REMISSVAR Rnr Lilla Nygatan 14 Box STOCKHOLM Tel 08/ Fax 08/

Transkript

1 REMISSVAR Rnr Lilla Nygatan 14 Box STOCKHOLM Tel 08/ Fax 08/ Helena Persson/LE Till Utbildningsdepartementet EN NY DOKTORSUTBILDNING KRAFTSAMLING FÖR EXCELLENS OCH TILLVÄXT (SOU 2004:27) U2004/970/UH Sammanfattning Utredningens förslag innebär stora förändringar för universitet och högskolor, liksom för studenter, handledare och forskare. Syftet är bl.a. att anpassa det svenska systemet till övriga Europa. Innan slutliga beslut fattas behövs grundliga diskussioner för att få så bra och genomtänkta lösningar som möjligt. En av de centralaste frågorna handlar om en ny examensstruktur. SACO förordar ett alternativt förslag på år för dem som inte påbörjar en forskarutbildning och år för dem som fortsätter till forskarutbildningen. Det första året på masterutbildningen är gemensamt för de båda alternativen. Det andra året delas upp i en yrkesförberedande och en forskningsförberedande gren. Den av utredningen föreslagna examensstrukturen innebär problem för flera av de längre yrkesutbildningar som är representerade bland SACO:s medlemsförbund. Förutsättningarna för att göra om dessa utbildningar diskuteras inte i utredningen. Av de övriga förslagen tillstyrker SACO att - forskarutbildning ändras till doktorsutbildning, - licentiatexamen avskaffas, - den som önskar ska kunna komplettera sina doktorsstudier med 25 procent undervisning,

2 2 - varje doktorand har en huvudhandledare och minst en biträdande handledare, - alla doktorander som antas ska ha en doktorandtjänst under förutsättning att extra medel tillförs, och att även sökande med egen finansiering kan antas, - uppdragsutbildning ska vara möjlig även för doktorsutbildning om dessa doktorander får samma villkor som övriga, - en ny tjänst som doktor inrättas under förutsättning att en översyn görs av det stora antalet tidsbegränsade anställningsformer, - platser på doktorsutbildningen ledigförklaras och tillsätts i ett öppet förfarande, samtidigt som högskolor/universitet och handledare har kvar ett visst utrymme att ta in doktorander efter eget val, - en större andel än idag av doktorsutbildningen är finansierad via statsanslag. SACO avstyrker - den nya målformuleringen, - införandet av delmål och att ämne ersätts med ett mer brett definierat område, - förslaget om fler kvinnliga handledare, - inrättandet av så många som 50 nya forskarskolor, - möjligheten för högskolor utan vetenskapsområde att söka examensrätt för områden för forskarutbildning i stället för vetenskapsområden, - samtliga föreslagna åtgärder om de inte finansieras. Inledning Utredningens förslag innebär stora förändringar för universitet och högskolor, liksom för studenter, handledare och forskare. Syftet är bl.a. att anpassa det svenska systemet till övriga Europa. Innan slutliga beslut fattas behövs grundliga diskussioner för att få så bra och genomtänkta lösningar som möjligt. Det är också av yttersta vikt att nya resurser tillförs universitet och högskolor för att de föreslagna reformerna ska kunna genomföras. SACO har vid upprepade tillfällen betonat vikten av att svensk forskning tillförs resurser. De senaste årens utbyggnad har skett till priset av hög kvalitet. SACO:s synpunkter över slutbetänkandet följer nedan numreringen och benämningen av kapitlen i betänkandet.

