hektar ett formellt skydd. Skyddet av fjällen omfattar därmed en stor andel av naturtypen. Områdena bedöms ha en god konnektivitet. Skyddet bedöms vara representativt när Nationalparksplanen är genomförd.

64 5.7. Skydd och bevarande av öppen mark i odlingslandskapet Omfattning av skydd och bevarande 124 000 hektar eller 3,1 % av Sveriges öppna mark i anslutning till odlingslandskapet har ett relevant skydd i sammanhanget mål 11. Den skyddade arealen är koncentrerad till södra Sverige och 71 % av den skyddade arealen ligger inom boreonemoral region (se figur 22). Andelen skydd är också störst i denna region (3,7 %) medan andelen skydd i sydboreal region är markant lägre (se figur 23). 19% 0% 5% 5% Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Nemoral region 71% Figur 22. Skyddad areal odlingsmark i Sverige per region. Totalt 124 000 hektar % av regionens areal 4,0% 3,5% 3,0% 2,5% 2,0% 1,5% Natura 2000, SPA Ramsar Kulturreservat Natura 2000, SCI*(ej skogshabitat) Natura 2000, SCI*(skogshabitat) Biotopskyddsområde (övrigt) Naturreservat/Naturvårdsområde Nationalpark 1,0% 0,5% 0,0% Sverige Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Nemoral region Figur 23. Skyddad andel per region fördelat på skyddsform. Totalt 124 00 hektar Tabell 10 och figur 23 redovisar skyddsformer som ingår i sammanställningen samt den areal per region som har ett formellt skydd. Huvuddelen av arealen ligger inom naturreservat och Natura 2000-områden. 22 kulturreservat bedömdes också ge ett relevant skydd för odlingsmarken.

65 Tabell 10. Skyddad areal odlingsmark i Sverige fördelat på skyddsform och region. 1000-tals hektar Skyddsform Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Nemoral region Nationalpark 0,0 0,3 0,1 0,4 0,2 Naturreservat/ naturvårdsområde 0,1 4,6 5,0 59,0 16,4 Biotopskyddsområde (skog) Biotopskyddsområde (övrigt) 0,0 0,0 0,0 0,1 0,0 Naturvårdsavtal (skog) Natura 2000, SCI/SAC*(skogshabitat) 0,0 0,0 0,0 0,5 0,1 Natura 2000, SCI/SAC*(ej skogshabitat) 0,1 0,7 1,0 28,2 6,9 Kulturreservat 0,0 0,0 0,0 0,7 0,0 Ramsar Natura 2000, SPA Summa skydd 0,2 5,6 6,1 88,9 23,7 Areal i Sverige 8,1 237,4 541,3 2 387,3 806,0 % formellt skydd 2,8% 2,4% 1,1% 3,7% 2,9% Områden av särskild betydelse för biodiversitet och ekosystemtjänster Områden som identifierats i Ängs- och betesmarksinventeringen är områden av särskild vikt för bevarande av gräsmarker i Sverige. Områdena ligger i databasen TUVA (www.jordbruksverket.se/tuva). Inventeringen visar att det finns 280 000 hektar värdefulla marker i Sverige. 7 700 hektar av dem är ängar och 238 000 hektar är betesmarker. Resten behöver restaureras för att kvaliteten på dem ska bevaras. Målet i landsbygdsprogrammet är att 500 000 hektar ängs- och betesmarker ska skötas med ersättning. Under 2010 sköttes cirka 441 000 hektar med miljöersättning varav 154 000 hektar med ersättning för särskilda värden. 69 procent av landets värdefulla ängs- och betesmarker, inventerade vid ängs- och betesmarksinventeringen, sköttes med miljöersättning 2010. Tabell 11 redovisar hur den inventerade arealen ängsoch betesmarker fördelat på Natura 2000 naturtyper sköts med miljöersättningar. Arealerna ligger både inom och utanför formellt skyddade områden. Tabell 11. Areal Natura 2000-naturtyper som sköts med miljöersättning och andel av den totala inventerade arealen som har miljöersättning. Hektar Natura 2000- naturtyp Areal med stöd (hektar) % som har miljöersättning Staggräsmarker (6230) 1 180 71 % Låglandsgräsmarker (6270) 23 090 70 % Enbuskmarker (5130) 2 040 57 % Fuktängar (6410, 6450) 20 040 75 % Kalkgräsmarker (6110, 6210) 13 700 86 % Lövängar (6530) 250 61 % Alvarmarker (6280) 14 250 86 % Rikkärr (7230) 510 59 % Slåtterängar (6510, 6520) 1 140 54 %

66 Strandängar (1310, 1330, 1630) 5 290 75 % Torra hedar (4030) 3 660 75 % Trädklädda betesmarker (9070) 14 480 55 % Annan naturtyp 36 140 65 % Omkring 30 % eller 82 000 hektar av den inventerade arealen ligger inom formellt skyddade områden. Inom Natura 2000-områden sköts 62 129 hektar med miljöersättningar fördelat på cirka 28 800 hektar med ersättning för betesmarker med särskilda värden, 20 900 hektar med ersättning för alvarbete och 5 500 hektar för betesmarker med allmänna värden (http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/sjv/trycksaker/pdf_rapporter/ra11_ 23.pdf). Jordbruksverket redovisar hur stor del som får miljöersättningar inom Natura 2000 områden. I tabell 10 ligger majoriteten av denna areal som skydd inom nationalpark eller naturreservat eftersom 76 % av Natura 2000 arealen överlappar dessa skyddsformer. Av den totala arealen inventerade ängs- och betesmarker är 12 000 hektar hävdade öppna våtmarker och 92 000 hektar skogklädd i vår sammanställning. 300000 250000 200000 Areal (hektar) 150000 Restaurerbara Äng Bete 100000 50000 0 Sverige Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Nemoral region Figur 24. Areal inom ängs- och betesmarksinventeringens objekt per region och i Sverige. Totalt 280 000 hektar

67 60% % skydd av regionens areal 50% 40% 30% 20% Totalt Bete Äng Restaurerbar 10% 0% Sverige Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Nemoral region Figur 25. Andel skyddad areal av ängs- och betesmarksinventeringens objekt per region. Totalt 280 000 hektar. Representativitet och konnektivitet Inom detta uppdrag har inga nya specifika underlag tagits fram med avseende på representativitet och konnektivitet. Inom ramen för länsstyrelsernas arbete med områdesskydd, värdetrakter, åtgärdsprogram samt områden i Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet finns underlag av betydelse i sammanhanget. Strukturer och småbiotoper, t.ex. stenmurar, odlingsrösen, alléer, småvatten, våtmarker och åkerholmar har stor betydelse för att bevara naturvärdena och dessa bör analyseras tillsammans med de kända värdekärnorna för att peka ut värdetrakter. Under 2007-2008 gjorde Jordbruksverket en analys av hur man kan kartera särskilt värdefulla odlingslandskap i Sverige utifrån det som Europeiska miljöbyrån (EEA ) benämner som High Nature Value Farmland (HNV). Begreppet High Nature Value Farmland (HNV) har utvecklats inom Europa framför allt genom Europeiska miljöbyrån (EEA) under de senaste 15 åren. HNV-jordbruksmark är värdekärnor i jordbrukslandskapet med hög biologisk mångfald. HNV-jordbruksmark delas av EEA upp i tre olika grupper: Typ I Jordbruksmark med en stor andel naturlig vegetation Typ II Jordbruksmark dominerad av lågintensivt jordbruk eller en mosaik av naturlig vegetation och småbiotoper Typ III Jordbruksmark av betydelse för hotade arter eller för en stor andel av den europeiska eller globala populationen Rapporten 26 belyser att det finns goda möjligheter att indikera var särskilt värdefulla odlingslandskap förekommer med nationella data men att det är svårt att dra gränserna för att fastlägga vad som är HNV-jordbruksmark i Sverige. 26 http://www2.sjv.se/webdav/files/sjv/trycksaker/pdf_rapporter/ra08_9.pdf

Figur 26. Ett exempel på analys som gjordes för att försöka identifiera värdetrakter av HNV. Analysen görs av jordbruksblock med syfte att identifiera landskapsavsnitt med mer traditionella brukarmönster. Ytor med stor omkrets i förhållande till areal får högt index. Omkrets/area-indexet är högst i Dalarna (översta rutan) följt av norrländska och mellansvenska skogsbygder. Mellanbygderna (mellersta rutan) har ofta stora block i en central dalgång och mindre block perifert. På slätterna (nedre rutan) är blocken stora vilket också ger låga index. Rutorna är i samma skala och det ingående rutnätet har en sida på 5 km, blockens färger symboliserar 10 % intervall av de individuella indexen. Figuren kommer från Jordbruksverkets rapport 2008:9. 68

Figur 27. Geografisk fördelning av Typ II-index. De små rutorna visar att höga värden uppnås när jordbruksblocken är små eller flikiga (stora block = turkos, små = svart) eller om det finns en stor mängd ströskogsmarkeringar (gröna prickar) och lövbryn (gröna rutor). Finns det ett stort antal ströskogsmarkeringar, men jordbruksblocken är stora så blir det låga Typ II värden, vilket är fallet med den södra rutan. Figuren kommer från Jordbruksverkets rapport 2008:9. 69

