Yttrande avseende remiss SOU 2016:29 Trygghet och attraktivitet en forskarkarriär för framtiden

1(8) Utbildningsdepartementet Kristina Lovén Seldén 070-406 56 66 kristina.lovenselden@tco.se Yttrande avseende remiss SOU 2016:29 Trygghet och attraktivitet en forskarkarriär för framtiden TCO har beretts möjlighet att yttra sig över Forskarkarriärutredningens betänkande Trygghet och attraktivitet en forskarkarriär för framtiden. Forskarkarriärutredningen ska enligt uppdrag se över hur villkoren kan förbättras för doktorander, hur den meriteringsanställning som regleras i högskoleförordningen kan förändras i syfte att skapa en attraktiv forskarkarriär, hur användningen av på varandra följande tidsbegränsade anställningar under lång tid i högskolan kan motverkas, samt hur mobiliteten kan öka bland doktorander och undervisande samt forskande personal vid universitet och högskolor. Utgångspunkten har varit att de förslag som utredningen lägger fram på ett bättre sätt än vad som är fallet idag ska säkra återväxten av unga forskare i Sverige. En viktig del i detta är att lärosätena uppfattas som attraktiva arbetsgivare. Sammanfattning TCO ställer sig positiv till den övergripande inriktningen på betänkandet och tillstyrker huvudsakligen utredningens åtgärder och förslag på ovanstående punkter. Samtidigt anser TCO att skarpare skrivningar hade varit att föredra i en del avseenden, bland annat gällande villkoren för stipendiefinansierade doktorander. Det är välkommet att utredningen föreslår en avveckling av stipendiefinansiering men TCO förespråkar en snabbare avvecklingstakt och att doktorandtjänst blir regel från dag ett istället för efter ett år. Vidare anser TCO att ökade basanslag till universitet och högskolor kommer att behövas för att kunna förverkliga Forskarkarriärutredningens förslag om ett nytt karriär- och rekryteringssystem. Det gäller i synnerhet förslagen om ett ökat antal meriteringsanställningar och en ökad andel lärare. Övergripande synpunkter Satsningar på högre utbildning och forskning är till gagn för samhället i stort, liksom för den enskilde individen. I egenskap av facklig centralorganisation för fjorton medlemsförbund som tillsammans företräder över 1,3 miljoner medlemmar har TCO också ett fackligt TCO 114 94 Stockholm Org nr: 802003-5252 Besöksadress Linnégatan 14 Stockholm Leveransadress: Linnégatan 12 114 47 Stockholm Tel: 08 782 91 00 www.tco.se info@tco.se TCO ref nr: Ange nummer

2(8) perspektiv på frågor som rör forskning och högre utbildning. Trygga villkor för doktorander, forskare och lärare inom universitet och högskola är av stor betydelse för individernas möjlighet att göra ett gott arbete, men är också en viktig förutsättning för att Sverige ska kunna bedriva forskning i framkant och locka till sig kompetenta forskare. Mot den bakgrunden är det mycket välkommet att Forskarkarriärutredningen tar som utgångspunkt att bra villkor och tydliga karriärvägar under och efter forskarutbildningen är nödvändigt för att kunna rekrytera och behålla framstående studenter, lärare och forskare i framtiden. Det förutsätter i sin tur att lärosätena utvecklar sitt arbetsgivaransvar och blir mer attraktiva. Välkommet är även att utredningen gör sitt till för att slå hål på myten om att trygghet skulle vara oförenligt med effektivitet, duglighet och excellens inom akademin. Tryggare villkor för doktorander Över tid har villkoren för doktorander förbättrats, såtillvida att de i högre grad erbjuds anställning. Samtliga statliga universitet och högskolor har fattat beslut om att ta bort utbildningsbidragen men alltjämt försörjer sig fem procent av doktoranderna med hjälp av utbildningsbidrag, enligt UKÄs årsrapport 2016. TCOs utgångspunkt är att doktorander ska ha likvärdiga villkor och erbjudas en anställning när de antas till forskarutbildningen. TCO stödjer därför utredningens förslag att formellt avskaffa utbildningsbidraget från och med den 1 juli 2017. Utredningens förslag om att med vissa undantag fasa ut stipendiefinansiering för doktorander är ett steg i rätt riktning. TCO förespråkar dock en snabbare avvecklingstakt och doktorandanställning från dag ett, istället för efter ett år. Doktorander med stipendier tenderar att ha sämre villkor än doktorander med anställning, och saknar dessutom ofta möjlighet till pedagogisk meritering genom undervisning och annan institutionstjänstgöring. Därtill innebär stipendiefinansiering ett minskat inflytande för lärosätet över vem eller vilka som rekryteras, jämfört med när lärosätena själva ansvarar för utlysningarna. Därför är det bra att utredningen lyfter frågan att stipendiefinansierade doktoranders villkor ska vara kända för lärosätet på förhand och vara en förutsättning för antagning, samt att lärosätena gemensamt bör utarbeta riktlinjer för antagning av stipendiater. Forskarkarriärutredningens kartläggning visar att lärosätena med dagens system vet anmärkningsvärt lite om de villkor som stipendiaterna verkar under.

