SSI :1978-0U o s fe thi!!!!!!! i :: Ä :::: W : STRÅLDOSENS ÖKNING VID ENERGIBESPARING I BOSTÄDER GENOM MINSKNING AV VENTILA- TIONEN GUN ASTRI 5WEDJEMARK STATENS STRÄLSKYDDSINSTITUT Fack, 104 01 STOCKHOLM juli 1978
STRÅLDOSENS ÖKNING VID ENERGIBESPARING I BOSTADER GENOM MINSKNING AV VENTILATIONEN Gun Astri Svedjemark SAMMANFATTNING Der. ökning av kollektivdosen som följer av minskning av luftomsättningen i B) det svenska bostadsbeståndet har relaterats till den energi som av Expertgruppen för energihushållning har beräknats kunna sparas genom minskade förluster via ventilationsluften. Luftomsättningen har vid beräkningen av såväl den ökade stråldosen som av inbesparad energi förutsatts minska i alla hus antingen till 0,5 oms/h, enl Svensk byggnorm, 1975,eller till den lägre luftomsättning som förekommer i dagens byggnadsstandard. Korrektion har gjorts för vädring, för den ofta särskilt dåliga ventilationen i sovrum och för den del av tiden som tillbringas i bostaden. t Den kollektiva stråldosen till basalcellernas epitel i bronkerna kan öka med ca 18 x 10^ mansv vid inbesparing av 1 TWh genom minskad luftomsättning utöver kollektivdosen 500 x 10 mansv i det år 1975 befintliga bostadsbeståndet. 0m inbesparingen skulle inskränkas till äldre trähus skulle stråldosen öka med 2 x 10 mansv per TWh. Dessa stråldoser kan tänkas medföra en ökning av risken för lungcancer med 7-40 fall per år vid inbesparing av 1 TWh genom minskad luftomsättning i alla bostäder med S-ventilation i Sverige utöver den uppskattade risken av 200-1 000 fall/år från 1975 års bostadsbestånd. Denna ökning kommer dock att kunna ses först efter en latenstid på mellan 10 och 40 år. Om denna typ av energibesparing skulle inskränkas till äldre trähus skulle en energivinst av 1 TWh kunna tänkas medföra en ökad risk med endast ca 2-13 fall per år. 300 ex Laborator vid Miljölaboratoriet, Statens strålskyddsinstitut, Fack, 104 01 STOCKHOLM
INLEDNING Stora ansträngningar görs f n att spara energi i byggnader. Detta kan ske på många sätt. En möjlighet är att minska energiförlusten via ventilationsluften. Enklast sker detta genom att minska luftomsättningen genom att täta fönster och dörrar. Energikommissionens expertgrupp för energihushållning (1977) har undersökt hur mycket energi som kan sparas på detta sätt. Största effekten av tätning emails för äldre byggnader. Expertgruppen anser dock att 1.7 - " 1,9 miljoner lägenheter bör tätas vilket är 50-55 1 av beståndet, alltså även hus byggda på 1950- och 60-talen. Tätning beräknas medföra en minskning av luftomsättningen raed 0,2 -.»,3 oms/h. Målet bör dock vara att genom tätning nå en genomsnittlig i tomsättning av 0,5 oms/h enligt Svensk byggnorm 1975 eller alf nativt den luftomsättning som finns i hus byggda 1970-1980. Möj- / 'gheten till inbesparing av energi enligt dessa två alternativ har pre- anterats i rapporten från Expertgruppen för energihushållning. Beräkningaria hade utförts för olika typer av bostäder med S-ventilation a ) byggda under olika perioder. # * _ Marken och nästan alla byggnadsmaterial innehåller små mängder naturligt förekommande radionuklider. Människan utsätts för gammastrålning från marken och från byggnadsmaterialet. En av de naturligt förekommande radionukliderna är radium-2^6 som ingår i sönderfallskedjan för uran-238. Radium-226 sönderfaller till radon-222, en radioaktiv ädelgas som emanerar från byggnadsmaterialet och från marken. Radonet sönderfaller i sin tur till en lång rad av radondöttrar som kan fastna i lungorna vid inandning och medföra ökad risk för lungcancer. Koncentrationen av radon och dess sönderfallsprodukter beror till största delen på ventilationen och byggnadsmaterialet. a) S-ventilation självdragsventilaticn, är ventilation genom termiska krafter.