70 Sammanfattning Av Sveriges öppna marker i och i anslutning till odlingslandskapet har 124 000 hektar eller 3,1 % någon form av skydd och bevarande av områden. Naturvårdsverket bedömer att det formella skyddet är ofullständigt till omfattning, innehåll, representativitet och konnektivitet. Det generella biotopskyddet av stenmurar, odlingsrösen, alléer, pilevallar, källor, småvatten och våtmarker samt åkerholmar är ett viktigt komplement till det formella skyddet av områden. Av betydelse är även att 69 % av landets värdefulla ängsoch betesmarker, inventerade vid ängs- och betesmarksinventeringen, sköttes med miljöersättning 2010. En förstärkning av det formella skyddet bedöms vara betydelsefullt för att skydda artrika trädmiljöer och kan bidra till att bevara och vårda ängs- och betesmarker. Här bör särskilt beaktas områden i ängs- och betesmarksinventeringen samt större förekomster av särskilt skyddsvärda träd. Dessutom bör värdetrakter för s.k. High Nature Value Farmlands avgränsas och följas upp. 6. Skydd och bevarande inom EU Det har inte varit möjligt att göra en bedömning av hur andra medlemsstater inom EU avser att hantera frågan om vilka olika bevarandeåtgärder som bidrar till att uppfylla kriterierna för bevarande, enligt delmål 11 i den strategiska planen. Vi anser att det i nuläget inte är möjligt att göra en sådan bedömning då medlemsstaterna befinner sig i en process där ett stort antal analyser och bedömningar fortfarande pågår. Istället gör vi här i enligt med uppdraget en jämförelse baserad på hur skyddade områden i relevanta internationella rapporteringar redovisas. Cirka 70 % av den totala ytan av skyddade områden inom EU utgörs av Natura 2000-områden. Genomförandet av Natura 2000 är EU:s viktigaste bidrag till förverkligandet av intentionerna i konventionen om biologisk mångfald inklusive besluten om att hejda förlusten av biologisk mångfald senast 2020 som alla EU:s medlemsländer har kommit överens om. Syftet med Natura 2000 är enligt EU-kommissionen att säkerställa den långsiktiga överlevnaden av Europas mest värdefulla och hotade arter och naturtyper. Skyddet av natur, som Natura 2000-områden, utgör grunden för EU:s bidrag till arbetet med mål 11. Det är svårt att göra jämförelser mellan olika länders statistik om skyddade områden. Detta beror bland annat på att lagstiftningen delvis skiljer sig mellan länderna, att den institutionella strukturen är olika och att det finns en variation i uttolkning av begrepp och anvisningar. World Database on Protected Areas innehåller data om världens skyddade områden. Sedan 1981 ansvarar FN:s miljöprogram för databasen, med hjälp av Internationella Naturvårdsunionen (IUCN). Där finns statistik över alla skyddade områden i respektive land. Av EU:s medlemsländer hade Frankrike och Tyskland de största arealerna skyddade områden. Tyskland hade även största andelen skyddade områden i förhållande till landets totala land- och

71 vattenarealer och skiljer ut sig från andra länder i EU genom mycket stora områden med landskapsbildsskydd i kulturlandskap med ett svagare skydd för ingående naturtyper. Europeiska miljöbyrån sammanställer och analyserar också data om skyddade områden med utgångspunkt från databasen Common Database on Designated Areas (CDDA). En utförlig rapport om skyddade områden i Europa är under slutberedning vid EEA. Vi redovisar här några tabeller och kartor som beskriver skyddade områden och deras förekomst i Europa. Figur 28. Vid en jämförelse över andelen landyta som täcks av Natura 2000 kommer Sverige på 19:e plats i EU27. Diagram enligt Natura 2000 databas 2010, EEA. Inom ramen för EU-samarbetet på miljöområdet rapporteras sedan 1990-talet nationellt skyddade områden till Europeiska miljöbyrån (EEA). Grund för rapporteringen är Internationella naturvårdsunionens (IUCN:s) klassificeringssystem för skyddade områden. Grundläggande motiv för naturskydd är bl.a. att främja vetenskaplig forskning, bevara vildmark, bevara biologisk mångfald, vårda hävdberoende områden, skydda specifika naturoch/eller kulturföreteelser, utnyttja naturresurser på ett långsiktigt hållbart sätt samt ge stöd åt rekreation och friluftsliv. Klassificeringen av skyddade

72 områden enligt IUCN har sin utgångspunkt i dessa motiv. Det främsta syftet och målet med ett skyddat område bestämmer till vilken kategori det ska föras. Ofta finns det flera olika syften med ett skyddat område. Ett vildmarksområde kan vara avsatt både för att bevara vildmarkskaraktären i orört skick och för att bevara naturföreteelser likväl som för vetenskaplig forskning och friluftsliv. Oftast framgår det dock av förordnandebeslutet vilket motiv som är det primära och därav till vilken kategori det skyddade området bör föras. Ett viktig förhållande som skiljer de olika kategorierna från varandra är graden av mänsklig påverkan. En urskog och en välhävdad slåtteräng är exempel på vitt skilda naturtyper som båda har höga värden. Dessa har i det första fallet skapats genom frånvaro av skogsbruk medan människans hävd är förutsättningen för de värden som finns i det senare fallet. I IUCN:s system kommer den orörda skogen och den hävdade ängen att placeras i olika kategorier. I kategorierna I, II och III återfinns områden med låg mänsklig påverkan medan högre grad mänsklig påverkan gäller för kategorierna IV, V och VI. Ytterligare förtydligande kan man få genom att titta närmare på beskrivningar från nationella myndigheter. Jämförbarhet mellan siffrorna är begränsad eftersom länderna använder olika definitioner och begrepp när det gäller de olika formerna av naturskydd. Dessutom anges att överlapp mellan de olika kategorier finns, särskilt för Natura 2000-områden som ofta samtidigt ligger i nationalpark eller naturreservat. I vissa länder, såsom Sverige, omfattar Natura 2000-nätverket i stor utsträckning strikt skyddade områden med föreskrifter mot till exempel skogsbruk. Dessa skyddade områden omfattar en betydande del av Västeuropas större naturskogar och odikade våtmarker och har bedömts behöva ett strikt skydd. I andra länder där områdesarealerna domineras av kulturlandskap har ett mindre strikt skydd bedömts vara tillräckligt för att bevara områdenas värden.

73 Figur 29. Fördelning av nationellt skyddade områden (CDDA) i Europa redovisat efter klassificering per IUCN-kategori. IUCN:s system för kategorisering av skyddade områden IUCN Category Ia Strict Nature Reserve Ib Wilderness Area II National Park Description Strictly protected areas set aside to protect biodiversity and also possibly geological/geomorphologic features, where human visitation, use and impacts are strictly controlled and limited to ensure protection of the conservation values. Such protected areas can serve as indispensable reference areas for scientific research and monitoring Usually large unmodified or slightly modified areas, retaining their natural character and influence without permanent or significant human habitation, which are protected and managed so as to preserve their natural condition. Large natural or near natural areas set aside to protect large-scale ecological processes, along with the complement of species and ecosystems characteristic of the area, which also provide a foundation for environmentally and culturally compatible, spiritual, scientific, educational, recreational, and visitor opportunities.

74 III Natural Monument or Feature IV Habitat/Species Management Area V Protected Landscape/ Seascape VI Protected area with sustainable use of natural resources Protected areas set aside to protect a specific natural monument, which can be a landform, sea mount, submarine cavern, geological feature such as a cave or even a living feature such as an ancient grove. They are generally quite small protected areas and often have high visitor value. Protected areas aiming to protect particular species or habitats and their management reflects this priority. Many Category IV protected areas will need regular, active interventions to address the requirements of particular species or to maintain habitats, but this is not a requirement of the category. A protected area where the interaction of people and nature over time has produced an area of distinct character with significant, ecological, biological, cultural and scenic value: and where safeguarding the integrity of this interaction is vital to protecting and sustaining the area and its associated nature conservation and other values. Protected areas that conserve ecosystems and habitats together with associated cultural values and traditional natural resource management systems. They are generally large, with most of the area in a natural condition, where a proportion is under sustainable natural resource management and where low-level non-industrial use of natural resources compatible with nature conservation is seen as one of the main aims of the area Frankrike 27 Nationalpark Nationella naturreservat Regionala naturreservat Regionala naturparker Natura 2000 4,8 miljon ha (inkl. land utanför Europa) 151 153 ha (exkl. hav; exkl. land utanför Europa) 868 000 ha > 7 miljon ha (15 % av landarealen) 6,9 miljon ha (12 % av landarealen) Nationalparker i Frankrike beskrivs som särskilda naturarv som lokalbefolkningen använder resurserna av på ett hållbart och miljövänligt sätt. Genom inrättandet av en nationalpark är det inte bara miljövärden utan även andra värden som ska värnas. Nationalparker i Frankrike har uppgiften att även säkerställa den kulturella identiteten för hela nationen. Nationella och regionala naturreservat har som syfte att skydda hela landskapet, inklusive mark och mineraler, genom att inte tillåta aktiviteter som permanent kan förändra området. För Natura 2000 utarbetas i Frankrike vägledningar med detaljerad information om bevarandeintressena för var och en av skogstyperna och de arter som finns där samt om vilken produktionskapacitet och ekonomisk nytta området har. Härigenom underlättas fastställandet av lämpliga nivåer för exempelvis det kommersiella skogsbruket. 27 Källor: Ministère de l'écologie, du développement durable, des transport et du logement http://www.developpement-durable.gouv.fr/-espaces-et-milieux-naturels-.html Quatrième Rapport National de la France à la Convention sur la Diversité Biologique (2009) http://www.cbd.int/countries/?country=fr

