POSTTIDNING B Returadress: Sjöräddningssällskapet, H1 Communication AB, Box 613, 831 27 Östersund FRÅN VAR DU ÄN ÄR TILL VART DU ÄN VILL. TESTVINNAREN GPSMAP 720 VISAR VÄGEN. Testvinnaren GPSMAP 720 med 7 pekskärm ger dig kontrollen du behöver. Smidig, knivskarp display och fullproppad med avancerade funktioner. Som vår exklusiva funktion Auto Guidance, som automatiskt beräknar en säker färdväg till vald destination. Går det undan på havet så går det undan på skärmen. Bara peka så zoomar du, byter vyer och förflyttar dig med imponerande hastighet. Navigera tryggt med våra sjökort BlueChart g2 Vision. Sjökort baserade på elektronisk sjökortsdata enligt standarden S57 från Sjöfartsverket. Med andra ord den bästa och mest uppdaterade grunddata som går att få tag på. garmin.se Bäst i test GPSMAP 720 NR 5-2011 kajaklivet växer pernilla wahlgrens passion 14 tips som gör båten säker andrea dorias förlisning 2 2012 säkra tips som gör båten redo 14för säsongen ögonvittne berättar:» kaptenens slarv sänkte andrea doria«hårt väder dramatisk 60-årsfest i skärgården kajaken den nya folkbåten en tidning från sjöräddningssällskapet 2 2012 nu kommer medlemsdekalerna! Sätt dem där de syns bra! Pernillas passion»friheten ute till havs är fantastisk!«
Forspaddlarna i Kanotklubben Strömstararna sätter full fart mot Norrströms fina surfvåg mellan Riksdagshuset och Operahuset mitt i centrala Stockholm. 30 TROSSEN 2 2012
De senaste åren har intresset för kajakpaddling fullkomligt exploderat i Sverige. Omkring en halv miljon svenskar uppges nu paddla kajak varje sommar. Kajaken har blivit den nya folkbåten och fått en helt ny kategori människor att ge sig ut på sjön. Statistiskt sett är det en säkrare sport än vad många tror, men samtidigt kan det vara en nackdel att alltid vara minst i farleden. Text Magnus nilsson Foto johan jeppsson TROSSEN 2 2012 31
Det är som om någon stängt av ljudet. Från att ha bullrat ut i en taxibåt, småsnackat, klapprat med paddlar och kajaker, stånkat med kapell och flytvästar, krävs det bara några minuter till sjöss innan hela gruppen tystnar. Var och en går in i sin egen lilla bubbla, gruppen dras ut och mellan paddeltagen hörs bara vinden och vågornas plask. Vi befinner oss utanför Runmarö i Stockholms skärgård. Sju mer eller mindre ovana paddlare, och en guide som i stort sett bor i sin kajak. Alla har vi hakat på dagsturen»en skärgårdsdag i kajak«, som en lokal upplevelsearrangör anordnar varje vecka under sommarhalvåret. En dags paddling för alla nybörjare såväl som erfarna där allt ifrån kajak till lunch och kunnig guide ingår. Ett enkelt och allt mer populärt sätt att bekanta sig både med naturen och paddlingens konst. För vi svenskar paddlar som aldrig förr. Runt en halv miljon svenskar beräknas paddla kajak varje sommar, enligt Caroline Dewoon Thorén på Svenska kanotförbundet. Och det är lågt räknat. Exakt hur många kajaker som säljs eller hyrs ut i landet har vi inte lyckats få fram, bland annat av konkurrensskäl, men min erfarenhet av alla möten med folk inom branschen är att både försäljningen och uthyrningen ökat stort de senaste åren. År 2010 fanns det enligt Transportstyrelsen 53 000 kajaker och kanadensare i Sverige sex procent av det totala båtbeståndet. Och att det är en stadigt växande trend kan inte ha undgått någon som rör sig på sjön. I dag är kusterna strösslade med färgglada kajaker. På 70-talet var paddlaren oftast en man och tillika friluftsproffs, i dag kan det vara vem som helst. Alla grupper från företagsfolk på kick-off till småbarnsfamiljer och pensionärer finns representerade. Den största målgruppen i dag är kvinnor mellan 25 år och 35 år, många av dem utan någon som helst tidigare vana av båtliv, säger Caroline Dewoon Thorén. Hon säger att orsakerna till paddelboomen är flera. Paddlingen har gynnats av lågkonjunkturen, folk Runt en halv miljon svenskar beräknas paddla kajak varje sommar. Det är en social aktivitet, bra för hälsan och en del av den allmänna friluftslivstrenden.»dessutom är det en miljömässigt snäll aktivitet, vilket är supertrendigt i dag«, säger Caroline Dewoon Thorén på Svenska kanotförbundet. Fortsättning på sidan 36 32 TROSSEN 2 2012