I det följande har ökningen av stråldosen i andningsorganen beräknats för en minskning av luftomsättningen enligt Expertgruppens beräkningar för energibesparing genom tätning. LUFTOMSÄTTNING OCH RADONHALT Tillväxten av radonkoncentrationen, C(t)»i ett rum sker enligt uttrycket. r, -ii,. f) + ilf C(t)=Ca>(l-e v% ' ) + C o. e (1) f där C» är radonkoncentrationen vid jämvikt med en konstant luftomsättning C o är radonets begynnelsekoncentration då ventilationen äntiras f. är luftomsättningen \ är sönderfallskonstanten Vid jämvikt med luftomsättningen gäller t. C in * G/V i + A där C- är tilluftens radonkoncentration G är emanationsraten för radon V är rummets volym G/V antas vara konstant i en lägenhet, eftersom variationer i luft-, omsättningen betyder mer för radonkoncentrationen i ett rum än * variationer i radonemanationen i Under förutsättning att jämvikt med luftomsättningen råder, kan följande uttryck för ökningen av radonkoncentrationen, A C, vid ändring av luftomsättningen?! till f-2 me< * utgångspunkt från en radonkoncentraticn C o vid luftomsättningen i o, härledas ur ekvation (2) A C " -~ ( - 1) (C o - C in ) \ «I (3) Jämvikt med luftomsättningen kan anses föreligga i de flesta fall. Ett undantag är husgrupp 1 i den undersökning som gjordes i Gävi 7. För denna husgrupp korrigerades för jämvikt.
' Radonets sönderfallsprodukter är mycket sillan i jämvikt med radon. Jäaviktsfaktorn för radon är definierad SOB förhållandet mellan den totala potentiella a-energin för den givna koncentrationen av sönderfallsprodukter och den totala potentiella a-energin av sönderfallsprodukterna om de vore i jämvikt med radon. Jänrviktsfaktorn varierar med luftomsättningen. Vid mycket liga luftomsättningar kan den vara 0,7-0,8 och den minskar med Ökande luftomsättning. Vid Mycket höga luftomsättningar är det koncentrationen av radon och radondöttrar utomhus som dominerar koncentrationen inomhus. Även i detta fall är jämviktsfaktorn hög. I det följande har jämviktsfaktorn antagits vara konstant och lika med 0,5, som är det värde som använts i 1977 års UNSCEAR rapport. I Denna approximation kan medföra stora fel i resultatet av beräkningarna. Jämviktsfaktorns beroende av luftomsättningen är ännu inte särskilt väl känd och därför har inga korrektioner gjorts. Däremot har några försök gjorts att uppskatta storleken av denna osäkerhet. t Vid luftomsättningar mellan 0,5 och 1 h kan jänviktsfaktorn för radon vara mindre än det använda värdet 0,5. Vid låga luftomsättningar kan det vara större än 0,5. Därför kan stråldoserna beräknade för en minskning av luftomsättningen till dagens byggnadsstandard vara underskattade med kanske 50 Z. Även minskning av luftomsättningen till 0,5 oms/h kan innebära en underskattning av de beräknade stråldoserna beroende på hur jämviktsfaktorn för radon varierar med luftomsättningen. Hur koncentrationen av radon i praktiken följer ovanstående ekvationer illustreras av en undersökning i två småhus. Vid en förändring av lufi.- * omsättningen från 0,15 till 0,07 och 0,23 blev avvikelsen mellan den omräknade och nätta radonkoncentrationen mindre än 20 % (Swedjemark, 1978). KONCENTRATIONEN AV RADON Som utgångsvärden för koncentrationen av radon har använt3 resultaten från en undersökning av hus byggda före 1946 (Hultqvist, 1956), en undersökning av hus byggda omkring 1970 i Gävle (Eriksson et al, 1976) samt opublicerade mätresultat.
