b) (1) Skada i följd av trafik. Singelolycka. Ingen rätt till trafikskadeersättning enligt 10 andra stycket TSL (1 p)

Transkript

1 Svarsmall tentamen Fråga 1 (MR) a) Skada i följd av trafik. Marcus har rätt till trafikskadeersättning enligt 10 första stycket TSL. För jämkning fordras enligt 12 första stycket TSL grov vårdslöshet (inget pekar på rattonykterhetsbrott). Grov vårdslöshet kan diskuteras. Visserligen ställs mycket höga krav. Marcus medvetenhet om risken för mycket allvarlig skada talar dock för att rekvisitet är uppfyllt. (2 p) b) (1) Skada i följd av trafik. Singelolycka. Ingen rätt till trafikskadeersättning enligt 10 andra stycket TSL (1 p) b) (2) Sakskada. Cyklisten utgör presumtivt ansvarssubjekt. Aktiv handling. Inga ansvarsfrihetsgrunder. Adekvat kausalitet mellan cyklistens handling och skadan. Cyklisten har ett culpaansvar enligt 2 kap 1 SKL och har genom att i en kurva cykla mitt på vägen av allt att döma varit culpös. Vid dessa förhållanden torde cyklisten vara skadeståndsskyldig. Jämkning enligt 6 kap 1 andra och tredje stycket på grund av att Marcus genom oaktsamhet varit medvållande till sin skada. Efter en jämförelse mellan oaktsamheten på ömse sidor (Marcus oaktsamhet synes vara mera allvarlig än cyklistens) torde jämkningsgraden fastställas till 2/3. (2 p) b) (3) En vagnskadeförsäkring omfattar skadan på bilen (Hellner & Radetzki s 268). Ersättning betalas enligt gällande försäkringsvillkor. Enligt 4 kap 5 FAL kan ersättningen ur försäkringen sättas ned om Marcus framkallat försäkringsfallet genom grov vårdslöshet alternativt medvetet risktagande. Mot bakgrund av rådande omständigheter är det mycket som talar för att medvetet risktagande av det slag som avses i bestämmelsen varit för handen med följd att ersättningen kan sättas ned efter skälighet. En sådan nedsättning torde dock göras med försiktighet, förslagsvis %. (1 p)

2 Fråga 2 (AS) Poänggivande faktorer. Poängsättningen har gjorts efter en helhetsbedömning av respektive svar. a) Diskutera huruvida det föreligger fullmakt enligt AvtL 2 kap. Uppdragsfullmakt och ställningsfullmakt bör behandlas. Att själv vara fullmäktig innebär inte en rätt att fullmäktiga annan. Ture kan således svårligen agera för Bertils arbetsgivares räkning. Bertils arbetsgivare blir då inte bunden av Tures agerande, 10 1 st. AvtL. Agerar Ture som falsus procurator, 25 AvtL? Blir Skarinprincipen tillämplig, NJA 1962 s. 270, och Bertils arbetsgivare bunden genom passivitet? Argumentation utifrån rättsfallets förutsättningar applicerade på det aktuella fallet; 6, 9 AvtL, passivitet och tyst accept bör behandlas. b) Diskutera huruvida det föreligger negativ avtalsbindning, Bertil har uttryckligen accepterat ursprungsavtalet så det är inte fallet. Bertil har däremot inte blivit påmind om uppsägningstiden i enlighet med Lag (2014:1449) om konsumentskydd vid automatisk avtalsförlängning, 3. All form av hänvisning till denna bestämmelse har godtagits, då lagen inte är upptagen i författningssamlingen. Se även NJA 2011 s. 600 (tandläkarfallet, konsumentskydd). Avtalet upphör således att gälla vid prövotidens slut, med hänsyn till transparensbrist i skälighetsanseende. Många studenter har även argumenterat utifrån gymkortsfallet, NJA 2012 s Även detta har getts hänsyn vid helhetsbedömningen men har inte varit ett krav för frågan.

