MAKT, VÄLFÄRD OCH SJÄLVSTÄNDIGHET. LSU:s FÖRSLAG TILL EN NY UNGDOMSPOLITIK

MAKT, VÄLFÄRD OCH SJÄLVSTÄNDIGHET LSU:s FÖRSLAG TILL EN NY UNGDOMSPOLITIK

Stockholm 2012-10-18 Detta är LSU Sveriges Ungdomsorganisationers skriftliga inspel till den ungdomspolitiska proposition som nu arbetas fram. Ungdomspolitiken berör ungdomar och ungdomsorganisationer i stor grad. Genom en aktiv politik som verkar för ungas makt, inflytande och delaktighet i samhället och självständighet för ungdomar i sina egna liv kan de utmaningar som både ungdomar och ungdomsorganisationer ser idag och i framtiden mötas. LSU har i detta inspel tagit hjälp av våra medlemsorganisationers expertkunskaper men också erfarenheter av att träffa andra unga genom vår dagliga verksamhet. Under tre träffar har LSU tillsammans med våra medlemsorganisationer arbetat fram innehållet till detta inspel. Några organisationer har bidragit extra till att ta fram detta inspel och förtjänar att uppmärksammas. Dessa är Kontaktnätet, Sveriges elevråd SVEA, UNF, Saco Studentråd, Unga Hörselskadade, Unga Sportfiskare, Jagvillhabostad.nu och Sverok. De generella trenderna vi gemensamt ser väljer vi att lyfta fram i inledningen av denna text. Här väljer vi också att kommentera ungdomspolitikens utformning, målstruktur och uppföljning. Under sju olika områden som på olika sätt påverkar ungas situation och ungdomspolitiken, som vi definierat tillsammans med våra medlemsorganisationer, lyfter vi fram de centrala utmaningarna vi ser för unga idag och framåt. Inom dessa områden är många av våra medlemmar experter och därför skapar vi plats för dem att lägga förslag på lösningar på de utmaningar vi gemensamt identifierat. Det finns indikationer både på tilltagande utmaningar för ungdomar i vårt samhälle och bristande framtidstro. Dessa indikationer bör vi vara vaksamma på och agera utifrån. En aktiv ungdomspolitik med höga ambitioner menar LSU är det enda svaret. Felix König Ordförande LSU Sveriges Ungdomsorganisationer 2

INNEHÅLL INLEDNING... 5 UNGDOMSPOLITIKENS UTFORMNING... 5 GENERELLA KOMMENTARER OM MÅLSTRUKTUREN... 5 VÄLFÄRD... 6 MAKT I RELATION TILL INFLYTANDE... 6 INFÖRANDE AV NYTT MÅL SJÄLVSTÄNDIGHET... 7 UPPFÖLJNING... 8 UNGDOMSSTYRELSENS ROLL... 8 LOKAL UNGDOMSPOLITIK... 9 ÖVERGRIPANDE SLUTSATSER... 10 UNGAS TILLTRÄDE TILL SINA RÄTTIGHETER... 10 BEHOVET AV MÖTESPLATSER... 10 FRITT, STARKT OCH SJÄLVSTÄNDIGT CIVILSAMHÄLLE NATIONELLT OCH LOKALT... 11 BEHOV AV NYA UTREDNINGAR OCH UTÖKAD FORSKNING... 11 DE VIKTIGASTE ÅTGÄRDERNA:... 12 PROBLEMOMRÅDEN... 13 ARBETE, SYSSELSÄTTNING, ARBETSFÖRHÅLLANDEN OCH EKONOMI... 13 DIFFERENTIERAD EFTERGYMNASIAL UTBILDNING EFTER INDIVIDERS OLIKA BEHOV. 13 UNGAS INTRÄDE PÅ ARBETSMARKNADEN... 16 FÖRÄNDRADE ARBETSFÖRHÅLLANDEN... 17 UNGAS EKONOMISKA SJÄLVSTÄNDIGHET... 18 SAMMANFATTANDE ÅTGÄRDER:... 19 DISKRIMINERING OCH UTSATTHET... 20 DISKRIMINERINGSLAGEN... 20 NORMER... 21 VÅLD OCH ÖVERGREPP... 22 INTERNATIONELLA KONVENTIONER... 23 SAMMANFATTANDE ÅTGÄRDER:... 23 KULTUR OCH FRITID... 24 MÖTESPLATSER... 24 UNGAS ORGANISERING... 25 KULTUR OCH FRITID I SKOLAN... 26 3

SAMMANFATTANDE ÅTGÄRDER:... 27 BOENDE... 28 BYGG MER OCH BYGG FÖR UNGA... 28 KONSUMENTSÄKERHET OCH KONSUMENTUPPLYSNING... 29 HYRESGARANTIER OCH BOSTADSBIDRAG... 30 BOSTADSPOLITISK OMORGANISERING... 31 HYRESRÄTTER... 32 KOMMUNERNAS BOSTADSFÖRSÖRJNINGSANSVAR... 32 SAMMANFATTANDE ÅTGÄRDER:... 33 HÄLSA... 34 PSYKISK OHÄLSA... 34 KOST OCH MOTION... 35 HEMFÖRHÅLLANDEN... 36 ALKOHOL OCH ANDRA DROGER... 37 SAMMANFATTANDE ÅTGÄRDER:... 38 MAKT, REPRESENTATION OCH DEMOKRATI... 39 DEMOKRATI... 39 REPRESENTATION... 40 MAKT... 42 SAMMANFATTANDE ÅTGÄRDER:... 43 FORMELLT, ICKEFORMELLT OCH INFORMELLT LÄRANDE... 44 INFORMELLT LÄRANDE... 44 ICKEFORMELLT LÄRANDE... 45 FORMELLT LÄRANDE: RELATIONEN SAMHÄLLE - SKOLA... 45 FORMELLT LÄRANDE: UNDERVISNING, KUNSKAPSSYN OCH KUNSKAPSMÄTNING.. 46 FORMELLT LÄRANDE: TILLGÄNGLIGHET OCH BETYG... 47 SAMMANFATTANDE ÅTGÄRDER:... 48 REFERENSER... 49 4

