Svarsmall omtentamen 2014-06-05 Fråga 1 (JF) a) Carl Larsson har drabbats av en sakskada. Det har skett i två led. Hästen har först insjuknat på grund av förgiftat foder och därefter avlivats på grund av denna sjukdom. Presumtiva ansvarssubjekt är 1) Early Birds AB, 2) Börges Hästtillbehör, 3) veterinären och 4) staten, dvs. Jordbruksverket. Early Birds AB har tillverkat och sålt det förgiftade fodret. Produktansvarslagen är inte tillämplig, eftersom Carl Larsson var hästuppfödare och därför knappast skulle ha hästen för privat bruk (1 2 st. produktansvarslagen). Något strikt ansvar föreligger således inte för Early Birds AB. Däremot skulle Early Birds AB kunna tänkas vara ersättningsskydlig enligt 2 kap. 1 skadeståndslagen. Det förutsätter att Early Birds AB agerat culpöst. När det gäller Börges Hästtillbehör finns det ett avtalsförhållande mellan Carl Larsson och bolaget. Köplagen är visserligen tillämplig på köpet av hästfoder, men ersättning kan inte utgå enligt köplagen för skada på annat än den sålda varan (67 köplagen). Carl Larsson kan alltså inte få skadestånd med stöd av köplagen. I stället blir skadeståndslagen tillämplig. Det krävs då att Börges Hästtillbehör agerat culpöst, vilket kan framstå som tveksamt. Både när det gäller Early Birds AB och Börges Hästtillbehör finns det ett orsakssamband mellan att fodret är förgiftat och att hästen dör. Man bör diskutera om detta orsakssamband är adekvat hela vägen fram till hästens död. Normalt utesluter dock inte mellankommande handlande av tredje man adekvans. Veterinären var anställd av Jordbruksverket som forskare. Han lämnade ett felaktigt råd till Carl Larsson. Det bör diskuteras om han lämnat rådet i tjänsten, men det är troligt. Det torde inte röra sig om myndighetsutövning (råd utgör normalt sett inte myndighetsutövning). Varken 3 kap. 2 eller 3 skadeståndslagen torde vara tillämpliga. Notera att 3 kap. 3 skadeståndslagen endast avser ren förmögenhetsskada. Veterinären torde ha agerat culpöst, men eftersom han är anställd krävs synnerliga skäl för att han ska bli skadeståndsskyldig (2 kap. 1 och 4 kap. 1 skadeståndslagen). Jordbruksverket har ett principalansvar för veterinärens agerande (3 kap. 1 skadeståndslagen). (Max. 2 poäng)
b) Jessie använde ponnyn som privatperson. Man skulle kunna diskutera om Early Birds AB eller Börges Hästtillbehör kan göras ansvariga enligt skadeståndslagen, men det har ju redan diskuterats i a). I stället bör här produktansvarslagen och konsumentköplagen tas upp. Båda dessa lagar får anses mer förmånliga för Jessie än skadeståndslagen. Fodret är en produkt (lös sak). Det var förgiftat och får därmed anses ha en säkerhetsbrist (1 produktansvarslagen). Ansvaret enligt produktansvarslagen är strikt. I första han är Early Birds AB ansvarig (6 produktansvarslagen). När ersättningen bestäms ska avräkning ske med 3 500 kr (9 produktansvarslagen). Jessie har köpt fodret av Börges Hästtillbehör. Hon är konsument och säljaren är näringsidkare. Konsumentköplagen är tillämplig (1 konsumentköplagen). Fodret är behäftat med fel (16 konsumentköplagen). Säljaren är skadeståndsskyldig för skada på som orsakas på ponnyn enligt 30-31 konsumentköplagen. Ansvarsgrunden är enligt 30 konsumentköplagen kontrollansvar. (Max. 2 poäng) c) Tina Turesson har drabbats av sakskada (mattan) och personskada (bettet