3 Fråga 3 (AB) a) Kan Lotion få tillbaka hela eller en del av priset? Om Lotion skulle tvingas att betala skadestånd för personskadorna, kan Lotion sedan utkräva detta av EssFlame? Finns det risk för att något av dessa krav skulle kunna vara för sent framställda om de skulle framställas nu? Svar: KöpL är tillämplig. Utkräva felansvar. 17 konkret fel 1 st. och eller abstrakt fel, särskilt 2 st. 1 lämpad för sitt vanliga ändamål st. reklamation utgör en förutsättning, som är uppfylld. Återbetalning av hela eller delar av priset förutsätter hävning eller prisavdrag 37, 39 1 st.. Avhjälpande och omleverans, 34, utgör primärpåföljder men det krävs klart ställningstagande att avhjälpande kommer inte i fråga. Vidare krävs diskussion om att sannolikt är förtroendebristen så pass stor att någon omleverans inte behöver tålas. Hävningsreklamation måste i så fall ske inom skälig tid från det att felet märkts eller borde ha märkts, 39 2 st. (Max 3 p.) b) Kan någon grund åberopas till stöd för Lotions åtgärd? Om s.k. viktig grund finns, analogi med kommissionslagen, 35 1 st. 2 p/ handelsagenturlagen 26 1 st. 2 p, se Speciell avtalsrätt II, Hellner m.fl., s. 250 ff. (Max 1 poäng) c) Kan EssFlame få ersättning av kunderna för deras avhopp? NJA 2002 s Tillämplig lag, analogi KtjL då den uttrycker principiella obligationsrättsliga utgångspunkter. Svaret kan besvaras jakande. Essential Flame kan vidta juridiska åtgärder i form av ersättningskrav, jfr 42 KtjL. Dock inte för hela året utan i vart fall för arbete som trots avbeställningen måste utföras och för den del som EssFlame inrättat sig. Varför inte ersättning kan utkrävas för hela året beror på att det finns ett inre sammanhang av de olika tillfällena vilket gör det relativt enkelt för EssFlame att på sikt begränsa sin skada och värva andra/nya kunder till behandlingarna. (Max 2 poäng)

4 Fråga 4 (ER) Poängsättningen har skett utifrån en helhetsbedömning av svaren, där resonemang som överensstämmer med svarsmallen har varit särskilt poänggivande. Det innebär att andra resonemang också har kunnat ge viss, men inte full, poäng. a) AvbKöpL är enligt 1 tillämplig på avbetalningsköp som sluts mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet. En vidare förutsättning för att lagen ska kunna tillämpas är att köpet är ett avbetalningsköp, det vill säga att betalningen ska erläggas i särskilda poster, varav minst en sedan varan har lämnats ut till köparen, och avtalet dessutom innehåller förbehåll om återtaganderätt. Förutsättningarna är uppfyllda. Av 3 kan utläsas att ett avtalsvillkor som inskränker köparens befogenheter eller förmåner enligt lagen är ogiltigt. Enligt 4 1 st. har köparen alltid rätt att betala sin skuld till säljaren i förtid. Aspens har således rätt att betala delposten i förtid. b) Förutsättningarna för att säljaren ska kunna kräva köparen på betalning i förtid kan utläsas av 4 2 st. AvbKöpL. Av bestämmelsen framgår att det krävs ett förbehåll härom samt att köparen är mer än fjorton dagar i dröjsmål med att erlägga förfallen del av kreditfordringen. Den förfallna delen måste därtill uppgå till mer än en tiondel av hela kreditfordringen. Dessa förutsättningar är uppfyllda. Lundgrens har således rätt att kräva Aspens på betalning i förtid. c) Esther har utfärdat ett löpande skuldebrev som betalning för båten, 11 1 st. SkbrL. Båten ska huvudsakligen användas för Esthers privata bruk. Näringsidkare får enligt 30 1 st. KkrL inte ta emot löpande handlingar från konsumenter. Bestämmelsen är emellertid inte civilrättsligt sanktionerad, vilket innebär att skuldebrevet kan göras gällande av en godtroende förvärvare. Esthers invändningar ska bedömas enligt skuldebrevslagens bestämmelser om invändningsrätt. Gäldenären kan enligt 15 1 st. 3:e att-satsen inte med framgång göra gällande att skuldförhållandet förändrats genom betalning mot en godtroende förvärvares krav på betalning. Förvärvaren ska vara i god tro vid överlåtelsetillfället. Kvittot som Esther uppvisar saknar därför betydelse. Det finns inte något som tyder på att Fittja Finans AB var i ond tro när skuldebrevet förvärvades. Av 15 3 st. SkbrL framgår att anteckningar om förändringar av skulden som gäldenären gjort på skuldebrevet med framgång kan åberopas mot en godtroende förvärvares krav på betalning. Detta gäller även om anteckningen avlägsnats. En förutsättning för att en sådan anteckning ska kunna göras gällande är att den inte med enkelhet kan avlägsnas. Den aktuella anteckningen gjordes med blyerts. Sådana anteckningar får i regel antas vara lätta att avlägsna, vilket innebär att Esther inte kan göra invändningen gällande i förhållande till förvärvarens krav på betalning.