INLEDNING I denna del kommenterar vi ungdomspolitikens utformning, målstruktur och uppföljning. Efter det lyfter vi upp de övergripande slutsatser vi har dragit kring de olika områden vi analyserar och diskuterar i inspelet. Det handlar i första hand om utmaningar och lösningar som återkommer inom flera områden och därför behöver ges extra utrymme. UNGDOMSPOLITIKENS UTFORMNING Ungdomspolitikens utformning, målstruktur, genomförande och uppföljning är centrala för genomslaget för dess innehåll. Därför lyfter vi fram de delar av ungdomspolitikens utformning vi ser som viktigast för att skapa en aktiv och kraftfull politik i denna del av vårt inspel. GENERELLA KOMMENTARER OM MÅLSTRUKTUREN Ungdomspolitiken har två övergripande mål som ska genomsyra alla politikområden som berör ungdomar: verklig tillgång till välfärd och verklig tillgång till inflytande. Dessa mål framstår som relativt oklara i sin koppling till de fem områden som politiken berör. LSU menar att denna målstruktur bidrar till otydlighet kring politikens riktning och insatsernas effekter. Genom övergripande mål är det svårt att spåra vad politiken uppnår. Propositionen från 2004 siktade på att arbeta bort den typen av problem, men separationen mellan övergripande mål och områden bidrar till en otydlighet. I jämställdhetspolitikens målstruktur, som precis som ungdomspolitiken är sektorsövergripande, finns ett övergripande mål och fyra inriktningsmål som når en betydligt högre grad av konkretion än de mål som finns inom ungdomspolitiken. LSU kan inte överblicka om resultaten inom jämställdhetspolitikens område är mer framträdande, och i så fall i vilken utsträckning detta beror på målstrukturen, men jämförelsen är intressant att göra. Vi föreslår att antingen förtydliga de mål som finns så att deras roll inom politikområdet blir tydligare, eller att på ett tydligare sätt knyta indikatorer till inriktningsmålen som kan skapa en större tydlighet om i vilken riktning utvecklingen går. De indikatorer som Ungdomsstyrelsen följer upp politiken utifrån ger en generell bild men ger ingen tydlig bild av huruvida målen inom politikområdet uppfylls. 5

VÄLFÄRD Målet att alla unga ska ha verklig tillgång till välfärd, som fastslagits i flera tidigare propositioner och i strategin från 2009 (Regeringen 2009/10:53), fyller en viktig funktion i ungdomspolitiken. Unga saknar i regel samma skyddsnät som vuxna eftersom vi inte har samma utbyggda kontaktnät eller inte är lika etablerade på arbetsmarknaden. Flera av de utmaningar unga står inför idag och i framtiden är kopplade till välfärdsfrågor. Därför är det viktigt att detta mål finns kvar. Tillsammans med målet om ungas tillgång till makt lägger det också grunden för att unga ska kunna vara självständiga människor. Att enbart behålla målet välfärd räcker dock inte, välfärdsambitionerna behöver stärkas. En alltför stor del unga varken studerar eller arbetar, och när det gäller en stor del av denna grupp saknas kunskap om vad de gör. Bristande koppling mellan olika välfärdssystem och svaga kontakter med vissa grupper gör att unga faller igenom skyddsnäten. Välfärden måste omfatta alla unga i samhället. En tydligare målstruktur är ett sätt för ungdomspolitiken att stärka ambitionerna inom detta område. MAKT I RELATION TILL INFLYTANDE Det är ingen hemlighet att ungdomsorganisationer reagerade kraftigt när regeringen förändrade målet att ge unga verklig tillgång till makt till att ge unga verklig tillgång till inflytande. Förändringen gjordes genom budgetpropositionen 2007 och motiveras med följande citat: "Regeringen föreslår vidare att makt ersätts av inflytande. Makt och ansvar hänger samman samtidigt som det formellt inte går att utkräva ansvar av en person som inte uppnått myndig ålder. Det är därför lämpligt att målet inriktas på inflytande i stället för makt. Regeringen föreslår av dessa skäl att målen för ungdomspolitiken fr.o.m. 2008 ska vara att alla ungdomar ska ha verklig tillgång till välfärd och alla ungdomar ska ha verklig tillgång till inflytande. (Regeringens proposition 2007/08:1: s. 114) Vi menar att det borde vara ungdomspolitikens uppgift att ge unga ökad makt över sina liv, just på grund av att unga inte har samma formella makt som vuxna (inräknat de som inte är myndiga). I strategin från 2009 (Regeringen 2009/10:53) diskuteras inte denna förändring, medan det i propositionen från 2004 står att läsa att makt handlar om att påverka samhällsutvecklingen i stort, och även ens eget liv och närmiljö. Att ha inflytande över densamma säkrar inte möjligheter att påverka den. Inflytande och makt är rent semantiskt två ord som signalerar två helt olika saker. Att unga ska ha makt innebär en rättighet för vi som är unga men också en skyldighet för övriga samhället att bereda unga verkliga möjligheter att påverka och förändra. Tonläget blir ett helt annat, jämfört med att skapa verkliga möjligheter till inflytande över något. Det handlar om skillnaden mellan att; verkligen påverka, och att; bli hörd utan några verkliga konsekvenser. LSU menar att inflytande bör bytas tillbaks till makt, för att betona att ungas inflytande inte ska handla om inflytande i processer som inte spelar någon egentlig roll. Makt kan istället ge 6

unga ökat självbestämmande och bättre tillgång till sina rättigheter, oavsett ålder, som vi menar är viktigt för samhällsutvecklingen i stort. INFÖRANDE AV NYTT MÅL SJÄLVSTÄNDIGHET LSU ser att ungdomar möter stora utmaningar i relation till sin självständighet. För att spetsa till politiken så att den verkligen bemöter de utmaningar ungdomar möter menar vi att ett tredje inriktningsmål bör introduceras som komplement till välfärd och makt: självständighet. Tiden som ung idag är längre än den varit tidigare, vilket i grunden handlar om att etableringsåldern förskjuts. Unga möter utmaningar i att få fäste på arbetsmarknaden, men också på bostadsmarknaden. Samtidigt finns det en utbredd psykisk ohälsa bland unga som sätter upp än fler utmaningar. Kraven samhället ställer på dagens unga, i kombination med ökad otrygghet och försämring av faktiska förutsättningar skapar en allt större stress. Sammantaget skapar det en bild av många unga som riskerar att etableras och bli självständiga allt senare. En del ungdomar har förmånen att kunna ta hjälp av föräldrar för att påskynda etableringen: kontakter till arbetsplatser, hjälp med insats till bostadsrätt och stöd i att ta hand om psykiska problem, men långt ifrån alla har den möjligheten. Unga som lever under svåra hemförhållanden, till exempel på grund av hedersnormer, hbtq-identitet, föräldrar med missbruksproblem eller svag socioekonomisk ställning kan inte räkna med stöd och hjälp från föräldrar. Alla unga, oavsett bakgrund, behöver möjlighet till etablering. För att skapa en hållbar utveckling behöver samhället komma tillrätta med dessa strukturella utmaningar. Vi menar också att det finns principiella problem med att behöva vara beroende av sina föräldrar. Ungas rätt till självförverkligande och att bygga sitt liv som man önskar, ibland på tvärs med förväntningar från vuxenvärlden, är en avgörande del i varje individs utveckling och därmed Sveriges utveckling. För att adressera problemen med sen etableringsålder på arbetsmarknad och bostadsmarknad samt andra problem unga kan möta, som psykisk ohälsa, komplicerade familjeförhållanden och diskriminering, bör ett nytt mål inkluderas i politiken självständighet. Det bör knytas tydliga indikatorer till detta, som kan skapa ett Ungas självständighetsindex, för att tydligt bevaka utvecklingen kommande år. De två andra målen kan underordnas självständighetsmålet. I ungdomspolitiken har det länge funnits med fyra perspektiv där självständighet varit ett av dem. Detta har präglats av en än större otydlighet än inriktningsmålen. Vi menar att utmaningarna idag är så stora att ambitionerna behöver växlas upp, och att rikta politiken mot ungas ökade självständighet både fyller ett viktigt symbolvärde och är en viktig riktningsförändring. 7