3(8) TCO ser positivt på utredningens förslag att nivån på stipendiet lägst ska motsvara lön för nyantagna doktorander vid lärosätet, samt att stipendiaten genom Kammarkollegiets försäkring har rätt till ersättning för förlängd studietid vid sjukdom eller föräldraledighet, motsvarande tiden för frånvaro. På en del håll är förslaget att avskaffa stipendier kontroversiellt. Ett vanligt förekommande argument är att stipendier är nödvändigt eftersom inrättande av doktorandtjänster ger ökade kostnader och därmed färre doktorander. Som TCO påpekar i inspelet till forskningspropositionen 2016 skulle ett sådant argument aldrig accepteras någon annanstans på arbetsmarknaden. 1 Forskning ska rimligen finansieras genom att det anslås medel för detta, och inte genom sämre villkor för vissa doktorander. TCO vill slutligen framhålla att trygga villkor under och efter doktorandtiden kan attrahera delvis nya grupper av studenter till forskarutbildningen. Därmed ökar chansen att de mest lämpade söker sig till och antas till forskarutbildningen och vågar satsa på en akademisk karriär, oavsett bakgrund och ekonomiska förutsättningar. Meriteringsanställning som biträdande lektor Som utredningen konstaterar är avsaknaden av tydliga karriärstrukturer vid merparten av de svenska lärosätena ett stort bekymmer. I de fall meriteringsanställningar förekommer ger de heller inte alltid rätt till prövning till befordran. TCO delar utredningens analys av att det därför bör inrättas ett tydligt karriärsystem, utan tjänster som blir återvändsgränder (jmf forskarassistent). I korthet föreslår utredningen ett mer enhetligt system för meritering efter disputation i form av ett biträdande lektorat om en flexibel längd om fyra till sex år, med rätt till befordran till en anställning tillsvidare som lektor under förutsättning att man har behörighet och anses lämplig enligt de kriterier som lärosätet vid utlysningen har ställt upp för anställningen. I det fall den biträdande lektorn anser sig ha uppfyllt kriterierna för befordran tidigare ska möjlighet finnas att prövas för en tillsvidareanställning före det att förordandet som biträdande lektor löper ut. Meriteringsanställningarna är avsedda att utlysas både nationellt och internationellt och tillsättas med hjälp av externt 1 TCOs inspel till forskningspropositionen 2016 går att läsa i sin helhet via följande länk: http://www.tco.se/globalassets/remisser/2015/y15-0096-tco---inspel-tillforskningsprop-2016.pdf

4(8) sakkunnigförfarande. Tjänsterna ska kunna sökas inom fem år efter disputation, jämfört med dagens sju år. Sammantaget ser TCO positivt på utredningens förslag om införande av tydligare och enhetligare karriärvägar. Farhågor har funnits för att en femårsregel enligt ovan kan komma att försvåra internationell rekrytering. Mot detta kan invändas att längre perioder än så kan leda till att olika typer av osäkra och tidsbegränsade anställningar staplas på varandra. Det ska också sägas att även om tiden mellan doktorsexamen och meriteringsanställning kortas till fem år rör det sig likväl om en mycket lång period från disputation till dess att en tillsvidareanställning som lektor kan bli aktuell. TCO välkomnar utredningens förslag om ett nationellt mål för att öka antalet meriteringsanställningar med 50 procent under perioden 2017-2022, samt att detta mål kontinuerligt följs upp. Ett nationellt mål för ett ökat antal meriteringsanställningar kan bidra till bättre överskådlighet gällande karriärvägarna inom högskolan, vilket är positivt ur jämställdhetssynpunkt. Kvinnors möjlighet att göra akademisk karriär är som regel sämre än mäns men med mer av tydlighet och genomskinlighet i rekryteringsprocesserna minskar risken att kvinnor missgynnas. Ett nationellt mål sänder också en viktig signal om att det rör sig om en bred och inkluderande karriärväg, öppen för många. En särlösning där satsningar på meriteringsanställningar begränsas till enbart de större universiteten är inte önskvärt. TCO anser att lärartjänster vid svenska lärosäten bör innehålla både forskning och undervisning. Med en meriteringstjänst innehållande såväl forskning som undervisning kan utbildningens forskningsanknytning säkras. I bästa fall kan meriteringsanställningar främja ny och risktagande forskning för både kvinnor och män tidigt i karriären. Attraktiva karriärtjänster och tydliga villkor bör också på sikt kunna bidra till en jämnare fördelning på de högre akademiska tjänsterna mellan kvinnor och män. Andelen kvinnor är betydligt större bland yngre forskare och doktorander än på de högsta positionerna inom akademin. Goda anställningsvillkor blir då viktigt för att fler kvinnor ska finna högskolan en attraktiv arbetsgivare. Gällande befordringskraven kopplade till meriteringsanställningen är det angeläget med ett så stort mått av enhetlighet som möjligt för att undvika en situation där kraven ser olika ut mellan olika lärosäten för ett och samma forskningsområde. Centralt är att de befordringsvillkor som ställs upp för anställningen, inbegripet lektoratets längd, är kända på förhand. I det fall en ansökan om befordran inte beviljas ska möjligheten finnas att överklaga beslutet till Överklagandenämnden för högskolans, ÖNH.