i handen). Vid sakskada ersätts sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning (5 kap. 7 SkL). Vid personskada ersätts bl.a. utebliven inkomst (5 kap. 1 SkL). Vid bestämmande av ersättning för utebliven inkomst bör inverkan av influensan diskuteras mot bakgrund av NJA 2009 s. 104. Det finns tre tänkbara ansvarssubjekt, Jessie Jansson, Börges Hästtillbehör och Early Birds. Jessie Jansson har ett strikt ansvar för skada som hunden orsakar (19 lagen om tillsyn över hundar och katter). Det kan diskuteras för vilka slags skador ett strikt ansvar bör gälla, men Jessie Jansson bör anses ersättningsskyldig för både sakskadan och personskadan. Börges Hästtillbehör står inte i avtalsförhållande till Tina Turesson. Det finns inget som antyder att Börges Hästtillbehör skulle ha agerat culpöst. Någon möjlighet att grunda ersättning på konsumentköplagen finns inte för Tina Turesson. Early Birds kan närmast tänkas ansvara enligt produktansvarslagen. Ansvaret är strikt om det finns en säkerhetsbrist i produkten och omfattar konsumentegendom och personskada. För skada på konsumentegendom gäller emellertid en självrisk om 3 500 kr. När det gäller Early Birds så måste även frågan om kausalitet och adekvans tas upp. Såvitt framgår av uppgiften torde det finnas kausalitet mellan det förgiftade fodret och att hunden kräktes på mattas. Det kan diskuteras om orsakssambanden är adekvat. När det gäller
hundbettet är det svårare att fastställa orsaken till att hunden bet Tina Turesson. Det är tveksamt om man kan säga att orsaken var att den hade ätit förgiftad mat. (Max 2 poäng.) Fråga 2 (JM) Kommentar: Några har hänvisat till 1:9 eller 1 kap. 9 AvtL och liknande (t.ex. 1:9 HB, vilket hade kunnat vara riktigt, om det fanns en sådan paragraf). I lagar med genomgående paragrafnumrering (som AvtL och SkbrL) anges inte kapitelnumret vid hänvisningar till paragrafer. Det heter i stället 9 AvtL. Detta påverkar inte poängsättningen på tentan, men däremot det allmänna intrycket. a) Delfrågan rör TreM:s möjligheter att rikta anspråk mot Platsklart. Platsklarts dokument har angett att svensk inhemsk rätt ska gälla, och hänvisningen har skett på sådant sätt att CISG:s tillämplighet är utesluten. Den rättshandling som Braco medverkat till utgörs av en uppfordran att avge anbud i den mening som avses i 9 AvtL. Av avtalsdokumentet framgår att Platsklart ber presumtiva säljare att inkomma med anbud som överensstämmer med Platsklarts avtalshandlingar och dessutom att Platsklart förbehållit sig fri prövningsrätt av inkomna anbud, vilket i sak överensstämmer med uppfordringar enligt 9 AvtL. Inkommer anbud som svar på en uppfordran uppstår en svarsplikt, om anbudet överensstämmer med uppfordringen och mottagaren av anbudet måste inse att anbudet framkallats av uppfordringen. Något annat subjektivt rekvisit uppställs inte. Platsklart behöver alltså inte ha insett att TreM förväntade sig att avtal skulle komma till stånd vid uteblivet svar. TreM:s anbud överensstämde med uppfordringen och Platsklart måste ha insett att anbudet framkallats av uppfordringen. Anbudet måste då aktivt avslås utan oskäligt uppehåll för att avvärja avtalsverkan (inte bara presumtionsverkan). Fyra veckor får anses vara för lång svarstid. Bracos passivitet mot TreM kan därför ha medfört bundenhetsverkan mellan Platsklart och TreM.