75 Tyskland 28 Naturskyddsområden 1,3 miljon ha Nationalpark 1,03 miljon ha Biosfärreservat 1,3 ha (exkl. hav) (3,7 % av landarealen) Landskapsskyddsområden 10,2 miljon ha (28,5 % av landarealen) Naturpark 9,5 miljon ha (27 % av landarealen) Natura 2000 15,3 % av landarealen Naturskyddsområden beskrivs som områden som ges lagligt skydd för att de är i behov av särskilt skydd för sin natur och landskapskaraktär. Syftet är att bevara, utveckla eller restaurera biotoper och biologisk mångfald. Målsättningarna i skyddet reglerar vissa former av markanvändning (som t.ex. rekreation, transport, vattenanvändning, jord- och skogsbruk) genom att de kan begränsas eller förbjudas. Nationalparker i Tyskland inrättas för större områden med mindre mänsklig påverkan varigenom man kan uppnå ett övergripande mål om bevarande av naturen med naturlig dynamik som ett viktigt kriterium. Biosfärområden är ett verktyg för naturvårdsarbetet och omfattar oftast större landskapsavsnitt med höga naturvärden där man arbetar med bevarande och utveckling. Biosfärområden ska kunna fungera som modellområden för andra områden. Den bakomliggande tanken är att landskapet ska bevaras genom främjandet av traditionell markanvändning och att exempelvis äldre växt- och djurraser kan introduceras. Människor ska kunna bo och utvecklas i områdena samtidigt som naturen ska bevaras. Landskapsskyddsområden skiljer sig från ovanstående genom att det finns färre begränsningar i vad man får göra i området så länge ekosystemet och dess tjänster inte förändras. Sådana områden har ofta en viktig rekreationsroll som ett av huvudkriterierna. Jord- och skogsbruk kan begränsas om de skulle förändra landskapets karaktär. Naturpark har fokus på mer än kulturlandskapet. Huvudsyftet med naturpark är att stärka hållbar regional utveckling. Natura 2000 har i Tyskland införlivats både på federal nivå och delstatsnivå. Enligt den tyska federala naturskyddslagen ska planer och projekt som kan leda till betydande effekter på ett skyddat område genomgå en bedömning av konsekvenserna vilket kan leda till anpassningar i hur genomförandet görs. 28 Källor: - Bundesamt für Naturschutz http://www.bfn.de/0308_gebietsschutz.html - Fourth National Report under the Convention on Biological Diversity (2010) http://www.cbd.int/countries/?country=de

76 Bilaga 1. Förtydligande av begrepp Vissa begrepp kan ha olika innebörd i olika sammanhang och för olika aktörer. I denna rapport används begreppen med nedanstående innebörd. Biologisk mångfald Variationsrikedomen inom och mellan arter och hos de ekologiska systemen. Biologisk mångfald beskrivs ofta med utgångspunkt från följande nivåer: 1) ekosystem, 2) biotoper, 3) arter och 4) genetisk nivå. Skyddade områden Ett skyddat område är ett geografiskt definierat område som är utpekat, reglerat och förvaltat för att uppnå specifika syften och bevarandemål 29. I Sverige används skyddade områden som samlingsnamn för skyddsformer inom miljöbalken och jordabalken. Skyddade områden med stöd av miljöbalken inrättas i enlighet med förordningen om områdesskydd och nationalparksförordningen. Skyddade områden är en egen form av markanvändning och i juridiska och statistiska sammanhang skiljer man därför skyddade områden med specifika syften och reglerad markanvändning från andra markslag. Ekologisk konnektivitet Bindning och fungerande processer mellan områden spridda i landskapet. God ekologisk konnektivitet innebär att områden har ett fungerande utbyte, till exempel så att individer av olika arter kan förflytta sig mellan områdena. Frivilliga avsättningar En frivillig avsättning är ett område som markägaren frivilligt och utan ekonomisk ersättning undantar från skogsproduktion. Den frivilliga avsättningen ska bestå av minst 0,5 hektar sammanhängande produktiv skogsmark. Den ska rymma höga naturvärden, kulturmiljövärden eller områden med betydelse för rekreation och friluftsliv. Grön infrastruktur Sammanhängande och ekologiskt funktionellt nätverk av naturområden som utgör en grund för ett långsiktigt bevarande av biologisk mångfald. Skyddade områden och värdekärnor i övrigt utgör viktiga komponenter i en grön infrastruktur. Gynnsam bevarandestatus Förekomst av tillräckliga populationer och livsmiljöer med god kvalitet och utbredning för att säkra att utpekade arter kommer att fortsätta att vara en 29 "A geographically defined area which is designated or regulated and managed to achieve specific conservation objectives". (Konventionen för biologisk mångfald, CBD). "Areas of land and/or sea especially dedicated to the protection and maintenance of biological diversity, and of natural and associated cultural resources, and managed through legal or other effective means (IUCN the world conservation union).

77 livskraftig del av sin miljö på lång sikt. Se vidare förordningen om områdesskydd och art- och habitatdirektivet. Nyckelbiotop Ett skogsområde som från en samlad bedömning av biotopens struktur, artinnehåll, historik och fysiska miljö idag har mycket stor betydelse för skogens flora och fauna. Där finns eller kan förväntas finnas rödlistade arter. Representativt urval Urval av områden som företräder en viss naturtyps karakteristiska naturförhållanden samt egenskaper och kvalitéer för biologisk mångfald. Värdekärna Sammanhängande naturområde med värdefulla och särskilt skyddsvärda naturmiljöer som av länsstyrelsen och Skogsstyrelsen (skog) bedömts ha en stor betydelse för fauna och flora och/eller för en prioriterad naturtyp. Nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt ingår normalt som en delmängd i begreppet värdekärna. Detta gäller även för utpekade öppna myrar och skog på våtmark i Myrskyddsplanen, områden i äng- och hagmark/betesmarksinventeringen samt nationellt särskilt skyddsvärda vattenmiljöer. Värdetrakter Landskapsavsnitt med särskilt höga ekologiska bevarandevärden. Värdetrakter har en väsentligt högre täthet av värdekärnor för djur- och växtliv inklusive biologiskt viktiga strukturer, funktioner och processer än vad som finns i vardagslandskapet. Bilaga 2a. Sammanställning, metod och underlag (se separat dokument) Bilaga 2b. Tabeller och underlag för sammanställningen (se separat dokument) Appendix 1. Skogsstyrelsens tolkning av uppdraget

APPENDIX 1 1/131 Dnr 2012/233 RAPPORT Sveriges arbete med bevarande av biologisk mångfald utifrån bevarandemål för landmiljön i den strategiska planen för biologisk mångfald som antogs vid CBD:s partsmöte i Nagoya 2010

APPENDIX 1 2 Datum 2012-03-29 Skogsstyrelsen Vallgatan 8 551 83 Jönköping

APPENDIX 1 3 Innehåll 1 Inledning... 5 1.1 Uppdraget... 5 1.2 Syfte... 5 1.3 Genomförande... 6 1.4 Uppdragets avgränsningar... 6 2 Bakgrund... 7 2.1 Konventionen om biologisk mångfald... 7 2.2 Den strategiska planen... 7 2.3 Arbetsprogram inom konventionen... 8 3 Översikt över areellt omfattande bevarandeinstrument... 8 4 Omfattning av formellt skydd och bevarande... 10 4.1 Inledning... 10 4.2 Metodik och underlag... 10 4.2.1 Formellt skyddade områden... 10 4.2.2 Geografiska regioner... 10 4.2.3 Naturtyper... 11 4.3 Omfattning av formellt skydd och bevarande i Sveriges landmiljö. 13 4.4 Formellt skydd och bevarande av skogsmark... 15 4.4.1 Omfattning av formellt skydd... 15 4.4.2 Omfattning av pågående arbete med formellt skydd... 16 4.5 Skydd och bevarande av öppen myr... 17 4.5.1 Strategier och planer... 17 4.5.2 Omfattning av formellt skydd... 17 4.6 Skydd och bevarande i fjällen... 18 4.6.1 Omfattning av formellt skydd... 18 4.7 Formellt skydd av odlingsmark... 19 4.7.1 Omfattning av skydd och bevarande... 19 5 Skydds- och bevarandeinstrument som berör skogsmark... 21 5.1 Skydd och bevarande av skog en översikt... 22 5.2 Frivilliga avsättningar... 23 5.2.1 Underlag... 23 5.2.2 Omfattning... 23 5.3 Skogliga impediment... 25 5.3.1 Underlag... 25 5.3.2 Omfattning... 26 5.3.3 Om impedimentens betydelse... 27 5.4 Hänsyn enligt Skogsvårdslagen 30... 28 5.4.1 Underlag... 28 5.4.2 Omfattning... 28 6 Skydd och bevarande inom EU... 29 6.1 Jämförelse baserad på internationella databaser... 29 6.2 Jämförelser baserade på internationell rapportering och officiell statistik... 34 6.3 Skydds och bevarande instrument i Frankrike... 36