TROSSEN 2 2012 33
» Jag reste hit ut för att få tystnad för att kunna tänka, och att paddla kajak är helt perfekt, så tyst och så vackert.«neave O Clery, irländsk matematiker 34 TROSSEN 2 2012
Antalet kajaker och kanadensare har ökat kraftigt i Sverige de senaste åren. I dag beräknar man att runt sex procent av det totala båtbeståndet består av de låga farkosterna. Sitt säkert i kajaken lämplig utrustning» Flytväst, första förband, reparationsutrustning, extrapaddel, länspump, flottör, bogserlina, mobiltelefon i vattentätt fodral, karta, kompass, klädombyte samt kunskap om kamraträddning och gärna självräddning. Bra att ha» Dricksvatten, lanterna/ljus/pannlampa, reflexer på paddel, vimpel, mössa/keps, solskyddskräm, visselpipa, handskar. Viktigt att tänka på» Att klä sig efter vattnets temperatur, inte luftens.» Att meddela färdväg och hemkomst före avgång och dra upp alternativa vägar i händelse av t ex dåligt väder. Sjöregler» Kajaker ska, liksom alla andra båtar, följa de vanliga sjöreglerna. Högertrafik gäller, om man i en större farled ändå går på fel sida bör man hålla ut ordentligt från farleden så att inga missförstånd uppstår.» Eftersom kajaken är minst på sjön kan det samtidigt vara förnuftigt med lite extra uppmärksamhet och anpassning från paddlarens sida, inte minst för den egna säkerhetens skull.» Gott sjövett handlar helt enkelt om sunt förnuft, menar den vane paddlaren Pierre-Michael Egholt. Och när det ska till möte med andra båtar så gäller klassiska råd.»störst går först, uppsikt horisonten runt och gå bakom alla andra farkoster. När man ska korsa en farled stannar man och väntar på att övriga båtar korsat först, och går sedan bakom. Som paddlare har man också lätt att snabbt ändra kurs vid behov. Ser man en segelbåt som kommer emot en och inte verkar ha full koll så paddlar man bort i god tid.«trossen 2 2012 35
har inte längre råd att köpa dyra båtar eller åka på utlandssemester och då blir paddling ett alternativ. Dessutom är det en miljömässigt snäll aktivitet, vilket är supertrendigt i dag. Det är också socialt, bra för hälsan och en del av den allmänna friluftslivstrenden. Och kanske inte minst en del av den allt större upplevelseindustrin som den paddling i Stockholms skärgård som Trossen hängt med på är ett exempel på. Där skärgården numera är en lika viktig sevärdhet för besökande turister som Slottet och helst ska upplevas aktivt, inte från relingen på en skärgårdsbåt. Som för Neave O Clery, en ung irländsk matematiker som sökt sig ut till ensamheten i det yttre havsbandet för att jobba på sin avhandling under några veckor. Jag reste hit ut för att få tystnad för att kunna tänka, och att paddla kajak är helt perfekt, så tyst och så vackert. Det är ett fantastiskt sätt att få uppleva skärgården här, att se öarna och komma nära naturen. Vi har precis angjort Lilla Kalkkobben, som ser ut precis som namnet antyder. Sten och åter sten och så lite rufsiga vindpinade tallar. Guiden Morgan Nilsson från Stockholm Adventures dukar upp till lunch på klipporna, smörgåsbord med olika sorters sill. Jag frågar honom hur han brukar hantera