Braco har fått i uppdrag att företa en rättshandling för Platsklarts räkning. Det är helt uppenbart att rättshandlandet uppfordringen ska ske i Platsklarts namn. Det föreligger därför ett fullmaktsförhållande. Något yttre fullmaktsmoment finns emellertid inte, varför fullmakten är en osjälvständig uppdragsfullmakt, jfr 18 AvtL. Rättshandlingar som går utöver befogenheten är samtidigt behörighetsöverskridanden, 11 2 st. AvtL. Agentavtal enligt HaL skulle ha kunnat föreligga, 1 HaL, om det inte hade rört ett enstaka uppdrag. Att Braco avgett en uppfordran ligger klart inom ramen för uppdraget. Även uppfordringens innehåll överensstämmer med uppdraget. Det utgör emellertid ett överskridande att ange att anbuden skulle skickas till Braco. Enligt uppdragsvillkoren, vilket också uttryckligen angetts i avtalsdokumentet, skulle anbud inges till Platsklart. För mottagande av rättshandlingar gäller samma fullmaktsregler som annars, 26 AvtL, s.k. passiv fullmakt. Eftersom fullmakt att motta anbudet saknades får Bracos mottagande inte någon verkan mot huvudmannen Platsklart. Någon passivitetsfrist kan därför inte börja löpa förrän anbudet kommit Platsklart till handa eller i vart fall inte förrän Platsklart borde insett att anbudet utgivits. Överskridandet bör därför kunna åberopas av Platsklart för att undvika avtalsbundenhet. Om varaktighetsrekvisitet i 1 HaL skulle ha varit uppfyllt, skulle huvudmannen Platsklart enligt 19 1 st. HaL vara skyldig att meddela TreM att anbudet inte skulle antas. Reklamationsfristen är också här formulerad som utan oskäligt uppehåll, men räknas från det att Platsklart fick kännedom om anbudet. Det kan antas att reklamationen avgavs inom skälig tid från det att TreM hörde av sig och upplyste Platsklart om sitt anbud, varför passivitetsbundenhet inte skulle uppstå heller på denna grund. (En uppdragsfullmakt är ett sådant särskilt bemyndigande som avses i 17 HaL, men uppdraget har endast innefattat förmedling av en uppfordran, och alltså varken anbudslämnande eller avtalsingående.) Poäng: Uppfordran (0,5 p.), 9 AvtL (0,5 p.): Efterfrågande av anbud överensstämmande med ett oförbindande avtalsunderlag (0,5 p. ) har passivitetsbundenhetsverkan (0,5 p.). Fullmakt (1 p.). Uppdragsfullmakt (0,5 p.), 18 AvtL (0,5 p.). Passiv fullmakt, 26 AvtL (0,5 p.). Behörighets-
överskridande, 11 2 st. AvtL (0,5 p.). Handelsagentur, 1 HaL (0,5 p.). God tillämpning av 19 HaL (0,5 1 p.). (Max 3,5 p.) Kommentar: Delfrågan syftar till identifiering av fullmakt, av den specifika fullmaktstypen och av rättshandlingstypen uppfordran. Därtill eftersöks en tillämpning av behörighetsförutsättningarna och av rättshandlingstypens bindningsförutsättningar. Bracos eventuella ansvar mot Platsklart hamnar utanför frågan. Braco ska nyttja sina individuella förmågor för att hitta en lämplig motpart till Platsklart. Bracos uppdrag är för avancerat för att Braco skulle agera som ett enkelt bud. Platsklarts uppfordransdokument är inte en fullmaktshandling, jfr 16 AvtL. Någon lagbestämmelse eller sed som skulle ge Braco behörighet grundad på ställningsfullmakt finns inte, jfr 10 2 st. AvtL. Något direkt meddelande till tredje man föreligger inte, jfr 13 AvtL. Goda resonemang om att bundenhet inte uppstått p.g.a. konkludent handlande och liknande har kunnat få 0,5 p. En del har läst in svek hos Platsklart. Det har inte varit avsikten. I frågan anges att Platsklart är helt ovetande. b) Delfrågan rör TreM:s möjligheter att rikta anspråk mot Braco. Frågan