APPENDIX 1 4 6.4 Skydds och bevarandeinstrument i Tyskland... 37 7 Bilagor... 38

APPENDIX 1 5 Inledning Uppdraget Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen ska, efter samråd med Jordbruksverket, Sveriges lantbruksuniversitet och Miljömålsberedningen, beskriva och sammanställa tillgänglig information om Sveriges arbete med bevarande av biologisk mångfald i landmiljön utifrån det bevarandemål, (delmål 11) som antogs vid partsmötet i konventionen om biologisk mångfald i Nagoya 2010. Rena vattenmiljöer omfattas inte av detta uppdrag. Redovisningen ska innehålla dels en översiktlig bedömning av i sammanhanget relevanta formella och icke formella skyddsinstrument och bevarandeinstrument. Redovisningen ska även innehålla en bedömning av i vilken utsträckning olika typer av ekosystem, såsom olika skogstyper, odlingslandskapets naturtyper, våtmarker, fjäll mm. omfattas av dessa instrument, inklusive en redovisning av instrumentens inbördes fördelning. I bedömningarna bör även den rumsliga (spatiella) dimensionen ingå genom att underlaget redovisas fördelat på olika geografiska regioner. Tillgänglig vägledning om innebörden av den strategiska planen från konventionen om biologisk mångfald ska beaktas. Myndigheterna ska göra en jämförande bedömning av hur några andra medlemsstater inom EU avser att hantera frågan om vilka olika bevarandeåtgärder som bidrar till att uppfylla kriterierna för bevarande enligt delmål 11 i den strategiska planen. Om inte ett tillräckligt antal EU länder hunnit anta nationella mål med hänvisning till överenskommelsen från Nagoya kan den jämförande bedömningen i stället baseras på hur skyddade områden i relevanta internationella rapporteringar redovisas. Syfte Redovisningen ska på en översiktlig nivå beskriva och sammanställa tillgänglig information om Sveriges arbete med bevarande av biologisk mångfald i landmiljön utifrån mål 11, dvs. visa vilka skydds- och bevarandeformer som använts och för hur stora arealer. Vidare ska redovisningen innehålla en bedömning av i vilken utsträckning olika typer av ekosystem omfattas av dessa skydds- och bevarandeformer, inklusive en redovisning av deras inbördes fördelning samt beskriva den geografiska dimensionen. Underlaget i redovisningen ska kunna användas för Miljömålsberedningens arbete med en långsiktigt hållbar markanvändning och med ett innehåll som är relevant för Sveriges arbete med mål 11 i den strategiska planen för CBD.

APPENDIX 1 6 Genomförande Uppdraget har genomförts av Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen under ca 2 månader. Arbetet har bedrivits i projektform och båda myndigheterna har haft representanter i såväl styrgrupp som arbetsgrupp. Projektets referensgrupp har varit Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald. Rådet har fått möjlighet att ge synpunkter på ett utkast till rapport under ett begränsat antal dagar. Rådet har därför inte haft möjlighet att ge ett samlat bidrag, utan ledamöterna har bidragit med enskilda synpunkter. Redovisningen lämnas efter samråd med Miljömålsberedningen, Jordbruksverket och SLU. Jordbruksverket har även bidragit med underlag om bevarandeformer i odlingslandskapet. SLU har bidragit med dataunderlag från riksskogstaxeringen. Arbetet har bestått av textförfattande, GIS-analyser av formellt skyddade områden, analys av bevarandeinstrumenten och sammanställningar av annan information. Uppdragets avgränsningar Redovisningen behandlar skydds- och bevarandeinstrument som bedöms relevanta och ha potential för mål 11 i linje med det uppdrag som getts till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. I uppdraget ingår att översiktligt bedöma för mål 11 relevanta bevarandeformer. Endast areal på land omfattas av uppdraget. Rapporten beskriver formella skyddsformer enligt miljöbalken och jordabalken samt statsägd mark som ska användas för sådant naturskydd. Rapporten beskriver även andra bevarandeformer och sektorslagstiftning som direkt eller indirekt, helt eller delvis, skulle kunna ha en betydelse för mål 11 eller måluppfyllelse för andra mål i den strategiska planen. I rapporten finns en strävan att även innehållsdeklarera formella skyddsformer och andra bevarandeinstrument möjliga för mål 11, vilket redovisas i bilaga 3. Redovisningen och bilagor kan därmed betraktas som en bruttoredovisning av de bevarandeformer för naturtyper och biologisk mångfald som förekommer i Sverige. Skogsstyrelsens tolkning av uppdraget har varit att inte värdera graden av relevans för de olika instrumenten utan istället redovisa alla instrument som kan omfattas av mål 11. Skogsstyrelsen har uppfattat att värderingen av graden av relevans inom mål 11 inte ska göras av myndigheterna utan bör hanteras i den fortsatta processen för miljömålsberedningens uppdrag. Det här är en tolkning Skogsstyrelsen får stöd för i de samrådsyttranden som lämnats av Miljömålsberedningen och SLU. Sammanfattningsvis påtalar SLU och Miljömålsberedningen att beslutsunderlag som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen tar fram inom ramen för uppdraget bör ge en så bred belysning som möjligt och så långt möjligt hållas fritt från värderingar samt att det i uppdraget inte ingår att klargöra innebörden av mål 11.

APPENDIX 1 7 Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har kommit till olika slutsatser om vad en redovisning till regeringen ska innehålla. Skogsstyrelsen har därför valt att göra en alternativ rapport till den som Naturvårdsverket lämnat in. Skogsstyrelsens rapport innefattar förutom beskrivningar av marker som omfattas av reglering av skogsbruksåtgärder på skogliga impediment enligt 13 a Skogsvårdslagen (SVL), miljöhänsyn enligt SVL 30 samt skogsbrukets Frivilliga avsättningar även en mer utvecklad jämförelse mellan några länder inom EU". Det har inte varit möjligt att analysera representativitet och konnektivitet i paritet med den omfattning som anges i uppdragsformuleringen. Bakgrund Konventionen om biologisk mångfald Sveriges har undertecknat och ratificerat FN-konventionen om biologisk mångfald (Convention on Biological Diversity, CBD) som är ett resultat från FN-toppmötet om miljö och hållbar utveckling i Rio de Janeiro i Brasilien 1992. Konventionens övergripande mål är att verka för en global samordning av: - bevarande av biologisk mångfald - hållbart nyttjande av naturresurser - en jämlik och rättvis fördelning av tillgången till och nyttan med genetiska resurser Innebörden är att varje land har ett ansvar för att bevara en mångfald på gennivå, artnivå och ekosystemnivå. I detta arbete är ekosystemansatsen en viktig utgångspunkt. Detta begrepp inkluderar miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekter på ekosystemen. Enligt konventionen ska länderna genom ekosystemansatsen försöka finna en optimal balans mellan bevarande och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden. Att vara part i konventionen innebär åtaganden om att bevara och hållbart nyttja biologisk mångfald och naturresurser. I Sverige har stora delar av konventionen införlivats i svensk naturvård och anpassats till svenska förhållanden bland annat genom våra sexton nationella miljökvalitetsmål samt genom den svenska skoglagstiftningen. Viktiga insatser som bidrar till arbetet utförs i såväl privat som ideell regi. Den strategiska planen Vid partsmötet för konventionen för biologisk mångfald (CBD), i Nagoya 2010, antogs en strategisk plan 30 för biologisk mångfald för perioden 2011-2020. 30 http://www.cbd.int/sp/

APPENDIX 1 8 Den strategiska planen innehåller 20 delmål organiserade under fem strategiska mål. Mål och delmål omfattar både strävan efter att uppnå målen på global nivå, och en flexibel ram för inrättandet av nationella eller regionala mål. Parterna uppmanas att fastställa sina egna mål inom detta flexibla ramverk med beaktande av nationella behov och prioriteringar samtidigt som hänsyn ska tas till nationella förutsättningar. Utgångspunkten ska vara att bidra till att de globala målen nås. Det strategiska målet C syftar till att förbättra statusen för biologisk mångfald genom säkerställande av ekosystem, arter och genetisk variation. Under detta strategiska mål finns bl.a. mål 11 som avser ett ändamålsenligt bevarande av naturområden i syfte att bevara biologisk mångfald. Mål 11 är grunden för detta regeringsuppdrag och beskrivs sammanfattande i bilaga 2. Arbetsprogram inom konventionen För att underlätta för parterna att genomföra konventionsarbetet har partsmötet beslutat om olika tematiska arbetsprogram, riktlinjer, strategier och protokoll. De tematiska arbetsprogrammen är centrala verktyg för konventionens genomförande. Genom åren har antagit arbetsprogram, t.ex. för skyddade områden och för biologisk mångfald i skog. Översikt över areellt omfattande bevarandeinstrument Det finns ett stort antal olika instrument som tillsammans bidrar till skydd och bevarande av biologisk mångfald och andra ekosystemtjänster i den svenska landmiljön. I flera fall förekommer överlapp mellan olika skyddsformer vilket komplicerar möjligheten att göra en bruttoframställning. De är också stora skillnader mellan instrumenten i hur ekologiskt effektiva och vittomfattande areellt skyddet för naturmiljön är samt dess varaktighet över tid. Alla jämförelser och summeringar av arealer måste göras med god vetskap om dessa skillnader. I tabell 1 redovisas omfattningen av några skyddsformer som är areellt omfattande och där överlappet mellan bevarandeinstrumenten är små. I bilaga 3 till denna rapport beskrivs de enskilda instrumentens funktion och omfattning. Eftersom inte alla instrument som redovisas i bilaga 3 ingår i tabell 1 här nedan samt att ett mindre överlapp mellan skyddsformerna är troligt, gör framställningen inte anspråk på att vara heltäckande och helt exakt. Den avser istället att tjäna som en överblick över och i vilken storleksordning som dessa instrument sammantaget omfattar. I kapitlen 4 och 5 görs däremot flera mer ingående redovisningar av dessa skydds- och bevarandeinstrument. Tabell 1. Omfattningen av det formella områdesskyddet, skogsbrukets frivilliga avsättningar och skogliga impediment som omfattas av reglering av skogsbruk enligt Skogsvårdslagen 13a. Fördelning på naturgeografisk region enligt SUS 31 (1000 ha) 32 31 SUS SUS står för Skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitikens effekter där den regionindelning vi använt användes första gången. Den baseras på länsgränser och den fjällnära gränsen för skog. Den fjällnära skogen avgränsas enligt förordningen (SKSFS 1991:3) 32 Total landareal per region enligt Riksskogstaxeringen.