personer som är lite skraja när de ska paddla. För det var inte bara irländskan som tyckte det var läskigt, en tysk tjej visade också till en början tydligt att hon inte kände sig säker på sjön och paddlade stelt och lite håglöst. Jag brukar alltid låta deltagarna gå i vid bryggan så att jag kan se dem i ögonen när de sätter sig i kajaken, det ger mig en sista koll på att alla verkligen är med och hur de mår. Jag märkte direkt att tjejen från Tyskland var nervös och sa till henne:»nu kommer jag att ge dig en grej som gör din kajak stabilare«, och så lassade jag i en massa vattendunkar för att få lite mer vikt, säger Morgan Nilsson. Hur många av dina deltagare har plurrat i år? Av kanske 500 paddlare så är det en som ramlat i, det var en ryss som övade på att göra en sidoförflyttning. Men han var kolugn,»inga problem«, sa han bara när jag såg honom i ögonen för att kolla att han inte drabbats av panik. Vid längre turer frågar jag specifikt om hur bra folk är på att simma och ibland inleder vi paddlingen med räddningsövningar om deltagarna har lust med det. Att paddla kajak går hem i de flesta läger. Morgan Nilsson guidar både nybörjare och mer erfarna i paddlingens konst. Under utflykten»en skärgårdsdag i kajak«dukar han upp en närande lunch på Lilla Kalkkobben i Stockholms skärgård. 36 TROSSEN 2 2012
TROSSEN 2 2012 37
Myten om kajakens vingliga osäkerhet verkar alltså vara just det, en myt. Om än en vanlig myt. Alla som Trossen talat med inom kajakbranschen inför det här reportaget säger samma sak. Innan man provat på att paddla handlar frågorna många gånger om plurrning och ranka kajaker, men när man väl testat låter det ofta:»oj, var det inte svårare än så här!«lunchen är över, Morgan Nilsson packar ihop sillburkarna och hjälper vissa av oss med roderinställningarna på kajakerna innan han skjuter ut oss i den lilla viken för paddlingen tillbaka till Runmarö. Den tyska tjejen som var så nervös tidigare är nu märkbart avslappnad och skrattar medan hon småpaddlar i väg tillsammans med sin pojkvän. När vi rundar Kalkkobben friskar vinden i och vi får kämpa på en stund förbi Munkö med alla dess orkidéer, innan vi kommer in i lä och lojt kan paddla oss fram mellan småöarna. En flock rufsiga småskrakar klapprar ner i vattnet när vi kryssar förbi och guiden Morgan ger en kunnig genomgång från sin kajak om skärgårdens geologiska historia och djurliv. Efter max fyra timmars effektiv paddling har vi alla gått från att vara lite nervösa och osäkra till att utgöra ett enda stort gemensamt leende. Att sitta ner i vattnet, omgiven av bara ett tunt skrov, och klunka fram längs klippstränder och vikar känns fantastiskt, och när Runmarö sedan dyker upp igen är det ingen som skriker: Äntligen! Tvärtom. «Morgan Nilsson instruerar en deltagare på hans guidade tur. Men det är inte bara teknik som han lär ut, han berättar också om skärgårdens geologiska historia och djurliv. Så hittar du rätt kajakmodell Långfärds-/havskajak Kan delas upp i havskajaker och långfärds-/skärgårdskajaker. Havskajaken är ursprungligen inspirerad av inuiternas kajaker, kom hit i ny form via England på 1970-talet och kan lite förenklat sägas vara en däckad kajak med uppsvängda stävar, liten sittbrunn med kapell för paddlaren, vattentäta skott med lastluckor och skädda bak för att hålla kursen. Skärgårdskajaken har funnits i Sverige i cirka hundra år, urmodellen Åland skapade den svenske mästerpaddlaren och kanotkonstruktören Sven Thorell 1917. Skärgårdskajaken är rakare i linjen, har inga luckor eller vattentäta skott, och roder i stället för skädda. I praktiken är de flesta av dagens kajaker ett slags hybrid av dessa grundformer. Från enkla och korta rekreationskajaker för insjön, till långa fartfantomer eller packåsnor för skärgårds- och havspaddling. Vanligast är enmans- och tvåmanskajaker, men även kortare barnmodeller och familjemodeller med tre sittbrunnar finns. Material: trä, plywood, väv av tyg/pvc, kolfiber, kevlar, glasfiber, olika sorters plast, t ex polyetylenplast och ABS. Längd: cirka 3,5 6 meter. 38 TROSSEN 2 2012