berörs inte i CISG, varför med den svenska inhemska rätten endast kan förstås AvtL och eventuellt andra allmänna avtalsrättsliga regler. Av förutsättningarna följer att Braco inte handlat i eget namn. Braco står därför utanför avtalsförhållandet med TreM. Ansvar kan dock grundas på behörighetsöverskridande, falsus procurator, 25 AvtL. Ett sådant har nu skett genom anmaningen att skicka anbudet till Braco. Utöver behörighetsöverskridandet krävs att Braco har gjort gällande att behörigheten omfattade handlandet och att TreM varken insett eller borde ha insett överskridandet. Braco får genom sin anvisning till TreM att anbudet skulle skickas till Braco anses ha iklätt sig behörighet att motta anbudet. TreM har visserligen inte haft något yttre fullmaktsmoment att förlita sig på men enbart den omständigheten innebär inte att TreM borde ha misstrott Bracos uppgift. Vad som talar emot TreM är att avtalsdokumentet angett att anbud skulle skickas till Platsklart. TreM kan dock ha haft fog för att anta att uppgiften om Platsklart som adressat endast utgjorde en slentrianmässig formföreskrift eller att Braco hade fått i uppdrag att motta och
vidarebefordra anbud till Platsklart. Förutsättningarna för falsus procurator-ansvaret är i så fall uppfyllda. TreM kan inte kräva fullgörelse, men däremot skadestånd. Ansvaret omfattar det positiva intresset, 25 AvtL. TreM bör därför kräva Braco på den uteblivna vinsten, 1 000 000 kr. Även om man skulle konstatera att Bracos inte uppträtt som om det fanns tillräcklig fullmakt, kan ett ansvar tänkas för oaktsam hantering av anbudet. Braco har framkallat anbudet, och därefter av oaktsamhet underlåtit att vidarebefordra detta till Platsklart. TreM bör därför också kunna göra gällande ett ansvar grundat på culpa in contrahendo och utkräva det negativa intresset, förhandlingskostnaderna om 10 000 kr jämte eventuell här okänd förlorad alternativintäkt (jfr NJA 2012 s. 1095). Poäng: Falsus procurator (0,5 p.), 25 AvtL (0,5 p.). Uppträtt som om tillräcklig fullmakt (0,5 p.). Positiva intresset (0,5 p.): Uteblivna vinsten (0,5 p.), dvs. 1 000 000 kr (0,5 p.). Culpa in contrahendo (0,5 p.). Negativa intresset (0,5 p.): Förhandlingskostnaderna (0,5 p.), dvs. 10 000 kr (0,5 p.), plus förlorad alternativintäkt (0,5 p.) (Max 2,5 p.) Kommentar: Delfrågan syftar främst till att pröva kunskaperna om fullmäktigens ansvar vid behörighetsöverskridande och till att pröva förståelsen av begreppet positivt intresse men även ansvaret för vårdslöshet på förhandlingsstadiet har kunnat aktualiseras. 34 HaL är bara tillämplig i förhållandet mellan huvudmannen och agenten. Fråga 3 (AK) a) I denna delfråga ska felförutsättningarna diskuteras och analyseras. Omständigheten att två av TrueColors AB:s lukrativa återförsäljaravtal upphört att gälla med omedelbar verkan innebär att varan Goldwell förvärvar inte stämmer överens med vad som avtalats mellan parterna (17 och 18 KöpL). För att komma till denna slutsats krävs viss förståelse avseende bolags tillgångar och insikten om att avtalen utgör en tillgång i aktiebolaget TrueColors AB. För att Goldwell ska vinna framgång i att göra detta fel i varan gällande förutsätts att Goldwell, i egenskap av köpare, uppfyller sin