3 3 2 Vad ska vi ha doktorsutbildningen till syfte och mål SACO har inga invändningar mot att kalla utbildningen doktorsutbildning, eftersom det stämmer bättre överens med examensbenämningen. SACO avstyrker den nya målformuleringen, eftersom den kan tolkas som en ambitionssänkning. De nya målen ryms inom det tidigare begreppet att självständigt kunna bedriva forskning. SACO avstyrker införandet av delmål. Enligt utredningens förslag till delmål ska doktoranden ha breda kunskaper såväl som avancerade specialistkunskaper. Som en följd av detta föreslår utredningen att ämne ska ersättas med ett mer brett definierat område för utbildningen, som annars riskerar att bli för smal. Innebörden i förslaget att ersätta ämne är oklart och bör utredas mer grundligt. Många ämnen är internationellt väldefinierade och det är inte bra om Sverige frångår etablerade ämnesdefinitioner. Ett annat delmål är att doktoranden ska ha förmåga att kommunicera forskning och resultat till såväl specialister som icke-specialister. Vi anser att den uppgiften är viktig men att det ansvaret inte bör ligga på den enskilde doktoranden. Flera av SACO:s medlemsförbund har dessutom framfört att utredningens förslag om delmål inte innebär högre krav än motsvarande delmål för den nya tvååriga masterexamen. 4 En ny doktorsutbildning ett samlat förslag 4.3 En ny examensstruktur Denna fråga är en av utredningens centralaste frågor. Innan vi diskuterar förslaget vill vi påpeka att det är olyckligt att denna utredning inte är samordnad med utredningen Högre utbildning i utveckling. Bolognaprocessen i svensk belysning (Ds 2004:2). Den utredningen föreslår tillträde till forskarnivån vid minst 160 poäng inom grundläggande högskoleutbildning, varav minst 40 poäng på avancerad nivå. Det är ett år mindre på avancerad nivå än vad som föreslås i den här utredningen. I vårt svar utgår vi från förslaget att en tvåårig masterexamen införs som grundläggande behörighetskrav för antagning till doktorsutbildning. En viktig fråga är vem som ska betala det extra året på masterutbildningen. Om studenterna ska finansiera ytterligare ett år med studiemedel kommer deras skulder att öka och livsinkomsten att minska, givet att

4 4 utbildningens lönepremie är konstant. Om staten ska stå för det extra året, kommer det att krävas betydande resurser. Det kommer också att krävas mer undervisningsinsatser, oavsett vem som finansierar det extra året. Indelningen i år ger problem för flera av de utbildningar som är representerade bland SACO:s medlemsförbund, bl.a. läkar-, tandläkar- och apotekarutbildningen. Den struktur som anges är lättare att anpassa till traditionella vetenskapsområden som naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora än till många yrkesutbildningar som är uppbyggda på annat sätt. Förutsättningarna för att göra om dessa utbildningar diskuteras inte i utredningen. Institutioner måste få möjlighet att utforma såväl forskarutbildningen som grundutbildningen utifrån sina förutsättningar. Det kräver i sin tur ett flexibelt system, som inte har ambitionen att stöpa alla utbildningar i samma form. Utredningen föreslår en treårig doktorsutbildning. Det finns skäl som talar för och skäl som talar emot. Vad som talar för att göra doktorsutbildningen treårig är ambitionen att göra högre utbildning mer jämförbar mellan de europeiska länderna. Efter omfattande reformer som genomförts eller pågår i övriga Europa är det treårig doktorsutbildning som dominerar. Norge och Danmark har idag en treårig forskarutbildning. Ett alternativ är att ha kvar en forskarutbildning på fyra år och införa de första tvåstegsnivåerna på 3+2 år. Den nominella studietiden skulle då förlängas med två år i stället för ett. Ett sådant system har man exempelvis i Finland. Utredningen menar att forskarutbildningen ska betraktas som utbildning och inte forskning. Forskning ska i större utsträckning utföras av disputerade forskare. Man ska ha mindre fokus på avhandlingen och mer fokus på doktoranden. Det är då rimligt att lägga mindre resurser på avhandlingsskrivandet än idag. SACO:s inställning är att även forskning är ett viktigt och önskvärt inslag i forskarutbildningen, speciellt under de sista doktorandåren. Emot talar att kvaliteten på avhandlingarna antagligen kommer att sjunka. Om man vill bibehålla dagens kvalitet är fyra år nödvändigt. Tidspressen på doktorander är hög redan idag och även om man sänker kraven så är tre år en mycket kort tid att skriva en avhandling på. Vissa typer av avhandlingar är svåra att komprimera, exempelvis är avhandlingar inom ex-