APPENDIX 1 9 Total Landareal Fjällnära regionen Nordboreal region Syd-boreal region Boreonemoral region Nemoral region Hela landet Formellt skydd 4 054 203 223 333 61 4874 Pågående skydd 100 90 21 18 3 232 Formellt skydd (%) 48% 2% 2% 3% 3% 12% Formellt & pågående skydd (%) 50% 3% 2% 3% 3% 13% Frivilliga avsättningar av skogsmark 200 383 475 260 31 1349 Frivlliga avsättningar (%) 2% 4% 4% 3% 2% 3% Frivilliga avsättningar & formellt skydd inkl. pågående (%) 52% 8% 6% 6% 5% 16% Skogliga impediment 1863 1729 1350 706 56 5704 Skogliga impediment (%) 22% 19% 12% 7% 3% 14% Formellt & frivilligt & skogliga impediment (%) 74% 27% 18% 13% 8% 30% Total areal i Sverige 8 373 8 962 11 362 10 137 1 906 40 739

APPENDIX 1 10 Omfattning av formellt skydd och bevarande Inledning I uppdraget ingår förutom indelning i geografiska regioner även att redovisa i vilken utsträckning olika typer av ekosystem, såsom olika skogstyper, odlingslandskapets naturtyper, våtmarker, fjäll mm. omfattas av olika skyddsoch bevarandeinstrument. Detta kan göras väl för de väldokumenterade formella skydden medan underlag på den upplösningsnivån saknas för övriga skydd och bevarandeformer. I följande kapitel utnyttjas den högre upplösningen i uppgifterna om formella skydd till en detaljerad redovisning av dessa. I bilaga 3 återfinns beskrivningar av de skyddsformer som ingår i redovisningen. En mer samlad bild av Sveriges skydds- och bevarandearbete som avser skogsmark görs på en mer lågupplöst nivå i kapitel 5. Metodik och underlag Underlagen för de analyser som har gjorts motsvarar dem som årligen används vid framtagande av officiell statistik om skyddade områden i SCB:s PM Skyddad natur (www.scb.se) och i Skogsstatistisk årsbok (www.svo.se ). Sammanställningen baseras på digitala områdesgränser från nationella databaser, Kontinuerlig Naturtypskartering av Skyddade områden (KNAS), en regionindelning och uppgifter från Riksskogstaxeringen (http://www.slu.se/riksskogstaxeringen). Härutöver används uppgifter från tidigare publikationer och sammanställningar enligt referenser. Formellt skyddade områden Formellt skyddade områden ingår t.o.m. 31 december 2011. För dessa har de geografiska avgränsningarna använts för att sammanställa nettoarealen, dvs. vi har så lång möjligt exkluderat överlappande arealer mellan olika formella skyddsformer. Endast sådana områden som har föreskrifter som skyddar naturtyper eller NVA redovisas under formellt skydd. Geografiska regioner Arealerna är sammanställda för fem naturgeografiska regioner (SUS-regioner). Regionindelningen följer länsgränser och den fjällnära gränsen. Vi bedömer att den är mer relevant än EU:s biogeografiska regioner där hela Sverige i princip ingår i en och samma region (se figur 1) och Nordiska ministerrådets zonindelning är svår att använda administrativt eftersom den inte tar hänsyn till administrativa gränser som län. För myrar används ofta en annan regionindelning som har en mer ost-västlig uppdelning - myrregionindelningen. Denna är underlag för myrskyddsplanen och därmed ger jämförelsen mellan skyddade myrar och myrskyddsplanens ännu inte skyddade områden en bild av hur representativt skyddet är för dessa regioner. Figur 1. Sammanställningarna av formellt skyddade arealer och naturtyper är baserade på regionindelningen till vänster (SUS-regioner). I mitten biogeografiska regioner som används inom EU och längst till höger regionavgränsningen som används för att bedöma representativitet och konnektivitet i myrskyddsplanen.

APPENDIX 1 11 Naturtyper Landmiljön delas in i fem naturtyper: fjäll, skogsmark, öppen myr, odlingsmark och substratmarker. Sverige domineras av skogsmark. Enligt denna indelning i naturtyper består Sveriges landareal av 71 % skogsmark, 10 % öppen myr, 10 % odlingsmark och 9 % fjäll. Substratmarkerna är <0,5 % och utgörs främst av blockmarker, berg och klippor samt dyner i kustbandet. Fjäll Kalfjäll, hed, gräsmark samt glesa träd- och buskmarker i fjällen. Fjällbjörkskog (> 10 % krontäckning) redovisas som skogsmark och öppen myr i fjällen förs till öppen myr och inte till fjäll. Skogsmark I huvudsak skogsmark enligt definitionen > 10 % krontäckning och 5 m höjd. Produktiv skog särredovisas från improduktiv skogsmark. Öppen myr Mossar, kärr och torvbildande limnogena våtmarker i Sverige. Glest träd- och buskbevuxna våtmarker ingår medan våtmarker med krontäckning > 10 % förs till skogsmark. Hävdad öppen myr ingår men särredovisas våtmarker Odlingslandskap Ängs- och betesmarker, åker och övriga öppna gräsmarker ingår. Vi särredovisar arealerna från ängs- och betesinventeringen för att tydliggöra de mest värdefull arealernas utbredning inom, respektive utanför, skyddade områden. Vi särredovisar även hur stor areal av kända hävdade miljöer som i denna sammanställning har hamnat i naturtyperna skog respektive öppen myr.

APPENDIX 1 12 Substratmarker I huvudsak berghällar samt klippor och sanddyner i kustbandet. Ingen närmare naturtypsindelning har gjorts.

APPENDIX 1 13 Omfattning av formellt skydd och bevarande i Sveriges landmiljö Figur 2. Formellt skyddade områden i Sveriges landmiljö. Sverige omfattar totalt ca 45 milj. hektar, varav 41 milj. hektar är landareal. Eftersom uppdraget är avgränsat till landmiljön, är det endast denna som avses i det följande.

APPENDIX 1 14 Av den formellt skyddade landarealen är 83 % koncentrerad till den fjällnära regionen. Fjällregionen har störst andel skyddad landareal (49 %) medan andelen i övriga regioner är markant lägre (se figur 3). Huvuddelen av den formellt skyddade arealen både nationellt, och i alla regioner, ligger inom naturreservat (tabell 2 och figur 3). Figur 3. Skyddad andel per region fördelat på formella skyddsformer. Totalt 4,9 milj. hektar 60% 50% % av regionens areal 40% 30% 20% Natura 2000, SPA Ramsar Kulturreservat Natura 2000, SCI/SAC*(ej skogshabitat) Natura 2000, SCI/SAC*(skogshabitat) Naturvårdsavtal (skog) Biotopskyddsområde (övrigt) Biotopskyddsområde (skog) Naturreservat/Naturvårdsområde Nationalpark 10% 0% Sverige Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Nemoral region I tabell 2 redovisas formella skyddsformer som ingår i sammanställningen samt den areal per naturtyp som har ett skydd. Tabellen redovisar nettoarealen, vilket betyder att överlappande arealer har uteslutits. De områden som omfattats av flera skyddsformer redovisas under den skyddsform som bedömts som starkast, se följden av skyddsformer i tabell 2. Tabell 2. Formellt skyddad areal i Sverige fördelat på skyddsform per naturtyp. Hektar Fjäll Skyddsformer: Skogsmark Våtmark Odlingsmark Substratmarker Nationalpark 128 300 39 300 1 000 458 100 4 100 Naturreservat/ 1 798 800 672 700 85 100 990 500 28 800 naturvårdsområde Biotopskyddsområde (skog) 21 400 0 0

APPENDIX 1 15 Biotopskyddsområde (övrigt) 0 100 0 0 Naturvårdsavtal (skog) 27 700 0 0 Natura 2000, SCI*(skogshabitat) Natura 2000, SCI*(ej skogshabitat) 136 700 8 300 700 24 300 300 101 900 36,9 274 500 1 900 Kulturreservat 1 600 700 900 0 Ramsar 16 200 11 800 300 Natura 2000, SPA 1 400 600 100 Summa 2 112 800 840 400 124 500 1 760 600 35 500 Totalareal i Sverige 28 262 400 4 147 500 3 980 000 3 812 500 88 100 % inom formellt skyddade områden 7,5 % 20,3 % 3,1 % 46,2% 40,3% Formellt skydd och bevarande av skogsmark Omfattning av formellt skydd Drygt 7 % eller 2,1 miljoner hektar av skogsmarken i Sverige är formellt skyddad. Detta skydd är koncentrerat till den fjällnära regionen som innefattar 77 % av den skyddade arealen i landet. Andelen formellt skyddad skogsmark är också störst i denna region (51 % av skogsmarken och 38 % av den produktiva skogsmarken) medan andelen formellt skydd i övriga regioner är markant lägre. Huvuddelen av denna areal ligger inom naturreservat. Tabell 3 redovisar de formella skyddsformer som ingår i sammanställningen av formella skydd samt den skogsmarksareal och arealen produktiv skogsmark som omfattas.