undersökningsplikt (jfr due diligence) (20 KöpL). Här krävs ett resonemang kring möjligheten att överhuvudtaget genomföra en undersökning av aktiebolaget med möjligheten att upptäcka felet, dvs att avtalen sagts upp. Av särskilt intresse är här omständigheten att den omedelbara uppsägningen av avtalen skett i nära anslutning till tillträdesdagen, och således efter avtalsdagen. I frågan framgår även att risken för varans övergång ska analyseras. I detta sammanhang ska noteras att varan inte avlämnats, då avlämnande sker i samband med den avtalade tillträdesdagen (13 1 st KöpL). Slutsatsen som ska dras är att risken för varans försämring åvilar säljarna Fredrika och Marit. Vidare ska noteras att varans försämring beror på säljarnas vårdslösa leveranser (jfr 12 KöpL och 21 2 st KöpL), vilket även det talar för att säljarna svarar för varans försämring. Poäng: 17 1 st och 18 avviker från avtal (0,5 p), förutsätter uppfylld undersökningsplikt, 20 (0,5 p), resonemang om risken för varans försämring: 13 1 st avlämnande inte skett (TD) och risken är kvar på säljarna (1 p) samt försämringen beror på säljarna (jfr 12 ) och är en följd av säljarnas avtalsbrott (21 2 st), slutsatsen att säljarna svarar för försämringen (1 p). b) Denna delfråga utgår från förutsättningen att fel i varan (aktiebolaget) föreligger och att köparen Goldwells köprättsliga handlingsalternativ ska analyseras. Främst ska noteras att köplagens påföljdskatalog inte i alla delar är lämplig vid en aktieöverlåtelse av detta slag; något avhjälpande torde inte vara aktuellt (svårt att övertala NK och Åhléns att återkalla den omedelbara uppsägningen) och omleverans är av förståeliga skäl inte möjlig (finns bara ett aktiebolag av detta slag). Däremot ska frågan om prisavdrag och hävning (37-39 KöpL) diskuteras. Hävning av ett bindande avtal förutsätter att det fel Goldwell gör gällande är väsentligt och att Fredrika och Marit insett felets betydelse för Goldwell. Ett resonemang ska här föras rörande felets väsentlighet och betydelse, med utgångspunkt i förutsättningen att Goldwell varit
särskilt intresserat av TrueColors AB:s exponering i Stockholmsområdet. Frågan om säljarnas insikt om att felet varit av väsentlig betydelse ska också beröras. En förutsättning för att hävningsrätten ska föreligga är att Goldwell reklamerat felet inom skälig tid (32 KöpL). I detta sammanhang ska frågan om skälig tid analyseras, med slutsatsen att Goldwell sannolikt reklamerat i tid. Efter konstaterandet av felet är väsentligt och att Goldwell har en hävningsrätt i situationen ska frågan om Goldwells skadeståndsmöjlighet (40 KöpL) samt innebörden av en sådan. Poäng: Avhjälpande och omleverans ej aktuellt (0,5 p), 37 prisavdrag eller hävning: 38 och 39 (0,5 p), hävning förutsätter väsentligt fel och insikt är detta ett väsentligt fel och har säljarna insett att felet varit av väsentlig betydelse för köparen? (1 p), 40 skadeståndsmöjligheten (0,5 p) och 32 reklamationsplikten + resonemang därom (0,5 p). Fråga 4 (FM) Frågan har poängsatts utifrån en helhetsbedömning. Nedanstående mall har varit en utgångspunkt för bedömningen, men även andra aspekter och argumentationslinjer har i undantagsfall kunnat ge poäng. a) Frågan rör A:s möjlighet att undvika att betala skulden och slippa lämna tillbaka båten. Det rör sig om en konsumentfordran, vilket innebär att konsumentkreditlagen är tillämplig, se 1 KkrL. Man kan även utgå ifrån att det rör sig om ett enkelt skuldebrev, se 30 KkrL där det framgår att en kreditgivare inte får ta emot ett löpande skuldebrev i förevarande fall. Förutsättningarna för att återtagandeförbehållet (även kallat ägarförbehåll, eller äganderättsförbehåll) ska kunna göras gällande ges i 38-39 KkrL. De förefaller vara uppfyllda. Kommentar: Några studenter har diskuterat huruvida A har fått anstånd med betalning p.g.a. lånehandläggarens misstag. Det framgår dock tydligt av frågan att lånehandläggarens misstag inte kommunicerades utåt. Vidare framgår uttryckligen att avbetalningarna och räntebetalningarna hade förfallit enligt skuldebrevet. A kan invända att fordringen är preskriberad, se 2 andra stycket PreskL där det framgår att konsumentfordringar har en preskriptionstid på 3 år (notera att det rör