5 5 perimentella ämnen mycket tidsödande, liksom avhandlingar som bygger på eget insamlat material. Incitamenten att satsa på säkra kort i val av forskningsfrågor ökar, eftersom det inte finns utrymme att göra misstag. Ett sätt att bibehålla kvaliteten som föreslås i utredningen är att flytta över kurser från forskartill masterutbildningen. Ett problem är då när antagningen till forskarutbildningen ska ske. Ska den ske vid andra året av masterutbildningen, eftersom det andra året ska innehålla forskarförberedande moment eller till de sista tre åren? I det senare fallet blir det svårt att redan på masterutbildningen läsa relevanta kurser, eftersom man inte vet vilken forskningsinriktning man kommer att välja. Man kanske inte ens läser forskarutbildningen vid samma universitet som man läser masterutbildningen. Det blir också problem om man gör ett uppehåll mellan masterutbildningen och forskarutbildningen. Utredningen förutsätter att inslaget av kurser ska kunnas minskas väsentligt på forskarutbildningen genom att de förs över till det andra året på masterutbildningen, men det finns utbildningar som har ett mycket litet inslag av kurser i sin forskarutbildning. SACO förordar ett alternativt förslag till examensstruktur på år för dem som inte går vidare till forskarutbildning och år för dem som fortsätter till forskarutbildningen. Det första året på masterutbildningen är gemensamt för de båda alternativen. Det andra året delas upp i två grenar. De som inte fortsätter på forskarutbildningen går ett andra år med mer yrkesförberedande kurser, medan de som vill fortsätta på forskarutbildningen läser mer forskningsförberedande kurser. Antagningen till forskarutbildningen sker efter det första året på masterutbildningen. SACO har inget att invända mot ett avskaffande av licentiatexamen, i synnerhet inte om doktorsutbildningen blir treårig. Däremot anser vi inte att licentiatexamen ska finnas kvar för vissa specialfall när arbetsgivaren finansierar utbildningen. Om en treårig forskarutbildning införs så stödjer vi också förslaget att den som så önskar ska kunna komplettera sina doktorsstudier med undervisning med 25 procent och därmed förlänga den totala doktorandtiden till fyra år.

6 6 4.4 Doktorsutbildningen som process Information, rekrytering, antagning och introduktion Det är bra att antagningsprocessen blir mer transparent och förutsägbar. Samtidigt måste man låta högskolor/universitet och handledare ha kvar ett visst utrymme att ta in doktorander efter eget val. Det kan vara personer som har jobbat inom ett projekt flera år innan antagningen till forskarutbildningen görs och det kan vara ett externt finansierat projekt som en potentiell handledare själv väljer ut deltagare till osv. Det öppna förfaringssättet vid antagning kan också ge problem för dem som har läst speciella forskarkurser på masterutbildningen, om inte antagningen sker redan vid andra året på mastern. Vad händer om studenterna har läst forskarkurser och sedan inte kommer in på forskarutbildningen? Om uppdragsutbildning ska vara möjlig även för doktorsutbildning, dvs. om arbetsgivare ska kunna köpa forskarutbildning från universitet och högskolor, är det viktigt att dessa doktorander får samma villkor som övriga. Det gäller inte bara tillträdesvillkoren, utan alla typer av förmåner Handledning och handledare SACO tillstyrker förslaget att varje doktorand har en huvudhandledare och minst en biträdande handledare. Doktoranden blir då inte lika utlämnad till en person och studieresultaten inte lika beroende av att personkemin och samarbetet med en handledare fungerar. Orsaken till att det finns få kvinnliga handledare är att det finns så få kvinnliga docenter och professorer. De få som finns är redan hårt belastade med administrativa uppgifter, granskning, handledning etc., eftersom representation av båda könen krävs i många sammanhang. Det ger i sin tur mindre tid åt egen forskning och publicering, vilket är en av de viktigaste meriteringsgrunderna. I stället för att föreslå fler kvinnliga handledare borde utredningen lämna förslag på hur man ska få fler kvinnliga docenter och professorer. 4.5 Doktorandens studievillkor SACO sympatiserar med förslaget att alla doktorander som antas ska ha en doktorandtjänst. Det gör att