Forskajak Forspaddling har flera underavdelningar som använder lite olika kajakmodeller. De vanligaste är:» Freestyle: Man surfar på en våg eller vals i en fors och gör olika trick. Freestylekajakerna är korta, under 2 meter långa, i tålig plast med platt botten och uppåtsvängda ändar.» Creeking: Brantare paddling utför forsar och vattenfall. Creekingkajakerna är något större, rundare och med bättre flytförmåga än vad freestylekajaker har.» Kanotslalom: På tid paddlar man mellan portar i en fors. Slalomkajakerna är längre och smalare än creekingkajaker, cirka 3,5 meter långa. Motions-/racingkajak Extremt smala och snabba kajaker som möjliggör att man kan sitta med benen ihop för maximalt driv framåt. Med eller utan vattentäta skott. Finns i en rad olika modeller. Surfski/surfkajak Surfski är en långsmal kajak på 5,5 till 6,5 meter. Den har en öppen sittbrunn (sit-on-top) och används för motionspaddling, vågsurfing och racing. Surfkajaker är kortare kajaker, cirka 2,5 meter, enkom för vågsurfning. TROSSEN 2 2012 39
Kombinationen av naturupplevelse och adrenalinkick är vad som lockar Karolina Ehrlén när hon ger sig ut på forspaddling. Här ägnar hon sig åt sporten mitt inne i centrala Stockholm. 40 TROSSEN 2 2012
karolina, kajakpaddlare:»forspaddling är full fart hela tiden«många kajakpaddlare lockas av den stora stillheten till sjöss. Karolina Ehrlén är mer rakt på sak. Det är adrenalinkicken jag är ute efter, i kombination med naturupplevelsen. Jag letade länge efter en sommaraktivitet som kunde matcha vinterns utförsåkning, ge mig samma fartkänsla, och så hittade jag forspaddling. Här är det full fart hela tiden, havskajak är mer som längdskidor i jämförelse, säger Karolina Ehrlén. Trossen träffar henne och hennes illgröna kajak mitt inne i centrala Stockholm. Tillsammans med runt trettio andra forspaddlare studsar hon upp mot Norrströms fina surfvåg mellan Riksdagshuset och Operahuset. Vattnet dånar och sköljer över de hjälmklädda och färgglada strömstararna alla tillhör de Kanotklubben Strömstararna som har sitt hemmavatten just här där Mälaren har sitt utlopp i Östersjön. I dag är luckorna öppna och stararna har bildat kajak-kö på operasidan för att ge sig i kast med surfvågen. Ovanför hänger turister och hemcyklande stockholmare över stenbalustraden för att se på dessa till synes galna äventyrare som mitt i stadslunken och den sköna eftermiddagssolen valt att slänga sig ut i det mörka och vilda vattnet för att pröva sina krafter. En del tricksar och gör volter till publikens stora glädje. För ett otränat öga ser det rätt läskigt ut ibland. Visst, det kan vara starka virvlar och strömmar, vattnet är rätt turbulent och stökigt här, men samtidigt så finns det inga direkta faror, inga stenar eller så på botten som man kan slå i, säger Karolina Ehrlén. Att plurra, något som vanliga skärgårdspaddlare ofta fasar för, är inom forspaddling knappast en källa till oro, snarare en del av paddlingen. Alla far runt som propellrar i vattnet och gör en»eskil«, eller eskimåsväng, snabbare än vi som ser på hinner dra andan. Många verkar rolla mest för att kyla ner sina adrenalinheta pannor. Plötsligt far en kajakbotten i väg bort med strömmen utan att rolla upp, ingen paddlare