HultqvisC (1956) undersökte radonkoncentrationen i 273 lägenheter i tretton mellansvenska städer. I en del av dessa hade fönstren varit uppnå på morgonen före mätningen. För denna beräkning har använts medelvärdet av mätningarna för de båda grupperna viktat för andelen vädrade och ovädrade lägenheter. On i stället endast medelvärdet för gruppen ovädrade lägenheter korrigeras för vädring på saama sätt som fär Gävleundersökningen tas enawikelse som är mindre än 5 %. Hultqvist har inte skiljt mellan flerbostadshus och småhus. Värdena i tabell 1 antas därför gälla båda typerna. Dessa data har använts vid beräkningarna för bostäder byggda före 1950. Tillsammans md statens institut för byggnadsforskning (SIB) har en undersökning av koncentrationen av radon, radondöttrar, ventilationsrater och nivån för gammastrålningen gjorts i sju grupper av hus i Gävle (Eriksson ec al, 1976). Varje husgrupp bestod av nio lägenheter och representerade olika typer av hus, byggnadsmaterial och ventilattionssystem. Dessa resultat kompletterade med långtidsregistreringar av radon har använts som rådata för bostäder byggda efter 1950 (tabell 2). Radonkcncentraticnen i olika typhus från dessa båda undersökningar har antagits gälla för hela landet men däremot inte frekvensen av olika byggnadsmaterial. Hultqvists undersökning gjordes i meliansverige. Betydelsefullt för regionala variationer av radonkoncentrationen för denna tidsperiod är den specifika aktiviteten i tegel och i marken. De specifika aktiviteterna är troligen något större i mellansverige än som medelvärde för hela landet. Detta antagande stöds av att den specifika aktiviteten för radium i ballastmaterial från grustag i de berörda städerna är högre-än medelvärdet för hela landet. Ingen korrektion har gjorts för detta, vilket medför att de beräknade radonkoncentrationerna som medelvärde för hela landet i bostäder av trä eller tegel byggda före 1950 kan vara överskattade med högst 30 Z. För den byggnadsperiod som täcks av Gävleundersökningen har den specifika aktiviteten av radium-226 i betong, tegel och mark den största betydelsen för regionala variationer. Den specifika aktiviteten i naturligt ballastmaterial för betongtillverkning från Gävleområdet och från hela landet har jämförts (Hagberg et al, 1976). Skillnaden mellan Gävleområdet och medelvärdet för landet kar. anses vara försumbar. Ett ytterligare stöd för rimligheten att använda resul-
tåtet från Gävleundersökningen för hela landet har erhållits genom en jämförelse mellan stråldoserna från ganaastrålningen i Gävleundersökningen och preliminära värden från en landsomfattande undersökning av stråldoserna från ganraastrålningen där Gävleområdet ingår (Mjönes, 1978). För beräkning av andra lägenheters radonkoncentration har resultaten från Gävleundersökningen och Hultqvist korrigerats med avseende på vädring, på variation i den specifika aktiviteten i skifferbaserad gasbetong och för den tid som befolkningen i genomsnitt kan anses vistas i sina bostäder. Korrektionsfaktorer för vädring har beräknats teoretiskt (Swedjemark, 1978) och med hjälp av resultat av långtidsregistreringar av radon (Swedjemark, 1974). Korrektionsfaktorn varierar med luftomsättningen. För 0,5 oms/h har använts korrektionsfaktorn 0,83 och för 0,3 oms/h har använts 0,73. Vid beräkningen av kcrrektionsfaktörerna har antagits att svensken i genomsnitt vädrar igenom bostaden morgon och kväll under så lång tid att radonkoncentrationen skall sjunka till det värde den har utomhus. Detta antagande kan ha medfört att de genomsnittliga radonkoncentrationerna använda i beräkningarna har underskattats med högst 20 1. En del av befolkningen håller fönstren öppna under en del av dygnet eller hela dygnet, endast socuartid eller hela året. Den reduktion av den genomsnittliga radonkoncentrationen för befolkningen i sin helhet som detta kan medföra, motverkas av den förhöjning av radonkoncentrationen som beror på att många människor tillbringar sin tid i ett stängt rum utan frånluftskanaler, t ex under natten (Swedjemark, 1978). Ingen korrektion har därför gjorts för dessa faktorer. Svensken antas för dessa beräkningar tillbringa 80 7. av sin tid inomhus i genomsnitt under ett år. Pga bristande statistiskt underlag för förhållandena i Sverige har detta värde valts från 1977 års rapport från UNSCEAR, där vistelsetiden har använts som ett medelvärde för hela världen vid beräkning av stråldoser. Tillgänglig statistik över andelen lägenheter byggda av olika byggnadsmaterial är bristfällig. Som källor har använts offentlig statistik (Statistisk årsbok), samt uppgifter från företag och organisationer (Svanholm, 1977, Svedisol 1975). Desra uppgifter har sedan bearbetats för det speciella problemet radon i bostäder och framgår av tabell 3.