5 Fråga 5 (CS) För full poäng på respektive delfråga har, utöver vad som framgår under respektive del, krävts att svaret varit stringent, välmotiverat samt inte innehållit motsägelsefulla eller felaktiga uppgifter. Även om poängsättning skett separat för varje delfråga har en helhetsbedömning av varje tentands svar gjorts för att bedömningen ska bli så rättvis som möjligt. a) Frågan berör separationsrätt p.g.a. bibehållen äganderätt. Tillämplig lag är lagen om redovisningsmedel (1944:181), som behandlar tre olika fall då separationsrätt till pengar (eller annan fungibel egendom) kan komma ifråga. En generell förutsättning för att lagen ska kunna tillämpas är att Luciano/advokatbyrån innehaft pengarna med redovisningsskyldighet gentemot Gustav. Detta är uppfyllt eftersom Luciano fungerat som en mellanhand för de kronorna som skulle från bostadsrättssäljaren till Gustav. Vidare kan konstateras att pengarna har avskilts från advokatbyråns egna medel, vilket skedde den 10 november Mot denna bakgrund har Gustav två möjligheter att få separationsrätt till pengarna. Den första möjligheten är om avskiljandet har skett utan dröjsmål, se första stycket första meningen i RedovL. Det bör konstateras att det inte i lag ställs upp något exakt svar på frågan vad som är dröjsmål, utan att HD uttalat att vad som är dröjsmål får avgöras från fall till fall. Normalt får det dock inte röra sig om mer än ett par dagar (se NJA 2012 s. 391, som behandlats i seminarieserien). I det här fallet har Luciano dröjt i flera månader med att avskilja pengarna, vilket definitivt utgör dröjsmål. Gustav kan således inte få separationsrätt grundat på första stycket första meningen RedovL. Vissa studenter har läst frågan lite för hastigt och skrivit att det varit fråga om dröjsmål i sex dagar. Även om man utgått från detta bör man dock ha kommit fram till samma slutsats som ovan, d.v.s. att det är fråga om dröjsmål. Sex dagar är i sammanhanget ganska mycket mer än ett par dagar. Att Luciano varit på semester förlänger knappast fristen nämnvärt eftersom advokatbyrån, i egenskap av näringsidkare, har en skyldighet att se till att skyndsamt avskilja pengar som ska redovisas till klienter. Den andra möjligheten till separationsrätt är om advokatbyrån inte var på obestånd när avskiljandet skedde. Begreppet obestånd har här samma innebörd som i konkurslagen, d.v.s. att gäldenären (advokatbyrån) inte rätteligen kunnat betala sina skulder i takt med att de förfallit och denna oförmåga inte endast varit tillfällig. Det bör konstateras att bevisbördan för att obestånd inte förelegat vid avskiljandet ligger på Gustav, se återigen NJA 2012 s Avskiljandet skedde den 10 november 2015 och dagen efter försattes advokatbyrån i konkurs. Det framkommer att advokatbyrån då under en tid inte kunnat betala lokalhyran, vilket talar för att obestånd förelegat en längre tid. Med största sannolikhet kan Gustav alltså inte heller på denna grund få separationsrätt, utan får nöja sig med en oprioriterad fordran i advokatbyråns konkurs.