UPPFÖLJNING Det ungdomspolitiska rådet bör ges en större strategisk roll i ungdomspolitiken. Som ett av få regelbundna forum där ungdomspolitiken diskuteras och en av kontaktytorna mellan intressenter och regeringen bör forumet tillmätas större vikt. Detta skulle kunna innebära att regeringen lyfter satsningar de planerar inom olika politikområden som berör ungdomsområdet, för att förbättra och förankra förslagen. Idag saknas ett ungt perspektiv i uppföljningen av den nationella ungdomspolitiken. Vi menar att detta perspektiv behövs som ett komplement till de uppföljningar som görs av regeringen och Ungdomsstyrelsen. Denna uppföljning kan ske som en helt ny uppföljning eller genom att de tematiska uppföljningarna som idag sker hos Ungdomsstyrelsen istället utförs av en annan aktör. LSU, som samlar en stor majoritet av Sveriges ungdomsorganisationer och därmed en stor del av Sveriges unga, skulle kunna ta sig an ett sådant uppdrag och genomföra det tillsammans med medlemmarna i regeringens ungdomspolitiska råd. Detta skulle öka rådets status och tydliggöra dess funktion. Att föra in ett ungt perspektiv på uppföljningen av ungdomspolitiken skulle öka dess legitimitet genom att vi som faktiskt påverkas av den skulle få utvärdera den. En rapport från en mer oberoende del av det ungdomspolitiska Sverige skulle också kunna skapa en större debatt om ungdomspolitiken i samhället, öka medvetenheten kring att detta politikområde finns och skapa en bredare bild av ungas levnadsvillkor i Sverige. UNGDOMSSTYRELSENS ROLL Ungdomsstyrelsen är en avgörande myndighet på detta politikområde. Vi har noterat under flera år hur Ungdomsstyrelsens roll blivit mer otydlig och fått en större bredd. Med ett nytt politikområde politiken för det civila samhället ser vi ett stort behov av att förtydliga Ungdomsstyrelsens roll. Vi noterar att med både korta och omfattande utrednings- och utbildningsuppdrag sker en förflyttning från fokus på ungdomspolitik till ett bredare civilsamhällesuppdrag. Risken med fler uppdrag och politikområden är att myndigheten tappar kraft på det vi menar är myndighetens primära uppdrag. Nytillkomna uppdrag tär på de delar där Ungdomsstyrelsen förväntas ha tydlighet och fokus. Det finns en risk att sammanblandning mellan olika delar av myndighetens verksamhet skulle kunna försätta såväl enskilda organisationer som individer i problematiska situationer. Handläggningen av stöd till organisationer av Ungdomsstyrelsen har under många år fått motta hård kritik. Ungdomsstyrelsen har alltid fått sämst betyg i sin handläggning av ungdomsorganisationerna. LSU ser att Ungdomsstyrelsen saknar ett strategiskt angreppssätt på förtroendefrågan, som i grunden handlar om en fråga om legitimitet i relation till en av de viktigaste aktörerna på ungdomsområdet civila samhällets organisationer. Många ungdomsorganisationer vittnar om en otydlighet från myndigheten vilket skapar en stor osäkerhet i relation till deras ofta viktigaste finansieringskälla. 8

Att myndighetens uppdrag inom civilsamhällessektorn inte bara är att vara ett myndighetsstöd utan att ha ett tydligt utförandeuppdrag går inte nödvändigtvis i samklang med politiken för det civila samhället, där civilsamhället ska ses som en viktig aktör med spetskompetens och inte bara en mottagare av insatser från det offentliga, eller komplement till det offentligas insatser. Uppdrag läggs på en statlig myndighet som likaväl skulle kunna genomföras av en civilsamhällesorganisation. LOKAL UNGDOMSPOLITIK Den lokala ungdomspolitiken är mycket viktig eftersom den på många sätt påverkar ungas liv mer direkt än den nationella politiken. Politiken varierar dock kraftigt mellan landets kommuner. Bland annat varierar själva definitionen av ungdom, genom varierande åldersgränser i landets kommuner. Inom många av Sveriges kommuner finns olika strukturer för att involvera unga i beslut som rör dem själva. Dessa är utformade på olika sätt och fungerar olika bra, men har ofta gemensamt att de är sammanslutningar av unga som inte nödvändigtvis har någon koppling till föreningslivet. LSU föreslår att kommunerna bör upprätta forum där företrädare för lokala ungdomsföreningar kan möta kommunens politiker för att gemensamt möta de utmaningar de står inför. Företrädare för ungdomsföreningar har en representativ bas och en expertkunskap att utgå ifrån, från den förening de är medlemmar i, vilket ger dem en större legitimitet. Denna typ av forum, mellan ansvariga i kommuner, och andra intressenter som forskare, myndigheter och civilsamhället, kan även genomföras på nationell nivå för att skapa större möjlighet för genomslag av ungdomspolitiska prioriteringar på lokal nivå. Ungas organisering skapar utrymme för unga att hitta ett sammanhang, skapa sin egen fritid och utvecklas som människor. Föreningslivet ger unga människor kontakter och ett socialt kapital som också förbättrar möjligheterna att bli anställd, enligt flera forskningsrapporter (e.i Malmö Stad & Malmö Högskola 2012). En ökad satsning på ungas organisering stärker också kopplingen mellan unga och kommunen genom ökade kontaktytor. Förutsättningarna för ungas organisering varierar kraftigt mellan Sveriges kommuner och i många fall är stödet otydligt och svagt. En anledning bakom det svaga stödet är att idrottsrörelsens starka ställning i många kommuner gjort att stöd och stödsystem är utformade utifrån idrottsrörelsens verksamhet. En verksamhet som ofta ser annorlunda ut mot ungdomsföreningarnas. I dagsläget värderas idrottsverksamhet därigenom högre än annan föreningsverksamhet. Stödet till ungas organisering måste vara utformat efter ungas och ungdomsorganisationers egna villkor och förutsättningar. Idrottsrörelsen och övrigt civilsamhälle bör ha samma villkor när det gäller skatte- och momslättnader. Det lokala självstyret förhindrar styrning av Sveriges kommuner från riksdag och regering. Det är i grunden positivt eftersom det möjliggör ett självbestämmande utifrån de förutsättningar som finns i kommunerna, men det betyder samtidigt att den nationella ungdomspolitiken inte får full inverkan på ungas liv, som till stor del påverkas av lokalpolitiken. Denna motsättning utgör en stor utmaning för att formulera en effektiv ungdomspolitik. En utmaning som behöver adresseras i den ungdomspolitiska propositionen. 9