Luftomsättningen och dess spridning för bostäder byggda under olika perioder har erhållits från rapporten från Expertgruppen för energihushållning (Energikommissionen, 1977). Det påpekas i rapporten att endast ett fåtal undersökningar ligger till grund för deras uppskattning av luftomsättningen men att dessa inte motsägs av de studier som har gjorts hittills. f t Ökningen av radonkoncentrationen har beräknats för var tiondels luftomsättning och sedan viktats för andelen bostäder med S-ventilation inom varje byggnadsperiod. Den på så sätt viktade genomsnittliga ökningen av radonkoncentrationerna vid 100 Z vistelse i bostaden framgår av tabell 4 och 5. Radonkoncentrationen har även givits som procent av den totala genomsnittliga koncentrationen i hela landet för den aktuella byggperioden och det aktuella materialet. Av tabellerna framgår att den genomsnittliga ökningen av radonkoncentrationen minskar med åren. Detta beror på att andelen bostäder med en stor minskning av luftomsättningen är större för äldre hus än för nyare. Ett undantag finns i tabellen. Radonkoncentrationen i småhus av trä eller tegel byggda före 1950 har i genomsnitt ökat mindre än i nyare hus. Det kan bero på att nyare småhus oftast innehåller mer stenmaterial än äldre. Den av Expertgruppen för energihushållning beräknade energivinsten har fördelats i proportion till andelen lägenheter av olika byggnadsmaterial. ) ABSORBERAD DOS Många forskare har studerat relationen mellan koncentrationen av radonets sönderfallsprodukter och den absorberade dosen i basepitelet i bronkerna. * Eftersom många faktorer inverkar, t ex förhållandet mellan koncentrationerna av de olika sönderfallsprodukterna och andelen fria joner, varierar resultaten. För de följande beräkningarna har det värde som UNSCEAR använt för sina beräkningar, 1 rad/wlm, valto. Detta värde svarar mot 12,2 ngy 1 WL definieras som varje kombination av kortlivade radondöttrar per liter luft, som kommer att resultera i en emission av 1,3 x 10 5 MeV alfa energi. 1 WL svarar mot 100 pci/1 av radon i jämvikt med dess sönderfallsprodukter, 1 WLM svarar mot en exposition under 170 arbetstimmar i en radondotterkoncentration av 1 WL.
per Bqh/m 3 ' (45 prad/pcih ~ ) för förhållandena inom och utomhus, när korrektion har gjorts för den mindre andningshastigheten för befolkningen i sin helhet jämfört med gruvarbetare under arbete. Medeldosen till lungan anger UNSCEAR som en femtedel av dosen till bronkerna. För omräkning till dose equivalent är kvalitetsfaktorn för a-strålning 20 enligt ICRP-26 (1977). För uppskattning av de ökade antal lungcancerfall som kan väntas vid en ökning av den genomsnittliga koncentrationen av radon har valts den riskf faktor, 2 x Kr 3 Sv~ lc som angetts av ICRP-26 (1977) för strålskyddsändaml1. t Om i stället de från omfattande epidemiologiska undersökningar av gruvarbetare erhållna riskfaktorerna extrapoleras till förhållandena i bostäder erhålls två till fem gånger större riskökning. Det är dock inte troligt att den riskfaktor som erhållits för gruvarbetare utan vidare kan användas för befolkningen av flera skäl. Gruvarbetarna är en grupp män inom en i förhållande till befolkningen begränsad åldersram. Olika åldersgrupper och grupper av människor med olika hälsotillstånd kan vara olika känsliga för bestrålning. Miljön i en gruva är annorlunda än i en bostad vad avser bl a aerosolspektrats utseende, andelen fria joner och eventuella samverkande faktorer från andra föroreningar av miljön. Ofta innebär extrapolationen från riskfaktorn för f) gruvarbetare till befolkningen även extrapolation från höga radonkoncentrationer till låga. En faktor kan indikera en lägre riskfaktor för hela befolkningen än för gruvarbetare, nämligen skillnaden i andelen a rökare. RESULTAT En sammanställning har gjorts i tabellerna 6-8 av den ökade kollektivdosen relaterat till inbesparad energi enligt beräkningar i rapporten från Expertgruppen för energihushållning (Energikommissionen, 1977). I Expertgruppens rapport påpekas att den beräknade inbesparade energin är b) 1 mgy - 100 mrad, 1 Bq/m 3^ 0.027 pci/1 c). 1 Sv * 100 rem