APPENDIX 1 16 Tabell 3. Skogsmarksareal i Sverige fördelat på formell skyddsform och region. 1000-tals hektar Skyddsform Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Nemoral region Nationalpark 105 1 7 14 2 Naturreservat/ naturvårdsområde 1 412 127 113 127 20 Biotopskyddsområde (skog) 0 4 7 9 2 Biotopskyddsområde (övrigt) 0 0 0 0 0 Naturvårdsavtal (skog) 1 4 10 11 2 Natura 2000, SCI/SAC*(skogshabitat) 100 9 16 8 3 Natura 2000, SCI/SAC*(ej skogshabitat) 0 0 0 0 0 Kulturreservat 0 0 0 0 0 Ramsar 0 0 0 0 0 Natura 2000, SPA 0 0 0 0 0 Summa formellt skydd 1 617 146 153 169 28 Areal i Sverige 3 164 7 110 9 862 7 140 986 % formellt skydd 51 % 2,1 % 1,5 % 2,4 % 2,8 % Omfattning av pågående arbete med formellt skydd Knappt 200 000 hektar skogsmark är säkrad genom överenskommelser, köpeavtal eller fondöverföringar för formellt skydd men saknar idag beslut eller gällande avtal. Genomförandet av detta formella skydd kommer att ta ytterligare tid men inriktningen är att dessa områden ska skyddas så snart som möjligt. Med dessa arealer ökar den totala omfattningen av skydd med 0,7 % och drygt hälften av arealerna ligger inom den fjällnära regionen.

APPENDIX 1 17 Skydd och bevarande av öppen myr Strategier och planer I Myrskyddsplan för Sverige ingår ett representativt urval av de allra mest värdefulla myrarna, både öppna och trädklädda (Naturvårdsverket 2007). Områdena är avgränsade så att de kan utgöra ett operativt underlag för det fortsatta skyddsarbetet. Gränsen är i regel väl underbyggd utifrån kända naturvärden och inkluderar därför arealer inom flera naturtyper, och i skog ingår värdefull trädklädd myr. Vid revideringen 2007 bedömde Naturvårdsverket att när Myrskyddsplanen är genomförd kommer det totala myrskyddet i landet att innehålla ett representativt urval av de allra mest skyddsvärda myrarna. Figur 4. Areal av objekt i Myrskyddsplanen som inte har ett formellt skydd. Totalt 211 000 hektar 0% 2% 0% 42% Myrskyddsplan Skog Våtmarker Odlingsmark Fjäll 56% Substratmark Omfattning av formellt skydd Av Sveriges öppna myrar är 20 % av formellt skyddade. Hälften av den formellt skyddade arealen ligger inom den fjällnära regionen. Andelen skydd är också störst i denna region (54 %) medan andelen skydd i nord- och sydboreal region är markant lägre. Huvuddelen av den formellt skyddade arealen ligger inom naturreservat men skydd genom utpekande av Natura 2000-områden och Ramsarområden har betydelse för bevarandet av öppen myr, men även för våtmarker i andra naturtyper. I Tabell 4 redovisas formella skyddsformer som ingår i sammanställningen samt den skyddade arealen per region. Tabell 4. Formellt skyddad areal öppen myr i Sverige fördelat på skyddsform och region. Hektar Skyddsform Fjällnära regionen Nordboreal region Sydborea l region Boreonemoral region Nemoral region Nationalpark 30 500 100 1 500 7 100 0 Naturreservat/ naturvårdsområde 563 000 38 800 31 900 36 500 2 600 Biotopskyddsområde

APPENDIX 1 18 (skog) Biotopskyddsområde (övrigt) 0 0 0 0 0 Naturvårdsavtal (skog) Natura 2000, SCI/SAC*(skogshabitat) 6 500 400 1 100 200 0 Natura 2000, SCI/SAC*(ej skogshabitat) 50 900 9 000 23 800 14 800 3 500 Kulturreservat 1 600 0 0 0 0 Ramsar 9 600 400 2 900 1 800 1 400 Natura 2000, SPA 0 700 500 200 0 Summa skydd 660 500 49 500 61 700 60 600 7 500 Areal i Sverige 1 214 600 1 613 500 994 000 289 500 34 900 % formellt skydd 54,5 % 3 % 6,2 % 20,9 % 21,5 % Skydd och bevarande i fjällen Omfattning av formellt skydd Av Sveriges fjällnatur omfattas ca 46 % av något formellt skyddsinstrument. Arealen ligger nästan uteslutande i den fjällnära regionen. Huvuddelen av arealen ligger inom naturreservat men även nationalparker och Natura 2000- områden har betydelse. Tabell 5 redovisar skyddsformer som ingår i sammanställningen av formella skydd samt den formellt skyddade arealen per region. Skydd inom Ramsarområden och Natura 2000-områden enligt artdirektivet (SPA) har inte medtagits då de inte bedömts som ändamålsenligt skydd för naturtypen ifråga.

APPENDIX 1 19 Tabell 5. Skyddad areal fjällnatur fördelat på formell skyddsform och region. 1000-tals hektar Skyddsform Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Nationalpark 458 0 0 Naturreservat/ naturvårdsområde 989 1 0 Biotopskyddsområde (skog) 0 0 0 Biotopskyddsområde (övrigt) 0 0 0 Naturvårdsavtal (skog) 0 0 0 Natura 2000, SCI/SAC*(skogshabitat) 24 0 0 Natura 2000, SCI/SAC*(ej skogshabitat) 274 0 0 Kulturreservat 1 0 0 Ramsar 12 0 0 Natura 2000, SPA 1 0 0 Summa formellt skydd 1 759 1 1 Areal i Sverige 3 810 2 1 % formellt skydd 46,1 % 38 % 92,8 % Formellt skydd av odlingsmark Omfattning av skydd och bevarande 3,1 % av Sveriges odlingsmark har ett skydd. Den skyddade arealen är koncentrerad till södra Sverige och 71 % av den skyddade arealen ligger inom boreonemoral region. Andelen skydd är också störst i denna region (3,7 %) medan andelen skydd i sydboreal region är markant lägre. Tabell 6 redovisar formella skyddsformer som ingår i sammanställningen samt den areal per region som har ett formellt skydd. Huvuddelen av arealen ligger

APPENDIX 1 20 inom naturreservat och Natura 2000-områden. Totalt 22 kulturreservat bedömdes också ge ett skydd för odlingsmarken. Tabell 6. Formellt skyddad areal odlingsmark i Sverige fördelat på skyddsform och region. Hektar Skyddsform Fjällnära regionen Nordboreal region Sydboreal region Boreonemoral region Nemoral region Nationalpark 0 330 80 410 160 Naturreservat/ Naturvårdsområde 90 4 570 4 980 59 010 16 440 Biotopskyddsområde (skog) Biotopskyddsområde (övrigt) 0 0 1 80 30 Naturvårdsavtal (skog) Natura 2000, SCI/SAC*(skogshabitat) 7 3 30 490 150 Natura 2000, SCI/SAC*(ej skogshabitat) 120 700 1 010 28 170 6 870 Kulturreservat 0 10 10 700 10 Ramsar Natura 2000, SPA Summa skydd 220 5 610 6 110 88 850 23 650 Areal i Sverige 8 060 237 370 541 330 2 387 260 805 950 % formellt skydd 2,8 % 2,4 % 1,1 % 3,7 % 2,9 % Miljöersättningar betalas ut för betesmarker och slåtterängar i landsbygdsprogrammet. Den areal som inkluderats i denna sammanställning är marker med särskilda värden där ersättningar förekommer. Tabell 7. Areal natura 2000-naturtyper som sköts med miljöersättning och andel av den totala inventerade arealen som har miljöersättning.