ÖVERGRIPANDE SLUTSATSER Genom arbetet med detta inspel har ett flertal utmaningar och lösningar återkommit inom flera av de områden som inspelet behandlar. Dessa utmaningar och lösningar ser vi som extra viktiga i att lyfta fram inom ungdomspolitiken. Därför resonerar vi kort om dem nedan. UNGAS TILLTRÄDE TILL SINA RÄTTIGHETER En generell utmaning vi ser är ungas tillträde till sina rättigheter på arbetsmarknaden, när brott har skett, inom diskrimineringslagstiftningen men också inom skolans väggar i den lag som förbjuder kränkningar av elever. Unga har i mindre utsträckning än andra kunskap om vart vi kan vända sig för att få stöd och hjälp, men också ett större behov av just detta. Att lämna detta till familjen innebär en situation där föräldrars utbildningsnivå eller ekonomi avgör tillträdet till rättigheter, vilket vi menar politiken bör försöka motverka. Det finns ett flertal anslag och ett flertal myndigheter som har som fokus att stärka mänskliga rättigheter och skydda minoriteter mot diskriminering i Sverige, bland andra Barnombudsmannen, Diskrimineringsombudsmannen, Barn- och elevombudet, Forum för levande historia och anti-diskrimineringsbyråerna. Vi menar att det bör göras en genomlysning av regeringens uppdrag till myndigheter eller syften med anslagen, för att kunna stärka ambitionerna med att ge unga tillträde till sina rättigheter. BEHOVET AV MÖTESPLATSER En generell slutsats av diskussioner i LSU:s medlemsorganisationer är att det finns ett stort behov av trygga mötesplatser för unga. Trygga mötesplatser är en lösning på flera av de problem som identifieras i detta inspel. Mötesplatser ger möjligheter för unga att utforma sin egen fritid på sina egna villkor, men också att motverka diskriminering, ensamhet och ohälsa bland unga. Mötesplatser behöver vara trygga för att alla unga ska kunna känna sig välkomna och för att de ska kunna komma all unga till dels. Trygga mötesplatser definierar vi som nyktra, tillgängliga, inkluderande och utvecklande. De ska vara öppna och möjliggöra för unga att skapa sin egen fritid och känna ägandeskap över platserna. Normkritiska perspektiv och medbestämmande över verksamheten utgör grunden för att skapa trygga mötesplatser. Ungas möts inte bara på fritidsgårdar. Fler platser som caféer, köpcentrum, idrottsanläggningar och även ungdomsföreningar måste inkluderas i begreppet trygga mötesplatser. En viktig utmaning är vidare avsaknaden av trygga mötesplatser för unga mellan 18 och 25 år. 10

FRITT, STARKT OCH SJÄLVSTÄNDIGT CIVILSAMHÄLLE NATIONELLT OCH LOKALT Den största utgiftsposten inom det ungdomspolitiska området är stödet till ungdomsorganisationer. Detta system har varit föremål för utredning och omskapning med ikraftträdande 2013. LSU har uppskattat samarbetet inom detta område. Efter den förändring av systemet som vi nu börjar se konsekvenserna av är det viktigt att följa upp vad dessa innebär och hantera de problem och utmaningar som den nya förordningen kan föra med sig. Problemen med handläggningen av det nationella stödet såväl som utmaningarna kring det lokala stödet kommenterar vi ovan. Utifrån dessa utmaningar ser vi att det finns behov av utökade och samlade åtgärder på området. Det lokala stödet behöver stärkas och utvecklas i linje med de lösningar som presenteras i avsnittet Kultur och fritid. Det lokala och regionala stödet behöver också kartläggas ytterligare, då det alltjämnt finns stora kunskapsluckor om det. Ökat fokus på projektfinansiering har under en lång tid varit en tydlig trend när det gäller stödet till det unga civilsamhället. Projektfinansiering styr verksamheten inom organisationerna, påverkar vad de satsar på och gör dem mindre självständiga. Ett ökat fokus på organisations och verksamhetsstöd i det samlade stödet till ungas organisering skulle stärka långsiktigheten för det unga civilsamhället och dess självständighet. BEHOV AV NYA UTREDNINGAR OCH UTÖKAD FORSKNING Situationen för unga i Sverige följs upp på flera sätt, framförallt genom Ungdomsstyrelsen. Efter vår genomlysning av de utmaningar unga står inför idag ser vi dock att det finns ett antal frågor som behöver granskaks närmare. Vissa genom att utredningar tillsätts, andra genom ökade och riktade forskningsanslag. Alla utredningar och forskningssatsningar som rör ungas situation och levnadsvillkor bör ha ett tydligt ungdomsperspektiv genom att unga involveras i arbetet med dem. Vi föreslår följande utredningar: UNGAS BOSTADSSITUATION Fokus bör ligga på utsatta grupper och utredningen bör ha ett tydligt ungdomsperspektiv. Behovet av ett bostadsdepartement och vilken effekt det skulle kunna ha i arbetet med att hantera ungas bostadsbehov behöver utredas. Även andrahandsmarknaden behöver utredas, framför allt hur den slår mot unga som grupp och vilka åtgärder som skulle behövas för att komma tillrätta med detta. UNGAS PSYKISKA OHÄLSA OCH HÅLEN I NÄTET Unga som faller igenom olika skyddsnät på grund av dålig samordning, åldersgränser inom vården och vissa gruppers bristande kontakt och tillit till myndigheter är en fråga som måste utredas närmare. Unga som varken arbetar eller studerar är också en grupp som det offentliga inte når i tillräcklig utsträckning och som behöver utredas närmare. Samtidigt rapporterar många unga att man har en sämre psykisk hälsa än andra grupper och även 11

sämre jämfört med tidigare unga generationer. Detta är en stor framtidsutmaning där en särskild utredning skulle behövas för att föreslå strukturella åtgärder som skulle kunna förändra situationen. Flera av de områden som berör ungas livssituationer är inte tillräckligt efterforskade. Det handlar om områden med större övergripande kunskapsluckor där akademin själv är bäst lämpad att specificera hur forskningen ska utformas och vilka frågor som ska undersökas. Vi föreslår därför ökade forskningsanslag till följande områden: Ungas psykiska ohälsa Effekterna av dagens arbetsmarknad och arbetsliv med osäkra anställningar och sammanblandning mellan fritid och arbete Utbildningsforskning med fokus på valiering av formell, informell och ickeformell utbildning DE VIKTIGASTE ÅTGÄRDERNA: Dessa åtgärder finns listade i texten som följer och listas här som de viktigaste insatserna för att öka ungas tillgång till makt, välfärd och självständighet utan inbördes rangordning. Upprätta ett program för samarbete mellan offentlig sektor, ungt civilsamhälle och näringsliv för att gemensamt möta ungdomsarbetslösheten. Ökade satsningar på meningsfull representation av unga i politiska processer. Stärk det lokala, regionala och nationella stödet till ungas organisering för att skapa en stabil grund för ungas egen organisering. Investera i trygga mötesplatser för unga och stöd till ungas organisering på egna villkor för att främja ungas välmående. Justera förutsättningarna för idrottsrörelsen och övrigt civilsamhälle så att de blir mer jämlika. Utvärdera förändringarna i diskrimineringslagen ett till två år efter den trätt i kraft för att närmare utreda behov av en ytterligare skärpning av lagstiftningen. Förbättra ungas bostadssituation genom ökad reglering av andrahandsmarknaden och förbättrade förutsättningar för att bygga nya bostäder. Öka anslagen till forskning om ungas psykiska ohälsa. Stärk och utveckla skolans demokratiuppdrag genom ökad och fördjupad skoldemokrati samt fördjupat samarbete med det unga civilsamhället. Ge unga reell makt över vad som händer i skolan och makt över de viktiga besluten. Öka investeringarna i forskning kring utbildning generellt och validering av formell, informell och ickeformell utbildning i synnerhet. Förbättra möjligheten att studera på heltid genom att höja nivån på studiemedlet. 12