sig om ett enkelt skuldebrev). Frågan uppkommer därmed om det har skett något preskriptionsavbrott. I förevarande fall är det preskriptionsavbrott enligt 5 p. 2 PreskL som är aktuellt. Det bör således uppmärksammas att Finansbolaget (borgenären) har bevisbördan för att ett preskriptionsavbrott har skett (se exempelvis NJA 1996 s. 809). Frågan är alltså i vad mån den omständigheten att flera brev bevisligen avsänts till mottagarens korrekta adress (folkbokföringsadress) också skall godtas som bevis om att de har nått adressaten. Följande rättspraxis bör uppmärksammas: NJA 2012 s. 172 En borgenär har skickat ett flertal kravbrev till en gäldenär under dennes folkbokföringsadresser. Trots gäldenärens invändning att han inte har bott på adresserna och inte tagit del av kravbreven har det ansetts att preskriptionen har avbrutits. NJA 2007 s. 157 borgenären hade skickat 14 brev till gäldenärens folkbokföringsadress, utan att något kommit i retur. Breven godtogs som preskriptionsavbrott. Goda skäl talar alltså för att ett preskriptionsavbrott har skett hos A. b) Frågan rör Företaget AB:s (d.v.s. borgensmannens) möjlighet att undvika att betala skulden. Inledningsvis bör konstateras att det rör sig om en proprieborgen, d.v.s. borgen såsom för egen skuld, se 10:9 HB. Borgenären kan alltså kräva borgensmannen direkt. I förevarande fall är det dock fråga om ett borgensåtagande för en konsumentfordran, vilket preskriberas efter 3 år, se 2 andra stycket PreskL. Ett borgensåtagande är föremål för självständig preskription, där preskriptionstiden löper från det att utfästelsen gavs (i förevarande fall den 1 januari 2011). För att borgensåtagandet inte ska preskriberas krävs således att preskriptionsavbrott görs hos borgensmannen inom 3 år det räcker inte med preskriptionsavbrott hos huvudgäldenären. Av frågan framgår att borgenären inte har skickat några påminnelser etc. till borgensmannen, vilket innebär att borgensåtagandet sannolikt är preskriberat. Kommentar: Borgensåtagandet är också föremål för s.k. accessorisk preskription, vilket innebär att borgensåtagandet preskriberas om huvudfordringen preskriberas, jfr 8 andra stycket PreskL. Man kan således också argumentera för att huvudfordringen är preskriberad och borgenären därmed har förlorat sin rätt både mot huvudgäldenären och borgensmannen. Borgensmannen kan dessutom hävda att borgenären har brustit i sin lojalitetsplikt gentemot borgensmannen och att borgensåtagandet därmed ska sättas ned eller bortfalla. Skulden har vuxit från 800 000 till 1 000 000 utan att borgenären har informerat borgensmannen om utvecklingen av skuldförhållandet. Det kan möjligtvis vara skäl för nedsättning av borgensansvaret (se NJA 1993 s. 163 och NJA 1992 s. 351.) I NJA 1993 s. 163 framhöll Högsta domstolen att det vid ingående av borgensförbindelsen uppkommer ett ömsesidigt förhållande mellan borgenär och borgensman och att borgenären bör informera borgensmannen om exv. ytterligare krediter som efter hand lämnas till gäldenären (ytterligare kreditgivning kan dock knappast jämställas med att en skuld växer p.g.a. upplupen ränta). Möjligtvis kan