APPENDIX 1 21 Natura 2000- naturtyp Areal med stöd (hektar) Andel som har miljöersättning(%) Staggräsmarker (6230) 1180 71 Låglandsgräsmarker (6270) 23090 70 Enbuskmarker (5130) 2040 57 Fuktängar (6410, 6450) 20040 75 Kalkgräsmarker (6110, 6210) 13700 86 Lövängar (6530) 250 61 Alvarmarker (6280) 14250 86 Rikkärr (7230) 510 59 Slåtterängar (6510, 6520) 1140 54 Strandängar (1310, 1330, 1630) 5290 75 Torra hedar (4030) 3660 75 Trädklädda betesmarker (9070) 14480 55 Annan naturtyp 39140 65 Skydds- och bevarandeinstrument som berör skogsmark Skogsmarken omfattas av ytterligare bevarandeinstrument förutom de formella som har stor areell omfattning. Dessa redovisas i detta kapitel huvudsakligen med indelning i naturgeografiska regioner men även med en särskiljning av den produktiva skogsmarken. De aktuella bevarandeinstrumenten är de marker som omfattas av reglering av skogsbruksåtgärder på skogliga impediment enligt 13 a Skogsvårdslagen (SVL), miljöhänsyn enligt SVL 30 samt skogsbrukets frivilliga avsättningar. Under rubriken 4.1 ges en översikt över omfattningen av de bevarandeinstrument som specifikt berör skogsmark, inklusive det formella skyddet. I 4.2-4.4 redovisas omfattningen av de enskilda övriga bevarandeinstrumenten. En utförligare beskrivning av bevarandeinstrumenten återfinns i bilaga 3.

APPENDIX 1 22 Skydd och bevarande av skog en översikt. I det svenska skydds- och bevarandearbetet fungerar de olika instrumenten komplementärt. I tabell 8 och 9 har uppgifter om de formella skyddsformerna från kap. 3 lagts samman med de övriga bevarandeformer i ett stegvis ackumulerande format för ett ge en överblick över den sammanlagda omfattningen av olika skyddsformer. Hänsyn enligt SVL 30 ingår inte i tabellerna eftersom det inte går att avgöra dess totala areella omfattning. I beskrivningen av skydds-/bevarandeinstrument i bilaga 3 kan det förekomma visst överlapp mellan de formella skydden och frivilliga avsättningar resp. de skogliga impedimenten. Överlappen bedöms dock inte vara så stora att de på nationell nivå bör påverka helheten. De redovisade skyddsformernas olika innebörd vad gäller ekologi och varaktighet måste naturligtvis beaktas. Tabell 8. Omfattning av formella skydd, total areal frivilliga avsättningar och skogliga impediment på skogsmark samt andel av total skogsmarksareal. Fördelning per naturgeografisk region (1000 ha) Skogsmark Fjällnära regionen Nordboreal region Syd-boreal region Boreonemoral region Nemoral region Hela landet Formellt skyddad skogsmark 1617 146 153 169 28 2113 Pågående skydd av skogsmark 100 90 21 18 3 232 Formellt skydd (%) 51% 2% 2% 2% 3% 7% Formellt & pågående skydd (%) 54% 3% 2% 3% 3% 8% Frivilliga avsättningar av skogsmark 200 383 475 260 31 1349 Frivlliga avsättningar (%) 6% 5% 5% 4% 3% 5% Frivilliga avsättningar & formellt skydd inkl. pågående (%) 61% 9% 7% 6% 6% 13% Skogliga impediment 1040 1226 1047 579 38 3930 Skogliga impediment (%) 33% 17% 11% 8% 4% 14% Formellt & frivilligt & skogliga impediment (%) 93% 26% 17% 14% 10% 27% Total skogsmarksareal i Sverige 3 164 7 110 9 862 7 140 986 28 262 Tabell 9. Omfattning av formella skydd, total areal frivilliga avsättningar och skogliga impediment på produktiv skogsmark samt andel av total skogsmarksareal. Fördelning per naturgeografisk region (1000 ha)

APPENDIX 1 23 Produktiv skogsmark Fjällnära regionen Nordboreal region Syd-boreal region Boreonemoral region Nemoral region Hela landet Formellt skyddad skogsmark 464 129 136 153 27 909 Pågående skydd av skogsmark 59 77 19 18 3 176 formellt skydd (%) 42% 2% 2% 2% 3% 4% formellt & pågående skydd (%) 47% 3% 2% 3% 3% 5% Frivilliga avsättningar av skogsmark 200 383 475 260 31 1349 Frivlliga avsättningar (%) 18% 6% 6% 4% 3% 6% Frivilliga avsättningar & formellt skydd inkl. pågående (%) 65% 9% 7% 7% 7% 10% Skogliga impediment 0 0 0 0 0 0 Skogliga impediment (%) 0% 0% 0% 0% 0% 0% Formellt & frivilligt & skogliga impediment (%) 65% 9% 7% 7% 7% 10% Total areal produktiv skogsmark i Sverige 1 107 6 300 8 600 6 300 900 23207 Frivilliga avsättningar Underlag Uppgifter om de frivilliga avsättningarna här är tagna från Skogsstyrelsen senaste undersökning (Skogsstyrelsen opubl.) som genomfördes åren 2009-2010. Uppföljningen har genomförts enligt den metodik 33 som Skogsstyrelsen tog fram i enlighet med det uppdrag myndigheten fick av regeringen 2008 (Jo 2008/1882). I det uppdraget ingick att Skogsstyrelsen efter samråd med Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, utvecklar en metod för långsiktig uppföljning och utvärdering av skogsbrukets frivilliga avsättningar enligt delmål 1 Levande skogar, med avseende på områdenas kvalitet, långsiktighet och kvantitet. Resultaten från nämnda undersökning tas fram för tre olika ägarkategorier och med indelning i landsdelar. I redovisningen nedan har resultatet anpassats till naturgeografiska regioner utifrån antagande att avsättningarna fördelat sig jämt inom landsdelarna och länsvis proportionellt mot skogsmarksarealen. Omfattning Genom Skogsstyrelsens uppföljning har skogsbrukets frivilliga avsättningar av produktiv skogsmark ovan och nedan gränsen för fjällnära skog skattats till 1 349 000 hektar. Av det finns 1 149 000 hektar nedan gränsen för fjällnära skog. Arealen frivilliga avsättningar är relativt jämt fördelad över Sverige, men andelen är något mindre i nemoral och boreonemoral region. Varaktigheten i de frivilliga avsättningarna är svår att bedöma. I den senaste uppföljningen uppgav 76 % av mellan och småskogsbruket 34 ägare, i enkätundersökning, att 33 Ny metod och nya definitioner i uppföljningen av friviliga avsättningar. Skogsstyrelsen Meddelande 2/2009. 34 Småskogsbruket utgörs i princip av alla jord och skogbruksföretag (brukningsenheter) med mindre än 5000 ha skog. En brukningsenhet kan utgöras av flera fastighetsbildningar,

APPENDIX 1 24 de kommer att ha kvar sina frivilliga avsättningar i mer än 30 år, eller så länge de äger fastigheten. Detta ger sammantaget att arealen långsiktigt frivilligt avsatt skyddsvärd produktiv skogsmark kan antas uppgå till i omkring 848 000 hektar. Antagandet innehåller en rad osäkerheter, exempelvis i vad mån varaktigheten är likartad oavsett naturvärdeskvaliteten i det avsatta området samt hur arealerna är fördelad i respektive naturgeografisk region. En ytterligare faktor som bidrar till osäkerheten är hur omfattande överlappet mellan formellt skyddad skogsmark och frivilligt avsatt är. Det här kan gälla exempelvis arealer som omfattas av Natura 2000 och pågående arbete med formellt skydd. Tabell 10. Areal frivilligt avsatt skog samt bedömd areal långsiktigt frivilligt skyddsvärd produktiv skogsmark enligt utvärdering inom fördjupad utvärdering av Levande Skogar fördelat på naturgeografisk region. Källor: Riksskogstaxeringen, SCB, Skogsstatistisk årsbok, Skogsstyrelsens uppföljning av Frivilliga avsättningar samt Skogsstyrelsens sammanvägda bedömning av dessa uppgifter Naturgeografis k region Areal frivilligt avsatt produktiv skogsmark (1000 ha) Areal långsiktigt skyddsvärd frivilliga avsättningar (1000 ha) Fjällnära 200 206 Nordligt boreal 383 285 Sydligt boreal 475 351 Boreo-nemoral 260 182 Nemoral 31 24 Hela landet 1 349 1 048 - nedan fjällnära 1 149 848 Jämfört all produktiv skogsmark fördelar sig de frivilliga avsättningarna på en något annan skogstypsfördelning. Som exempel kan nämnas att frivilliga avsättningar består nästan till hälften av lövskogar i nemoral och borenemoral region. De frivilliga avsättningarna ligger i ungefär samma markfuktighetsklasser med undantaget att de frivilliga avsättningarna är något vanligare på blöta och torra marker jämfört all produktiv skogsmark i Sverige. Fördelningen i storleksklasser varierar med fler och större avsättningar i norr (skogskiften) och färre än 10 anställda. Till mellanskogsbruket räknas skogsägare med mer än 5000 hektar skog men som inte tillhör till de 4 största skogsbolagen. Sveaskog, SCA, Bergvik Skog, Holmen och Statens fastighetsverk. Sveaskog, SCA, Bergvik Skog, Holmen och Statens fastighetsverk räknas i sålunda i denna uppräkning till kategorin Storskogsbruket.