PROBLEMOMRÅDEN LSU har tillsammans med våra medlemsorganisationer definierat sju problemområden, under vilka vi diskuterar de utmaningar unga står inför idag och i framtiden tillsammans med förslag till lösningar på dessa problem. Områdena vi lyfter fram är arbete, sysselsättning, arbetsförhållanden och ekonomi; diskriminering och utsatthet; kultur och fritid; boende; hälsa; makt, representation och demokrati formellt, ickeformellt och informellt lärande. I slutet av varje område sammanfattar vi de viktigaste åtgärderna. ARBETE, SYSSELSÄTTNING, ARBETSFÖRHÅLLANDEN OCH EKONOMI Ungdomsarbetslösheten i Sverige är en av de största politiska utmaningarna idag. Arbetslöshet har många negativa konsekvenser på andra områden som rör unga, som försvagat socialt sammanhang, försämrad ekonomi, stress och psykiska påfrestningar. Samtidigt finns lösningarna på denna utmaning inom flera områden. Ett välfungerande utbildningssystem som är tillgängligt för alla och förbereder för yrkeslivet, inklusiva omställningssystem som ger arbetslösa möjlighet att hitta tillbaks till arbete och ett starkt civilsamhälle där unga kan få kontakter och färdigheter som behövs i arbetslivet är några av dem. Sysselsättning, arbetsförhållanden och ekonomi är andra frågor som är nära kopplade till ungdomsarbetslösheten, och som behöver adresseras genom en samlad analys. Unga behöver ha en större och tydligare roll i debatten om ungdomsarbetslösheten och de åtgärder som arbetas fram. Därför föreslår vi ett program för närmare samarbeten mellan det unga civilsamhället, näringslivet och offentlig sektor bör upprättas, för att gemensamt möta utmaningarna för unga att komma in på arbetsmarknaden. DIFFERENTIERAD EFTERGYMNASIAL UTBILDNING EFTER INDIVIDERS OLIKA BEHOV UTMANING: GYMNASIET OCH HÖGRE UTBILDNING SAKNAR KOPPLING MELLAN TEORI OCH PRAKTIK. På dagens flexibla och rörliga arbetsmarknad kan det vara svårt att orientera sig och göra bra val inför framtiden. Många teoretiska utbildningar, både på gymnasial nivå och högskolenivå, saknar tydlig koppling till praktiskt yrkesutövande. Samtidigt som praktiska gymnasieutbildningar kan stänga dörren till högskolestudier genom att inte vara högskoleförberedande. 13

För de som väljer högskoleförberedande gymnasieprogram finns ingen utstakad väg att gå, vilket gör att de behöver få stöd i att bilda sig en uppfattning om vilka val de kan göra i framtiden. I den statliga utredningen Framtidsvägen en reformerad gymnasieskola (SOU 2008:27) poängterades vikten av information och vägledning som når elever redan i grundskolan, inför valen till gymnasieskolan och att de som väljer att gå studieförberedande program ska veta vilka yrkesval som öppnas (Regeringen, SOU 2008:27: s. 35). Inom högre utbildning behöver också studenter möjlighet att förankra sina teoretiska kunskaper i praktik och verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Det ger också studenter en värdefull erfarenhet kopplad till sitt framtida yrke. Inom många program är verksamhetsförlagd utbildning en självklar del men inom teoretiska utbildningar så saknas denna förankring i arbetslivet, vilket försvårar inträdet på arbetsmarknaden och ger sämre kunskap om arbetslivet för nyutexaminerade studenter. En närmare koppling mellan studenter och deras framtida arbetsplatser skapar också ett starkare band mellan akademin och arbetslivet vilket borde vara gynnsamt för samtliga parter. Kontakter med arbetslivet under studietiden kan vara centrala för att sedan få jobb. Praktiken kan bli denna länk mellan studierna och arbetslivet. I forskningsrapporten "Från Högskola till arbete" betonas praktikens centrala roll för studentens möjlighet att få jobb (Törnqvist, T. 2008: s. 126-128). LÖSNING: STÄRK KOPPLINGARNA MELLAN GYMNASIEUTBILDNING, HÖGSKOLEUTBILDNING OCH ARBETSLIVET GENOM UTÖKADE SAMARBETEN. Satsa mer resurser på kvalificerad yrkesvägledning i gymnasieskolan och inom högre utbildning. Erbjud gymnasieelever praktik under sin utbildning och stärk bandet mellan högskolorna och gymnasiet för att underlätta övergången för de som läser på högskoleförberedande program, genom att införa mentorskapsprogram mellan högskolestuderande och elever i gymnasiet. Erbjud verksamhetsförlagd utbildning (VFU) inom högre utbildning som en del av utbildningen frivillig för studenten att välja. Upprätta system för att underlätta och stödja elevens/studentens sökande efter praktik- och VFU-plats. VFU och praktik ska inte vara den enskilda studenten eller elevens ansvar att ordna. UTMANING: OJÄMLIKA EKONOMISKA FÖRUTSÄTTNINGARNA FÖR ATT KUNNA STUDERA. Studiemedlet har inte följt med den ekonomiska utvecklingen och motsvarar idag inte de utgifter som studenter har. Detta gäller framför allt boendekostnader som ökat kraftigt i relation till studiemedlet. Kartläggningar som Centrala Studiestödsnämnden, CSN, gjort visar att studerande sedan 2001 har upplevt att studiemedlen täckt en allt mindre del av deras levnadsomkostnader. I dag upplever en majoritet av studiemedelstagarna att studiemedlen inte täcker deras levnadsomkostnader (CSN, 2012: s. 5). 14