syns till, och allas ögon vänds ditåt, men snabbt dyker två andra starar upp och kollar läget, paddlaren simmar upp bredvid kajaken och kajaken dras upp på ett grund och töms på vatten. Man måste nog redan från början tycka att det är kul att vara under vatten och inte drabbas av panik om man ska hålla på med det här. Men det händer väldigt få allvarliga olyckor och själv har jag aldrig varit med om något läskigt. Ibland kan man känna hjälmen skrapa i botten, mer är det inte. Forspaddlare är så väldigt säkerhetsinriktade och hjälpsamma mot varandra. Och man paddlar aldrig ensam eller utan hjälm och flytväst, säger Karolina Ehrlén. Antalet forspaddlare har legat relativt konstant de senaste åren och någon direkt ökning av utövare som när det gäller övrig paddling har inte synts till, förutom hos just Strömstararna i Stockholm som numera är landets största klubb. Tröskeln är lite högre för att börja med forspaddling, det går ju inte bara att sticka ut själv, man måste gå med i en klubb. Men man behöver absolut inte vara någon adrenalinjunkie eller muskelknutte för att börja, alla åldrar och sorters människor håller på. Och Stockholms ström i all ära riktig forspaddling finns framför allt i norra Sverige. För att få paddla riktig berg- och dalbana åker Karolina Ehrlén norrut åtminstone var tredje vecka och paddlar fors i Dalarna och Åre, och ibland åker hon ända till Uganda och forspaddlarnas paradis vid Nilens källor. «fakta Namn: Karolina Ehrlén. Ålder: 35 år. Yrke: Konsult, Indoor energy services. Bor: Stockholm. Bästa paddlingen: Uganda, vid Vita Nilens källor. TROSSEN 2 2012 41
Pierre-Michael, kajakpaddlare:» Det är äventyret som är det roliga«familjen kajak, så skulle man kunna kalla dem, Egholts på Björkvikstorp längst ut på Ingarö i Stockholms skärgård. Pappa Pierre-Michael har paddlat sedan han var tio år, mamma Karin är van paddlare och deras tre barn, Daniel, Louise och lilla Nova, är i stort sett uppvuxna med paddel i hand. Barnen har släpat paddlar på bryggorna och hjälpt mig med kunder, sedan de var ett, två år gamla. Deras första lek tillsammans var att»bära jaker«att gå runt på led med träpinnar över axlarna, säger Pierre-Michael Egholt. Sedan snart två decennier driver han Kajakeriet Björkvikstorp på Ingarö. Hit kommer bussar fullastade med paddelsugna skolungdomar, företagsanställda liksom privatpersoner som vill gå en kurs eller hyra en kajak för några timmar. En kurs heter»paddling med barn«där Pierre- Michael under en helg lär föräldrar och barn att både paddla och ha kul på vattnet. Paddling med barn handlar mycket om de vuxnas inställning, att betona lekfullheten, att aldrig pressa på, ha bråttom eller paddla långa sträckor. Att allt sker på barnens villkor och kanske inte minst, att vänja dem vid vatten, genom att exempelvis bada och ha kul med flytväst på innan man ger sig ut. Det är själva äventyret som är det roliga, att göra strandhugg och upptäcka, inte att monotont bara sitta och färdas i en kajak. Pierre-Michaels yngsta dotter, Nova, som hänger med på en tur i kajaken när Trossen kommer på besök har redan mer än fem års kajakvana trots att hon bara fyllt sex år. Nova var åtta månader första gången hon var med och paddlade, hon satt i mitt knä i en enmanskajak. Med tiden hjälpte hon till att hålla i paddeln. När barnen är små kan det vara svårt att hålla i en egen. När hon blev något äldre lyfte jag av luckan bak eller fram på kajaken och satte henne i hålet med en egen paddel i handen. Och att Nova är van vid både vatten, kajaker och flytvästar syns när hon hjälper till att få ner kajaken till vattnet, leker kurragömma bland skogen av paddlar som