osäker dels pga bristande tid för beräkningarna, dels pga att tillgänglig statistik var bristfällig. Av det föregående har framgått att även ökningen i ståldos är behäftade med stora osäkerheter, varför värdena i tabellerna bör användas med försiktighet. # Den ökade kollektivdosen har endast räknats för bostäder med S-ventilation liksom har gjorts vid beräkningen av inbesparade TWh i rapporten från Expertgruppen. Besparing av energi förefaller vara vanligt även i hus med F-ventilation framför allt genom att fläktarna stängs av nattetid. Eventuellt kompenseras detta delvis av att fönster hålls öppna i större utsträckning än när fläktarna får gå dygnet runt. Tabell 6 och 7 visar den ökade kollektivdosen i bronkerna (basalceller- J nas epitel) relaterat till inbesparad energi genom minskning av luftomsättningen i bostäder med S-ventilation, dels till 0,5 oms/h enligt Byggnorm 1975 (alternativ A), dels till dagens byggnadsstandard (alternativ B). Stora skillnader mellan värdena för olika byggnadsperioder förekommer. Nuvarande underlag är otillräckligt för en bedömning av orsaken till dessa skillnader. Det kan inte uteslutas att det kan bero på brister i underlaget för beräkningarna. För skifferbaserad gasbetong i flerfamiljshus torde dock skillnaden vara signifikant och kan förklaras av att andelen skifferbaserad gasbetong var större i äldre hus än i nyare i vilka betong utgör en mycket stor beståndsdel. Ytterligare en skillnad mellan byggnadsperioderna som kan förklaras är den större ökfj ningen för nyare trähus än för äldre. Förklaringen är troligen att mer stenmaterial oftast ingår i nyare trähus än i äldre t ex i bjälklag. s. Det går inte att se någon signifikant skillnad mellan alternativ A och B i det föreliggande materialet. Stråldosökningen relaterat till snergivinsten vid minskning av luftomsättningen till den som gäller dagens byggnadsstandard är dock underskattad med kanske 50 % pga att en konstant jämviktsfaktor har använts. Som tidigare nämnts varierar denna med luftomsättningen. Förhållandet mellan ökningen av kollektivdosen per inbesparad TWh för olika material under a) F-ventilation - iläktventilation med fläktsr.yrt frånluftsflöde
10 sanana byggnadsperiod speglar skillnaden mellan radonemanationen från olika byggnadsmaterial (tabell 4 och 5). Det kostar ungefär dubbelt så mycket i ökad kollektivdos per inbesparad TWh att minska luftomsättningen i flerbostadshus byggda av skifferbaserad gasbetong som i flerbostadshus byggda av tegel eller hetong. Minskning av luftomsättningen i trähus medför endast en halv till en tredjedel så stor ökad kollektivdos per inbesparad TWh som i ett tegel eller betonghus. Det synes medföra mindre ökning av kollektivdosen per inbesparad TWh att g, minska luftomsättningen i gruppen småhus än i gruppen flerfamiljshus. Detta speglar den stora andelen trähus i småhusgruppen. I tabell 9 har den ökade kollektivdosen i hela lungan relaterats till den inbesparade energin vid minskning av luftomsättningen till 0,5 oms/h. Enligt det föregående erhålls obetydligt högre värden för minskning till luftomsättningen enligt dagens byggnadsstandard. DISKUSSION OCH SLUTSATSER Vartefter nytt statistiskt material beträffande förekomst av olika typer av byggnadsmaterial och boendevanor i Sverige kommer fram och nya undersökningar av koncentrationen av radon och radondöttrar sker i olika typer av hus kommer bättre uppskattningar att kunna göras av vad inbesparad energi genom minskning av luftomsättningen kan väntas medföra i ökad * ' stråldos till befolkningen och ökad risk för lungcancer. Osäkerheterna i detta material torde dock inte vara större än att en del slutsatser kan dras beträffande ökad stråldos och därav följande ökade hälsorisker vid minskning av luftomsättningen i bostäder i Sverige. Inbesparing av 1 TWh i det oostadsbestånd som har S-ventilation och där luftomsättningen är större än 0,5 oms/h kan öka den kollektiva stråldosen till basalcellernas epitel i bronkerna med ca 18 x 10 3 mansv/år. Denna inbesparing sker genom att luftomsättningen minskas till 0,5 oms/h vilket anges som lägsta gräns i Svensk byggnorm 1975. Denna ökning av kollektivdosen kan jämföras med kollektivdosen från radon och radondöttrar i hela det husbestånd som fanns 1975 med alla typer av ventilationssystem ca 500 x 10 3 mansv/år och med kollektivdosen i 1950 års bostadsbestånd ca 200 x 10 3 mansv/år (Swedjemark, 1978).