APPENDIX 1 25 och mindre i söder. De följer sannolikt den ägarstruktur som återfinns i respektive landsdel där större skogsinnehav är vanligare i norr än i söder. Avslutningsvis ligger frivilliga avsättningar, vad gäller alla markägarkategorier, till stor del i de äldre åldersklasserna (140-160 år) av skog. Skogliga impediment Underlag Underlag om Skogliga impediment är hämtade från Riksskogstaxeringens databas och är beräknade på inventeringsresultat från åren 2006-2010. Redovisade uppgifter avser skogliga impediment utanför de formella skydden. Vid Riksskogstaxeringens fältarbete klassificeras markerna enligt flera olika indelningssystem. Det som i Skogsvårdslagens mening (SVL 2) är skogliga impediment (improduktiv skogsmark samt träd & buskmark) utgör utsökningsgrunden för den totala omfattningen av skogliga impediment. I tabell 8 redovisas de skogliga impediment som inte är improduktiv skogsmark uppdelat på de traditionella ägoslagen 35 som bland annat är en reflektion av orsaken till dessa markers låga produktionsförmåga. De aktuella redovisningsklasserna är: Skogsmark: (här endast improduktiv skogsmark) Enligt definition i SVL 2 Myrimpediment (exkl. på improduktiv skogsmark) Våta marker med torvbildande växtsamhällen. Idealproduktion mindre än 1 m 3 sk per hektar och år. Här ingår även en liten areal fuktig tundraliknande mark (klimatimpediment) också med en idealproduktion under 1 m 3 sk per hektar och år. Bergimpediment (exkl. på improduktiv skogsmark) Berg och vissa andra impediment. Omfattar bl.a. berg i dagen och stenbunden mark. Idealproduktion mindre än 1 m 3 sk per hektar och år. Fjällbarrskog (exkl. på improduktiv skogsmark) Övergångszon mellan skogsmark och fjäll med en ej beståndsbildande förekomst av barrträd. Idealproduktion mindre än 1 m 3 sk per hektar och år. Fjäll (exkl. på improduktiv skogsmark) Områden ovan barrskogsgränsen, vilka mestadels är kala. Dock kan björk förekomma rikligt och barrträd sparsamt. Idealproduktionen mindre än 1 m 3 sk per hektar och år. 35 Ägoslag är en indelning som bestäms med utgångspunkt av bl.a. markanvändning, markens ideal produktionsförmåga och läge. (Se beskrivning av alla ägoslag i Skogsdata 2011, http://www.slu.se/sv/webbtjanster-miljoanalys/statistik-om-skog/skogsdata/)

APPENDIX 1 26 Dessa redovisningsklasser utgör inte egentliga naturtyper eftersom indelning i ägoslag bl.a. baseras på aktuell markanvändning och idealproduktion. Klasserna kan alltså inte okritiskt jämföras med den naturtypsindelning som görs i KNAS och som ligger till grund för motsvarande redovisning av formella skydd i kap 4. Jämförbarheten mellan ägoslaget respektive naturtypen skogsmark bör vara mycket god. Jämförbarheten mellan naturtyperna fjäll resp. öppen myr med ägoslagen fjällbarrskog och fjäll resp. myrimpediment är osäkrare men arealerna bör dock till huvuddelen vara överlappande. Omfattning Den totala omfattningen i landet av marker som baserat på biofysiska egenskaper motsvarar SVL 2 definition av skogliga impediment skattas av Rikskogstaxeringen till 7,4 milj. ha eller 18,2 % av den totala landarealen. En betydande del av dessa marker ligger inom Nationalpark, naturreservat, naturvårdsområde eller utgörs av vissa militära områden. Dessa arealer ingår till huvuddelen i redovisningen av formella skydd i kap 4 och exkluderas i det följande för att undvika överlapp. Arealen skogliga impediment utanför de formella skydden skattas till 5,7 milj. hektar vilket motsvarar 14 % av landarealen Tabell 11. Areal skogliga impediment utanför de formella skydden fördelar per region och ägoslag enl. Riksskogstaxeringen. Taxeringsår 2006-2010 (1000 ha). ÄGOSLAG Fjällnär a regionen Nordborea l regio n Sydboreal region Boreonemora l region Nemoral region Hela landet Skogsmark 1040 1226 1047 579 38 3930 Myrimpediment 114 487 287 78 14 979 Bergimpediment 5 13 10 50 3 81 Fjäll och fjällbarrskog 704 3 6 - - 713 Summa 1863 1729 1350 706 56 5704 Andel av total landareal 22 % 19 % 12 % 7 % 3 % 14 % Total landareal i Sverige 8373 8962 11362 10137 1906 40739 Som framgår av tabell 11 ovan så utgörs huvuddelen av de skogliga impedimenten av (improduktiv) skogsmark. I tabell 12 jämförs de skogliga

APPENDIX 1 27 impediment som samtidigt är (improduktiv) skogsmark med total skogsmarksareal per naturgeografisk region. Andelen av skogsmarken som samtidigt är skogligt impediment är 14 % sett över hela landet. Andelen är störst i norra Sverige Tabell 12. Areal skogliga impediment på skogsmark utanför de formella skydden per region enl. Riksskogsatxeringen. Taxeringsår 2006-2010 (1000 ha) Fjällnär a regionen Nordboreal region Sydborea l regio n Boreonemora l region Nemora l region Hela lande t Skogsmark 1040 1226 1047 579 38 3930 -varav prod 0 0 0 0 0 0 Total skogsmarksareal 3164 7110 9862 7140 986 2826 2 Andel av total skogsmarksareal 33 % 17 % 11 % 8 % 4 % 14 % Om impedimentens betydelse De skogliga impedimenten har i skogsvårdslagen förtydligats att endast gälla improduktiv skogsmark samt träd- och buskmark. Impediment är inte områdesavgränsade eller geografiskt avgränsade, såvida de inte omfattas och beskrivs i en skogsbruksplan. Impedimenten omfattar olika naturtyper skogsmark, våtmark etc. Syftet med att definiera impedimenten har ursprungligen inte varit för att skydda höga naturvärden, utan för att avgränsa improduktiv skogsmark från produktiv skogsmark och då utifrån ett fastighetstaxerings- och skattetekniskt perspektiv. En tidigare undersökning från år 1997 36 visade att cirka 2 procent av de rödlistade skogs- och trädlevande arterna på rödlistan har sin huvudsakliga hemvist i impediment. För dessa arter är impedimenten av avgörande betydelse för överlevnaden. För ytterligare 5 procent av arterna har impedimenten en viss funktion. Impediment har därför viss betydelse för att bevara arter på landskapsnivå. Skogar som exempelvis ligger i anslutning till våtmarker, och därmed är påverkade av hög luftfuktighet, kan vara viktiga livsmiljöer för vissa arter av lavar och mossor. Skogliga impediment kan även tillföra viss representativitet inom olika nätverket av formellt skyddade områden. Från början av 90-talet har impedimentens ekologiska betydelse också uppmärksammats och bekräftats inom skogsvårdslagen då skyddet för impedimenten förstärktes (se bilaga 3). 36 Cederberg m.fl. 1997 - De trädbärande impedimentens betydelse för rödlistade arter. ArtDatabanken Rapporterar 1.

APPENDIX 1 28 Impedimentens betydelse för ekosystemen förstärks också om impedimenten ingår i en tydligare landskapsplanering tillsammans med sparade kantzoner, korridorer, nyckelbiotoper och formellt och frivilligt avsatt skogsmark. Hänsyn enligt Skogsvårdslagen 30 Underlag Omfattningen av skogsbrukets hänsyn enligt SVL 30 skattas av Skogsstyrelsen genom delar av den kontinuerliga Polytaxinventeringen. Denna inventering är en uppföljning av miljöhänsynen vid föryngringsavverkning där ett urval av alla avverknings anmälningar inventeras både före och efter avverkning. Omfattning Polytaxinventeringen visar att skogsägarna i genomsnitt lämnat 12-14 m 3 sk virke per avverkad hektar under 2000-talet (figur 5). Som jämförelsen kan nämnas att den genomsnittliga avverkade volymen per hektar var 199 m 3 sk under avverkningssäsongerna 2005/2006 2009/2010 37 Sett över hela tidsperioden så är den kvarlämnade volym som bedömts ha specifika miljövärden i genomsnitt 7,5 m 3 sk/ha (Enskilda ägare) resp. 8 m 3 sk/ha (övriga ägare) mycket stabil. Figur 5. Totalt sparad volym (staplarnas höjd) som ställts mot intrångsbegränsningen uppdelat på det som i polytaxinventeringen bedömts ha specifika miljövärden och övrig volym (färgade fält inom staplarna), och ägarkategorier (enskilda ägare till vänster, övriga ägare till höger). Linjen anger medeltalet för intrångsbegränsningen för de inventerade avverkningarna. Årtalen anger mittåret av ett treårsmedeltal för avverkningssäsonger. Källa: Skogsstyrelsen, Polytax P0/1. Intrångsbegränsningskurvan i figur 5 ligger avsevärt högre i delfiguren som avser enskilda ägare. Detta beror på att avverkningstrakterna för denna ägarkategori är mindre och att man utifrån hur intrångsbegränsningskurvan är konstruerad skall tåla ett relativt sett större intrång på mindre objekt. 37 Skogsdata 2011. Institutionen för skoglig resurshushållning, SLU.