står lutade mot bodväggen, snor åt sig en egen och hoppar ner i främre sittbrunnen på pappas tvåmanskajak. Jag har aldrig pressat barnen att de ska gilla paddling, det får komma av sig självt. Ibland är det kul, i andra perioder vill de göra annat. I år ville David, min äldsta son, hänga med mig på mina morgonpaddlingar, och det var ju väldigt roligt. I somras började Nova och hennes femåriga kusin ge sig ut i en egen kajak och paddla. Jag skickade ut dem ensamma och följde efter på en ståbräda, stand up paddleboard, bredvid. Men de klarade sig helt själva. Om man bara vänjer barnen vid vatten så klarar de ganska mycket. Det ska sägas att Pierre-Michael inte bara är en van paddlare, han är en otroligt van paddlare. Han köpte sin första kajak för pengar han sparat ihop redan som tioåring, en Huntsman i glasfiber med skruvlock, som han drog ut med i skärgården utanför Ingarö. Han är uppvuxen bara 500 meter ifrån sin nuvarande bostad. Mina föräldrar kunde stå där på bryggan på kvällarna och lysa med lampa utåt fjärden i mörkret och undra när jag kom hem. Mitt mål var att hela tiden hitta nya öar som jag skulle landstiga på och sedan promenera runt. Ja, det var en riktig drömbarndom och jag tänkte redan då att jag skulle skapa mig ett yrke där jag kunde ta med mig andra ut i skärgården så att de fick uppleva hur fantastiskt det kan vara, säger Pierre- Michael Egholt. «fakta Namn: Pierre-Michael Egholt. Ålder: 46 år. Familj: Frun Karin, 47 år, David, 17 år, Louise, 15 år, Nova, 7 år. Yrke: Friluftsvägledare, kajakinstruktör m m. Bor: Ingarö, Värmdö. Bästa paddlingen: Morgonturen utanför Björkvik, Värmdö. 42 TROSSEN 2 2012
Pierre-Michel Egholt är en mycket van paddlare. Och dottern Nova, 7 år, är också på god väg att bli en fena i kajaken. Första gången hon var med pappa ute och paddlade var hon åtta månader gammal. TROSSEN 2 2012 43
44 TROSSEN 2 2012 Renata Chlumska bestämde sig för att ensam paddla över 10 000 kilometer runt USA i en kajak. Det blev en rundtur på 439 dagar varav 250 var paddling.»det starkaste minnet är faktiskt att komma i mål«, säger Renata Chlumska.
renata, kajakpaddlare:» Delfiner och sjölejon följde efter mig«en del ser det som en utmaning att över huvud taget sätta sig i en kajak. Andra tycker att det är ett äventyr att ge sig i väg på en veckas långpaddling långt ut i havsbandet. Och så finns det personer som Renata Chlumska som bestämmer sig för att ensam paddla över 10 000 kilometer runt USA i en kajak. Det var egentligen meningen att min dåtida sambo, Göran Kropp, och jag skulle göra resan ihop. Vi var mätta på klättring och Himalaya och ville göra någonting nytt tillsammans, men så omkom ju Göran i en klätterolycka och allt stannade upp. Men så började jag fundera på projektet igen och insåg att det skulle kännas bra att fullfölja det vi hade planerat tillsammans och komma till ett avslut, säger Renata Chlumska. Det är nu sex år sedan hon kom hem från sin ensampaddling runt USA, men trots ett CV fullpackat med bedrifter (första svenska på Mount Everests topp, hon har klättrat på över 8 000 meters höjd utan syrgas, har cyklat från Nepal till Sverige och mycket mer) är det fortfarande USA-expeditionen hon sätter främst. Runt 250 dagars paddling och resten cykling med kajaken på släp. 439 dagars rundresa från Seattle till Seattle. Det starkaste minnet är faktiskt att komma i mål. Det var så skönt, en sådan lättnad, att veta att jag nu skulle slippa allt saltvatten, alla vågor, all sand Jag var så trött på att behöva paddla och förflytta mig dag efter dag. Men det fanns också helt fantastiska dagar till havs. Särskilt paddlingen ner längs Stillahavskusten, det