7 7 alla doktorander behandlas på samma sätt och det ger trygghet och förutsägbarhet. Samtidigt kräver förslaget om att avskaffa utbildningsbidrag och stipendier som finansiering kraftigt ökade anslag, då doktorandtjänster är en mycket dyrare finansieringsform. Forskarutbildningen kommer alltid att utgöra en riskabel och oförutsägbar process. Alla har inte samma förutsättningar att genomföra en forskarutbildning. Det är svårt att i förväg avgöra vem som kommer att bli en framgångsrik doktorand, det är något som visar sig efter hand. Att minska antalet antagna doktorander för att dessa ska kunna garanteras en inkomst och social trygghet innebär att personer med goda förutsättningar att slutföra en doktorsutbildning aldrig kommer att få möjlighet att påbörja doktorsstudier. För att inte volymen på doktorsutbildningen ska minska, bör dagens finansieringssätt bibehållas om inte extra medel ges för att genomföra förslaget. SACO har vid upprepade tillfällen betonat vikten av att svensk forskning tillförs resurser. De senaste årens utbyggnad har skett till priset av hög kvalitet. Det är viktigt att inte begränsa antagningen av doktorander till enbart dem som kan ges reguljär studiefinansiering (doktorandtjänst) för hela studietiden, utan att även sökande med egen finansiering kan antas. 4.6 Karriärvägar efter doktorsexamen SACO tillstyrker förslaget om att inrätta en ny tjänst som doktor. Finansieringen av den utökade forskarutbildningen under 1990-talet har inneburit mindre resurser till post doc-tjänster. Det är speciellt allvarligt, eftersom stora pensionsavgångar är att vänta i en nära framtid, och då måste det finnas personer som kan ta över. Forskarassistenttjänster som var tänkta att vara en fortsättning på forskarutbildningen är i praktiken inte möjliga att få direkt efter avlagd examen. Det är hård konkurrens om de få tjänster som finns, och de går därför oftast till personer som har hunnit meritera sig under flera år efter examen. Den nya tjänsten blir en brygga mellan doktorsutbildningen och forskarassistenttjänster eller lektorat. Det är också bra att ett enklare tillsättningsförfarande föreslås, eftersom systemet med sakkunnigutlåtande är resurskrävande och tar lång tid. Detta tillstyrkande ska inte tolkas som att vi är positiva till än fler tidsbegränsade anställningar. Tvärtom anser vi att det stora antalet tidsbegränsade

8 8 anställningsformer som förekommer i högskoleförordningen är ett allvarligt problem. Vi tillstyrker därför förslaget under förutsättning att regeringen gör en översyn av floran av tidsbegränsade anställningsformer och de juridiska oklarheter som finns kring dessa. 4.9 Profilering och förnyelse Utredningen föreslår en stor satsning på forskarskolor. Men motivet att satsa stort på forskarskolor är inte uppenbart. För framgångsrika doktorsstudier krävs att doktoranden i stort sett dagligen ingår i en forskningsmiljö med andra doktorander och seniora forskare (handledare) inom samma disciplin. Utkast och uppsatser ska kunna granskas av personer med specialkunskaper om etablerade teorier och empiriska metoder inom det egna specifika ämnet. Det ska finnas en etablerad seminarieverksamhet där egna och andras arbeten kan presenteras och diskuteras. Det finns forskarskolor som har lyckats bra, men det finns också forskarskolor som har fungerat mycket dåligt, med löst sammansatta nätverk av personer från olika geografiska platser, ibland också från olika discipliner, som träffas några gånger per termin. Med tanke på den kritiska massa som krävs för att en forskarskola ska innebära en förstärkning av handledare, kursutbud m.m. låter 50 forskarskolor som alldeles för många för att kvaliteten ska kunna upprätthållas. Utredningen föreslår att man ska öppna för högskolor utan vetenskapsområde att söka examensrätt för områden för forskarutbildning i stället för vetenskapsområden. För att det ska vara möjligt att bedriva en bra forskarutbildning, krävs en viss storlek och bredd på verksamheten. Man bör därför inte ge examensrätt till alltför små eller specialiserade högskolor som inte kan skapa en tillräckligt stor och varierad forskarmiljö. 5 Finansiering och resurstilldelningssystem SACO stödjer förslaget att en större andel än idag av doktorsutbildningen ska vara finansierad via statsanslag. Under senare år har också flera externa finansiärer begränsat möjligheten för doktorander att få finansiering via dem. Det är samtidigt bra att en viss andel fortsatt kan finansieras via externa medel. Det innebär att fler doktorander kan få anställning än om allt ska finansieras via statsanslag, och att doktorander kan ingå som en del i externt finansierade projekt.

9 9 Utredningens förslag är inte finansierade utan kräver en årlig förstärkning med 440 miljoner kronor enligt utredningen. Dessutom tillkommer kostnader för undervisning o.dyl. som inte tas upp i utredningen. SACO vill betona vikten av att det tillförs nya medel för att de föreslagna åtgärderna ska kunna genomföras. Om förslagen inte finansieras bör de inte genomföras. SVERIGES AKADEMIKERS CENTRALORGANISATION Anna Ekström Helena Persson (Beslut i SACO:s styrelse den 8 juni 2004.)