Att arbeta under studietiden måste vara ett val och inte vara ett krav för att få ekonomin att gå ihop. Heltidsstudier bör vara heltid och finansieras därefter. Alla studenter har inte heller möjlighet att arbeta extra eftersom deras studietakt är för hög eller för att de av olika anledningar har svårigheter att ta sig igenom sin utbildning på grund av exempelvis familjeförhållanden eller funktionsnedsättningar. Alla studenter har inte heller möjligheten att få arbete på arbetsmarknaden under lågkonjunkturer. En annan problematik med studiemedlet är att de dryga 30 procent av landets studenter som inte utnyttjar studiestödet riskerar att hamna utanför socialförsäkringssystemet på grund av att de saknat inkomst (Noleryd, M. 2011: s. 15). Många studenter jobbar på sommaren för att få ekonomin att gå ihop, men sättet deras inkomst räknas in i fribeloppstaket för studiestöd kan utgöra ett hinder för att arbeta full tid. LÖSNING: STUDIEMEDLET BÖR HÖJAS OCH BÄTTRE ANPASSAS EFTER STUDENTERNAS FÖRUTSÄTTNINGAR. Studier bör betraktas som en heltidssyssla och studiemedlet bör anpassas därefter. Extraarbete ska inte vara ett krav för att studenternas ekonomi ska gå ihop. Det bör ges möjlighet för studenter att undanta inkomster från arbete under sommarmånaderna vid beräkning av fribeloppet. Socialförsäkringssystemet för studenter bör kopplas till studiemedelsgrundande högskolepoäng och inte till den faktiska inkomsten som studenten har i fall där studenten inte kommer upp i den lägsta nivån på ersättning. Inför möjligheten för studenter att stegvis gå tillbaka till studier efter sjukdom. Idag finns bara 100 % eller inga studier alls. Låt studerande behålla sin sjukpenning även under sommarmånaderna vid sjukdom. UTMANING: HÖGRE UTBILDNING ÄR SVÅRTILLGÄNGLIG. Breddad rekrytering till högskolan har sedan länge varit ett prioriterat mål och i många undersökningar lyfts Sverige fram som ett bra exempel. Idag går allt fler från studieovan bakgrund vidare till högre utbildning, men det finns fortfarande en hel del att förbättra. Alla gymnasieutbildningar ger inte grundläggande behörighet till högskolan vilket riskerar skapa inlåsningseffekter på arbetsmarknaden senare i livet. Med dagens system kan val som görs redan i 15-årsåldern påverka möjligheten att läsa på högskolan. Det är alldeles för tidigt. Att de flesta unga vill ha högskolebehörighet konstateras också i Skolverkets utvärdering av testperioden med lärlingsutbildningar. Den visade att fler än hälften av lärlingsstudenterna ville ha behörighet till högskolan (Skolverket 2012: s.56-58). LÖSNING: UTVIDGA MÖJLIGHETEN TILL HÖGSKOLEBEHÖRIGHET. Alla gymnasieprogram bör ge behörighet till högskolan. Möjligheterna att läsa upp sina gymnasiebetyg på komvux, och att läsa till kurser senare i livet, bör stärkas. 15

UNGAS INTRÄDE PÅ ARBETSMARKNADEN UTMANING: BRISTANDE KUNSKAP BLAND UNGA OM HUR ARBETSMARKNADEN FUNGERAR. Unga har inte tillräcklig kunskap om sina rättigheter och skyldigheter på arbetsmarknaden. Kampanjer som bland annat LO driver med upplysning om de rättigheter och skyldigheter unga har under sommarjobb behövs. Unga saknar också kunskap om samhällets trygghetssystem. För att kunna ta medvetna och informerade beslut behöver det blir tydligt för unga redan i gymnasiet hur dessa system ser ut. LÖSNING: ÖKAT SAMARBETET MELLAN ARBETSMARKNADENS PARTER OCH SKOLAN. Det är viktigt att parterna på arbetsmarknaden, arbetsgivarorganisationer och fackförbund, tar sitt ansvar gentemot unga och nya på arbetsmarknaden. Ett ansvar de behöver stöd från skolan för att kunna ta. Skolan måste i högre utsträckning samarbeta med arbetsmarknadens parter för att kunna se till att de finns där unga finns, för att informera om spelreglerna på arbetsmarknaden. Det är tydligt att det råder informationsbrist och det bör inrättas system för att arbetsmarknadens parter ska ta på sig den här uppgiften, genom exempelvis bidrag för informationsverksamhet på gymnasiet. Inom högre utbildning har facket redan en given roll inom respektive utbildning, vilket kan fungera som förebild för gymnasieskolan. Ge unga information om arbetsmarknaden och om de svenska trygghetssystemen under gymnasietiden med fokus på information om sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen. UTMANING: UNGA HAR SVÅRT ATT FÅ ARBETSLIVSERFARENHET. Arbetsmarknadspolitikens utformning och debatten om ungdomsarbetslösheten förs till stor del utan inblandning från unga och med avsaknad av ett ungdomsperspektiv. Viktiga perspektiv och insikter om de problem som ligger bakom dagens problem går därför förlorade. Unga idag har svårt att få sitt första jobb. En del kommuner satsar på att erbjuda relevanta sommarjobb och andra inte. Det borde finnas ett helhetsgrepp om ungas arbetslivssituation för att göra den likvärdig mellan Sveriges kommuner. Arbetslivserfarenhet är idag ett krav för många tjänster, vilket gör det svårt för unga att ta det första steget in på arbetsmarknaden. Många unga har andra erfarenhet som är mycket användbara i arbetslivet, men som inte alltid värderas högt nog av arbetsgivare. Exempelvis ideellt engagemang i någon organisation. Arbetsgivare saknar ofta kunskapen om hur denna typ av erfarenheter ska värderas, vilket gör att unga har svårt att få arbete. LÖSNING: PRAKTIK- OCH LÄRLINGSPLATSER OCH ÖKAT SAMARBETE BLAND SAMHÄLLETS SEKTORER. Ett program för närmare samarbeten mellan det unga civilsamhället, näringslivet och offentlig sektor bör upprättas för att gemensamt möta utmaningarna för unga att komma in på arbetsmarknaden. Programmet bör vara nationellt med regionala och lokala underliggande satsningar. 16

Ge ideella organisationer extra stöd för att anställa unga utanför arbetsmarknaden i projekt som får de unga att växa och ger dem kontakter och förutsättningar att få framtida anställningar. Feriepraktik under gymnasietiden är ett sätt för unga att få erfarenhet av arbetslivet i stort och bör erbjudas i större utsträckning, framför allt i kommunal regi. Investera i fler jobb i offentlig sektor för unga arbetslösa. Den offentliga sektorn bör även erbjuda lärlingsprogram inom olika delar av sin verksamhet som en väg in i arbete för unga utan arbetslivserfarenhet. Arbetsförmedlingen bör få ett utökat ansvar att stötta arbetslösa unga och framförallt se till att unga har en meningsfull heltidssysselsättning. Kombinationer av arbete, praktik och utbildning bör kunna erbjudas för att unga deltidsarbetslösa ska kunna få en heltidssysselsättning. FÖRÄNDRADE ARBETSFÖRHÅLLANDEN UTMANING: OSÄKRA ANSTÄLLNINGAR SKAPAR OSÄKER TILLVARO. Tryggheten på arbetsmarknaden har försämrats under en längre tid och trenden ser ut att fortsätta åt samma håll. Ungdomsarbetslösheten är hög och de jobb som finns är i stor utsträckning tidsbestämda vikariat eller projektanställningar. Särskilt för unga. Otrygga anställningar skapar en otrygg tillvaro och en osäkerhet inför framtiden som ofta kan vara psykiskt påfrestande. Korta anställningar försvårar också ungas etablering på arbetsmarknaden. Många unga med korta anställningar väljer också bort medlemskap i a- kassan på grund av höga avgifter och för att korta anställningar ger lägre ersättning för den som blir arbetslös. LÖSNING: PROBLEMATIKEN MED OSÄKRA ARBETSFÖRHÅLLANDEN BÖR UTREDAS NÄRMARE. Regeringen bör adressera problemet med otrygga anställningsformer i samråd med arbetsmarknadens parter och det unga civilsamhället. A-kassan bör anpassas efter ungas inträde på arbetsmarknaden och för att unga med korta anställningar i högre utsträckning ska kunna gå med i a-kassan. Öka resurserna till aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är speciellt riktade till unga arbetslösa som ännu inte fått sitt första jobb. UTMANING: GRÄNSEN MELLAN FRITID OCH ARBETE SUDDAS UT. Möjligheterna till, och kraven på, att ständigt vara nåbar skapar en stressfull tillvaro som kan leda till utbrändhet och psykisk ohälsa. Sammanblandningen mellan privatliv och arbetsliv blir allt starkare i en tid då vi allt större utsträckning definieras med vårt arbete, samtidigt som tekniska lösningar gör det möjligt att ständigt vara nåbar. När den faktiska fritiden minskar, minskar också möjligheterna att vila upp sig från sitt arbete och förmågan att hantera stress. En allt tuffare, och osäkrare, arbetsmarknad gör det samtidigt svårare att vägra vara nåbar. Detta beskrivs i Unionens rapport Alltid uppkopplad Aldrig avkopplad. 17