även kvalificerade fall av bristande kreditprövning dels av huvudgäldenären, dels av borgensmannen leda till nedsättning av borgensåtagandet, jfr NJA 1993 s. 163. Det bör dock understrykas att ovan nämnda resonemang är undantag från en tydlig huvudregel; att borgensmannen får svara för sitt åtagande även om kreditprövningen har varit dålig. Borgensmannen bör alltså i första hand basera sin argumentation på preskriptionsinvändningen. c) Frågan handlar om Företaget AB:s möjlighet att utkräva och säkerställa sina anspråk gentemot A sedan skulden till Finansbolaget har slutbetalats. Företaget AB (borgensmannen) har regressrätt mot A (gäldenären). Enligt allmänna principer subrogeras borgensmannen i borgenärens rätt att göra fordringen gällande mot gäldenären. ftet med s brogation är att borgensmannen ska få samma sk dd som borgenären hade. Det bör därvidlag uppmärksammas att borgensmannen (möjligen) kan göra gällande återtagandeförbehållet i båten och återta densamma för att säkerställa sitt anspråk. Den uppmärksamme studenten diskuterar även huruvida regressfordran kan ha preskriberats, jfr 4 PreskL. Något som kan uppmärksammas, men som inte krävs för full poäng, är den allmänna rättsprincip att en part som vill regressa mot annan inför betalning till borgenären ska efterhöra om den andre har en invändning som parten kan åberopa mot borgenären, vid äventyr av att regressrätten annars kan falla bort (jfr NJA 2010 s. 629). Fråga 5 (GM) a) Här blir det fråga om att diskutera Roslagens Kennels förvärv i förhållande till den tidigare gåvan till Karin. Först kan frågas om Astrid verkligen har haft äganderätt till sina hundar eftersom de tydligen funnits på kenneln sedan födseln. Har sedan gåvan till Karin fullbordats genom tradition till henne? Jfr 2 gåvolagen. Har Roslagens Kennel gjort godtrosförvärv genom dess köp? Jfr 2 och 3 GFL. Svaren är inte givna eftersom vi inte vet tillräckligt om besittningsförhållandena över tiden till hunden Speedstar. Det slutliga svaret kan därmed utfalla olika men det lutar åt att Roslagens Kennel gjort ett godtrosförvärv på grund av besittning och god tro vid förvärvet. b) Pantsättningen till Nordea lär inte medföra några problem, det räcker med en pantförskrivning eftersom depån finns hos banken. Det krävs dock att Astrid avskärs från tillgång till depån, jfr 3:6 ABL och 22 SkbrL. Pantsättningen till Kreativ Invest måste ha skett enligt 1936 års pantsättningslag för att vara verksam, dessutom lär den
endast innebära en andrahandspanträtt eftersom Nordeas panträtt är giltig. Vi vet dock inte vad panten är värd och vad avsikten var. Kanske räcker panten till att ge båda panthavarna täckning som förstahandspanthavare, annars blir Kreativ Invest andrahandspanthavare på grund av att Nordea har en skyddad panträtt och inte behöver släppa den förrän hela dess fordran är täckt. c) Tredjemanspantsättning har skett. Detta går bra och följer i princip samma regler som annan pantsättning plus reglerna för borgen. Inbördes gäller regressrätt med subrogation (övertagande av panträtten) för den drabbade pantsättaren, här Carl-Ivar, i analogi med 2 2 st. SkbrL, enligt NJA 2000 s. 667. Det viktiga här är att resonera sig fram till en rimlig analogi, eftersom det inte finns direkt tillämpliga lagregler. Det bör påpekas att det här inte rör sig om borgen, utan om pant, även om likheterna är stora.