5(8) Utredningen poängterar vikten av att externa sakkunniga anlitas vid tillsättningen av meriteringstjänster, i syfte att främja mobilitet och jämställdhet. Det är bra men än bättre vore om sakkunnigförfarande återinfördes i högskoleförordningen som en generell regel vid tillsättning av lärartjänster. Vad gäller det övergripande syftet med en enhetlig karriärväg anser TCO att det är viktigt inte minst i relation till de faktiska behörighetskraven för att senare komma ifråga för anställning som lektor att det finns en bra balans mellan vetenskaplig och pedagogisk meritering. Enligt utredningens förslag ska meriteringsanställning inbegripa möjlighet till såväl vetenskaplig som pedagogisk meritering, men då det primära syftet med det biträdande lektoratet är att utvecklas till en mer självständig forskare ligger tonvikten likväl på det förstnämnda. Samtidigt ökar kraven på pedagogisk skicklighet inom högskolesektorn varför det ur karriär- och kvalitetssynpunkt är angeläget att det biträdande lektoratet inbegriper tillräckligt utrymme för pedagogisk meritering. TCO noterar att utredningen avstår från att ange hur stor del av tjänsten som ska ägnas åt forskning respektive undervisning. Det kan dock finnas anledning att diskutera om inte pedagogisk skicklighet ska väga lika tungt som vetenskaplig skicklighet. Det förutsätter i sin tur att det finns rimliga system för att bedöma pedagogisk skicklighet vid ansökan till befordran. Det finns som utredningen konstaterar goda skäl att minska antalet tidsbegränsade anställningar inom högskolan. I enlighet med detta föreskrivs i förslaget om biträdande lektor i den föreslagna 4 kap. 12 b andra stycket att den tidigare regleringen i högskoleförordningen förs över, vilken säger att man inte får träffa anställningsavtal enligt 5 LAS inom sex månader från det att anställningen enligt 4 kap. 12 a upphörde. Mot bakgrund av att statlig tjänstetillsättning ska ske utifrån regeringsformens krav på förtjänst och skicklighet kan man dock ifrågasätta huruvida det är lämpligt att på så sätt genom en förordning försöka begränsa rätten till att söka och få tillträde till statliga anställningar. Som exempel kan nämnas att en person som fått ett negativt befordringsbeslut därmed även skulle vara förhindrad att anta ett lektorsvikariat eller externa forskningsmedel under sex månader, eller förhindras att tjänstgöra under tiden för en överklagan. Gällande anställningen som biträdande lektor kan också frågan lyftas om det är rimligt att en sådan anställning endast kan förnyas i två år om särskilda skäl föreligger (sjukdom, föräldraledighet etc.). I de fall särskilda skäl föreligger anser TCO att det inte bör finnas någon bortre tidsgräns för anställningen som biträdande lektor.