Rapporten konstaterar att fritid har ett värde i sig och fritid får aldrig ses som potentiell arbetstid (Unionen 2011: s.18-19). LÖSNING: UTRED KONSEKVENSERNA AV SAMMANBLANDNING MELLAN ARBETSTID OCH FRITID NÄRMARE. De långsiktiga konsekvenserna av att gränserna mellan fritid och arbete suddas ut behöver utredas närmare. Tydligare riktlinjer för hur denna gränsdragning ska hanteras från arbetsgivare behöver utarbetas av arbetsmarknadens parter. UNGAS EKONOMISKA SJÄLVSTÄNDIGHET UTMANING: EN STOR GRUPP UNGA VARKEN ARBETAR ELLER STUDERAR. Unga har svårt att finna ett första jobb och etablera sig på arbetsmarknaden, vilket gör att vi kan behöva bo kvar hos våra föräldrar eller söka försörjningsstöd hos kommunen för att klara oss ekonomiskt. Det är viktigt att unga kan bli oberoende av sina föräldrar och kunna klara sig på egen hand och ta ansvar för sitt eget liv. Unga som varken arbetar eller studerar utgör en betydande grupp som är extra långt ifrån ekonomisk självständighet. Det finns bristande information om denna grupp, eftersom den inte alltid har någon tydlig kontakt med det offentliga. Enligt Temagruppen unga i arbetslivet rörde det sig 2009 om 126 000 unga i åldern 16-25 år varav 105 000 var mellan 20 och 25 år, vilket motsvarar 15 % av de unga i den ålderskategorin. Många av de som varken arbetar eller studerar befinner sig i olika stödstrukturer, men för en betydande del är deras aktiviteter okända (Temagruppen unga i arbetslivet 2011). Bristen på tydliga och samordnade stödsystem för unga som saknar reguljär inkomst utgör också en betydande utmaning för ungas ekonomiska självständighet. Dels för att det är svårt för unga i behov av stöd att veta vart de ska vända sig. Men också för att det försvårar arbetet att karlägga denna grupp samt möjligheterna för det offentliga att sätta in relevanta åtgärder. Ökning av elever utan fullständiga betyg är oroväckande konstaterar Skolverket och Skolinspektionen. Skolinspektionen menar att obefintliga betyg försvårar möjligheterna att få ett jobb (Riksdag&Departement 2012-06-01). Över 12 000 elever som gick ut nian våren 2012 (eller 12,4 procent av dem) saknar behörighet till gymnasiet. Det är den högsta andelen sedan det målrelaterade betygssystemet infördes 1998 (SVT, 2012-08-23 & Skolvärden.se 2012-09-25). Denna grupp löper stor risk att hamna utanför arbetsmarknaden och studier. LÖSNING: FÖRDUPA KUNSKAPEN OM UNGA SOM VARKEN ARBETAR ELLER STUDERAR. Gruppen unga som varken studerar eller arbetar måste kartläggas närmare för att kunna sätta in relevanta åtgärder. Flera av de åtgärder som skulle kunna föra denna grupp in i arbete eller studier finns redovisade ovan, i detta avsnitt. Praktikplatser, framför allt inom offentlig sektor och civilsamhällesorganisationer samt studievägledning är några av dem. Problemet är att en stor del av denna grupp inte nås idag. 18

De ekonomiska stödsystem som finns för unga utan arbete eller studiemedel behöver kartläggas tydligare och stärkas. Informationen om dem behöver också spridas till de unga som är i behov av dem. Ytterligare resurser måste investeras för att skapa en grundskola där alla elever kan tillägna sig de kunskaper de behöver för ett framtida rikt liv (läs mer under avsnittet Formellt, ickeformellt och informellt lärande). SAMMANFATTANDE ÅTGÄRDER: - Upprätta ett program för samarbete mellan offentlig sektor, ungt civilsamhälle och näringsliv för att gemensamt möta ungdomsarbetslösheten. - Stärk rätten till praktik under gymnasie- och högskoleutbildning. - Höj nivån på studiemedlet så att heltidsstudier kan bedrivas på heltid. - Öka behörigheten till högskolestudier genom ändrade gymnasieprogram och utökad möjlighet att läsa upp gymnasiebehörighet på komvux. 19

DISKRIMINERING OCH UTSATTHET Diskriminering är ofta subtil och svårupptäckt, vilket gör den komplicerad att bekämpa. Det finns en omfattande lagstiftning i Sverige för att motverka diskriminering, men den räcker inte för att komma till bukt med problemen. Begränsande normer, maktstrukturer och fördomar orsakar diskriminering, och måste bekämpas likväl som själva diskrimineringen. Det låter sig inte göras endast genom lagstiftning, utan är ett arbete som måste ske inom skolan och i det civila samhället. När olika normer och maktstrukturer samverkar förstärks exkluderingen och ännu tydligare maktskillnader framträder. I vissa lägen kommer en ung person vara priviligierad, medan den i ett annat sammanhang kommer riskera att vara utsatt. Genom ett intersektionellt perspektiv behandlas olika maktstrukturer samtidigt. Detta perspektiv måste användas när ungas situation och levnadsvillkor analyseras, så att alla unga tas med i analyserna. Sverige har undertecknat och ratificerat en rad internationella konventioner som avser stärka skyddet mot diskriminering och skapa fler möjligheter för personer oavsett förutsättningar eller identitet att uppnå egenmakt. Sverige måste bedriva ett effektivt arbete i att uppfylla internationella konventioner, både för Sveriges förtroende, tilltron till internationella överenskommelser och för individens rättighet. DISKRIMINERINGSLAGEN UTMANING: SKYDDET MOT ÅLDERSDISKRIMINERING ÄR FORTSATT LÄGRE ÄN DET FÖR ANDRA DISKRIMINERINGSGRUNDER. Unga utsätts för diskriminering från flera olika håll. Dels genom fördomar och attityder i samhället baserade på ålder, men också utifrån andra diskrimineringsgrunder som ibland sammanfaller. Att regeringen genom propositionen Ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering (2011/12:159) stärker skyddet mot åldersdiskriminering är ett viktigt steg i rätt riktning, men det finns en del kvar att göra innan unga har samma skydd som andra grupper ges i lagstiftningen. I diskrimineringslagstiftningen finns det krav på proaktiva åtgärder inom vissa grunder men inte inom andra, t.ex. i fråga om lönekartläggning. Floran av olika specifika krav för olika grunder är omfattande. Detta riskerar att skapa både otydlighet och ett tillstånd där de olika grunderna värderas olika högt, vilket vore allvarligt för legitimiteten i lagstiftningen. Att införa ett förbud mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet har diskuterats länge i svensk politik. Bristande tillgänglighet exkluderar idag många unga från samma rättigheter som övriga befolkningen. 20