var så rent, orört och utmanande vackert. Stora enorma vågor som slog in mot den klippiga kusten och ett enormt rikt djurliv. Delfiner och sjölejon följde efter mig när jag paddlade och jag såg späckhuggare och valar. Var det aldrig farligt då? Jag försökte undvika att komma alltför nära stora valar, de ser ju väldigt fina ut från större fartyg, men när de plötsligt dyker upp bredvid en där man sitter i en kajak ja, då känns de väldigt stora. Fast det verkligt farliga var egentligen besöken på land, att dra upp kajaken på någon okänd strand och tälta ensam på nätterna. Någon ny kajakexpedition har hon inte inplanerad, men paddlingen håller hon fast vid. På somrarna driver hon ett kajakcentrum i Böda på Öland där hon hyr ut kajaker, guidar och lär ut paddling. Och hon gör även egna utflykter på ledig tid. Med Renata Chlumskas äventyrliga CV kan man ju tro att det bara är extrempaddling som gäller för henne. Tvärtom. För mig handlar paddling mest om rekreation. Att ge sig ut på en dagstur en vindstilla och solig dag. Bland det finaste jag vet är att paddla ut till Blå Jungfrun, utanför Öland, en sommardag och lägga mig på klipporna och lata mig i solen. Jag har inget emot fysiska utmaningar, men jag vill i så fall använda hela kroppen, åka i väg och vandra eller klättra och så. Och snart bär det verkligen i väg. Nästa vår kommer hon, om allt går som det ska, att lämna själva jorden, om än bara för en stund. Hon har köpt en biljett på rymdfärjan Virgin Galactic och kommer då att bli den första svenska kvinnan i rymden. Under några få minuter kommer hon då kanske att kunna se ner på världens högsta bergstopp, toppen av Mount Everest, där hon själv stod en gång. Men hennes mål är större än så. Att bestiga månens högsta berg. Om tjugo år ungefär beräknas man kunna landa på månen, och då planerar jag att följa med. Det här låter kanske som hämtat från Star Trek, men händer faktiskt här och nu. Och jag kommer inte att bara stå där med min lilla handväska utan förbereda mig ordentligt, och träna som en astronaut. «fakta Namn: Renata Chlumska. Ålder: 39 år. Yrke: Äventyrare. Bor: Jönköping. Bästa paddlingen: The Lost Coast, norr om San Francisco i USA. TROSSEN 2 2012 45
En fara att vara minst på sjön De senaste åren har Sjöräddningssällskapet fått in cirka 20 larm om året som rör kajaker. En typisk räddningsinsats kan se ut så här: Händelsen inträffade i juli 2010 och det var sjöräddare från RS Käringön som åkte på larmet.»larm från Sjöräddningscentralen om två kajaker som kapsejsat i den ökande vinden och tagit sig till land. Lämnar Käringön med Rescue Ilse Sanne. På plats får vi ombord haveristerna och sveper in dem i filtar då de är nerkylda. Lämnar av på land. Återgår Käringön.«Lika ofta är kajakerna tomma, de har drivit ut från land av någon anledning, eller så uppfattar någon utomstående att en kajak gått runt och larmar, men när sjöräddarna kommer ut sitter paddlaren i tryggt förvar i sin kajak igen. Det vanligaste hos oss är nog en observation från land, någon har sett en kajak välta och ser inte att paddlaren kommer upp igen. De på land är oftast mer oroliga än de som paddlar. Några riktigt allvarliga incidenter har vi som tur är inte haft här ute hos oss ännu. Det vi egentligen fasar mest för är att vi själva ska köra in i en kajak som plötsligt dyker upp bakom en holme eller ett skär när vi är ute och kör, säger Anders Bagge, frivillig sjöräddare på RS Käringön. Den allvarligaste händelsen han minns, som har med kajakpaddling att göra, hade inte med själva paddlingen att göra. Det var ett par som var ute och paddlade och tältade och där den ene föll på klipporna och