11 On besparingen ned 1 TUh endast skulle göras i gruppen flerbostadshus med S-ventilation skulle den kollektiva stråldosen kunna öka»ed 29 x 10 mausv att jämföra med kollektivdosen från hela det svenska beståndet av flerbostadshus år 1975 ca 360 x 10 3 mansv/ar och ca 140 x 10 3 mansv/år frin 1950 års bestånd av flerbostadshus. Om besparingen skulle inskränkas till gruppen småhus skulle stråldosen endast öka med ca 7 x 10^ mansv/twh. Inbesparing av energi genom minskning av luftomsättningen med minsta möjliga skada skulle erhållas om tätningen skulle begränsas till äldre småhus av trä, di inbesparing av 1 TVh endast skulle bronkerna. edföra ca 2 x 10 mansv i ökad kollektivdos till Deösa stråldoser kan tänkas medföia en ökning av risken för lungcancer med 7-40 fall per inbesparad TWh om besparingsåtgärderna skulle sättas in på alla typer av bostäder med S-ventilation. Det lägre värdet har beräknats från ICRP:s riskfaktor (ICRP-26, 1977), det högre har beräknats från den övre gränsen för riskfaktorn för gruvarbetare korrigerat för olikheter i andningshastighet enligt 1977 års UNSCEAR rapport. Om besparingen skulle begränsas till äldre trähus kan inbesparing av 1 TWh tänkas medföra en ökad risk med 2-13 fall/år. Detta kan jämföras med den risk för lungcancer som kan väntas bero på radon och dess dotterprodukter i 1950 års bostadsbestånd 80-450 fall/år som bör utgöra en del av de: "normala" antalet lungcancerfall, f n ca 2 000 per år i Sverige (Swedjemark, 1978). Radon och radondöttrar i 1975 års bostadsbestånd kan väntas medföra en risk för lungcancer med 200-1 000 fall/år, vars utfall kommer att kunna ses först efter en latenstid av 10-40 år. Beräkningarna av ökad stråldos pga av inbesparing av energi har genomförts endast för bostäder med S-ventilation. Besparing av energi genom minskning av luftomsättningen i bostäder med F-ventilation kan väntas ge samma storleksordning av ökad kollektivdos per inbesparad TWh. Såsom nämndes i inledningen är det inte realistiskt att förutsätta att
12 luftomsättningen i alla bostäder skulle minskas till 0,5 oms/h eller lägre. Enligt Expertgruppen för energihushållning kan en minskning med 0,2-0,3 oms/h vara möjlig. En sidan utgångspunkt ändrar inte beräkningarna av den ökade stråldosen såsom de här har utförts med antagande av en konstant jämviktsfaktor för radon. Som nämnts tidigare varierar jämviktsfaktorn med luftomsättningen. Enligt rapporten från Expertgruppen för energihushållning kan det tänkas vara möjligt att spara ca 5 TWh genom minskning av luftomsättningen i det svenska bostadsbeståndet med självdragsventilation. Det skulle således kunna medföra en ökning av risken för lungcancer med 35-200 fall/år. De här givna beräkningarna av ökad kollektivdos till andningsorganen förutsätter att energiförlusten via ventilationsluften minskas genom den enda åtgärden att minska luftomsättningen. Det finns andra tekniska lösningar av problemet minskning av energiförluster via ventilationsluften som inte medför en sådan ökning av stråldosen framför allt vid nybyggnation men även vid ombyggnad av befintliga hus. Ett exempel är värmeväxlare. Återcirkulering av luften via filter kan reducera behovet av mängden friskluft. Filtret kan dock endast kvarhålla radondöttrarna och inte radonet. Aerosolspektrat ändras och därvid stråldosen per aktivitetsmängd av radonet och dess dotterprodukter, varför reduktionens storlek är osäker. D
13 REFERENSER Castrén, O., Asikainen, M., Annamäki, M. and Stenstrand, K., 1977, High natural radioactivity of bored wells as a radiation hygienic problem in Finland. Presented at the 4th International Congress of the IRPA, Paris, Apiil 24-30, 1977. Energikommissionen, 1977, En rapport från expertgruppen för energihushållning, Stockholm. Energi- och miljökommittén, 1977, Energi, hälsa och miljö, SOU 1977:67, Jordbruksdepartementet, Stockholm. EPA, 1976. Radiological quality of the environment. EPA-520/1-76-010. «U.S. Environmental Protection Agency, Washington DC. Erikson, B.E., Löfstedt, B., Swedjemark, G.A. och Håkansson, B., 1977, Ventilationskrav i en- och flerfamiljshus, Rapport SIB 17:1976. Statens institut för byggnadsforskning, Gävle. Ilultqvist, B., 1956, Studies on naturally occurring ionizing radiations, with special reference to radiation doses in Swedish houses of various types. Kungl. Svenska vetenskapsakademiens handlingar, fjärde serien, Band 6, nr 3, Stockholm. ICRP Publication 26, 1977, Recommendations of the International Commission on Radiological Protection Annals of ICRP, Vol 1, No 3, Pergamon Press. Mjönes, L., 1978, Measurements of gamma radiation in Swedish houses by means of mailed CaS04~Dy dosimeters. Presented at the third symposium of Natural Radiation Environment in April 23-28, 1978, Houston, Texas. Statistisk årsbok 1976 och tidigare. Statistiska centralbyrån, Stockholm. Svanholm, G., 1977, Personal Communication, Intong AB, Kumla. Svedisol, 1975, Det lönar sig att isolera mera, Jönköping. I Swedjemark, C.A., 1974, Radon i bt.»täder, några preliminära resultat av långtidsregistrering, Rapport SSI-020, Statens strålskyddsinstitut, Stockholm. Swedjemark, G.A., 1977, The ionizing radiation in dwellings related to the building materials. Report SSI:1977-004, National Institute of Radiation Protection, Stockholm, Sweden. Swedjemark, G.A., 1978, Radon in Dwellings in Sweden. Presented at the third symposium of Natural Radiation Environment in April 23-28, 1978, Houston, Texas. Vinberg, H.A., 1977, Byggnadsteknikens förändringar under 25 år - en studie av produktionsstatistik. Väg - cch vattenbyggaren 11:15-19, Stockholm. United Nations, 1977, Sources and Effects of Ionizing Radiation, UN'S^EAR, 32nd Session. Suppl No 40 (A/32/40). New York.