6 Vissa studenter har skrivit att Gustav har separationsrätt eftersom advokatbyrån hamnar på obestånd dagen efter avskiljandet, d.v.s. den 11 november Denna slutsats kan inte med säkerhet dras utifrån förutsättningarna i frågan. Obestånd är en förutsättning för att en gäldenär ska försättas i konkurs, inte detsamma som konkurs. Som framgått ovan är det vanligtvis så att obestånd förelegat en längre tid innan gäldenären försätts i konkurs (även detta framgår av NJA 2012 s. 391). För 2 poäng på delfrågan har krävts att RedovL tillämpats, att rekvisitet redovisningsskyldighet noterats, att de två möjligheterna till separationsrätt som varit aktuella i fallet behandlats och analyserats samt lett till korrekt slutsats (d.v.s att separationsrätt inte föreligger). b) Frågan behandlar förmånsrätt p.g.a. pant enligt 4 2 p. förmånsrättslagen. Inledningsvis ska de grundläggande förutsättningarna för en giltig panträtt noteras, d.v.s. att pantförskrivning finns, att en pantfordran finns, att specialitetsprincipen är uppfylld samt att relevant sakrättsligt moment iakttagits. Vad gäller pantförskrivning bör konstateras att de allmänna avtalsrättsliga reglerna gäller, d.v.s. ett muntligt avtal är tillräckligt. Här verkar det finnas en överenskommelse mellan Gustav och Åsa som avtalsrättsligt i och för sig är tillräcklig. En pantfordran finns, bestående i de kronorna som Åsa får låna. Specialitetsprincipen är troligen också uppfylld eftersom det rör sig om vissa smycken som finns hos Ylva dessa går troligen att identifiera. Vad sedan gäller det sakrättsliga momentet är det här fråga om lösa saker som finns i tredje mans (Ylvas) besittning års pantsättningslag är därför tillämplig, vari det framgår att denuntiation är det relevanta sakrättsliga momentet. Av frågan framgår att Ylva blivit underrättad om pantsättningen. Emellertid finns i 1936 års lag ett särskilt formkrav då denuntiationen kommer ifrån panthavaren (Gustav). Formkravet innebär att Gustav för Ylva måste ha företett skriftlig handling som visar att panträtt blivit utfäst. Detta innebär att skriftlig pantförskrivning måste finnas och kunna visas upp för Ylva (jmfr s. 199 i Millqvist). Ett SMS som Gustav själv upprättat och skickat är inte tillräckligt. Eftersom skriftlig pantförskrivning saknades hade Gustav och Åsa behövt se till att Åsa denuntierade Ylva för att panten skulle bli sakrättsligt giltig. Det är här inte fråga om pantsättning av pantbrev, varför det uppmjukade formkravet i andra meningen i 1936 års lag inte heller kan tillämpas. Gustav har således ingen förmånsrätt i Åsas konkurs. För 2 poäng på delfrågan har krävts uppmärksammande av de grundläggande kraven för giltig panträtt, att denuntiation enligt 1936 års pantsättningslag är det korrekta sakrättsliga momentet, att det finns ett formkrav enligt denna lag, samt att formkravet i detta fall inte är uppfyllt.

7 c) Även här är det fråga om förmånsrätt p.g.a. panträtt enligt 4 2 p. förmånsrättslagen. Eftersom panträtt är en speciell förmånsrätt gäller den både vid utmätning och i konkurs. Liksom i delfråga b) gäller de allmänna förutsättningarna pantförskrivning, pantfordran och specialitetsprincipen för giltig pantsättning. Vad sedan gäller relevant sakrättsligt moment är det här fråga om tradition, eftersom det av frågan framgår att det är fråga om fysiska (och inte elektroniska) aktiebrev. Att tradition är det relevanta sakrättsliga momentet framgår då av 6 kap. 8 aktiebolagslagen tillsammans med 10 och 22 skuldebrevslagen. I kravet på tradition enligt 22 skuldebrevslagen ligger ett rådighetsavskärande, se NJA 1996 s. 52 som behandlats i seminarieserien. Det krävs således inte att aktiebreven finns i Gustavs hand när utmätningen sker, däremot krävs att Jonas har förlorat rådigheten över dem och att detta rådighetsavskärande varit beständigt. Av frågan framgår att aktiebreven förvaras i ett tryggt valv. Om Jonas inte haft tillgång till detta sedan pantsättningen är Gustav sakrättsligt skyddad, medan det omvända gäller om Jonas haft tillgång till valvet (jmfr NJA 1996 s. 52, där förvaring i öppen depå inte medförde sakrättsligt skydd). Flertalet studenter har tillämpat 1936 års pantsättningslag och sagt att denuntiation till banken är tillräckligt sakrättsligt moment. Detta är felaktigt; jämför återigen NJA 1996 s. 52. Denuntiation hade fungerat om aktiebreven redan funnits hos banken när pantsättningen skedde, eftersom aktiebreven då funnits hos tredje man. Nu sker emellertid pantsättningen och först därefter flyttas aktiebreven (d.v.s. som en del av pantsättningen). Denuntiation är då inte tillräckligt, utan det är tradition som är relevant sakrättsligt moment. För 2 poäng på delfrågan har krävts uppmärksammande av de grundläggande förutsättningarna pantförskrivning, pantfordran och specialitetsprincipen, uppmärksammande av att tradition är rätt sakrättsliga moment och korrekt lagrum till stöd för detta, uppmärksammande av att tradition i praktiken innebär rådighetsavskärande samt en diskussion om det har skett i detta fall.