LÖSNING: SE ÖVER LAGSTIFTNINGEN FÖR ATT HARMONISERA DEN. Effekterna av förändringarna i diskrimineringslagen när det gäller åldersdiskriminering bör utvärderas, ett till två år efter den trätt i kraft för att utreda behoven av ytterligare förstärkning av skyddet i lagen. Europeiska Unionens anti-diskrimineringslagstiftning måste stärkas och utvidgas. Information om diskrimineringslagstiftningen, hur den funkar och vad den säger behöver förbättras. Material som kan användas i skolundervisning och fritidsverksamhet behöver tas fram. Inom civilsamhället finns omfattande kunskap om diskrimineringsfrågor. Med tydligt stöd från statligt håll skulle civilsamhället kunna fylla en viktig roll i att informera unga om diskrimineringslagen. Bristande tillgänglighet borde bedömas som diskriminering i lagstiftningen. NORMER UTMANING: NORMER HINDRAR UNGAS MÖJLIGHETER ATT BLI SJÄLVSTÄNDIGA. Normer kring ålder, kön, könsidentitet, könsuttryck, sexualitet, religion, etnicitet, funktionalitet och klass begränsar unga människors liv. Begränsande normer fungerar som ett hinder för unga att växa och gå sin egen väg. Ett hinder för självständighet. Normer måste utmanas och ifrågasättas, men då många inte förstår hur normer och maktstrukturer är sammankopplade och vad det innebär behövs det spridas mer kunskap i frågorna. Detta arbete behöver bedrivas aktivt och kontinuerligt inom skolans värld. Skolan är enligt skollagen skyldig att ta fram likabehandlingsplaner. Ett potentiellt effektivt verktyg om de används på rätt sätt och om de kombineras med kunskapsspridning och diskussioner kring normers och maktstrukturers påverkan av unga människors liv och vardag. Avsaknad av normkritik i den formella utbildningen leder till okunskap och oförståelse kring hur normer och maktstrukturer fungerar och begränsar människors vardag. LÖSNING: INOM ALLA OMRÅDEN I DET OFFENTLIGA DÄR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER OCH JÄMSTÄLLDHETSFRÅGOR SKA ADRESSERAS BÖR DETTA SKE GENOM ETT NORMKRITISKT PERSPEKTIV. Skolans likabehandlingsplaner bör knytas till ett mer omfattande arbete med utbildning och diskussion kring normkritiska perspektiv och maktstrukturer för att utöka förståelsen för grunden till likabehandlingsarbetet och göra dem mer effektiva i sin implementering. Normkritiska förhållningssätt till utbildning bör användas genom hela skolgången för att motarbeta exkluderande strukturer. Inom det civila samhället finns omfattande kunskaper om normkritik och normkritiskt arbete. Dessa kunskaper skulle kunna användas inom skolväsendet i ökad utsträckning. 21

VÅLD OCH ÖVERGREPP UTMANING: UNGA ÄR ÖVERREPRESENTERADE BLAND OFFER FÖR VÅLDSBROTT. Brottsförebyggandet rådets (BRÅ) Nationella trygghetsundersökning (NTU) från 2011 visar att den mest våldsutsatta åldersgruppen är unga vuxna (20 24 år). Utsatthet för brott mot enskild person som misshandel, personrån och sexualbrott är nästan dubbelt så hög som i övriga befolkningen (BRÅ 2012:2: s.65). Unga utsätts för våld både i och utanför hemmet. Våld i hemmet och inom familjen är ofta svårt att upptäcka eftersom det är tabubelagt och komplicerat på grund av beroendeförhållanden gentemot familjemedlemmar som utövar våldet. Sexuellt våld är en annan form av våld som är svårupptäckt på grund av tabun. Enligt statistik från BRÅ är en majoritet av våldutövare alkoholpåverkade. I sex av tio fall av misshandel uppger den utsatte att gärningspersonen varit påverkad av alkohol eller narkotika. I hälften av fallen har den utsatte själv varit berusad (BRÅ, 2012). Åldersnormer och andra normer kopplade till olika identiteter unga bär på påverkar hur unga som utsatts för brott blir bemötta av rättsväsendet och vilken trovärdighet vi anses ha. Unga kvinnor som av rättsväsendet anses få skylla sig själva för att de utsätts för övergrepp, med hänvisning till klädsel och beteende är ett av många exempel. Bristande självständighet bland unga, beroende på boendesituation, arbetslöshet, ohälsa och makt i samhället är den övergripande orsaken bakom ungas utsatthet. En orsak som måste bekämpas genom kraftiga insatser inom hela politikområdet. LÖSNING: ÖKA UNGAS SJÄLVSTÄNDIGHET OCH VÄRNA EN RESTRIKTIV ALKOHOLPOLITIK. En viktig åtgärd för att minska våldet är att värna om den restriktiva alkoholpolitiken. Det statliga monopolet bör behållas och andra åtgärder för en mer restriktiv alkoholpolitik övervägas. Statens folkhälsoinstitut har länge krävt höjda skatter på alkohol för att minska konsumtionen. Enligt institutet är höjda skatterna en preventiv åtgärd som fungerar (Statens folkhälsoinstitut 2010: s. 114). Detta skulle kunna vara en lämplig generell insats som riktar sig till hela befolkningen samtidigt som den har större inverkan på unga eftersom vi är priskänsligare än vuxna. Att stärka ungas självständighet och möjlighet att styra över sina egna liv är den mest centrala åtgärden för att komma till bukt med ungas utsatthet. Det görs genom kraftiga och tydliga åtgärder för att förbättra ungas situation på bostadsmarknaden, arbetsmarknaden, ge unga ökad makt i samhället och förbättra ungas hälsosituation. Samtliga åtgärder måste ta hänsyn till att unga är en heterogen grupp och därmed utformas utifrån de många olikheter som finns inom ungdomsgruppen. 22