Tabell 1. Koncentrationen av ration i bostäder byggda före 1946. "Vädrade" bostäder innebär att lägenheten vädrats på morgonen före provtagningen, Bq/m (Hultqvist, 1956). Byggmaterial Ej vädrade bostäder Vädrade bostäder Viktat medelvärde Trä 15.2 15.5 15.2 Tegel 47.4 26.0 40.0 Skifferbaserad gasbetong 133 67.0 116 1 Bq/m 3-0.027 pci/liter i Tabell 2. Koncentrationen av radon i bostäder byggda omkring 1970, Bq/m* (Erikson et al, 1976). A) FLERBOSTADSHUS Byggmaterial Nr Bq/m oms/h Betong 1 I II 2 I II 137 144 89 85 0.37 0.43 0.69 0.66 Skifferbaserad gasbetong 3 I II 178 159 0.73 0.63 B) SMÅHUS Byggmaterial Nr Bq/m oms/h Trä Trä med källare skifferbaserad Tegel Sandbas. gbt. Skif.bas. gbt av gbt. a 5 7 4 6 54 196 407 56 270 0.78 0.55 0.18 0.57 0.32 a) Medelvärde av matningar i ett hus i Gävleundersökningen och långtidsregistrering. 1 Bq/m 3 0.027 pci/liter
Tabell 3. Procentuell fördelning av byggnadsaaterial i väggar för olika byggnadsperioder. Värdena ir baserade pi data frin SCB, och inofficiella informationer från organisationer och företag (Vinberg 1977, Svanhola 1977, Svedisol 1975). De är anpassade till befintliga data för koncentrationer av radon och måste ses som en grov approximation. A) FLERBOSTADSHUS Period Trä Tegel Betong 3 ) Skif.b.gbt. b > <1900 1901-1920 1921-1930 1931-1940 1941-1950 16 16 14 16 16 84 84 86 80 66 4 18 1951-1960 1961-1965 1966-1970 1971-1975 75 75 82 91 25 25 18 9 Tillsammans med vissa delar av sandbaserad gasbetong, trä eller gipsplattor. b) Skif.b.gbt. förekommer tillsammans med betong. B) SMÅHUS Period Trä Trä med källare av sk.gbt. Tegel c > Sandb. d) gbt. Skif.b. gbt. 1900 1901-1920 1921-1930 1931-1940 1941-1950 97 96 95 92 88 3 4 5 4 4 2 4 2 4 1951 1961 1966 1971-1960 - 1965-1970 - 1975 60 68 53 32 21 25 20 12 13 15 10 10 8 25 10 10 5 3 c) Både murtegel och fasadtegel. De fåtaliga småhusen med väggar av betong har även förts till denna grupp. Även regelverk med fasadbeklädnad av kalksandsten.