6(8) Visstidsanställningar i högskolan TCO delar utredningens uppfattning att det inte finns några rimliga skäl att acceptera stapling av olika typer av tidsbegränsade anställningar under långa tidsperioder i högskolesektorn. TCO instämmer i att en ändrad balans mellan antalet forskaranställningar och antalet läraranställningar är en möjlig åtgärd för att minska antalet visstidsanställningar, även om det givetvis inte löser problemet som helhet. Som utredningen förordar bör målet vara att minska antalet kortvariga anställningar som forskare till förmån för en högre andel anställda lärare. För att lärosätena ska kunna göra den typen av prioriting syns det nödvändigt att andelen basanslag till lärosätena ökar i relation till andelen externa anslag. I betänkandet ligger fokus på meritering i form av biträdande lektorat men viktigt är att det också förs en diskussion om tänkbara karriärvägar för lärare och forskare som av olika anledningar inte kommer i åtnjutande av en tjänst som biträdande lektor. Det ingår inte i utredningens uppdrag att lämna förslag om villkoren för postdoktorer. TCO vill ändå framhålla att en förstärkning av antalet trygga postdoktjänster (ej finansierade genom stipendier) måste till för att kunna rekrytera fler nydisputerade till en fortsatt karriär inom akademin. Sedan tidigare är det känt att andelen visstidsanställningar i högskolan är påfallande hög även om variationen är stor mellan olika högskolor och mellan olika anställningskategorier. Enligt Forskarkarriärutredningen uppgår andelen visstidsanställda till drygt 30 procent bland undervisande och forskande personal. På basis av den statistik som utredningen har tagit fram finns dock inte någon möjlighet att ge en fullständig bild av hur omfattande problemet med stapling av visstidsanställningar är inom högskolan. Det understryker behovet av att lärosätena följer upp hur det de facto förhåller sig. Det är också något som utredningen framhåller som angeläget på både nationell- och lärosätesnivå. TCO har över tid bedrivit ett effektivt påverkansarbete för att avskaffa möjligheten att stapla visstidsanställningar på varandra. Sedan den 1 maj i år gäller nya regler för övergång från visstidsanställning till tillsvidareanställning men som bland andra TCOs medlemsförbund ST påpekat är risken stor att de nya reglerna inte kommer att ha någon reell effekt för tidsbegränsat anställda inom staten, eftersom de nya reglerna inte beaktar särregleringarna som förekommer i anställningsoch högskoleförordningarna. Ett exempel är anställningsförordningens regel om tidsbegränsad anställning för enstaka kortvariga perioder. Regleringen är problematisk då den gör det möjligt för statliga arbetsgivare att skapa

7(8) långa kedjor av tidsbegränsade anställningar. Därmed är risken stor att det skydd som ska finnas för tidsbegränsat anställda urholkas. En utgångspunkt för utredningen är att nuvarande anställningsstruktur enligt högskoleförordningen ska ligga fast, med undantag för bestämmelserna om meriteringsanställning. Samtidigt kan det finnas anledning att tydliggöra att alla anställningar enligt högskoleförordningen ska omfattas av anställningsskyddslagen i fråga om anställningen i övrigt. Med det avses bland annat rätt till information, rätt till ledighet med bibehållna anställningsförmåner för att söka nytt arbete samt rätt till facklig överläggning om en tidsbegränsad anställning ska upphöra. Mobilitet TCO anser att särskilda satsningar måste till för att öka den frivilliga rörligheten på svensk arbetsmarknad mellan sektorer, branscher, arbetsgivare och arbetsplatser. Högskolan är inget undantag i det hänseendet. Studenters, forskares och lärares rörlighet mellan lärosäten, och mellan lärosäten och samhället i övrigt, är viktig av flera skäl. Ökad rörlighet bidrar till att kunskap kan utvecklas och spridas på ett sätt som fungerar kvalitetsdrivande. Mobilitet öppnar också upp för nya perspektiv, samarbeten och nätverk. Som utredningen konstaterar är dock rörligheten bland svenska lärare och forskare mycket låg. För att illustrera har en majoritet av lektorerna vid landets lärosäten doktorerat vid samma lärosäte som de idag är anställda vid. Vid de större lärosätena rör det sig om en så hög andel som 70 procent. Mobilitet mellan lärosäten, näringsliv och offentlig sektor förekommer inte heller i någon större utsträckning. Bland de meriteringsanställda är över 60 procent forskarutbildade vid det lärosäte där de idag har sin anställning. TCO delar utredningens uppfattning att den jämförelsevis låga graden av mobilitet delvis har sin orsak i hur karriärsystemet för forskare och lärare är utformat. Bristen på förutsägbarhet förefaller ha en hämmande effekt på rörligheten inom högskolesektorn. Med ett ökat antal meriteringsanställningar i form av biträdande lektorat med rätt till befordran efter prövning, en tydligare kommunicerad rekryteringsstrategi, nationella mål, öppna utlysningar och granskning av externa bedömare i enlighet med utredningens förslag, torde mobiliteten mellan lärosäten kunna öka och rekryteringen inom landet såväl som internationellt underlättas. Det är också positivt att utredningen uttryckligen föreslår att mobilitet ska fungera meriterande vid anställning, även i det fall det rör sig om mobilitet

8(8) mellan högskolan och övriga samhällssektorer. Det skickar en tydlig signal om värdet av samverkan. I likhet med bruket av visstidsanställningar ska mobilitet enligt utredningens förslag löpande följas upp. Beroende på hur åtgärderna för ökad mobilitet faller ut kan det finnas anledning att framöver undersöka om mer specifika mål för mobilitet mellan lärosäten bör ställas upp för att på så sätt ge ytterligare incitament till rörlighet. Eva Nordmark Ordförande Kristina Lovén Seldén Utredare