slog sig i huvudet så illa att det blev sjuktransport. Låter lite udda kanske, men av de en till två dödsolyckor som sker med kajak varje år, beror de flesta inte på paddlingen i sig, utan på bakomliggande faktorer som sjukdom. Caroline Dewoon Thorén på Svenska kanotförbundet förklarar: Den vanligaste dödsorsaken är just att paddlaren blivit sjuk och sedan ramlar i vattnet och fryser ihjäl. Exakt vilka sjukdomar det rör sig om vet vi inte av sekretesskäl, men man kan ju förmoda att det handlar om hjärtproblem och andra vanliga dödsorsaker. Kompetensen är det oftast inget fel på, de flesta som råkat illa ut har varit väldigt erfarna paddlare. Både hon och alla andra som Trossen talat kajaksäkerhet med betonar just paddlarnas höga säkerhetstänk som en av förklaringarna till att personolyckorna inte ökat i samma takt som antalet paddlare. De som ägnar sig åt kajakpaddling är väl heller knappast några högriskmänniskor utan de går in i det här väl förberedda. Så även om antalet paddlare blir si och så många fler ökar knappast 46 TROSSEN 2 2012
Är man minst på sjön är det också viktigt att veta hur lite man själv syns för andra. Reflexer på paddelskaften och färgstarka flytvästar är några sätt att uppmärksammas på. risken för allvarliga incidenter i samma utsträckning, säger Mikael Hinnerson på Sjöräddningssällskapet. Han anser inte heller att det ökande antalet paddlare påverkat den allmänna sjösäkerheten på sjön. Nej, problemen runt kajaker är trots allt relativt små på sjön. Jag tycker inte att man kan säga att de har påverkat vare sig sjösäkerheten på sjön eller vår verksamhet direkt. Det är klart att det alltid finns vissa båtförare som blir irriterade när en kajak dyker upp framför dem, men det är nog lika ofta för att de blir rädda. Det är som när det en regnig höstnatt plötsligt dyker upp en cyklist framför bilen utan lyse, man blir ju både skärrad och lite förbannad samtidigt. Det är framför allt i hårt trafikerade farleder som konflikter kan uppstå mellan paddlare och båtförare, men oftast håller sig ju paddlare nära land och på platser där större båtar inte rör sig. Camilla Vargman på Sjöräddningssällskapet, och passionerad paddlare, menar att det handlar om att vara uppmärksam och försiktig. Det är klart att det kan bli lite guppigt i svallvågorna när en stor båt passerar men jag har aldrig varit med om att en båt siktat på mig eller så. Ingen på sjön önskar ju heller en konflikt, och man behöver ju inte ligga mitt i farleden där det är som mest trafik. Egentligen är det ganska enkelt: vill jag ha rätt eller vill jag leva, svårare är det inte. Det är precis som när man korsar ett övergångsställe på land, går man ut i gatan bara för att man har rätt, eller väntar man så att man slipper bli påkörd. Sjöreglerna är ju desamma för paddlare som för alla andra på sjön, den största skillnaden är främst att kajaker i många fall kan vara svåra att upptäcka ute på sjön. Det finns en fara i att vara minst. Jag är även medveten om att man som paddlare ibland kan synas dåligt uppifrån en båt och på radar. Så det gäller att vara tydlig och visa sina intentioner, om man ska gå babord eller styrbord, och när man ska korsa en farled. För att synas lite extra har jag också reflexer på paddelskaftet och har medvetet valt en färgstark flytväst, säger Camilla Vargman. Och Mikael Hinnerson är inne på samma linje. Jag har en enda önskan och det är att alla som paddlar kajak blir medvetna om hur lite de faktiskt syns på sjön och verkligen gör allt för att synas. För ibland kan de vara rejält svåra att upptäcka, som när det går stora vågor eller när det är solglitter på sjön. «TROSSEN 2 2012 47