Tabell 4. Genomsnittlig ökad radonkoncentration vid minskning av luftomsättningen till i. - oms/h vid 100 Z vistelse i bostaden. Korrektion^för vädring har gjorts. Radonkoncentrationen har getts dels i Bq/m dels som procent av den genomsnittliga koncentrationen i hela Sverige för den aktuella perioden och materialet. SMÅHUS A. 0.5 Period Trä Trä med källare av skif.b.gbt. Tegel Betong Sandbaserad gasbetong ' Skifferbaserad i gasbetong Fram 1951 1961 1971 till 1950-1960 - 1970-1975 9 22 18 12 59 42 26 13 Z Z Z Z 43 39 - - 27 Z 16 Z 29 73 44 42 37 27 29 16 Z z z z - 16 39 Z 19 36 % 11 16 Z 89 77 % 45 44 Z 36 25 % 31 16 % B. 0.45 Period Trä Trä med källare av skif.b.gbt Tegel Betong, Sandbaserad. gasbetong 1 Skifferbaserad 1 gasbetong Fram 1951 1961 1971 till 1950 11-1960 26-1970, 21-1975 11 72 * 49 30 12 Z 54 30 31 Z 13 Z 34 85 55 53 43 31 23 13 Z Z Z Z - 20 49 % 16 30 Z 8 11 Z 106 91 1 53 52 Z 43 30 % 24 12 % 1 Bq/m * 0.027 pci/liter D
Tabell 5. Genomsnittlig ökad radonkoncentration vid minskning av luftomsättningen till J* oms/h vid 100 Z vistelse i bostaden, korrektion för vädring nar gjorts. Radonkonceritrationen har getts dels i Bq/m dels som procent av den genomsnittliga koncentrationen i hela Sverige för den aktuella perioden och materialet. FLERBOSTADSHUS A.] = 0.5 Period Trä Tegel, Betong Skif.bas.gasbt. t) Fram till 1950 9 (58 Z) 1951-1960 1960-1970 1971-1975 28 30 20 (70 Z) (31 Z) (17 Z) 87 61 42 (75 Z) (43 Z) (19 Z) B. - 0.3 Period TrM Tegel, Betong Skif.bas.gasbt. Fram till 1950 1951-1960 1960-1970 1971-1975 20 (134 %) - - 65 74 57 (162 Z) (77 Z) (50 %) 200 153 118 (173 %) (89 Z) (54 %) 1 Bq/m ' 0.027 pci/liter
Tabell 6. ökad kollektivdos i basalcellernas epitel i bronkerna relaterat till inbesparad energi pga minskning av luftomsättningen till i? oms/h i flerbostadshus med S-ventilation. A)...,» 0,5 nsv/tuh Trä Tegel/betong Skifferb. gasbetong Viktat medelvärde Fram till 1950 1951-1960 1961-1970 1971-1975 8 x 10 J 26 x 30 11 10' 81 X 10' 60 22 28 x 37 14 10 Viktac medelvärde 8 x 10 J 26 x 10 3 65 x 10" 29 x 10 J t B) /, «0,3 mansv/twh»yggperiod Byggperiod Trä Tegel/Betong Skifferb. gasbetong Viktat medelvärde Fram till 1950 1951-1960 1961-1970 1971-1975 9 x 10 28 x 10 J 32 8 85 x 10 J 66 17 29 x 10 J 41 10 Viktat medelvärde 9 x 10 27 x 10 67 x 10' 30 x 10 J I 1 mansv «100 manrem I
Tabell?. ökad kollektivdos i basalcellernas epitel i bronkerna relaterat till inbesparad energi pga minskning av luftomsättningen till ti oms/h i småhus med S-ventilation. A) f 2 = 0,5 mansv/twh Trä Trä med källare av skif. bas. gbt Tegel/ Betong Sandbas. gasbetong Byggperiod Skifferbaserad gasbetong Viktat medelvärde Fram till 1950 1951-1960 1961-1970 1971-1975 2 x 11 14 10 3-35 x 10 3 6 x 10 3 22 28 (2 x 10 3 ) a) 8 14 19 x 10 3 22 27. 2 x 10 3 14 19 I Vikcat medelvärde 4 x 10 3 35 x 10 3 -> 18 x 10 10 x 10 3 23 x 10 3 V x 10 3 B) ',.,» 0,45 mansv/twh Byggperiod Trä Trä med källare av skif. bas. gbt Tegel/ Betong Sandbas, gasbetong f Skiffer- i Viktat medelvärde baserad ; i gasbetong: Fram till 1950 1951-1960 1961-1970 1971-1975 3 x 11 13 10 3 34 x 10 3 11 x 10 3 23 28 (3 x 10 3 ) a) 8 10 35 x 10 3 22 28 4 x 10 3 14 18 Viktat medelvärde 6 x 10 3 34 x 10 3 20 x 10 3 8 x 10 3 j 27 x 10 J 8 x 10 3 1 mansv * 100 manrem Mätvärde saknas. Värdet för trä har använts